Talan väckt den 8 september 2010 - Villeroy & Boch mot kommissionen

(Mål T-374/10)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Villeroy & Boch AG (Mettlach, Tyskland) (ombud: advokaten M. Klusmann och professor S. Thomas)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det rör sökanden,

i andra hand sätta ned de böter som sökanden ålagts i det angripna beslutet med ett lämpligt belopp,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden väcker talan mot kommissionens beslut K(2010)4185 slutlig av den 23 juni 2010 i ärende COMP/39092 - Sanitetsgods för badrum. Genom det angripna beslutet åläggs sökanden och andra företag att betala böter på grund av att de överträtt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet. Enligt kommissionen har sökanden deltagit i ett fortlöpande avtal eller samordnat förfarande inom sektorn för sanitetsgods för badrum i Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Nederländerna och Österrike.

Sökanden anför sju grunder till stöd för sin talan.

Som första grund bestrider sökanden att artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet har åsidosatts genom en enda komplex och fortlöpande överträdelse. Genom denna otillåtna helhetssyn har kommissionen åsidosatt sin skyldighet att göra en rättslig bedömning av det individuella handlande som var och en av beslutets adressater har haft och tillskriver på ett rättsligt otillåtet sätt sökanden handlingar av tredjeman, varvid kommissionen åsidosätter principen om nulla poena sine lege.

Sökanden gör, i andra hand, som andra grund gällande ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF, på grund av att beslutet inte innehåller någon särskild motivering vad avser sökanden.

Som tredje grund gör sökanden gällande att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras, eftersom sökanden inte har deltagit i de påtalade överträdelserna på den relevanta produktmarknaden och den relevanta geografiska marknaden och det inte har bevisats att sökanden har begått en överträdelse av reglerna om karteller.

Som fjärde grund gör sökanden gällande att kommissionen i strid med gällande rätt har ålagt sökanden och dennas dotterbolag i Frankrike, Belgien och Österrike böter för vilka de är solidariskt ansvariga. Att på detta sätt ålägga böter med solidariskt betalningsansvar strider mot principen nulla poena sine lege enligt artikel 49.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och mot principen om att straff ska vara proportionerliga enligt artikel 49.3 jämförd med artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och mot artikel 23 i förordning (EG) nr 1/2003¹.

Inom ramen för den femte grunden gör sökanden gällande att bötesbeloppet har fastställts på ett felaktigt sätt. Sökanden gör härvid gällande att kommissionen vid beräkningen har beaktat en del av sökandens omsättning som inte har något samband med det påtalade handlandet.

Som sjätte grund gör sökanden gällande att förfarandet har varat alltför länge och att detta inte har beaktats vid fastställelsen av bötesbeloppet i strid med artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Som sjunde grund gör sökanden åberopar sökanden felaktiga bedömningar vid fastställelsen av bötesbeloppet vid bedömningen av sökandens delaktighet i det påtalade handlandet. Sökanden anför i detta avseende att även om det föreligger en överträdelse av artikel 101 FEUF, såsom kommissionen har hävdat, är bötesbeloppet orimligt högt och oproportionerligt. Enligt sökanden har kommissionen åsidosatt principen om proportionerliga straff enligt artikel 49.3 jämförd med artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Vidare borde kommissionen i förevarande fall inte ha ålagt det högsta bötesbeloppet på 10 procent av koncernens omsättning.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).