TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)
den 12 december 2014 (*)
”Dumpning – Import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Kina – Översyn – Artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 – Rätten till försvar – Felaktiga faktiska omständigheter – Uppenbart oriktig bedömning – Motiveringsskyldighet”
I mål T‑643/11,
Crown Equipment (Suzhou) Co. Ltd, Suzhou (Kina),
Crown Gabelstapler GmbH & Co. KG, Roding (Tyskland),
företrädda av advokaterna K. Neuhaus, H.-J. Freund och B. Ecker,
sökande,
mot
Europeiska unionens råd, företrätt av J.-P. Hix, i egenskap av ombud, inledningsvis biträdd av G. Berrisch och A. Polcyn, därefter av advokaterna A. Polcyn och D. Geradin,
motpart,
med stöd av
Europeiska kommissionen, företrädd av J.-F. Brakeland, M. França och A. Stobiecka-Kuik, samtliga i egenskap av ombud,
intervenient,
angående en talan om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 1008/2011 av den 10 oktober 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Folkrepubliken Kina, utvidgad till att omfatta import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa som avsänts från Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Thailand eller inte, efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 268, p. 1), i den mån denna förordning berör sökandena,
meddelar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av M. Prek, ordförande samt domarna I. Labucka och V. Kreuschitz (referent),
justitiesekreterare: handläggaren N. Rosner,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 12 februari 2014,
följande
Dom (1)
Bakgrund till tvisten
[utelämnas]
Förfarandet och parternas yrkanden
[utelämnas]
Rättslig bedömning
1.1 Upptagande till sakprövning
[utelämnas]
2.2 Prövning i sak
35 Sökandena har till stöd för sin talan åberopat tre grunder. Enligt den första grunden anser sökandena att rätten till en rättvis rättegång, rätten till försvar och rätten att bli hörd har åsidosatts. Den andra grunden avser att rådet har anfört felaktiga faktiska omständigheter i skälen 58 och 60 i den angripna förordningen. Som tredje grund har sökandena slutligen gjort gällande att övervägandena enligt vilka skada har förorsakats och det finns ett orsakssamband mellan den import som påstås vara föremål för dumpning och sannolikheten för att skadan fortsätter om antidumpningsåtgärderna upphör har sin grund i flera uppenbart oriktiga bedömningar.
Den första grunden: Åsidosättande av sökandenas processuella rättigheter
36 Sökandena anser att rätten till en rättvis rättegång, rätten till försvar och rätten att bli hörd har åsidosatts genom att rådet godtyckligt bortsåg från sökandenas bedömning av skadan för perioden mellan år 2007 och 2009, vilken de hade redogjort för i skrivelse av den 25 juli 2011. Detta framgår av att det i skäl 60 i den angripna förordningen anges, enligt sökandenas uppfattning felaktigt, att de har granskat skadans utveckling för perioden mellan år 2009 och översynsperioden. Enligt sökandena kan deras rätt att framföra sina synpunkter inte vara begränsad till att endast få avge yttranden, utan ska innebära att rådet är skyldigt att till fullo beakta deras synpunkter i skrivelsen av den 25 juli 2011. Rådets underlåtelse att beakta denna skrivelse innebär således inte enbart ett åsidosättande av rätten till en rättvis rättegång utan även av artikel 11.2 tredje stycket i grundförordningen.
37 Rådet har bestritt att det skulle ha åsidosatt sökandenas processuella rättigheter eller artikel 11.2 tredje stycket i grundförordningen.
38 I den mån sökandena har gjort gällande att deras rätt till försvar och rätt att bli hörda har åsidosatts erinrar tribunalen om att iakttagande av rätten till försvar utgör en grundläggande unionsrättslig princip, varav rätten att bli hörd är en integrerad del (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 1992, Nederländerna m.fl./kommissionen, C‑48/90 och C‑66/90, EU:C:1992:63, punkt 44, dom av den 29 juni 1994, Fiskano/kommissionen, C‑135/92, EU:C:1994:267, punkt 39, dom av den 24 oktober 1996, kommissionen/Lisrestal m.fl., C‑32/95 P, EU:C:1996:402, punkt 21, dom av den 22 november 2012, M.M., C‑277/11, EU:C:2012:744, punkt 82, och dom av den 18 juli 2013, kommissionen mot Kadi, C‑584/10 P, C‑593/10 P och C‑595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 98), som är tillämplig på alla (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 december 2008, Sopropé, C‑349/07, EU:C:2008:746, punkt 36).
