Mål T‑343/08

Arkema France

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens – Konkurrensbegränsande samverkan – Marknaden för natriumklorid – Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras – Talan om ogiltigförklaring – Upptagande till sakprövning – Ansvaret för överträdelsen – Böter – Försvårande omständighet – Återfall – Förmildrande omständighet – Samarbete under det administrativa förfarandet – Betydande mervärde”

Sammanfattning av domen

1.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Meddelande om invändningar – Nödvändigt innehåll – Iakttagande av rätten till försvar

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 27)

2.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Rätten till försvar – Domstolsprövning – Unionsdomstolens obegränsade behörighet

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

3.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar – Försvårande omständigheter

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

4.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

5.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Beaktande av vad som särskilt kännetecknar ett fall av upprepade överträdelser – Omfattas – Ingen preskriptionsfrist har fastställts

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

6.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Beslut i vilket en överträdelse konstateras och böter utdöms – Vid bedömningen huruvida ett företag har gjort sig skyldigt till upprepade överträdelser beaktas överträdelser som samma företag gjort sig skyldigt till och för vilka kommissionen redan har utdömt böter

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 50)

7.      Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionen har i ett beslut konstaterat en överträdelse som inletts efter det att kommissionen antagit ett annat beslut som rör samma företag – Bötesbeloppet har ånyo höjts på grund av upprepade överträdelser

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

8.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Överträdelsens allvar och varaktighet – Möjlighet att höja bötesnivån för att förstärka böternas avskräckande verkan

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

9.      Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Likabehandlingsprincipen

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

10.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3)

11.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Böter utdöms inte eller nedsätts på grund av företagets samarbete – Beteendet måste ha gjort det lättare för kommissionen att fastställa överträdelsen

(Rådets förordning nr 1/2003, artikel 18; kommissionens meddelande 2002/C 45/03)

12.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut när konkurrensreglerna har överträtts – Nedsättning av böterna då det företag som är föremål för utredning samarbetar i fall som inte omfattas av tillämpningsområdet för meddelandet om samarbete – Villkor

(Kommissionens meddelanden 2002/C 45/03, punkt 1, och 2006/C 210/02, punkt 29 fjärde strecksatsen)

13.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Nedsättning av böterna då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor

(Kommissionens meddelanden 2002/C 45/03, punkt 21, och 2006/C 210/02, punkt 29 fjärde strecksatsen och 2008/C 167/01, punkt 5)

14.    Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Domstolsprövning – Unionsdomstolens fulla prövningsrätt

(Artikel 229 EG; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)

1.      Kommissionen uppfyller sin skyldighet att iaktta företagens rätt att yttra sig genom att i sitt meddelande om anmärkningar uttryckligen ange att den har för avsikt att undersöka huruvida företagen ska åläggas böter och de huvudsakliga faktiska och rättsliga grunder som kan medföra att böter åläggs, såsom hur allvarlig den påstådda överträdelsen är och hur länge den pågått samt huruvida den begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet. Genom att göra detta ger kommissionen företagen de upplysningar som är nödvändiga för att de ska kunna försvara sig, inte bara mot konstaterandet av en överträdelse, utan även mot åläggandet av böter.

(se punkt 54)

2.      Vad gäller fastställandet av de böter som ska åläggas för en överträdelse av konkurrensreglerna garanteras rätten till försvar för de företag som berörs av meddelandet om invändningar i förfarandet vid kommissionen genom deras möjlighet att avge synpunkter på hur länge överträdelsen har pågått och hur allvarlig den är samt genom förutsebarheten av överträdelsens konkurrensbegränsande verkan. Det finns dessutom ytterligare en skyddsregel för företagen när det gäller fastställandet av bötesbeloppet, såtillvida att tribunalen har full prövningsrätt och kan upphäva eller nedsätta bötesbeloppet i enlighet med artikel 31 i förordning nr 1/2003.

