TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)
den 8 maj 2019 (*)
”Personalmål – Tjänstemän – Artikel 42c i tjänsteföreskrifterna – Entledigande i tjänstens intresse – Automatisk pensionering – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till prövning – Lagens tillämpningsområde – Bokstavstolkning, kontextuell tolkning och teleologisk tolkning”
I mål T‑170/17,
RW, tidigare tjänsteman vid Europeiska kommissionen, företrädd av S. Orlandi och T. Martin, avocats,
sökande,
mot
Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av G. Berscheid och A.-C. Simon, därefter av Berscheid och B. Mongin, samtliga i egenskap av ombud,
svarande,
angående en talan grundad på artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 2 mars 2017 om entledigande av sökanden i tjänstens intresse med stöd av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och samtidigt automatisk pensionering av denne, enligt femte stycket i samma bestämmelse.
meddelar
TRIBUNALEN (andra avdelningen),
sammansatt av ordföranden M. Prek, samt domarna E. Buttigieg (referent) och B. Berke,
justitiesekreterare: handläggaren L. Ramette,
efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 11 december 2018,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
1 Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) kommer till uttryck genom rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 1968, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 39), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 (EUT L 287, 2013, s. 15).
2 I artikel 35 i tjänsteföreskrifterna, som ingår i kapitel 2 i avdelning III i dessa föreskrifter, vilket har rubriken ”Administrativ ställning”, föreskrivs att tjänstemännen ska hänföras till en av följande administrativa ställningar: aktiv tjänst, uppehållande av annan tjänst, tjänstledighet av personliga skäl, icke-aktiv tjänst, tjänstledighet på grund av militärtjänstgöring och föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl, eller entledigande i tjänstens intresse.
3 I artikel 42c, som ingår i samma kapitel, föreskrivs följande:
”Tidigast fem år före tjänstemannens pensionsålder får en tjänsteman med minst tio tjänsteår efter beslut av tillsättningsmyndigheten entledigas i tjänstens intresse på grund av organisatoriska behov knutna till tillägnandet av ny kompetens inom institutionerna.
Det totala antalet tjänstemän som entledigas i tjänstens intresse varje år får inte överstiga fem procent av de tjänstemän vid alla institutioner som gick i pension föregående år. Det sålunda beräknade totala antalet ska fördelas mellan institutionerna i enlighet med deras respektive antal tjänstemän den 31 december föregående år. Resultatet som erhålls vid fördelningen ska avrundas uppåt till närmaste heltal vid varje institution.
Sådant entledigande ska inte utgöra någon disciplinåtgärd.
Varaktigheten av entledigandet ska i princip motsvara tidsperioden fram till tjänstemannens pensionsålder. I exceptionella fall får tillsättningsmyndigheten besluta att avsluta entledigandet och återinsätta tjänstemannen.
När tjänstemän entledigade i tjänstens intresse uppnår sin pensionsålder ska de automatiskt pensioneras.
För entledigande i tjänstens intresse ska följande regler gälla:
a) En annan tjänsteman kan tillsättas på tjänstemannens tjänst.
b) En tjänsteman entledigad i tjänstens intresse ska inte ha rätt att placeras i en högre löneklass eller lönegrad.
En sålunda entledigad tjänsteman är berättigad till ersättning beräknad i enlighet med bilaga IV.
På tjänstemannens begäran ska avdrag göras från ersättningen för avgifter till pensionssystemet, beräknade på ersättningen. I ett sådant fall ska tjänstetiden som entledigad tjänsteman i tjänstens intresse beaktas vid beräkning av pensionsberättigande tjänsteår enligt artikel 2 i bilaga VIII.
Ingen korrigeringskoefficient ska tillämpas för ersättningen.”
4 Artikel 47 i tjänsteföreskrifterna ingår i kapitel 4 i avdelning III i tjänsteföreskrifterna, som har rubriken ”Tjänstgöringens upphörande”. I artikeln föreskrivs att tjänstgöringen ska upphöra vid uppsägning från den anställdes sida, uppsägning från arbetsgivarens sida, entledigande i tjänstens intresse, uppsägning på grund av bristande arbetsinsats, avsättning från tjänsten, pension eller dödsfall.
5 I artikel 52 första stycket a) och b) i tjänsteföreskrifterna, som också ingår i kapitel 4, föreskrivs bland annat att en tjänsteman, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 50 (vilken gäller entledigande i tjänstens intresse av högre tjänstemän), ska pensioneras antingen automatiskt den sista dagen i den månad då han fyller 66 år, eller på egen begäran, den sista dagen i den månad för vilken ansökan lämnades in, om tjänstemannen har uppnått pensionsberättigande ålder.
