Talan väckt den 10 augusti 2023 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-519/23)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: B.-R. Killmann och D. Recchia)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 45 FEUF genom att inte rekonstruera före detta lektorers karriärer för att säkerställa att en korrekt ekonomisk behandling av dem och att de retroaktiv erhåller lön i motsvarande mån, och

förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att Republiken Italien inte har tillämpat artikel 45 FEUF på ett korrekt sätt vad gäller rekonstruktionen av karriärerna för universitetspersonal som tidigare varit anställda som ”lektorer” vid ett stort antal italienska statliga universitet.

Kommissionen erinrar om att domstolen redan haft tillfälle att pröva de före detta lektorernas situation, vilka vid den tidpunkten var anställda vid sex italienska statliga universitet. I domen i målet C-212/99¹ slog domstolen fast att likabehandlingsprincipen, som artikel 45 är ett uttryck för, förbjuder inte bara öppen diskriminering på grund av nationalitet utan även all dold diskriminering som i praktiken leder till samma resultat.² Domstolen slog vidare fast att det då gällande regelverket i Italien tillät att sex italienska universitet tillämpade en administrativ och avtalsmässig praxis som var diskriminerande, genom att den inte möjliggjorde en rekonstruktion av de före detta lektorernas karriärer som gav dessa samma rättigheter som italienska arbetstagare (inklusive lönehöjningar, tillgodoräknade tjänsteår samt betalning av socialförsäkringsavgifter från första anställningsdagen).³

I domen i mål C-119/04¹ prövade domstolen de ändringar av den italienska lagstiftningen som gjorts genom lagdekret nr 2 av den 14 januari 2004 – Brådskande bestämmelser om den ekonomiska behandlingen av språkmedarbetare vid vissa universitet och om likvärdiga examina.² Domstolen fann att denna lagstiftning inte utgjorde en felaktig rättslig ram, utan gjorde det möjligt för de berörda universiteten att rekonstruera de före detta lektorernas karriärer.³

Trots ovannämnda lagdekret och de årliga anslagen på mer än 8 millioner euro sedan år 2017 till de universitet som använder eller har använt sig av före detta lektorer (medlen var först villkorade av att anställningsavtal ingåtts, men detta krav har numera frånfallits) har ett stort antal före detta lektorer ännu inte erhållit en korrekt rekonstruktion av deras karriärer. För dessa personer består därför, enligt kommissionens uppfattning, en diskriminerande situation som är förbjuden enligt artikel 45 FEUF.

____________

¹ Dom av den 26 juni 2001, kommissionen/Italien, C-212/99, EU:C:2001:357.

¹ Dom av den 26 juni 2001, kommissionen/Italien, C-212/99, EU:C:2001:357, punkt 24.

¹ Dom av den 26 juni 2001, kommissionen/Italien, C-212/99, EU:C:2001:357, punkt 30 och följande punkter.

¹ Dom av den 18 juli 2006, kommissionen/Italien, C-119/04, EU:C:2006:489.

¹ GURI nr 11 av den 15 januari 2004. Lagdekret 2/2004 omvandlades efter ändringar till lag genom lag nr 36 av den 5 mars 2004 (GURI nr 60 av den 12 mars 2004).

¹ Dom av den 18 juli 2006, kommissionen/Italien, C-119/04, EU:C:2006:489, punkterna 38 och 39.