TRIBUNALENS DOM (fjärde avdelningen)

den 12 mars 2019 (*)

”EUGFJ – Garantisektionen – EGFJ – Socker – Tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i Europeiska gemenskapen – Förordning (EG) nr 320/2006 – Förordning (EG) nr 968/2006 – Utgifter som undantagits från finansiering – Betalningar som verkställts av Ungern – Villkor för att bevilja stöd för fullständig nedmontering och stöd för delvis nedmontering – Begreppet produktionsanläggningar – Bedömning av användningen av silor vid tidpunkten för ingivande av ansökan om stöd – Begreppet fullständig nedmontering – Bilaga 2 till dokument VI/5330/97 – Svårigheter att tolka unionens bestämmelser – Lojalt samarbete”

I mål T‑139/15,

Ungern, inledningsvis företrädd av M. Fehér, G. Koós och A. Pálfy, därefter av Fehér, Koós, Z. Biró-Tóth och E. Tóth, samtliga i egenskap av ombud,

sökande,

med stöd av

Republiken Frankrike, företrädd av D. Colas, i egenskap av ombud,

och av

Republiken Italien, företrädd av G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av C. Colelli, avvocato dello Stato,

intervenienter,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av P. Ondrůšek och B. Béres, båda i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/103 av den 16 januari 2015 om undantagande från EU-finansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 16, 2015, s. 33), i den del 11 709 400 euro undantagits från finansiering, genom EGFJ, av omstruktureringsstöd inom sockerindustrin som Ungern beviljat,

meddelar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

sammansatt av ordföranden H. Kanninen samt domarna J. Schwarcz och C. Iliopoulos (referent),

justitiesekreterare: handläggaren N. Schall,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 8 maj 2017,

följande

Dom

 Tillämpliga bestämmelser

 Förordning (EG) nr 320/2006

1        Europeiska unionens råd har antagit förordning (EG) nr 320/2006 av den 20 februari 2006 om inrättande av en tillfällig ordning för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen och om ändring av förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 58, 2006, s. 42). Förordning nr 320/2006 har ändrats vid flera tillfällen, senast genom rådets förordning (EG) nr 72/2009 av den 19 januari 2009 om ändring av den gemensamma jordbrukspolitiken genom ändring av förordningarna (EG) nr 247/2006, (EG) nr 320/2006, (EG) nr 1405/2006, (EG) nr 1234/2007, (EG) nr 3/2008 och (EG) nr 479/2008 samt genom upphävande av förordningarna (EEG) nr 1883/78, (EEG) nr 1254/89, (EEG) nr 2247/89, (EEG) nr 2055/93, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 2596/97, (EG) nr 1182/2005 och (EG) nr 315/2007 (EUT L 30, 2009, s. 1). Förordning nr 320/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 72/2009, är tillämplig på de aktuella omständigheterna i förevarande mål.

2        I skälen 1 och 5 i förordning nr 320/2006 anges följande:

”(1)      … För att gemenskapens system för produktion och handel med socker skall kunna uppfylla internationella krav och för att systemets framtida konkurrenskraft skall kunna säkras krävs en ingående omstrukturering för att kraftigt minska den olönsamma produktionskapaciteten i gemenskapen. I detta syfte, och som en nödvändig förutsättning för införandet av en fungerande ny gemensam organisation av marknaden för socker, bör det inrättas en separat och självständig tillfällig ordning för omstruktureringen av sockerindustrin i [Europeiska] gemenskapen. …

(5)      Det bör införas ett starkt ekonomiskt incitament till att upphöra med kvotproduktionen, i form av ett lämpligt omstruktureringsstöd, för de sockerföretag som har den lägsta produktiviteten. Därför bör ett omstruktureringsstöd införas som skapar ett incitament till att lägga ned sockerkvotproduktionen och avstå från de berörda kvoterna, och som samtidigt gör det möjligt att beakta de sociala och miljörelaterade åtaganden som är knutna till produktionsnedläggningar. Stödet bör finnas under fyra regleringsår och syftet bör vara att minska produktionen till den nivå som krävs för att uppnå en balanserad marknad i gemenskapen.”

3        I artikel 1 i förordning nr 320/2006, med rubriken ”Tillfällig fond för omstrukturering”, föreskrivs följande:

”1. Den tillfälliga fonden för omstrukturering av sockerindustrin i gemenskapen (nedan kallad ’omstruktureringsfonden’) inrättas härmed. Denna förordning skall inte tillämpas på de yttersta randområden som anges i artikel 299.2 i fördraget.

Omstruktureringsfonden skall ingå i garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. Från och med den 1 januari 2007 skall den ingå i Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ).

2. Genom omstruktureringsfonden skall utgifter som uppkommer till följd av de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 3, 6, 7, 8 och 9 finansieras …”

4        I artikel 3 i förordning nr 320/2006, med rubriken ”Omstruktureringsstöd”, föreskrivs följande:

”1.      Företag som producerar socker, isoglukos eller inulinsirap, och som har fått en kvot tilldelad senast den 1 juli 2006, skall ha rätt till ett omstruktureringsstöd per ton av den kvot som företaget avstått från, förutsatt att det under något av regleringsåren 2006/2007, 2007/2008, 2008/2009 eller 2009/2010

a)      avstår från den kvot som den tilldelat en eller flera av sina fabriker och fullt ut demonterar de produktionsanläggningar och fabriker som berörs,

b)      avstår från den kvot som den tilldelat en eller flera av sina fabriker, delvis demonterar de produktionsanläggningar och fabriker som berörs och inte använder de berörda fabrikernas återstående produktionsanläggningar för produktion av de produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker,

…

3.      För fullständig demontering av produktionsanläggningar skall följande krävas, nämligen

a)      definitivt och totalt upphörande av produktionen av socker, isoglukos och inulinsirap av de berörda produktionsanläggningarna,

b)      nedläggning av fabriken eller fabrikerna och demontering av tillhörande produktionsanläggningar inom den period som avses i artikel 4.2 d,

och

c)      återställande av miljön på fabriksområdet och underlättande av omplaceringen av arbetskraften inom den period som avses i artikel 4.2 f. …

4.      För partiell demontering av produktionsanläggningar skall följande krävas, nämligen

a)      slutgiltigt och totalt upphörande av den berörda produktionen av socker, isoglukos och inulinsirap av de berörda produktionsanläggningarna,

b)      Demontering av de produktionsanläggningar som inte kommer att användas för ny produktion och som var avsedda för och används för produktion av de produkter som anges i a …,

c)      återställande av miljön på fabriksområdet och underlättande av omplaceringen av arbetskraften inom den period som avses i artikel 4.2 f …

5.      Omstruktureringsstöd per ton av kvoter som avståtts skall vara följande:

a)      I det fall som avses i punkt 1 a:

730,00 [euro] under regleringsåret 2006/2007.

730,00 [euro] under regleringsåret 2007/2008.

625,00 [euro] under regleringsåret 2008/2009.

520,00 [euro] under regleringsåret 2009/2010.

b)      I det fall som avses i punkt 1 b:

547,50 [euro] för regleringsåret 2006/2007.

547,50 [euro] för regleringsåret 2007/2008.

468,75 [euro] för regleringsåret 2008/2009.

390,00 [euro] för regleringsåret 2009/2010 …”

5        Av lydelsen av artikel 4 i förordning nr 320/2006, med rubriken ”Ansökan om omstruktureringsstöd”, framgår dessutom följande:

”1. Ansökningar om omstruktureringsstöd skall lämnas till den berörda medlemsstaten senast den 31 januari före det regleringsår under vilket kvoterna skall avstås.

…

2. Ansökningar om omstruktureringsstöd skall innehålla följande:

a)      En omstruktureringsplan.

…

c)      Ett åtagande om att avstå från den berörda kvoten under regleringsåret i fråga.

d)      I det fall som anges i artikel 3.1 a ett åtagande om att fullt ut demontera produktionsanläggningarna inom en tid som skall fastställas av medlemsstaten i fråga.

e)      I det fall som anges i artikel 3.1 b ett åtagande om att delvis demontera produktionsanläggningarna inom en tid som skall fastställas av medlemsstaten i fråga och att inte använda produktionsstället och de återstående produktionsanläggningarna för produktion av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

…

3.      Den omstruktureringsplan som avses i punkt 2 a skall innehålla minst följande:

…

c)      En fullständig teknisk beskrivning av produktionsanläggningarna i fråga.

d)      En verksamhetsplan med villkor, tidsplan och kostnader för nedläggningen av fabriken eller fabrikerna och den fullständiga eller partiella demonteringen av produktionsanläggningarna.

…

h)      En finansieringsplan med alla kostnader för omstruktureringsplanen.”

6        I artikel 5 i förordning nr 320/2006, med rubriken ”Beslut om omstruktureringsstöd och kontroller”, föreskrivs följande:

”1.      Medlemsstaterna skall fatta beslut om beviljande av omstruktureringsstödet senast i slutet av februari året före det regleringsår som avses i artikel 3.2. Beslut avseende regleringsåret 2006/2007 skall emellertid fattas senast den 30 september 2006.

…

2.      Omstruktureringsstödet skall beviljas om medlemsstaten efter noggrann kontroll har fastställt att

–        ansökan innehåller de delar som anges i artikel 4.2,

–        omstruktureringsplanen innehåller de delar som anges i artikel 4.3,

–        de åtgärder och insatser som beskrivs i omstruktureringsplanen överensstämmer med tillämplig gemenskapslagstiftning och nationell lagstiftning,

–        …

3.      Om ett eller flera av de villkor som fastställs i de första tre strecksatserna i punkt 2 inte har uppfyllts skall ansökan om omstruktureringsstöd återsändas till sökanden. Sökanden skall underrättas om att villkoren inte har uppfyllts. Sökanden kan därefter antingen återta eller komplettera sin ansökan. …”

 Förordning (EG) nr 968/2006

7        Europeiska kommissionen har antagit förordning (EG) nr 968/2006 av den 27 juni 2006 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för förordning nr 320/2006 (EUT L 176, 2006, s. 32). Förordning nr 968/2006 har ändrats vid fler tillfällen, senast genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 672/2011 av den 13 juli 2011 om ändring av förordning nr 968/2006 (EUT L 184, 2011, s. 1). Förordning nr 968/2006, i dess lydelse enligt förordning nr 672/2011, är tillämplig på de aktuella omständigheterna i förevarande mål.

