DOMSTOLENS DOM (andra avdelningen)
den 21 december 2023 (*)
”Begäran om förhandsavgörande – Konventionen med stadga för Europaskolorna – Artikel 27.2 – Reglemente för Europaskolorna – Artiklarna 62, 66 och 67 – Överklagande av ett beslut som fattats av ett lärarråd om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs på sekundärnivå – Nationella domstolar saknar behörighet – Exklusiv behörighet för Europaskolornas besvärsnämnd – Effektivt domstolsskydd”
I mål C‑431/22,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen, Italien) genom beslut av den 6 juni 2022, som inkom till domstolen den 28 juni 2022, i målet
Scuola europea di Varese
mot
PD, i egenskap av förälder till NG,
LC, i egenskap av förälder till NG,
meddelar
DOMSTOLEN (andra avdelningen),
sammansatt av avdelningsordföranden A. Prechal (referent), samt domarna F. Biltgen, N. Wahl, J. Passer och M.L. Arastey Sahún,
generaladvokat: M. Szpunar,
justitiesekreterare: handläggaren I. Illéssy,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 4 maj 2023,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Scuola europea di Varese, genom A. De Peri Lozito, R. Invernizzi och M. Luciani, avvocati,
– PD och LC, genom L. De Margheriti och R. Massaro, avvocati,
– Europeiska kommissionen, genom M. Bruti Liberati, I. Melo Sampaio, A. Spina och L. Vernier, samtliga i egenskap av ombud,
och efter att den 13 juli 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 27.2 i konventionen med stadga för Europaskolorna, som ingicks i Luxemburg den 21 juni 1994 mellan medlemsstaterna och Europeiska gemenskaperna (EGT L 212, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 95) (nedan kallad konventionen med stadga för Europaskolorna).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Scuola europea di Varese (Europaskolan i Varese, Italien) och, å andra sidan, PD och LC, i egenskap av föräldrar till sin underårige son NG. Målet rör frågan huruvida italiensk domstol är behörig att pröva en talan om ogiltigförklaring av ett beslut av ett lärarråd att inte flytta upp NG, som är elev i årskurs 5 på sekundärnivån vid nämnda skola, till nästa årskurs.
Tillämpliga bestämmelser
Wienkonventionen
3 Enligt artikel 1 i Wienkonventionen om traktaträtten av den 23 maj 1969 (United Nations Treaty Series, volym 1155, s. 331) (nedan kallad Wienkonventionen), med rubriken ”Konventionens tillämpningsområde”, ”äger konventionen tillämpning på traktater mellan stater”.
4 Artikel 3 i denna konvention, som har rubriken ”Internationella överenskommelser som ej omfattas av konventionen” har följande lydelse:
”Den omständigheten att denna konvention ej äger tillämpning på internationella överenskommelser mellan stater och andra folkrättssubjekt eller mellan sådana andra folkrättssubjekt eller på internationella överenskommelser i icke-skriftlig form ska ej inverka på
…
b) tillämpningen på dem av någon av de regler som intagits i denna konvention och som de kan vara underkastade enligt folkrätten oberoende av konventionen,
…”
5 Artikel 31 i Wienkonventionen med rubriken ”Allmän regel om tolkning” har följande lydelse:
”1. En traktat skall tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrunden av traktatens ändamål och syfte.
…
3. Utöver sammanhanget ska hänsyn tagas till
a) efterföljande överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpningen av dess bestämmelser;
b) efterföljande praxis vid traktatens tillämpning, som ådagalägger enighet mellan parterna om traktatens tolkning;
c) relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållandet mellan parterna.
…”
Konventionen med stadga för Europaskolorna
6 Europaskolorna inrättades ursprungligen på grundval av två konventioner, nämligen dels stadgan för Europaskolan, som undertecknades i Luxemburg den 12 april 1957 (United Nations Treaty Series, volym 443, s. 129), dels protokollet om grundande av Europaskolor, vilket upprättats med hänvisning till stadgan för Europaskolorna, som undertecknades i Luxemburg den 13 april 1962 (United Nations Treaty Series, volym 752, s. 267). Dessa instrument ersattes av konventionen med stadga för Europaskolorna, som trädde i kraft den 1 oktober 2002.
7 Tredje och fjärde skälen i rådets beslut 94/557/EG, Euratom av den 17 juni 1994 om bemyndigande för Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen att underteckna och sluta konventionen med stadga för Europaskolorna (EGT L 212, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 81) och tredje och fjärde skälen i kommissionens beslut 94/558/EKSG av den 17 juni 1994 om slutande av konventionen med stadga för Europaskolorna (EGT L 212, 1994, s. 15) har följande lydelse:
”[Gemenskapernas] deltagande i genomförandet av [konventionen med stadga för Europaskolorna] är nödvändigt för att uppnå [gemenskapernas] mål.
[Gemenskaperna] kommer att delta i detta genomförande genom att utöva de befogenheter som följer av de bestämmelser som fastställts i [konventionen med stadga för Europaskolorna] och i framtida rättsakter som antagits i enlighet med bestämmelserna i nämnda konvention.”
8 Första till fjärde skälen i konventionen med stadga för Europaskolorna har följande lydelse:
”som beaktar att utbildningsanstalter med namnet ’Europaskola’ har inrättats med början 1957, för gemensam undervisning av barn till personal vid Europeiska gemenskaperna för att säkerställa väl fungerande europeiska institutioner,
som beaktar att Europeiska gemenskaperna är angelägna om att säkerställa gemensam undervisning av dessa barn och som för detta ändamål ger bidrag till Europaskolornas budget,
som beaktar att Europaskolsystemet är en särskild typ av skolsystem och som beaktar att det utgör en form av samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dem och Europeiska gemenskaperna och som samtidigt helt erkänner medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och organisationen av sina utbildningssystem, och för sin kulturella och språkliga mångfald,
som beaktar att
– stadgan för Europaskolan, som antogs 1957, bör konsolideras med hänsyn till de relevanta texter som antagits av de fördragsslutande parterna,
– stadgan bör anpassas med hänsyn till Europeiska gemenskapernas utveckling,
– beslutsprocessen inom skolornas organ bör ändras,
– hänsyn bör tas till erfarenheterna av skolornas verksamhet,
– lämpligt rättsskydd mot handlingar från styrelsens eller de administrativa nämndernas sida bör ges till lärarkåren samt andra som omfattas av den; för detta ändamål bör en besvärsnämnd inrättas med strikt begränsad behörighet,
– besvärsnämndens behörighet skall inte påverka de nationella domstolarnas behörighet vad avser civilrättsligt och straffrättsligt ansvar.”
9 I artikel 1 andra stycket i konventionen med stadga för Europaskolorna föreskrivs följande:
”Skolornas uppgift är att undervisa barn till personalen vid Europeiska gemenskaperna tillsammans. …”
10 Artikel 6 i konventionen med stadga för Europaskolorna har följande lydelse:
”Varje skola ska vara en juridisk person, vilket är nödvändigt för att förverkliga dess uppgift enligt artikel 1. … Den kan föra talan inför rätta. …
Om inte annat följer av de särskilda bestämmelserna i denna konvention skall skolan i varje medlemsstat vad gäller dess rättigheter och skyldigheter behandlas som en utbildningsanstalt som styrs av offentlig rätt.”
11 I artikel 7 i konventionen med stadga för Europaskolorna föreskrivs följande:
”Följande organ skall vara gemensamma för alla skolor:
1. Styrelsen
2. Generalsekreteraren
3. Skolinspektörsnämnderna
4. Besvärsnämnden.
Varje skola skall förvaltas av en administrativ nämnd och ledas av rektor.”
