FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

FRANCIS G. JACOBS

föredraget den 5 april 2001(1)

Mål C-269/99

Carl Kühne KG

Rich. Hengstenberg GmbH & Co.

Ernst Nowka GmbH & Co. KG

mot

JÜTRO Konservenfabrik GmbH

(begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg (Tyskland))

1.

    I denna begäran om förhandsavgörande från Landgericht Hamburg, underställs domstolen en fråga beträffande giltigheten av den gemenskapsrättsliga lagstiftningen gällande registreringen av beteckningen ”Spreewälder Gurken” som en skyddad geografisk beteckning.

Tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelser

2.

    Rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel(2) avser att fastställa ett gemensamt regelverk för registrerade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för vissa jordbruksprodukter och livsmedel, där det finns ett samband mellan egenskaperna hos produkten eller livsmedlet och det geografiska ursprunget.(3) I förordningen föreskrivs ett system för registrering på gemenskapsnivå av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar, vilket gör det möjligt att skydda beteckningarna i samtliga medlemsstater.

3.

    I förordningen används uttrycken ”ursprungsbeteckningar” och ”geografiska beteckningar” med de betydelser som anges i artikel 2.2:

”a)    ursprungsbeteckning: Namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel

    -    som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land, och

    -    vars kvalitet eller egenskaper helt eller väsentligen beror på viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som därtill hör och vars framställning, bearbetning och beredning äger rum i det ifrågavarande geografiska området.

b)    geografisk beteckning: Namn på en region, en ort eller i undantagsfall ett land, använt för att beskriva en jordbruksprodukt eller ett livsmedel

    -    som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land, och

    -    som besitter viss kvalitet, har visst anseende eller äger viss annan egenskap som kan hänföras till detta geografiska ursprung och som framställs, bearbetas och bereds i det ifrågavarande geografiska området.”

4.

    Artikel 2.4 har följande lydelse:

”Trots [artikel 2] punkt 2 a skall vissa geografiska beteckningar(4) behandlas som ursprungsbeteckningar när råvarorna till produkterna kommer från ett vidare geografiskt område än det område där produkterna bearbetas eller från ett annat område, om

-    det område där råvarorna framställs är begränsat, och

-    särskilda villkor gäller för framställningen av råvarorna, och

-    kontroll har ordnats av att dessa villkor iakttas.”

5.

    De tre första punkterna i artikel 3.1 har följande lydelse:

”Namn som har blivit generiska får inte registreras.

I denna förordning avses med namn som har blivit generiskt ett namn på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som, visserligen har samband med den ort eller den region där produkten eller livsmedlet från början framställdes eller marknadsfördes men har blivit den allmänna benämningen på produkten eller livsmedlet i fråga.

När det skall avgöras huruvida ett namn har blivit generiskt, skall hänsyn tas till alla faktorer, i synnerhet

-    förhållandena i den medlemsstat som namnet kommer från och i de områden där produkten eller livsmedlet konsumeras,

-    förhållandena i andra medlemsstater,

-    berörd nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning.”

6.

    Artikel 3.3 har följande lydelse:

”Innan denna förordning träder i kraft skall rådet efter beslut med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen upprätta och i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offentliggöra en icke uttömmande vägledande förteckning över namn på jordbruksprodukter och livsmedel som omfattas av denna förordning och enligt punkt 1 skall betraktas som generiska och sålunda såsom icke registrerbara enligt denna förordning.”

7.

    I enlighet med artikel 3.3 i förordning nr 2081/92 lade kommissionen år 1996 fram ett förslag till beslut av rådet om att upprätta en icke uttömmande vägledande förteckning över namn på jordbruksprodukter och livsmedel som betraktades som generiska.(5) Förslaget antogs aldrig, eftersom man i rådet inte uppnådde den erforderliga majoriteten.

8.

    I artikel 4 föreskrivs att de jordbruksprodukter eller livsmedel, för vilka det ansöks om registrering, måste överensstämma med en produktspecifikation. Enligt artikel 4.2 skall produktspecifikationen ”bl.a.” omfatta de uppgifter som räknas upp i punkterna a-i. Dessa inkluderar:

”b)    En beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet, med uppgift i förekommande fall om råvarorna och de viktigaste fysiska, kemiska, mikrobiologiska och/eller organoleptiska egenskaperna hos produkten eller livsmedlet.

c)    En definition av det geografiska området och i förekommande fall uppgifter som visar att kraven i artikel 2.4 är uppfyllda.

d)    Uppgifter som styrker att produkten eller livsmedlet härstammar från det geografiska området, i den mening som avses i artikel 2.2 a respektive b.

e)    En beskrivning av vilken metod som använts för framställning av jordbruksprodukten eller livsmedlet och i förekommande fall uppgift om den ursprungliga hävdvunna metoden i trakten.

f)    Uppgifter som påvisar sambandet med den lokala omgivningen eller det geografiska ursprunget i den mening som avses i artikel 2.2 a respektive b”.

9.

    Det normala förfarandet vid ansökan om registrering av en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning regleras i artiklarna 5-7. Sammanfattningsvis föreskrivs det i artikel 5 att ansökan först skall inges på nationell nivå och sedan tillställas kommissionen av medlemsstaten. Enligt artikel 6 skall kommissionen ”genom en formell granskning kontrollera” att ansökan innehåller alla de uppgifter som föreskrivs i artikel 4 samt, om kommissionen finner att namnet är skyddsberättigat, offentliggöra delar av ansökan i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. I artikel 7 föreskrivs, i relevanta delar:

”1.    Inom sex månader efter [...offentliggörandet] i Europeiska gemenskapernas officiella tidning..., har varje medlemsstat rätt att framställa invändning mot registreringen.

...

3.    Varje lagligen berörd intresserad fysisk eller juridisk person får framställa invändning mot den begärda registreringen genom att inge en vederbörligen underbyggd skrivelse till den behöriga myndigheten i [den] medlemsstat där han bor eller verkar. ...”

10.

    I artikel 13.1 b föreskrivs att registrerade beteckningar skall skyddas mot:

”Varje obehörigt bruk, imitation eller anspelning, även när produktens verkliga ursprung anges eller det skyddade namnet har översatts eller åtföljs av uttryck som ‘stil‘, ‘typ‘, ‘metod‘, ‘sådan som tillverkas i‘, ‘imitation‘ eller dylikt.”

