Language of document :

Talan väckt den 8 februari 2012 - Chen mot harmoniseringsbyrån - AM Denmark (städredskap)

(Mål T-55/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Su-Shan Chen (Sanchong, Taiwan) (ombud: C. Onken, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: AM Denmark A/S (Kokkedal, Danmark)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 26 oktober 2011 i ärende R 2179/2010-3, och

förplikta harmoniseringsbyrån och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerad gemenskapsformgivning som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: En formgivning avseende produkten städredskap - registrerad gemenskapsformgivning nr 1027718-0001

Innehavare av gemenskapsformgivningen: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsformgivningen: Motparten vid överklagandenämnden

Grunder för ansökan om ogiltighetsförklaring: Motparten vid överklagandenämnden har begärt att gemenskapsformgivningen ska ogiltighetsförklaras med stöd av artiklarna 4-9 och 25.1 e i rådets förordning nr 6/2002, med hänsyn till det registrerade tredimensionella gemenskapsvarumärket nr 5185079, för varor i klasserna 3 och 21

Annulleringsenhetens beslut: Gemenskapsformgivningen förklaras ogiltig

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 25.1 e i rådets förordning nr 6/2002, eftersom överklagandenämnden felaktigt antog att det äldre gemenskapsvarumärket användes i den omtvistade gemenskapsformgivningen. Överklagandenämnden hade därtill inte behövt ta för givet att det äldre varumärket hade tillräcklig särskiljningsförmåga för att kunna registreras. Åsidosättande av artikel 9.1 b i rådets förordning nr 207/2009, eftersom överklagandenämnden inte tillämpade denna artikel på ett korrekt sätt. I motsats till vad harmoniseringsbyrån har hävdat ger artikel 9.1 b i gemenskapsvarumärkesförordningen inte någon rätt för motparten vid överklagandenämnden att förbjuda användningen av den omtvistade gemenskapsformgivningen, eftersom det inte föreligger någon risk för förväxling. Sökandens gemenskapsformgivning och motpartens varumärke är nämligen inte så lika att en risk för förväxling skulle kunna uppstå.

____________