Överklagande ingett den 2 juni 2021 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 24 mars 2021 i mål T-374/20, KM mot Europeiska kommissionen

(Mål C-341/21 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: T. S. Bohr och B. Mongin)

Övriga parter i målet: KM, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal (sjunde avdelningen) meddelade den 24 mars 2021, KM mot kommissionen i mål T-374/20,

ogilla talan,

förplikta KM att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen, och

förplikta KM att ersätta kostnaderna för överklagandet.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har åberopat tre grunder till stöd för överklagandet.

Den första grunden avser att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpniong avseende kriterierna för bedömning av lagligheten av de rättsakter som lagstiftaren har antagit och åsidosatte motiveringsskyldigheten. Tribunalen gjorde avsteg från principen att bedömningen av en EU-rättsakts laglighet avseende grundläggande rättigheter inte får vila på antaganden om vilka konsekvenser den kommer att få i konkreta situationer. Huruvida en rättakt är olaglig eller inte kan enligt kommissionen inte bedömas utifrån ”bristande lämplighet ” hos det val som lagstiftaren har gjort. Tribunalen åsidosatte de principer som angetts i dom av den 19 december 2019 i mål C-460/18 P ¹ , genom att inte beakta samtliga omständigheter som känneteckade de två situationer som skulle jämföras.

Den andra grunden avser att det gjorts en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av principen om förbud mot diskriminering, när tribunalen ansåg att de två situationer som anges i artikel 18 och 20 i bilag VIII till tjänsteföreskrifterna, är jämförbara. Tidpunkten för ingående av äktenskap är inte det enda kriterium som åtskiljer artikel 18 och 20 i bilaga VIII. Differentieringen vilar på ett antal omständigheter som tribunalen inte beaktade. Tribunalen skulle ha tagit hänsyn till syftet med villkoret om en minimitid för äktenskapet i artikel 18 och 20 i bilaga VIII, villket hade tydliggjort skillnaderna mellan dem. Detsamma gäller för slutsatsen om diskriminering på grund av ålder.

Den tredje grunden avser slutligen felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ² och att motiveringsskyldigheten har åsidosatts vid flera tillfällen. För det första har det skett en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken följderna av att en tjänsteman avlider inte ska vara olika beroende på om äktenskapet har ingåtts före eller efter det att tjänstemannen lämnade aktiv tjänst. För det andra gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av syftet att motverka bedrägeri och den åsidosatte motiveringsskyldigheten.

____________

¹     Dom av den 19 december 2019, HK mot kommissionen, ECLI:EU:C:2019:1119.

²     Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 2012, s. 391).