Mål T‑227/09

Feng Shen Technology Co. Ltd

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

ˮGemenskapsvarumärke – Ogiltighetsförfarande – Gemenskapsfigurmärket FS – Sökandens onda tro – Artikel 51.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)”

Sammanfattning av domen

1.      Gemenskapsvarumärke – Avstående, upphävande och ogiltighet – Absoluta ogiltighetsgrunder – Ond tro hos den som ansökt om registrering när ansökan gavs in – Bedömningskriterier – Beaktande av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet som förelåg när registreringsansökan gavs in

(Rådets förordning (EG) nr 40/94, artikel 51.1 b)

2.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande vid unionsdomstolen – Tribunalens behörighet att ändra överklagandenämndens beslut – Gränser

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 65.3)

1.      Vid prövningen av huruvida den som ansökt om registrering varit i ond tro i den mening som avses i artikel 51.1 b i förordning nr 40/94 ska det göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, i synnerhet

–        den omständigheten att den som ansökt om registrering känner till eller borde känna till att en tredje man i minst en medlemsstat använder ett identiskt eller liknande kännetecken för en vara som är identisk eller av liknande slag, vilket innebär en risk för förväxling med det kännetecken som avses i registreringsansökan,

–        sökandens avsikt att hindra denna tredje man från att fortsätta att använda ett sådant kännetecken, och

–        graden av rättsligt skydd för tredje mans kännetecken och för det kännetecken som avses i registreringsansökan.

Avsikten att hindra en tredje man från att saluföra en vara kan i vissa fall vara en indikation på att den som ansökt om registrering varit i ond tro. Detta är bland annat fallet när det senare visar sig att sökanden inte registrerat ett kännetecken som gemenskapsvarumärke för att använda det utan endast för att hindra tredje man från att träda in på samma marknad. Däremot kan den som ansökt om registrering även ha ett legitimt ändamål och vilja skydda sig mot en tredje man, som genom att vara ny på marknaden försöker utnyttja anseendet hos sökandens kännetecken. De faktorer som räknats upp ovan motsvarar endast en del av samtliga de kriterier som kan beaktas i samband med bedömningen av huruvida den som ansökt om registrering var i ond tro när ansökan gavs in.

(se punkterna 33–36)

2.      Tribunalens behörighet att ändra överklagandenämndens beslut enligt artikel 65.3 i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken innebär inte att tribunalen får ersätta överklagandenämndens bedömning med sin egen. Inte heller får tribunalen vidta bedömningar i frågor där överklagandenämnden ännu inte uttalat sig. Tribunalens behörighet att ändra beslut ska således i princip endast avse de fall där den – efter att ha prövat överklagandenämndens bedömning – på grundval av fastlagda rättsliga och faktiska omständigheter kan bestämma vilket beslut som överklagandenämnden var skyldig att fatta.

(se punkt 5)