12 Artikel 8.1 i konventionen med stadga för Europaskolorna har följande lydelse:
”… styrelsen [skall] bestå av följande medlemmar:
a) Den eller de företrädare på ministernivå för var och en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskaperna som är bemyndigad att förplikta denna medlemsstats regering, under förutsättning att varje medlemsstat har endast en röst.
b) En ledamot av Europeiska gemenskapernas kommission.
c) En företrädare som är utsedd av personalkommittén (inom lärarkåren) …
d) En företrädare för elevernas föräldrar som utsetts av föräldraföreningen …”
13 I artikel 9.1 konventionen med stadga för Europaskolorna föreskrivs följande:
”Utom i de fall då enhällighet krävs enligt denna konvention ska styrelsen fatta beslut fattas med två tredjedelars majoritet av dess medlemmar …”
14 I artikel 10 i konventionen med stadga för Europaskolorna föreskrivs följande:
”Styrelsen skall övervaka genomförandet av denna konvention; för detta ändamål skall den ha nödvändiga beslutsbefogenheter i utbildnings-, och budgetfrågor samt administrativa frågor …
Styrelsen skall fastställa reglementet för skolorna.
…”
15 Artikel 11 i konventionen med stadga för Europaskolorna har följande lydelse:
”I pedagogiska frågor skall styrelsen besluta vilken undervisning som skall bedrivas och hur den skall vara organiserad. Enligt yttrande från den behöriga skolinspektörsnämnden ska den ha följande uppgifter:
…
3) … Den skall fastställa regler för flyttning av elever till nästa klass eller till sekundärnivån.,
4) Den skall anordna examinationer som ett sätt att garantera det arbete som utförs i skolan; den ska fastställa regler för examinationer, utnämna examensnämnder och tilldela examensbevis. Den ska säkerställa … examensuppgifterna …”
16 I artikel 12 i konventionen med stadga för Europaskolorna föreskrivs följande:
”I administrativa frågor skall styrelsen ha följande uppgifter:
…
2. Den skall utnämna generalsekreterare …
…”
17 I artikel 14 i konventionen med stadga för Europaskolorna föreskrivs följande:
”Generalsekreteraren skall företräda styrelsen … Han skall vara skolornas rättsliga företrädare. Han skall vara ansvarig inför styrelsen.”
18 Artikel 26 i konventionen med stadga för Europaskolorna har följande lydelse:
”Europeiska gemenskapernas domstol skall ensam ha behörighet i tvister mellan de fördragsslutande parterna, vad avser tolkning och tillämpning av denna konvention, vilka inte har lösts av styrelsen.”
19 I artikel 27 i konventionen med stadga för Europaskolorna föreskrivs följande:
”1. En besvärsnämnd inrättas härmed.
2. Besvärsnämnden skall ensam ha behörighet i första och sista instans, när alla administrativa kanaler har uttömts, i en tvist angående tillämpningen av denna konvention på alla personer som omfattas av den, med undantag av administrativ personal och servicepersonal, och vad avser lagenligheten i en handling som grundas på denna konvention, eller på regler som fastställts enligt den, som negativt påverkar sådana personer och som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i skolan vid utövandet av deras befogenhet enligt denna konvention. När sådana tvister är av ekonomisk art skall besvärsnämnden ha obegränsad behörighet.
Villkor och närmare föreskrifter för dessa förfaranden skall fastställas genom tjänsteföreskrifterna för lärarkåren eller genom anställningsvillkoren för timlärare eller genom reglementet för skolorna.
3. Medlemmarna i besvärsnämnden ska vara personer vars oberoende är ställt utom allt tvivel och vars juridiska kvalifikationer är allmänt erkända.
Endast personer på en lista som sammanställts av Europeiska gemenskapernas domstol skall vara valbara till medlemskap i besvärsnämnden.
4. Stadgan för besvärsnämnden skall antas enhälligt av styrelsen.
Stadgan för besvärsnämnden skall bestämma antalet medlemmar, styrelsens utnämningsförfarande, mandatperiodens längd och den finansiella ordning som gäller för dem. Stadgan ska beskriva nämndens arbetssätt.
5. Besvärsnämnden skall själv anta sin arbetsordning, som ska innehålla de bestämmelser som är nödvändiga för att tillämpa stadgan.
Arbetsordningen skall kräva enhälligt godkännande av styrelsen.
6. Besvärsnämndens avgöranden ska vara bindande för parterna och skulle de senare inte verkställa dem skall de verkställas av de berörda myndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med deras respektive nationella lagstiftning.
7. Andra tvister i vilka skolorna är part, skall falla under nationella domstolars behörighet. I synnerhet nationella domstolars behörighet i frågor rörande civilrättsligt eller straffrättsligt ansvar påverkas inte av denna artikel.”
20 Artikel 31.4 i konventionen med stadga för Europaskolorna har följande lydelse:
”En fördragsslutande part kan begära att denna konvention ändras. För detta ändamål skall den meddela den luxemburgska regeringen sin begäran. Den luxemburgska regeringen skall vidta de nödvändiga arrangemangen med den fördragsslutande part som innehar ordförandeskapet i Europeiska gemenskapernas råd för att utlysa en regeringskonferens.”
Reglementet för Europaskolorna
21 I artikel 61 A.1 i reglementet för Europaskolorna, i dess version nr 2014–03-D-14-fr-11 som är tillämplig på de faktiska omständigheterna i målet vid den nationella domstolen (nedan kallat 2014 års reglemente) föreskrivs att behörigt lärarråd ska fatta beslut om uppflyttning av elever på sekundärnivån till nästa årskurs i slutet av läsåret.
22 Artikel 62 i 2014 års reglemente, med rubriken ”Invändning mot beslut om att elever ska gå om en årskurs” har följande lydelse:
”1. Lärarrådens beslut får inte överklagas av elevernas rättsliga företrädare, såvida det inte föreligger formfel eller en ny omständighet, som av generalsekreteraren har erkänts som sådana på grundval av de uppgifter som skolan och elevens rättsliga företrädare har lämnat.
Med formfel avses varje åsidosättande av en rättsregel avseende förfarandet för uppflyttning till nästa årskurs, som medfört att lärarrådet fattat ett annat beslut än den skulle ha gjort om åsidosättandet inte hade gjorts.
Avsaknad av hjälp i form av integration av en elev i studiestödprogram utgör inte ett formfel, såvida det inte visas att eleven eller hans eller hennes rättsliga företrädare har begärt sådan hjälp och att skolan felaktigt har underlåtit att bevilja den.
Villkoren för den praktiska organisationen av prov ankommer på skolorna och kan inte betraktas som ett formfel.
Som en ny omständighet ska betraktas varje uppgift som inte kommit till lärarrådets kännedom på grund av att den var okänd för alla - lärare, föräldrar, elever - vid tidpunkten för lärarrådets överläggningar och som hade kunnat påverka dess beslut. En omständighet som var känd för föräldrarna men inte hade kommit till lärarrådets kännedom kan inte betraktas som ny, i den mening som avses i denna bestämmelse.
Bedömningar av elevernas kapacitet, tilldelning av ett betyg för en uppsats eller ett arbete under läsåret och bedömningen av de särskilda omständigheter som avses i artikel 61.B-5 omfattas av lärarrådets exklusiva behörighet. Dessa bedömningar kan inte överklagas.
2. Fristen för att lämna in ett överklagande till generalsekreteraren är sju kalenderdagar från läsårets slut …
…
Generalsekreteraren (eller genom delegation den ställföreträdande generalsekreteraren) ska fatta beslut om överklagandet före den 31 augusti. Artiklarna 66 och 67 i detta reglemente ska tillämpas. Om överklagandet anses kunna tas upp till prövning och är välgrundat, ska lärarrådet fatta ett nytt beslut.