6 Bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna innehåller övergångsåtgärder för unionens tjänstemän.
7 I artikel 22.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”Tjänstemän som hade minst 20 tjänsteår den 1 maj 2004 ska ha rätt till avgångspension vid 60 års ålder.
Tjänstemän som är äldre än 35 år den 1 maj 2014 och som trädde i tjänst före den 1 januari 2014 ska få rätt till avgångspension vid den ålder som framgår av följande tabell:
Ålder den 1 maj 2014 | Pensionsberättigande ålder |
60 år eller äldre | 60 år |
59 år | 60 år och 2 månader |
58 år | 60 år och 4 månader |
… | … |
35 år | 64 år och 8 månader |
Tjänstemän som inte har fyllt 35 år den 1 maj 2014 ska få rätt till avgångspension vid 65 års ålder.
För tjänstemän som är äldre än 45 år den 1 maj 2014 och som trädde i tjänst mellan den 1 maj 2004 och den 31 december 2013 förblir dock den pensionsberättigande åldern 63 år.
För tjänstemän som är i tjänst före 1 januari 2014 ska vid tillämpningen av tjänsteföreskrifterna den ålder vid vilken tjänstemannen har rätt till avgångspension bestämmas i enlighet med bestämmelserna ovan, om inte annat anges i tjänsteföreskrifterna.”
8 I artikel 23.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs bland annat att tjänstemän som har anställts före den 1 januari 2014 ska pensioneras automatiskt den sista dagen i den månad då de fyller 65 år.
Bakgrund till tvisten
9 Sökanden, RW, är en före detta tjänsteman vid Europeiska kommissionen. Han trädde i tjänst vid denna institution den 1 oktober 1982 och har sedan den 12 december 1999 tjänstgjort vid generaldirektoratet för utbildning och kultur. Han befordrades till lönegrad AD 12 den 1 januari 2010.
10 I en skrivelse av den 1 december 2016 informerade generaldirektoratet Personal och säkerhet sökanden om tillsättningsmyndighetens avsikt att entlediga honom i tjänstens intresse med tillämpning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna med verkan den 1 april 2017.
11 Sökanden ingav den 14 december 2016 ett yttrande avseende skrivelsen av den 1 december 2016 och begärde att få höras.
12 Den 13 januari 2017 hölls ett sammanträde mellan sökanden och chefen för enheten Karriärutveckling och rörlighet, i närvaro av en representant för personalen, en medlem av den ovannämnda enheten och en representant för generaldirektoratet Utbildning och kultur.
13 Efter detta sammanträde avgav nämnda enhet ett positivt yttrande för tillämpningen av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna avseende sökanden.
14 Genom beslut av den 2 mars 2017 (nedan kallat det angripna beslutet) beslutade tillsättningsmyndigheten dels att sökanden skulle entledigas i tjänstens intresse, enligt artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, från den 1 juni 2017, dels att han, mot bakgrund av att han redan hade uppnått pensionsålder enligt artikel 22.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, på samma datum skulle pensioneras automatiskt enligt artikel 42c femte stycket.
15 Den 20 mars 2017 anförde sökanden ett klagomål mot det angripna beslutet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, vilket avslogs i ett uttryckligt beslut av tillsättningsmyndigheten den 26 juli 2017.
Förfarandet och parternas yrkanden
16 Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 20 mars 2017. I en särskild handling som inkom till tribunalen samma dag, ansökte sökanden även, i enlighet med artiklarna 278 och 279 FEUF, om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet. Behandlingen av huvudfrågan sköts upp med tillämpning av artikel 91.4.
17 Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 20 mars 2017 begärde sökanden att få vara anonym i enlighet med artikel 66 i tribunalens rättegångsregler. Genom beslut av den 17 maj 2017 biföll tribunalen denna begäran.
18 Genom beslut av den 18 maj 2017, RW/kommissionen (T-170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351), beslutade tribunalens ordförande om uppskjutande av verkställigheten av det angripna beslutet.
19 I enlighet med artikel 91.4 i tjänsteföreskrifterna återupptogs behandlingen av huvudfrågan till följd av antagandet, den 26 juli 2017, av det uttryckliga beslutet att avslå sökandens klagomål.
20 Genom beslut av den 10 januari 2018, kommissionen/RW (C‑442/17 P(R), ej publicerat, EU:C:2018:6), ogillade domstolens vice ordförande kommissionens överklagande av beslutet av den 18 maj 2017, RW/kommissionen (T-170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351).
