Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 24 november 2004 av Bouygues SA och Bouygues Télécom

(mål T-475/04)

Rättegångsspråk: franska

Bouygues SA, Paris (Frankrike), och Bouygues Télécom, Boulogne-Billancourt (Frankrike), har den 24 november 2004 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Louis Vogel, Joseph Vogel, Bernard Amory, Alexandre Verheyden, François Sureau och Didier Theophile.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2004)2647 av den 20 juli 2004 - Statligt stöd, Frankrike, angående ändring av de avgifter som Orange och SFR skall betala för tillstånd avseende Universal Mobile Telecommunication System (UMTS), och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan gäller kommissionens beslut nr K(2004)2647 slutlig av den 20 juli 2004. Genom beslutet fann kommissionen att den förmån som Orange France och SFR åtnjutit i form av nedsättning i efterhand av den avgift på 4,995 miljarder euro som var och en av dem skulle betala till franska staten för det tillstånd avseende Universal Mobile Telecommunication System (UMTS) som tilldelats den 18 juli 2001 inte utgjorde statligt stöd. Genom beslutet avslogs det klagomål som sökandebolagen ingett.

Det skall härvid erinras om att den franska regeringen har anordnat två anbudsinfordringar för att tilldela UMTS-tillstånden. Den första, där Orange France och SFR deltog, hölls i augusti 2000. Avgiften var fastställd till 4,995 miljarder euro per tillstånd. Bouygues Télécom beslöt att inte delta på grund av det fastsatta priset. I den andra anbudsinfordran fastsattes avgiften till 619 miljoner euro. Bouygues Télécom erhöll ett tillstånd vid detta sistnämnda förfarande. Under tiden hade emellertid den franska regeringen beslutat att retroaktivt anpassa de avgifter som fastställts i det första förfarandet efter dem som fastställts i den andra anbudsinfordran.

Till stöd för sin talan gör sökandena för det första gällande att artikel 87 i fördraget har åsidosatts. De anför härvid följande:

De statliga avgifterna utgör statliga intäkter. Franska staten har, genom att retroaktivt ändra de avgifter som Orange och SFR skulle betala, avstått från en fordran som är bestämd till sitt belopp, som har förfallit till betalning och som är säker.    

Genom att finna att det ifrågasatta beslutet är rättfärdigat med hänsyn till icke-diskrimineringsprincipen har kommissionen kringgått sakfrågan. De görs härvid gällande att Orange och SFR, genom den franska regeringens beslut, fått en tillfällig fördel. De gavs möjlighet att i förtid grundligt sätta sig in i UMTS-marknaden samtidigt som de var garanterade, trots att detta inte föreskrivits under det första anbudsförfarandet, att deras UMTS-avgift skulle sättas ned till den nivå som begärdes vid den andra anbudsinfordran.

Det aktuella beslutet har på verkligt sätt påverkat konkurrensen genom att Orange och SFR, som redan var stora operatörer på den franska mobiltelefonmarknaden, kunde förstärka sin ställning på den marknad som uppstod på grund av UMTS. Som en följd därav begränsades deras konkurrenters tillträde till den marknaden.

Sökandena anser vidare att kommissionen, genom att endast, utan ytterligare förklaringar, anföra att tilldelningen av UMTS-tillstånd inte kan jämföras med en marknadstransaktion, inte har lämnat en tillräcklig motivering till sitt beslut vilket strider mot artikel 230 i fördraget.

Sökandena anser slutligen att kommissionen har åsidosatt artiklarna 87 och 88 EG genom att inte undersöka den aktuella åtgärden med tillämpning av det formella prövningsförfarande som föreskrivs i dessa bestämmelser.

____________