11.

    I artikel 15 föreskrivs att kommissionen skall biträdas av en kommitté som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande.

12.

    I artikel 17 föreskrivs att ett förenklat registreringssystem skall användas under en övergångsperiod efter det att förordning nr 2081/92 trätt i kraft. Den har följande lydelse i relevanta delar:

”1.    Inom sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft, skall medlemsstaterna meddela kommissionen vilka hos dem skyddade [beteckningar] eller, vad gäller medlemsstater som saknar sådant skyddssystem, vilka inarbetade beteckningar de önskar registrera i enlighet med denna förordning.

2.    I enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 15 skall kommissionen registrera de av de beteckningar som avses i punkt 1 vilka uppfyller kraven i artikel 2 och 4. Artikel 7 skall inte vara tillämplig. Generiska beteckningar skall dock inte [registreras].

...”

13.

    I artikel 18 föreskrivs att förordningen träder i kraft tolv månader efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Förordningen offentliggjordes den 24 juli 1992.

14.

    I förordning nr 1107/96(6) föreskrivs att 320 beteckningar, vilka anges i förordningens bilaga, skall registreras som skyddade geografiska beteckningar eller skyddade ursprungsbeteckningar enligt det förenklade förfarandet.

15.

    Förordning nr 590/1999(7) är en av flera förordningar(8) genom vilka bilagan till förordning nr 1107/96 kompletteras med ytterligare omkring 185 beteckningar. I förordning nr 590/1999 kompletteras listan med fyra beteckningar, däribland (för Förbundsrepubliken Tyskland) ”Spreewälder Gurken” och ”Spreewälder Meerrettich” (Spreewälder pepparrot). Första övervägandet i ingressen till förordning nr 590/1999 har följande lydelse:

”För vissa beteckningar som medlemsstaterna har meddelat i enlighet med artikel 17 i förordning (EEG) nr 2081/92 har det begärts kompletterande uppgifter för att säkerställa att dessa beteckningar uppfyller kraven i artiklarna 2 och 4 i nämnda förordning. Efter granskning av dessa kompletterande uppgifter har det visat sig att dessa beteckningar stämmer överens med artiklarna i nämnda förordning. De bör därför registreras och läggas till i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 [...], senast ändrad genom förordning (EG) nr 83/1999 ... .”(9)

16.

    Såväl förordning nr 1107/96 som samtliga övriga förordningar genom vilka bilagan till förordning nr 1107/96 har kompletterats med ytterligare beteckningar, innehåller ett liknande övervägande i ingressen.

Bakgrund och förfarandet vid den nationella domstolen

17.

    Sökandena framställer och säljer inlagd gurka i Förbundsrepubliken Tyskland. Även svaranden är tillverkare och landsomfattande återförsäljare av inlagd gurka och säljer denna i hela landet, däribland produkten ”Jütro Gurkenfässchen” som säljs i Förbundsrepubliken Tyskland under namnet ”Spreewälder Art” (”Spreewald stil”).

18.

    Spreewald är ett område i f.d. Tyska demokratiska republiken (DDR), beläget mellan den tjeckiska gränsen och Berlin. Floden Spree flyter genom området. Mellan städerna Lübben och Cottbus förgrenar sig floden i flera vattendrag, vilket har skapat ett inlandsdelta med ett nät av vattendrag. Den tidigare täta skogen har i vissa delar omvandlats till odlingsmark, vilket den uppslammade jorden som härrör från den tidigare isbetäckta floddalen lämpar sig väl för. Konservering av grönsaker, t.ex. gurkor, har länge varit en traditionell industri i området.

19.

    Sökandena har väckt talan mot svaranden och yrkat att denne skall förbjudas att använda beteckningen ”Spreewälder Art” för sin inlagda gurka, på den grunden att eftersom beteckningen ”Spreewälder Gurken” genom förordning nr 590/1999 har registrerats som en skyddad geografisk beteckning, strider användningen av beteckningen ”Spreewälder Art” mot artikel 13.1 b i förordning nr 2081/92.

20.

    Svaranden ifrågasätter giltigheten av att ”Spreewälder Gurken” har registrerats som en skyddad geografisk beteckning.

21.

    De omständigheter som låg bakom registreringen av beteckningen ”Spreewälder Gurken” som en skyddad geografisk beteckning, utgör nödvändig bakgrund till svarandens argument beträffande giltigheten av registreringen, och dessa omständigheter synes vara de som följer nedan.

22.

    Enligt begäran om förhandsavgörande ansökte en förening med namnet Spreewald e.G (”Spreewaldverein”)(10) hos de tyska myndigheterna om registrering av beteckningen ”Spreewälder Gurken” som en skyddad ursprungsbeteckning. Föreningen angav i sin ansökan att det geografiska område, vilket enligt artikel 4.2 c i förordning nr 2081/92 måste specificeras, som skall omfattas av beteckningen ”Spreewälder Gurken” var:

”Floden Sprees tidigare isbetäckta floddal mellan staden Cottbus nordgräns och sjön Neuendorfer See, vilken ligger norr om staden Lübben.”

23.

    Enligt kommissionen skickade Förbundsrepubliken Tyskland genom skrivelse av den 21 januari 1994, vilken mottogs den 26 januari 1994, till kommissionen en förteckning över beteckningar i den mening som avses i artikel 17.1. Denna förteckning omfattade beteckningen ”Spreewälder Gurken”.

24.

    Enligt den tyska regeringen informerades denna (liksom flera andra medlemsstater) 1995 av kommissionen om att flera meddelanden som ingivits i enlighet med artikel 17 var ofullständiga och regeringen ombads inkomma med ytterligare dokument och mer information. Mellan juli 1995 och mars 1996 anmodade därför den tyska regeringen så gott som alla berörda parter att komplettera de dokument som ursprungligen ingivits.

25.

