Överklagande ingett den 29 december 2021 av Oriol Junqueras i Vies av det beslut som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 14 oktober 2021 i mål T-100/20, Junqueras i Vies mot parlamentet
(Mål C-824/21 P)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Oriol Junqueras i Vies (ombud: M. Marsal i Ferret, abogado)
Övrig part i målet: Europaparlamentet
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
för det första, upphäva det beslut som Europeiska unionens tribunal (sjätte avdelningen) meddelade den 14 oktober 2021 i mål T-100/20,
för det andra, fastställa att klagandens överklagande i sin helhet kan tas upp till prövning,
för det tredje, återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal (sjätte avdelningen) för prövning av saken, efter det att det fastställts att överklagandet kan tas upp till prövning, och
för det fjärde, förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna i målet om prövning av invändningen om rättegångshinder och i förevarande mål om överklagande.
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden följande fyra grunder:
Den första grunden: Det överklagade beslutet strider mot artikel 263 FEUF, eftersom det bedömdes att Oriol Junqueras i Vies inte hade något direkt intresse av att få saken prövad på grund av att han inte var EU-parlamentariker vid den tidpunkt då talan väcktes. Europeiska unionens tribunal gjorde den felaktiga tolkningen att mandatet hade förklarats vara vakant enligt den europeiska valakten (artikel 13), medan Konungariket Spaniens nationella beslut är ett beslut om icke valbarhet som verkar som en grund om oförenlighet. Eftersom beslutet inte innebar att mandatet hade förklarats vara vakant enligt artikel 13 i den europeiska valakten (och det inte kunde utgöra en sådan grund om oförenlighet som är tillåten enligt artikel 7 i den europeiska valakten), har Oriol Junqueras i Vies fortfarande att verkligt och direkt intresse av att få saken prövad. Det hävdas i andra hand att beslutet från Europeiska unionens tribunal utgör en missuppfattning av Konungariket Spaniens nationella beslut i den del det bedömdes att Oriol Junqueras i Vies saknade ett direkt intresse av att få saken prövad och det strider mot artikel 263 FEUF.
Den andra grunden: Det överklagade beslutet utgör ett åsidosättande av kraven avseende rätten till ett effektivt rättsmedel (artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen) och artikel 263 FEUF. Beslutet föregriper avgörandena i sak i [målen] C-115/21[P] och T-24/201 och tribunalen gjorde den felaktiga tolkningen att Oriol Junqueras i Vies inte i de pågående målen vid unionsdomstolarna kan utverka att han återfår sin ställning som Europaparlamentsledamot. Oriol Junqueras i Vies kan emellertid återfå denna ställning, varför han också har ett verkligt och direkt intresse av att få saken prövad.
Den tredje grunden: Det överklagade beslutet utgör ett åsidosättande av kraven avseende rätten till ett effektivt rättsmedel (artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen) och artikel 263 FEUF. I det överklagade beslutet bedöms det som en hypotes att talan vid de nationella domstolarna och vid Konungariket Spaniens författningsdomstol kan leda till att Oriol Junqueras i Vies återfår ställningen som EU-parlamentariker, varför det i beslutet anses att han saknar ett verkligt och direkt intresse av att få saken prövad. Det bortses i beslutet från att det är Spaniens högsta domstol själv som har bekräftat att en av de möjliga utgångarna av Oriol Junqueras i Vies talan är att han återfår sitt uppdrag. Det är därför en felaktig bedömning när detta i beslutet kvalificeras som en hypotes, och det bekräftas att Oriol Junqueras i Vies har ett verkligt och direkt intresse av att få saken prövad. Det utgör på samma sätt ett åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel och till en effektiv talan att Europeiska unionens tribunal inte förenade beslutet om upptagande till prövning med avgörandet i sak, vilket tveklöst är det tillvägagångssätt som bäst säkerställer att nämnda rättigheter genomförs på ett effektivt sätt.
Den fjärde grunden: Det tillbakavisas i det överklagade beslutet att det finns andra grunder till stöd för Oriol Junqueras i Vies intresse av att utverka att det omtvistade beslutet ogiltigförklaras, även trots att det inte kan beslutas om några verkställighetsåtgärder för det fall det beslutet ogiltigförklaras. Detta strider mot artikel 263 FEUF, eftersom sådana grunder finns och också har åberopats. Oriol Junqueras i Vies ombud anser i synnerhet, med beaktande av att skyddet för immuniteten begärdes innan brottmålsdomen och beslutet om fråntagande av hans uppdrag, att ett erkännande av Oriol Junqueras i Vies ställning som EU-parlamentariker och en handläggning av begäran om skydd för hans immunitet skulle ha medfört en skyldighet (i enlighet med EU-domstolens dom av den 19 december 2019 i mål C-502/19)1 att skjuta upp alla förfaranden mot Oriol Junqueras i Vies och ett bifall av hans talan skulle ha bekräftat att nämnda nationella beslut har antagits i strid med unionsrätten, vilket får relevans i samtliga fall där Oriol Junqueras i Vies har väckt talan vid nationella domstolar och vid unionsdomstolarna, inklusive i de fall där han i framtiden kan komma att väcka talan vid Europadomstolen, varför Oriol Junqueras i Vies har ett berättigat intresse av att få saken prövad enligt f.d. artikel 263 FEUF.
____________
1 Beslut av den 15 december 2020, Junqueras i Vies/parlamentet (T‑24/20, EU:T:2020:601)
1 Dom av den 19 december 2019, Junqueras Vies (C‑502/19, EU:C:2019:1115)