21 Den skriftliga delen av förfarandet avslutades den 9 januari 2018 med att dupliken ingavs.
22 Genom en skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 2 februari 2018 ingav sökanden i enlighet med artikel 106 i rättegångsreglerna en motiverad begäran om att få yttra sig under den muntliga delen av förfarandet.
23 Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 11 december 2018.
24 Efter förhandlingen bad tribunalen parterna att samråda för att, om möjligt, komma fram till en förlikning av tvisten, inbegripet beträffande rättegångskostnaderna. Ordföranden på tribunalens andra avdelning gav parterna en frist som gick ut den 31 januari 2019 för att informera tribunalen om resultatet av detta samråd och beslutade att hålla den muntliga delen av förfarandet öppen.
25 Den muntliga delen av förfarandet avslutades genom beslut av ordföranden på tribunalens andra avdelning den 4 februari 2019, till följd av upplysningar som parterna lämnat till tribunalen, genom skrivelser av den 29 januari 2019, enligt vilka samrådet för en reglering av tvisten hade varit resultatlöst.
26 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet ”genom vilket [han] automatiskt går i pension med verkan den 1 juni 2017”, och
– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
27 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
Huruvida talan kan tas upp till prövning
28 Kommissionen har gjort gällande att talan om ogiltigförklaring, såsom den har framställts i ansökan genom vilken talan väckts, inte avser båda föremålen för det angripna beslutet, det vill säga entledigandet av sökanden i tjänstens intresse och den automatiska pensioneringen av honom, utan endast det sistnämnda. Dessa båda föremål kan emellertid inte särskiljas från varandra, varför en partiell ogiltigförklaring av det angripna beslutet skulle medföra en innehållsmässig ändring av detta. Under dessa omständigheter och mot bakgrund av den rättspraxis enligt vilken en ogiltigförklaring av en del av en unionsrättsakt endast är möjlig under förutsättning att denna del kan avskiljas från rättsakten i övrigt, har kommissionen yrkat att sökandens talan om ogiltigförklaring, eller åtminstone de två första grunderna till stöd för denna, ska avvisas.
29 Sökanden har tillbakavisat kommissionens invändning om rättegångshinder.
30 Inledningsvis ska kommissionens bedömning att de båda föremålen för det angripna beslutet, det vill säga entledigandet av sökanden i tjänstens intresse och samtidigt hans automatiska pensionering, inte kan särskiljas från varandra godtas. Det följer nämligen entydigt av artikel 42c femte stycket i tjänsteföreskrifterna att entledigande i tjänstens intresse av de berörda tjänstemännen inte kan sträcka sig längre än personens ”pensionsålder”, vilken, för tjänstemän som trädde i tjänst före den 1 januari 2014, fastställs i artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, vilket innebär att om entledigandet i tjänstens intresse avser en tjänsteman som redan har uppnått ovannämnda ”pensionsålder” ska denna tjänsteman samtidigt pensioneras automatiskt. Denna bedömning har tillämpats i det angripna beslutet, i vilket sökanden entledigats i tjänstens intresse och samtidigt pensionerats automatiskt (se punkt 14 ovan). Sökanden var nämligen 63 år vid det datum då det angripna beslutet trädde i kraft och hade därför överskridit ”sin pensionsålder”, vilken i hans fall hade fastställts till 60 år enligt artikel 22.1 femte stycket i i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, jämförd med första stycket i denna bestämmelse. Eftersom sökanden, vid dagen för sitt entledigande i tjänstens intresse hade överskridit ”sin pensionsålder”, pensionerades han samtidigt automatiskt med stöd av artikel 42c femte stycket i tjänsteföreskrifterna.
31 Då kommissionens bedömning att de båda föremålen för det angripna beslutet inte kan särskiljas från varandra har godtagits, ska det påpekas att kommissionens invändning om rättegångshinder är grundad på premissen att det yrkande om ogiltigförklaring som framställts i ansökan utgör ett yrkande om partiell ogiltigförklaring, eftersom det enbart avser det angripna beslutets andra föremål, nämligen sökandens automatiska pensionering.
32 Denna premiss för kommissionens argumentation är emellertid felaktig.
33 Sökandens yrkanden innehåller visserligen inflikningen ”genom vilket sökanden automatiskt går i pension med verkan den 1 juni 2017”. Denna inflikning kan emellertid inte anses begränsa föremålet för yrkandet om ogiltigförklaring till enbart pensioneringen av sökanden.