8        I skäl 4 i förordning nr 968/2006 anges följande:

”När det gäller att avstå från kvoter fastställs det i artikel 3 i förordning … nr 320/2006 att produktionsanläggningen kan monteras ned antingen helt eller delvis, vilket leder till olika belopp av omstruktureringsstöd. I villkoren för dessa båda möjligheter bör man ta hänsyn till att fullständig nedmontering ger ett högre omstruktureringsstöd, eftersom det medför högre kostnader, men det anses lämpligt att tillåta möjligheten att bevara delar av fabriken som inte hör till produktionslinjen om de kan användas för andra ändamål som omfattas av omstruktureringsplanen, och särskilt om sådan användning skapar sysselsättning. Å andra sidan bör anläggningar som inte direkt har med sockertillverkning att göra monteras ned om det inte finns någon alternativ användning för dem inom en rimlig tidsperiod, och om det skulle vara skadligt för miljön att bevara dem.”

9        I artikel 4 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Nedmontering av produktionsanläggningar”, föreskrivs följande:

”1.      Vid nedmontering i enlighet med artikel 3.1 a i förordning … nr 320/2006 skall kraven på nedmontering av produktionsanläggningen avse följande:

a)      Alla anläggningar som är nödvändiga för att producera socker, isoglukos eller inulinsirap, till exempel anläggningar för lagring, analys, tvätt och skärning av sockerbetor, sockerrör, spannmål eller cikoria, alla anläggningar som är nödvändiga för att utvinna och bearbeta eller koncentrera socker från sockerbetor eller sockerrör, stärkelse från spannmål, glukos från stärkelse eller inulin från cikoria.

b)      De delar av anläggningarna utöver vad som anges i a som direkt relaterade till produktionen av socker, isoglukos eller inulinsirap och som är nödvändiga för den produktion som omfattas av den avsagda kvoten, även om de skulle kunna användas i samband med produktion av andra produkter, exempelvis anläggningar för uppvärmning eller rening av vatten samt för energiproduktion; anläggningar för att hantera betmassa eller melass; anläggningar för interntransport.

c)      Alla övriga anläggningar, exempelvis för förpackning, som lämnas oanvända och som skall monteras ned och avlägsnas av miljöskäl.

2.      Vid delvis nedmontering i enlighet med artikel 3.1 b i förordning … nr 320/2006 gäller kravet på nedmontering av produktionsanläggningen de anläggningar som avses i punkt 1 i den här artikeln och som inte är avsedda för annan produktion eller annan användning av fabriksområdet i enlighet med omstruktureringsplanen.”

10      Av lydelsen av artikel 6 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Medlemsstaternas skyldigheter”, framgår följande:

”1.      Senast 20 dagar efter det att en medlemsstat har fått en inbjudan till samråd enligt artikel 2.3, ska medlemsstaten informera de parter som berörs av omstruktureringsplanen om sitt beslut om följande:

…

b)      Den tidsfrist, med slut senast den 30 september 2010, som gäller för nedmontering av produktionsanläggningar och för uppfyllandet av de sociala eller miljörelaterade åtaganden som avses i artikel 3.3 c och 3.4 c i förordning … nr 320/2006.

…

Genom avvikelse från [punkt 1 b] kan medlemsstaterna på motiverad begäran av det berörda företaget bevilja förlängning av den tidsfrist som fastställs i [punkt 1 b], till senast den 31 mars 2012. I sådana fall ska företaget lämna in en ändrad omstruktureringsplan enligt artikel 11 [i förordning nr 968/2006] …”

11      I artikel 9 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Behörighet att erhålla omstruktureringsstöd”, föreskrivs följande:

”…

2.      För att en ansökan skall anses vara behörig måste omstruktureringsplanen omfatta följande:

a)      En sammanfattning av de viktigaste målen, åtgärderna och insatserna, de beräknade kostnaderna för dessa åtgärder och insatser, samt finansieringsplanen och tidsplanerna.

b)      En detaljerad redogörelse för den kvot som varje berörd fabrik avstår; denna skall vara lägre än eller lika stor som den produktionskapacitet som helt eller delvis avvecklas.

c)      Ett intyg om att produktionsanläggningarna helt eller delvis kommer att monteras ned och avlägsnas från produktionsplatsen.

…

e)      En klar och tydlig uppställning av alla åtgärder och utgifter som finansieras av omstruktureringsfonden och, i förekommande fall, övriga tillhörande element som skall finansieras av andra gemenskapsfonder.

3.      Om de villkor som anges i punkt 2 inte är uppfyllda skall medlemsstaten informera den sökande om vad som saknas och ange en tidsfrist, inom ramen för den frist som anges i artikel 4.1 i förordning … nr 320/2006, inom vilken ansökan kan kompletteras.

Medlemsstaten skall besluta om huruvida den kompletterade ansökan är behörig inom 15 arbetsdagar efter det att den tidsfrist som anges i första stycket löper ut, men minst tio arbetsdagar innan den frist som avses i artikel 5.1 i förordning … nr 320/2006 löper ut.

Om den kompletterade ansökan inte kommer in i tid eller anses vara obehörig skall ansökan om omstruktureringsstöd avslås, och medlemsstaten skall informera den sökande och kommissionen om detta inom fem arbetsdagar. Om den sökande lämnar in en ny ansökan skall denna omfattas av den kronologiska ordning som avses i artikel 8.

…”

12      I artikel 11 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Ändring av omstruktureringsplanen”, föreskrivs följande:

”1.      Så snart omstruktureringsstödet har beviljats skall stödmottagaren genomföra alla åtgärder som anges i den godkända omstruktureringsplanen och respektera de åtaganden som ingår i ansökan om omstruktureringsstödet.

2.      Alla ändringar av den godkända omstruktureringsplanen måste godkännas av medlemsstaten på begäran av det berörda företaget, som i sin begäran skall

a)      redogöra för skälen till ändringen och för de genomförandeproblem som uppkommit,

b)      redogöra för de ändringar eller nya åtgärder som föreslås och de följder som detta väntas få,

c)      redogöra för de ekonomiska och tidsmässiga följderna.

Ändringarna får inte påverka hela beloppet av det tilldelade omstruktureringsstödet eller de tillfälliga omstruktureringsbelopp som skall betalas i enlighet med artikel 11 i förordning … nr 320/2006.

Medlemsstaten skall informera kommissionen om den ändrade omstruktureringsplanen.”

13      I artikel 16 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Utbetalning av omstruktureringsstödet”, föreskrivs följande:

”1.      Innan utbetalningen av varje del av omstruktureringsstödet enligt artikel 10.4 i förordning … nr 320/2006 sker skall en säkerhet motsvarande 120 % av det berörda delutbetalningsbeloppet ställas.

…”

14      Av lydelsen av artikel 22 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Frisläppande av säkerheter”, framgår följande:

”1.      De säkerheter som avses i artiklarna 16.1 […] och 18.2 ska frisläppas på villkor att:

a)      alla åtgärder och insatser som anges i omstruktureringsplanen, de nationella omstruktureringsprogrammen respektive affärsplanen har genomförts,

b)      den slutrapport som avses i artikel 23.2 har lämnats in,

c)      medlemsstaterna har genomfört de kontroller som avses i artikel 25,

…

3.      Utom i fall av force majeure ska säkerheten anses vara förverkad om de villkor som anges i punkt 1 inte har uppfyllts senast den 30 september 2012.”

15      I artikel 25 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Kontroller”, fastställs följande:

”1.      Alla företag och produktionsplatser för vilka stöd mottas enligt omstruktureringsfonden skall inspekteras av medlemsstatens behöriga myndighet inom tre månader efter utgången av den frist som avses i artikel 23.2.

Vid inspektionen skall det kontrolleras att omstruktureringsplanen eller affärsplanen följs och att de uppgifter som företaget lämnat i sin lägesrapport är korrekta och fullständiga. Vid den första inspektionen inom ramen för en omstruktureringsplan skall även eventuella ytterligare uppgifter som företaget givit i sin ansökan om omstruktureringsstöd kontrolleras, bland annat den bekräftelse som avses i artikel 4.2 b i förordning … nr 320/2006.

2.      Inspektionen skall alltid omfatta alla delar av den omstruktureringsplan som avses i artikel 4.3 i förordning … nr 320/2006. …”

16      I artikel 26 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Återkrav”, föreskrivs vidare följande:

”1.      Om en stödmottagare inte efterlever sina skyldigheter enligt omstruktureringsplanen, affärsplanen eller ett nationellt omstruktureringsprogram skall den del av stödet som tilldelats för den eller de skyldigheter som avses återkrävas, utom vid force majeure; detta skall inte påverka tillämpningen av punkt 3 …”

17      Av lydelsen av artikel 27 i förordning nr 968/2006, med rubriken ”Sanktioner”, framgår slutligen följande:

”1.      Om en stödmottagare underlåter att uppfylla någon av sina skyldigheter enligt omstruktureringsplanen, affärsplanen eller det nationella omstruktureringsprogrammet skall han eller hon vara skyldig att betala ett belopp motsvarande 10 % av det belopp som återkrävs enligt artikel 26. …”

 Bakgrund till tvisten

18      Kommissionens tjänstemän genomförde, mellan den 16 och den 19 mars 2010, ett kontrolluppdrag i Ungern på tre tidigare sockerproduktionsplatser, för vilka omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering erhållits enligt artikel 3 i förordning nr 320/2006, i den lydelse som var tillämplig dessa datum.

19      Efter denna kontroll meddelade kommissionen, genom skrivelse av den 20 juli 2010 (nedan kallad det första meddelandet av den 20 juli 2010), de ungerska myndigheterna resultatet av det utförda kontrolluppdraget. Kommissionen preciserade i skrivelsen att meddelandet sändes enligt artikel 11 i kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (EUT L 171, 2006, s. 90).

20      Det framgår av det första meddelandet av den 20 juli 2010 att enligt kommissionen hade de ungerska myndigheterna inte fullständigt iakttagit kraven i unionsrättens regler om villkoren för att bevilja omstruktureringsstöd för sockerindustrin för regleringsåren 2007/2008 och 2008/2009. Kommissionen konstaterade nämligen att silorna hade bevarats på de industriområden som besökts och som tillhörde bolaget Eastern Sugar, i Kaba (Ungern), och bolaget Matra Cukor, i Szolnok (Ungern). Dessa bolag kunde följaktligen inte erhålla omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, utan endast omstruktureringsstöd för delvis nedmontering, vars belopp är 25 procent lägre än beloppet avseende omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering. Nämnda institution påpekade att bolagen inte hade rätt till omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering om de inte genomförde omstruktureringsplanen i sin helhet och om de andra byggnader som hade samband med produktionsverksamheten, däribland silorna, inte revs. Kommissionen begärde slutligen att de ungerska myndigheterna skulle lämna upplysningar om de byggnader som fortfarande fanns på de sockerproduktionsplatser som kommissionens tjänstemän inte hade besökt.

