TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)

den 27 februari 2015

Mål T‑430/13 P

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK)

mot

Mohammed Achab

“Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Naturalisation – Artikel 4.1 a och b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Artikel 85 första stycket i tjänsteföreskrifterna”

Saken:      Överklagande av den dom som meddelats av Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) den 26 juni 2013 i mål F-21/12, Achab mot EESK (REUP 2013, EU:F:2013:95), i vilket det yrkas att denna dom ska upphävas.

Domslut:      Överklagandet ogillas. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Mohammed Achabs rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Villkor – Uppenbart felaktig utbetalning – Kriterier

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85)

2.      Tjänstemän – Lön – Utlandstillägg – Händelse som motiverar en omprövning av mottagarens situation – Räckvidd – Byte av medborgarskap

(Tjänsteföreskrifterna, bilaga VII, artikel 4.1 a och b)

3.      Unionsrätt – Principer – Principen att unionen inte får göra en obehörig vinst – Begrepp

4.      Överklagande – Grunder – Grund som riktas mot personaldomstolens beslut om rättegångskostnader – Grunden ska avvisas om alla övriga grunder har ogillats

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.2)

1.      Vid tillämpning av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna ska varje felaktigt utbetalt belopp återbetalas när fråga är om ett fel som inte kan undgå upptäckt av en aktsam tjänsteman. I varje enskilt fall ska hänsyn tas till den berörda tjänstemannens möjligheter att göra nödvändiga kontroller.

Uttrycket ”så uppenbart” i artikel 85 första stycket i tjänsteföreskrifterna innebär inte att mottagaren av de felaktiga utbetalningarna saknar all skyldighet att fråga sig eller kontrollera om utbetalningarna var korrekta. Skyldighet att återbetala uppkommer så fort det är fråga om ett fel som inte kan undgå upptäckt av en normalt aktsam tjänsteman som förutsätts känna till de bestämmelser som gäller i fråga om tjänstemannens lön.

De omständigheter som unionsdomstolen ska beakta i detta hänseende avser slutligen tjänstemannens ansvarsnivå, lönegrad och tjänstgöringstid, graden av klarhet i de bestämmelser i tjänsteföreskrifterna vilka bestämmer villkoren för erhållande av tillägg, och hur omfattande förändringar som har skett i tjänstemannens personliga förhållanden eller familjeförhållanden för det fall att utbetalningen av det omtvistade beloppet beror på förvaltningens bedömning av sådana förhållanden. En tjänsteman med relativt hög lönegrad och som har tjänstgjort vid Europeiska unionen under lång tid ska sålunda anses vara kapabel att upptäcka det fel som vederbörande gynnats av.

Villkoret att den felaktiga utbetalningen, som tjänstemannen måste ha känt till, ska var uppenbar, kan inte bedömas med utgångspunkt i att kriteriet om tjänstgöringstid har företräde framför andra kriterier såsom lönegrad eller den tjänst som innehas, utan ska bedömas mot bakgrund av en rad omständigheter vilka gör det möjligt att fastställa vilken kännedom som den berörda borde ha haft om att utbetalningen var felaktig.

(se punkterna 29-32)

Hänvisning till:

Domstolen: dom av den 11 juli 1979, Broe/kommissionen, 252/78, REG 1979, EU:C:1979:186, punkterna 13 och 14; dom av den 17 januari 1989, Stempels/kommissionen, 310/87, REG 1989, EU:C:1989:9, punkterna 10 och 11; beslut av den 14 juli 2005, Gouvras/kommissionen, C‑420/04 P, REG 2005, EU:C:2005:482, punkt 59

Tribunalen: dom av den 28 februari 1991, Kormeier/kommissionen, T‑124/89, REG 1991, EU:T:1991:12, punkterna 17 och 18; dom av den 24 februari 1994, Stahlschmidt/parlamentet, T‑38/93, REGP 1994, EU:T:1994:23, punkt 19; dom av den 27 februari 1996, Galtieri/parlamentet, T‑235/94, REGP, EU:T:1996:22, punkt 46 och där angiven rättspraxis; dom av den 5 november 2002, Ronsse/kommissionen, T‑205/01, REGP 2002, EU:T:2002:269, punkt 47 och där angiven rättspraxis; dom av den 2 mars 2004, Di Marzio/kommissionen, T‑14/03, REGP 2004, EU:T:2004:59, punkt 91

2.      Tjänsteman som inte är medborgare i den stat där de har anställning förlorar eller nekas bara utlandstillägg om deras varaktiga bosättning i landet för den framtida anställningen inföll under hela den femåriga referensperioden. För tjänstemän som är medborgare i utnämningslandet räcker den omständigheten att de har fortsatt vara varaktigt bosatta eller varaktigt har bosatt sig där för att de ska förlora eller nekas utlandstillägg, detta även när det rör sig om bosättning under en mycket kort period under den tioåring referensperioden.

Trots att artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna inte är otydlig kan en prövning av den berördas situation kräva att även artikel 4.1 b i nämnda bilaga tolkas. Så är fallet när en tjänsteman som, vid anställningstillfället, var medborgare i ett tredje land och som, trots bosättning i anställningsstaten under de tre år som föregick anställningen, har åtnjutit utlandstillägg enligt artikel 4.1 a i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna och, till följd av att tjänstemannen har blivit medborgare i anställningsstaten, med stöd av artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna nekas nämnda tillägg med hänvisning till att tjänstemannen under den tioårsperiod som föregick anställningen varit bosatt i anställningsstaten.

När en treårig bosättningsperiod i anställningsstaten under den femårsperiod som föregick tillträdet av tjänsten inte har hindrat en tjänsteman från att erhålla utlandstillägg har tjänstemannen sålunda, trots att fråga är om en normalt aktsam tjänsteman, rätt att utgå från att denna period inte utgör ett hinder för att uppbära nämnda tillägg från det att tjänstemannen i fråga fick medborgarskap i anställningsstaten.

(se punkterna 53-56)

3.      Det följer av de principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar att om en person gjort en förlust som inneburit en vinst för någon annan, utan att denna vinst har någon som helst rättslig grund, så har vederbörande i allmänhet rätt att återfå vad som motsvarar det förlorade beloppet av den som gjort vinsten. För att en sådan talan ska vinna framgång är det sålunda väsentligt att vinsten inte har någon giltig rättslig grund.

(se punkt 60)

Hänvisning till:

Domstolen: dom av den 16 december 2008, Masdar (UK)/kommissionen, C‑47/07 P, REG 2008, EU:C:2008:726, punkterna 44 och 46

4.      Det framgår av artikel 11.2 i bilaga I till domstolens stadga att ett överklagande inte får avse endast rättegångskostnadernas storlek och fördelning. Det innebär att om samtliga övriga grunder för ett överklagande av ett avgörande av personaldomstolen ogillas, kan yrkandena angående den instansens beslut om rättegångskostnader inte prövas i sak.

(se punkt 72)

Hänvisning till:

Domstolen: dom av den 26 maj 2005, Tralli/BCE, C‑301/02 P, REG 2005, EU:C:2005:306, punkt 88 och där angiven rättspraxis.

Tribunalen: beslut av den 29 oktober 2009, Nijs/revisionsrätten, T‑375/08 P, EU:T:2009:423, punkt 71