Det nya beslutet får också överklagas administrativt till generalsekreteraren.”
23 Artikel 66 i 2014 års reglemente, med rubriken ”Administrativt överklagande” har följande lydelse:
”1. De beslut som nämns i artiklarna … 62 får överklagas administrativt på de villkor som föreskrivs i dessa artiklar …
…
5. Generalsekreterarens beslut om ett administrativt överklagande ska delges sökanden/sökandena”.
24 I artikel 67 i 2014 års reglemente, med rubriken ”Överklaganden i tvisteärenden” föreskrivs följande:
”1. Administrativa beslut som, uttryckligen eller underförstått, fattats avseende sådana överklaganden som avses i föregående artikel får vara föremål för ett överklagande i tvisteärende som lämnas in av rättsliga företrädare för elever som direkt berörs av det omtvistade beslutet till den besvärsnämnd som föreskrivs i artikel 27 i [konventionen med stadga för Europaskolorna].
…
4. Varje överklagande i tvisteärende ska, vid äventyr av avvisning, lämnas in inom en frist på två veckor från delgivningen eller publiceringen av det angripna beslutet …
5. De överklaganden som föreskrivs i denna artikel ska lämnas in och bedömas på de villkor som föreskrivs i besvärsnämndens arbetsordning.
6. Besvärsnämnden ska fatta beslut inom en frist på sex månader från det att överklagandet har mottagits, med förbehåll för tillämpningen av artiklarna 16, 34 och 35 i arbetsordningen för Europaskolornas besvärsnämnd, i vilka föreskrivs en möjlighet att framställa en begäran om interimistiska åtgärder.”
25 Genom Europaskolornas reglemente, i dess lydelse nr 2004-D-6010-fr-5, som trädde i kraft den 2 februari 2005 (nedan kallat 2005 års reglemente), infördes möjligheten att överklaga generalsekreterarens beslut, som fattats på inrådan av lärarråden, att en elev skulle gå om en årskurs till besvärsnämnden. Dessförinnan föreskrevs inte ett sådant överklagande till besvärsnämnden i reglementet för Europaskolorna, utan elevens rättsliga företrädare kunde endast inge ett administrativt överklagande.
Italiensk rätt
26 Artikel 41 i codice di procedura civile (civilprocesslagen) har följande lydelse:
”Så länge målet inte har avgjorts i sak i första instans, får var och en av parterna yrka att [Corte suprema di cassazione, (Högsta domstolen, Italien)] i plenum ska avgöra behörighetsfrågan.”
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan
27 Den 25 juni 2020 underrättades PD och LC, vars son NG vid denna tidpunkt var elev i femte klass på sekundärnivån vid Europaskolan i Varese, om ett beslut av behörigt lärarråd som innebar att NG inte flyttades upp till nästa årskurs.
28 Den 20 juli 2020 väckte PD och LC talan vid Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen för Lombardiet, Italien) med yrkande om ogiltigförklaring av detta beslut.
29 I beslut av den 9 september 2020 förklarade denna domstol att den var behörig att pröva talan, beviljade det yrkande om interimistiska åtgärder som framställts angående villkorlig uppflyttning till nästa årskurs för NG samtidigt som den hänsköt prövningen i sak till en förhandling den 19 oktober 2021.
30 Den 13 oktober 2021 ingav Europaskolan i Varese, med stöd av artikel 41 i civilprocesslagen, en begäran om att frågan om domstols behörighet först skulle avgöras av Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) i plenum, och yrkade att det skulle fastställas att de italienska domstolarna saknade behörighet att pröva ovannämnda tvist. Enligt denna skola omfattas en sådan tvist av besvärsnämndens exklusiva behörighet enligt artikel 27 i stadgan för Europaskolorna jämförd med artikel 67.1 i 2014 års reglemente.
31 PD och LC, liksom åklagarmyndigheten, anser däremot att italienska domstolar är behöriga att pröva tvisten, bland annat eftersom besvärsnämnden enligt artikel 27.2 i konventionen med stadga för Europaskolorna endast har behörighet att pröva rättsakter som går någon emot och som har antagits av styrelsen eller en administrativ nämnd. Enligt dessa parter i det nationella målet utgör en utsträckning av denna besvärsnämnds behörighet till handlingar som antagits av ett lärarråd under dessa omständigheter en ändring av konventionen med stadga för Europaskolorna, som endast får göras i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 31.4 i denna konvention.
32 PD och LC anser dessutom att det i artikel 62.1, artikel 66.1 och artikel 67.1 i 2014 års reglemente endast föreskrivs en möjlighet för de rättsliga företrädarna för eleven att överklaga lärarrådets beslut till generalsekreteraren, följt av ett eventuellt överklagande till besvärsnämnden. Det står således dessa rättsliga företrädare fritt att välja ett annat rättsmedel genom att bestrida lärarrådets beslut direkt vid behörig nationell domstol.
33 Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen), som hade att ta ställning till denna preliminära fråga om italiensk domstols behörighet, erinrade om att den i en dom av den 15 mars 1999 (IT:CASS:1999:138CIV) uttalade sig till förmån för en sådan behörighet under liknande omständigheter som dem i det mål som nämns i punkt 28 ovan. I denna dom slog nämligen Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) fast att enligt artikel 6 andra stycket jämförd med artikel 27.1, 27.2 och 27.7 i konventionen med stadga för Europaskolorna omfattade besvärsnämndens exklusiva behörighet handlingar som går någon emot och som har företagits av administrativa nämnden eller styrelsen i en Europaskola, men inte handlingar som företas av ett lärarråd vid en sådan skola.
34 Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) erinrade emellertid om att det i det då gällande reglementet för Europaskolorna endast föreskrevs ett begränsat internt överklagande av rent administrativ karaktär mot beslut av ett lärarråd om att inte flytta upp en elev till nästa högre årskurs och att reglementet vid denna tidpunkt ännu inte möjliggjorde ett överklagade av sådana tvistiga beslut till besvärsnämnden.
35 Den omständigheten att möjligheten till ett sådant rättsligt överklagande sedan dess har införts genom 2005 års reglemente och därefter bekräftats i artikel 67 i 2014 års reglemente skulle emellertid enligt den hänskjutande domstolen kunna utgöra skäl för att besvärsnämnden nu ska tillerkännas en exklusiv behörighet att pröva denna typ av tvister.
36 Enligt den hänskjutande domstolen förefaller en sådan lösning kunna finna stöd i den lära som kan utläsas av domen av den 11 mars 2015, Oberto och O’Leary (C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2015:163) (nedan kallad domen Oberto och O’Leary), i vilken EU-domstolen, med stöd av Wienkonventionen, slog fast att besvärsnämnden med giltig verkan hade kunnat ge sig själv exklusiv behörighet att pröva överklaganden av en akt som beslutats av rektorn för en Europaskola och som går en lärare vid skolan emot.
37 I detta avseende kan även det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 18 juni 2020, JT/generalsekreteraren för Europaskolorna och Europaskolornas besvärsnämnd (T‑42/20, EU:T:2020:278), samt olika handlingar som ingetts av Europaskolan i Varese och, i synnerhet, de många beslut genom vilka besvärsnämnden har avgjort tvister avseende beslut av ett lärarråd om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs genom vilka det har utvecklats en fast rättspraxis sedan nämnden getts behörighet att pröva sådana tvister genom 2005 års reglemente, visa sig vara relevanta.
