TRIBUNALENS DOM (tionde avdelningen)
den 24 maj 2023 (*)
”EU-varumärke – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen – Ordmärket EMMENTALER – Absolut registreringshinder – Beskrivande karaktär – Artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001 – Kollektivmärke – Artikel 74.2 i förordning 2017/1001 – Motiveringsskyldighet – Artikel 94 i förordning 2017/1001”
I mål T‑2/21,
Emmentaler Switzerland, Bern (Schweiz), företrätt av advokaterna S. Völker och M. Pemsel,
klagande,
mot
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), företrädd av A. Graul och D. Hanf, båda i egenskap av ombud,
motpart,
med stöd av
Förbundsrepubliken Tyskland, företrädd av J. Möller, M. Hellmann, U. Bartl och J. Heitz, samtliga i egenskap av ombud,
Republiken Frankrike, företrädd av A.-L. Desjonquères och G. Bain, båda i egenskap av ombud,
och
Centre national interprofessionnel de l’économie laitière (CNIEL), Paris (Frankrike), företrätt av advokaterna E. Baud och P. Marchiset,
intervenienter,
meddelar
TRIBUNALEN (tionde avdelningen),
vid överläggningen sammansatt av ordföranden A. Kornezov, samt domarna K. Kowalik-Bańczyk och D. Petrlík (referent),
justitiesekreterare: handläggaren R. Ūkelytė,
efter den skriftliga delen av förfarandet,
efter förhandlingen den 14 september 2022,
följande
Dom
1 Genom förevarande överklagande har klaganden, Emmentaler Switzerland, med stöd av artikel 263 FEUF, yrkat ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 28 oktober 2020 (ärende R 2402/2019‑2) (nedan kallat det överklagade beslutet).
Bakgrund till tvisten
2 Den 4 oktober 2017 erhöll klaganden en internationell registrering med nummer 1378524 av ordkännetecknet EMMENTALER av den internationella byrån vid Världsunionen för den intellektuella äganderätten (Wipo). Den 7 december 2017 delgavs EUIPO denna internationella registrering i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 29 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”Ost med den skyddade ursprungsbeteckningen ’Emmentaler’”.
4 Genom beslut av den 9 september 2019 avslog granskaren registreringsansökan med stöd av artikel 7.1 b och c i förordning 2017/1001, jämförd med artikel 7.2 i samma förordning.
5 Den 25 oktober 2019 överklagade klaganden granskarens beslut vid EUIPO.
6 Genom det överklagade beslutet avslog överklagandenämnden överklagandet med stöd av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, med motiveringen att det sökta varumärket var beskrivande.
Parternas yrkanden
7 Klaganden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det överklagade beslutet, och
– förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för förfarandet i överklagandenämnden.
8 EUIPO, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike och Centre national interprofessionnel de l’économie laitière (CNIEL) har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
9 Klaganden har gjort gällande två grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 74.2 i förordning 2017/1001, och den andra grunden åsidosättande av artikel 7.1 b och c i samma förordning.
10 I artikel 74.2 i förordning 2017/1001 föreskrivs att genom undantag från artikel 7.1 c i den förordningen får tecken eller uppgifter som kan användas i näringsverksamhet för att beteckna geografiskt ursprung för varorna eller tjänsterna i fråga utgöra EU-kollektivmärken.
11 Denna bestämmelse, i vilken det föreskrivs ett undantag från det absoluta registreringshinder som föreskrivs i artikel 7.1 c i nämnda förordning, ska emellertid tolkas restriktivt. Det innebär att dess räckvidd inte kan anses omfatta kännetecken som anses utgöra en upplysning om de ifrågavarande varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna, utan endast kännetecken som anses utgöra en upplysning om dessa varors geografiska ursprung (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 2011, Consejo Regulador de la Denominación de Origen Txakoli de Álava m.fl./harmoniseringskontoret (TXAKOLI), T‑341/09, EU:T:2011:220, punkterna 33 och 35 och där angiven rättspraxis).
12 Mot bakgrund av dessa principer ska tribunalen först pröva den andra grunden, genom vilken klaganden bland annat har gjort gällande att kännetecknet i fråga inte avser en egenskap hos de ifrågavarande varorna, nämligen en sorts ost.