39 Denna grundläggande rätt till försvar under ett förfarande som föregår en rättsakt som går någon emot fastställs för övrigt uttryckligen i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna stadga har enligt artikel 6.1 FEU samma rättsliga värde som fördragen. I artikel 41.2 a i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges särskilt att rättigheten för var och en att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer bland annat innebär att var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd som skulle beröra honom eller henne negativt vidtas mot honom eller henne.
40 Det har vidare slagits fast att iakttagande av rätten till försvar och att bli hörd är av grundläggande vikt inom förfaranden avseende antidumpningsundersökningar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 februari 2012, rådet/Interpipe Niko Tube och Interpipe NTRP, C‑191/09 P och C‑200/09 P, EU:C:2012:78, punkt 77 samt där angiven rättspraxis).
41 För att dessa rättigheter ska anses ha iakttagits krävs att berörda företag under det administrativa förfarandet har getts tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som kommissionen har lagt till grund för att det har förekommit dumpning och att detta har orsakat skada (domstolens dom av den 27 juni 1991, Al-Jubail Fertilizer mot rådet, C‑49/88, EU:C:1991:276, punkt 17, och dom av den 11 juli 2013, Hangzhou Duralamp Electronics/rådet, T‑459/07, EU:T:2013:369, punkt 110).
42 I förevarande fall har sökandena emellertid inte visat att de inte har getts tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på den bevisning som unionsinstitutionerna har lagt till grund för sin bedömning att antidumpningstullar ska vidhållas. Sökandena har för övrigt inte anfört någon omständighet som de inte har kunnat göra gällande eller inte har getts tillfälle att delge unionsinstitutionerna.
43 Sökandena har anmärkt att unionsinstitutionerna inte har beaktat deras synpunkter. Denna underlåtelse att beakta synpunkterna utgör emellertid inte ett åsidosättande av deras rätt till försvar eller deras rätt att bli hörda. Även om dessa rättigheter anses iakttagna enbart om unionsinstitutionerna ger sökandena tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter, så innebär det inte att institutionerna måste ansluta sig till dessa synpunkter. Kravet på att sökandena ska kunna framföra sina synpunkter på ett ändamålsenligt sätt innebär endast att de ska ha möjlighet att framföra synpunkterna inom så god tid att unionsinstitutionerna ska kunna få kännedom om dem och med all tillbörlig noggrannhet kunna bedöma deras relevans för den rättsakt som är på väg att antas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet, C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkterna 97, 98 och 102, samt dom Sopropé, punkt 38 ovan, EU:C:2008:746, punkterna 49 och 50).
44 Sökandenas påstående att deras rätt till försvar och rätt att bli hörda har åsidosatts kan således inte godtas.
45 I den mån som sökandena har gjort gällande att deras rätt till en rättvis rättegång har åsidosatts, erinrar tribunalen om att kommissionen och rådet visserligen inte kan anses utgöra ”domstolar” i den mening som avses i artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 oktober 1980, van Landewyck m.fl./kommissionen, 209/78–215/78 och 218/78, EU:C:1980:248, punkt 81, och av den 7 juni 1983, Musique diffusion française m.fl./kommissionen, 100/80–103/80, EU:C:1983:158, punkt 7). Kommissionen och rådet är dock likväl skyldiga att under det administrativa förfarandet iaktta de grundläggande rättigheterna enligt unionsrätten, bland vilka ingår rätten till god förvaltning som slås fast i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det är i synnerhet denna bestämmelse, och inte artikel 47 i stadgan, som styr det administrativa förfarandet vid kommissionen och rådet angående skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i unionen (se, analogt, dom av den 11 juli 2013, Ziegler/kommissionen, C‑439/11 P, EU:C:2013:513, punkt 154 och där angiven rättspraxis).
