Överklagande ingett den 2 januari 2014 av BQ av den dom som personaldomstolen meddelade den 23 oktober 2013 i mål F-39/12, BQ mot revisionsrätten

(Mål T-7/14 P)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: BQ (Bereldange, Luxembourg) (ombud: advokaterna D. de Abreu Caldas och J.-N. Louis)

Övrig part i målet: Europeiska unionens revisionsrätt

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva den dom som personaldomstolen (tredje avdelningen) meddelade den 23 oktober 2013 i mål T-39/12, BQ mot revisionsrätten, och

förplikta revisionsrätten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fyra grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning med avseende på de villkor som ska vara uppfyllda för att Europeiska unionen ska ådra sig skadeståndsansvar vid tillämpningen av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna för unionens tjänstemän, genom att personaldomstolen krävde att den händelse som är oförenlig med tjänstens ordning och lugn påverkat tjänstens funktion och de inblandades hälsa, trots att det inte uppställs något sådant villkor vare sig i tjänsteföreskrifterna eller i rättspraxis. Klaganden hävdar även att personaldomstolen har missuppfattat de faktiska omständigheterna, eftersom den fann att revisionsrätten hade vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att se till att tjänsten funktion återställdes och att problemen i tjänsten inte hade påverkat deltagarnas hälsa, trots att revisionsrätten inte hade agerat tillräckligt snabbt och effektivt för att få ett slut på konflikten, vilken lett till att klaganden invalidiserats totalt och bestående.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning genom att personaldomstolen, vid lagenlighetsprövningen, fann att de medicinska bedömningar som ingetts till styrkande av de psykiska besvär som mobbningen orsakat klaganden inom ramen för arbetet inte kunde läggas till grund för att klaganden faktiskt varit utsatt för mobbning. Klaganden gör gällande att personaldomstolen inte har behörighet att ifrågasätta de medicinska bedömningarna och dra slutsatser som strider mot dessa bedömningar (avseende punkterna 69 och 70 i den överklagade domen).

Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen genom att personaldomstolen värderade skadan på grund av förseningen på mer än två år med att tillställa klaganden rapporten från utredningen till 2 000 euro, utan att ge någon motivering som ger klaganden möjlighet att förstå de bedömningar som lett till detta belopp. Klaganden gör gällande att personaldomstolen inte beaktade det sammanhang i vilket skadan åsamkats.

Fjärde grunden: Felaktig rättstillämpning vid fördelningen av rättegångskostnaderna.