    Enligt begäran om förhandsavgörande begärde Spreewaldverein i juli 1996, genom komplettering av sin ursprungliga ansökan, att beteckningen ”Spreewälder Gurken” inte längre skulle registreras som en skyddad ursprungsbeteckning, utan som en skyddad geografisk beteckning. Det kan antas att Spreewaldverein ingav kompletteringen till de nationella myndigheterna som sedan översände den till kommissionen. Som geografiskt område angavs:

”Landområde längs floden Spree mellan Jänschwalde och Dürrenhofe och som ligger inom gränserna för en ekonomisk region som fastställs genom beslut av den lokala lagstiftande församlingen.”

26.

    Denna ändrade specifikation innebar att det skyddade området blev flera gånger så stort.

27.

    I kompletteringen av ansökan specificerades också att andelen gurkor som levererades från områden utanför Spreewalds ekonomiska region var lägre än 50 procent, vilket senare (i mars 1998) ändrades till 30 procent. Enligt svaranden innebar det tidigare kravet att upp till 50 procent av gurkorna som användes kunde komma från områden som låg utanför, men i omedelbar närhet till, gränsen av denna region, medan följden av det senare kravet var att upp till 30 procent kunde komma från vilket område som helst.

28.

    Enligt begäran om förhandsavgörande anförde en rad berörda tredje personer, främst näringsidkare inom livsmedelsindustrin, under genomförandet av det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 2081/92, invändningar mot ansökan om registrering av beteckningen ”Spreewälder Gurken”, särskilt avseende utsträckningen av det geografiska området, samt mot att man godtog gurkor från kringliggande områden. Man hävdade att uppgifterna i ansökan angående speciella jord- och klimatförhållanden på sin höjd gällde Spreewald i bemärkelsen inlandsdeltaregionen och inte hela den ekonomiska regionen, samt att den bearbetade produkten inte borde innehålla råvaror från andra odlingsområden.

29.

    Den hänskjutande domstolen anger i sin begäran om förhandsavgörande att svaranden till stöd för att registreringen av ”Spreewälder Gurken” skall ogiltigförklaras har åberopat tre grunder.

30.

    Enligt den första grunden har sexmånadersfristen i artikel 17.1 åsidosatts, eftersom Spreewaldverein i juli 1996 ingav dokument till berörda myndigheter i Förbundsrepubliken Tyskland. Dessa myndigheter korrigerade den ursprungliga ansökan i materiellt hänseende, genom att de ändrade typen av beteckning för vilken registrering söktes, det relevanta området samt det tillåtna ursprunget för produktens råvaror.

31.

    Enligt den andra grunden omfattar artikel 17 uteslutande beteckningar vars skyddsberättigande är ostridigt. Bestämmelsen är inte lämpad för registrering av en beteckning mot vilken en rad berörda tredje personer hade anfört en lång rad invändningar, särskilt beträffande avgränsningen av det geografiska området.

32.

    Enligt den tredje grunden strider registreringen av beteckningen ”Spreewälder Gurken” som en geografisk beteckning mot artiklarna 2 och 4 i förordning nr 2081/92, eftersom produktens beskaffenhet medför att den skulle ha registrerats som en ursprungsbeteckning.

33.

    Landgericht Hamburg var liksom svaranden tveksam till giltigheten av registreringen. Dessutom gjorde Landgericht följande två påpekanden i sin begäran om förhandsavgörande.

34.

    För det första ansåg Landgericht att artikel 17 i vilket fall som helst inte var tillämplig, eftersom ”Spreewälder Gurken” varken var en sådan ”skyddad beteckning” eller ”inarbetad beteckning”, vilket framgår av de uppgifter som lämnats till stöd för registreringen.

35.

    För det andra ansåg Landgericht att specifikationerna med avseende på såväl det geografiska området som andelen gurkor som tillåts komma utifrån detta område, inte återspeglade de förväntningar som konsumenter har beträffande betydelsen av beteckningen ”Spreewälder Gurken”. Registreringen av denna beteckning och följaktligen den lagstiftning med stöd av vilken registrering har skett, får till följd att konsumenterna vilseleds, vilket knappast kan ha varit gemenskapslagstiftarens avsikt.

36.

    Landgericht vilandeförklarade därför målet och hänsköt följande fråga till domstolen:

”Är kommissionens förordning (EG) nr 590/1999 av den 18 mars 1999 om komplettering av bilagan till förordning (EG) nr 1107/96 beträffande registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i förordning (EEG) nr 2081/92 förenlig med gemenskapsrätten vad avser registreringen av beteckningen ‘Spreewälder Gurken‘?”

37.

    Skriftliga yttranden har ingivits av svaranden, den tyska och den österrikiska regeringen samt kommissionen. Sökandena, svaranden, den tyska regeringen och kommissionen lade muntligen fram sina argument vid förhandlingen.

Tidsfristen i artikel 17 i förordning nr 2081/92

38.

    Enligt artikel 17.1 skall medlemsstaterna inom sex månader efter det att förordningen trätt i kraft meddela kommissionen vilka av deras beteckningar, skyddade eller inarbetade, man önskar registrera i enlighet med det förenklade förfarandet.

39.

    Varken den hänskjutande domstolen eller svaranden förefaller anse att Förbundsrepubliken Tysklands ursprungliga ansökan ingavs efter utgången av tidsfristen. Förordning nr 2081/92 trädde i kraft tolv månader efter offentliggörandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, vilket kommissionen har påpekat. Förordningen offentliggjordes den 24 juli 1992. Då tolvmånadersfristendock inte började löpa förrän påföljande dag,(11) löpte den ut vid midnatt den 25 juli 1993.(12) Förordningen trädde följaktligen i kraft den 26 juli 1993 och sexmånadersfristen löpte ut vid midnatt den 26 januari 1994. Eftersom den information som Förbundsrepubliken Tyskland i enlighet med artikel 17.1 tillställde kommissionen kom fram den 26 januari 1994, åsidosattes inte tidsfristen.

40.

    Det är dock ostridigt att Förbundsrepubliken Tyskland, omkring två och ett halvt år senare, ingav betydande ändringar av den specifikation som låg till grund för den ursprungliga ansökan och ansökte om registrering av beteckningen ”Spreewälder Gurken” som en geografisk beteckning och inte som en ursprungsbeteckning. Den hänskjutande domstolen undrar huruvida sexmånadersfristen under dessa omständigheter respekterades.

41.

