Mål C‑460/18 P
HK
mot
Europeiska kommissionen
Domstolens dom (första avdelningen) av den 19 december 2019
”Överklagande – Personalmål – Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen – Artikel 1d – Artikel 17 första stycket i bilaga VIII – Efterlevandepension – Villkor för beviljande – Begreppet ’efterlevande make’ till en tjänsteman i unionen – Äktenskap och samlevnadsform som inte är ett äktenskap – Samboförhållande – Principen om icke-diskriminering – Jämförbar situation – Föreligger inte – Villkor avseende att äktenskapet har varat en viss tid – Bedrägeribekämpning – Motivering”
1. Domstolsförfarande – Domskäl – Räckvidd
(Domstolens stadga, artiklarna 36 och 53 första stycket)
(se punkterna 38 och 50–53)
2. Tjänstemän – Pensioner – Efterlevandepension – Villkor för beviljande – Äktenskap – Likställande, under vissa villkor, av registrerad stabil samlevnadsform med äktenskap – Likställande av samboförhållande med äktenskap – Inte möjligt
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 1d.1 andra stycket, bilaga VII, artikel 1.2 c, bilaga VIII, artikel 17 första stycket)
(se punkterna 68–78)
3. Tjänstemän – Likabehandling – Efterlevandepension – Samboförhållande och äktenskap – Icke jämförbara situationer
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 21.1; tjänsteföreskrifterna, artikel 1d och bilaga VIII, artikel 17 första stycket; rådets direktiv 2000/78, artikel 2)
(se punkterna 84 och 85)
4. Tjänstemän – Efterlevandepension – Villkor för beviljande – Äktenskap – Villkor avseende att äktenskapet har varat en viss tid – Icke-diskriminerande villkor som syftar till att bekämpa rättsmissbruk och bedrägeri
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 21.1; tjänsteföreskrifterna, artikel 1d och bilaga VIII, artikel 17 första stycket; rådets direktiv 2000/78, artikel 2)
(se punkterna 89 och 90)
5. Talan väckt av tjänstemän – Skadeståndstalan som har samband med en talan om ogiltigförklaring – Ogillande av talan om ogiltigförklaring medför ogillande av skadeståndstalan
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
(se punkt 93)
Resumé
Domstolen slår fast att den efterlevande maken till en tjänsteman i Europeiska unionen måste ha varit gift eller, under vissa villkor, registrerad i en stabil samlevnadsform i minst ett år för att kunna beviljas efterlevandepension.
Genom domen HK/kommissionen (C‑460/18 P), meddelad den 19 december 2019, upphävde domstolen tribunalens dom av den 3 maj 2018, HK/kommissionen,(1) och avgjorde slutligt tvisten genom att ogilla klagandens talan om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut om att han, i egenskap av efterlevande make efter en tjänsteman, inte skulle beviljas efterlevandepension, och hans talan om ersättning för den materiella och ideella skada han påstod sig ha lidit.
Målet avsåg klagandens ansökan om att han, i egenskap av efterlevande make efter en tjänsteman vid Europeiska kommissionen som hade avlidit den 11 april 2015 och som klaganden varit gift med sedan den 9 maj 2014, skulle beviljas efterlevandepension. Paret hade varit sambor sedan 1994. Klaganden hade regelbundet fått pengar från sin maka, eftersom han på grund av hälsoproblem inte hade möjlighet att arbeta eller utbilda sig.
Inledningsvis upphävde domstolen den dom varigenom tribunalen ogillat klagandens talan, av det skälet att tribunalen hade åsidosatt sin motiveringsskyldighet. I detta avseende påpekade domstolen att det inte framgick på ett klart och begripligt sätt av domskälen i den överklagade domen hur tribunalen hade resonerat när den fastställde vilka personer som kan beviljas efterlevandepension i enlighet med artikel 17 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), vilket var av avgörande betydelse för frågan om de situationerna som skulle jämföras vid prövningen av huruvida denna bestämmelse var förenlig med principen om icke-diskriminering var lika.
Domstolen ansåg att målet var färdigt för avgörande och fann att kommissionen hade rätt att neka klaganden efterlevandepension av det skälet att han inte uppfyllde det villkor som uppställs i artikel 17 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, avseende att äktenskapet med den avlidne tjänstemannen ska ha varat i minst ett år.
Domstolen påpekade att vare sig den omständigheten att sambor inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 17 första stycket i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, eller den omständigheten att denna bestämmelse uppställer ett krav på att äktenskapet ska ha varat under en viss minimiperiod, var uppenbart olämplig i förhållande till syftet med efterlevandepension och stod inte heller i strid med principen om icke-diskriminering.
Domstolen framhöll härvidlag att rätten till efterlevandepension inte är beroende av att den berörda personen har varit ekonomiskt beroende av den avlidne. För att kunna beviljas sådan pension måste den berörda personen däremot ha varit bunden till den avlidne tjänstemannen genom ett civilrättsligt förhållande som har gett upphov till en rad rättigheter och skyldigheter dem emellan, såsom äktenskap eller, under vissa villkor, en registrerad stabil samlevnadsform.
Domstolen preciserade att dessa villkor bland annat innehåller ett krav på att den efterlevande partnern kan uppvisa en officiell handling erkänd av en medlemsstat eller av någon behörig myndighet i en medlemsstat, som bekräftar att paret levde tillsammans i ett förhållande utan att vara gifta med varandra, samt att de inte hade rättslig möjlighet att ingå äktenskap.
Domstolen fann således att eftersom ett de facto-förhållande, såsom ett samboförhållande, i princip inte ger upphov till någon lagreglerad status för de personer som har valt denna form av samlevnad, och därmed inte uppfyller de uppställda villkoren, befinner sig sambor inte i en situation som kan likställas med situationen vare sig för gifta personer eller för personer som är registrerade i en stabil levnadsform och som uppfyller de föreskrivna villkoren för att beviljas efterlevandepension.
Domstolen ansåg även att unionslagstiftaren, för att bekämpa missbruk eller till och med bedrägerier, har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer vem som har rätt till efterlevandepension, och att villkoret att äktenskapet ska ha varat minst ett år för att den efterlevande maken ska kunna beviljas efterlevandepension syftar till att försäkra sig om att förhållandet mellan de berörda personerna var verkligt och stabilt.
Domstolen fann slutligen att talan om ersättning för påstådd materiell och ideell skada också skulle ogillas, eftersom de yrkanden som klaganden framställt i detta avseende hade ett nära samband med de yrkanden om ogiltigförklaring som redan hade ogillats.