38 Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att domen i målet Oberto och O’Leary rörde en åtgärd som vidtagits av rektorn för en Europaskola avseende tidsbegränsningen av anställningsförhållandet i det anställningsavtal som ingåtts mellan en Europaskola och en lokalt anställd timlärare och att besvärsnämndens behörighet i detta avseende inte framgick av reglementet för Europaskolorna utan av anställningsvillkoren för lokalt anställda timlärare. Den hänskjutande domstolen anser därför att de faktiska skillnader som således föreligger mellan målet Oberto och O’Leary och förevarande mål utgör hinder för att anse att tolkningen av artikel 27.2 i konventionen med stadga för Europaskolorna är så självklar att den inte lämnar utrymme för något rimligt tvivel.
39 Mot denna bakgrund beslutade Corte suprema di cassazione (Högsta domstolen) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande fråga till EU-domstolen:
”Ska artikel 27.2 första stycket första meningen i konventionen med stadga för Europaskolorna tolkas på så sätt att den besvärsnämnd som anges där ensam ska ha behörighet i första och sista instans, när alla administrativa kanaler som fastställs i reglementet för Europaskolorna har uttömts, i en tvist angående ett beslut som har fattats av ett lärarråd att en elev på sekundärnivån ska gå om en årskurs?”
Ansökan om skyndsam handläggning
40 Den hänskjutande domstolen har ansökt om att EU-domstolen ska handlägga förevarande mål om förhandsavgörande skyndsamt, i enlighet med artikel 105 i domstolens rättegångsregler. Till stöd för sin ansökan gjorde den hänskjutande domstolen gällande att tillämpningen av detta förfarande var motiverad med hänsyn till såväl behovet av att så snabbt som möjligt klargöra den berörda elevens skolsituation, som betydelsen för samtliga parter i konventionen med stadga för Europaskolorna att få preciserat räckvidden av besvärsnämndens behörighet vad gäller sådana tvister som den i det nationella målet.
41 I artikel 105.1 i domstolens rättegångsregler föreskrivs att domstolens ordförande, på ansökan av den hänskjutande domstolen eller i undantagsfall på eget initiativ, efter att ha hört referenten och generaladvokaten, får besluta att ett mål om förhandsavgörande ska handläggas skyndsamt, när målet är av sådan beskaffenhet att det måste avgöras utan dröjsmål.
42 Det ska erinras om att en sådan skyndsam handläggning av ett mål utgör ett processrättsligt instrument som är avsett att hantera högst trängande fall (dom av den 21 december 2021, Randstad Italia, C‑497/20, EU:C:2021:1037, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
43 I förevarande fall beslutade domstolens ordförande den 21 juli 2022 att avslå den ansökan som avses i punkt 40 ovan.
44 Det framgår dessutom av domstolens praxis att enbart det intresse som enskilda har av att så snabbt som möjligt fastställa omfattningen av de rättigheter som de har enligt unionsrätten, som visserligen är legitimt, inte är av sådan art att en exceptionell omständighet, i den mening som avses i artikel 105.1 i domstolens rättegångsregler, ska anses vara för handen (beslut av domstolens ordförande av den 28 november 2013, Sähköalojen ammattiliitto, C‑396/13, EU:C:2013:811, punkt 16 och där angiven rättspraxis).
45 Vad särskilt gäller den berörda elevens situation erinrar domstolen om att det framgår av beslutet om hänskjutande att Tribunale amministrativo regionale per la Lombardia (Regionala förvaltningsdomstolen för Lombardiet) den 9 september 2020 fattade ett interimistiskt beslut att eleven skulle flyttas upp till högre årskurs under läsåret 2020/2021. Vidare har förevarande begäran om förhandsavgörande inte hänskjutits till domstolen förrän den 28 juni 2022, vilket innebär att domstolens svar under alla omständigheter inte skulle ha kunnat få några konkreta konsekvenser för elevens skolgång förrän tidigast under läsåret 2022/2023. Under sådana omständigheter kan det inte anses föreligga en situation som ställer extraordinära krav på skyndsamhet i den mening som avses i den rättspraxis som det erinrats om i punkt 42 ovan.
46 Det intresse som de fördragsslutande parterna i konventionen med stadga för Europaskolorna antas ha av att den tolkningsfråga som tagits upp i förevarande begäran om förhandsavgörande klargörs så snabbt som möjligt framstår dessutom inte heller, hur legitimt det än må vara – som ägnat att visa att det föreligger en exceptionell omständighet i den mening som avses i artikel 105.1 i domstolens rättegångsregler.
Prövning av tolkningsfrågan
47 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida artikel 27.2 i konventionen med stadga för Europaskolorna, jämförd med artiklarna 61, 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente, ska tolkas så, att besvärsnämnden har exklusiv behörighet i första och sista instans att, efter det att de administrativa kanaler som införts genom detta reglemente har uttömts, avgöra alla tvister som rör lagenligheten av ett beslut som fattats av ett lärarråd vid en Europaskola att inte flytta upp en elev på sekundärnivån till nästa årskurs.
Domstolens behörighet
48 Vid förhandlingen uttryckte PD och LC tvivel om domstolens behörighet att meddela förhandsavgörande i förevarande mål och gjorde i huvudsak gällande att domstolen enligt artikel 26 i konventionen med stadga för Europaskolorna endast har rätt att pröva frågor som rör tolkningen av denna konvention när den har att avgöra en tvist om en sådan tolkning eller om tillämpningen av nämnda konvention mellan de fördragsslutande parterna och som inte har kunnat lösas av styrelsen.
49 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 33 och 34 i sitt förslag till avgörande kan den omständigheten att en sådan specifik mekanism för domstolsprövning har inrättats för att möjliggöra att sådana tvister mellan fördragsslutande parter i konventionen ska kunna hänskjutas till EU-domstolen emellertid inte påverka räckvidden av den behörighet som tillkommer domstolen enligt fördragen att meddela förhandsavgörande, i enlighet med bestämmelserna i artikel 267 FEUF, angående tolkningen av dessa fördrag och institutionernas rättsakter när en sådan fråga, såsom i målet vid den nationella domstolen, uppkommer vid en domstol i en medlemsstat och den nationella domstolen anser att ett beslut i frågan är nödvändigt för att kunna döma i saken och begär att EU-domstolen meddelar ett förhandsavgörande i denna fråga.
50 Domstolen har för övrigt redan slagit fast att ett sådant internationellt avtal som konventionen med stadga för Europaskolorna, som ingåtts med stöd av artikel 235 i EG‑fördraget (senare artikel 308 EG, nu artikel 352 FEUF), av Europeiska gemenskaperna, vilka bemyndigats för detta ändamål genom besluten 94/557 och 94/558, utgör, vad Europeiska unionen beträffar, en rättsakt som beslutats av en av unionens institutioner, i den mening som avses i artikel 267 första stycket b FEUF. Bestämmelserna i ett sådant avtal utgör således, från och med dagen för stadgans ikraftträdande, en integrerad del av unionens rättsordning med följd att domstolen är behörig att meddela förhandsavgörande om tolkningen av detta avtal och de rättsakter som antagits med stöd av det (se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary, punkterna 29–31 och där angiven rättspraxis). Bland dessa rättsakter ingår bland annat 2014 års reglemente.
51 Domstolen är således behörig att meddela förhandsavgörande angående tolkningen av denna konvention och detta reglemente.
