Mål T‑532/08
Norilsk Nickel Harjavalta Oy och Umicore SA/NV
mot
Europeiska kommissionen
”Talan om ogiltigförklaring – Miljö och skydd för människors hälsa – Klassificering, förpackning och märkning av vissa föreningar innehållande nickelkarbonat som farliga ämnen – Direktiv 2008/58/EG – Direktiv 67/548/EEG – Förordning (EG) nr 790/2009 – Förordning (EG) nr 1272/2008 – Anpassning av yrkandena – Tillämpning i tiden av artikel 263 fjärde stycket FEUF – Villkoret personligen berörd ej uppfyllt – Avvisning”
Sammanfattning av beslutet
1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Möjlighet att väcka talan med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF innan Lissabonfördraget trädde i kraft – Föreligger inte
(Artikel 230 fjärde och femte styckena EG och artikel 263 fjärde stycket FEUF)
2. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Förberedande rättsakter – Omfattas inte
(Artikel 230 EG)
3. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Möjlighet att vara personligen berörd av en rättsakt med allmän giltighet – Villkor – Rättsakter angående förfarandena för bedömning av risker med och klassificering av farliga ämnen
(Artikel 230 fjärde stycket EG)
1. I EUF‑fördraget finns det inte någon särskild övergångsbestämmelse som reglerar huruvida artikel 263 fjärde stycket FEUF är tillämplig på domstolsförfaranden som pågick den 1 december 2009. Vad gäller frågan om tillämpligheten i tiden av bestämmelser i vilka det fastställs sakprövningsförutsättningar för en talan om ogiltigförklaring som en enskild har väckt vid unionsdomstolen innebär maximen tempus regit actum att möjligheten att pröva en talan i sak ska bedömas utifrån de bestämmelser som var i kraft när talan väcktes samt att sakprövningsförutsättningarna ska prövas utifrån situationen när talan väcktes, det vill säga när ansökan lämnades in. Ansökan kan bara korrigeras innan tidsfristen för att väcka talan har löpt ut. I fall då sakprövningsförutsättningarna återfinns i artikel 230 EG när en talan om ogiltigförklaring väcks, det vill säga när såväl ansökan genom vilken talan väcktes som begäran om anpassning av yrkandena och grunderna för ogiltigförklaring gavs in, ska frågan huruvida förevarande talan kan tas upp till sakprövning således avgöras med utgångspunkt i nämnda artikel.
(se punkterna 69, 70 och 72)
2. En mellanliggande eller en förberedande rättsakt kan inte bli föremål för en talan om ogiltigförklaring, i den mening som avses i artikel 230 EG, eftersom den saknar bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att klart förändra dennes rättsliga ställning. De eventuella rättsstridigheter som en sådan förberedande rättsakt kan vara behäftad med ska nämligen åberopas till stöd för en talan mot den slutliga rättsakt i vars beredande den ingår. Rättsenligheten av detta beslut kan således enbart bestridas indirekt såsom stöd för en talan mot de rättsakter som förfarandet slutligen ger upphov till.
(se punkterna 93 och 94)
3. Andra personer än dem som en rättsakt är riktad till kan inte göra anspråk på att vara personligen berörda i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG annat än om rättsakten angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom berör dem personligen på motsvarande sätt som den som rättsakten är riktad till. Möjligheten att mer eller mindre exakt fastställa antalet rättssubjekt som berörs av en rättsakt, eller till och med deras identitet, innebär emellertid inte att dessa rättssubjekt ska anses personligen berörda av rättsakten, om det framgår att den är tillämplig i objektivt rättsliga eller faktiska situationer som anges i rättsakten i fråga. Även om den omständigheten att en person deltar i förfarandet för antagande av en unionsrättsakt kan medföra att vederbörande är personligen berörd av den ifrågavarande rättsakten om processrättsliga skyddsregler har föreskrivits i unionslagstiftningen till förmån för personen i fråga, är detta inte fallet med sökande som åberopar att de har deltagit aktivt i det förfarande för bedömning av risker med vissa ämnen som föreskrivs i artiklarna 6–10 i förordning nr 793/93 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen, vilka inte är tillämpliga på det förfarande för klassificering av ett ämne som farligt ämne som skiljer sig från det nyssnämnda förfarandet och som föreskrivs i direktiv 67/548 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen och i förordning nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006.
(se punkterna 97–99, 103, 108 och 109)