21      De ungerska myndigheterna yttrade sig, i skrivelse av den 20 september 2010, över anmärkningarna i det första meddelandet av den 20 juli 2010 och angav för kommissionen att de silor som var belägna på Eastern Sugars produktionsplats i Kaba hyrdes ut för lagring av socker i bulk innan det skulle förpackas.

22      Vid ett bilateralt möte mellan kommissionens tjänstemän och de ungerska myndigheterna, som ägde rum i Bryssel (Belgien) den 6 december 2010, förklarade de sistnämnda särskilt att det fortfarande fanns silor dels i Eastern Sugars område i Kaba, dels i Magyar Cukors område i Petőháza (Ungern), och att det pågick rivning av silorna på Matra Cukors område i Szolnok. Nämnda myndigheter gjorde dessutom gällande att det inte fanns någon rättslig grund för skyldigheten att montera ned silorna och att avståendet från produktionskvoten och nedmonteringen av produktionsanläggningarna var tillräckliga för att de ungerska sockerföretagen skulle få rätt till omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering.

23      Kommissionen förklarade för sin del att även om nedmontering av silor inte behandlades i förordningarna nr 320/2006 och nr 968/2006, följde det av systematiken i de aktuella bestämmelserna att silorna skulle monteras ned eftersom de utgjorde en integrerad del av produktionsanläggningarna. Nämnda institution påpekade dessutom att de sockerföretag som ansökt om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering kunde ha valt att genomföra en delvis nedmontering, vilket skulle ha medfört stöd med ett belopp som var 25 procent lägre än det belopp som beviljas vid fullständig nedmontering. Kommissionen uppgav slutligen för de ungerska myndigheterna att de till och med september månad 2011 hade möjlighet att rätta till situationen och behålla rätten till omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering.

24      De ungerska myndigheterna yttrade sig den 3 mars 2011 över protokollet från det bilaterala mötet den 6 september 2010. De uppgav bland annat att endast sockerföretag som erhöll omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering kunde begära förlängning av den frist inom vilken nedmonteringen skulle avslutas, vilket de emellertid inte hade gjort.

25      Kommissionen underrättade de ungerska myndigheterna, i skrivelse av den 8 november 2012, som sändes på grundval av artikel 11.2 tredje stycket i förordning nr 885/2006, om att den avsåg att undanta 11 709 400 euro från unionsfinansiering. Beloppet hade beräknats utifrån skillnaden mellan det stödbelopp som beviljas vid fullständig nedmontering och det stödbelopp som beviljas vid delvis nedmontering.

26      Den 18 december 2012 begärde de ungerska myndigheterna att ett förlikningsförfarande skulle inledas enligt 16 i förordning nr 885/2006.

27      Den 25 april 2013 lämnade förlikningsorganet en rapport i vilken det först konstaterade att förlikningen mellan parterna hade misslyckats och att den väsentliga tvistefrågan mellan parterna omfattades av ett mål som pågick vid domstolen. Nämnda organ påpekade därefter dels att kommissionen vid flera tillfällen hade underlåtit att informera de ungerska myndigheterna om skyldigheten att montera ned silorna, dels att flera medlemsstater, i likhet med kommissionen själv, hade ställts inför svårigheter att tolka de aktuella bestämmelserna. Förlikningsorganet bad slutligen kommissionen att beakta den omständigheten att, enligt kommissionens dokument VI/5330/97 av den 23 december 1997, med rubriken ”Riktlinjer för utvärdering av budgetkonsekvenserna i samband med granskningen av och beslutet att avsluta räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ” (nedan kallat dokument VI/5330/97), ”om oegentligheterna kan anses bero på tolkningen av gemenskapsbestämmelserna, … det kan tas hänsyn till denna förmildrande omständighet och en mindre korrigering eller ingen korrigering alls kan föreslås”.

28      Domstolen slog i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), fast att begreppet produktionsanläggningar, i den mening som avses i artiklarna 3 och 4 i förordning nr 320/2006 och artikel 4.1 b i förordning nr 968/2006, inkluderade silor som var avsedda för lagring av socker som den som erhöll omstruktureringsstöd innehade. Domstolen ansåg emellertid att detta inte gällde i två fall, nämligen dels om det visats att silorna enbart använts för lagring av kvotproducerat socker som andra producenter lagrat där eller som köpts av andra producenter, dels om silorna enbart använts för färdigställande eller förpackning av socker som producerats på annat håll för saluföring.

29      I skrivelse av den 8 januari 2014 upprepade de ungerska myndigheterna för kommissionen de skäl på grundval av vilka de, mot bakgrund av domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), ansåg att de silor som bevarades på Eastern Sugars tidigare sockerproduktionsplats i Kaba och på Magyar Cukors sockerproduktionsplats i Petőháza (nedan kallade de silor som tvisten rör), inte omfattades av begreppet produktionsanläggningar.

30      I skrivelse av den 28 mars 2014 beviljade kommissionen de ungerska myndigheterna en frist på två månader för att lägga fram övertygande bevis för att de silor som tvisten rör, före ansökningarna om omstruktureringsstöd, endast var avsedda för lagring och förpackning av socker som kvotproducerats av andra producenter.

31      I skrivelse av den 26 maj 2014 ifrågasatte de ungerska myndigheterna kommissionens ståndpunkt att det, vid bedömningen av huruvida de silor som tvisten rör omfattades av begreppet produktionsanläggningar, fanns anledning att beakta det sätt som silorna användes på vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd.

32      Kommissionen ansåg att de ungerska myndigheterna fortfarande inte hade gjort gällande omständigheter som medgav slutsatsen att de silor som tvisten rör, vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd, endast användes för lagring och förpackning av socker som kvotproducerats av andra producenter. Kommissionen tillställde därför nämnda myndigheter en skrivelse daterad den 6 oktober 2014, i vilken den upprepade den ståndpunkt som uttryckts i dess tidigare skrivelse av den 8 november 2012.

33      I den översiktsrapport som lades fram vid mötet den 18 november 2014 i kommittén för jordbruksfonderna, med vilken samråd ägt rum enligt artikel 31.1 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, 2005, s. 1) och artikel 41.3 i samma förordning, påpekade kommissionen att den inte hade ändrat sin ståndpunkt i fråga om de brister som konstaterats.

34      Mot denna bakgrund antog kommissionen genomförandebeslut (EU) 2015/103 av den 16 januari 2015 om undantagande från EU-finansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 16, 2015, s. 33) (nedan kallat det angripna beslutet), däribland de betalningar på 11 709 400 euro som Ungern verkställt i form av omstruktureringsstöd inom sockerindustrin och som avses i förevarande mål.

 Förfarandet och parternas yrkanden

35      Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 27 mars 2015 har Ungern väckt förevarande talan.

36      Republiken Frankrike och Republiken Italien ansökte, genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 22 juni respektive den 3 juli 2015, om att få intervenera i förevarande mål till stöd för Ungerns yrkanden. Genom beslut av den 21 augusti 2015 biföll ordföranden på tribunalens andra avdelning dessa interventionsansökningar. Republiken Frankrike gav in sin interventionsinlaga till tribunalens kansli den 21 oktober 2015.

37      Kommissionen och Ungern gav in sina yttranden över Republiken Frankrikes interventionsinlaga den 16 december 2015 och den 6 januari 2016.

38      Ungern har yrkat att tribunalen ska

–        delvis ogiltigförklara det angripna beslutet, i den del 11 709 400 euro undantagits från finansiering, genom EGFJ, av omstruktureringsstöd inom sockerindustrin som Ungern beviljat, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

39      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

40      Republiken Frankrike har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara det angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

41      På grundval av referentens förslag beslutade tribunalen (fjärde avdelningen) att inleda den muntliga delen av förfarandet. Som en processledningsåtgärd enligt artikel 89 i tribunalens rättegångsregler ställde tribunalen dessutom vissa skriftliga frågor till parterna och anmodade dem att ge in vissa handlingar. Med undantag av Republiken Italien efterkom parterna processledningsåtgärderna inom utsatt tid

42      Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 8 maj 2017.

43      Eftersom Republiken Italien inte var närvarande vid förhandlingen, avslutades inte det muntliga förfarandet förrän nämnda medlemsstat beretts tillfälle att ge in sitt yttrande skriftligen inom en vecka från delgivningen av förhandlingsprotokollet. Republiken Italien inkom med sitt skriftliga yttrande inom den utsatta fristen. Den ansåg i yttrandet att det fanns anledning att bifalla Ungerns talan.

44      Den 16 juni 2017 inkom Ungern och kommissionen till tribunalens kansli med sina skriftliga yttranden över det yttrande som Republiken Italien avgett efter förhandlingen.

 Rättslig bedömning

45      Till stöd för sin talan har Ungern åberopat två grunder av vilka den första avser åsidosättande av artiklarna 3 och 4 i förordning nr 320/2006 och artikel 4 i förordning nr 968/2006 och den andra avser åsidosättande av de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97 och principen om lojalt samarbete.

 Den första grunden: Åsidosättande av artiklarna 3 och 4 i förordning nr 320/2006 och artikel 4 i förordning nr 968/2006.

46      Ungern anser, med stöd av Republiken Frankrike och Republiken Italien, att det angripna beslutet strider mot artiklarna 3 och 4 i förordning nr 320/2006 och artikel 4 i förordning nr 968/2006, genom att kommissionen bedömde att de ungerska sockerföretagen inte uppfyllde villkoren för att omfattas av omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering med motiveringen att de hade bevarat silor och följaktligen inte hade monterat ned alla sina produktionsanläggningar. Ungern har i detta hänseende gjort gällande att kommissionen gjorde fel när den, vid bedömningen av huruvida silorna utgjorde produktionsanläggningar i den mening som avses i förordning nr 320/2006 och, följaktligen, huruvida de omfattades av de undantag som domstolen angett i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), ansåg att det fanns anledning att hålla fast vid hur silorna användes vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd (nedan kallat det kriterium som kommissionen grundat sig på). Ungern har dessutom påstått att skyldigheten att montera ned produktionsanläggningarna fullständigt kan uppfyllas även om silorna säljs i stället för att rivas, på villkor att man avstått från sockerkvoten och att de anläggningar som bevarats efter omstruktureringen inte längre kan användas av stödmottagaren för sockerproduktion.

