TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)

den 22 januari 2013 (*)

”EUGFJ – Garantisektionen – Utgifter som undantagits från gemenskapsfinansiering – Bearbetning av citrusfrukter, bomull, nötkött och olivolja – Revision – Grundläggande kontroller – Proportionalitet – Återkommande brister – Motiveringsskyldighet”

I mål T‑46/09,

Republiken Grekland, företrädd av V. Kontolaimos, I. Chalkias, S. Charitaki och S. Papaïoannou, samtliga i egenskap av ombud,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av A. Markoulli och H. Tserepa-Lacombe, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten N. Korogiannakis,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2008/960/EG av den 8 december 2008 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) (EUT L 340, s. 99), i den mån vissa utbetalningar som verkställts av Republiken Grekland undantagits från gemenskapsfinansiering,

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden N.J. Forwood samt domarna F. Dehousse (referent) och J. Schwarcz,

justitiesekreterare: handläggaren S. Spyropoulos,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 5 juni 2012,

följande

Dom

 Tillämpliga bestämmelser

1.     Det allmänna regelverket om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken

1        I rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13) uppställdes de allmänna reglerna för finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna förordning upphävdes och ersattes av rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103), som reglerar de utgifter som verkställts under perioden 1 januari 2000–16 oktober 2006 inom ramen för finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

2        I artikel 7.2 i förordning nr 1258/1999 föreskrivs att Europeiska gemenskapernas kommission ska besluta om månatliga förskott på verkställda utgifter som betalas av de ackrediterade utbetalningsställena. I förordningens artikel 7.3 behandlas beslut om granskning och godkännande av räkenskaperna för utbetalningsställena.

3        Artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 har följande lydelse:

”Kommissionen skall besluta om vilka utgifter som inte skall omfattas av gemenskapsfinansiering enligt artiklarna 2 och 3 om den finner att utgifterna inte har verkställts i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna.

Före varje beslut om att vägra finansiering skall resultaten av kommissionens kontroller och den berörda medlemsstatens svar överlämnas skriftligen, varefter båda parter skall söka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som skall vidtas.

Om ingen överenskommelse nås får medlemsstaten begära att ett förfarande inleds i syfte att medla mellan deras respektive ståndpunkter inom en tid av fyra månader; resultaten härav skall anges i en rapport, som skall överlämnas till och granskas av kommissionen innan ett beslut om att vägra finansiering fattas.

Kommissionen skall göra en bedömning av de belopp som skall undantas, särskilt med hänsyn till hur stor bristen på överensstämmelse är. Kommissionen skall beakta överträdelsens art och betydelse samt den ekonomiska förlust som gemenskapen lidit.

En vägran att finansiera får inte omfatta följande:

a)      De utgifter som avses i artikel 2 och som verkställts före de tjugofyra månader som föregick kommissionens skriftliga meddelande till den berörda medlemsstaten om resultaten av kontrollerna.

…”

4        Artikel 8.1 i förordning nr 1258/1999 har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall i enlighet med nationella bestämmelser i lagar och andra författningar vidta de åtgärder som är nödvändiga för att

a)      försäkra sig om att transaktioner som finansieras av fonden verkligen äger rum och att de genomförs korrekt,

b)      förhindra och ingripa mot oegentligheter,

c)      indriva belopp som förlorats till följd av oegentligheter eller försumlighet.

…”

5        Förordning nr 1258/1999 upphävdes genom rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1). Denna förordning ska tillämpas från och med den 1 januari 2007 (artikel 49 i förordning nr 1290/2005). Det föreskrivs dock att bland annat artikel 31 om kontroll av överensstämmelse var tillämplig från och med den 16 oktober 2006 för de utgifter som uppstår från och med den 16 oktober 2006.

6        Artikel 31 i förordning nr 1290/2005 innehåller i huvudsak samma bestämmelser artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999.

7        I artikel 8 i kommissionens förordning (EG) nr 1663/95 av den 7 juli 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 729/70 i fråga om förfarandet vid avslutande av räkenskaperna för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) (EGT L 158, s. 6), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2245/1999 av den 22 oktober 1999 (EGT L 273, s. 5), föreskrivs följande:

”1. Om kommissionen efter en undersökning anser att utgifterna har verkställts på ett sätt som strider mot gemenskapsreglerna skall den meddela den berörda medlemsstaten sina iakttagelser och ange vilka korrigeringsåtgärder som skall vidtas för att säkerställa att reglerna följs i framtiden.

Meddelandet skall innehålla en hänvisning till den här förordningen. Medlemsstaten skall besvara meddelandet inom två månader, och kommissionen får ändra sin ståndpunkt på grundval av svaret. Kommissionen får i berättigade fall bevilja en förlängning av denna svarsperiod.

Efter utgången av den tillåtna svarstiden skall kommissionen kalla till en bilateral diskussion och de båda parterna försöka nå en överenskommelse om vilka åtgärder som skall vidtas samt om hur allvarlig överträdelsen skall anses vara och hur stor ekonomisk skada den kan anses ha orsakat Europeiska gemenskapen. Efter denna diskussion och efter ett eventuellt senaste datum för inlämning av kompletterande uppgifter som kommissionen har fastställt i samråd med medlemsstaten, eller, om medlemsstaten inte godtar kallelsen till diskussion inom en tidsfrist som skall fastställas av kommissionen, efter den tidsfristens utgång, skall kommissionen formellt meddela medlemsstaten sina slutsatser med hänvisning till kommissionens beslut 94/442/EG. Utan att detta påverkar bestämmelserna i denna punkt fjärde stycket skall meddelandet innehålla en uppskattning av de utgifter kommissionen planerar att utesluta enligt artikel 5.2 c i förordning … nr 729/70.