34 Det följer nämligen av innehållet i ansökan att yrkandet om ogiltigförklaring avser det angripna beslutets båda föremål, då sökanden tydligt identifierat det samband som, enligt resonemanget i det angripna beslutet, fanns mellan entledigandet av honom i tjänstens intresse och hans automatiska pensionering. Det ska i detta hänseende bland annat hänvisas till punkt 34 i ansökan, inom ramen för den första grunden för ogiltigförklaring, i vilken anges följande: ”Tillsättningsmyndigheten har i förevarande fall antagit ett beslut om entledigande i tjänstens intresse som motsvarar en automatisk pensionering av sökanden.”
35 Det ska även hänvisas till den andra grunden för ogiltigförklaringen som avser ett åsidosättande av tillämpningsområdet för lagen, inom ramen för vilken sökanden i huvudsak har gjort gällande att artikel 42c i tjänsteföreskrifterna inte är tillämplig på honom eftersom han hade överskridit sin ”pensionsålder” i den mening som avses i första stycket i bestämmelsen. Det framgår nämligen klart att om denna grund godtogs av tribunalen skulle detta medföra en ogiltigförklaring av det angripna beslutet i dess helhet på grund av att det saknade rättslig grund och inte enbart en partiell ogiltigförklaring av detta avseende den del i vilken det avsåg automatisk pensionering av sökanden.
36 Det följer av det ovan angivna att trots inflikningen ”genom vilket sökanden automatiskt går i pension med verkan den 1 juni 2017” i sökandens yrkande, avser det yrkande om ogiltigförklaring som framställts i ansökan tydligt det angripna beslutets båda föremål, vilka inte kan särskiljas från varandra, avseende entledigandet av sökanden i tjänstens intresse och samtidigt en automatisk pensionering av honom. Det rörde sig således inte om ett yrkande om partiell ogiltigförklaring såsom kommissionen har gjort gällande. Av detta följer att kommissionens invändning om rättegångshinder ska ogillas.
Huruvida sökanden fortfarande har ett berättigat intresse av att få saken prövad
37 Kommissionen gjorde vid förhandlingen gällande att den dom som tribunalen skulle komma att meddela i målet inte skulle få någon verkan på sökandens situation. Kommissionen förklarade att på grund av det uppskjutande av verkställigheten av det angripna beslutet som den domare som utsetts för att besluta om de interimistiska åtgärderna hade beslutat om fortsatte sökanden att vara verksam som tjänsteman inom institutionen ”så länge som tjänsteföreskrifterna tillät”, det vill säga fram till den 1 november 2018, dagen då han hade nått 65 års ålder och pensionerades automatiskt enligt artikel 23.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. På grund av detta uppskjutande hade sökanden undvikit det entledigande i tjänstens intresse som han bestridit och fortsatt att uppbära sin normala lön. Han hade slutligen pensionerats automatiskt på samma villkor som skulle ha tillämpats om inget beslut hade fattats avseende honom enligt artikel 42c i tjänsteföreskrifterna. På grundval av detta argument drog kommissionen slutsatsen att sökanden inte längre hade något berättigat intresse av att få saken prövad.
38 Sökanden har bestridit kommissionens slutsats att han under förfarandets gång hade förlorat sitt berättigade intresse av att få saken prövad.
39 Enligt fast rättspraxis måste en person som omfattas av tillämpningsområdet för tjänsteföreskrifterna – för att, inom ramen för en talan som väckts enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna, kunna yrka ogiltigförklaring av en åtgärd som går honom emot i den mening som avses i artikel 90.2 – vid tiden för talans väckande ha ett säkert och faktiskt, tillräckligt tydligt intresse av att få åtgärden ogiltigförklarad. För att ett sådant intresse ska anses föreligga krävs att han kan erhålla en fördel genom yrkandet. Sökandens intresse av att få saken prövad, vilket utgör en sakprövningsförutsättning, ska bedömas vid tiden för talans väckande. För att en person enligt tjänsteföreskrifterna ska kunna fortsätta att driva en talan om ogiltigförklaring av ett beslut av tillsättningsmyndigheten, måste personen fortfarande ha ett personligt intresse av att beslutet ogiltigförklaras. Om det inte finns något faktiskt intresse av att få saken prövad, saknas skäl att pröva talan (se dom av den 8 november 2018, Cocchi och Falcione/kommissionen, T-724/16 P, ej publicerad, EU:T:2018:759, punkt 50 och där angiven rättspraxis).
40 I förevarande fall kan kommissionens ovan i punkt 37 angivna påståenden, vilka inte har bestritts av sökanden, faktiskt leda till ett ifrågasättande av huruvida sökanden inte under förfarandets gång har förlorat sitt berättigade intresse av att få saken prövad.
