Mål T‑548/14

Konungariket Spanien

mot

Europeiska kommissionen

”Tullunion – Import av varor som härleds från tonfisk med ursprung i Ecuador – Uppbörd av importtullar i efterhand – Ansökan om eftergift av importtullar – Artiklarna 220.2 b och 236 i förordning (EEG) nr 2913/92 – Meddelande till importörerna som publicerats i EUT – God tro – Ansökan om eftergift av importtullar – Artikel 239 i förordning (EEG) nr 2913/92”

Sammanfattning – Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 15 december 2016

1.      Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar – Kumulativ karaktär

(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 220.2 b)

2.      Unionsrätt – Principer – Rättssäkerhet – Lagstiftning som kan medföra finansiella konsekvenser

3.      Europeiska unionens egna medel – Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand – Villkor som anges i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 för att inte bokföra importtullar – Meddelande till importörer vilket publicerats i EUT om att välgrundade tvivel föreligger om huruvida förmånssystemet tillämpats på ett korrekt sätt – Nödvändigt att meddelandet utformas på ett tydligt och precist sätt

(Rådets förordning nr 2913/92, artikel 220.2 b fjärde och femte styckena)

1.      Se domen.

(se punkterna 27–29)

2.      Se domen.

(se punkt 44)

3.      Av själva ordalydelsen i artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen framgår att importörer – när det i Europeiska unionens officiella tidning har offentliggjorts ett meddelande till importörer om att det finns välgrundade tvivel om huruvida det tredjeland som omfattas av förmånsordningen tillämpar denna korrekt – inte kan åberopa god tro efter offentliggörandet, vilket garanterar en mycket hög rättssäkerhetsnivå och leder till de nationella myndigheternas eller kommissionens beslut att avslå begäran om att importtull inte ska uppbäras. Meddelandet ska – mot bakgrund av den särskilda betydelse som ett sådant meddelande har – vara särskilt tydligt, bland annat vad gäller frågan vilka länder som avses. Detta gäller i än högre grad, eftersom det av ordalydelsen i artikel 220.2 b femte stycket i tullkodexen direkt framgår att ett sådant meddelande ska informera om att det finns välgrundade tvivel om huruvida ”det land som omfattas av förmånsordningen” tillämpar denna korrekt. Då ett meddelande inte kan tolkas på så sätt att det med tillräcklig precision även avser import från ett tredjeland, kan det inte krävas att gäldenären ändrar sin uppfattning avseende import från detta land efter offentliggörandet av meddelandet. Ett annat synsätt skulle nämligen leda till att rättssäkerheten minskar för de ekonomiska aktörerna, eftersom dessa – vid tvivel vad gäller räckvidden av ett meddelande till importörer – av försiktighetsskäl alltid skulle vara tvungna att vidta ytterligare skyddsåtgärder, även för import från länder som inte klart fastställts som sådana med avseende på vilka kommissionen hyser tvivel.

(se punkterna 46, 60 och 76)