Överklagande ingett den 16 december 2021 av WEPA Hygienprodukte GmbH, WEPA Deutschland GmbH & Co. KG (sistnämnda tidigare Wepa Leuna GmbH) och Wepa Papierfabrik Sachsen GmbH av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-238/19, Wepa Hygieneprodukte GmbH m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-795/21 P)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: WEPA Hygienprodukte GmbH, WEPA Deutschland GmbH & Co. KG, (sistnämnda tidigare Wepa Leuna GmbH) och Wepa Papierfabrik Sachsen GmbH (ombud: H. Janssen, A. Vallone, Rechtsanwälte, D. Salm, Rechtsanwältin)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal (tredje avdelningen) meddelade den 6 oktober 2021 i mål T-238/19 i dess helhet,

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 28 maj 2018 om stödanordning SA.34045 (2013/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört för baslastkonsumenter enligt [19 §] i StromNEV-förordningen,

i andra hand återförvisa målet till tribunalen,

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Som första grund gör klagandena gällande att tribunalen missuppfattat sakomständigheterna och felbedömt innehållet och tillämpningsområdet för den nationella rätten, genom att den som grund för sin dom utgick från, för det första, att den federala infrastrukturmyndigheten (Bundesnetzagentur) med bindande verkan fastställde avgiften enligt 19 § punkt 2 i den tyska förordningen om elnätsavgifter (Stromnetzentgeltverordnung) (nedan kallad StromNEV), för det andra att den federala infrastrukturmyndigheten härvidlag tagit fram mycket detaljerade riktlinjer, och för det tredje att de systemansvariga erhöll fullständig ersättning för sina inkomstförluster till följd av nämnda avgifter. Enligt klagandena förelåg därmed inte för bedömningen avgörande sakomständigheter som skulle visa att staten kontrollerade de medel som erhölls genom avgiften.

Såvitt avser den andra grunden har klagandena gjort gällande att tribunalen missförstått villkoren för att det ska föreligga ett stöd som beviljats med hjälp av statliga medel, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. För det första missförstod tribunalen att det vad gäller avgiften enligt 19 § punkt 2 i StromNEV inte rör sig om en ”obligatorisk avgift” eller ”skatteliknande avgift” (första delen av den andra grunden). För det andra missförstod tribunalen att befrielsen för baslastkonsumenter enligt 19 § punkt 2 led 2 i StromNEV och avgiften enligt 19 § punkt 2 i StromNEV inte utgjorde ett stöd som beviljats med hjälp av statliga medel (andra delen av den andra grunden). Om emellertid avgiften inte utgör en [skatteliknande avgift] – vilket är fallet – är villkoren enligt artikel 107.1 FEUF också enligt tribunalen inte uppfyllda, eftersom avgiften inte utgör ett statligt stöd eller ett stöd som beviljats med hjälp av statliga medel.

____________