(se punkt 55)

3.      Vad gäller den försvårande omständigheten upprepade överträdelser leder enbart det faktum att kommissionen i sin tidigare beslutspraxis har funnit att vissa uppgifter inte utgör försvårande omständigheter vid fastställandet av bötesbeloppet inte till att kommissionen är skyldig att göra samma bedömning i ett senare beslut. Den möjlighet som ett företag ges, att inom ramen för ett annat ärende uttala sig om kommissionens avsikt att slå fast att företaget har gjort sig skyldigt till upprepad överträdelse, medför på intet sätt en skyldighet för kommissionen att i alla andra fall använda detta tillvägagångssätt och inte heller, i avsaknad av en sådan möjlighet, att det berörda företaget är förhindrat att fullt ut utöva sin yttranderätt.

(se punkt 56)

4.      Enligt proportionalitetsprincipen krävs att unionsinstitutionernas rättsakter inte går utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas. Vid beräkningen av böterna ska överträdelsernas allvar bedömas utifrån ett stort antal kriterier och inget av dessa bedömningskriterier får tillmätas oproportionerligt stor betydelse i förhållande till de övriga. Proportionalitetsprincipen innebär i det sammanhanget att kommissionen är skyldig att fastställa böterna i proportion till de faktorer som ska beaktas vid bedömningen av överträdelsens allvar och att den då ska tillämpa dessa kriterier konsekvent och på ett sätt som är sakligt motiverat.

(se punkt 63)

5.      Kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning beträffande valet av de omständigheter som den tar hänsyn till när den fastställer bötesbeloppet, såsom bland annat de särskilda omständigheterna i ärendet, ärendets sammanhang och böternas avskräckande verkan, utan att det är nödvändigt att kommissionen hänför sig till någon tvingande eller uttömmande uppräkning av de kriterier som absolut ska tas i beaktande.

Konstaterandet av huruvida det föreligger en upprepning av överträdelsen samt bedömningen av vad som särskilt kännetecknar ett fall av upprepade överträdelser ingår i kommissionens skönsmässiga befogenhet, och kommissionen kan därför inte vara bunden av någon eventuell preskriptionsfrist för att göra ett sådant konstaterande.

Förekomsten av upprepade överträdelser utgör nämligen en viktig omständighet som det åligger kommissionen att ta med i sin bedömning. Anledningen till detta är att beaktandet av denna omständighet syftar till att förmå de företag som redan har visat en benägenhet att bortse från konkurrensreglerna att förändra sitt beteende. Kommissionen får därför i varje enskilt fall beakta de indicier som talar för en sådan benägenhet, vilket exempelvis inbegriper den tid som förflutit mellan överträdelserna i fråga. Även om ingen preskriptionsfrist hindrar att kommissionen konstaterar att det förekommer upprepade överträdelser, kan kommissionen icke desto mindre, i enlighet med proportionalitetsprincipen, inte beakta ett eller flera tidigare beslut i vilka åtgärder vidtagits mot ett företag utan begränsning i tiden.

(se punkterna 64−66 och 68)

6.      Den grundläggande unionsrättsliga principen ne bis in idem innebär på konkurrensområdet ett förbud mot att ett företag på nytt hålls ansvarigt eller att ett förfarande på nytt inleds mot företaget avseende ett konkurrensbegränsande beteende som företaget redan har bötfällts för eller som företaget har frikänts från ansvar för genom ett tidigare beslut som inte längre kan överklagas. Tillämpningen av principen ne bis in idem underkastas ett tredubbelt krav på identitet mellan de faktiska omständigheterna, att det är fråga om en och samma regelöverträdare och att det är ett och samma rättsliga intresse som skyddas.

Den omständigheten att kommissionen, i ett beslut i vilket den konstaterar att ett företag har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan och ålägger det böter, beaktar att företaget tidigare vid flera tillfällen har gjort sig skyldigt till liknande överträdelser, för vilka kommissionen har ålagt det böter, strider inte mot principen ne bis in idem, eftersom syftet med att beakta tidigare överträdelser inte är att bestraffa dem än en gång, utan endast att fastställa att det berörda företaget har begått upprepade överträdelser som en omständighet som ska beaktas när böterna för den nya överträdelsen bestäms.

Under alla omständigheter är de kumulativa villkoren för att tillämpa principen ne bis in idem inte uppfyllda, om villkoret att de faktiska omständigheterna ska vara identiska inte är uppfyllt.

