Mål T‑319/05

Schweiziska edsförbundet

mot

Europeiska kommissionen

”Yttre förbindelser – Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart – Tyska åtgärder avseende inflygningar till Zürichs flygplats – Förordning (EEG) nr 2408/92 – Rätten till försvar – Icke‑diskrimineringsprincipen – Proportionalitetsprincipen”

Sammanfattning av domen

1.      Transport – Luftfart – EG‑trafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen – Åtgärder som vidtagits av en medlemsstat för att begränsa eller avvisa utövande av trafikrättigheter

(Rådets förordning nr 2408/92, artikel 8.2 och 8.3 och artikel 9.1–4)

2.      Transport – Luftfart – EG‑trafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen – Regler för utövande av trafikrättigheter

(Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart, artikel 2; rådets förordning nr 2408/92, artikel 8.2 och 8.3)

3.      Unionsrätt – Principer – Likabehandling – Diskriminering på grund av nationalitet – Förbud – Tillämpning på avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart

(Artikel 12 EG; avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart, artikel 1.2 och 1.3; rådets förordning nr 2408/92)

1.      Artikel 9 i förordning nr 2408/92 om EG‑lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen utgör en speciallag (lex specialis) i förhållande till artikel 8 i samma förordning, eftersom artikel 9 endast avser en del av de åtgärder som avses i artikel 8 och uppställer ytterligare villkor som inte föreskrivs i artikel 8 för att de aktuella åtgärderna ska kunna tillämpas. De åtgärder som avses i artikel 9 innebär ett förbud, åtminstone villkorligt eller partiellt, mot utövande av trafikrättigheter.

En medlemsstat får nämligen tillämpa de åtgärder som avses i artikel 9.1 i förordning nr 2408/92 endast om de villkor som föreskrivs i artikel 9.1 och 9.2 är uppfyllda och medlemsstaten i fråga har uppfyllt skyldigheten enligt artikel 9.3 att minst tre månader innan åtgärderna ska genomföras underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om att det är nödvändigt att tillämpa dem. Det är endast om den medlemsstat som avser att tillämpa åtgärderna i fråga har lämnat en sådan underrättelse till de andra medlemsstaterna och kommissionen som artikel 9.4 är tillämplig. Om en sådan underrättelse saknas, får den berörda medlemsstaten däremot inte tillämpa åtgärderna i fråga, även om de villkor för att vidta dem som föreskrivs i artikel 9.1 och 9.2 är uppfyllda.

Om den berörda medlemsstaten ändå tillämpar åtgärderna har kommissionen däremot inte rätt att utreda dem enligt artikel 9.4 i förordning nr 2408/92, eftersom villkoren för tillämpning av den artikeln inte är uppfyllda, men däremot enligt artikel 8.3 i samma förordning. I det fall en medlemsstat tillämpar åtgärder som omfattas av artikel 9.1 utan att iaktta det förfarande som föreskrivs i artikel 9.3, kan en undersökning av åtgärderna enligt artikel 8.3 endast leda till slutsatsen att den berörda medlemsstaten inte får fortsätta att tillämpa dem.

Om en medlemsstat kräver att dess offentliggjorda nationella, regionala eller lokala bestämmelser om bland annat miljöskydd ska iakttas för att det ska vara tillåtet att utöva trafikrättigheter i den mening som avses i förordning nr 2408/92, motsvarar detta följaktligen inte införande av ett villkor för utövande av rättigheterna i den mening som avses i artikel 9.1 i den förordningen. Om så vore fallet skulle artikel 8.2 i förordningen helt förlora sin betydelse. De villkor som avses i artikel 9.1 är snarare villkor som gör utövandet av trafikrättigheter beroende av andra omständigheter än enbart iakttagandet av offentliggjorda nationella, regionala eller lokala bestämmelser.

(se punkterna 75–81, 89)

2.      Lagstiftaren har i artikel 8.2 i förordning nr 2408/92 om EG‑lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen dels föreskrivit att utövandet av trafikrättigheter ska regleras av gemenskapsbestämmelser och nationella, regionala eller lokala bestämmelser om säkerhet och miljöskydd samt fördelning av ankomst- och avgångstider, dels gett kommissionen befogenhet att i enlighet med artikel 8.3 undersöka tillämpningen av bland annat artikel 8.2 och besluta om den berörda medlemsstaten får fortsätta att tillämpa den åtgärd som är föremål för undersökning. Undersökningen av en åtgärd i enlighet med artikel 8.3 i förordning nr 2408/92 ska således avse de konsekvenser som åtgärden har för utövandet av trafikrättigheter på flyglinjer inom gemenskapen. De eventuella rättigheter som operatören av en flygplats eller de boende omkring flygplatsen har ska däremot inte beaktas vid en sådan undersökning.

Enligt ordalydelsen i artikel 2 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart, godkänt på gemenskapens vägnar genom beslut 2002/309, ska bestämmelserna i bland annat bilagan till avtalet gälla i den mån de har att göra med luftfart eller frågor som är direkt relaterade till luftfart. När det gäller förordning nr 2408/92 är den enda utvidgningen av dess tillämpningsområde inom ramen för avtalet den som följer av att Schweiziska edsförbundet och lufttrafikföretag med sin huvudsakliga verksamhet i Schweiz enligt bilagan till avtalet ska jämställas med gemenskapens medlemsstater respektive lufttrafikföretag i gemenskapen. Med förbehåll för denna utvidgning av dess tillämpningsområde är förordning nr 2408/92 inom ramen för avtalet inte tillämplig på situationer som i ett gemenskapssammanhang inte omfattas av dess tillämpningsområde. Av detta följer att även om flygplatsoperatörens eller de boendes rättigheter skulle utgöra frågor som är direkt relaterade till luftfart ger varken artikel 2 eller någon annan bestämmelse i avtalet kommissionen befogenhet att ta hänsyn till dessa rättigheter vid tillämpningen av artikel 8.3 i förordning nr 2408/92 inom ramen för avtalet.

(se punkterna 121, 122, 125, 127–129)

3.      Det framgår av fast rättspraxis om principen om förbud mot all diskriminering på grund av nationalitet inom gemenskapsrättens tillämpningsområde att reglerna om likabehandling av landets medborgare och andra medborgare inte endast förbjuder öppen diskriminering på grund av nationalitet, eller säte när det gäller bolag, utan även varje form av dold diskriminering som, genom tillämpning av andra särskiljningskriterier, i praktiken leder till samma resultat.

Enligt artikel 1.2 avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart är denna rättspraxis även relevant när det gäller tillämpningen av förordning nr 2408/92 om EG‑lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen, inom ramen för avtalet, eftersom artikel 3 i avtalet i allt väsentligt är identisk med artikel 12 första stycket EG.

Konstaterandet att en åtgärd, som vidtagits av en medlemsstat inom ramen för förordning nr 2408/92 för att minska bullret i ett område som utgör ett turistmål, särskilt påverkar en enda flygplats i Schweiz som är belägen i närheten och leder till samma resultat som diskriminering grundad på nationalitet räcker inte för att det ska anses styrkt att den strider mot artikel 12 EG eller, i förevarande fall, mot artikel 3 i avtalet. Det måste även undersökas huruvida åtgärden i fråga motiveras av objektiva hänsyn och står i proportion till det syfte som eftersträvas. Det är endast om så inte är fallet som åtgärden i fråga kan betraktas som förbjuden enligt artikel 12 EG eller, i förevarande fall, artikel 3 i avtalet.

(se punkterna 140, 141, 145, 150)