    Den tyska och den österrikiska regeringen samt kommissionen har hävdat att medlemsstaterna enligt artikel 17.1 uteslutande skall meddela kommissionen de beteckningar som skall registreras. Ytterligare information och ändringar av sådan information efter att denna har ingivits, omfattas inte av sexmånadersfristen. Tidsfristen respekterades sålunda.

42.

    Den tyska och den österrikiska regeringen har tillagt att de nordliga medlemsstaterna historiskt sett i allmänhet inte förde register över skyddade beteckningar, utan skydd garanterades genom lagar som förbjöd vilseledande bruk. Det var först då förordningen trädde i kraft som det blev nödvändigt för dessa medlemsstater att upprätta förteckningar över befintliga beteckningar och avgöra huruvida de var ursprungsbeteckningar eller geografiska beteckningar. Det skulle därför ha varit orealistiskt att kräva att fullständiga och slutgiltiga register tillställdes kommissionen inom en så kort tidsfrist. Det skulle också ha varit till nackdel för de stater som inte kunde använda sig av ett befintligt register. Det förfarande som enligt artikel 17 skulle användas under en övergångsperiod var tillämpligt tills kommissionen fattade beslutet om registrering. Fram till dess var kommissionen ansvarig för förfarandet och kunde såväl acceptera ändringar av grunderna för ansökan som begära ytterligare information som var relevant för att avgöra huruvida ansökan uppfyllde kraven i artiklarna 2 och 4.

43.

    Jag delar den uppfattning som den tyska och den österrikiska regeringen samt kommissionen givit uttryck för beträffande denna fråga. Det vore enligt min åsikt orealistiskt att förvänta sig att medlemsstater utan befintliga register för beteckningar skulle kunna förse kommissionen med all sådan information och dokumentation som krävs för ett beslut om registrering inom sex månader från det att förordningen trädde i kraft (eller ens inom arton månader från offentliggörandetav förordningen), i synnerhet med tanke på den tid som behövdes för att på nationell nivå utforma (vilket jag hävdar i det följande) de processuella skyddsåtgärder som är nödvändiga för berörda parter. Den specifikation som krävs enligt artikel 4 i förordningen skall ”bl. a.” innehålla detaljerad information under nio angivna rubriker.(13) Enligt svarandens obestridda yttrande vid förhandlingen, ingavs enbart av Förbundsrepubliken Tyskland mer än 1 000 beteckningar till kommissionen i enlighet med artikel 17.1. Denna siffra överensstämmer med en förteckning över dessa beteckningar som kommissionen bifogat sitt skriftliga yttrande.

44.

    Att en medlemsstat inger en ändring av den ursprungliga ansökan - i förevarande fall en begäran om registrering som geografisk beteckning istället för ursprungsbeteckning, en ändring av det område som omfattas samt en ändring av andelen råvaror som tillåts komma från ett annat område - skulle kunna anses skilja sig från en situation då medlemsstaten inkommer med information eller dokumentation som kompletterar den ursprungliga ansökan. Enligt min åsikt är dock ingivande av sådana ändringar efter det att sexmånadersfristen löpt ut tillåtet. Man bör komma ihåg att förordningen införde en helt ny struktur. Inte ens de medlemsstater vars befintliga system för skydd av beteckningar var baserade på registrering hade nödvändigtvis kategoriserat de skyddade beteckningarna på samma sätt som förordningen. A fortiori kunde de medlemsstater som inte tidigare haft något system för registrering rimligtvis inte förväntas ha avgjort slutgiltigt huruvida en viss beteckning skulle skyddas som en ursprungsbeteckning eller som en geografisk beteckning, innan de ingav sin förteckning över beteckningar i enlighet med artikel 17. Det är heller inte troligt att sådana medlemsstater skulle ha tillräcklig dokumenterad information för att redan från starten slutgiltigt kunna avgöra den exakta utsträckningen av det område som skulle omfattas.

45.

    Jag drar följaktligen slutsatsen att ändringen av den ursprungliga ansökan, efter det att sexmånadersfristen löpt ut, inte påverkade giltigheten av den omtvistade förordningen.

Tillämpligheten av artikel 17 på beteckningar som inte är ostridiga

46.

    Svaranden och den hänskjutande domstolen ifrågasätter om artikel 17 är tillämplig då - liksom i förevarande fall - tredje part på nationell nivå har framställt invändningar mot registreringen av den berörda beteckningen.

47.

    Kommissionen har hävdat att artikel 7, som ger berörda parter rätt att framställa invändning mot en begärd registrering enligt det ”normala” förfarandet, enligt artikel 17.2 uttryckligen inte är tillämplig på det ”förenklade” förfarandet. Även det förenklade förfarandet kan ligga till grund för invändningar, eftersom det i artikel 15 i förordningen föreskrivs att kommissionen skall biträdas av enkommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna. Kommissionen hörde denna kommitté då ansökan om registrering av beteckningen ”Spreewälder Gurken” behandlades.

48.

    Den tyska regeringen gör gällande att enbart det faktum att det råder skilda meningar beträffande registreringen av en beteckning, medför inte att det förenklade förfarandet inte skulle vara tillämpligt. I dessa fall är det medlemsstaternas ansvar att se till att berörda parter ges tillfälle att yttra sig. I förevarande fall hörde den tyska regeringen invändningarna från de parter som var berörda och övervägde noga de problem som togs upp. Regeringen fastslog dock att dessa problem inte hindrade att beteckningen skyddades.

49.

    Enligt min åsikt föreligger inget stöd för att det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17.1 endast skulle kunna användas vid registrering av ostridiga beteckningar. Ett sådant villkor riskerar att bli ogenomförbart. Kommissionen har ingen möjlighet att kontrollera att alla ansökningar om registrering som inges i enlighet med artikel 17.1 - såsom ovan angivits rör det sig om mer än 1 000 ansökningar - inte är omstridda på nationell nivå.

50.

