Preliminär utgåva
TRIBUNALENS DOM (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)
den 10 april 2024 (*)
”Ekonomiska och monetära unionen – Bankunionen – Gemensam resolutionsmekanism för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (SRM) – Gemensam resolutionsfond (SRF) – SRB:s beslut om beräkning av förhandsbidragen för bidragsperioden 2022 – Artikel 70.2 i förordning (EU) nr 806/2014 – Felaktig rättstillämpning – Begränsning i tiden av domens verkningar”
I mål T‑411/22,
Dexia, tidigare Dexia Crédit Local, Paris (Frankrike), företrätt av advokaterna H. Gilliams och J.M. Gollier,
sökande,
mot
Gemensamma resolutionsnämnden (SRB), företrädd av K.‑P. Wojcik, J. Kerlin och C. De Falco, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av advokaterna H.-G. Kamann, F. Louis och P. Gey,
svarande,
med stöd av
Europaparlamentet, företrätt av J. Etienne, M. Menegatti och G. Bartram, samtliga i egenskap av ombud,
och av
Europeiska unionens råd, företrätt av E. d’Ursel och A. Westerhof Löfflerová, båda i egenskap av ombud,
intervenienter,
meddelar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning),
sammansatt av ordföranden A. Kornezov samt domarna G. De Baere, D. Petrlík (referent), K. Kecsmár och S. Kingston,
justitiesekreterare: handläggaren S. Jund,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
efter muntlig förhandling den 8 februari 2024,
följande
Dom
1 Sökanden, Dexia, tidigare Dexia Crédit Local, har med stöd av artikel 263 FEUF yrkat ogiltigförklaring av Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut SRB/ES/2022/18 av den 11 april 2022 om beräkning av förhandsbidragen till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) för år 2022 (nedan kallat det angripna beslutet), i den del det avser sökanden.
Bakgrund
2 Sökanden var ett franskt kreditinstitut.
3 Genom det angripna beslutet fastställde SRB, i enlighet med artikel 70.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1), förhandsbidragen till SRF (nedan kallade förhandsbidragen) för år 2022 (nedan kallad bidragsperioden 2022), till institut som omfattas av artikel 2 jämförd med artikel 67.4 i denna förordning (nedan kallade instituten), däribland sökanden.
4 Genom ett meddelande om uppbörd av den 25 april 2022 ålade Autorité de contrôle prudentiel et de résolution (ACPR) (Tillsyns- och resolutionsmyndigheten, Frankrike), i sin egenskap av nationell resolutionsmyndighet, i den mening som avses i artikel 3.1 led 3 i förordning nr 806/2014, sökanden att betala sitt förhandsbidrag för bidragsperioden 2022 som hade fastställts av SRB.
Det angripna beslutet
5 Det angripna beslutet består av en huvuddel med tre tillhörande bilagor.
6 I det angripna beslutets huvuddel beskrivs förfarandet för att fastställa förhandsbidragen för bidragsperioden 2022, vilket är tillämpligt på alla institut.
7 I detta syfte erinrade SRB, i avsnitt 5 i det angripna beslutet, om att vid utgången av den inledande perioden på åtta år från och med den 1 januari 2016 (nedan kallad den inledande perioden) skulle de tillgängliga finansiella medlen i SRF nå en målnivå (nedan kallad den slutliga målnivån) på minst 1 procent av beloppet för garanterade insättningar (nedan kallade garanterade insättningar) i alla auktoriserade institut i alla medlemsstater som deltar i den gemensamma resolutionsmekanismen för kreditinstitut och vissa värdepappersföretag (nedan kallade de deltagande medlemsstaterna).
8 Vidare har SRB, i avsnitt 5 i det angripna beslutet, fastställt den årliga målnivån, vilken omnämns i artikel 4 i rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av förordning nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1), för bidragsperioden 2022 (nedan kallad den årliga målnivån). SRB preciserade att den hade beaktat de faktorer som föreskrivs i artikel 3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/747 av den 17 december 2015 om komplettering av förordning nr 806/2014 vad gäller kriterierna för beräkning av förhandsbidrag och vad gäller de omständigheter och villkor under vilka betalning av extraordinära efterhandsbidrag får skjutas upp helt eller delvis (EUT L 113, 2017, s. 2).
9 SRB förklarade dessutom att den hade fastställt den årliga målnivån till en åttondel av 1,6 procent av beloppet för alla garanterade insättningar i alla institut under år 2021, såsom det hade erhållits på grundval av de uppgifter som hade lämnats in av insättningsgarantimyndigheterna i enlighet med artikel 16 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).