Prövning i sak
52 Domstolen erinrar inledningsvis om att Europaskolsystemet är en särskild typ av system som genom ett internationellt avtal utgör en form av samarbete medlemsstaterna emellan och mellan dem och unionen (domen Oberto och O’Leary, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
53 Det framgår också av rättspraxis att Europaskolorna utgör en internationell organisation som, trots att den har anknytning till unionen i funktionellt hänseende, förblir formellt skild från unionen och medlemsstaterna (domen Oberto och O’Leary, punkt 33 och där angiven rättspraxis).
54 Även om konventionen med stadga för Europaskolorna vad unionen beträffar, såsom det har erinrats om i punkt 50 ovan, utgör en rättsakt som beslutats av en av unionsinstitution i den mening som avses i artikel 267 första stycket b FEUF, regleras den även av internationell rätt, och i synnerhet vad gäller dess tolkning, av internationell traktaträtt (domen Oberto och O’Leary, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
55 Den internationella traktaträtten har i allt väsentligt kodifierats genom Wienkonventionen. Enligt artikel 1 i konventionen äger den tillämpning på traktater mellan stater. Enligt artikel 3 b ska emellertid den omständigheten att konventionen inte äger tillämpning på internationella överenskommelser mellan stater och andra folkrättssubjekt inte inverka på tillämpningen på desamma av någon av de regler som intagits i Wienkonventionen vilka de kan vara underkastade enligt folkrätten, oberoende av denna konvention (domen Oberto och O’Leary, punkt 35).
56 Reglerna i Wienkonventionen äger således tillämpning på en överenskommelse som ingåtts mellan medlemsstaterna och en internationell organisation, såsom konventionen med stadga för Europaskolorna, då dessa regler ger uttryck för allmän internationell sedvanerätt. Den sistnämnda konventionen ska följaktligen tolkas i enlighet med dessa regler och i synnerhet i enlighet med artikel 31 i Wienkonventionen, som ger uttryck för internationell sedvanerätt (se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary, punkterna 36 och 37 och där angiven rättspraxis).
57 Domstolen erinrar om att, enligt artikel 27.2 första stycket i konventionen med stadga för Europaskolorna, ska besvärsnämnden ensam ha behörighet i första och sista instans, när alla administrativa kanaler har uttömts, i en tvist angående tillämpningen av denna konvention på alla personer som omfattas av den, med undantag av administrativ personal och servicepersonal, och vad avser lagenlighet i en handling som grundas på denna konvention, eller på regler som fastställts enligt den, som negativt påverkar sådana personer och som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i skolan vid utövandet av deras befogenhet enligt samma konvention. I artikel 27.2 andra stycket i konventionen med stadga för Europaskolorna preciseras för övrigt att villkoren och närmare föreskrifter för förfarandena vid besvärsnämnden ska fastställas, alltefter omständigheterna, genom tjänsteföreskrifterna för lärarkåren, anställningsvillkoren för timlärare eller genom reglementet för skolorna.
58 Vidare framgår det av artikel 61 A.1 jämförd med artikel 62.1, 62.2, artikel 66.1, 66.5 och artikel 67.1 i 2014 års reglemente att beslut om uppflyttning i högre årskurs på sekundärnivån, som fattas av behörigt lärarråd i en Europaskola, endast kan överklagas administrativt av elevernas rättsliga företrädare om det föreligger formfel eller en ny omständighet som generalsekreteraren erkänt som ett sådant fel eller omständighet, och att, för det fall generalsekreteraren avslår ett sådant överklagande, detta avslagsbeslut kan överklagas till besvärsnämnden.
59 När det gäller räckvidden av dessa bestämmelser i 2014 års reglemente, ska det inledningsvis preciseras att dessa bestämmelser, i motsats till vad PD och LC har gjort gällande, inte kan tolkas så, att ett administrativt överklagande, eventuellt följt av ett överklagande till besvärsnämnden, som föreskrivs i dessa bestämmelser, samexisterar med ett annat tillgängligt rättsmedel som består i att den berörda elevens rättsliga företrädare väcker talan direkt vid nationell domstol mot ett beslut av ett lärarråd om att inte flytta upp nämnda elev till högre årskurs på sekundärnivån.
60 Enligt själva ordalydelsen i artikel 62.1 i 2014 års reglemente kan de berörda besluten nämligen inte ”överklagas” ”såvida det inte föreligger formfel eller en ny omständighet som av generalsekreteraren har erkänts som sådana”, vilket visar att det enda sättet för en elevs rättsliga företrädare att överklaga ett sådant beslut i ett första skede består i att inge det föreskrivna administrativa klagomålet till generalsekreteraren. I detta skede är det inte möjligt att direkt väcka talan vid domstol mot beslutet.
61 Såsom för övrigt framgår av artikel 27.2 första stycket i konventionen med stadga för Europaskolorna, jämförd med artikel 66.1 och 66.5 samt artikel 67.1 i 2014 års reglemente, kan det beslut som generalsekreteraren fattar till följd av ett sådant administrativt överklagande endast överklagas till besvärsnämnden, vilken i ett sådant fall har exklusiv behörighet i första och sista instans att pröva lagenligheten av detta beslut och av lärarrådets beslut om att inte flytta upp den berörda eleven till högre årskurs. Domstolen erinrar även om att det i artikel 27.6 i konventionen preciseras att besvärsnämndens avgöranden är bindande för parterna och att de, om det är nödvändigt, ska verkställas av berörda myndigheter i medlemsstaterna, vilket även bekräftar att dessa myndigheter inte kan bortse från besvärsnämndens exklusiva behörighet.
62 Mot bakgrund av dessa inledande preciseringar och vad gäller frågan huruvida artikel 27.2 första stycket i konventionen ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att besvärsnämnden ges exklusiv behörighet, såsom den som således följer av de bestämmelser i 2014 års reglemente som nämns i punkt 58 ovan, ska det inledningsvis erinras om att villkoret i nämnda artikel 27.2 första stycket, enligt vilket tvister vid besvärsnämnden ska avse tillämpningen av konventionen på ”alla personer som omfattas av den”, är uppfyllt i förevarande fall.
63 Det råder nämligen inget tvivel om att en sådan kategori av personer bland annat omfattar elever vid Europaskolorna, vilka är de främsta mottagarna av det undervisningssystem och de utbildningsstrukturer som inrättats med stöd av konventionen med stadga för Europaskolorna. I första skälet i denna konvention understryks i detta avseende att Europaskolorna har inrättats för gemensam undervisning av barn till Europeiska gemenskapernas personal för att säkerställa väl fungerande EU-institutioner. Eleverna nämns för övrigt uttryckligen i flera bestämmelser i nämnda konvention, bland annat i artikel 11.3 i denna, enligt vilken det ankommer på styrelsen att fastställa regler som tillåter eleverna att flyttas upp till nästa årskurs eller till sekundärnivån.
64 Vad därefter gäller villkoret, likaså i artikel 27.2 första stycket i konventionen med stadga för Europaskolorna, enligt vilket talan ska riktas mot lagenligheten i en ”handling som grundas på denna konvention, eller på regler som fastställs enligt den, som negativt påverkar…”, framgår det av domstolens praxis att begreppet ”åtgärd som går någon emot” ska ges en vid tolkning och förstås som varje rättsakt som direkt kan påverka en viss rättslig ställning (se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary, punkterna 49 och 53). Så är uppenbarligen fallet med ett beslut att neka en elev rätten att flyttas upp till nästa årskurs.
65 Det är vidare ostridigt att beslut om uppflyttning till högre årskurs på sekundärnivån fattas av det behöriga lärarrådet på grundval av artikel 61 A.1 i 2014 års reglemente, det vill säga en bestämmelse som antagits av styrelsen med tillämpning av artikel 10 första och andra stycket jämförd med artikel 11.3 och 4 i konventionen med stadga för Europaskolorna. Ett beslut av ett lärarråd att inte godkänna en sådan uppflyttning utgör således en handling ”som grundas på [konventionen med stadga för Europaskolorna] eller på regler som fastställts enligt den” i den mening som avses i artikel 27.2 första stycket i denna konvention.