47      Kommissionen har bestritt de argument som anförts av Ungern, Republiken Frankrike och Republiken Italien.

48      Domstolen erinrar inledningsvis om att den, i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), efter att ha konstaterat att begreppet ”produktionsanläggningar” inte definierades i förordningarna nr 320/2006 och nr 968/2006, för det första påpekade att begreppet ”produktion” även kunde innefatta andra etapper av framställningen av en produkt, före eller efter den kemiska eller fysiska omvandlingsprocessen och att det följaktligen även kunde inbegripa lagring av socker som inte färdigställts direkt efter att ha utvunnits ur råvaran. Den drog således slutsatsen att lagring kunde vara ”direkt relaterad till produktionen av socker” i den mening som avses i artikel 4.1 b i förordning nr 968/2006 (dom av den 14 november 2013, SFIR m.fl., C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737, punkt 26). Domstolen bedömde för det andra att silorna kunde ha en direkt inverkan på de kvantiteter socker som kunde produceras och på de produktionsprocesser som var följden av närheten till en lageranläggning. De gjorde det nämligen bland annat möjligt att helt eller till viss del skjuta upp försäljningen av sockerproduktionen från ett visst produktionsår och därmed påverka marknadssituationen i den mening som avses i skäl 5 i förordning nr 320/2006 (dom av den 14 november 2013, SFIR m.fl., C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737, punkterna 27–29). Domstolen ansåg för det tredje att det av artikel 3.3 a och b i förordning nr 320/2006 följde att det berörda industrikomplexet, för att erhålla omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, i princip skulle tas ur bruk fullständigt och att möjligheten att inte montera ned eller att i framtiden fortsätta använda andra anläggningar än produktionsanläggningarna, och ändå behålla rätten till hela stödet, var ett undantag som skulle tolkas restriktivt (dom av den 14 november 2013, SFIR m.fl., C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737, punkt 30).

49      Mot bakgrund av föregående överväganden slog domstolen, i punkt 31 i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), fast att de silor som var avsedda för lagring av stödmottagarens socker skulle betraktas som produktionsanläggningar, och detta oavsett om de även användes för andra ändamål.

50      Domstolen godtog emellertid två undantag från denna princip. Den ansåg nämligen att silorna inte skulle kvalificeras som ”produktionsanläggningar” och därmed inte omfattades av skyldigheten avseende nedmontering, dels om det visades att de enbart använts för lagring av kvotproducerat socker som andra producenter lagrat där eller som köpts av andra producenter (dom av den 14 november 2013, SFIR m.fl., C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737, punkterna 32 och 35) dels om silorna enbart använts för färdigställande eller förpackning av socker som producerats på annat håll för saluföring (dom av den 14 november 2013, SFIR m.fl., C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737, punkterna 33 och 35) (nedan kallade de undantag som domstolen angett).

51      Ungern, Republiken Frankrike och Republiken Italien har i förevarande fall inte bestritt att de silor som tvisten rör, vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, inte omfattades av något av de undantag som domstolen angett. Ungern har inte heller bestritt att de silor som tvisten rör efter omstruktureringen hade bibehållits på produktionsplatserna tillhörande de ungerska sockerföretag som erhållit omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering.

52      Ungern anser emellertid att kommissionen gjorde fel när den bedömde att ovannämnda omständigheter motiverade den finansiella korrigering på 25 procent som tillämpades på denna medlemsstat. Ungern har, med stöd av Republiken Frankrike och Republiken Italien, nämligen gjort gällande att det avgörande är att silorna i slutet av omstruktureringen inte längre utgjorde anläggningar som var relaterade till sockerproduktionen. Kommissionen hade följaktligen fel när den ansåg att det var vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd som det skulle bedömas huruvida silorna omfattades av något av de undantag som domstolen angett.

53      De argument som har anförts av Ungern, likaledes med stöd av Republiken Frankrike och Republiken Italien, är emellertid inte förenliga med de aktuella bestämmelserna.

54      Det framgår inledningsvis av skälen 1 och 5 i förordning nr 320/2006 att målet med de aktuella bestämmelserna är att minska den olönsamma produktionskapaciteten i unionen genom att stimulera de företag som har den lägsta produktiviteten till att lägga ned sockerkvotproduktionen och avstå från de aktuella kvoterna.

55      Det följer av skäl 5 i förordning nr 320/2006 att ordningen för omstrukturering bygger på sockerföretagens fria deltagande genom att den syftar till att införa ett starkt ekonomiskt incitament, i form av ett lämpligt omstruktureringsstöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2013, SFIR m.fl., C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737, punkt 44).

56      För att uppnå målet att minska den olönsamma produktionskapaciteten i unionen, vilket eftersträvas med de aktuella bestämmelserna, har unionslagstiftaren förutsett två ordningar för omstrukturering som skiljer sig åt beroende på typen av nedmontering, nämligen fullständig eller delvis nedmontering, vilka leder till olika belopp av omstruktureringsstöd, såsom framgår av artikel 3.5 a och b i förordning nr 320/2006, jämförd med skäl 4 i förordning nr 968/2006.

57      Vad för det första avser de villkor som ska vara uppfyllda för att bevilja omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering krävs, enligt artikel 3.1 a och artikel 3.3 b i förordning nr 320/2006, att det sökande sockerföretaget avstår från den kvot som det tilldelat en eller flera av sina fabriker och att det lägger ned fabriken eller fabrikerna och fullständigt monterar ned produktionsanläggningarna. Vid beviljande av omstruktureringsstöd för delvis nedmontering krävs däremot, enligt artikel 3.1 b och artikel 3.4 b i förordning nr 320/2006, att det sökande sockerföretaget avstår från den kvot som det tilldelat en eller flera av sina fabriker, att det delvis monterar ned de produktionsanläggningar och fabriker som berörs och att det inte använder de återstående produktionsanläggningarna för framställning av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

58      För det andra har det kriterium som avser skyldigheten att montera ned produktionsanläggningar preciserats i artikel 4 i förordning nr 968/2006.

59      Enligt artikel 4.1 i förordning nr 968/2006 ska skyldigheten avseende fullständig nedmontering enligt artikel 3.1 a i förordning nr 320/2006 avse anläggningar som är nödvändiga för att producera socker, isoglukos eller inulinsirap (artikel 4.1 a i förordning nr 968/2006), anläggningar som är direkt relaterade till produktion av socker, isoglukos eller inulinsirap och som är nödvändiga för den produktion som omfattas av den avsagda kvoten, även om de kan användas i samband med produktion av andra produkter (artikel 4.1 b i förordning nr 968/2006), samt alla övriga anläggningar, exempelvis för förpackning, som lämnas oanvända och som ska monteras ned och avlägsnas av miljöskäl (artikel 4.1 c i förordning nr 968/2006).

60      Enligt artikel 4.1 c i förordning nr 968/2006, jämförd med artikel 3.1 a i förordning nr 320/2006 och skäl 4 i förordning nr 968/2006, är det vid fullständig nedmontering följaktligen möjligt att undantagsvis bevara alla anläggningar som inte är nödvändiga för att producera socker, isoglukos eller inulinsirap eller som inte är direkt relaterade till framställningen av dessa produkter, såsom anläggningar för förpackning, förutsatt att de används och inte ska monteras ned och avlägsnas av miljöskäl.

61      Det föreskrivs dessutom i artikel 4.2 i förordning nr 968/2006 att vid delvis nedmontering omfattar skyldigheten avseende nedmontering alla anläggningar som avses i punkt 1 i samma artikel (se punkt 59 ovan) och som inte är avsedda för annan produktion eller annan användning av fabriksområdet i enlighet med omstruktureringsplanen. Det framgår dessutom av artikel 3.1 b i förordning nr 320/2006 att de produktionsanläggningar som kan bevaras inte längre får användas för framställning av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker. Enligt artikel 4.2 i förordning nr 968/2006, jämförd med artikel 3.1 b i förordning nr 320/2006, är det således möjligt att bevara anläggningar som är nödvändiga för att producera socker, isoglukos eller inulinsirap eller som är direkt relaterade till framställning av nämnda produkter, förutsatt att de inte längre används för framställning av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker och att de är avsedda för annan produktion eller annan användning av fabriksområdet i enlighet med omstruktureringsplanen.

62      För det tredje ska sockerföretagen vid ansökan om omstruktureringsstöd välja mellan fullständig och delvis nedmontering.

63      Det följer nämligen av artikel 4.2 a, c, d och e och artikel 4.3 c och h i förordning nr 320/2006 samt artikel 9.2 a och c i förordning nr 968/2006, när de läses tillsammans, att en ansökan om omstruktureringsstöd ska innefatta bland annat åtagandet dels om att avstå från den aktuella kvoten, dels om att fullständigt eller delvis montera ned produktionsanläggningarna inom en frist som ska fastställas av den berörda medlemsstaten, samt en omstruktureringsplan som bland annat ska innehålla en fullständig teknisk beskrivning av de aktuella produktionsanläggningarna, en sammanfattning av åtgärderna och insatserna, de beräknade kostnaderna för dessa åtgärder och insatser, samt finansieringsplanen och tidsplanen för genomförandet av de olika åtgärder som planeras.

64      Enligt de bestämmelser som nämns i punkt 63 ovan ska stödmottagaren följaktligen senast vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd ha identifierat alla de produktionsanläggningar som vederbörande åtar sig att montera ned enligt omstruktureringsplanen. Detta förutsätter följaktligen, såvitt avser silorna, att det redan vid ansökan om stödet ska preciseras huruvida de utgör produktionsanläggningar för vilka det är obligatoriskt att förutse nedmonteringen i omstruktureringsplanen vid ansökan om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, eller huruvida de omfattas av de undantag som domstolen angett.

65      Varje annan tolkning skulle innebära att kraven i artikel 4 i förordning nr 320/2006 och artikel 9 i förordning nr 968/2006 förlorade sitt innehåll och skulle dessutom strida mot den åtskillnad mellan delvis och fullständig nedmontering som görs i de aktuella bestämmelserna.

66      För det fall sockerföretagen vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd inte vet huruvida silorna på deras produktionsplatser utgör produktionsanläggningar skulle dessa silor inte anges i omstruktureringsplanen som produktionsanläggningar som ska monteras ned, i strid med artikel 4.3 c i förordning nr 320/2006.

67      Åtagandet om att montera ned alla produktionsanläggningar, som ska fogas till ansökan om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering (se punkt 63 ovan), skulle dessutom vara felaktigt eftersom det antagligen inte skulle omfatta alla produktionsanläggningar som fanns när åtagandet gjordes.