Medlemsstaten skall snarast underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att säkra att gemenskapsreglerna följs och från vilket datum de tillämpas. Kommissionen skall i förekommande fall fatta ett eller flera beslut enligt artikel 5.2 c i förordning … nr 729/70 för att till och med det datum då korrigeringsåtgärderna började tillämpas utesluta de utgifter som berörs av överträdelsen av gemenskapsreglerna.

2. De beslut som avses i artikel 5.2 c i förordning … nr 729/70 skall fattas efter det att eventuella rapporter som upprättats av förlikningsorganet har granskats enligt bestämmelserna i beslut 94/442/EG.”

8        Kommissionens förordning (EG) nr 885/2006 av den 21 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för … förordning … nr 1290/2005 när det gäller godkännande av utbetalningsställen och andra organ och avslutande av räkenskaperna för EGFJ och EJFLU (EUT L 171, s. 90), ska tillämpas från och med den 16 oktober 2006. Förordningens artikel 11.1–11.3 föreskriver i huvudsak samma förfarande som det som föreskrivs i artikel 8 i förordning nr 1663/95.

2.     Kommissionens riktlinjer

9        Riktlinjerna för tillämpning av finansiella korrigeringar har fastställts i kommissionens dokument nr VI/5330/97 av den 23 december 1997, kallat ”Riktlinjer för utvärdering av budgetkonsekvenserna i samband med granskningen av och beslutet att godkänna räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ” (nedan kallat dokument nr VI/5330/97).

10      Det följer av bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97, med rubriken ”Budgetkonsekvenser för granskning och godkännande av räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ av brister i kontroller utförda av medlemsstaterna”, att de finansiella korrigeringarna beräknas i synnerhet med beaktande av hur betydande bristen på överensstämmelse är, och att kommissionen i detta syfte beaktar överträdelsens art och betydelse samt den ekonomiska förlust som gemenskapen förorsakats (bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97, andra stycket).

11      I bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97 föreskrivs för det första en metod för beräkning av de finansiella korrigeringarna på grundval av fel i enskilda ärenden. Denna beräkningsmetod utgår ifrån enstaka oegentligheter – i förekommande fall genom extrapolering – och leder till en korrigering i enstaka fall. I denna bilaga anges för det andra en metod för beräkning av de finansiella korrigeringarna på grundval av riskerna för ekonomiska förluster. Denna beräkningsmetod utgår ifrån systematiska oegentligheter och leder till tillämpningen av en schablonmässig korrigering (bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97, åttonde och tjugofemte styckena).

12      Enligt den sistnämnda beräkningsmetoden, vilken är relevant i samband med systemrevisioner, tillämpar kommissionen schablonmässiga korrigeringar på 2, 5, 10 eller 25 procent av deklarerade utgifter beroende på hur omfattande risken för en ekonomisk förlust för gemenskapen är till följd av bristerna i kontrollsystemen (bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97, åttonde stycket).

13      Kommissionen delar in de kontroller som genomförs av medlemsstaterna i två kategorier (bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97, fjortonde stycket).

14      Det handlar för det första om grundläggande kontroller. Det är de fysiska och administrativa kontroller som krävs för att kontrollera väsentliga delar, särskilt grunden för ersättningsanspråket, mängden och de kvalitativa villkoren såsom tidsfrister, skördekrav, perioder för kvarhållande och så vidare. Kontrollerna utförs på plats genom dubbelkontroller av uppgifter mot oavhängiga källor, såsom fastighetsregister.

15      För det andra är det fråga om stödkontroller. Sådana kontroller är de administrativa åtgärder som behövs för att kontrollera om ersättningsanspråket behandlas korrekt, som exempelvis bevis på att underlag inlämnas inom utsatt tid, bevis för dubbla ersättningsanspråk för ett och samma föremål, riskanalys, tillämpning av sanktioner och lämplig övervakning av förfaranden.

16      För beräkning av utgifter som ska undantas föreskrivs fyra kategorier schablonmässiga korrigeringar i dokument nr VI/5330/97. Det är fråga om följande kategorier:

–        En korrigering på 25 procent när det över huvud taget inte har införts något kontrollsystem eller om det har införts på ett ytterst bristfälligt sätt och det förefaller som om det ofta förekommer oegentligheter och oaktsamhet vid bekämpandet av bedrägliga och felaktiga förfaranden och det följaktligen finns en särskilt hög risk för förluster för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ).

–        När en eller flera grundläggande kontroller inte har gjorts eller har gjorts så dåligt eller så sällan att de inte alls har räckt till för att avgöra om ansökningarna berättigade till stöd eller för att förhindra oegentligheter, är en rättelse på 10 procent berättigad, eftersom det med skäl kan antas att EUGFJ har löpt en betydande risk för stora förluster.

–        När alla grundläggande kontroller har utförts men inte varit tillräckligt många, inte utförts tillräckligt ofta eller inte varit så djupgående som krävs, är en rättelse på 5 procent berättigad, eftersom det med skäl kan antas att kontrollerna inte ger tillräcklig garanti för att ansökningarna berättigade till stöd, och att EUGFJ alltså har löpt en betydande risk för förlust.

–        Om en medlemsstat på ett lämpligt sätt har utfört de grundläggande kontrollerna men helt har underlåtit att utföra en eller flera kompletterande kontroller, är en korrigering på 2 procent berättigad mot bakgrund av den låga risken för förlust för EUGFJ och mot bakgrund av att överträdelsen är mindre allvarlig.

17      I bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97 föreskrivs slutligen att ”[e]n medlemsstats oförmåga att utföra felfria kontroller är allvarligare om kommissionen tidigare har underrättat medlemsstaten om de förbättringar som behövs” (bilaga 2, sextonde stycket, i slutet).