(se punkterna 80−84)

7.      Det skulle strida mot böternas syfte att avskräcka om kommissionen tog hänsyn till att den i ett föregående beslut på grund av förekomsten av upprepade överträdelser beaktade en första överträdelse för att i ett senare beslut inte höja böternas grundbelopp på grundval av denna överträdelse. En sådan lösning skulle nämligen leda till en situation som, i fråga om böternas avskräckande syfte, skulle vara kontraproduktiv, och i vilken ett företag, som vid upprepade tillfällen har gjort sig skyldigt till överträdelser, inte får se sitt bötesbelopp gradvis öka i förhållande till det antal överträdelser som företaget har begått, men i vilken företaget däremot får se utrymmet för det bötesbelopp som företaget kan påföras gradvis minska i förhållande till det ökande antal beslut i vilka sanktionsåtgärder vidtas mot företaget.

Det saknar dessutom betydelse att de tidigare beslut i vilka det berörda företaget har ålagts böter avser faktiska omständigheter som har inträffat samtidigt med de faktiska omständigheter som avses i det angripna beslutet, eftersom kommissionen endast grundade sig på andra tidigare beslut, vilka antagits innan den aktuella överträdelsen inleddes, för att i det angripna beslutet fastställa att företaget har begått upprepade överträdelser.

(se punkterna 88 och 89)

8.      Enligt artikel 23.2 och 23.3 i förordning nr 1/2003 får kommissionen genom beslut ålägga företag böter om de har överträtt artikel 81 EG och därvid ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Dessa bestämmelser utgör den relevanta rättsliga grund med stöd av vilken kommissionen vid bestämmande av bötesbeloppet får beakta en upprepning av en överträdelse.

De riktlinjer som kommissionen har antagit för att beräkna bötesbeloppet innebär dessutom att företagens rättssäkerhet säkerställs, eftersom den metod som kommissionen har åtagit sig att följa vid fastställandet av böterna slås fast däri. Administrationen kan, i ett enskilt fall, inte avvika därifrån utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen.

Kommissionens tidigare beslutspraxis utgör vidare inte i sig den rättsliga ramen för åläggande av böter på konkurrensområdet. Kommissionen har härvid ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställande av bötesbelopp. Den är inte bunden av sina tidigare bedömningar och den är inte skyldig att tillämpa en exakt matematisk formel.

Kommissionen har givits detta stora utrymme för eget skön för att den ska kunna förmå företagen att anpassa sitt beteende så att det är förenligt med konkurrensreglerna.

Den omständigheten att kommissionen tidigare har tillämpat en viss bötesnivå för vissa typer av överträdelser hindrar således inte att den höjer denna nivå inom de gränser som föreskrivs i förordning nr 1/2003, om detta är nödvändigt för att genomföra gemenskapens konkurrenspolitik.

En effektiv tillämpning av gemenskapens konkurrensregler kräver tvärtom att kommissionen vid varje tillfälle kan anpassa bötesnivån efter vad denna politik kräver. Det kan således i ett fall vara motiverat att höja ett företags böter på grund av att det ytterligare behovet att avskräcka företaget med hänsyn till dess benägenhet att bortse från konkurrensreglerna, medan det i ett annat fall kan vara motiverat att höja ett företags böter på grund av behovet av att säkerställa att de böter som påförts det sistnämnda företaget har en avskräckande verkan, med hänsyn till att detta företag till följd av sin betydligt större totala omsättning, i förhållande till de övriga kartellmedlemmarna, lättare kunde uppbringa de medel som behövdes för att betala böterna.

(se punkterna 96, 98−101 och 106)

9.      Enligt likabehandlingsprincipen ska jämförbara situationer inte behandlas på olika sätt och olika situationer inte behandlas på lika sätt, om inte en sådan behandling kan motiveras sakligt.

Enbart den omständigheten att kommissionen i sin tidigare beslutspraxis har fastställt en viss höjning av böternas grundbelopp för ett företags överträdelse av konkurrensreglerna innebär inte att kommissionen i ett annat beslut är förhindrad att höja denna procentsats inom de gränser som den fastställt i riktlinjerna, för att förmå det berörda företaget att ändra sitt konkurrensbegränsande beteende.