10 I avsnitt 6 i det angripna beslutet beskrev SRB den metod som skulle tillämpas för att beräkna förhandsbidragen för bidragsperioden 2022.
11 I avsnitt 6 i det angripna beslutet förklarade SRB även att andra institut än de som betalade ett schablonbidrag, med hänsyn till deras särskilda egenskaper, skulle betala ett förhandsbidrag anpassat till deras riskprofil, vilket SRB hade fastställt i följande huvudsteg.
12 I det första steget beräknade SRB, i enlighet med artikel 70.2 andra stycket a i förordning nr 806/2014, det grundläggande årliga bidraget för varje institut, vilket ska vara proportionellt mot beloppet för ett instituts skulder, exklusive kapitalbas och garanterade insättningar (nedan kallade nettoskulder), i förhållande till nettoskulderna för alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier. I enlighet med artikel 5.1 i delegerad förordning 2015/63, drog SRB av vissa typer av skulder från institutets nettoskulder som ska beaktas vid fastställandet av detta bidrag.
13 I det andra steget av beräkningen av förhandsbidraget, gjorde SRB en justering av det grundläggande årliga bidraget i förhållande till det berörda institutets riskprofil, i enlighet med artikel 70.2 andra stycket b i förordning nr 806/2014.
14 SRB beräknade varje instituts förhandsbidrag genom att fördela den årliga målnivån mellan alla institut på grundval av den kvot som baseras på det grundläggande årliga bidraget, justerat utifrån riskprofilen.
Parternas yrkanden
15 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det avser sökanden, och
– förplikta SRB att ersätta rättegångskostnaderna.
16 SRB har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, eller
– i andra hand, för det fall det angripna beslutet ogiltigförklaras, låta verkningarna av beslutet bestå till dess att beslutet har ersatts, eller i vart fall under en period på sex månader från den dag då domen vinner laga kraft, samt
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
17 Europaparlamentet har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan i den del den grundas på den invändning om rättsstridighet mot förordning nr 806/2014 som framställts inom ramen för den fjärde och femte grunden, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
18 Europeiska unionens råd har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
19 Till stöd för sin talan har sökanden åberopat följande sex grunder:
– den första grunden avser åsidosättande av artikel 69.2 och artikel 70.2 i förordning nr 806/2014,
– den andra grunden avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling genom delegerad förordning 2015/63,
– den tredje grunden, som åberopats i andra hand, avser åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om likabehandling genom det angripna beslutet,
– den fjärde grunden avser en invändning om rättsstridighet avseende artiklarna 5, 69 och 70 i förordning nr 806/2014, i det att artikel 114 FEUF utgör en felaktig rättslig grund för dessa bestämmelser, och
– den femte grunden avser en invändning om rättsstridighet avseende artiklarna 69 och 70 i förordning nr 806/2014 på grund av förhandsbidragens påstådda skattemässiga karaktär, vilket innebär att artikel 114 FEUF som rättslig grund för dessa bestämmelser ifrågasätts.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 69.2 och artikel 70.2 i förordning nr 806/2014.
20 Den första grunden består i huvudsak av två invändningar, varav den första avser åsidosättande av artikel 69.2 i förordning nr 806/2014 och den andra avser åsidosättande av artikel 70.2 i samma förordning.
21 Den andra invändningen ska prövas först.
22 Genom denna invändning har sökanden gjort gällande att SRB, genom att fastställa den årliga målnivån till 14 253 573 821,46 euro, vilket motsvarar en åttondel av 1,6 procent av de garanterade insättningarna år 2021, kringgick artikel 70.2 i förordning nr 806/2014, vilket innebar att SRB åsidosatte denna bestämmelse, enligt vilken SRB är skyldig att beräkna de enskilda förhandsbidragen så, att de förhandsbidrag som ska betalas av alla auktoriserade institut på alla deltagande medlemsstaternas territorier inte överstiger 12,5 procent av den slutliga målnivån (nedan kallat taket på 12,5 procent).
23 SRB har i första hand gjort gällande att regeln i artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 om att taket på 12,5 procent inte får överskridas inte är tillämplig under den inledande perioden. Enligt SRB har regeln i artikel 69.2 i denna förordning, enligt vilken förhandsbidragen ska fördelas så jämnt som möjligt över tiden till dess att målnivån uppnås, företräde framför det krav som följer av artikel 70.2 i förordningen, eftersom den förstnämnda regeln utgör en speciallag (lex specialis) i tidsmässigt hänseende (ratione temporis) i förhållande till det andra kravet, som däremot endast är en allmän lag (lex generalis).