68      Om kvalificeringen av silorna som produktionsanläggningar bedömdes i slutet av omstruktureringen skulle detta dessutom, såväl vid fullständig nedmontering som vid delvis nedmontering, göra det möjligt att bevara silor som vid tidpunkten för ansökan om stöd utgjorde produktionsanläggningar med motiveringen att de, efter omstruktureringen, inte längre användes som sockerproduktionsanläggningar. Möjligheten att bevara en del av produktionsanläggningarna skulle följaktligen inte längre vara utmärkande för delvis nedmontering, utan skulle utvidgas till att även omfatta fullständig nedmontering, trots att aktörerna i sistnämnda fall skulle erhålla omstruktureringsstöd med ett belopp som var 25 procent högre än det som beviljas vid delvis nedmontering, såsom framgår av artikel 3.5 a och b i förordning nr 320/2006 och skäl 4 i förordning nr 968/2006.

69      Mot bakgrund av det föregående ska en silo som utgör en produktionsanläggning vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering anges i denna ansökan och monteras ned i enlighet med omstruktureringsplanen, vid äventyr av att villkoren för att bevilja sådant stöd annars inte är uppfyllda.

70      Till skillnad från vad Ungern, Republiken Frankrike och Republiken Italien har påstått gjorde kommissionen följaktligen inget fel när den ansåg att det är vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd som silornas kvalificering ska bedömas.

71      Denna slutsats påverkas inte av de argument som har anförts av Ungern Republiken Frankrike och Republiken Italien.

72      För det första har Ungern hävdat att det kriterium som kommissionen grundat sig på strider mot systematiken i ordningen för omstrukturering av sockerindustrin. Det som enligt dess mening är avgörande för att uppfylla målet med omstruktureringsstöd är nämligen att det i slutet av omstruktureringen inte längre finns några produktionsanläggningar som kan användas för sockerproduktion.

73      Det framgår i detta hänseende av punkterna 56, 57 och 68 ovan att för att uppnå målet att minska den olönsamma produktionskapaciteten i unionen, vilket eftersträvas med de aktuella bestämmelserna, har unionslagstiftaren förutsett två ordningar för omstrukturering som skiljer sig åt beroende på typen av nedmontering och som leder till olika belopp av omstruktureringsstöd. Såsom anges i punkterna 62–64 ovan innebär valet mellan delvis och fullständig nedmontering dessutom att det företag som ansöker om omstruktureringsstöd redan vid ansökan om stödet identifierar alla de produktionsanläggningar på den aktuella platsen som företaget åtar sig att fullständigt eller delvis riva senast i slutet av omstruktureringen.

74      Mot bakgrund av det föregående följer det kriterium som kommissionen grundat sig på logiskt av det system som införts av unionslagstiftaren, och det går inte utöver systematiken i ordningen för omstrukturering av sockerindustrin.

75      Ungern kan följaktligen inte vinna framgång med sitt argument.

76      För det andra anser Republiken Frankrike att kommissionen inte på grundval av skyldigheten enligt artikel 4.2 i förordning nr 320/2006 – att i ansökningarna om stöd inbegripa åtagandet om att montera ned produktionsanläggningarna inom en frist som fastställts av medlemsstaten – kan sluta sig till att tidpunkten för att bedöma silornas användning är den då ansökan om stödet gjordes. Enligt Republiken Frankrike avser nämnda bestämmelse nämligen inte villkoren för att bevilja omstruktureringsstöd, utan endast vad ansökningar om omstruktureringsstöd ska innehålla och när ansökningarna ska ges in.

77      Det framgår uttryckligen av lydelsen av artikel 9 i förordning nr 968/2006 att villkoren i artikel 4 i förordning nr 320/2006 avser tillåtligheten av ansökningar om omstruktureringsstöd. Det kan dessutom konstateras att dessa villkor för tillåtlighet skiljer sig från de materiella villkoren för att bevilja omstruktureringsstöd för fullständig demontering, vilka för deras del fastställs i artikel 3.1 a i förordning nr 320/2006, nämligen, för det första, avstående från den kvot som en eller flera av stödmottagarens fabriker tilldelats och, för det andra, fullständig nedmontering av produktionsanläggningarna och nedläggning av de aktuella fabrikerna (se punkt 57 ovan).

78      Även om inte alla produktionsanläggningar som ska monteras ned i enlighet med omstruktureringsplanen identifieras i ansökan om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, är det emellertid inte enbart tillåtligheten av denna ansökan som kan bestridas, utan även rätten för det företag som ansöker om sådant stöd. Om en anläggning eller en byggnad inte benämns produktionsanläggning i omstruktureringsplanen förutses det nämligen inte i denna plan att anläggningen eller byggnaden ska monteras ned, och villkoret om fullständig nedmontering i artikel 3.1 a i förordning nr 320/2006 kommer då följaktligen inte att vara uppfyllt.

79      Om Republiken Frankrikes argument godtogs, skulle det i vart fall innebära att medlemsstatens kontroll av ansökningar om omstruktureringsstöd endast avsåg huruvida villkoren för tillåtlighet iakttagits med avseende på nämnda ansökningar. Detta kan inte godtas, eftersom det enligt artikel 5.2 i förordning nr 320/2006 är medlemsstaten som beslutar om beviljande av omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering efter denna första kontroll. Det anges i artikel 5.2 i förordning nr 320/2006 att medlemsstaten, innan den beviljar omstruktureringsstöd, ska göra en ”noggrann kontroll” av stödansökans och omstruktureringsplanens innehåll samt av att de åtgärder och insatser som beskrivs i omstruktureringsplanen överensstämmer med tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning. När medlemsstaten granskar en ansökan om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering kan den således inte nöja sig med att endast göra en formell kontroll genom vilken det enbart konstateras att de olika uppgifter som ska ingå i dels stödansökan, dels omstruktureringsplanen, föreligger. Medlemsstaten ska i stället pröva huruvida dessa uppgifter medger slutsatsen, i vart fall vid ett första påseende, att villkoren för att bevilja omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering är uppfyllda och, följaktligen, att det efter omstruktureringen inte längre kommer att finnas några produktionsanläggningar på den produktionsplats som omfattats av nedmontering.

80      Det framgår för övrigt av artiklarna 25 och 26 i förordning nr 968/2006, när de läses tillsammans, att syftet med de kontroller som utförs efter omstruktureringen enligt artikel 25 i denna förordning är att pröva huruvida omstruktureringsplanen har genomförts korrekt och inte huruvida de materiella villkoren för att bevilja omstruktureringsstödet har uppfyllts, eftersom dessa villkor ska prövas på förhand, det vill säga innan stödet beviljas.

81      Republiken Frankrike kan följaktligen inte vinna framgång med sitt argument.

82      För det tredje har Ungern gjort gällande att det kriterium som kommissionen grundat sig på innebär att artikel 4.1 c i förordning nr 968/2006 förlorar sitt innehåll, eftersom det medför att silor som är avsedda för lagring av socker som ska förpackas inte kan bevaras om stödmottagaren tidigare har använt dem för att lagra sin egen produktion.

83      Såsom anges i punkterna 59 och 60 ovan följer det av artikel 4.1 c i förordning nr 968/2006, jämförd med artikel 3.1 a i förordning nr 320/2006 och skäl 4 i förordning nr 968/2006, att vid fullständig nedmontering kan alla anläggningar som inte är nödvändiga för att producera socker, isoglukos eller inulinsirap eller som inte är direkt relaterade till framställning av dessa produkter, såsom anläggningar för förpackning, undantagsvis bevaras, förutsatt att de används och inte ska monteras ned och avlägsnas av miljöskäl.

84      Det ska vidare erinras om att domstolen i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), slog fast att en silo som har använts för lagring av stödmottagarens socker utgjorde en produktionsanläggning som var direkt relaterad till produktionen av socker i den mening som avses i artikel 4.1 b i förordning nr 968/2006 (dom av den 14 november 2013, SFIR m.fl., C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737, punkterna 26 och 31) och omfattades följaktligen inte av de övriga anläggningar, exempelvis för förpackning, som avses i artikel 4.1 c i förordning nr 968/2006, som fick bevaras vid fullständig nedmontering, förutsatt att de användes och inte skulle monteras ned och avlägsnas av miljöskäl.

85      Till skillnad från vad Ungern har påstått är det enligt artikel 4.1 c i förordning nr 968/2006 följaktligen inte tillåtet att bevara en silo som använts för lagring av stödmottagarens produktion. Ett sådant bevarande kan nämligen endast äga rum vid delvis nedmontering och på villkor att den aktuella silon, efter nedmonteringen, inte längre används för framställning av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

86      Mot bakgrund av det föregående kan Ungern inte vinna framgång med sitt argument. Detsamma gäller det argument som Ungern anfört som svar på tribunalens skriftliga fråga, enligt vilket det i skäl 4 i förordning nr 968/2006 bland produktionsanläggningar görs skillnad på en undergrupp av anläggningar ”som inte hör till produktionslinjen”, som omfattar silor för lagring av socker och som kan bevaras oavsett om det rör sig om fullständig eller delvis nedmontering.

87      För det fjärde har Ungern, med stöd av Republiken Frankrike, gjort gällande att det kriterium som kommissionen grundat sig på inte framgår av domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), och inte heller följer av domstolens resonemang i den domen.

88      Det ska vidare erinras om att domstolen i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), inte tog ställning till vid vilken tidpunkt det skulle bedömas huruvida silorna utgjorde produktionsanläggningar som omfattades av skyldigheten avseende nedmontering. I det målet besvarade domstolen nämligen endast de frågor som Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien) hade ställt. Dessa frågor avsåg dels de kriterier på grundval av vilka det kunde fastställas huruvida silorna utgjorde produktionsanläggningar, dels giltigheten av artiklarna 3 och 4 i förordning nr 320/2006 och 4 i förordning nr 968/2006, med beaktande av överordnade bestämmelser och principer i unionens primärrätt.

89      Den omständigheten att domstolen i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), inte avgjorde frågan vid vilken tidpunkt silors användning ska bedömas kan emellertid inte påverka lagenligheten av det kriterium som kommissionen grundat sig på. Det kan härvidlag erinras om att detta kriterium nödvändigtvis, om än underförstått, följer av artikel 3.1 och 3.3–3.5 i förordning nr 320/2006, artikel 4.2 och 4.3 i förordning nr 320/2006, artikel 5.2 och 5.3 i samma förordning, artikel 4 i förordning nr 968/2006 och artikel 9.2 och 9.3 i sistnämnda förordning, när de läses tillsammans (se punkterna 57–68 ovan).