(se punkterna 108 och 109)

10.    När unionsinstitutionerna har ett utrymme för skönsmässig bedömning för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter är det av särskilt grundläggande betydelse att de i unionens rättsordning föreskrivna skyddsreglerna för det administrativa förfarandet iakttas. Dessa skyddsregler innebär bland annat att den behöriga institutionen är skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet.

(se punkt 111)

11.    Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller hur den beräknar böterna, och den kan härvid beakta ett stort antal olika faktorer, däribland berörda företags samarbete under institutionens undersökning. Kommissionen måste härvid göra komplicerade bedömningar av de faktiska omständigheterna, exempelvis vad rör respektive företags samarbete.

Inom ramen för bedömningen av det samarbete som tillhandahålls av medlemmarna i en konkurrensbegränsande samverkan kan endast en uppenbart oriktig bedömning från kommissionens sida ifrågasättas med framgång, eftersom kommissionen har ett stort utrymme att skönsmässigt bedöma kvaliteten på och nyttan av det samarbete som tillhandahålls av ett företag, exempelvis i förhållande till andra företags samarbete.

Nedsättningen av böter på grund av att de företag som har deltagit i överträdelsen av konkurrensreglerna har samarbetat har sin grund i uppfattningen att sådant samarbete underlättar kommissionens uppgift att fastställa överträdelsen och att i förekommande fall få den att upphöra. Med hänsyn till syftet med nedsättningen kan kommissionen inte bortse från de tillhandahållna upplysningarnas användbarhet. Användbarheten beror nödvändigtvis på det bevismaterial som kommissionen redan förfogar över.

Även om kommissionen är skyldig att förklara varför den anser att de uppgifter som företag lämnar till följd av ett meddelande om samarbete utgör ett bidrag som motiverar eller inte motiverar en nedsättning av de böter som åläggs, ankommer det på de företag som avser att bestrida kommissionens beslut i detta hänseende att visa att kommissionen, om den inte hade haft sådana uppgifter som lämnats frivilligt av företagen, inte skulle ha varit i stånd att styrka de väsentliga delarna av överträdelsen och följaktligen att anta ett beslut om åläggande av böter.

När ett företag vad gäller samarbete endast bekräftar, och detta på ett mindre precist och utförligt sätt, viss information som redan har lämnats av ett annat företag som en samarbetsåtgärd, kan den grad av samarbete som detta företag har bidragit med, trots att det inte helt saknar intresse för kommissionen, inte betraktas som jämförbar med det samarbete som det först samarbetande företaget har bidragit med genom att tillhandahålla nämnda information. Ett uttalande som endast innehåller en begränsad bekräftelse av uppgifter som kommissionen redan hade tillgång till underlättar nämligen inte kommissionens uppgift på ett väsentligt sätt. Det räcker därför inte för att motivera en nedsättning av bötesbeloppet på grund av samarbete. Ett företags samarbete under utredningen medför slutligen inte någon rätt till sänkta böter när detta samarbete inte går utöver vad som följer av företagets skyldigheter enligt artikel 18 i förordning nr 1/2003.

(se punkterna 134−138)

12.    Kommissionen har i punkt 29 fjärde strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 åtagit sig att, inom ramen för sin befogenhet att bedöma förmildrande omständigheter som den är skyldig att beakta vid fastställandet av bötesbeloppet, bevilja en nedsättning av böterna, om ett företag samarbetar med kommissionen i en omfattning som går utöver tillämpningsområdet för tillkännagivandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden samt företagets lagstadgade skyldighet att samarbeta.

Tillämpningen av punkt 29 fjärde strecksatsen i riktlinjerna får emellertid inte leda till att meddelandet om samarbete förlorar sin ändamålsenliga verkan.

I punkt 1 i meddelandet om samarbete föreskrivs nämligen att detta meddelande anger ”ramen för hur företag som medverkar eller har medverkat i hemliga karteller som påverkar gemenskapen skall belönas för att de samarbetar med kommissionen när den undersöker karteller”. Det framgår således av ordalydelsen och systematiken i detta meddelande att företagen i princip endast kan erhålla en nedsättning av böterna på grund av sitt samarbete om de uppfyller de stränga villkoren i detta meddelande.