18      Dokumentet AGRI/61495/2002 rör kommissionens handläggning i samband med granskningen av och beslutet att godkänna räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ av återkommande brister i kontrollsystemen och syftar till att precisera principen om återkommande brister i dokument nr VI/5330/97. I det aktuella dokumentet föreskrivs följande:

”För det fall

–        avsaknaden av eller brister i ett kontrollsystem, eller avsaknaden av eller brister i en del av kontrollsystemet, har varit föremål för ett eller flera beslut om finansiella korrigeringar i samband med granskning och godkännande av räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ, och

–        det för perioden efter den korrigerade perioden konstateras att samma brister kvarstår,

finner kommissionen, med förbehåll för granskningen av eventuella korrigerande eller kompenserande åtgärder som vidtagits av medlemsstaten, att det normalt är berättigat att göra ett tillägg till den schablonmässiga korrigering som tillämpats under föregående korrigering på grund av den ökade risken för ekonomiska förluster för EUGFJ.

…

När den verkliga storleken på de felaktiga utgifterna – och således storleken på de ekonomiska förluster som gemenskapen lidit – inte kan fastställas, ska nedanstående procentsatser vara vägledande för att säkerställa den schablonmässiga karaktären av de korrigeringar som föreskrivs i dokument C 3909 av den 8 december 1997 (VI/5330/97):

...

–        när den föregående korrigeringen var 5 procent ska en korrigering på 10 procent tillämpas för den nya berörda perioden,

–        när den föregående korrigeringen var 10 procent ska en korrigering på minst 15 procent tillämpas för den nya berörda perioden beroende på hur allvarlig den ökade risken är,

…”

 Bakgrunden till målet

19      I beslut 2008/960/EG av den 8 december 2008 om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) (EUT L 340, s. 99) (nedan kallat det angripna beslutet), undantog kommissionen, såvitt avser Republiken Grekland, inom sektorerna frukt och grönsaker, bomull, nötkött, olivolja och finansiell revision, det sammanlagda beloppet 179 140 594,66 euro från gemenskapsfinansiering för budgetåren 2002–2006.

20      Skälen för de av kommissionen genomförda finansiella korrigeringarna har i korthet refererats i den sammanfattande rapporten AGRI-63130-00-2008 av den 11 september 2008 angående resultaten av kommissionens kontroller i samband med avslutandet av räkenskaperna i enlighet med artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 och artikel 31 i förordning nr 1290/2005 (nedan kallad den sammanfattande rapporten).

21      I det angripna beslutet tillämpade kommissionen följande korrigeringar:

–        På området ”frukt och grönsaker – bearbetning av citrusfrukter”: två schablonmässiga korrigeringar på 10 procent påfördes på grund av utbetalningar per check och brister i administrativa kontroller och bokföringskontroller. Dessa uppgick till 2 289 213 euro för budgetåret 2005 och till 385 748 euro för budgetåret 2006.

–        På området bomull: korrigeringar avseende två engångsbelopp på grund av överskridande av den stödberättigande produktionen, uppgående till 4 870 264,97 euro för budgetåret 2003 och 2 143 945,63 euro för budgetåret 2004, vilka inte bestritts. Kommissionen gjorde vidare två schablonmässiga korrigeringar på 5 procent, den ena på 27 731 557,37 euro för budgetåret 2002 och den andra på 32 655 464,17 euro för budgetåret 2003.

–        På området nötkött tillämpade kommissionen schablonmässiga korrigeringar på grund av brister dels i databasen för identifiering och registrering av nötkreatur, dels i kontrollerna på plats. Korrigeringarna uppgick till 10 procent för budgetåret 2003, 5 procent och 10 procent för budgetåret 2004, 5 procent och 10 procent för budgetåret 2005 samt 5 procent och 10 procent för budgetåret 2006, sammanlagt belopp: 14 341 429,92 euro.

–        På området produktionsstöd för olivolja tillämpade kommissionen schablonmässiga korrigeringar på 10 procent och 15 procent för budgetåren 2003–2006 på grund av återkommande brister i kontrollen av olivträd, pressar och avkastning, sammanlagt belopp: 83 641 370,78 euro.

–        På området finansiell revision påförde kommissionen för budgetåret 2005 ett engångsbelopp på 4 521 536,62 euro på grund av betalning efter tidsfristens utgång. Vidare påfördes i två fall ett engångsbelopp för överskridande av finansiella tak på 6 326 450,77 euro för budgetåret 2004 och 233 613,43 euro för budgetåret 2005.

 Förfarandet och parternas yrkanden

22      Republiken Grekland väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 6 februari 2009.

23      Till följd av att tribunalens avdelningar hade fått en ny sammansättning tilldelades målet den 30 september 2010 den femte avdelningen. En ny referent utsågs den 15 februari 2011, och eftersom denne tjänstgjorde på andra avdelningen tilldelades denna avdelning målet.

24      På grundval av referentens rapport beslutade tribunalen (andra avdelningen) att inleda det muntliga förfarandet. Som processledande åtgärder enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler förelades parterna att besvara vissa skriftliga frågor. Parterna besvarade frågorna inom de föreskrivna fristerna. Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 5 juni 2012.

25      Republiken Grekland har yrkat att tribunalen ska

–        ogiltigförklara eller ändra det angripna beslutet i enlighet med vad som angetts i inlagorna, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

26      Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla talan, och

–        förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

 Rättslig bedömning

1.     Talans räckvidd

27      Republiken Grekland har i ansökan anfört tolv grunder till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. De två första grunderna avser området bearbetning av citrusfrukter. Den tredje grunden avser området bomull. Den fjärde, den femte och den sjätte grunden avser området nötkött. Den sjunde, den åttonde och den nionde grunden avser området olivolja. Den tionde, den elfte och den tolfte grunden avser området finansiell revision.