24 I andra hand har SRB, såsom den bland annat preciserade vid förhandlingen, gjort gällande att regeln i artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 om att taket på 12,5 procent inte får överskridas inte är absolut. Enligt SRB är det omöjligt att tillämpa denna regel samtidigt med det krav som följer av artikel 69.1 i denna förordning, enligt vilken SRB är skyldig att säkerställa att SRF uppnår sin slutliga målnivå, motsvarande minst 1 procent av de garanterade insättningarna, vid utgången av den inledande perioden. Denna omöjlighet beror främst på den dynamiska karaktären hos den slutliga målnivån, i den meningen att den kan komma att öka under den inledande perioden. För det fall att de garanterade insättningarna ökar, vilket leder till en ökning av den slutliga målnivån, och SRB underskattar beloppet för denna målnivå i början av den inledande perioden, hindrar en bokstavlig tillämpning av artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 SRB från att i efterhand justera de finansiella medel som ska samlas in till SRF, för att kompensera för denna underskattning. Det är emellertid svårt, för att inte säga omöjligt, för SRB att exakt förutse den slutliga målnivån, på grund av de risker som kan uppstå under den inledande perioden och som påverkar utvecklingen av de garanterade insättningarna. Mot bakgrund av dessa omständigheter och med beaktande av det mål av allmänt samhällsintresse som eftersträvas med SRF – det vill säga att bidra till den finansiella stabiliteten i Europeiska unionen – borde SRB ha prioriterat målet att uppnå den slutliga målnivån vid utgången av den inledande perioden, vilket innebär att det krav som föreskrivs i artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 inte ska tillämpas eller att det ska tolkas flexibelt.
25 SRB har i detta avseende dessutom gjort gällande att om regeln om att det tak på 12,5 procent som föreskrivs i artikel 70.2 i förordning nr 806/2014 inte får överskridas var tillämplig under den inledande perioden och om den tillämpades strikt, så skulle det vara omöjligt för SRB att följa artikel 69.2 i nämnda förordning, enligt vilken det krävs dels att förhandsbidragen fördelas så jämnt som möjligt över tiden, dels att hänsyn tas till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan få på institutens finansiella ställning. För att lösa spänningen mellan de två berörda bestämmelserna bör taket på 12,5 procent tolkas så, att det endast syftar till att på ett icke bindande sätt konkretisera kravet på att förhandsbidragen ska fördelas så jämnt som möjligt över tiden.
26 Parlamentet och rådet anser, i motsats till vad SRB i första hand har gjort gällande, att kravet i artikel 70.2 i förordning nr 806/2014, nämligen att taket på 12,5 procent inte får överskridas, är tillämpligt under den inledande perioden. De har emellertid anslutit sig till SRB:s andrahandsståndpunkt att detta krav inte är absolut och att det ska tolkas och tillämpas flexibelt mot bakgrund av huvudsyftet att SRF ska uppnå den slutliga målnivån vid utgången av den inledande perioden.
27 Tribunalen påpekar att enligt artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 ska de disponibla finansiella medlen i den gemensamma resolutionsfonden, vid utgången av den inledande perioden, uppgå till den årliga målnivån, vilken motsvarar minst 1 procent av alla garanterade insättningar i alla institut auktoriserade på de deltagande medlemsstaternas territorier.
28 Enligt artikel 69.2 i förordning nr 806/2014 ska förhandsbidragen under den inledande perioden fördelas så jämnt som möjligt över tiden fram till dess att den slutliga målnivå som anges i punkt 27 ovan uppnås, men med vederbörlig hänsyn till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan få på de bidragande institutens finansiella ställning.
29 Vidare föreskrivs i artikel 70.2 första stycket i förordning nr 806/2014 att SRB ”varje år … [ska] beräkna de enskilda bidragen för att säkerställa att de bidrag som ska betalas in av alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier inte överstiger 12,5 % av målnivån”. I artikel 70.2 fjärde stycket i denna förordning tilläggs att ”[u]nder inga omständigheter får det sammanlagda beloppet av de enskilda bidragen från alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier … på årsbasis överstiga 12,5 % av målnivån”.