41 Som kommissionen själv påpekade vid förhandlingen, skulle beslutet om det förblev giltigt och inte ogiltigförklarades av unionsdomstolarna eventuellt kunna utgöra grund för ett anspråk av kommissionen på sökanden avseende skillnaden mellan de belopp som betalts ut i lön under perioden från den 1 juni 2017, dagen då det angripna beslutet trädde i kraft, till den 1 november 2018, dagen för sökandens automatiska pensionering, och de belopp som sökanden hade kunnat uppbära i pension om det angripna beslutet genast hade verkställts och inte hade varit föremål för uppskjutande med verkställigheten.
42 Av detta följer att sökanden, liksom denne för övrigt gjorde gällande vid förhandlingen, fortfarande har ett intresse av att yrka att det angripna beslutet ska ogiltigförklaras och försvinna ur unionens rättsordning, i syfte att vara säker på att kommissionen inte i framtiden gör anspråk på de ovan i punkt 41 nämnda beloppen.
43 Denna slutsats ifrågasätts varken av kommissionens påstående vid förhandlingen att möjligheten att erhålla den ovannämnda skillnaden mellan beloppen skulle vara svår att genomföra eftersom sökanden hade fortsatt att arbeta som verksam tjänsteman fram tills det att han automatiskt pensionerades, den 1 november 2018, eller av kommissionens försäkran vid förhandlingen att den, under alla omständigheter, inte kommer att kräva sökanden på den ovannämnda skillnaden mellan beloppen. Det rör sig nämligen endast om påståenden och försäkringar av kommissionen som, i övrigt, inte har ifrågasatt att bibehållandet av det angripna beslutet i unionens rättsordning utgör en källa av rättsosäkerhet för sökanden, varav följer hans fortsatta intresse av att få detta beslut ogiltigförklarat.
44 Tribunalen finner mot bakgrund av ovannämnda överväganden att sökanden alltjämt har ett berättigat intresse av att få saken prövad.
Prövning i sak
45 Sökanden har gjort gällande tre grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser ett åsidosättande av artiklarna 47 och 52 i tjänsteföreskrifterna. Den andra grunden gäller ett åsidosättande av tillämpningsområdet för lagen, närmare bestämt artikel 42c i tjänsteföreskrifterna. Såvitt avser den tredje grunden har sökanden gjort gällande ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten och rätten till försvar. Sökanden angav i sin replik att han avstod från att göra gällande den tredje grunden.
46 Eftersom tribunalen, inom ramen för den andra grunden, ska fastställa tillämpningsområdet för artikel 42c i tillämpningsföreskrifterna, som utgör rättslig grund för det angripna beslutet, ska denna grund prövas först.
Inledande synpunkter
47 Sökanden har, genom att göra bland annat en bokstavstolkning och en kontextuell tolkning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, gjort gällande att denna bestämmelse inte är tillämplig på tjänstemän som, liksom han, har uppnått ”sin pensionsålder” i den mening som avses i denna bestämmelse jämförd med artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Sökanden har bland annat anfört att entledigande i tjänstens intresse, vilket är en ställning i vilken berörda tjänstemän placeras enligt artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, ska ha en viss varaktighet. En tillämpning av denna bestämmelse på tjänstemän som, vid dagen för denna tillämpning har nått ”sin pensionsålder” skulle emellertid medföra att dessa tjänstemän, med stöd av artikel 42c femte stycket, entledigas i tjänstens intresse och samtidigt automatiskt pensioneras, varvid syftet med denna bestämmelse skulle snedvridas och de i tjänsteföreskrifterna föreskrivna villkor enligt vilka en tjänstemäns tjänstgöring kan upphöra skulle kringgås. Sökanden har dragit slutsatsen att tillsättningsmyndigheten i förevarande fall har missbedömt tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna och att det angripna beslutet bör ogiltigförklaras på denna grund.
48 Kommissionen har, med hänvisning till argumenten avseende bland annat lydelsen av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna och dess ratio legis, bestritt sökandens resonemang och gjort gällande att denna bestämmelse får tillämpas på en tjänsteman som har uppnått ”sin pensionsålder” vilket är fallet med sökanden.
49 Det ska inledningsvis påpekas att en tillämpning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna på tjänstemän som har uppnått ”sin pensionsålder” i den mening som avses i denna bestämmelse medför ett entledigande av dessa i tjänstens intresse och samtidigt en automatisk pensionering av dem med stöd av femte stycket i ovannämnda bestämmelse. Denna bedömning tillämpades i det angripna beslutet avseende sökanden, liksom redan har konstaterats i punkt 30 ovan.