90      Ungern och Republiken Frankrike kan följaktligen inte vinna framgång med argumentet.

91      För det femte har Republiken Italien gjort gällande att det kriterium som kommissionen grundat sig på undergräver målet att bevara sysselsättningen – vilket eftersträvas med de aktuella bestämmelserna – eftersom kriteriet leder till rivning av silor som, före ansökan om omstruktureringsstöd, rättsenligt även använts för förpackning och färdigställande av socker som producerats på plats och, därmed, till att arbetstillfällen dras in.

92      Flera av bestämmelserna i förordningarna nr 320/2006 och nr 968/2006 vittnar om den vikt som unionslagstiftaren tillmäter sysselsättningssituationen i de områden som berörs av omstruktureringen av sockerindustrin. Det följer exempelvis av artikel 3.3 c och artikel 3.4 c i förordning nr 320/2006 att fullständig och delvis nedmontering kräver åtgärder för att underlätta omplacering av arbetskraft. Vid delvis nedmontering är det, enligt artikel 4.2 i förordning nr 968/2006, jämförd med artikel 3.1 b i förordning nr 320/2006, dessutom tillåtet att bevara produktionsanläggningar för att använda dem för framställning av produkter som inte omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker (se punkt 61 ovan), vilket medför att arbetstillfällen kan bevaras på de tidigare sockerproduktionsplatserna. På samma sätt är det enligt artikel 4.1 c i förordning nr 968/2006, jämförd med skäl 4 i samma förordning, vid fullständig nedmontering tillåtet att bevara anläggningar som inte är nödvändiga för att producera socker, isoglukos eller inulinsirap eller som inte är direkt relaterade till framställning av dessa produkter, såsom anläggningar för förpackning, som används och inte ska monteras ned och avlägsnas av miljöskäl (se punkt 60 ovan).

93      Det ska härvidlag beaktas att målet att bevara sysselsättningen och verksamheten i de företag som berörs av omstruktureringen ska bedömas tillsammans med det huvudsakliga mål som eftersträvas med de aktuella bestämmelserna, nämligen att minska de olönsamma sockerkvantiteterna i unionen, enligt skälen 1 och 5 i förordning nr 320/2006 (se punkt 54 ovan).

94      De sociala hänsyn som Republiken Italien har gjort gällande kan inte heller rättfärdiga dess tolkning av de aktuella bestämmelserna, vilken motverkar den grundläggande skillnad som unionslagstiftaren har avsett att införa mellan delvis nedmontering och fullständig nedmontering (se punkterna 56, 57 och 68 ovan) och, därmed, strider mot dessa bestämmelser.

95      Republiken Italien kan följaktligen inte vinna framgång med sitt argument.

96      För det sjätte har Ungern, med stöd av Republiken Frankrike, gjort gällande att det kriterium som kommissionen grundat sig på inte tar hänsyn till att sockerproduktionen är säsongsbunden, och ifrågasatt den praktiska tillämpningen av de undantag som domstolen angett. Ungern har i detta hänseende påmint om att ansökningar om omstruktureringsstöd ska lämnas till den berörda medlemsstaten senast den 31 januari före det regleringsår under vilket kvoterna ska avstås, enligt artikel 4.1 i förordning nr 320/2006. Eftersom detta datum infaller under en period av sockerproduktion som är säsongsbunden, är det mycket troligt att silorna vid denna tidpunkt fortfarande används i sockerkvotproduktionen för den som ansöker om omstruktureringsstöd, med beaktande av vad som är utmärkande för deras funktion och användning. Ungern har således hävdat att företagen, för att erhålla omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering samtidigt som de bevarar silorna för att använda dem i framtiden för lagring av socker som producerats på annat håll, måste antingen lagra sådant socker i silorna redan under det regleringsår som föregår avståendet från kvoter eller ta silorna ur bruk, i förekommande fall genom att upphöra med produktionen av sitt eget socker redan innan de avstått från produktionskvoten. Republiken Frankrike har tillagt att det är sällsynt att ett företag på ett och samma ställe har en anläggning för produktion av socker som omfattas av dess kvot och silor som används för lagring, färdigställande eller förpackning av socker som kvotproducerats av andra producenter.

97      Den omständigheten att det vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd är svårt att uppfylla de villkor som fastställts genom de undantag som domstolen angett innebär inte att dessa villkor inta kan uppfyllas. Kommissionen har för övrigt hänvisat till dom nr 2966 av den 15 juni 2015 från Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien), av vilken det framgår att, av tre silor som fanns dagen för den aktuella ansökan om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, en silo användes för lagring av socker som producerats på det stödmottagande företagets produktionsplats, medan de båda andra silorna användes för lagring och förpackning av socker som producerats av andra producenter.

98      Vidare är, såsom kommissionen korrekt har gjort gällande, den omständigheten att silor som inte utgör produktionsanläggningar bevaras ett undantag från den huvudregel som domstolen hänvisade till i punkt 30 i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), enligt vilken det aktuella industrikomplexet ska tas ur bruk fullständigt för att omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering ska kunna beviljas. Den omständigheten att bedömningen av silornas användning vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd sällan leder till att de inte kvalificeras som produktionsanläggningar är därmed endast en följd av att möjligheten att inte montera ned eller rentav att i framtiden fortsätta använda andra anläggningar än produktionsanläggningar, och ändå behålla rätten till omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, är ett undantag från den huvudregel som domstolen erinrat om och detta undantag ska tolkas restriktivt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2013, SFIR m.fl., C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737, punkt 30).

99      Ungern och Republiken Frankrike kan följaktligen inte vinna framgång med sina argument.

100    För det sjunde har Ungern, med stöd av Republiken Italien, påstått att kommissionens argument att det skulle vara olämpligt att beakta silornas användning i slutet av omstruktureringen, eftersom denna då antagligen skulle vara avslutad och det följaktligen inte längre skulle produceras något socker som omfattades av den avsagda kvoten är ologiskt. Det förutsätter nämligen att målet med omstruktureringen uppnåtts redan innan den inletts.

101    Såsom förklaras i punkterna 57–68 ovan syftar kontrollen av silornas användning vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd till att fastställa huruvida silorna utgör anläggningar som är relaterade till produktionen, vilka absolut ska monteras ned för att omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering ska kunna beviljas, eller anläggningar som inte är relaterade till sockerproduktionen, vilka stödmottagaren kan välja att bevara eller montera ned. Till skillnad från vad Ungern har påstått förutsätter inte alls den omständigheten att silornas användning kontrolleras dagen för stödansökan att målet med omstruktureringen redan uppnåtts och att silorna då redan har monterats ned. Enligt lydelsen av artikel 6 i förordning nr 968/2006 löpte fristen för att montera ned produktionsanläggningar för övrigt ut senast den 31 mars 2012. Om en silo utgjorde en anläggning för sockerproduktion vid tidpunkten för ansökan om stöd skulle dess faktiska nedmontering följaktligen inte ske omedelbart, utan detta kunde ske ett senare datum, och senast den 31 mars 2012.

102    Av punkterna 57–60 ovan framgår att det i slutet av omstruktureringen i vart fall inte kan finnas kvar några produktionsanläggningar på en plats som omfattats av fullständig nedmontering, inbegripet silor som använts för lagring av socker som stödmottagaren producerat, med undantag av det fall där omstruktureringsplanen inte har genomförts korrekt. I ett sådant fall blir stödmottagaren föremål för återkrav av stödet enligt artikel 26 i förordning nr 968/2006 och sanktioner enligt artikel 27 i denna förordning.

103    Ungern kan följaktligen inte vinna framgång med sitt argument.

104    Mot bakgrund av vad som har anförts i punkterna 101 och 102 ovan kan inte heller Republiken Frankrike vinna framgång med sitt argument att det, i slutet av omstruktureringen, inte är säkert att de silor som bevarats nödvändigtvis omfattas av de undantag som domstolen angett.

105    För det åttonde har Ungern påstått att det kriterium som kommissionen grundat sig på strider mot det handlingsutrymme för att upprätta och genomföra omstruktureringsplaner som sockerföretagen har enligt de bestämmelser som är tillämpliga, särskilt artikel 4.1 c i förordning nr 968/2006. Republiken Frankrike har för sin del påstått att det av den möjlighet att ändra omstruktureringsplanen som föreskrivs i artikel 11 i förordning nr 968/2006 följer att den exakta användningen av de silor som bevaras kan ändras under nedmonteringen. Enligt dess mening utgör nedmonteringens utvecklingsbara karaktär hinder för att silornas användning bedöms vid tidpunkten för ansökan om stöd.

106    Tribunalen påpekar härvidlag att för det första får det handlingsutrymme för att upprätta omstruktureringsplanen som stödmottagarna har och möjligheten att ändra denna plan enligt artikel 11 i förordning nr 968/2006 inte medföra ett åsidosättande av bestämmelserna i förordningarna nr 320/2006 och nr 968/2006 och, i synnerhet, av den grundläggande skyldighet att montera ned produktionsanläggningarna som föreskrivs i artikel 3.1 a och b i förordning nr 320/2006. Denna skyldighet innebär, vid fullständig nedmontering, att alla befintliga produktionsanläggningar vid tidpunkten för ansökan om stöd ska rivas.

107    För det andra bortses genom Ungerns och Republiken Frankrikes argument från skillnaden mellan fullständig och delvis nedmontering, en skillnad som ändå är knuten till de aktuella bestämmelserna (se punkterna 56, 57 och 68 ovan). Det är endast möjligt att bevara produktionsanläggningar, däribland silorna, vid delvis nedmontering och mot ett mindre stödbelopp än vad som skulle erhållas om alla produktionsanläggningar monterades ned.

108    Ungern och Republiken Frankrike kan följaktligen inte vinna framgång med sina argument.

109    För det nionde har Republiken Frankrike hävdat att det av användningen av futurum indikativ i den franska versionen av uttrycket ”de produktionsanläggningar som inte kommer att användas” i artikel 3.4 b i förordning nr 320/2006 följer att det villkor som avser användningen av de anläggningar som bevaras på en produktionsplats inte kan bedömas vid tidpunkten för ansökan om omstruktureringsstöd.

110    Tribunalen erinrar om att det enligt artikel 3.4 b i förordning nr 320/2006, vid delvis nedmontering, är tillåtet att bevara en del av produktionsanläggningarna och att montera ned de produktionsanläggningar som stödmottagaren antagligen inte längre kommer att använda efter omstruktureringen. Det preciseras dessutom i artikel 4.2 i förordning nr 968/2006 att alla anläggningar ”som inte är avsedda för annan produktion eller annan användning av fabriksområdet i enlighet med omstruktureringsplanen” ska monteras ned.

