PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)
den 10 mars 2009
Mål F-100/07
Kyriakos Tsirimiagos
mot
Europeiska unionens regionkommitté
”Personalmål – Tjänstemän – Lön – Överföring av en del av lönen utanför tjänstgöringslandet– Artikel 17.2 b i bilaga VII till de gamla tjänsteföreskrifterna – Bosparkonto – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Villkor – Lagstridiga överföringar– Lagstridigheten är uppenbar”
Saken: Talan som väcks med stöd av artikel 236 EG och 152 EA enligt vilken Kyriakos Tsirimiagos har yrkat att regionkommitténs beslut av den 21 november 2006 att med stöd av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna återkräva de belopp som Kyriakos Tsirimiagos fick utbetalt som korrigeringskoefficient för den del av hans lön som överfördes till Frankrike från april 2004 till maj 2005, ett belopp av 2 120,16 euro, ska ogiltigförklaras, samt, om nödvändigt, ogiltigförklara beslutet av den 21 juni 2007 att avslå Kuriakos Tsirimiagos klagomål och därmed bekräfta att ett belopp på 2 038,61 euro skulle återbetalas och slutligen att förplikta regionkommittén att återbetala de 2 038,61 euro som hållits inne av hans lön.
Avgörande: Det beslut som regionkommittén fattade den 21 november 2006, i ändrad lydelse genom beslut av den 21 juni 2007, ogiltigförklaras i den del som det häri anges att de belopp om 15 300 euro som betalats ut till Kyriakos Tsirimiagos som korrigeringskoefficient för den del av hans lön som överförts till Frankrike mellan april 2004 och maj 2005 ska betalas tillbaka. Regionkommittén ska återbetala det belopp på 15 300 euro, jämte dröjsmålsränta, som kvarhållits av Kyriakos Tsirimiagos lön, till honom. Detta belopp motsvarar korrigeringskoefficienten på överföringarna till hans bolåneaparkonto från april 2004 till maj 2005. Ränta löper från och med dagen för kvarhållandet till och med den dag då full betalning sker på grundval av den räntesatsa som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som gällde under den aktuella perioden, med tillägg av två procent. Talan ogillas i övrigt. Regionkommittén ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av sökandens rättegångskostnader. Sökanden ska bära hälften av sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Skrivelse från administrationen i vilken den berörde underrättas om att administrationen har för avsikt att återkräva det felaktigt utbetalda beloppet om inte denne lämnar en tillfredställande förklaring eller inger kompletterande styrkande handlingar – Omfattas inte
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
2. Tjänstemän – Återbetalning av felaktigt utbetalda belopp – Villkor – Uppenbart felaktig utbetalning – Den berördes vetskap om detta – Överföring av en del av tjänstemannens lön till ett bolånesparkonto utanför tjänstgöringsorten
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 85 ; bilaga VII, artikel 17.2)
3. Tjänstemän – Talan – Obegränsad behörighet – Ersättning för den ekonomiska skada som tjänstemannen åsamkats på grund av det rättstridiga återbetalningskravet – Återbetalning – Dröjsmålsränta utgår
(Tjänsteföreskrifterna, artiklel 91. 1)
1. En skrivelse från administrationen i vilken en tjänsteman underrättas om att administrationen, såvida inte tjänstemannen lämnar en tillfredställande förklaring eller inkommer med kompletterande handlingar, har för avsikt att återkräva vissa felaktigt utbetalda belopp och i vilken det inte anges varken vilka belopp som eventuellt kan komma att återkrävas eller villkoren för återbetalningen, kan inte anses utgöra en rättsakt som går tjänstemannen emot, eftersom skrivelsen inte direkt och omedelbart berör hans intressen genom att väsentligen påverka hans rättsställning och eftersom den inte heller utgör ett slutligt ställningstagande från administrationens sida. Vidare möjliggör en sådan skrivelse inte heller för tjänstemannen att kunna värdera om han vill anfäkta den genom ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.
(se punkterna 41 och 42)
2. Det framgår av artikel 85 i tjänsteföreskrifterna att ett krav på återbetalning av ett felaktigt utbetalt belopp underkastas två kumulativa villkor. Det första villkoret är att det föreligger en uppenbart felaktig utbetalning som administrationen avser att kräva tillbaka och det andra villkoret är att tjänstemannen inte kände till felet eller att felet var så uppenbart att tjänstemannen borde ha känt till det.
Även om det antogs att artikel 17.2 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna i den lydelse som gällde innan förordning nr 723/2004 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda trädde i kraft, enligt vilken det var möjligt för en tjänsteman att överföra en del av sin lön utanför tjänstgöringsorten för att täcka regelbundna och styrkta utgifter som han ska betala i ett annat land än det land där institutionen ligger eller utanför det land där han tjänstgör, inte ska tillämpas, om överföringen sker genom insättning på ett bolånesparkonto, vilket är godkänt som sådant i en medlemsstats lagstiftning, är den felaktiga karaktären av överföringen inte så uppenbar att tjänstemannen borde ha känt till detta, bland annat när ordalydelsen i de beröra rättsakterna inte möjliggör ett klart och otvetydigt svar på frågan huruvida denna bestämmelse är tillämplig på en sådan överföring och när de berörda tjänstegrenarna har agerat på ett sådant sätt att tjänstemannen har haft rimlig anledning att tro att de godtog en sådan tillämpning.
Även om det antogs att överföringen till ett bolånesparkonto omfattas av det materiella tillämpningsområdet för artikel 17.2 i bilaga VII i tjänsteföreskrifterna i ovannämnda lydelse kan en sådan överföring emellertid endast ske upp till det högsta beloppsmässiga tak som anges för ett sådant konto i nationell lagstiftning. Följaktligen kan överföringen av en del av tjänstemannens lön till ett bolånesparkonto, som överstiger detta beloppsmässiga tak, under inga omständigheter anses rättsenlig. Ett sådant fel ska anses vara uppenbart för en tjänsteman med erfarenhet av gemenskapens tjänstemannarätt.
(se punkterna 55, 60, 61, 64, 66, 70, 74 och 75)
3. Personaldomstolen, som har full prövningsrätt i tvister om penningbelopp, har behörighet att besluta att en sökande, som ersättning för en ekonomisk förlust, ska få tillbaka det belopp som administrationen felaktigt har återkrävt jämte dröjsmålsränta, som beräknas från dagen för kvarhållandet fram till den dag återbetalning verkligen sker.
(se punkterna 79 och 80)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: 18 september 2002, Puente Martín mot kommissionen, T‑29/01, REGP s. I‑A‑157 och II‑833, punkt 88 ; 9 juli 2003, Efthymiou mot kommissionen, T‑22/01, REGP s. I‑A‑177 och II‑891, punkt 45
Personaldomstolen: 16 janvier 2007, Borbély mot kommissionen, F‑126/05, REGP s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 73