Talan väckt den 2 april 2024 – Novis mot kommissionen

(Mål T-185/24)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Novis Insurance Company, Novis Versicherungsgesellschaft, Novis Compagnia di Assicurazioni, Novis Poisťovňa a.s. (Bratislava, Slovakien) (ombud: advokaterna A. Börner och S. Henrich)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2024)810 final av den 2 februari 2024 genom vilket beslutet att neka sökanden tillgång till vissa handlingar fastställdes, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Åsidosättande av sökandens rätt att få tillgång till uppgifter och handlingar enligt artikel 15.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), artikel 42 FEUF och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001¹ , eftersom kommissionen rättsstridigt vägrade att ge sökanden tillgång till de relevanta handlingarna på grundval av det undantag som föreskrivs i artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Undantaget, som avser skydd för rättsliga förfaranden, är inte tillämpligt. Kommissionen kunde därför inte med stöd av detta undantag neka sökanden tillgång till de relevanta handlingarna.

Kommissionen tolkade och tillämpade felaktigt villkoren för undantaget, såsom de fastställts i rättspraxis, för tillgång till handlingar som inte upprättats inom ramen för ett rättsligt förfarande. I synnerhet underlät kommissionen att ge en tillfredsställande förklaring vad beträffar förefintligheten av ett relevant rättsligt förfarande, i vilket det framstår som mycket sannolikt att en begäran om förhandsavgörande kommer att framställas, och av en relevant koppling mellan de begärda handlingarna och det nationella rättsliga förfarandet, och visade och förklarade inte varför ett utlämnande av var och en av de begärda handlingarna faktiskt, och inte hypotetiskt, skulle undergräva respektive parts likställdhet i ett rättsligt förfarande.

Kommissionens beslut utgör vidare ett åsidosättande av relevanta lagbestämmelser och sökandens rättigheter, eftersom kommissionen har vägrat erkänna att tillgång till de begärda handlingarna måste medges på grund av att det föreligger ett övervägande allmänintresse för utlämnande.

Andra grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till tillgång till uppgifter och handlingar, eftersom kommissionen rättsstridigt nekade sökanden tillgång till de relevanta handlingarna på grundval av det undantag som föreskrivs i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

Kommissionen kan inte med framgång göra gällande undantaget som avser skyddet för  syftet med utredningar, med hänsyn till att inga utredningar pågick vid den tidpunkt då kommissionen antog beslutet att neka sökanden tillgång till de relevanta handlingarna. Kommissionen kan inte som skäl för detta nekande blott hänvisa till möjliga framtida utredningar. Det är inte heller möjligt att anse att någon (aktuell eller framtida) utredning allvarligt skulle undergrävas i händelse av utlämnande av handlingarna. Ingen adekvat förklaring har lämnats av kommissionen som bekräftar att det finns fog för oro för en sådan osannolikhet och ingen faktisk risk för undergrävande av någon utredning föreligger.

Även om undantaget var tillämpligt (vilket det inte är), skulle tillgång till de relevanta handlingarna inte kunna nekas, eftersom det finns ett övervägande allmänintresse för utlämnande av handlingarna.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandens rätt till tillgång till uppgifter, eftersom kommissionen rättsstridigt nekade sökanden tillgång till de relevanta handlingarna på grundval av det undantag som föreskrivs i artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001.

Kommissionen kan inte åberopa undantaget som avser skyddet för institutionens beslutsförfarande, eftersom de relevanta besluten redan hade antagits och eftersom handlingarna i fråga inte hade upprättats eller mottagits för internt bruk, samt eftersom kommissionen inte har lagt fram någon adekvat förklaring till varför ett utlämnande av handlingarna allvarligt skulle undergräva kommissionens beslutsförfarande.

Även om undantaget var tillämpligt (vilket det inte är), skulle tillgång till de relevanta handlingarna inte kunna nekas, eftersom det finns ett övervägande allmänintresse för utlämnande av handlingarna.

Fjärde grunden: Åsidosättande av unionsrätten och i synnerhet sökandens rätt till tillgång till uppgifter och handlingar, eftersom kommissionen åsidosatte den allmänna proportionalitetsprincipen som kommer till uttryck i artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001, och motiveringsskyldigheten.

Femte grunden: Åsidosättande av rätten till tillgång till kommissionens akter som särskilt berör sökanden i enlighet med artikel 41.2 b i stadgan.

Med sitt beslut åsidosatte kommissionen unionsrätten, eftersom sökanden har rätt till tillgång till de relevanta handlingarna också på grund av att de ingår i en akt som särskilt berör sökanden. Handlingarna i fråga avser nämligen avslutade utredningar enligt artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010¹ som fick direkta och avgörande konsekvenser för sökanden.

____________

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).

¹ Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 2010, s. 48).