TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 24 september 2010

Mål T‑498/09 P

Petrus Kerstens

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet år 2005 – Tilldelning av prioritetspoäng – Bevisbörda – Rätten till försvar – Uppenbart att överklagandet delvis ska avvisas och delvis ska ogillas”

Saken: Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 29 september 2009 i mål F‑102/07, Kerstens mot kommissionen (REGP 2009, s. I‑A‑1‑359 och II‑A‑1‑1881), och yrkande om upphävande av denna dom.

Avgörande: Överklagandet avslås. Petrus Kerstens ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Upptagande till sakprövning – Rättsfrågor

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11. 1)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45. 1)

3.      Förfarande – Skriftligt förfarande

1.      Enligt artikel 11 i bilaga I till domstolens stadga ska ett överklagande till tribunalen vara begränsat till rättsfrågor. Personaldomstolen är således ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, och ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter.

Ett överklagande kan således tas upp till sakprövning i den del klaganden har åberopat felaktig rättstillämpning vid tolkningen av tillämpliga bestämmelser avseende betygsättning av tjänstemän.

(se punkterna 25 och 26)

Hänvisning till

Tribunalen: 19 mars 2010, Bianchi mot ETF, T‑338/07 P, punkt 61, och där angiven rättspraxis

2.      Karriärsutvecklingsrapporterna utgör sammantagna det avgörande bedömningsunderlaget inför tilldelningen av prioritetspoäng och tillhandahålls varje generaldirektorat. Det bör därför finnas en viss överensstämmelse mellan de merit- och prioritetspoäng som tilldelas tjänstemännen. Denna omständighet innebär emellertid inte att det föreligger en strikt aritmetisk korrelation mellan merit- och prioritetspoängen. Syftet med prioritetspoängen är att generaldirektoraten ska kunna kompensera tjänstemän som de anser har visat prov på särskilda förmågor som inte enbart kan avspeglas genom meritpoängen, antingen genom att deras resultat överträffar de individuella målsättningarna eller att deras ansträngningar och resultat har varit anmärkningsvärda. Generaldirektoraten bör i detta sammanhang medges ett bedömningsutrymme som skulle begränsas om en korrelation mellan prioritets- och meritpoängen måste föreligga.

(se punkt 29)

Hänvisning till

Tribunalen: 23 november 2006, Lavagnoli mot kommissionen, T‑422/04, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkterna 61 och 62; 1 april 2009, Valero Jordana mot kommissionen, T‑385/04, REG 2009, s. I‑A‑2‑1 och II‑A‑2‑1, punkterna 138 och 153

3.      Det muntliga förfarandet är i likhet med det skriftliga förfarandet en avgörande och, förutom i vissa uttryckligt angivna undantagsfall, obligatorisk del av rättegången. Det ger parterna tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina åsikter och yttra sig angående argument eller bevisning vilka de inte har kunnat yttra sig om under det skriftliga förfarandet. Den omständigheten att den berörde inte har kunnat yttra sig skriftligen avseende vissa sakfrågor på grund av att personaldomstolen har beslutat att medge ingivandet av en svarsinlaga som endast avser frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning utgör inte ett åsidosättande av rätten till försvar.

(se punkt 38)

Hänvisning till

Domstolen: 1 april 1982, Holdijk m.fl., 141/81-143/81, REG 1982, s. 1299, punkt 7

Förstainstansrätten: 27 oktober 1994, T‑508/93, Mancini mot kommissionen, REGP 1994, s. I‑A‑239 och II‑761, punkterna 33 och 34