50 Av detta följer att frågan är huruvida artikel 42c i tjänsteföreskrifterna kan tillämpas på tjänstemän som, liksom sökanden, har uppnått ”sin pensionsålder” i den mening som avses i denna bestämmelse, mot bakgrund av att en sådan tillämpning medför ett entledigande i tjänstens intresse och samtidigt en automatisk pensionering av dessa tjänstemän. I denna mening ska således tillämpningsområdet för artikel 42c i tjänsteföreskrifterna med avseende på person fastställas, vilket krävs för en tolkning av denna bestämmelse.
Bokstavstolkning
51 I artikel 42c första stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att ett entledigande av den berörda tjänstemannen i tjänstens intresse är tillämpligt ”tidigast fem år före tjänstemannens pensionsålder”. Som kommissionen med rätta gjorde gällande vid förhandlingen, motsvarar uttrycket ”tjänstemannens pensionsålder” i artikel 42c första stycket i tjänsteföreskrifterna uttrycket ”sin pensionsålder” i fjärde och femte stycket i samma bestämmelse. Följaktligen krävs det, för att fastställa ”tjänstemannens pensionsålder” när det gäller tjänstemän som trätt i tjänst före den 1 januari 2014, liksom vid fastställandet av ”sin pensionsålder”, en tillämpning av artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, i vilken föreskrivs följande:
”För tjänstemän som är i tjänst före 1 januari 2014 ska vid tillämpningen av tjänsteföreskrifterna den ålder vid vilken tjänstemannen har rätt till avgångspension bestämmas i enlighet med bestämmelserna ovan, om inte annat anges i tjänsteföreskrifterna.”
52 Formuleringen ”bestämmelserna ovan” i artikel 22.1 femte stycket i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, hänvisar till de fyra första styckena i denna bestämmelse, i vilka det preciseras från vilken ålder tjänstemän som trätt i tjänst före den 1 januari 2014 har rätt till avgångspension.
53 När det gäller tjänstemän som trätt i tjänst efter den 1 januari 2014 hänvisar begreppet ”tjänstemännens ålder” i artikel 42c första stycket i tjänsteföreskrifterna till den ålder för automatisk pension som föreskrivs i artikel 52 första stycket a i tjänsteföreskrifterna, vilken är 66 år, liksom parterna bekräftade vid förhandlingen.
54 Det följer således av lydelsen av artikel 42c första stycket i tjänsteföreskrifterna att denna bestämmelse ger upplysningar om det datum från vilket denna bestämmelse får tillämpas på en tjänsteman, nämligen ”tidigast fem år före tjänstemannens pensionsålder”. Vidare och som kommissionen med fog har gjort gällande utesluter inte denna bestämmelse, när det gäller tjänstemän som har trätt i tjänst före den 1 januari 2014, att denna får tillämpas på en tjänsteman som har uppnått, och dessutom överskridit ”tjänstemannens pensionsålder”.
55 Det ska emellertid erinras om att artikel 42c fjärde stycket i tjänsteföreskrifterna föreskriver att varaktigheten av entledigandet ”i princip” ska motsvara tidsperioden fram till ”tjänstemannens pensionsålder”, men att tillsättningsmyndigheten ”i exceptionella fall” får besluta att avsluta entledigandet och återinsätta tjänstemannen.
56 Begreppen ”varaktigheten av entledigandet” och ”tidsperioden fram till tjänstemannens pensionsålder” i artikel 42c fjärde stycket första meningen i tjänsteföreskrifterna bekräftar sökandens resonemang att ett entledigande i tjänstens intresse ska ha en viss varaktighet. I motsats till vad kommissionen har gjort gällande äventyrar inte ordvalet ”i princip” den ovannämnda slutsatsen. Ordvalet ska nämligen förstås mot bakgrund av den andra meningen i artikel 42c fjärde stycket i tjänsteföreskrifterna, i vilken anges följande:
”I exceptionella fall får tillsättningsmyndigheten besluta att avsluta entledigandet och återinsätta tjänstemannen.”
57 Det framgår således att ordvalet ”i princip” inte visar att det finns någon möjlighet till undantag från principen att ett entledigande i tjänstens intresse ska ha en viss varaktighet, utan visar att det finns en möjlighet att göra undantag från principen att entledigandet upphör på det datum då den berörda tjänstemannen har uppnått ”sin pensionsålder” samt att detta möjliga undantag är knutet till den omständigheten att tillsättningsmyndigheten ”i exceptionella fall” får besluta att återinsätta denna tjänsteman och således avsluta entledigandet i tjänstens intresse.