111    Det framgår följaktligen av de ovan i punkt 110 nämnda bestämmelserna, när de läses tillsammans, att den som erhåller omstruktureringsstöd för delvis nedmontering är skyldig att känna till, redan tidpunkten för ansökan om nämnda stöd, vilka produktionsanläggningar som vederbörande inte avser att använda efter omstruktureringen och att ange dessa anläggningar i omstruktureringsplanen.

112    Användningen av futurum indikativ i den franska versionen av artikel 3.4 b i förordning nr 320/2006 kan i detta sammanhang inte utgöra något hinder för det kriterium som kommissionen grundat sig på.

113    Republiken Frankrike kan följaktligen inte vinna framgång med sitt argument.

114    För det tionde, och slutligen, har Ungern påstått att domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), medför att det fortfarande råder viss osäkerhet vad gäller möjligheten att i en silo lagra socker som stödmottagaren producerat och som omfattas av en annan än den avsagda kvoten, utan att det ska vara fråga om en produktionsanläggning. Ungern har gjort gällande att det råder bristande överensstämmelse mellan domstolens slutsatser i punkterna 32 och 40 i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), såvida det inte ska anses att de silor som bevaras kan användas för framställning av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker, exempelvis genom att silorna används för lagring av socker som stödmottagaren har producerat på en annan produktionsplats och som omfattas av en annan kvot.

115    Tribunalen påpekar härvidlag att det råder fullständig överensstämmelse mellan domstolens slutsatser i punkterna 32 och 40 i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737). I punkt 32 i den domen bedömer domstolen nämligen det fall där silorna inte utgör produktionsanläggningar genom att de endast används för lagring av socker som kvotproducerats av andra producenter eller som köpts av andra producenter. I punkt 40 i den domen åsyftar domstolen däremot det fall där en silo, som utgör en produktionsanläggning vid tidpunkten för ansökan om stöd, fortsätter att användas för lagring av socker som stödmottagaren producerat på sina andra produktionsplatser och som omfattas av en annan kvot. Domstolen angav att producenten ”normalt inte [hade] rätt till omstruktureringsstöd” på grund av förbudet, vid delvis nedmontering, i artikel 3.1 b i förordning nr 320/2006 mot att använda produktionsanläggningar som inte har monterats ned för framställning av produkter som omfattas av den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

116    Tribunalen anmärker vidare att frågan huruvida begreppet ”installationsanläggningar” omfattar silor som används vid lagring av socker som stödmottagaren producerat på sina andra produktionsplatser och som omfattas av en annan produktionskvot inte har någon betydelse för fastställandet av vid vilken tidpunkt silornas användning ska bedömas.

117    Ungern kan följaktligen inte vinna framgång med sitt argument.

118    Eftersom inget av de argument som åberopats av Ungern, Republiken Frankrike och Republiken Italien är välgrundat, ska talan ogillas såvitt avser den första grunden.

 Den andra grunden: Åsidosättande av de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97 och principen om lojalt samarbete

119    Den andra grunden består av två delar av vilka den första avser åsidosättande av de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97 och den andra avser åsidosättande av principen om lojalt samarbete.

120    Det ska inledningsvis preciseras att Ungern, i samband med den andra grundens första del, har gjort gällande att kommissionen, med hänsyn till de tolkningssvårigheter som de aktuella bestämmelserna gett upphov till, borde ha avhållit sig från att tillämpa en finansiell korrigering eller borde ha tillämpat en mindre korrigering enligt dokument VI/5330/97. I samband med den andra delgrunden har Ungern däremot kritiserat kommissionen för att, under genomförandet av ordningen för omstrukturering av sockerindustrin, inte ha underrättat medlemsstaten om sin tolkning av de aktuella bestämmelserna, i synnerhet med avseende på skyldigheten att montera ned silor för att erhålla omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, i strid med principen om lojalt samarbete.

 Den första delgrunden: Åsidosättande av de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97

121    Ungern har, med stöd av Republiken Frankrike, kritiserat kommissionen för att ha åsidosatt de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97. Ungern har motiverat sin uppfattning med att kommissionen – med hänsyn till dels de tolkningssvårigheter som föranletts av förordningarna nr 320/2006 och nr 968/2006 i frågan hur silor ska behandlas vid fullständig nedmontering avseende en produktionsplats samt av domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), dels den omständigheten att kommissionen inte i rimlig tid informerat om sin tolkning av de aktuella bestämmelserna – borde ha minskat beloppet för den finansiella korrigering som avser omstruktureringen av sockerindustrin eller till och med ha avhållit sig från att tillämpa någon som helst finansiell korrigering enligt de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97.

122    Kommissionen har bestritt Ungerns argument.

123    Enligt bilaga 2 till dokument VI/5330/97, med rubriken ”Budgetkonsekvenserna i samband med granskningen av och beslutet att avsluta räkenskaperna för [garanti]sektionen vid EUGFJ av brister i kontroller utförda av medlemsstaterna”, ska finansiella korrigeringar tillämpas när kommissionen konstaterar att medlemsstaterna inte har utfört de kontroller som särskilt krävs i tillämpliga förordningar eller som i vart fall är nödvändiga för att säkerställa att den betalning som har verkställts inom ramen för garantisektionen vid EUGFJ är korrekt.

124    Under rubriken ”Särskilda fall” i bilaga 2 till dokument VI/5330/97, andra stycket (nedan kallat det särskilda fall som anges i bilaga 2 till dokument VI/5330/97), anges följande:

”Om bristerna beror på svårigheter att tolka gemenskapsbestämmelser, utom i de fall då det rimligen kan antas att medlemsstaten kommer att ta upp dessa svårigheter med kommissionen, och om de nationella myndigheterna har gjort vad som krävs för att avhjälpa bristerna så snart dessa har upptäckts, kan dessa viktningsfaktorer beaktas och medföra att en lägre procentsats för korrigeringen tillämpas eller att ingen korrigering görs över huvud taget.”

125    Det ska inledningsvis erinras om att den aktuella institutionen, i förevarande mål kommissionen, genom att anta administrativa förhållningsregler som är avsedda att ha externa verkningar, såsom de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97, och offentliggöra dessa eller – som i förevarande fall – kommunicera dem till medlemsstaterna, och genom att tillkännage att den fortsättningsvis kommer att tillämpa dessa förhållningsregler på de fall som omfattas av dem, själv har begränsat utrymmet för sin skönsmässiga bedömning. Om institutionen frångår dessa regler riskerar den att sanktionsåtgärder vidtas mot densamma på grund av att den åsidosatt allmänna rättsprinciper såsom likabehandlingsprincipen, rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar. Det kan följaktligen inte uteslutas att sådana förhållningsregler med allmän räckvidd, under vissa förutsättningar och beroende på deras innehåll, kan ha rättsverkningar och, i synnerhet, att administrationen i ett bestämt fall inte kan avvika från dem utan att ange skäl som är förenliga med allmänna rättsprinciper, såsom principerna om likabehandling eller skydd för berättigade förväntningar, under förutsättning att ett sådant förfaringssätt inte strider mot överordnade regler i unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 september 2011, Grekland/kommissionen, T‑344/05, ej publicerad, EU:T:2011:440, punkt 192, dom av den 16 september 2013, Spanien/kommissionen, T‑3/07, ej publicerad, EU:T:2013:473, punkt 84 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 juli 2014, Grekland/kommissionen, T‑376/12, EU:T:2014:623, punkt 106 (ej publicerad)).

126    Det ska dessutom påpekas, såsom kommissionen har gjort, att det särskilda fall som anges i bilaga 2 till dokument VI/5330/97 är en viktningsfaktor som den berörde inte automatiskt har rätt att göra gällande. Såsom framgår av den formulering i dokument VI/5330/97 som rör denna möjlighet kan ett särskilt fall göras gällande under förutsättning att följande villkor är uppfyllda, dels ska den brist som kommissionen har konstaterat vid förfarandet för avslutande av räkenskaperna följa av svårigheter att tolka unionsbestämmelser, dels ska de nationella myndigheterna ha gjort vad som krävs för att avhjälpa bristerna så snart dessa har upptäckts av kommissionen.

127    Vad avser det första villkoret för att göra gällande det särskilda fall som anges i bilaga 2 till dokument VI/5330/97 konstaterar tribunalen först att kommissionen inte har bestritt Republiken Frankrikes påstående att nio medlemsstater har erfarit tolkningssvårigheter med avseende på begreppet ”produktionsanläggningar” och möjligheten att bevara lagringssilor vid fullständig nedmontering av en sockerproduktionsplats. Vidare angav förlikningsorganet uttryckligen i sin rapport av den 25 april 2013 att det förelåg svårigheter att tolka de aktuella bestämmelserna och att inte bara medlemsstaterna utan även kommissionens tjänstemän ställdes inför dessa svårigheter (se punkt 27 ovan). Slutligen avgjorde domstolen i domen av den 14 november 2013, SFIR m.fl. (C‑187/12–C‑189/12, EU:C:2013:737), endast frågan under vilka villkor en silo inte skulle kvalificeras som en produktionsanläggning som omfattades av skyldigheten avseende nedmontering. Den prövade emellertid varken frågan vid vilken tidpunkt silornas användning skulle bedömas eller frågan huruvida skyldigheten avseende nedmontering med nödvändighet innebar att produktionsanläggningarna skulle rivas.

128    Med beaktande av de omständigheter som det erinras om i punkt 127 ovan, och till skillnad från vad kommissionen har påstått, kan det konstateras att de aktuella bestämmelserna gav upphov till tolkningssvårigheter i fråga om bevarande av silor vid fullständig nedmontering.

129    Detta konstaterande påverkas inte av kommissionens argument att den till de medlemsstater som hade ställt frågan om skyldigheten att montera ned silor alltid besvarat denna med fullständigt överensstämmande uppgifter. Det är nämligen så, att det inte bara saknas stöd för kommissionens påstående utan det är i vart fall felaktigt i faktiskt hänseende, eftersom kommissionen i dupliken medgett att den aldrig besvarade den skrivelse som de ungerska myndigheterna hade sänt till den i november 2006 och som den hade mottagit den 15 december 2006, i vilken myndigheterna hade ställt just frågan om bevarande av silor vid fullständig nedmontering.

130    Det första villkoret för att göra gällande det särskilda fall som anges i bilaga 2 till dokument VI/5330/97 är följaktligen uppfyllt i förevarande fall.

131    Vad avser det andra villkoret för att göra gällande det särskilda fall som anges i bilaga 2 till dokument VI/5330/97, enligt vilket medlemsstaten ska ha vidtagit åtgärder för att avhjälpa bristen så snart denna har upptäckts, har Ungern i sina skrivelser hävdat att det, eftersom det rådde osäkerhet om hur de aktuella bestämmelserna korrekt skulle tolkas, inte kunde förväntas av denna medlemsstat att den omedelbart skulle vidta korrigerande åtgärder.