    Det är dock väsentligt att tredje person som är berörda ges möjlighet att på nationell nivå yttra sig över varje beteckning, innan den berörda medlemsstaten inger den förteckning över beteckningar med stöd av vilken medlemsstaten har för avsikt att ansöka om registrering i enlighet med artikel 17.1. Såsom domstolen fastslog i målet Molkerei Grossbraunshain,(14) beträffande det ”normala” förfarandet för registrering av en beteckning i enlighet med artikel 5 i förordningen, skall invändningar mellan den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har ansökt om att en beteckning skall registreras och en fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i denna medlemsstat, i princip ha behandlats innan den berörda medlemsstaten i överensstämmelse med artikel 5 översänder ansökan till kommissionen.(15) För det fall en behörig myndighet inte beaktar de invändningar som en lagligen berörd aktör har framställt mot en ansökan om registrering, ankommer det på denne aktör att vända sig till behöriga nationella domstolar för att få fastställt att nämnda myndighet handlat i strid med bestämmelserna i förordningen.(16)

51.

    Detta krav på skydd på nationell nivå är, vilket domstolen fastslog i målet Molkerei Grossbraunshain, oberoende av förfarandet som avses i artikel 7 iförordningen. Det förfarandet är uteslutande avsett för att behandla meningsskiljaktigheter mellan medlemsstater.(17)

52.

    I motsats till vad kommissionen anfört kan likaledes inblandningen av den kommitté, som enligt artikel 15 i förordningen måste inrättas, inte ersätta det vederbörliga förfarandet att beakta invändningar som framställs på nationell nivå innan ansökan om registrering inges. Avsikten med kommittén är att underlätta det nära samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen.(18) Kommitténs yttranden är dessutom inte bindande för gemenskapslagstiftaren.(19)

Skall medlemsstaten eller kommissionen avgöra huruvida en beteckning skall registreras som en ”ursprungsbeteckning” eller en ”geografisk beteckning”?

53.

    Svaranden och den nationella domstolen anser att registrering av beteckningen ”Spreewälder Gurken” som en geografisk beteckning kan strida mot artiklarna 2 och 4 i förordning nr 2081/92, eftersom produktens beskaffenhet och konsumenternas förväntningar innebär att beteckningen borde ha registrerats som en ursprungsbeteckning. Enligt konsumenterna stod termen ”Spreewälder Gurken” för gurkor som härstammade från det egentliga Spreewaldområdet och gurkorna hade av denna anledning en särskild kvalitet. Beteckningen ansågs inte syfta på framställningen av gurkorna eller receptet för denna framställning.

54.

    Svaranden har gjort gällande att det analogivis följer av domstolens avgörande i målet Feta,(20) att kommissionen måste kontrollera att en ansökan om registrering av en beteckning i enlighet med artikel 17 i förordningen uppfyller kraven i artikel 2 i förordningen. I förevarande fall försökte kommissionen aldrig att avgöra om den begärda beteckningen uppfyllde dessa krav, utan godtog helt enkelt den tyska regeringens uppgifter - efter det att den ändrade specifikationen hade inlämnats - att beteckningen skulle registreras som en geografisk beteckning.

55.

    Svaranden anser att om ”kvalitet[en] eller egenskaper[na]” hos de gurkor som odlats i det egentliga Spreewaldområdet ”helt eller väsentligen beror på viss geografisk omgivning med de naturliga och mänskliga faktorer som därtill hör”, i enlighet med artikel 2.2 a i förordningen, skulle beteckningen ha registrerats som en ursprungsbeteckning, med villkoret att samtliga gurkor skall härstamma från detegentliga Spreewaldområdet. Om å andra sidan gurkorna, i enlighet med artikel 2.2 b, ”besitter viss kvalitet, har visst anseende eller äger viss annan egenskap” som kan ”hänföras till [deras] geografiska ursprung” - dvs. till det faktum att gurkornas ursprung är den ekonomiska regionen och inte det egentliga Spreewaldområdet - är enbart det faktum att gurkor från andra områden bearbetas i Spreewalds ekonomiska region inte tillräckligt för att beteckningen skall omfattas av den bestämmelsen, eftersom denna bearbetningsmetod lika gärna skulle kunna garanteras av de tillverkare av inlagda gurkor som bedriver sin verksamhet utanför den ekonomiska regionen.

56.

    Svaranden har tillagt att kommissionen även borde ha beaktat artikel 3 i förordningen och förvissat sig om att beteckningen ”Spreewälder Gurken” inte hade blivit generisk, i bemärkelsen att den numera endast antydde att gurkor som marknadsfördes med beteckningen hade lagts in enligt ett visst recept. Om så vore fallet, skulle gurkor med den beteckningen lagligen kunna härstamma från vilket område som helst, förutsatt att detta recept hade följts.

57.

    Den tyska regeringen har gjort gällande att beteckningen ”Spreewälder Gurken” i princip skulle kunna skyddas antingen som en ursprungsbeteckning enligt artikel 2.2 a i förordningen, eller en geografisk beteckning enligt artikel 2.2 b. Båda dessa bestämmelser är tillämpliga på jordbruksprodukter och livsmedel ”som härstammar från ifrågavarande region, ort eller land”. Artikel 2.2 b tillåter uttryckligen att en jordbruksprodukt som blott bearbetas i ett visst område skyddas, varvid graden av bearbetning är irrelevant. Då en ansökan gäller skydd som en geografisk beteckning för en bearbetad produkt, krävs endast att slutprodukten kommer från den geografiska region som angivits. Den tyska regeringen har hävdat att den kom fram till att beteckningen ”Spreewälder Gurken” var en geografisk beteckning och inte en ursprungsbeteckning, efter att noga ha övervägt samtliga faktorer, inklusive allmänhetens uppfattning.

58.

    Både den österrikiska regeringen och kommissionen anser att det är medlemsstatens ansvar att i sin ansökan specificera huruvida man ansöker om registrering av en beteckning som en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning. Huruvida beteckningen kommer att registreras på det sätt som det har ansökts om, beror enligt dem på om den uppfyller de krav som har uppställts för den ansökta beteckningen.

59.

    Enligt min åsikt följer det av ordalydelsen i artikel 17 att medan det i första ledet är medlemsstaternas ansvar att specificera huruvida man ansöker om registrering av en viss beteckning som en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning, måste kommissionen, innan beteckningen registreras som det ena eller det andra, kontrollera såväl att beteckningen förefaller uppfylla kraven i artikel 2.2 a eller 2.2 b, beroende på vilken som är tillämplig, som att produktspecifikationen som bifogats ansökan står i överensstämmelse med artikel 4.