28      Vid förhandlingen förklarade Republiken Grekland att den återkallade den fjärde och den sjunde grunden, i vilka det hävdades att kommissionen av tidsmässiga skäl inte var behörig och att rättssäkerhetsprincipen åsidosatts på grund av att förfarandet pågått under alltför lång tid. Grunderna avsåg områdena nötkött respektive olivolja.

29      Sökanden återkallade även den femte och den åttonde grunden, i vilka det hävdades att tidsfristen på 24 månader i artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 åsidosatts. Grunderna avsåg områdena nötkött respektive olivolja.

30      När det gäller området finansiell revision återkallade sökanden den tolfte grunden, som rörde undersökningen med referens FA/2006/137/GR. I denna grund gjordes gällande en bristfällig motivering. När det gäller den tionde grunden, som rörde undersökningen med referens FA/2005/70/GR angående korrigeringar beträffande mindre gynnade områden, omstrukturering och omställning av vinodlingar samt kompletterande utbetalningar på området nötkött, vidhöll sökandena denna grund enbart såvitt avser mindre gynnade områden.

31      Slutligen återkallade sökanden sitt yrkande om ändring av det angripna beslutet.

32      Dessa åtgärder antecknades i förhandlingsprotokollet.

2.     Den första och den andra grunden: De korrigeringar som gjorts på området ”frukt och grönsaker – bearbetning av citrusfrukter”

 Gemenskapslagstiftningen

33      Genom rådets förordning (EG) nr 2202/96 av den 28 oktober 1996 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter (EGT L 297, s. 49) har det inrättats ett stödprogram för producenter som särskilt grundar sig på avtal mellan, å ena sidan, producentorganisationer som är godkända eller provisoriskt godkända enligt rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (EGT L 297, s. 1) och, å andra sidan, bearbetningsföretagen eller deras lagenligt bildade bolag eller föreningar.

34      I artikel 7.1 f i kommissionens förordning (EG) nr 2111/2003 av den 1 december 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2202/96 om att inrätta ett system med stöd till producenter av vissa citrusfrukter (EUT L 317, s. 5) föreskrivs att det pris som ska betalas till producentorganisationen för råvarorna, vilket eventuellt får variera beroende på sort och/eller kvalitet och/eller leveransperiod, får betalas endast via bank- eller postöverföring.

35      I artikel 24.1 d i förordning nr 2111/2003 föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera de register över producentorganisationer och bearbetningsföretag som avses i artiklarna 25 och 26, och att de överensstämmer med den bokföring som producentorganisationer och bearbetningsföretag är skyldiga att ha enligt nationell lagstiftning.

36      I artikel 27 i förordning nr 2111/2003, angående kontroller, föreskrivs följande:

”1. För varje producentorganisation som levererar apelsiner, mandariner, klementiner, satsumas, citroner och grapefrukter för bearbetning skall följande kontroller utföras för varje produkt och varje regleringsår:

…

b)      Administrativa kontroller och kontroller av bokföringen av minst

i)      5 % av de producenter som omfattas av avtal, i syfte att i första hand för varje producent kontrollera att arealerna, den totala skörden, den kvantitet som levererats till producentorganisationen och den kvantitet som levererats för bearbetning överensstämmer med de stöd som betalats ut enligt artikel 23 och de betalningar som mottagits,

…

c)      Administrativa kontroller och kontroller av bokföringen för att kontrollera att summan av de kvantiteter som levererats till producentorganisationen av de producenter som avses i artikel 15.1 och 15.2, summan av de kvantiteter som levererats för bearbetning, summan av de leveransintyg som avses i artikel 17.2 och summan av de kvantiteter som tas upp i stödansökningarna alla överensstämmer med de stöd som betalats ut enligt artikel 23 och de betalningar som gjorts av bearbetningsföretaget.

2. För varje företag som bearbetar apelsiner, mandariner, klementiner, satsumas, citroner och grapefrukter skall följande kontroller utföras för varje anläggning, produkt och regleringsår:

a)      Administrativa kontroller och kontroller av bokföringen av minst

i)      5 % av de partier som mottagits per avtalstyp (kortfristiga eller fleråriga avtal) för att kontrollera att kvantiteterna i fråga täcks av ett avtal och av leveransintyg enligt artikel 17.2, exakt identifiering av transportmedlet samt efterlevnad av minimikraven enligt bilaga I,

…

c)      Administrativa kontroller och kontroller av bokföringen för att på grundval av de fakturor som utfärdats och mottagits samt bokföringsuppgifter kontrollera att den kvantitet slutprodukt som erhållits av råvarorna och de kvantiteter slutprodukter som köpts in stämmer överens med de kvantiteter slutprodukter som sålts.

…”

37      I bilaga 16 till kommissionens dokument nr 17933/2000 definieras grundläggande kontroller och stödkontroller för citrusfrukter. I den aktuella bilagan definieras sex grundläggande kontroller, däribland särskilt kontroller avseende registerhållningen och att registren överensstämmer med den bokföring som föreskrivs i nationell lagstiftning för producentorganisationer och bearbetningsföretag.

 Sammanfattande rapport

38      Vid genomförandet av undersökningen med referens FV/2006/315/GR vidtog kommissionen kontroller i Grekland den 3 till den 7 april 2006. Efter skriftväxling ägde ett bilateralt möte rum mellan kommissionen och de grekiska myndigheterna den 27 februari 2007. I skrivelse av den 10 januari 2008 underrättade kommissionen de grekiska myndigheterna om sina slutsatser. Efter att förlikningsorganet lämnat sitt yttrande den 19 juni 2008, meddelade kommissionen sitt slutliga ställningstagande i en skrivelse av den 21 augusti 2008.

