Mål T‑346/03

Grégoire Krikorian m.fl.

mot

Europaparlamentet m.fl.

”Gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Talan uppenbart ogrundad”

Sammanfattning av beslutet

1.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Uppträdande som läggs institutionen till last – Åtgärd som vidtagits av Europeiska rådet – Omfattas inte – Erkännande av Republiken Turkiet som kandidatland för medlemskap i Europeiska unionen

(Artiklarna 7 EG, och 288 andra stycket EG)

2.      Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Rättsstridigt agerande av institutionerna – Partnerskap för anslutning av Republiken Turkiet – Upptagande till prövning av en parlamentsresolution som inte ger upphov till några bindande rättsverkningar – Principen om skydd för berättigade förväntningar – Åsidosättande – Föreligger inte – Skadeståndsskyldighet föreligger inte

(Artikel 288, andra stycket EG)

3.      Förfarande – Rättegångskostnader – Beslut som fattats genom ett motiverat beslut – Talan uppenbart ogrundad – Avsaknad av yrkanden om rättegångskostnaderna – Uppdelning av rättegångskostnaderna på grund av särskilda omständigheter

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 87.2 och 87.3 samt artikel 111)

1.      Det erkännande av Republiken Turkiet som kandidatland för anslutning till Europeiska unionen som gjordes av Europeiska rådet i Helsingfors den 10 och den 11 december 1999 kan inte medföra någon skadeståndsskyldighet för gemenskapen i den mening som avses i artikel 288 andra stycket EG, eftersom det följer av ett beslut fattat av Europeiska rådet, som inte är en gemenskapsinstitution i den mening som avses i artikel 7 EG. Det är nämligen endast sådana institutioners uppträdande som kan ge upphov till en sådan skadeståndsskyldighet.

(se punkt 17)

2.      Republiken Turkiets ställning i partnerskapet för anslutning till Europeiska unionen kan inte medföra att gemenskapen har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar, i den mening som avses i artikel 288 andra stycket EG, på grund av ett uppträdande från institutionernas sida vilket påstås vara rättsstridigt på den grunden att partnerskapet skulle strida mot Europaparlamentets resolution av den 18 juni 1987 om en politisk lösning av den armeniska frågan. Denna resolution innehåller nämligen rent politiska avsiktsförklaringar, vilka parlamentet när som helst kan ändra. Den ger således inte upphov till några bindande rättsverkningar för parlamentet, och därmed heller inte för de övriga gemenskapsinstitutionerna, och den ger inte heller upphov till några berättigade förväntningar på att institutionerna skall uppträda i enlighet med densamma.

(se punkterna 18–20)

3.      Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. När förstainstansrätten i enlighet med artikel 111 i rättegångsreglerna avgör en fråga genom motiverat beslut inom ramen för en talan som är uppenbart ogrundad, innan svarandena har ingett sin svarsinlaga och kunnat yttra sig över rättegångskostnaderna, skall emellertid artikel 87.3 i sagda rättegångsregler tillämpas. Enligt denna artikel kan förstainstansrätten besluta att kostnaderna skall delas om särskilda omständigheter motiverar det.

(se punkterna 28–29)