60.

    I artikel 17.2 krävs uttryckligen att kommissionen skall ”registrera de av de beteckningar...vilka uppfyller kraven i artikel 2 och 4”. I artikel 4 föreskrivs minimikraven för produktspecifikationen, och dessa krav måste vara uppfyllda för att man skall ha rätt att använda en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning. Det framgår klart av dessa krav att den medlemsstat som inger ansökan skall specificera vilken typ av registrering som den ansöker om.(21) Artikel 2 innehåller definitionerna av uttrycken ”ursprungsbeteckning” och ”geografisk beteckning”. Innan kommissionen registrerar den beteckning som meddelats i enlighet med artikel 17.1, måste kommissionen därför kontrollera att beteckningen förefaller överensstämma med någon av dessa två definitioner.(22) Därmed uppkommer frågan huruvida kommissionen i förevarande fall, i motsats till vad svaranden hävdat, korrekt har fullgjort sin skyldighet att kontrollera att kraven i artiklarna 2 och 4 var uppfyllda.

61.

    Vad beträffar frågan huruvida överensstämmelse med definitionen i artikel 2.2 förelåg, förefaller samtliga parter som ingivit yttranden till domstolen i förevarande fall vara eniga om att det enligt artikel 2.2 b, till skillnad från artikel 2.2 a, är tillräckligt för att ett livsmedel skall anses härstamma från det berörda geografiska området, att livsmedlet bearbetas (eller framställs eller bereds) i området, även om råvarorna har ett annat ursprung. Jag måste erkänna att jag anser att denna skillnad i artikel 2.2 är oklar, även om den verkar bekräftas av ordalydelsen i artikel 2.4. Även artikel 4.2 d verkar antyda att det föreligger en skillnad mellan de krav som ställs på geografiskt ursprung i punkt a respektive b i artikel 2.2, men eftersom detta krav är uttryckt med identiska formuleringar i första strecksatsen i respektive punkt, är upphovet till denna skillnad inte uppenbar. Om man dock utgår ifrån att de samstämmiga yttranden som inlämnats till domstolen är korrekta, anser jag att kommissionen med rätta kan registrera en beteckning som en geografisk beteckning på begäran av berörd medlemsstat, till och med då det i specifikationen inte krävs att alla råvaror skall härstamma från det berörda geografiska området, givetvis förutsatt att kommissionen förvissat sig om att samtliga krav i artikel 2.2 b är uppfyllda, i synnerhet att produkten eller livsmedlet besitter viss kvalitet, har visst anseende eller äger viss annan egenskap som kan hänföras till dess geografiska ursprung.

62.

    Såvitt avser de krav som skall vara uppfyllda enligt artikel 4 framgår det av denna artikel att specifikationen måste omfatta definitionen av det geografiska området.(23) Då det inte har påståtts att det har begåtts något uppenbart fel, har kommissionen enligt min mening gjort rätt i att acceptera medlemsstatens definition av detta område, eftersom de berörda myndigheterna i medlemsstaten har bättre förutsättningar att definiera detta område med hänsyn till särskilda omständigheterbeträffande framställning och saluföring i regionen.(24) Det har inte påståtts i förevarande fall att något annat krav i artikel 4 inte skulle ha uppfyllts.

63.

    Jag drar därför slutsatsen att kommissionen fullgjorde sin skyldighet att kontrollera att kraven i artiklarna 2 och 4 i förordningen formellt sett var uppfyllda, innan man registrerade beteckningen ”Spreewälder Gurken” som en geografisk beteckning.

64.

    Svaranden har också gjort gällande att kommissionen skulle ha förvissat sig om att beteckningen inte hade blivit generisk.

65.

    Det framgår klart av ordalydelsen i artikel 17.2 att kommissionen inte kan registrera en generisk beteckning enligt det förenklade förfarande som föreskrivs i artikel 17 (och självklart inte heller enligt det normala förfarandet, eftersom det enligt artikel 3.1 inte är tillåtet att registrera namn som har blivit generiska). Jag anser dock inte att kommissionen därmed är skyldig att ex officio pröva om varje beteckning för vilken det ansöks om registrering i enlighet med artikel 17, är ett generiskt namn eller inte.(25)

66.

    Enligt min åsikt uppkommer endast skyldighet att företa en sådan prövning om kommissionen, innan ansökan inges om registrering av en viss beteckning på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som en ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning i enlighet med artikel 17, av en medlemsstat har uppmärksammats på att denna beteckning kan vara generisk.

67.

    Kommissionen begärde i juli 1992(26) att medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.3 i förordningen(27) skulle meddela de namn på produkter som man ansåg skulle kunna betraktas som generiska namn och medlemsstaterna skickade då in olika förslag.(28) Kommissionen hade sålunda till sitt förfogande en preliminär förteckning över namn som åtminstone en medlemsstat betraktade som generiska.

68.

    Trots att det i trettonde övervägandet i ingressen till den engelska versionen av förordningen - vilket inte återspeglas i någon faktisk bestämmelse i förordningen- föreskrivs att ”the registration procedure should enable any person individually and directly concerned in a Member State to exercise his rights by notifying the Commission of his opposition”, framgår det av andra språkversioner att sådan anmälan endast kan göras via den berörda medlemsstaten. Jag anser därför inte att en privatperson kan göra kommissionen uppmärksam på möjligheten att en beteckning för vilken det ansöks om registrering är generisk.(29)

69.

    Om därför en ansökan inges om registrering av ett namn som kommissionen är medveten om att det betraktas som generiskt av en medlemsstat, måste kommissionen innan namnet registreras försäkra sig om att namnet, med hänsyn till de faktorer som kommissionen måste beakta enligt artikel 3.1 i förordningen, inte i själva verket är generiskt. Om kommissionen registrerar namnet utan att beakta alla dessa faktorer, är registreringen ogiltig (30), vilket blev utgången i målet Feta.(31)

70.

    Om däremot ansökan inges till kommissionen i enlighet med artikel 17 om registrering av ett namn som ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning, och kommissionen inte känner till att detta namn av åtminstone en medlemsstat betraktas som generiskt, anser jag inte att kommissionen är skyldig att undersöka huruvida namnet i själva verket är generiskt.