30 Vad för det första gäller tillämpningen i tiden av det i artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 föreskrivna kravet på ett tak på 12,5 procent, ska det erinras om att tribunalen redan har slagit fast att detta krav är tillämpligt under den inledande perioden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 januari 2021, ABLV Bank/SRB, T‑758/18, EU:T:2021:28, punkterna 68, 69 och 100).
31 Detta följer till att börja med av den tydliga ordalydelsen i artikel 69.2 i förordning nr 806/2014, i vilken det föreskrivs att förhandsbidragen ”[u]nder den inledande perioden” ska beräknas ”i enlighet med artikel 70” i denna förordning, eftersom en sådan hänvisning otvetydigt visar att alla krav som föreskrivs i sistnämnda bestämmelse, inbegripet det som föreskrivs i punkt 2 första och fjärde styckena, ska tillämpas under den inledande perioden.
32 Vidare preciseras i artikel 70.2 första stycket i förordning nr 806/2014 att SRB ska iaktta kravet på ett tak på 12,5 procent ”varje år”, utan att på något sätt begränsa dess tillämpning i tiden till perioden efter den inledande perioden.
33 Det finns inte heller någon annan bestämmelse i förordning nr 806/2014 som tyder på att kravet på ett tak på 12,5 procent inte är tillämpligt under den inledande perioden eller att SRB kan göra undantag från detta krav under denna period.
34 Slutligen bekräftas tolkningen att nämnda krav är tillämpligt under den inledande perioden av bakgrunden till förordning nr 806/2014.
35 Det framgår nämligen av punkt 4.3.2 i motiveringen och artikel 65.1 i Europeiska kommissionens förslag COM(2013) 520 final av den 10 juli 2013, som ledde till antagandet av förordning nr 806/2014, att kommissionen i sitt lagstiftningsförslag hade föreslagit att den inledande perioden för inrättandet av SRF skulle sträcka sig över tio år.
36 Under de följande stegen i lagstiftningsförfarandet föreslog rådet, såsom framgår av det interinstitutionella dokumentet av den 27 mars 2014 (8078/1/14 REV 1), som diskuterades vid förhandlingen, att de förhandsbidrag som ska betalas av alla auktoriserade institut på alla de deltagande medlemsstaternas territorier varje år skulle begränsas till 10 procent av den slutliga målnivån. När parlamentet och rådet under lagstiftningsförfarandet kom överens om att förkorta den inledande perioden till åtta år beslutade de samtidigt att höja det tak som föreskrivs i artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 till 12,5 procent.
37 Härav följer, vilket rådet för övrigt har bekräftat inom ramen för förevarande förfarande, att unionslagstiftaren har fastställt ett samband mellan det antal år som ingår i den inledande perioden och procentsatsen för det tak som fastställs i artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014.
38 Av det ovan anförda följer att det i artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 föreskrivna taket på 12,5 procent är tillämpligt under den inledande perioden.
39 SRB medgav för övrigt själv att så är fallet i punkt 106 i bilaga III till det angripna beslutet, som innehåller dess bedömning av synpunkterna från de institut som deltog i samrådet om förhandsbidragen till SRF för år 2022, genom att precisera att den ”genom att tillämpa en koefficient på [en åttondel] av det totala beloppet för de aktuella insättningarna [iakttog] taket på 12,5 %”.
40 Vad för det andra gäller innehållet i kravet att tillämpa ett tak på 12,5 procent, erinrar tribunalen om att SRB, enligt artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014, är skyldig att säkerställa att de bidrag som ska betalas av alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier inte överstiger 12,5 procent av den slutliga målnivå som föreskrivs i artikel 69.1 i förordning nr 806/2014.
41 Såsom bekräftas av förarbetena till förordning nr 806/2014 grundar sig artikel 69.1 i denna förordning på ett dynamiskt synsätt vad avser den slutliga målnivån, i den meningen att denna nivå ska fastställas med hänsyn till storleken på de garanterade insättningarna i slutet av den inledande perioden. I punkt 4.3.2 i motiveringen till sitt förslag COM(2013) 520 final av den 10 juli 2013, som ledde till antagandet av nämnda förordning, förklarade kommissionen att den slutliga målnivån skulle förbli dynamisk och öka om banksektorn utvecklades.