Den andra grunden: Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning 2017/1001
13 Som andra grund har klaganden gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.1 b och c i förordning 2017/1001. Denna grund består av två delar. Den första delgrunden avser att det överklagade beslutet strider mot artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, eftersom detta beslut uteslutande grundar sig på artikel 7.1 c i denna förordning. Den andra delgrunden avser dels att överklagandenämnden gjorde en felaktig bedömning av bevisningen och således felaktigt slog fast att det sökta varumärket var beskrivande för de aktuella varorna, dels att överklagandenämnden åsidosatte sin motiveringsskyldighet.
Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning 2017/1001
14 EUIPO och Republiken Frankrike anser att den andra grundens första del inte kan tas upp till sakprövning, eftersom klaganden har gjort gällande att det överklagade beslutet strider mot artikel 7.1 b i förordning 2017/1001, trots att detta beslut uteslutande grundar sig på artikel 7.1 c i samma förordning.
15 Klaganden anser att artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 utgör lex specialis i förhållande till artikel 7.1 b i samma förordning, vilket innebär att den omständigheten att det överklagade beslutet uteslutande grundar sig på den förstnämnda av dessa bestämmelser saknar betydelse i förevarande fall. Enligt klaganden kan det överklagade beslutet inte grunda sig enbart på en bedömning mot bakgrund av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, utan även artikel 7.1 b i samma förordning borde beaktas däri.
16 Enligt fast rättspraxis är de registreringshinder som anges i artikel 7.1 i förordning 2017/1001 oberoende av varandra och ska prövas separat (se, dom av den 29 april 2004, Henkel/harmoniseringskontoret, C‑456/01 P och C‑457/01 P, EU:C:2004:258, punkt 45 och där angiven rättspraxis, och dom av den 31 januari 2018, Novartis/EUIPO – SK Chemicals (Återgivning av ett plåster), T‑44/16, ej publicerad, EU:T:2018:48, punkt 20 och där angiven rättspraxis).
17 Det framgår dessutom av artikel 7.1 i förordning 2017/1001 att det räcker att ett av de där angivna absoluta registreringshindren är tillämpligt för att kännetecknet inte ska kunna registreras som EU-varumärke (se dom av den 8 juli 2008, Lancôme/harmoniseringskontoret – CMS Hasche Sigle (COLOR EDITION), T‑160/07, EU:T:2008:261, punkt 51 och där angiven rättspraxis, och dom av den 17 april 2013, Continental Bulldog Club Deutschland/harmoniseringskontoret (CONTINENTAL), T‑383/10, EU:T:2013:193, punkt 71 och där angiven rättspraxis).
18 Det följer för övrigt av fast rättspraxis att ett varumärke som är beskrivande för varors eller tjänsters egenskaper i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 av denna anledning med nödvändighet saknar särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7.1 b i samma förordning i förhållande till dessa varor eller tjänster (se dom av den 17 april 2013, CONTINENTAL, T‑383/10, EU:T:2013:193, punkt 72 och där angiven rättspraxis).
19 Härav följer att överklagandenämnden kunde välja att endast pröva huruvida det sökta varumärket var beskrivande i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, utan att uttala sig om tillämpningen av andra absoluta registreringshinder, såsom det som anges i artikel 7.1 b i denna förordning.
20 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens första del, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida den kan tas upp till sakprövning.
Den andra delgrunden: Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 och av motiveringsskyldigheten
21 Enligt artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 får registrering inte ske av varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.
22 Dessa kännetecken eller upplysningar anses inte kunna fylla varumärkets grundläggande funktion, nämligen att identifiera varans eller tjänstens kommersiella ursprung (dom av den 23 oktober 2003, harmoniseringskontoret/Wrigley, C‑191/01 P, EU:C:2003:579, punkt 30, dom av den 27 februari 2002, Eurocool Logistik/harmoniseringskontoret (EUROCOOL), T‑34/00, EU:T:2002:41, punkt 37, och dom av den 24 februari 2021, Liga Nacional de Fútbol Profesional/EUIPO (El Clasico), T‑809/19, ej publicerad, EU:T:2021:100, punkt 29).
23 Enligt artikel 7.2 i förordning 2017/1001 ska artikel 7.1 c i samma förordning tillämpas även om registreringshindren bara finns i endast en del av Europeiska unionen. Denna del kan i förekommande fall utgöras av en enda medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 juni 2006, Storck/harmoniseringskontoret, C‑25/05 P, EU:C:2006:422, punkterna 81 och 83).