71.

    Jag vill påpeka att min inställning inte behöver vara densamma om det ansöks om registrering i enlighet med det normala förfarandet, eftersom medlemsstater enligt artikel 7 i förordningen under det förfarandet har möjlighet att invända mot den begärda registreringen, på grundval av att namnet som registreringsansökningen avser är av generisk beskaffenhet.(32) Om en medlemsstat framställer en sådan invändning och medlemsstaterna inte kan träffa förlikning, måste kommissionen i samarbete med kommittén fatta beslut i enlighet med artikel 15 i förordningen. Under sådana omständigheter måste kommissionen då detta beslut fattas också förvissa sig om att namnet i själva verket inte är generiskt.

Är beteckningen ”Spreewälder Gurken” en inarbetad beteckning?

72.

    Den nationella domstolen anser att det registreringsförfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordningen inte var tillämpligt på beteckningen ”Spreewälder Gurken”, eftersom denna beteckning inte var en sådan geografisk beteckning som var en ”skyddad beteckning” eller ”inarbetad beteckning” i förordningens mening. Den var inte skyddad, eftersom det inte fanns något systemför formellt skydd av geografiska beteckningar enligt tysk rätt. Den var inte inarbetad på ett sådant sätt att registrering enligt artikel 17 kunde rättfärdigas, eftersom konsumenterna hade känt till beteckningen i århundraden och för dem hade den betecknat produkter som odlats i det egentliga Spreewaldområdet, och inte produkter som kom från en mer vidsträckt ekonomisk region.

73.

    Den tyska regeringen har hävdat att beteckningen ”Spreewälder Gurken” otvivelaktigt är ”inarbetad”. Beteckningen har i århundraden varit känd för konsumenterna som betecknande för gurkor från Spreewald. Beteckningen avser inte bara produkter som odlats i det egentliga Spreewaldområdet, utan även produkter som odlas i hela den ekonomiska regionen, vilket omfattar angränsande områden. Gurkor som har bearbetats i Spreewalds ekonomiska region har varit kända som Spreewald-gurkor i årtionden. Enligt artikel 17 skall medlemsstaterna kontrollera att villkoren för registrering enligt förordningen är uppfyllda. Det bör dessutom påpekas att en ansökan inte automatiskt registreras. Den behandlas av den kommitté som omnämns i artikel 15 och kontrolleras av kommissionen, efter rådgivning av en vetenskaplig kommitté.

74.

    Kommissionen har hävdat att den inte är skyldig att kontrollera huruvida och i vilken utsträckning en beteckning som meddelats av en medlemsstat är ”inarbetad”. I artikel 17.2 föreskrivs att kommissionen endast skall kontrollera att de beteckningar som meddelats i enlighet med artikel 17.1 uppfyller kraven i artiklarna 2 och 4. Det är den berörda medlemsstaten som själv skall avgöra huruvida en beteckning är ”inarbetad”.

75.

    Kommissionen har i vilket fall påpekat att den hänskjutande domstolen i sin begäran om förhandsavgörande har konstaterat att ”Spreewälder Gurken” är en beteckning som konsumenter i århundraden förknippat med gurkor från Spreewald. Det faktum att den hänskjutande domstolen har konstaterat att denna beteckning avser produkter som odlats i det egentliga Spreewaldområdet, och inte de produkter som kommer från Spreewalds ekonomiska region, är irrelevant. Det är inte kommissionens uppgift att kontrollera det geografiska område för vilket en beteckning har blivit inarbetad.

76.

    Jag delar den uppfattning som framförts av den tyska regeringen och kommissionen. Ordalydelsen av artikel 17.1, i vilken det föreskrivs att medlemsstater skall meddela kommissionen ”vilka inarbetade beteckningar de önskar registrera”, tyder på att det är den berörda medlemsstatens uppgift att avgöra huruvida en ansökan om registrering som ingivits på nationell nivå avser en beteckning som är inarbetad. Det skulle vara mycket svårt för kommissionen att kontrollera att detta kriterium verkligen är uppfyllt. De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten har som sagt bättre förutsättningar att göra den erforderliga bedömningen.

77.

    Jag vill dock upprepa de påpekanden jag har gjort i punkt 50 ovan, med innebörden att det är väsentligt att tredje part som är berörd ges möjlighet att pånationell nivå yttra sig över beteckningar som en medlemsstat föreslår skall meddelas kommissionen i enlighet med artikel 17.1, samt att det i nationell lagstiftning föreskrivs om kompensation då den behöriga myndigheten har agerat i strid med förordningen.

Vilseleder registreringen av ”Spreewälder Gurken” konsumenterna?

78.

    Den nationella domstolen anser att specifikationerna med avseende på såväl det geografiska området som andelen gurkor som tillåts komma utifrån detta område, inte återspeglar konsumenternas förväntningar beträffande betydelsen av beteckningen ”Spreewälder Gurken”. Registreringen av beteckningen, och följaktligen den lagstiftning med stöd av vilken registrering har skett, får till följd att konsumenterna vilseleds, vilket knappast kan ha varit gemenskapslagstiftarens avsikt.

79.

    Den tyska regeringen har hävdat att allmänheten anser att den ekonomisk-geografiska regionen ifråga är ursprunget för Spreewälder-gurkor. Frågan om den tillåtna andelen gurkor utifrån det egentliga Spreewaldområdet är irrelevant när det gäller registrering som en geografisk beteckning i enlighet med artikel 2.2 b i förordningen.

80.

    Kommissionen har påpekat att i enlighet med den andra strecksatsen i artikel 2.2 b är det tillräckligt för att en produkt skall kunna ha en geografisk beteckning att den ”framställs, bearbetas och bereds i det ifrågavarande geografiska området”. Det är följaktligen inte nödvändigt att råvarorna härstammar från det berörda geografiska området, förutsatt att slutprodukten till exempel bearbetas i detta område.

81.

