Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning

 

Talan mot europeiska gemenskapernas kommission väckt den 26 mars 2005 av Konungariket Belgien

(mål T-134/05)

Rättegångsspråk: franska

Konungariket Belgien, där kontoren ligger i Bryssel, har den 26 mars 2005 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av advokaterna Jean-Pierre Buyle och Christophe Steyaert.

Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 januari 2005 till den del det fastslås att gamla krediter från ESF inte är preskriberade och, i förekommande fall, till den del det hävdas att dessa skulder medför en dröjsmålsränta grundad på artikel 86 i förordning nr 2342/2002/EG,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Mellan åren 1987 och 1992 krävde kommissionen återbetalning av vissa belopp som härrör från Europeiska socialfonden (ESF). Beloppen hade betalats ut av kommissionen direkt till olika belgiska organisationer som i egenskap av sponsorer men som dock inte använt dessa summor i enlighet med EFS bestämmelser.

Kommissionen företog under år 2004 kvittning av vissa av de belopp som sökanden var skyldig genom sina gamla krediter mot fordringar som sökanden hade på kommissionen. Till följd av denna kvittning riktade sökanden flera skrivelser till kommissionen som svarade genom det ifrågasatta beslutet i vilket anges, i motsats till vad sökanden gör gällande, att de gamla krediterna inte var preskriberade.

Till stöd för sin talan hävdar sökanden att de föreliggande skulderna är preskriberade i enlighet med artikel 3.1 i förordning nr 2988/95/EEG eller, i andra hand, i enlighet med belgisk lag, tillämplig i förevarande fall enligt artikel 2.4 i förordning nr 2988/95/EG.

Sökanden bestrider likaledes kommissionens påförande av dröjsmålsränta. Enligt sökanden finns det i förevarande fall ett särskilt undantag från artikel 86 i förordning nr 2342/2002/EG, vilken kommissionen åberopat som stöd för sitt krav på dröjsmålsränta, nämligen i förordningarna nr 1865/90/EEG och nr 448/2001/EG. Sökanden hävdar att det enligt dessa särskilda bestämmelser inte skall påföras någon dröjsmålsränta på ESF-åtgärder som beslutats före den 6 juli 1990 och att kommissionen således inte kan kräva någon dröjsmålsränta för de föreliggande skulderna.

____________