24 Ett kännetecken omfattas av förbudet mot registrering i artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 endast om det har ett tillräckligt direkt och konkret samband med de ifrågavarande varorna eller tjänsterna, så att omsättningskretsen omedelbart och utan vidare eftertanke kan uppfatta en beskrivning av de ifrågavarande varorna och tjänsterna eller en av deras egenskaper (se dom av den 12 januari 2005, Deutsche Post EURO EXPRESS/harmoniseringskontoret (EUROPREMIUM), T‑334/03, EU:T:2005:4, punkt 25 och där angiven rättspraxis, och dom av den 22 juni 2005, Metso Paper Automation/harmoniseringskontoret (PAPERLAB), T‑19/04, EU:T:2005:247, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
25 Bedömningen av huruvida ett kännetecken är beskrivande ska göras med utgångspunkt i de aktuella varorna eller tjänsterna och hur omsättningskretsen uppfattar kännetecknet (se dom av den 25 oktober 2005, Peek CustCloppenburg/harmoniseringskontoret (Cloppenburg), T‑379/03, EU:T:2005:373, punkt 37 och där angiven rättspraxis, och dom av den 7 oktober 2015, Cypern/harmoniseringskontoret (XAügyCustOYMI och HALLOUMI), T‑292/14 och T‑293/14, EU:T:2015:752, punkt 16 och där angiven rättspraxis).
26 I förevarande fall är de varor som avses med det sökta varumärket, såsom de anges i punkt 3 ovan, varor avsedda för samtliga konsumenter. Omsättningskretsen utgörs således av den breda allmänheten, såsom överklagandenämnden med rätta konstaterade i punkt 23 i det överklagade beslutet, utan att klaganden har bestritt detta.
27 I punkt 24 i det överklagade beslutet fann överklagandenämnden vidare att kännetecknet EMMENTALER omedelbart uppfattas av den del av omsättningskretsen som talar bulgariska, danska, tyska, estniska, iriska, franska, kroatiska, ungerska, nederländska, polska, rumänska, slovakiska, finska, svenska och engelska som en beteckning för en sorts hårdost med hål.
28 Till grund för denna slutsats lade överklagandenämnden en rad omständigheter som bland annat rörde den del av omsättningskretsen som talar tyska och franska.
29 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämnden åsidosatte artikel 7.1 c i förordning 2017/1001 när den lade dessa omständigheter till grund för det överklagade beslutet.
30 I punkt 24 i det överklagade beslutet grundade sig överklagandenämnden, med avseende på den tyska omsättningskretsen, på flera omständigheter, vilkas relevans klaganden har bestritt, när den drog slutsatsen att omsättningskretsen uppfattade kännetecknet EMMENTALER som en beteckning för en sorts ost. Dessa omständigheter ska prövas nedan.
– Definitionen av ordet ”emmentaler” i ordboken Duden
31 För att visa att kännetecknet EMMENTALER avser en sorts ost stödde sig överklagandenämnden på definitionen av motsvarande ord i ordboken Duden – enligt vilken ett sådant ord betecknar en ”fet schweizisk ost med hål stora som körsbär och med en smak som ligger nära valnötskärnor; Emmentalost”.
32 Klaganden har hävdat att överklagandenämnden gjorde fel när den grundade sig på denna definition, eftersom det i ordboken Duden inte anges att detta ord på tyska betecknar en sorts ost, utan det uttryckligen anges att det rör sig om en schweizisk ost.
33 Det ska i detta hänseende påpekas att även om den ovannämnda definitionen innehåller uttrycket ”schweizisk ost”, kompletteras den ändå av en andra definition, nämligen ”Emmentalost”. Den kortfattade definitionen, som inte innehåller någon annan närmare angivelse, bland annat vad gäller den berörda varans geografiska ursprung, stöder slutsatsen att ordet ”emmentaler” enligt den ordboken ska förstås som en beteckning för en viss sorts ost.
34 Denna slutsats bekräftas även av den omständigheten att det i nämnda definition hänvisas till egenskaperna hos en ost som sådan, när det anges att detta ord avser ost ”med hål stora som körsbär och med en smak av valnötskärnor”.
35 Under dessa förhållanden kan klagandens invändning att överklagandenämnden inte kunde använda definitionen av ordet ”emmentaler” i ordboken Duden som en omständighet bland andra som visar på kännetecknets beskrivande karaktär inte godtas.
– Tillverkning av emmentaler
36 För att fastställa att kännetecknet EMMENTALER avser en sorts ost beaktade överklagandenämnden den omständigheten att emmentaler vid den tidpunkt då ansökan om registrering av det sökta varumärket gavs in var en ost som tillverkades i flera medlemsstater, däribland Tyskland.
