Talan väckt den 4 augusti 2014 – Aduanas y Servicios Fornesa mot kommissionen

(Mål T-580/14)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Aduanas y Servicios Fornesa, SL (Lleida, Spanien) (ombud: advokaten I. Toda Jiménez)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara det angripna beslutet,

fastställa att sökanden har rätt till återbetalning av de tullavgifter som avkrävts sökanden i avräkningsavtalet av den 27 juni 2011 med Dependencia Regional de Aduanas e Impuestos Especiales de la delegación Especial de Cataluña (det regionala kontoret för tull och särskilda avgifter vid den särskilda avdelningen i Katalonien), i ”gemenskapsextern tull” för räkenskapsåren 2006, 2007 och 2008 på 2 453 003,38 euro, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 15 april 2014 i ärende REM 02/2012 genom vilket sökanden nekades återbetalning av utkrävda tullavgifter för ”smaksatt eller färgad sockersirap” vilken ursprungligen angavs ha framställts i Andorra. I dessa transaktioner agerade sökanden som tullombud och indirekt företrädare för importören.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 239 i tullkodexen genom en oriktig bedömning av den särskilda situationen och inte beaktat omständigheter av betydelse för beslutet.

Sökanden gör härvidlag gällande att tullombudet inte hade någon koppling till tillverkningen av den importerade varan (vilken koppling var den omständighet som var avgörande för att utkräva tullavgifterna), att importörens verksamhet var komplex och dold för tullombudet, att spanska tullverket inte hade underrättat tullombudet om sina misstankar angående importörens agerande och inte heller hade vidtagit någon skyddsåtgärd, att varucertifikaten EUR.1 angående importen hade godkänts vid två tillfällen av myndigheterna i Andorra, och att även den spanska tullens första analyser bekräftade att varorna skulle beviljas förmånsbehandling.

Andra grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 239 i tullkodexen eftersom det inte föreligger vare sig oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet som gjorde återbetalning utesluten.

Kommissionen har nöjt sig med att räkna upp ett antal möjliga handlingar som tullombudet kunde ha genomfört och som kunde ha förenlett tullombudet att betvivla importaktiviteternas laglighet. Av detta följer emellertid inte i under några omständigheter att tullombudet agerat ”oriktigt” eller ”uppenbart vårdslöst” varför hinder inte föreligger för återbetalning.

Sökanden understryker även den goda tro och den omsorg som tullombudet genomgående har uppvisat.