42 Behovet av att beakta utvecklingen av storleken på de garanterade insättningarna förklaras dessutom av målet att uppbära förhandsbidrag, vilket bland annat är att säkerställa att finanssektorn ger den gemensamma resolutionsmekanismen tillräckliga finansiella medel för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter, såsom framgår av skäl 41 i förordning nr 806/2014 (dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 113). Syftet med den gemensamma resolutionsmekanismen är bland annat, i enlighet med skäl 12 i förordningen, att i sin tur stärka institutens stabilitet i de deltagande medlemsstaterna och förhindra krisers spridningseffekter i icke-deltagande medlemsstater.
43 Det framgår härvidlag av punkt 4.3.2 i motiveringen till förslag COM(2013) 520 final att ju mer banksektorns storlek ökar över tiden, desto mer måste de finansiella medel som ska ställas till SRF:s förfogande öka. En uppskattning av denna storlek gör det således möjligt att förutse storleken på de finansiella medel som ska tillhandahållas SRF, så att denna fond, i händelse av en kris som påverkar banksektorn, kan användas för att finansiera resolutionsverktygen och på så sätt säkerställa att de tillämpas effektivt, i enlighet med artikel 76.1 i förordning nr 806/2014, jämförd med skäl 101 i samma förordning.
44 Inom ramen för artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 har unionslagstiftaren valt ett synsätt enligt vilket storleken på de garanterade insättningarna är tänkta att återspegla banksektorns storlek och således påverka beräkningen av de finansiella medel som ska ställas till SRF:s förfogande. I ett sådant perspektiv återspeglar en eventuell ökning av de garanterade insättningarna mellan början och slutet av den inledande perioden en ökning av banksektorns storlek, vilket innebär att de finansiella medel som SRF behöver också måste ökas i slutet av denna period.
45 Av ovanstående följer att beloppet för den slutliga målnivån, i förhållande till vilken taket på 12,5 procent är tillämpligt, bör fastställas på grundval av beloppet för de garanterade insättningarna i slutet av den inledande perioden, eftersom detta belopp inte med säkerhet kan vara känt förrän i slutet av denna period.
46 Eftersom beräkningen av förhandsbidragen enligt artiklarna 69 och 70 i förordning nr 806/2014 ska ske årligen med beaktande av den fastställda slutliga målnivå som ska uppnås vid utgången av den inledande perioden, varvid det fastställs en årlig målnivå vars belopp ska fördelas mellan instituten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB, C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 113), ankommer det på SRB att, för varje bidragsperiod, göra en så exakt uppskattning som möjligt av den slutliga målnivån mot bakgrund av de uppgifter som var tillgängliga vid tidpunkten för denna uppskattning (nedan kallad den prognostiserade slutliga målnivån).
47 Detta innebär att det är den prognostiserade slutliga målnivån som är avgörande för tillämpningen av taket på 12,5 procent.
48 När SRB beräknar förhandsbidragen under en viss bidragsperiod ska den följaktligen, i enlighet med artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014, försäkra sig om att de förhandsbidrag som ska betalas av alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier inte överstiger 12,5 procent av den prognostiserade slutliga målnivån.
49 Denna slutsats påverkas inte av SRB:s, parlamentets och rådets argument att kravet på ett tak på 12,5 procent antingen inte ska tillämpas eller ska tolkas ”flexibelt”. SRB har i detta avseende i huvudsak gjort gällande att det är omöjligt för SRB att iaktta både detta tak och de krav som följer av artikel 69.1 och 69.2 i förordning nr 806/2014, enligt vilka SRB, för det första, ska se till att SRF uppnår sin slutliga målnivå på minst 1 procent av de garanterade insättningarna vid utgången av den inledande perioden och, för det andra, se till att förhandsbidragen fördelas så jämnt som möjligt över tiden fram till dess att den slutliga målnivån uppnås, men med vederbörlig hänsyn till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan få på de bidragande institutens finansiella ställning. SRB, som stöds av parlamentet och rådet, har därav dragit slutsatsen att artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 ska tolkas mot bakgrund av artikel 69.2 i denna förordning, enligt vilken förhandsbidragen ska fördelas ”så jämnt som möjligt över tiden”, vilket enligt dem möjliggör en flexibel tolkning av kravet att tillämpa ett tak på 12,5 procent.
50 Tribunalen vill i detta sammanhang understryka att innebörden av artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 framgår otvetydigt av deras ordalydelse.