66 Vad slutligen gäller villkoret i denna artikel 27.2 första stycket, enligt vilket de handlingar som påverkar någon negativt och som kan överklagas till besvärsnämnden ska ha företagits mot berörda personer ”av styrelsen eller av administrativa nämnden i en skola”, har domstolen, med stöd av tolkningsreglerna i artikel 31 i Wienkonventionen, redan i punkt 58 i domen Oberto och O’Leary preciserat att enbart den omständigheten att åtgärder som vidtas av rektorn för en Europaskola inte uttryckligen nämns i denna bestämmelse inte kan medföra att dessa åtgärder utesluts från bestämmelsens tillämpningsområde.
67 I förevarande fall ska det prövas huruvida bestämmelserna i artikel 31 i Wienkonventionen, analogt med vad domstolen slog fast i domen Oberto och O’Leary med avseende på beslut som fattats av rektorn för en Europaskola, gör det möjligt att tolka artikel 27.2 första stycket i konventionen med stadga för Europaskolorna så, att den inte utgör hinder för att besvärsnämnden, med stöd av de bestämmelser i 2014 års reglemente som angetts i punkt 58 ovan, har exklusiv behörighet att pröva beslut att inte tillåta att en elev vid en Europaskola flyttas upp till nästa årskurs, trots att dessa beslut inte härrör från styrelsen eller administrativa nämnden för denna skola utan från ett lärarråd.
68 Vad gäller artikel 31.1 i Wienkonventionen ska det erinras om att en traktat enligt denna bestämmelse ska tolkas ärligt i överensstämmelse med den gängse meningen av traktatens uttryck sedda i sitt sammanhang och mot bakgrund av traktatens ändamål och syfte.
69 Vad gäller det normativa sammanhang som uttrycket ”handling … som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i skolan” i artikel 27.2 första stycket i konventionen med stadga för Europaskolorna ingår i, ska det beaktas att enligt artikel 27.2 andra stycket i konventionen ska villkor och närmare föreskrifter för förfarandena vid besvärsnämnden fastställas, beroende på det enskilda fallet, bland annat genom reglementet för skolorna (se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary, punkt 59). De bestämmelser som i förevarande fall ger besvärsnämnden exklusiv behörighet att, efter det att föreskrivna administrativa kanaler har uttömts, pröva överklaganden av beslut som fattats av ett lärarråd om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs, och de bestämmelser som preciserar villkoren för dessa överklaganden, återfinns nämligen i detta reglemente, det vill säga 2014 års reglemente.
70 Domstolen erinrade vidare redan i punkt 65 ovan om att de regler som ger lärarrådet behörighet att besluta om elevernas uppflyttning till nästa årskurs och som styr en sådan uppflyttning även de återfinns i 2014 års reglemente och således har antagits av styrelsen med stöd av de befogenheter som styrelsen har enligt bestämmelserna i artikel 10 första och andra styckena och artikel 11.3 och 11.4 i konventionen med stadga för Europaskolorna. Även om den handling som är aktuell i det nationella målet, i den mån den härrör från ett lärarråd, visserligen inte har företagits direkt av styrelsen, har den icke desto mindre företagits av detta lärarråd med stöd av de avgränsade befogenheter som detta har getts genom en rättsakt som antagits av styrelsen.
71 Den exklusiva behörighet som tillkommer besvärsnämnden enligt artikel 67 i 2014 års reglemente avser i första hand generalsekreterarens beslut att pröva det överklagande som ingetts av den berörda elevens rättsliga företrädare mot lärarrådets beslut om att inte flytta upp eleven till nästa årskurs. Såsom framgår av artikel 7 första stycket punkt 2, artikel 12.2 och artikel 14 i konventionen med stadga för Europaskolorna är generalsekreteraren ett gemensamt organ för samtliga Europaskolor som utsetts av styrelsen med behörighet att företräda styrelsen och som är ansvarig inför denna. Av detta följer att generalsekreterarens handlingar i sista hand kan tillskrivas styrelsen. Detta gäller särskilt när dessa företas av generalsekreteraren med stöd av ett bemyndigande från styrelsen, såsom det bemyndigande som följer av artikel 62 i 2014 års reglemente.
72 Vad därefter gäller de mål som eftersträvas med konventionen har Europaskolorna, såsom framgår av första skälet i konventionen med stadga för Europaskolorna, inrättats för att säkerställa ”gemensam undervisning av barn till personal” inom unionen, i syfte att säkerställa ”väl fungerade institutioner”.
73 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 73 och 75 i sitt förslag till avgörande kan den rättsliga prövningen av lärarrådens handlingar angående uppflyttning av elever till nästa årskurs i dessa skolor – när den koncentreras hos en enda specialdomstol i den internationella organisation som Europaskolorna utgör – bidra till en enhetlig förfarande- och rättspraxis och till att uppnå ett sådant mål om gemensam undervisning på samma nivå på lika villkor vid samtliga dessa skolor.
74 Det följer således av övervägandena i punkterna 69–73 ovan att även om de handlingar som vidtas av lärarråden inte uttryckligen nämns i artikel 27.2 första stycket i konventionen med stadga för Europaskolorna, möjliggör det normativa sammanhang i vilket denna bestämmelse ingår och de mål som eftersträvas med nämnda konvention att det kan slås fast att den utvidgning av behörigheten som gjorts till förmån för besvärsnämnden genom de bestämmelser i 2014 års reglemente som anges i punkt 58 ovan, inte strider mot denna bestämmelse i konventionen med stadga för Europaskolorna.
75 Vad gäller artikel 31.3 a och 31.3 b i Wienkonventionen ska det erinras om att det framgår av denna bestämmelse att man vid tolkningen av en traktat samtidigt ska ta hänsyn till dels senare överenskommelser mellan parterna rörande traktatens tolkning eller tillämpningen av dess bestämmelser, dels efterföljande praxis vid traktatens tillämpning, som ådagalägger enighet mellan parterna om traktatens tolkning.
76 Domstolen har redan haft tillfälle att understryka att det enligt internationell rätt varken är förbjudet eller ovanligt att föreskriva en möjlighet för parterna i ett internationellt avtal att, allteftersom deras gemensamma vilja avseende avtalets räckvidd utvecklas, precisera tolkningen av avtalet. Sådana preciseringar kan göras av parterna själva eller av ett organ som inrättats av parterna och som av dem getts en beslutsbefogenhet som är bindande för dem. Sådana tolkande rättsakter har i förekommande fall de juridiska effekter som framgår av artikel 31.3 a i Wienkonventionen (se, för ett liknande resonemang, yttrande 1/17 (CETA–avtalet UE-Kanada) av den 30 april 2019, EU:C:2019:341, punkterna 233 och 234).
77 Domstolen har dessutom redan slagit fast att det vid fastställandet av räckvidden av uttrycket ”handling … som företagits av styrelsen eller administrativa nämnden i skolan” i artikel 27.2 första stycket första meningen i konventionen med stadga för Europaskolorna, i enlighet med artikel 31.3 b i Wienkonventionen, bland annat ska tas hänsyn till efterföljande praxis vid tillämpningen av denna konvention (se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary, punkterna 60 och 62).