37 Klaganden har gjort gällande att överklagandenämndens bedömning av de faktiska omständigheterna, enligt vilken emmentaler är en ost som tillverkas i flera medlemsstater, däribland Tyskland, inte har styrkts. Klaganden anser därför att överklagandenämnden således har åsidosatt sin motiveringsskyldighet genom att grunda sin slutsats att beteckningen Emmentaler är beskrivande på detta påstående.
38 Vidare menar klaganden att även om det var riktigt att emmentaler var en ost som tillverkades i dessa medlemsstater vid tidpunkten för ansökan om registrering av det sökta varumärket, kunde den osten inte lagligen släppas ut på marknaden med enbart beteckningen Emmentaler, det vill säga utan att denna åtföljdes av uppgiften om tillverkningsorten. Vad närmare bestämt gäller Tyskland följer denna omständighet av att den medlemsstaten är bunden av avtalet av den 7 mars 1967 mellan Schweiz och Tyskland om skydd för ursprungsbeteckningar och andra geografiska beteckningar (nedan kallat avtalet mellan Schweiz och Tyskland). Detta avtal innebär nämligen att användningen av en sådan beteckning förbehålls en ost som tillverkas i Schweiz och att det är möjligt att använda beteckningen Emmentaler för att ange ostar tillverkade i Tyskland, under förutsättning att denna beteckning åtföljs av angivelsen av tillverkningslandet med bokstäver, av samma slag, storlek och färg som de som används för beteckningen.
39 Vad först gäller invändningen om bristande motivering framgår det av artikel 94.1 första meningen i förordning 2017/1001 att EUIPO:s beslut ska innehålla beslutets grunder. Det följer emellertid av rättspraxis att motiveringen kan vara underförstådd under förutsättning att den ger dem som berörs av beslutet möjlighet att få kännedom om skälen till varför överklagandenämndens beslut antogs och ger den behöriga domstolen ett tillräckligt underlag för att utföra sin prövning (se dom av den 25 mars 2009, Anheuser-Busch/harmoniseringskontoret – Budějovický Budvar (BUDWEISER), T‑191/07, EU:T:2009:83, punkt 128 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 april 2011, Safariland/harmoniseringskontoret – DEF-TEC Defense Technology (FIRST DEFENSE AEROSOL PEPPER PROJECTOR), T‑262/09, EU:T:2011:171, punkt 92 och där angiven rättspraxis).
40 I detta syfte kan en motivering genom hänvisning till en annan handling godtas under förutsättning att den ger dem som berörs av beslutet möjlighet att få kännedom om skälen till varför det berörda beslutet antogs och ger den behöriga domstolen ett tillräckligt underlag för att utföra sin prövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 mars 2000, Kish Glass/kommissionen, T‑65/96, EU:T:2000:93, punkt 51; dom av den 12 maj 2016, Zuffa/EUIPO (ULTIMATE FIGHTING CHAMPIONSHIP), T‑590/14, ej publicerad, EU:T:2016:295, punkt 43 och där angiven rättspraxis, och dom av den 5 februari 2018, Edeka-Handelsgesellschaft Hessenring/kommissionen, T‑611/15, EU:T:2018:63, punkt 32 och där angiven rättspraxis).
41 I förevarande fall angav överklagandenämnden visserligen inte uttryckligen i det överklagade beslutet vilken bevisning den lade till grund för sitt konstaterande avseende tillverkning av emmentaler i de berörda medlemsstaterna.
42 I punkt 25 i det överklagade beslutet hänvisade överklagandenämnden emellertid i detta avseende till ”yttranden från tredje man som nämns i [punkt 4 i nämnda beslut]”.
43 Klaganden har haft möjlighet att ta del av dessa synpunkter och yttra sig över dem under förfarandet vid EUIPO och vid tribunalen. Vidare innehåller nämnda yttranden tillräckligt exakta, siffer- och samstämmiga uppgifter om tillverkningen av emmentaler i de berörda medlemsstaterna, så att klaganden därigenom kan få kännedom om skälen till varför överklagandenämnden kom fram till sin slutsats avseende nämnda tillverkning och de ger även tribunalen tillräckligt underlag för att utföra sin prövning.
44 Under dessa omständigheter finner tribunalen att överklagandenämnden inte har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.