46 Sökandenas anmärkning ska därför förstås så, att de gör gällande att rätten till god förvaltning har åsidosatts på grund av att synpunkterna i deras skrivelse av den 25 juli 2011 inte har beaktats i tillräcklig utsträckning. Denna rätt medför en omsorgsplikt för den behöriga institutionen enligt vilken den är skyldig att omsorgsfullt och opartiskt pröva alla omständigheter som är relevanta i det aktuella fallet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 november 1991, Technische Universität München, C‑269/90, EU:C:1991:438, punkt 14, dom av den 6 november 2008, Nederländerna/kommissionen, C‑405/07 P, EU:C:2008:613, punkt 56, samt dom av den 16 september 2013, ATC m.fl./kommissionen, T‑333/10, EU:T:2013:451, punkt 84).
47 I förevarande fall har rådet i skäl 60 i den angripna förordningen angett följande:
”En kinesisk exporterande tillverkare hävdade i sina synpunkter på meddelandet av uppgifter att vissa indikatorer, till exempel produktion, försäljningsvolym, lönsamhet, kapacitetsutnyttjande och sysselsättning, inte visar att det skulle ha skett någon negativ förändring för unionsindustrin. Företaget hade emellertid endast beaktat utvecklingen mellan 2009 och översynsperioden, medan man vid bedömningen av skada måste ta hänsyn till den övergripande utvecklingen för unionsindustrin under skadeundersökningsperioden, dvs. mellan 2007 och översynsperioden. Ovan konstaterades (se skälen 43–49) att alla de skadeindikationer som den kinesiska exportören nämner utvecklades negativt under skadeundersökningsperioden.”
48 Av sökandenas skrivelse av den 25 juli 2011 framgår att det är riktigt att det enbart var med avseende på perioden mellan år 2009 och översynsperioden som sökandena hävdade att uppgifterna om produktion, lönsamhet, kapacitetsutnyttjande och sysselsättning inte visar att det skulle ha skett någon negativ förändring för unionsindustrin, utan tvärtom att det tyder på en positiv utveckling.
49 Den andra meningen i skäl 60 i den angripna förordningen (”Företaget hade emellertid endast beaktat utvecklingen mellan 2009 och översynsperioden, medan man vid bedömningen av skada måste ta hänsyn till den övergripande utvecklingen för unionsindustrin under skadeundersökningsperioden, dvs. mellan 2007 och översynsperioden.”) ska emellertid förstås mot bakgrund av den första meningen i detta skäl. Även om det är riktigt att sökandena i sin skrivelse av den 25 juli 2011 också har åberopat den angivna perioden avser bedömningen att vissa faktorer inte har varit föremål för en negativ utveckling således endast utvecklingen mellan år 2009 och översynsperioden.
50 Sökandena har således inte fog för sitt påstående att institutionerna har åsidosatt sin omsorgsplikt vad gäller bedömningen i skäl 60 i den angripna förordningen.
51 I den mån sökandena har gjort gällande att institutionerna har åsidosatt sin omsorgsplikt och artikel 11.2 tredje stycket i grundförordningen, genom att inte beakta de andra omständigheterna i deras synpunkter i skrivelsen av den 25 juli 2011, erinrar tribunalen om att unionsinstitutionerna enligt nämnda bestämmelse ska beakta alla relevanta och dokumenterade bevis som framläggs avseende frågan huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer.