39      I den sammanfattande rapporten konstaterades vissa brister när det gäller de administrativa kontroller och kontroller av bokföringen som föreskrivs i artikel 27.1 b i, 27.1 c, 27.2 a i och 27.2 c i förordning nr 2111/2003. I rapporten angavs vidare att kontroller enligt artikel 24.1 d i samma förordning inte genomförts i enlighet med kraven i gemenskapslagstiftningen i minst ett fall. Vidare konstaterades att de styrkande handlingar som ska åtfölja dessa kontroller ofta saknades. Dessa brister berodde huvudsakligen på att det saknades tydliga riktlinjer och att de berörda inspektörerna saknade kunskaper i bokföring. Kommissionen ansåg att dessa brister berörde väsentliga delar av kontrollsystemet och att det förhållandet att kontroller inte utförts eller utförts bristfälligt ledde till en ökad risk för EUGFJ. Kommissionen konstaterade att liknande brister hade upptäckts bland annat vid en undersökning av bearbetning av citrusfrukter år 2003.

40      Vidare framgår det av kommissionens konstateranden att en utbetalning från ett bearbetningsföretag till en producentorganisation gjordes per check, trots att denna typ av betalning ska göras genom banköverföring eller postanvisning och att detta förfarande tidigare redan hade varit föremål för kommentarer från kommissionen. Det framgår även av den sammanfattande rapporten att de inspektörer som genomfört kontrollerna inte kände till de krav som gäller på detta område enligt gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning.

41      Kommissionen fann att enligt de riktlinjer som definieras i dokument nr VI/5330/97, hade de grundläggande kontrollerna inte genomförts i överensstämmelse med det antal och den noggrannhet som föreskrivs i de tillämpliga förordningarna och att denna brist dessutom var återkommande. Kommissionen konstaterade att den föregående korrigeringen var 5 procent, och tillämpade i förevarande fall en schablonmässig korrigering på 10 procent för budgetåren 2005 och 2006, då den berörda perioden löpte från den 30 augusti 2004 till och med regleringsåret 2004/05.

 Tribunalens bedömning

42      Republiken Grekland har i en första grund gjort gällande en felaktig tolkning och tillämpning av kommissionens riktlinjer som definieras i dokumenten nr VI/5330/97 och 17933/2000. I en andra grund har det gjorts gällande en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och att korrigeringarna är oproportionerliga.

 Den första grunden: Huruvida kommissionen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av dokumenten nr VI/5330/97 och 17933/2000

43      Republiken Grekland har hävdat att de grundläggande kontrollerna utfördes. Bland de angivna bristerna anser denna stat att enbart de brister som rör kontrollen av att handlingarna i ärendena hanteras på ett korrekt sätt och att de vid kontrollen av bokföringen uppfyller angivna krav utgör en grundläggande kontroll. Korrigeringen borde således inte ha överskridit 2 procent.

44      Tribunalen konstaterar att kommissionen i förevarande fall tillämpade de aktuella finansiella korrigeringarna på grund av bland annat brister i administrativa kontroller och kontroller av bokföringen enligt artiklarna 24 och 27 i förordning nr 2111/2003.

45      Det framgår nämligen av den sammanfattande rapporten att dessa brister i synnerhet konstaterades när det gäller kontrollerna enligt artikel 24.1 d i förordning nr 2111/2033 angående kontrollen av de register som producentorganisationerna ska föra och av att dessa register överensstämmer med den bokföring som de är skyldiga att ha enligt nationell lagstiftning. Tribunalen påpekar att denna typ av kontroll har definierats som en grundläggande kontroll i bilaga 16 till dokument nr 17933/2000, vilket för övrigt inte har bestritts av Republiken Grekland.

46      Vidare gjordes finansiella korrigeringar på grund av brister när det gäller den administrativa kontrollen och kontrollen av bokföringen enligt artikel 27 i förordning nr 2111/2003. Även dessa kontroller utgör grundläggande kontroller. De syftar nämligen bland annat till att kontrollera att den kvantitet produkter som levererats för bearbetning överensstämmer med utbetalningarna av stöd, samt att – på grundval av de fakturor som utfärdats och mottagits samt bokföringsuppgifter – kontrollera att den kvantitet slutprodukter som erhållits eller köpts in överensstämmer med de slutprodukter som sålts. Det är således fråga om sådana kontroller som krävs för att kontrollera att det råder överensstämmelse när det gäller sakförhållandena.

47      Kommissionen gjorde mot bakgrund av bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97 och bilaga 16 till dokument nr 17933/2000 en riktig bedömning när den konstaterade att de brister som påpekats i förevarande fall rörde grundläggande kontroller.

48      När det gäller den procentsats som tillämpats för korrigeringarna fann kommissionen att de konstaterade bristerna i de grundläggande kontrollerna tidigare hade varit föremål för en korrigering på 5 procent och fastställde den schablonmässiga korrigeringen till 10 procent mot bakgrund av bristernas återkommande karaktär.

49      Mot bakgrund av de riktlinjer som fastställts i dokument nr VI/5330/97 erinrar tribunalen om att kommissionen kan använda en schablonmässig korrigering när det inte är möjligt att exakt beräkna den förlust som gemenskapen har åsamkats (domstolens dom av den 24 april 2008 i mål C‑418/06 P, Belgien mot kommissionen, REG 2008, s. I‑3047, punkt 136).

50      För beräkningen av undantagna utgifter föreskrivs i dokument nr VI/5330/97 en schablonmässig korrigering på 5 procent när samtliga grundläggande kontroller har utförts, men inte varit tillräckligt många, inte utförts tillräckligt ofta eller inte varit så djupgående som krävs enligt förordningarna, och det således finns skäl att anta att kontrollerna inte ger tillräcklig garanti för att ansökningarna berättigade till stöd och att EUGFJ har löpt en betydande risk för förlust (se ovan punkterna 14 och 16).