45 Vad för det andra gäller produktionen av emmentaler i Tyskland framgår det av yttrandet från Bundesministerium für Ernährung und Landwirtschaft (det federala ministeriet för livsmedel och jordbruk, Tyskland), Milchwirtschaftlicher Verein Bayern eV (mjölkproducentförening i Bayern, Tyskland) och MIV Milchindustrie-Verband eV (sammanslutning för mjölkindustrin, Tyskland), till vilka överklagandenämnden hänvisade i punkt 25 i det överklagade beslutet, att Tyskland tillverkade 135 000 ton emmentaler år 2016.
46 Det är vidare ostridigt att en väsentlig del av denna tillverkning har släppts ut på den tyska marknaden. I detta avseende framgår det av yttrandet från mjölkproducentföreningen i Bayern att av de 135 000 ton emmentaler som tillverkades i Tyskland år 2016 exporterades endast 80 000 ton. Härav följer att en väsentlig del av den mängd emmentaler som tillverkats i Tyskland har släppts ut på marknaden direkt i Tyskland.
47 Slutligen framgår det av ovannämnda yttrande att tillverkningen och saluföringen av osten vilka nämnts i punkterna 45 och 46 ovan avsåg beteckningen Emmentaler betraktad för sig. Detta konstaterande stöds av flera exempel på emmentaler som återges i de yttranden som nämns i punkt 25 i det överklagade beslutet. Dessa ostar, som härrör från flera ekonomiska aktörer och som har tillverkats och släppts ut på marknaden i Tyskland, har nämligen försetts med nämnda beteckning utan att denna åtföljs av uppgifter om tillverkningsland eller tillverkningsort.
48 Vad för övrigt gäller den beteckning under vilken nämnda varor har saluförts i Tyskland, har klaganden vid förhandlingen bestritt att de har släppts ut på den tyska marknaden med beteckningen Emmentaler betraktad för sig. Trots att klaganden genom en åtgärd för processledning anmodades att ta ställning till de uppgifter som nämns i punkterna 45–47 ovan, har klaganden emellertid endast hävdat att utsläppandet av sådana varor på marknaden stred mot avtalet mellan Schweiz och Tyskland. Klaganden har däremot inte inkommit till tribunalen med någon konkret uppgift som syftar till att bestrida de uppgifter som anges i dessa punkter.
49 När det gäller inverkan av att emmentaler tillverkas och saluförs i Tyskland på omsättningskretsens uppfattning om huruvida kännetecknet EMMENTALER är beskrivande, framgår det av rättspraxis att tillverkning och saluföring av en vara under en viss beteckning, utan att denna används på ett sätt som hänvisar till varans ursprung, kan utgöra en relevant omständighet vid bedömningen av huruvida denna beteckning har blivit generisk (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2005, Tyskland och Danmark/kommissionen, C‑465/02 och C‑466/02, EU:C:2005:636, punkterna 75–100, och dom av den 26 februari 2008, kommissionen/Tyskland, C‑132/05, EU:C:2008:117, punkterna 53–57).
50 De slutsatser som dras i denna rättspraxis är, även om de avser huruvida en beteckning är generisk, även relevanta för bedömningen av kännetecknens beskrivande karaktär. Bedömningen att ett kännetecken är generiskt eller beskrivande har nämligen ett nära samband, eftersom ett sådant kännetecken i båda situationerna saknar särskiljningsförmåga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 maj 2012, Formula One Licensing/harmoniseringskontoret, C‑196/11 P, EU:C:2012:314, punkt 41).
51 När flera ekonomiska aktörer tillverkar och saluför varor med ett visst kännetecken i en medlemsstat, utan att kännetecknet hänvisar till varornas kommersiella eller geografiska ursprung, kan en sådan omständighet således antyda att omsättningskretsen uppfattar kännetecknet som en beskrivning av en egenskap hos dessa varor och följaktligen som beskrivande.
52 Av det ovan anförda följer att klaganden inte har lyckats bestrida den omständigheten att, såsom framgår av uppgifterna i punkterna 45–47 ovan, en betydande mängd ost som tillverkats i Tyskland i denna medlemsstat saluförts med beteckningen Emmentaler betraktad för sig. Vidare utgör, såsom det har framhållits i punkterna 49–51 ovan, en sådan omständighet som med giltig verkan visar på att omsättningskretsen uppfattar beteckningen som en hänvisning till en egenskap hos dessa varor och följaktligen som beskrivande.