51 Det framgår av fast rättspraxis att en tolkning av en unionsbestämmelse mot bakgrund av dess sammanhang och syfte inte får leda till att bestämmelsens klara och precisa lydelse förlorar all ändamålsenlig verkan, eftersom den annars skulle vara contra legem och därmed oförenlig med de krav som följer av rättssäkerhetsprincipen. När innebörden av en unionsbestämmelse otvetydigt framgår av själva lydelsen av bestämmelsen, kan unionsdomstolen således inte avvika från denna tolkning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 juli 2023, Mensing, C‑180/22, EU:C:2023:565, punkt 34 och där angiven rättspraxis, och dom av den 16 juni 2021, Lucaccioni/kommissionen, T‑316/19, EU:T:2021:367, punkt 118 och där angiven rättspraxis).
52 Detta gäller i än högre grad artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014, eftersom denna bestämmelse är formulerad i tvingande ordalag, vilket framgår av användningen av uttrycken ”[får inte överstiga] 12,5 % av målnivån” (första stycket) och ”[u]nder inga omständigheter får det sammanlagda beloppet av … bidragen … på årsbasis överstiga 12,5 % av målnivån” (fjärde stycket). I nämnda bestämmelse fastställs dessutom maximibeloppet just till 12,5 procent, genom att det upprepas två gånger, och utan undantag, vilket innebär att den myndighet som ansvarar för beräkningen av förhandsbidragen inte kan anpassa eller justera detta tak.
53 Under dessa omständigheter kan det inte med framgång göras gällande att artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014, mot bakgrund av kravet i artikel 69.1 i samma förordning, kan tolkas så, att taket på 12,5 procent kan frångås eller att det endast är vägledande, med följden att SRB skulle kunna avvika från detta tak för att uppnå den slutliga målnivån.
54 Artikel 69.2 i förordning nr 806/2014, i vilken det bland annat föreskrivs att förhandsbidragen ska fördelas så jämnt som möjligt över tiden fram till dess att den slutliga målnivån uppnås, gör det inte heller möjligt att tolka det tak på 12,5 procent som föreskrivs i artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordningen så, att det inte är bindande eller att det enbart är vägledande. Förutom att en sådan tolkning skulle strida mot den klara och precisa ordalydelsen i artikel 70.2 första och fjärde styckena i nämnda förordning, ska det nämligen understrykas att unionslagstiftaren, genom att i artikel 69.2 i samma förordning uttryckligen föreskriva att förhandsbidragen ska ”beräknas i enlighet med artikel 70”, själv har övervägt en samtidig tillämpning av såväl taket på 12,5 procent som kravet att se till att förhandsbidragen fördelas så jämnt som möjligt över tiden. Det ska vidare påpekas att artikel 69.2 i förordning nr 806/2014 syftar till att se till att den ekonomiska bördan för instituten fördelas över tiden och detta på ett så enhetligt sätt som möjligt, för att undvika att denna börda varierar betydligt från ett år till ett annat och således ta hänsyn till fasen i konjunkturcykeln och till den påverkan som procykliska bidrag kan ha på dessa instituts finansiella ställning. Artikel 70.2 första och fjärde styckena i denna förordning syftar däremot till att, för varje enskilt år, sätta ett tak för de bidrag som ska betalas av alla institut auktoriserade på alla de deltagande medlemsstaternas territorier. Härav följer att artikel 69.2 och artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 har skilda syften, även om de kompletterar varandra. Argumentet att artikel 69.2 i denna förordning talar för en ”flexibel” tolkning av det i artikel 70.2 första och fjärde styckena i nämnda förordning föreskrivna kravet på ett tak på 12,5 procent kan således inte godtas.
55 Denna slutsats gör sig än mer gällande, eftersom det, tvärtemot vad SRB har gjort gällande, inte är omöjligt att förena de krav som det erinrats om i punkt 49 ovan.
56 På grund av den inledande periodens längd och risken för oförutsebara händelser under denna period, grundar sig uppskattningen av den slutliga målnivån förvisso på en framåtblickande analys av utvecklingen av de garanterade insättningarna, vilken präglas av osäkerhet kring denna bedömning.
57 Beaktandet av sådan osäkerhet är emellertid en naturlig följd av de uppgifter som SRB har anförtrotts. Det ska i detta hänseende erinras om att SRB, i enlighet med artikel 7.1 i förordning nr 806/2014, är ansvarig för att säkerställa att den gemensamma resolutionsmekanismen fungerar på ett effektivt och konsekvent sätt. I detta syfte är det SRB:s ansvar att se till att den slutliga målnivån uppnås vid utgången av den inledande perioden, samtidigt som taket på 12,5 procent respekteras. Den framåtblickande karaktären hos SRB:s uppskattning av den slutliga målnivån innebär att SRB med tillräcklig försiktighet måste uppskatta utvecklingen av de garanterade insättningarna under hela den inledande perioden för att få tillgång till tillräckliga medel för att förena iakttagandet av taket på 12,5 procent med de krav som det erinras om i punkt 49 ovan.