51      Detta gäller nämligen i förevarande fall, eftersom det handlar om brister som konstaterats i de grundläggande kontrollerna, vilka inte har varit så djupgående som krävs i förordningarna, och eftersom det inte endast är fråga om brister i stödkontrollerna.

52      Republiken Grekland har således felaktigt påstått att en korrigering på 2 procent tillämpats i förevarande fall. Påståendet om en felaktig tolkning och tillämpning av kommissionens riktlinjer som fastställts i dokumenten nr VI/5330/97 och 17933/2000 kan således inte godtas i detta hänseende.

53      Republiken Grekland har även hävdat att det saknas rättslig grund för att vid korrigeringen tillämpa en dubbelt så hög procentsats och har bestritt att de konstaterade bristerna är av återkommande karaktär.

54      Republiken Grekland har för det första gjort gällande att begreppet återfall inte förekommer i någon lagstiftning. Begreppet infördes första gången i dokumentet AGRI/60637/2006 och är inte tillämpligt på budgetåren 2005/2006.

55      Detta argument kan inte godtas.

56      I artikel 7.4 fjärde stycket i förordning nr 1258/1999 och artikel 31.2 i förordning nr 1290/2005 (se ovan punkterna 3 och 6) föreskrivs nämligen att kommissionen ska beakta överträdelsens allvar vid bedömningen av det belopp som ska undantas med anledning av att oegentligheter konstaterats.

57      Det förhållandet att de aktuella oegentligheterna är återkommande kan således beaktas som en försvårande omständighet som kan motivera en höjning av den tillämpade finansiella korrigeringen. Den aktuella höjningen kan i detta hänseende betraktas som en rättsakt som vidtas i samband med fastställandet av det sammanlagda korrigeringstal som ska tillämpas på Republiken Grekland (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 21 januari 1999 i mål C‑54/95, Tyskland mot kommissionen, REG 1999, s. I‑35, punkt 13).

58      Tribunalen godtar således inte påståendet att ett beaktande av de återkommande konstaterade bristerna inte har någon lämplig rättslig grund i de tillämpliga bestämmelserna.

59      Dessutom är de regler som kommissionen har fastställt i sina riktlinjer, det vill säga i dokumenten nr VI/5330/97, AGRI/61495/2002 och AGRI/60637/2006, av sådan karaktär att de kan inbegripa följderna av att återkommande konstaterade brister fastställs.

60      Republiken Greklands påstående om att ”återfall” såsom en försvårande omständighet fastställdes för första gången i dokument AGRI/60637/2006 är felaktigt. I bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97 föreskrivs att ”[e]n medlemsstats oförmåga att utföra felfria kontroller är allvarligare om kommissionen tidigare har underrättat medlemsstaten om de förbättringar som behövs”. Vidare rör dokument AGRI/61495/2002, till vilket Republiken Grekland har hänvisat i ansökan, kommissionens handläggning av återkommande brister i kontrollsystemen i samband med granskningen av och beslutet att godkänna räkenskaperna för garantisektionen vid EUGFJ och syftar till att precisera principen om återkommande brister i dokument nr VI/5330/97. I dokumentet anges i huvudsak att för det fall samma brister kvarstår, är det möjligt för kommissionen att göra ett tillägg till den schablonmässiga korrigering som tillämpats under föregående korrigering, och att när den föregående korrigeringen var 5 procent ska en korrigering på 10 procent tillämpas på den nya berörda perioden (se ovan punkt 18).

61      Tribunalen godtar således inte påståendet om att det saknas en rättslig grund för att göra ett tillägg till korrigeringen för det fall de konstaterade oegentligheterna är återkommande.

62      Republiken Grekland har hävdat att det för att konstatera en upprepad brist är nödvändigt att konstatera att exakt samma brister föreligger som de som tidigare konstaterats. Enligt denna stat föreligger inte sådana omständigheter i förevarande fall, eftersom systemet förbättrats i sin helhet och ett tillägg inte kan göras till en korrigering om vissa skäl för denna korrigering inte längre föreligger.

63      Det ska i detta hänseende påpekas att kommissionen, för att fastställa att de konstaterade bristerna var återkommande, bland annat hänvisade till undersökning FV/302/2003 angående bestämmelserna om bearbetning av citrusfrukter (bilaga 4 till ansökan), vilken låg till grund för förstainstansrättens dom av den 11 juni 2009 i mål T‑33/07, Grekland mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkterna 56–58. I undersökning FV/302/2003 hade brister konstaterats bland annat vad gäller administrativa kontroller och kontroller av bokföringen, särskilt kontrollen av att uppgifterna i de register som hålls av producentorganisationer och bearbetningsföretag överensstämmer med den bokföring som krävs enligt nationell lag. Bristerna avsåg bland annat en avsaknad av instruktioner från Opekepe (den grekiska byrån för utbetalning och kontroller av gemenskapens utvecklings- och garantistöd) till prefekturerna (nomos) och en bristande erfarenhet hos den personal som var ansvarig för kontroller (se kommissionens dokument av den 4 mars 2003 angående slutsatserna av undersökning FV/302/2003, särskilt punkt 8, och domen i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 58).

64      De brister som konstaterats i undersökning FV/302/2003 och de brister som konstaterats i förevarande fall är likartade, vilket framgår av den sammanfattande rapporten (se ovan punkt 39) och har konstaterats av förlikningsorganet.

65      Vidare har kommissionen konstaterat att de brister som framkommit när det gäller de administrativa kontrollerna och kontrollerna av bokföringen rör väsentliga delar av kontrollsystemet, och det förhållandet att dessa kontroller inte har utförts eller utförts i otillräcklig grad innebär en stor risk för EUGFJ (se ovan punkt 39). Dessa brister har varit avgörande för att det korrigeringstal som är föremål för tillägg skulle tillämpas (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 28 september 2011 i mål T‑352/05, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 327).