    Det kan självklart inte ha varit gemenskapslagstiftarens avsikt att stadfästa vilseledande av konsumenter. Artikel 14.3 i förordningen kan i själva verket anses återspegla en allmän princip som har denna verkan, eftersom bestämmelsen förbjuder registrering av en ursprungsbeteckning eller geografisk beteckning när detta, med hänsyn till ett konkurrerande varumärkes anseende och renommé och den tid som det har använts, är ägnat att vilseleda konsumenten om produktens rätta identitet. Jag anser dock inte att registrering av beteckningen ”Spreewälder Gurken” som en geografisk beteckning får till följd att konsumenterna vilseleds, vilket den hänskjutande domstolen har påstått. Förutsatt att kommissionens tolkning av artikel 2.2 b är korrekt, vilken har behandlats ovan,(33) anser jag att det faktum att en andel av råvarorna tillåts komma utifrån det berörda geografiska området inte påverkar giltigheten av registreringen som en geografisk beteckning enligt förordning nr 2081/92, förutsatt att de övriga villkoren i artikel 2.2 b är uppfyllda. När det gäller utsträckningen av det geografiska området har jag redangivit uttryck för min ståndpunkt(34) att specificeringen av det geografiska område som hör ihop med en geografisk beteckning är en fråga för den berörda medlemsstaten.

82.

    Det nationella förfarande som föregår berörda myndigheters ansökan hos kommissionen om registrering av en beteckning måste dock, vilket även detta har behandlats ovan (35), garantera att tredje part som är lagligen berörd ges möjlighet att dels framställa invändningar mot en begärd ansökan, dels begära domstolsprövning beträffande ansökan som inges i strid med detta krav...

Förslag till avgörande

83.

    Följaktligen skall den fråga som ställts av Landgericht Hamburg, enligt min mening besvaras på följande sätt:

Efter övervägande av den fråga som hänskjutits har domstolen inte funnit några faktorer som skulle påverka giltigheten av kommissionens förordning (EG) nr 590/1999 av den 18 mars 1999 om komplettering av bilagan till förordning (EG) nr 1107/96 beträffande registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i förordning (EEG) nr 2081/92 vad avser registreringen av beteckningen ”Spreewälder Gurken”.

1: -     Originalspråk: engelska.

2: -    EGT 1992 L 208, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153.

3: -    Sjunde och nionde övervägandet i ingressen.

4: -    Med geografisk beteckning avses tydligen ett traditionellt geografiskt namn på en jordbruksprodukt eller ett livsmedel som härstammar från den berörda regionen eller orten.

5: -    KOM (96) 38 slutlig

6: -    Kommissionens förordning (EG) nr 1107/96 av den 12 juni 1996 om registrering av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar enligt förfarandet i artikel 17 i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 (EGT L 148, s. 1).

7: -    Kommissionens förordning (EG) nr 590/1999 av den 18 mars 1999 om komplettering av bilagan till förordning (EG) nr 1107/96 (EGT 1999, L 74, s. 8).

8: -    Kommissionens förordningar (EG) nr 1263/96 av den 1 juli 1996 (EGT L 163, s. 19), 123/97 av den 23 januari 1997 (EGT L 22, s. 19), 1065/97 av den 12 juni 1997 (EGT L 156, s. 5), 2325/97 av den 24 november 1997 (EGT L 322, s. 33), 134/98 av den 20 januari 1998 (EGT L 15, s. 6), 644/98 av den 20 mars 1998 (EGT L 87, s. 8), 1549/98 av den 17 juli 1998 (EGT L 202, s. 25) och 813/2000 av den 17 april 2000 (EGT L 100, s. 5).

9: -    Fotnoter utelämnas [hänvisningar till lagstiftningen].

10: -    Föreningens namn ändrades sedermera till Spreewaldverein e.V.

11: -    Se andra stycket i artikel 3.1 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 71).

12: -    Se artikel 3.2 c i förordning nr 1182/71 (ovan fotnot 11).

13: -    Några av dessa rubriker har återgivits i punkt 8 ovan.

14: -    Mål C-447/98 P Molkerei Grossbraunshain GmbH och Bene Nahrungsmittel GmbH mot kommissionen, beslut av den 26 oktober 2000.

15: -    Punkt 75 i beslutet.

16: -    Punkt 76 i beslutet.

17: -    Punkterna 72-74 i beslutet. Se vidare beträffande artikel 7 förstainstansrättens beslut i mål T-114/99, CSR Pampryl mot kommissionen (REG 1999, s. II-3331), punkterna 49-59, och av den 30 januari 2001 i mål T-215/00 La Conqueste SCEA mot kommissionen (REG 2001, s. II-0000), punkterna 41-51.

18: -    Se sextonde övervägandet i ingressen till förordning nr 2081/92.

19: -    Se artikel 15, fjärde stycket.

20: -    Förenade målen C-289/96, C-293/96 och C-299/96, Konungariket Danmark m.fl. mot kommissionen (REG 1999, s. I-1541), punkterna 102 och 103 i domen.

21: -    Se särskilt artikel 4.2 d och f, återgiven i punkt 8 ovan.

22: -    Se även punkterna 92 och 101-103 i domen i målet Feta (ovan fotnot 20).

23: -    Artikel 4.2 c, återgiven i punkt 8 ovan.

24: -    Se mål T-109/97, Molkerei Grossbraunshain m.fl. mot kommissionen (REG 1998, s. II-3533), punkt 65 i beslutet från förstainstansrätten.

25: -    Det finns en intressant diskussion beträffande domstolens rättspraxis innan förordningen trädde ikraft gällande konceptet generiska namn, i förslaget till avgörande av generaladvokat Ruiz-Jarabo Colomer i mål C-317/95, Canadane Cheese Trading och Kouri (REG 1997, s. I-4681), punkterna 28-34.

26: -    Mars 1995 såvitt avser Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

27: -    Återgiven i punkt 6 ovan.

28: -    Se vidare dom i målet Feta (ovan fotnot 20), punkterna 22-24.

29: -    Se i motsvarande hänseende beträffande förfarandet i artikel 7 CSR Pampryl (ovan fotnot 17), särskilt punkterna 53 och 58 i beslutet.

30: -    Målet Feta (ovan fotnot 20), punkterna 101-103 i domen.

31: -    Ovan fotnot 20.

32: -    Artikel 7.4.

33: -    Se punkt 61.

34: -    Ovan punkt 62.

35: -    Ovan punkt 50.