132    Ungern har, som svar på en fråga som tribunalen ställde under förhandlingen, bekräftat att denna medlemsstat inte vidtagit några åtgärder för att avhjälpa den brist som kommissionen hade konstaterat i sitt första meddelande av den 20 juli 2010.

133    Ungern behövde inte nödvändigtvis riva de silor som tvisten rör för att det andra villkoret för att det särskilda fall som anges i bilaga 2 till dokument VI/5330/97 skulle vara uppfyllt, men denna medlemsstat hade kunnat samarbeta med kommissionen genom att vidta åtgärder mot dem som erhöll omstruktureringsstöd för att kunna avhjälpa bristen eller i vart fall hindra att den skada som bristen orsakade fonden förvärrades, bland annat genom att vägra frisläppa de säkerheter som mottagarna av omstruktureringsstöd hade ställt enligt artikel 16 i förordning nr 968/2006, vilket Ungern inte gjorde.

134    Eftersom det andra villkoret för att göra gällande det särskilda fall som anges i bilaga 2 till dokument VI/5330/97 inte var uppfyllt, var kommissionen inte skyldig, till skillnad från vad Ungern har yrkat, att avhålla sig från att tillämpa någon som helst finansiell korrigering eller att minska ett sådant belopp.

135    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens första del.

 Den andra delgrunden: Åsidosättande av principen om lojalt samarbete

136    Ungern har, med stöd av Republiken Frankrike, gjort gällande att kommissionen, med hänsyn till svårigheterna att tolka de aktuella bestämmelserna, och med tillämpning av principen om lojalt samarbete, klart borde ha gett till känna sin ståndpunkt för alla medlemsstater, i synnerhet genom att besvara de frågor som ställts i det inledande skedet av ordningen för omstrukturering, och ha uppmärksammat dem på den eventuella risken för att silornas bevarande inte skulle anses vara förenligt med skyldigheten avseende fullständig nedmontering, vilket kommissionen inte gjorde. Ungern har även kritiserat kommissionen för att aldrig ha besvarat den skrivelse som denna medlemsstat hade sänt till den i november 2006 för att få klarhet i frågan huruvida skyldigheten avseende fullständig nedmontering omfattade silorna.

137    Kommissionen har bestritt Ungerns argument. Denna institution har för det första angett att de flesta medlemsstaterna inte hade haft några svårigheter att tolka de aktuella bestämmelserna och att de som hade haft sådana svårigheter, och som i det avseendet hade förhört sig hos kommissionen, alltid hade fått ett klart och sammanhängande svar av nämnda institution. Kommissionen har för det andra hävdat, vad avser den skrivelse som Ungern hade sänt till denna institution i november 2006, att dess behöriga administrativa enhet inte mottagit skrivelsen och att Ungern, även om den omständigheten att kommissionen inte besvarat en skrivelse som den ska ha mottagit skulle anses utgöra en ”oursäktlig underlåtenhet” från dess sida, borde ha visat prov på gott omdöme genom att på nytt uttrycka sin osäkerhet för kommissionen.

138    Det framgår av lydelsen av artikel 4.3 FEU att enligt principen om lojalt samarbete ska unionen och medlemsstaterna respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av fördragen.

139    Principen om lojalt samarbete är till sin natur ömsesidig. Den innebär nämligen en förpliktelse för medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa unionsrättens tillämplighet och verkan och ålägger unionsinstitutionerna motsvarande skyldighet att samarbeta lojalt med medlemsstaterna (dom av den16 oktober 2003, Irland/kommissionen, C‑339/00, EU:C:2003:545, punkterna 71 och 72, och dom av den 6 november 2014, Grekland/kommissionen, T‑632/11, ej publicerad, EU:T:2014:934, punkt 34).

140    Det följer för det första av den rättspraxis som det erinras om i punkt 139 ovan att det, enligt principen om lojalt samarbete, ankom på medlemsstaterna att undanröja varje osäkerhet om hur de aktuella bestämmelserna korrekt ska tillämpas, i förekommande fall genom att förhöra sig hos kommissionen om möjligheten att bevilja företag som avsåg att bevara silor omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering.

141    Kommissionen har dessutom påpekat, utan att motsägas av Ungern, att av 23 medlemsstater som deltagit i ordningen för omstrukturering hade endast 6 medlemsstater, däribland Ungern, ställt frågor om silor till kommissionen. Följaktligen kunde kommissionen rimligen anse att de flesta medlemsstaterna hade uppfattat det så, att de aktuella bestämmelserna innebar krav på att riva silorna för att beviljas omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering och att kommissionen därför inte behövde meddela alla medlemsstater hur den tolkade de aktuella bestämmelserna.

142    Till skillnad från vad Ungern och Republiken Frankrike har påstått kunde det följaktligen inte krävas av kommissionen, enligt principen om lojalt samarbete, att den för alla medlemsstater skulle meddela sin ståndpunkt angående skyldigheten att montera ned silor.

143    Även om det kan anses beklagligt att kommissionen inte besvarat Ungerns skrivelse från november 2006, kan detta uteblivna svar, som kommissionen själv har betecknat som en ”oursäktlig underlåtenhet”, för det andra, under omständigheterna i detta fall, inte anses utgöra ett åsidosättande av principen om lojalt samarbete.

144    Det ankom nämligen på Ungern, enligt principen om lojalt samarbete, att undanröja varje osäkerhet om skyldigheten att montera ned silorna för att erhålla omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering, i förekommande fall genom att på nytt förhöra sig hos kommissionen, antingen skriftligen eller muntligen vid den behöriga förvaltningskommitténs möten, vilket nämnda medlemsstat inte gjorde.

145    Kommissionens uteblivna svar på Ungerns skrivelse från november 2006 kan i vart fall inte jämställas med ett ställningstagande genom vilket institutionen godtar de ungerska myndigheternas tolkning av de aktuella bestämmelserna. De ungerska myndigheterna skulle endast ha kunnat dra slutsatsen att kommissionen godkänt att de silor som tvisten rör bevarades vid fullständig nedmontering om denna institution uttryckligen och klart hade uttryckt det (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2011, Spanien/kommissionen, T‑106/10, ej publicerad, EU:T:2011:740, punkt 69 och där angiven rättspraxis).

146    Det kan för det tredje konstateras att kommissionen i det första meddelandet av den 20 juli 2010 påpekade för Ungern att silorna var direkt relaterade till produktionen av socker och att de följaktligen skulle monteras ned på de industriområden för vilka det hade ansökts om omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering.

147    I det första meddelandet av den 20 juli 2010 påminde kommissionen dessutom uttryckligen Ungern om att de ungerska sockerföretagen inte hade rätt till omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering om omstruktureringsplanerna inte genomfördes i sin helhet och om de byggnader som hade samband med produktionsverksamheten, däribland silorna, inte revs. Kommissionen påminde i detta hänseende om att den frist inom vilken nedmonteringen skulle avslutas enligt artikel 6.1 andra stycket i förordning nr 968/2006, i den lydelse som då var tillämplig, löpte ut den 30 september 2011.

148    Det var följaktligen fortfarande möjligt för Ungern, efter att ha mottagit det första meddelandet av den 20 juli 2010, att undgå den korrigering som har bestritts, genom att kräva att de ungerska sockerföretagen skulle iaktta de aktuella bestämmelserna, såsom de tolkats av kommissionen.

149    Trots att Ungern från den tidpunkten kände till kommissionens ståndpunkt i fråga om silornas nedmontering, vidtog denna medlemsstat emellertid ingen åtgärd för att rätta sig därefter. Såsom framgår av punkt 3.2.2 i den översiktsrapport som lades fram vid mötet den 18 november 2014 i kommittén för jordbruksfonderna (se punkt 33 ovan) framhärdade Ungern tvärtom med att tillämpa de aktuella bestämmelserna enligt medlemsstatens egen tolkning av bestämmelserna. Två dagar efter det bilaterala mötet mellan kommissionen och Ungern den 6 december 2010 (se punkt 22 ovan) frisläppte Ungern nämligen de två senaste säkerheter som mottagarna av omstruktureringsstöd för fullständig nedmontering hade ställt, trots att silorna fortfarande fanns kvar på de gamla sockerproduktionsplatser som tillhörde dem.

150    Mot bakgrund av det ovan anförda kan talan inte vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra del, som avser att kommissionen har åsidosatt principen om lojalt samarbete.

151    Eftersom Ungern inte har vunnit framgång med någon av sina grunder, ska talan ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

152    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

153    Tribunalen får emellertid, enligt artikel 135.1 i rättegångsreglerna, om så anses skäligt, undantagsvis besluta att en tappande rättegångsdeltagare – förutom att bära sina rättegångskostnader – endast delvis ska ersätta en annan deltagares rättegångskostnader. Enligt artikel 135.2 i rättegångsreglerna får tribunalen dessutom besluta att en rättegångsdeltagare, även om denne vunnit målet, helt eller delvis ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta framstår som befogat på grund av deltagarens uppträdande, inbegripet vid tiden före det att talan väcktes.

154    Ungern har tappat målet. Det har, i punkt 143 ovan, emellertid konstaterats att kommissionen inte besvarat Ungerns skrivelse från november 2006. Tribunalen anser att det vid dessa förhållanden är i överensstämmelse med rätt och billighet att förplikta Ungern att – förutom att bära sina rättegångskostnader – endast ersätta hälften av kommissionens rättegångskostnader och att förplikta kommissionen att bära hälften av sina rättegångskostnader.

155    I enlighet med artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska slutligen de medlemsstater som har intervenerat bära sina rättegångskostnader.

156    Följaktligen ska Republiken Frankrike och Republiken Italien bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Ungern ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)      Kommissionen ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

4)      Republiken Frankrike och Republiken Italien ska bära sina rättegångskostnader.

Kanninen Schwarcz Iliopoulos

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 12 mars 2019.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Tillämpliga bestämmelser

Förordning (EG) nr 320/2006

Förordning (EG) nr 968/2006

Bakgrund till tvisten

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

Den första grunden: Åsidosättande av artiklarna 3 och 4 i förordning nr 320/2006 och artikel 4 i förordning nr 968/2006.

Den andra grunden: Åsidosättande av de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97 och principen om lojalt samarbete

Den första delgrunden: Åsidosättande av de riktlinjer som fastställts i dokument VI/5330/97

Den andra delgrunden: Åsidosättande av principen om lojalt samarbete

Rättegångskostnader

*      Rättegångsspråk: ungerska.