Följaktligen kan kommissionen, för att den ändamålsenliga verkan av meddelandet om samarbete ska kunna bevaras, endast i exceptionella situationer vara skyldig att bevilja en nedsättning av böterna till ett företag på grundval av punkt 29 fjärde strecksatsen i riktlinjerna. Detta är bland annat fallet om ett företags samarbete, även om det går utöver företagets lagliga skyldighet att samarbeta, dock utan att det ger det rätt till en nedsättning av böterna enligt meddelandet om samarbete, objektivt sett är användbart för kommissionen. En sådan användbarhet ska konstateras om kommissionen i sitt slutliga beslut grundar sig på bevis som ett företag har lämnat till den inom ramen för sitt samarbete och kommissionen utan dessa bevis inte helt eller delvis hade kunnat vidta sanktionsåtgärder mot den aktuella överträdelsen.

(se punkterna 168−170)

13.    Kommissionen har, genom att ersätta 1996 års meddelande om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden med 2002 års meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, i vilket det inte föreskrivs någon nedsättning av böterna endast på grund av att de faktiska omständigheterna inte har bestritts, otvetydigt uteslutit att en nedsättning av böterna på grund härav kan beviljas enligt 2002 års meddelande om samarbete eller enligt punkt 29 fjärde strecksatsen i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003. Det är nämligen endast om ett företag antingen företer bevis med ett betydande mervärde, i den mening som avses i punkt 21 i 2002 års meddelande om samarbete, eller lämnar upplysningar, utan vilka kommissionen inte i sitt slutliga beslut helt eller delvis kunnat vidta sanktionsåtgärder mot den aktuella överträdelsen, som kommissionen är skyldig att bevilja en nedsättning av böterna. Beviljandet av en nedsättning av böterna är således beroende av den objektiva nytta som kommissionen får av ett företags samarbete.

Enligt punkt 5 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden i samband med beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i förordning nr 1/2003 i kartellärenden, har kommissionen under alla omständigheter ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra om det i ett ärende kan vara lämpligt att undersöka om parterna har intresse av att inleda förlikningsdiskussioner och det är först om de företag som deltar däri uppfyller villkoren i detta meddelande som de beviljas en nedsättning av böterna med 10 procent.

Enligt meddelandet om förlikningsförfaranden ankommer det endast på kommissionen, och inte på företagen, att med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall besluta om användandet av detta förfarande gör det möjligt att göra det lättare att vidta sanktionsåtgärder mot den aktuella överträdelsen och i samband härmed bevilja en nedsättning av böterna med 10 procent till ett företag som uppfyller villkoren härför.

Det förhållandet att de faktiska omständigheterna inte har bestritts ger enligt den nationella konkurrenslagstiftningen i flera medlemsländer i Europeiska unionen rätt till en nedsättning av böterna. Dessa regler, som inte är bindande för kommissionen, utgör emellertid inte den relevanta rättsliga ramen för att undersöka huruvida kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen när den med beaktande av ett företags samarbete inte beviljade det någon nedsättning av böterna.

(se punkterna 189−192)

14.    Vad gäller unionsdomstolens prövning av de beslut som kommissionen antar på konkurrensområdet har tribunalen, utöver en prövning av huruvida ett beslut är rättsenligt, vilken enbart gör det möjligt att ogilla talan om ogiltigförklaring eller att ogiltigförklara den omtvistade rättsakten, med stöd av sin fulla prövningsrätt enligt artikel 31 i förordning nr 1/2003 med tillämpning av artikel 229 EG, befogenhet att ändra den angripna rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att exempelvis ändra det bötesbelopp som påförts med beaktande av samtliga faktiska omständigheter.

Det finns härvid ingen anledning att ändra vare sig höjningen med 90 procent av grundbeloppet för de böter som kommissionen ålagt ett företag, på grund av att det deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan, med hänsyn till detta företags starka benägenhet att bortse från konkurrensreglerna, eller bötesbeloppet, eftersom företagets samarbete inte har gjort det möjligt för kommissionen att helt eller delvis vidta sanktionsåtgärder mot kartellen.

(se punkterna 203−205)