58 Detta gäller i än högre grad eftersom den slutliga målnivån enligt artikel 69.1 i förordning nr 806/2014 ska uppgå till ”minst” 1 procent av de garanterade insättningarna i slutet av den inledande perioden. Denna bestämmelse tvingar därför inte SRB att säkerställa att denna målnivå motsvarar exakt 1 procent av beloppet för de garanterade insättningarna, utan gör det möjligt för SRB att, på grundval av försiktiga prognoser, uppskatta utvecklingen av beloppet för de garanterade insättningarna på ett sådant sätt att målnivån uppnås, samtidigt som taket på 12,5 procent respekteras.
59 Det ska dessutom påpekas att kommissionen, vid utarbetandet av delegerad förordning 2017/747, även övervägde en samtidig tillämpning av taket på 12,5 procent och av de krav som följer av artikel 69.1 och 69.2 i förordning nr 806/2014, vilka det erinrats om i punkt 49 ovan. I delegerad förordning 2017/747, som enligt artikel 1 led 1 i densamma bland annat har till syfte att precisera de kriterier som ska användas för fördelningen över tiden av bidragen till SRF i enlighet med artikel 69.2 i förordning nr 806/2014, föreskrivs nämligen, i artikel 3.4 i den delegerade förordningen, att nivån på de årliga bidragen under en viss bidragsperiod bara får vara relativt sett lägre än genomsnittet för de årliga bidragen, ”beräknade i enlighet med artiklarna 69.1 och 70.2 i förordning … nr 806/2014”, om SRB verifierar att målnivån baserat på försiktiga prognoser kan nås vid utgången av den inledande perioden.
60 För det tredje ska tribunalen således pröva huruvida SRB i det angripna beslutet iakttog kravet på att tillämpa ett tak på 12,5 procent i enlighet med artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014.
61 I detta hänseende framgår det till att börja med av skälen 45 och 60 i det angripna beslutet att SRB uppskattade den prognostiserade slutliga målnivån till 79 987 450 580 euro.
62 När SRB beräknade förhandsbidragen för bidragsperioden 2022 var den således skyldig att, i enlighet med artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 och på grundval av sin egen uppskattning av den slutliga målnivån, försäkra sig om att det förhandsbidrag som skulle betalas av alla institut auktoriserade i alla deltagande medlemsstater inte översteg 9 998 431 322,50 euro.
63 Såsom framgår av skäl 62 i det angripna beslutet, jämförd med punkt 124 i bilaga III till detta beslut och kolumnen ”Slutbelopp som meddelats för år 2022 (iii)” i tabellen på första sidan i bilaga II till beslutet, fastställde SRB den årliga målnivån för bidragsperioden 2022 till 14 253 573 821,46 euro, vilket belopp minskades till 13 675 366 302,18 euro efter bland annat avdrag enligt artikel 8.2 i genomförandeförordning 2015/81.
64 Tribunalen konstaterar följaktligen, såsom SRB för övrigt medgav vid förhandlingen, att SRB, i det angripna beslutet, fastställde beloppet för de förhandsbidrag som skulle betalas av alla institut auktoriserade i alla deltagande medlemsstater till ett belopp som översteg taket på 12,5 procent av den prognosticerade slutliga målnivån.
65 Härav följer att SRB har åsidosatt artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014 och att talan således ska bifallas såvitt avser den första grundens andra del.
66 Denna felaktiga rättstillämpning är i sig tillräcklig för att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras i den del det avser sökanden.
67 Det angripna beslutet ska således ogiltigförklaras i den del det avser sökanden, utan att det är nödvändigt att pröva vare sig den första invändningen till stöd för den första grunden eller de övriga grunderna.
Huruvida domens rättsverkningar ska begränsas i tiden
68 SRB har yrkat att tribunalen, för det fall det angripna beslutet ogiltigförklaras, ska låta verkningarna av beslutet bestå till dess att beslutet har ersatts eller i vart fall under en period på sex månader från den dag då domen har vunnit laga kraft, eftersom en sådan ogiltigförklaring skulle få allvarliga konsekvenser för den finansiella stabiliteten i bankunionen.