78 I förevarande fall ska det understrykas att styrelsen, såsom framgår av artikel 8.1 i konventionen med stadga för Europaskolorna, bland annat består av ”den eller de företrädare på ministernivå för var och en av medlemsstaterna i [unionen] som är bemyndigad att förplikta denna medlemsstats regering” och en ledamot av Europeiska kommissionen.
79 Av detta följer att bestämmelserna i 2014 års reglemente – och särskilt artiklarna 62, 66 och 67 i detta, genom vilka det dels infördes en möjlighet att överklaga beslut som fattats av ett lärarråd om att inte flytta upp en elev i nästa årskurs på sekundärnivån till generalsekreteraren, dels gav besvärsnämnden exklusiv behörighet att pröva ett överklagande av ett beslut som fattats av generalsekreteraren i ett sådant administrativt överklagande – har antagits av vederbörligen bemyndigade företrädare för dessa medlemsstater och för unionen.
80 Antagandet av artiklarna 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente, och dessförinnan antagandet av motsvarande bestämmelser i 2005 års reglemente har inte lett till att de fördragsslutande parterna väckt talan vid EU-domstolen för att förhindra eller ifrågasätta antagandet av dessa reglementen, trots att artikel 26 i konventionen med stadga för Europaskolorna ger domstolen behörighet att avgöra tvister mellan de fördragsslutande parterna avseende tolkningen och tillämpningen av denna konvention som inte har kunnat lösas av styrelsen. Själva antagandet av dessa bestämmelser i 2014 års reglemente av de fördragsslutande parterna i konventionen med stadga för Europaskolorna, vilka församlats i styrelsen, tyder på bred enighet mellan parterna om hur bestämmelserna i konventionen med stadga för Europaskolorna skulle tillämpas och tolkas vid antagandet av nämnda bestämmelser i 2014 års reglemente.
81 De fördragsslutande parterna har inte heller, i förekommande fall genom att använda sig av den mekanism som föreskrivs i artikel 26 i konventionen med stadga för Europaskolorna, bestritt eller ifrågasatt den systematiska tillämpning som senare har gjorts av bestämmelserna i artiklarna 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente och motsvarande tidigare bestämmelser i 2005 års reglemente, dels av generalsekreteraren när denne har avgjort administrativa överklaganden av beslut av lärarråd om att inte flytta upp en elev i nästa årskurs på sekundärnivån, dels av besvärsnämnden när nämnden har prövat generalsekreterarens beslut och systematiskt har utövat den behörighet som tillerkänns besvärsnämnden enligt artikel 67 i 2014 års reglemente.
82 Under dessa omständigheter ska det slås fast att styrelsens antagande av artiklarna 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente och, dessförinnan, de motsvarande bestämmelserna i 2005 års reglemente, samt den oavbrutna tillämpningen av dessa bestämmelser, av såväl generalsekreteraren som besvärsnämnden, utan att de fördragsslutande parterna i konventionen med stadga för Europaskolorna har bestritt detta antagande och denna tillämpning, kan utgöra ett bevis för att det finns om inte en efterföljande överenskommelse mellan dessa parter om hur konventionen ska tolkas eller tillämpningen av dess bestämmelser i den mening som avses i artikel 31.3 a i Wienkonventionen, så åtminstone en praxis enligt vilken parterna är överens om en sådan tolkning som avses i artikel 31.3 b i denna konvention. Den omständigheten att parterna i konventionen med stadga för Europaskolorna inte har bestritt en sådan oavbruten tillämpning ska nämligen anses utgöra ett uttryck för ett, mellan parterna föreliggande, tyst samtycke till nämnda tillämpning och således till en sådan praxis.
83 En sådan överenskommelse och/eller en sådan praxis kan ha företräde framför ordalydelsen i artikel 27.2 första stycket första meningen i konventionen med stadga för Europaskolorna. Av detta följer att denna bestämmelse ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att beslut som fattas av Europaskolornas lärarråd om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs principiellt omfattas av nämnda bestämmelse (se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary, punkterna 65–67).
84 Av det ovan anförda följer att besvärsnämnden, enligt artikel 67.1 i 2014 års reglemente, har exklusiv behörighet i första och sista instans att, efter det att de administrativa kanaler som föreskrivs i artikel 62.1 i detta reglemente har uttömts, avgöra alla tvister avseende ett beslut av ett lärarråd på en Europaskola om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs på sekundärnivån och att en sådan exklusiv behörighet inte strider mot artikel 27.2 i konventionen med stadga för Europaskolorna.
85 Det ska vidare preciseras att en sådan tolkning av de relevanta bestämmelserna i konventionen med stadga för Europaskolorna och i 2014 års reglemente, i motsats till vad PD och LC har hävdat, inte åsidosätter de berördas rätt till ett effektivt domstolsskydd.
86 Det framgår av punkterna 52 och 72 ovan att Europaskolsystemet är ett system av sitt eget slag som inrättats genom ett internationellt avtal, vilket är resultatet av åtaganden som unionen och dess medlemsstater gjort och som har sin grund i parternas vilja att säkerställa att unionens institutioner fungerar väl. Även om Europaskolsystemet utgör en internationell organisation som är skild från unionen har det således ett mycket nära samband med unionen på det funktionella planet, såsom det har erinrats om i punkt 53 ovan. I tredje och fjärde skälen i besluten 94/557 och 94/558 understryks för övrigt att unionens ingående av konventionen med stadga för Europaskolorna bland annat styrdes av den omständigheten att unionens deltagande i genomförandet av denna konvention med stadga för Europaskolorna, genom att utöva de befogenheter som följer av de bestämmelser som fastställts i nämnda konvention och i framtida rättsakter som antagits i enlighet med bestämmelserna i den, framstod som nödvändigt för att uppnå unionens mål.
87 Såsom kommissionen gjorde gällande vid förhandlingen och generaladvokaten har påpekat i punkt 97 i sitt förslag till avgörande, utgör den rättsordning som inrättats genom fördragen om upprättandet av unionen således en helhet av regler i internationell traktaträtt som kan visa sig vara relevanta för tolkningen av konventionen med stadga för Europaskolorna, såsom framgår av artikel 31.3 c i Wienkonventionen. I den sistnämnda bestämmelsen, som kodifierar internationell sedvanerätt, föreskrivs nämligen att vid tolkningen av en traktat ska utöver sammanhanget hänsyn tas till relevanta internationella rättsregler som är tillämpliga i förhållandet mellan parterna. Bland dessa regler återfinns bland annat de andra fördrag som har ingåtts av de fördragsslutande parterna till det fördrag och som är föremål för en sådan tolkning (se Internationella domstolen, mål om vissa frågor angående ömsesidigt bistånd i brottmål (Djibouti mot Frankrike), dom av den 4 juni 2008, ICJ Reports 2008, s. 219, §§ 112–114). I förevarande fall har konventionen med stadga för Europaskolorna ingåtts av unionens medlemsstater och unionen, då medlemsstaterna är parter i fördragen om upprättande av unionen, och unionen kan härleda sin existens, sin ställning som juridisk person och sina befogenheter ur dessa fördrag.
88 Domstolen erinrar om att internationella avtal som ingås av unionen ska vara fullständigt förenliga med fördragen samt med de konstitutionella principer som följer av dem, inbegripet de garantier som säkerställs genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) (se, bland annat, yttrande 1/17 (CETA-avtalet EU – Kanada) av den 26 juli 2017, EU:C:2017:592, punkt 67, och dom av den 30 april 2019, EU:C:2019:341, punkterna 165–167 och där angiven rättspraxis).