66      Av detta följer att bristerna är likartade, avser samma sektor (citrusfrukter), berör samma medlemsstat och har ansetts avgörande för att det korrigeringstal som är föremål för tillägg skulle tillämpas. Kommissionen gjorde således inte fel när den konstaterade att dessa brister var av återkommande karaktär.

67      I den mån Republiken Grekland grundar sig på resultaten av undersökning FV/2004/312 angående bestämmelserna om stöd för bearbetning av tomater för att bestrida att det förelåg återkommande brister, påpekar tribunalen, i likhet med vad kommissionen har framhållit och såsom framgår av den sammanfattande rapporten beträffande sammanfattningen av kommissionens ståndpunkt före förlikningsförfarandet, att förekomsten av återkommande brister i detta fall inte grundade sig på resultaten från denna undersökning utan på resultaten från undersökning FV/302/2003 angående bearbetning av citrusfrukter.

68      Republiken Greklands argument att det inte förelåg några upprepade brister kan följaktligen inte godtas.

69      Tribunalen godtar inte heller argumentet att det skett förbättringar som skulle hindra ett fastställande av upprepade brister. Republiken Grekland har nämligen endast gjort allmänna påståenden om att systemet förbättrats utan att visa att dessa förbättringar rör exakt de brister som är aktuella i förevarande fall. Dessutom har denna stat citerat kommissionens slutsatser i undersökning FV/2004/312 angående bearbetning av tomater, vilken inte är relevant i förevarande fall (se ovan punkt 67).

70      Tribunalen godtar följaktligen inte argumenten att de finansiella korrigeringarna inte kunde bli föremål för tillägg i förevarande fall.

71      Republiken Grekland har vidare gjort gällande att ett tillägg till en korrigering inte kan göras automatiskt och att det måste motiveras, vilket inte har skett i förevarande fall.

72      När det gäller frågan huruvida detta argument kan upptas till sakprövning, påpekar tribunalen att det framfördes i punkt 18 i ansökan. Det kan således tvärtemot vad kommissionen har hävdat i dupliken upptas till prövning.

73      Vad gäller motiveringen av ett beslut, erinrar tribunalen om att det följer av fast rättspraxis att, under de särskilda omständigheter som gäller när beslut om avslut av räkenskaper utarbetas, motiveringen av ett beslut ska anses vara tillräcklig när den stat till vilken det är riktat var nära knuten till det förfarande under vilket beslutet utarbetades och var medveten om de skäl som låg till grund för kommissionens bedömning att EUGFJ inte skulle belastas med det omtvistade beloppet (se, bland annat, domstolens dom av den 20 september 2001 i mål C‑263/98, Belgien mot kommissionen, REG 2001, s. I‑6063, punkt 98, och av den 9 september 2004 i mål C‑332/01, Grekland mot kommissionen, REG 2004, s. I‑7699, punkt 67, samt förstainstansrättens dom av den 30 september 2009 i mål T‑55/07, Nederländerna mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 125).

74      I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet att Republiken Grekland var knuten till det förfarande under vilket det angripna beslutet utarbetades och att frågan huruvida de aktuella bristerna var återkommande hade berörts i samband med förlikningsförfarandet, särskilt i kommissionens skrivelse av den 10 januari 2008, i protokollet från mötet den 4 april 2007, i förlikningsorganets yttrande och i den sammanfattande rapporten. Det framgår således av handlingarna i målet att Republiken Grekland kände till de omständigheter som låg till grund för det aktuella tillägget, och i synnerhet de oegentligheter som var föremål för korrigering, det tidigare beslutet om finansiella korrigeringar, det tidigare korrigeringstalet och de tillägg som tillämpades samt att det förelåg en ökad risk för ekonomiska förluster för EUGFJ.

75      Tribunalen godtar således inte heller argumentet en bristfällig motivering av tillägget till korrigeringarna. Talan kan följaktligen inte bifallas på någon del av den första grunden.

 Den andra grunden: Huruvida kommissionen gjorde en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och huruvida de beslutade korrigeringarna är oproportionerliga

76      Republiken Grekland har hävdat att de administrativa kontrollerna och kontrollerna av bokföringen i enlighet med artiklarna 24 och 27 i förordning nr 2111/2003 har genomförts med en högre procentandel än vad som föreskrivs i dessa bestämmelser, även om spårbarheten för dessa kontroller inte har fastställts.

77      Tribunalen erinrar inledningsvis om att EUGFJ endast finansierar de interventioner som genomförs i enlighet med de gemenskapsbestämmelser som gäller inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna (domstolens dom av den 6 mars 2001 i mål C‑278/98, Nederländerna mot kommissionen, REG 2001, s. I‑1501, punkt 38, och av den 24 februari 2005 i mål C‑300/02, Grekland mot kommissionen, REG 2005, s. I‑1341, punkt 32, samt förstainstansrättens dom av den 14 februari 2008 i mål T‑266/04, Spanien mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 97).

78      När det gäller bevisbördereglerna på området för avslutande av räkenskaperna, erinrar tribunalen om att kommissionen, för att styrka att reglerna om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna har åsidosatts, inte på ett uttömmande sätt behöver styrka att de kontroller som de nationella myndigheterna har utfört var bristfälliga eller att de sifferuppgifter som dessa har inkommit med inte är korrekta, utan ska förete bevisning som styrker det allvarliga och rimliga tvivel som kommissionen uttryckt beträffande dessa kontroller eller sifferuppgifter. Att kommissionen har ålagts en lättare bevisbörda beror på att det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för avslut av EUGFJ:s räkenskaper och att det följaktligen är medlemsstaten som ska inkomma med en så utförlig och fullständig bevisning som möjligt som styrker att dessa kontroller eller sifferuppgifter är riktiga, samt, i förekommande fall, förete bevisning för att kommissionens påståenden är felaktiga (domstolens dom av den 11 januari 2001 i mål C‑247/98, Grekland mot kommissionen, REG 2001, s. I‑1, punkterna 7−9, och av den 19 juni 2003 i mål C‑329/00, Spanien mot kommissionen, REG 2003, s. I‑6103, punkt 68).