53 Under dessa omständigheter saknar frågan huruvida utsläppandet på den tyska marknaden av ost som framställts i Tyskland med beteckningen Emmentaler betraktad för sig är förenlig med avtalet mellan Schweiz och Tyskland relevans, eftersom omsättningskretsens uppfattning, i förhållande till vilken det aktuella kännetecknets beskrivande karaktär i enlighet med den rättspraxis som angetts ovan i punkt 25 ska bedömas, bland annat påverkas av hur omsättningskretsen exponeras för detta kännetecken såsom det saluförs på marknaden. Omsättningskretsen antar nämligen i allmänhet att de varor som saluförs i en medlemsstat lagligen har släppts ut på marknaden i denna medlemsstat, utan att nödvändigtvis fråga sig om det föreligger en påstådd konflikt mellan rättsregler.
54 Klagandens invändning att överklagandenämnden inte kunde grunda sig på tillverkningen i Tyskland av ost med beteckningen Emmentaler som en omständighet bland andra som visar på att detta kännetecken var beskrivande kan följaktligen inte godtas.
– Den tyska förordningen om ost
55 För att visa att kännetecknet EMMENTALER avser en sorts ost stödde sig överklagandenämnden dessutom på den tyska förordningen om ost, enligt vilken emmentaler är klassificerad som en standardsort av ost.
56 Klaganden har gjort gällande att det överklagade beslutet inte kunde grunda sig på denna förordning, eftersom den inte är förenlig med avtalet mellan Schweiz och Tyskland, som skulle ha företräde framför förordningen.
57 I detta avseende framgår det av punkt 7 i och bilaga 1 till den tyska förordningen om ost att emmentaler i denna klassificeras som ”Standardsorte”, det vill säga som en standardsort av ost.
58 En sådan klassificering kan återspegla omsättningskretsens uppfattning om ett sådant känneteckens beskrivande karaktär.
59 Under dessa omständigheter saknar klagandens argument att den tyska förordningen om ost skulle vara oförenlig med avtalet mellan Schweiz och Tyskland relevans av skäl som motsvarar dem som anges i punkt 53 ovan.
60 Klagandens invändning att överklagandenämnden inte med framgång kunde grunda sig på den tyska förordningen om ost som en omständighet bland andra som visar på kännetecknets beskrivande karaktär kan följaktligen inte godtas.
– Om unionens ståndpunkt i förhandlingarna om avtalet mellan Schweiz och unionen
61 Vid bedömningen att kännetecknet EMMENTALER avser en sorts ost beaktade överklagandenämnden att unionen, vid förhandlingarna om avtalet mellan Europeiska unionen och Schweiziska edsförbundet om skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel, vilket ändrar avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om handel med jordbruksprodukter (EUT L 297, 2011, s. 3) (nedan kallat avtalet mellan Schweiz och unionen), motsatte sig att beteckningen ”Emmentaler” togs med i förteckningen över geografiska beteckningar som skyddas genom detta avtal.
62 Klaganden har bestritt överklagandenämndens slutsats att det sökta varumärkets beskrivande karaktär även följer av den omständigheten att unionen hade motsatt sig att beteckningen ”Emmentaler” som sådan innefattades bland de ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som är skyddade enligt avtalet mellan Schweiz och unionen.
63 Enligt klaganden har unionen visserligen inte godtagit att uppta denna beteckning i förteckningen över geografiska beteckningar som skyddas genom avtalet mellan Schweiz och unionen. Enbart denna omständighet gör det emellertid inte möjligt att dra slutsatsen att det inte är möjligt att skydda beteckningen Emmentaler betraktad för sig genom ett EU-kollektivmärke.
64 Det ska i detta hänseende påpekas att bilaga 1 till avtalet mellan Schweiz och unionen innehåller en förteckning över beteckningar på ostar som är föremål för ömsesidigt skydd av de avtalsslutande parterna såsom ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.
65 Beteckningen Emmentaler har emellertid inte tagits med i denna förteckning.
66 Vidare beskrevs skälen till detta i ett pressmeddelande från den schweiziska federala jordbruksmyndigheten av den 17 december 2009, till vilket överklagandenämnden hänvisade i punkt 24 i det överklagade beslutet.