58 Sökandens resonemang att ett entledigande i tjänstens intresse måste ha en viss varaktighet bekräftas av lydelsen av femte stycket i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, i vilket föreskrivs att ”[n]är tjänstemän entledigade i tjänstens intresse uppnår sin pensionsålder ska de automatiskt pensioneras”. Av denna lydelse, och mer specifikt av användningen av verbet ”uppnå” följer att en automatisk pensionering förutsätter att den berörda tjänstemannen befinner sig i en ställning av entledigande i tjänstens intresse på det datum då han uppnår ”sin pensionsålder” och att detta entledigande har en viss varaktighet.
59 Mot bakgrund av dessa överväganden kan det konstateras att lydelsen av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna bekräftar sökandens resonemang att ett entledigande i tjänstens intresse måste ha en viss varaktighet, vilket utesluter att detta entledigande kan sammanfalla med en automatisk pensionering. Uteslutandet av möjligheten att ett entledigande i tjänstens intresse kan sammanfalla med en automatisk pensionering av den berörda tjänstemannen innebär, mot bakgrund av övervägandena i punkterna 30 och 50 ovan, att den ovannämnda bestämmelsen inte kan tillämpas på tjänstemän som, liksom sökanden, har uppnått ”sin pensionsålder”.
60 Det bör prövas huruvida denna slutsats inte vederläggs av en kontextuell och teleologisk tolkning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna.
Kontextuell tolkning
61 Det ska erinras om att artikel 42c i tjänsteföreskrifterna ingår i kapitel 2 i avdelning III i tjänsteföreskrifterna, som har rubriken ”Administrativ ställning”. Enligt artikel 35 i tjänsteföreskrifterna, som finns i samma kapitel, ska tjänstemännen hänföras till en av följande administrativa ställningar: Aktiv tjänst, uppehållande av annan tjänst, tjänstledighet av personliga skäl, icke-aktiv tjänst, tjänstledighet på grund av militärtjänstgöring, föräldraledighet eller ledighet av familjeskäl och entledigande i tjänstens intresse.
62 ”Tjänstgöringens upphörande” regleras däremot i kapitel 4 i avdelning III i tjänsteföreskrifterna. I artikel 47 i tjänsteföreskrifterna, vilken ingår i detta kapitel, fastställs de situationer i vilka tjänstgöringen upphör som uppsägning från den anställdes sida, uppsägning från arbetsgivarens sida, entledigande i tjänstens intresse, uppsägning på grund av bristande arbetsinsats, avsättning från tjänsten, pension eller dödsfall.
63 Det framgår således att medan entledigande i tjänstens intresse har utformats av unionslagstiftaren som en ”administrativ ställning” i vilken en tjänsteman får placeras under sin karriär vid unionens institutioner, leder kommissionens resonemang avseende möjligheten att tillämpa artikel 42c i tjänsteföreskrifterna på en tjänsteman som har uppnått ”pensionsålder” till en omvandling av den aktuella åtgärden från en ”administrativ ställning” till ett fall av ”tjänstgöringens upphörande”. Som den domare som utsetts för att besluta om de interimistiska åtgärderna påpekade, kan kommissionens tillämpning i det angripna beslutet av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna liknas vid en ”automatisk pensionering i tjänstens intresse” mot den berörda personens vilja (beslut av den 18 maj 2017, RW/kommissionen, T-170/17 R, ej publicerat, EU:T:2017:351, punkt 61).
64 Av dessa överväganden följer att placeringen av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna i kapitel 2 i avdelning III inte överensstämmer med kommissionens ovannämnda resonemang och, under alla omständigheter, inte vederlägger den slutsats som framställts i punkt 59 ovan.
Teleologisk tolkning
65 Kommissionen har gjort gällande att ratio legis med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna är att effektivisera personaladministrationen vid institutionerna. Denna bestämmelse tillåter en viss flexibilitet i förvaltningen av personal som närmar sig pension eller just ska pensioneras samtidigt som den erbjuder de berörda personerna en rimlig ersättning. Enligt kommissionen har unionslagstiftaren inte haft för avsikt att begränsa textens tillämpningsområde till tjänstemän som inte snart ska pensioneras. Den eftersträvade effektiviseringen förutsätter ett mycket brett utrymme för skönsmässig bedömning, särskilt eftersom den dels sker med hänsyn till den berörda tjänstemannens intressen, dels främst avser tjänstemän som närmar sig pension. Det skulle vara paradoxalt om åtgärden inte var tillämplig på tjänstemän som redan har uppnått sin pensionsålder. Kommissionen har således gjort gällande att den restriktiva tolkning som sökanden förespråkar fråntar den åtgärd som föreskrivs i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna en del av dess effektivitet och dess existensberättigande.