69 Sökanden har angett att den överlåter åt tribunalen att avgöra frågan om en eventuell anpassning i tiden av verkningarna av en ogiltigförklaring.
70 Enligt artikel 264 andra stycket FEUF kan unionsdomstolen, om den anser det nödvändigt, ange vilka verkningar av en ogiltigförklarad akt som ska betraktas som bestående. När unionsdomstolen utövar sin behörighet enligt denna artikel ska den beakta rättssäkerhetsprincipen och andra allmänna eller enskilda intressen (se dom av den 25 februari 2021, kommissionen/Sverige, C‑389/19 P, EU:C:2021:131, punkt 72 och där angiven rättspraxis, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 22 december 2008, Régie Networks, C‑333/07, EU:C:2008:764, punkt 122).
71 Artikel 264 andra stycket FEUF har i detta sammanhang tolkats så, att det är möjligt att behålla verkningarna av en ogiltigförklarad rättsakt under skälig tid, när detta är motiverat av rättssäkerhetsskäl, men även av skäl som syftar till att undvika avbrott eller tillbakagång i genomförandet av politik som förs eller stöds av unionen (se dom av den 27 januari 2021, Polen/kommissionen, T‑699/17, EU:T:2021:44, punkt 61 och där angiven rättspraxis).
72 Även om det angripna beslutet i förevarande fall har antagits i strid med artikel 70.2 första och fjärde styckena i förordning nr 806/2014, med följden att sökandens förhandsbidrag fastställdes till ett för högt belopp, har tribunalen i förevarande mål däremot inte kunnat konstatera något fel som påverkar sökandens skyldighet att betala ett förhandsbidrag för bidragsperioden 2022.
73 Under dessa omständigheter, och i likhet med vad domstolen slog fast i domen av den 15 juli 2021, kommissionen/Landesbank Baden-Württemberg och SRB (C‑584/20 P och C‑621/20 P, EU:C:2021:601, punkt 177), skulle en ogiltigförklaring av det angripna beslutet, utan att det förordnas om att dess verkningar ska bestå, kunna äventyra genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190), förordning nr 806/2014 och delegerad förordning 2015/63, vilka utgör en väsentlig del av bankunionen, som bidrar till stabiliteten i euroområdet och till den finansiella stabiliteten i unionen som helhet. Om SRB vore skyldig att med omedelbar verkan återbetala beloppet för sökandens förhandsbidrag och beloppen för andra instituts förhandsbidrag, såsom de institut som har väckt en liknande talan genom att åberopa samma grund som den som har godtagits i förevarande mål, trots att dessa institut i princip fortfarande omfattas av skyldigheten att betala förhandsbidragen, skulle en sådan återbetalning nämligen riskera att beröva SRF de finansiella medel som kan visa sig nödvändiga för att säkerställa stabiliteten i euroområdet och den finansiella stabiliteten i unionen.
74 Ett avslag på begäran om att verkningarna av det angripna beslutet ska bestå skulle följaktligen riskera att undergräva målet om finansiell stabilitet och målet att skapa en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta, såsom föreskrivs i artikel 3.4 FEU.
75 Under dessa omständigheter ska verkningarna av det angripna beslutet bestå i den del det avser sökanden till dess att SRB har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa förevarande dom, och detta inom en rimlig tidsfrist som inte får överstiga sex månader från den dag då förevarande dom vinner laga kraft.
Rättegångskostnader
76 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att SRB ska bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader. Eftersom SRB har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas.
77 I enlighet med artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska parlamentet och rådet bära sina rättegångskostnader.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (åttonde avdelningen i utökad sammansättning)
följande:
1) Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) beslut SRB/ES/2022/18 av den 11 april 2022 om beräkning av förhandsbidragen för år 2022 till den gemensamma resolutionsfonden (SRF) ogiltigförklaras i den del det avser Dexia.
2) Verkningarna av beslut SRB/ES/2022/18 ska bestå i den del det avser Dexia till dess att SRB har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa förevarande dom, och detta inom en rimlig tidsfrist som inte får överstiga sex månader från den dag då förevarande dom vinner laga kraft.
3) SRB ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Dexias kostnader.
4) Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina respektive rättegångskostnader.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 10 april 2024
Underskrifter
Innehållsförteckning
Bakgrund
Det angripna beslutet
Parternas yrkanden
Rättslig bedömning
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 69.2 och artikel 70.2 i förordning nr 806/2014.
Huruvida domens rättsverkningar ska begränsas i tiden
Rättegångskostnader