67 I pressmeddelandet framhöll den federala jordbruksmyndigheten att förhandlingarna om avtalet mellan Schweiz och unionen under lång tid hindrades av att de intog olika ståndpunkter i fråga om införandet av beteckningen Emmentaler i förteckningen över ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar inom ramen för detta avtal, eftersom ”[unionen betraktade] beteckningen ’[E]mmentaler’ som en generisk beteckning” och att ”[unionen] [krävde] att denna beteckning [skulle kunna] användas i alla medlemsstater”. Enligt pressmeddelandet var det på grund av dessa skilda åsikter som Schweiz och unionen beslutade att inte uppta beteckningen Emmentaler i förteckningen.
68 Det är troligt att unionens ståndpunkt i detta avseende har sitt ursprung i den omständigheten att, såsom framgår av punkt 48 ovan, varor med beteckningen Emmentaler betraktad för sig har släppts ut på marknaden i åtminstone vissa medlemsstater, såsom Tyskland, vilket innebär att denna ståndpunkt kan återspegla uppfattningen hos omsättningskretsen i medlemsstaterna, däribland den tyska allmänheten.
69 Under dessa omständigheter kan klagandens invändning att överklagandenämnden inte hade rätt att stödja sig på denna ståndpunkt som en omständighet bland andra som visar på att den tyska allmänheten uppfattar ordet ”emmentaler” som en beskrivning av en sorts ost inte godtas.
– Den allmänna standarden för emmental som utarbetats av Codex Alimentarius-kommissionen
70 Klaganden har kritiserat överklagandenämnden för att ha beaktat den allmänna standarden för emmental som utarbetats av Codex Alimentarius-kommissionen. Denna standard innehåller inte några tvingande regler för varumärkesförfarandet i unionen och kan således inte ha företräde framför avtalet mellan Schweiz och Tyskland, enligt vilket beteckningen Emmentaler åtnjuter skydd, såsom beskrivs i punkt 38 ovan.
71 I detta avseende framgår det för det första av rättspraxis att den omständigheten att en beteckning definieras som generisk i Codex Alimentarius är en relevant aspekt vid bedömningen av om det sökta varumärket kan vara beskrivande för en sorts ost (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 12 september 2007, Consorzio per la tutela del formaggio Grana Padano/harmoniseringskontoret – Biraghi (GRANA BIRAGHI), T‑291/03, EU:T:2007:255, punkt 67, och dom av den 14 december 2017, Consejo Regulador ”Torta del Casar”/EUIPO – Consejo Regulador ”Queso de La Serena” (QUESO Y TORTA DE LA SERENA), T‑828/16, ej publicerad, EU:T:2017:918, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
72 Enligt den allmänna standarden för emmental (CXS 269–1967), som utarbetats av Codex Alimentarius-kommissionen, avser ordet emmental en hårdost som uppfyller de krav som anges i denna standard. Enligt artikel 7.1 i nämnda standard får kännetecknet EMMENTALER användas i enlighet med den allmänna standarden för märkning av färdigförpackade livsmedel, förutsatt att produkten överensstämmer med standarden för emmental.
73 Av detta följer att kännetecknet EMMENTALER inom ramen för Codex Alimentarius uppfattas som en beteckning på en sorts ost med de särdrag som följer av nämnda bestämmelser.
74 Denna slutsats påverkas inte av artikel 7.2 i samma standard för emmental, enligt vilken ursprungslandets namn ska anges på produktens etikett. I protokollet från det 35:e mötet i kommittén för livsmedelsmärkning vid Codex Alimentarius-kommissionen preciserades nämligen, med samtycke från Europeiska kommissionen och samtliga medlemsstater i unionen, att avsikten med denna bestämmelse i fråga om beteckningar var att bibehålla den generiska karaktären hos beteckningen på osten.
75 På samma sätt påverkas inte relevansen av den ovannämnda allmänna standarden för emmental av avtalet mellan Schweiz och Tyskland, till vilket klaganden har hänvisat, av liknande skäl som dem som angetts ovan i punkt 53.
76 Under dessa omständigheter gjorde överklagandenämnden rätt när den grundade sig på den allmänna standarden för emmental som utarbetats av Codex Alimentarius-kommissionen och fann att den utgjorde en omständighet bland andra för att dra slutsatsen att ordet ”emmentaler” var beskrivande för de aktuella varorna.
– Domen av den 5 december 2000, Guimont (C‑448/98)
77 Klaganden har gjort gällande att den generiska karaktären av ordet ”emmentaler” inte framgår av domen av den 5 december 2000, Guimont (C‑448/98, EU:C:2000:663). I denna dom har domstolen visserligen påpekat att det är ostridigt att emmental är en ost som lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater än Frankrike. Denna omständighet är emellertid endast ett kriterium bland andra som ska beaktas vid bedömningen av huruvida ordet ”emmentaler” kan registreras.