89 När det gäller konventionen med stadga för Europaskolorna följer det bland annat av övervägandena i punkterna 86–88 ovan att de allmänna principerna i unionsrätten både ska styra tolkningen av denna konvention och vederbörligen beaktas och iakttas av de organ som inrättats genom konventionen när dessa organ utövar de befogenheter som följer av de regler som fastställts i konventionen och vidtar åtgärder i enlighet med bestämmelserna i konventionen med stadga för Europaskolorna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juni 2011, Miles m.fl., C‑196/09, EU:C:2011:388, punkt 43 och domen Oberto och O’Leary, punkt 74)
90 Vad särskilt beträffar principen om effektivt domstolsskydd, som avses i förevarande mål, utgör denna princip enligt fast rättspraxis en allmän princip i unionsrätten som har sitt ursprung i medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och har kommit till uttryck i artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och den har numera även stadfästs i artikel 47 i stadgan (dom av den 18 maj 2021, Asociaügyia ”Forumul Judecătorilor din România” m.fl., C‑83/19, C‑127/19, C‑195/19, C‑291/19, C‑355/19 och C‑397/19, EU:C:2021:393, punkt 190 och där angiven rättspraxis).
91 Det framgår för övrigt av fjärde skälet femte strecksatsen i konventionen med stadga för Europaskolorna att ett av syftena med konventionen är att säkerställa ett lämpligt rättsskydd mot åtgärder som vidtas av styrelsen eller de administrativa nämndernas och att ett sådant syfte har legat till grund för inrättandet av besvärsnämnden (se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary, punkt 48).
92 Vad inledningsvis gäller besvärsnämnden som sådan har domstolen redan slagit fast att besvärsnämnden uppfyller samtliga kriterier som gör det möjligt att kvalificera den som en ”domstol” i den mening som avses i artikel 267 FEUF, bland annat att detta organ är upprättat enligt lag, att det är av stadigvarande karaktär, att dess jurisdiktion är av tvingande art, att förfarandet är kontradiktoriskt, att det tillämpar rättsregler och att det har en oberoende ställning, förutom att vara en domstol som är hänförlig till en av medlemsstaterna (domen Oberto och O’Leary, punkt 72 och där angiven rättspraxis).
93 Vad därefter gäller den omständigheten att besvärsnämnden beslutar i första och sista instans, erinrar domstolen om att principen om ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan inte avser rätten att få sin sak prövad i två instanser, utan enbart rätten att få sin sak prövad i en domstol (domen Oberto och O’Leary, punkt 73 och där angiven rättspraxis).
94 Vad slutligen gäller omfattningen av den behörighet som tillkommer besvärsnämnden med avseende på beslut av ett lärarråd vid en Europaskola om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs framgår det av artikel 62.1 i 2014 års reglemente att sådana beslut av ett lärarråd endast kan överklagas av elevernas rättsliga företrädare på grund av formfel eller nya omständigheter, vilka erkänts som sådana av generalsekreteraren på grundval av de uppgifter som skolan eller elevens rättsliga företrädare har lämnat.
95 I denna bestämmelse föreskrivs att med ”formfel” avses varje åsidosättande av en rättsregel avseende förfarandet för uppflyttning till nästa årskurs, som medfört att lärarrådet fattat ett annat beslut än det skulle ha gjort om åsidosättandet inte hade gjorts, samtidigt som det i detta avseende bland annat preciseras att närmare villkor för den praktiska organisationen av prov ankommer på skolorna och inte kan betraktas som ett formfel. Med ”ny omständighet” avses varje omständighet som inte kommit till lärarrådets kännedom på grund av att den var okänd för alla – lärare, föräldrar, elever – vid tidpunkten för lärarrådets överläggningar och som kunde ha påverkat dess beslut. En omständighet som var känd för föräldrarna men som inte kommit till lärarrådets kännedom kan inte betraktas som ny i den mening som avses i denna bestämmelse.
96 I artikel 62.1 sista stycket i 2014 års reglemente preciseras dessutom att bedömningen av elevernas kapacitet, tilldelningen av ett betyg för en uppsats eller ett arbete under läsåret omfattas av lärarrådets exklusiva behörighet och att dessa bedömningar inte kan överklagas.
97 Såsom framgår av de beslut från besvärsnämnden, som Europaskolan i Varese har åberopat, är bestämmelserna i artikel 62.1 i 2014 års reglemente, även om de avser ett administrativt överklagande till generalsekreteraren, följaktligen även avgörande för omfattningen av besvärsnämndens behörighet när en elevs rättsliga företrädare har överklagat generalsekreterarens beslut att avslå det administrativa klagomål som ursprungligen ingetts till generalsekreteraren.
98 Även ett överklagande som har avgränsats på detta sätt, bland annat för att bevara det utrymme för skönsmässig bedömning av pedagogisk art som nödvändigtvis måste tillfalla det lärarkollegium som har undervisat den elev vars uppflyttning till nästa årskurs har varit föremål för detta kollegiums prövning och beslut, strider emellertid inte mot principen om ett effektivt domstolsskydd, såvitt det med ”åsidosättande av en rättsregel avseende förfarandet för uppflyttning till nästa årskurs” i den mening som avses i artikel 62.1 i 2014 års reglemente, avses ett åsidosättande i vid bemärkelse av såväl processuella som materiella regler som med nödvändighet måste ligga till grund för lärarrådens överläggningar. Såsom framgår av punkt 89 ovan ingår bland dessa regler bland annat tillämpliga allmänna unionsrättsliga principer, vilka besvärsnämnden följaktligen ska säkerställa när den prövar ett överklagande av ett beslut av ett lärarråd om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs.
99 När det gäller omfattningen av överklagandenämndens prövning av motiveringen av ett sådant beslut av ett lärarråd kräver principen om ett effektivt domstolsskydd bland annat, utan att det påverkar det ovannämnda stora utrymme för skönsmässig bedömning som ingår i den beslutsfunktion som tilldelats lärarrådet, att en sådan prövning åtminstone ska avse en kontroll om det förekommit befogenhetsöverskridande, maktmissbruk, felaktig rättstillämpning eller uppenbart oriktig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 november 2019, A.K. m.fl. (Oavhängigheten hos avdelningen för disciplinärenden vid Högsta domstolen), C‑585/18, C‑624/18 och C‑625/18, EU:C:2019:982, punkt 145, och dom av den 15 april 2021, FV/rådet, C‑875/19 P, EU:C:2021:283, punkt 65 och där angiven rättspraxis).
100 Mot bakgrund av samtliga dessa skäl ska tolkningsfrågan besvaras enligt följande. Bestämmelserna i artikel 27.2 i konventionen med stadga för Europaskolorna jämförda med artiklarna 61, 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente ska tolkas så, att besvärsnämnden har exklusiv behörighet i första och sista instans, när de administrativa kanaler som föreskrivs i reglementet har uttömts, att avgöra alla tvister som rör lagenligheten av ett beslut som fattats av ett lärarråd vid en Europaskola om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs på sekundärnivån.
Rättegångskostnader
101 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:
Bestämmelserna i artikel 27.2 i konventionen med stadga för Europaskolorna, som ingicks i Luxemburg den 21 juni 1994 mellan medlemsstaterna och Europeiska gemenskaperna, jämförda med artiklarna 61, 62, 66 och 67 i reglementet för Europaskolorna, i dess lydelse nr 2014–03-D-14-fr-11, ska tolkas så, att besvärsnämnden har exklusiv behörighet i första och sista instans, när de administrativa kanaler som föreskrivs i reglementet har uttömts, att avgöra alla tvister som rör lagligheten av ett beslut som fattats av ett lärarråd vid en Europaskola om att inte flytta upp en elev till nästa årskurs på sekundärnivån.
Underskrifter