66 Som kommissionen med rätta har gjort gällande med hänvisning till skäl 7 i förordning nr 1023/2013, är visserligen syftet med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna i slutändan att effektivisera personaladministrationen vid institutionerna. Unionslagstiftaren har emellertid, liksom kommissionen för övrigt själv har påpekat, sett till att entledigande i tjänstens intresse medför, enligt kommissionens formulering, ”[ett]tillräckligt skydd för de berörda tjänstemännens rättigheter”.
67 Det ska i detta hänseende erinras om att det i artikel 42c sjunde stycket i tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en tjänsteman entledigad i tjänstens intresse är berättigad till ersättning beräknad i enlighet med bilaga IV till tjänsteföreskrifterna. Det följer av den enda artikeln första stycket i denna bilaga, jämförd med artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, att denna månatliga ersättning under de första tre månaderna av tillämpningen av åtgärden ska motsvara den berörda tjänstemannens grundlön. Från den fjärde till den sjätte månaden ska den uppgå till 85 procent av grundlönen och därefter och fram till den automatiska pensioneringen 70 procent av grundlönen.
68 Såsom en av unionslagstiftaren föreskriven bestämmelse, som mildrar nackdelarna för de berörda tjänstemännen av ett entledigande i tjänstens intresse, hänvisar tribunalen även till åttonde stycket i artikel 42c, vilket i huvudsak tillåter den berörda tjänstemannen att betala in till pensionssystemet under perioden av entledigande i tjänstens intresse, för att öka det pensionsbelopp som han kommer att få ut när han gått i pension.
69 Det kan konstateras att om det var tillåtet att artikel 42c i tjänsteföreskrifterna tillämpades på en tjänsteman som uppnått ”sin pensionsålder” och att hans automatiska pensionering således sammanföll med entledigandet av honom i tjänstens intresse, skulle denna tjänsteman inte dra någon nytta av de bestämmelser som föreskrivs i det sjunde och det åttonde stycket i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, eftersom varaktigheten av entledigandet i tjänstens intresse skulle vara noll. Under dessa omständigheter skulle den balans som unionslagstiftaren eftersträvat, vid antagandet av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, mellan överväganden avseende en effektiviserad personaladministration vid institutionerna och överväganden avseende ett tillräckligt skydd av de berörda tjänstemännens intresse, påverkas till nackdel för dessa sistnämnda överväganden.
70 Det kan vidare konstateras att för det fall en automatisk pensionering sammanfaller med ett entledigande i tjänstens intresse, skulle tillsättningsmyndigheten inte förfoga över den möjlighet som erbjuds i fjärde stycket i artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, ens ”i exceptionella fall”, att avsluta entledigandet i tjänstens intresse och återinsätta tjänstemannen. Av detta följer att det ovannämnda hypotetiska fallet inte överensstämmer med denna bestämmelse, dels eftersom den leder till att institutionerna, genom att de förlorar varje utrymme för skönsmässig bedömning, automatiskt fråntas ett verktyg för personaladministration som utgör en möjlighet till återinsättning av tjänstemannen i tjänst, dels eftersom den fråntar tjänstemannen möjligheten till en sådan återinsättning.
71 Mot bakgrund av dessa överväganden kan det konstateras att en teleologisk tolkning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna inte bekräftar kommissionens resonemang, med däremot bekräftar slutsatsen i punkt 59 ovan.
72 Följaktligen finner tribunalen, genom en tolkning av artikel 42c i tjänsteföreskrifterna, att denna bestämmelse inte kan tillämpas på tjänstemän som, i likhet med sökanden, har uppnått ”sin pensionsålder” i den mening som avses i denna bestämmelse. Av detta följer att kommissionen, genom att anta det angripna beslutet på grundval av denna bestämmelse, har överskridit tillämpningsområdet för denna bestämmelse och att det angripna beslutet således ska ogiltigförklaras, utan att det krävs någon prövning av den grund som avser åsidosättande av artiklarna 47 och 52 i tjänsteföreskrifterna.
Rättegångskostnader
73 Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
74 Sökanden har yrkat att kommissionen ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Kommissionen har tappat målet och ska därför ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna i det interimistiska förfarandet.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (andra avdelningen)
följande:
1) Europeiska kommissionens beslut av den 2 mars 2017 genom vilket RW har entledigats i tjänstens intresse och samtidigt pensionerats automatiskt ogiltigförklaras.
2) Kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta RW:s rättegångskostnader, inbegripet kostnaderna i det interimistiska förfarandet.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 maj 2019.