78 I punkt 32 i domen av den 5 december 2000, Guimont (C‑448/98, EU:C:2000:663), bekräftar domstolen, såsom framgår av punkterna 45–53 ovan, att emmental lagligen tillverkas och saluförs i andra medlemsstater än Frankrike.
79 Såsom klaganden själv har medgett är denna omständighet ett av flera kriterier som ska beaktas vid bedömningen av huruvida ordet ”emmentaler” kan registreras. Härav följer att klaganden inte har påstått, och än mindre visat, att denna omständighet saknar relevans i förevarande fall, bland annat som en av de omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av huruvida beteckningen Emmentaler är beskrivande.
80 Under dessa omständigheter kan tribunalen inte godta klagandens anmärkning att överklagandenämnden inte med framgång kunde stödja sig på domen av den 5 december 2000, Guimont (C‑448/98, EU:C:2000:663), som en omständighet bland andra som visar på att det sökta varumärket var beskrivande.
– Slutsats angående den beskrivande karaktären
81 Mot bakgrund av de omständigheter som prövats i punkterna 31–80 ovan kunde överklagandenämnden i punkt 24 i det överklagade beslutet, utan att göra en oriktig bedömning, konstatera att den tyska omsättningskretsen omedelbart uppfattar kännetecknet EMMENTALER som en beteckning för en sorts ost.
82 Mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 23 ovan gjorde överklagandenämnden således en riktig bedömning när den fann att kännetecknet hade beskrivande karaktär i den mening som avses i artikel 7.1 c och artikel 7.2 i förordning 2017/1001, eftersom det räcker att detta registreringshinder finns i en del av unionen, vilken i förekommande fall kan bestå av en enda medlemsstat.
83 Eftersom de omständigheter som prövats i punkterna 31–76 ovan visar att kännetecknet EMMENTALER är beskrivande i Tyskland, är det inte nödvändigt att pröva de övriga invändningar som framförts inom ramen för den andra grunden avseende de övriga omständigheter som överklagandenämnden grundade sig på i punkt 24 i det överklagade beslutet, eftersom dessa omständigheter inte rör den tyska omsättningskretsens uppfattning.
84 Mot bakgrund av ovanstående kan överklagandet inte bifallas såvitt avser den andra grunden.
Den första grunden: Åsidosättande av artikel 74.2 i förordning 2017/1001
85 Klaganden har gjort gällande att beteckningen Emmentaler betraktad för sig borde åtnjuta skydd som kollektivmärke enligt artikel 74.2 i förordning 2017/1001, eftersom den hänvisar till de aktuella varornas geografiska ursprung.
86 EUIPO, Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Frankrike har bestritt detta argument.
87 Såsom framgår av punkterna 10 och 11 ovan ska undantaget från artikel 7.1 c i förordning 2017/1001, som föreskrivs i artikel 74.2 i denna förordning, tolkas restriktivt. Dess räckvidd kan i synnerhet inte anses omfatta kännetecken som anses utgöra en upplysning om de ifrågavarande varornas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna, utan endast kännetecken som anses utgöra en upplysning om dessa varors geografiska ursprung.
88 I förevarande fall framgår det av punkterna 31–82 ovan att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den fann att ordet ”emmentaler” beskriver en sorts ost för den tyska omsättningskretsen och inte uppfattas som en geografisk ursprungsbeteckning för nämnda ost.
89 Klaganden har inte heller inkommit till tribunalen med några andra konkreta uppgifter som syftar till att visa att omsättningskretsen uppfattar kännetecknet på det sättet.
90 Under dessa omständigheter kan klaganden inte med framgång göra gällande att det sökta varumärket ska åtnjuta skydd enligt artikel 74.2 i förordning 2017/1001.
91 Överklagandet kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grunden. Överklagandet ska således ogillas i sin helhet.
Rättegångskostnader
92 Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
93 EUIPO, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike och CNIEL har yrkat att klaganden ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom klaganden har tappat målet, ska EUIPO:s, Förbundsrepubliken Tysklands, Republiken Frankrikes och CNIEL:s yrkanden bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (tionde avdelningen)
följande:
1) Överklagandet ogillas.
2) Klaganden ska ersätta rättegångskostnaderna.
Kornezov | Kowalik-Bańczyk | Petrlík |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 24 maj 2023.
Underskrifter