52 Mot denna bakgrund har institutionerna inte underlåtit att i den angripna förordningen beakta att produktion, lönsamhet, kapacitetsutnyttjande och sysselsättning inom unionsindustrin inte har varit föremål för någon negativ utveckling i enlighet med vad sökandena hävdade i sin skrivelse av den 25 juli 2011. Det framgår vidare av skäl 59 i den angripna förordningen att institutionerna beaktade utvecklingen för lönsamhet, produktion, försäljningsvolym, kapacitetsutnyttjande, sysselsättning och produktivitet i unionen mellan år 2007 och översynsperioden. Institutionerna beaktade således dessa faktorer med avseende på den angivna perioden. I den mån sökandena anser att institutionerna gjorde en felaktig bedömning av dessa faktorer med beaktande av sökandenas synpunkter i skrivelsen av den 25 juli 2011, konstaterar tribunalen att denna invändning avser huruvida bedömningarna i den angripna förordningen var välgrundade, vilket är den fråga som är föremål för den tredje grunden. Denna anmärkning omfattas således inte av prövningen av förordningens formella lagenlighet. Härav följer att sökandenas anmärkning att institutionerna har åsidosatt sin omsorgsplikt och artikel 11.2 tredje stycket i grundförordningen genom att inte i tillräcklig utsträckning beakta sökandenas synpunkter i skrivelsen av den 25 juli 2011 inte kan godtas.
53 Av det ovanstående följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser sökandenas första grund avseende åsidosättande av deras processuella rättigheter.
Den andra grunden: Felaktiga faktiska omständigheter
Inledning
[utelämnas]
Den första delen av den andra grunden
[utelämnas]
Den andra delen av den andra grunden
[utelämnas]
Den tredje delen av den andra grunden
[utelämnas]
Slutsats
[utelämnas]
Den tredje grunden: Uppenbart oriktig bedömning
Inledning
[utelämnas]
Den första delen av den tredje grunden
– – Huruvida det föreligger en uppenbart oriktig bedömning och ett åsidosättande av artikel 11.2 och artikel 3.2, 3.6 och 3.7 i grundförordningen
[utelämnas]
– – Huruvida motiveringen är bristfällig
[utelämnas]
– – Slutsats
[utelämnas]
Den andra delen av den tredje grunden
– – Inledning
[utelämnas]
– – Bedömningarna i skälen 58 och 59 i den angripna förordningen
[utelämnas]
– – Bedömningen i skäl 61 i den angripna förordningen
[utelämnas]
– – Bedömningen i skäl 62 i den angripna förordningen
[utelämnas]
– – Bedömningen i skäl 64 i den angripna förordningen
[utelämnas]
– – Slutsats
[utelämnas]
Rättegångskostnader
[utelämnas]
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Crown Equipment (Suzhou) Co. Ltd och Crown Gabelstapler GmbH & Co. KG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta fyra femtedelar av de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd.
3) Rådet ska bära en femtedel av sina rättegångskostnader.
4) Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 december 2014.
Underskrifter
Innehållsförteckning
Bakgrund till tvistenII – 2
Förfarandet och parternas yrkandenII – 2
Rättslig bedömningII – 2
1. Upptagande till sakprövningII – 2
2. Prövning i sakII – 2
Den första grunden: Åsidosättande av sökandenas processuella rättigheterII – 3
Den andra grunden: Felaktiga faktiska omständigheterII – 6
InledningII – 6
Den första delen av den andra grundenII – 7
Den andra delen av den andra grundenII – 7
Den tredje delen av den andra grundenII – 7
SlutsatsII – 7
Den tredje grunden: Uppenbart oriktig bedömningII – 7
InledningII – 7
Den första delen av den tredje grundenII – 7
– – Huruvida det föreligger en uppenbart oriktig bedömning och ett åsidosättande av artikel 11.2 och artikel 3.2, 3.6 och 3.7 i grundförordningenII – 7
– – Huruvida motiveringen är bristfälligII – 7
– – SlutsatsII – 7
Den andra delen av den tredje grundenII – 7
– – InledningII – 7
– – Bedömningarna i skälen 58 och 59 i den angripna förordningenII – 7
– – Bedömningen i skäl 61 i den angripna förordningenII – 8
– – Bedömningen i skäl 62 i den angripna förordningenII – 8
– – Bedömningen i skäl 64 i den angripna förordningenII – 8
– – SlutsatsII – 8
RättegångskostnaderII – 8