79      I förevarande fall framgår det av handlingarna i målet, och i synnerhet av protokollet från det bilaterala mötet, att de i det aktuella fallet konstaterade bristerna i de administrativa kontrollerna och kontrollerna av bokföringen inte motsägs av skriftlig bevisning till stöd för Republiken Greklands argument.

80      Det framgår även av förlikningsorganets yttrande att de förklaringar som lämnats av Republiken Grekland, nämligen att kontrollerna har genomförts men inte dokumenterats, inte stöds av någon faktiskt bevisning. Republiken Grekland har själv medgett att spårbarheten för kontrollerna inte framgår med omedelbar tydlighet. Denna stat har även medgett brister när det gäller skyldigheten att undersöka kontrollerna av bokföringen.

81      Republiken Grekland har vidare framhållit att den år 2006 antagit nya riktlinjer för att komma till rätta med de konstaterade bristerna.

82      Det är emellertid tillräckligt att konstatera att ett sådant argument inte kan uppväga de otillräckliga kontroller som konstaterats för de tidigare regleringsår som är aktuella i förevarande fall.

83      Det har således inte styrkts att kommissionens konstateranden angående de fastställda bristerna vad gäller administrativa kontroller och kontroller av bokföringen är oriktiga och att korrigeringarna inte är rättfärdigade i detta avseende.

84      Republiken Grekland har vidare gjort gällande att utbetalningen per check utgör ett isolerat fall och att en schablonmässig korrigering på 10 procent är oproportionerlig.

85      Med hänsyn till de konstateranden som gjorts beträffande tidigare undersökta administrativa kontroller och kontroller av bokföringen, är det tillräckligt för tribunalen att i förevarande fall påpeka att konstaterandet att en utbetalning skett per check inte utgjorde den enda grunden för korrigering i detta fall.

86      Tribunalen godtar således inte Republiken Greklands argument som syftar till att visa att den korrigering som beslutades på grund av en utbetalning per check är oproportionerlig.

87      Talan kan således inte bifallas på någon del av den andra grunden.

88      Av det ovanstående följer att Republiken Grekland inte har anfört något argument som kan påverka det angripna beslutets lagenlighet såvitt avser fastställandet av de schablonmässiga korrigeringarna på 10 procent beträffande sektorn för bearbetning av citrusfrukter.

3.     Den tredje grunden: De korrigeringar som tillämpats på bomullssektorn

 Gemenskapslagstiftningen

89      Stöd till bomullsproduktionen regleras bland annat i rådets förordning (EG) nr 1051/2001 av den 22 maj 2001 om produktionsstöd för bomull (EGT L 148, s. 3). Denna förordning upphäver rådets förordning (EG) nr 1554/95 av den 29 juni 1995 om fastställande av de allmänna reglerna för systemet med stöd till bomull och upphävande av förordning (EEG) nr 2169/81 (EGT L 148, s. 48). Förordning nr 1051/2001 träder enligt artikel 23 i densamma i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, det vill säga den 1 juni 2001, och är tillämplig från och med den 1 september 2001.

90      Enligt artikel 1.3 i förordning nr 1051/2001 ska regleringsåret omfatta perioden 1 september–31 augusti.

91      För att erhålla produktionsstöd för bomull ska rensningsföretagen enligt artiklarna 11 d och 12.1 d i förordning nr 1051/2001 bevisa att bomullen omfattas av den arealdeklaration som avses i artikel 16.2 i denna förordning.

92      Enligt artikel 16.2 i förordning nr 1051/2001 ska de producerande medlemsstaterna inrätta ett system för deklaration av besådd areal, särskilt i syfte att fastställa ursprunget för den bomull som omfattats av ansökningar om stöd.

93      Med hänsyn till miljömålen ska medlemsstaterna fastställa och vidta de miljöåtgärder som de anser lämpliga när det gäller utnyttjandet av odlingsjordar för bomullsodling (skäl 13 i förordning nr 1051/2001). I artikel 17 i förordning nr 1051/2001 föreskrivs följaktligen följande:

”1. Medlemsstaterna skall för bomullssektorn fastställa följande:

–        Åtgärder för att förbättra miljöskyddet, särskilt odlingstekniker som kan minska de negativa miljöeffekterna.

–        Forskningsprogram för utveckling av miljövänliga odlingsmetoder.

–        Metoder genom vilka producenterna får ta del av forskningsresultaten och kan dra nytta av de nya odlingsmetoderna.

2. Medlemsstaterna skall vidta de miljöåtgärder som de anser lämpliga för de särskilda förhållanden som präglar de arealer där bomull odlas. Vidare skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att göra producenterna medvetna om att det är nödvändigt att miljölagstiftningen iakttas.

3. Medlemsstaterna skall, i tillämpliga fall, begränsa antalet arealer som skall omfattas av produktionsstöd för orensad bomull på grundval av följande objektiva kriterier:

–        De ekonomiska förhållandena inom jordbruket i de regioner där bomullsproduktionen är viktig.

–        Klimat- och jordmånsförhållanden för de aktuella arealerna.

–        Förvaltningen av bevattningsresurserna.

–        Växelbruk och andra odlingstekniker som kan förbättra miljön.

4. Senast den 31 december 2004 skall Republiken Grekland och Konungariket Spanien överlämna en rapport till kommissionen om miljösituationen inom bomullssektorn och om effekterna av de nationella åtgärder som vidtagits i enlighet med punkterna 1, 2 och 3.”

94      Kommissionens förordning (EG) nr 1591/2001 av den 2 augusti 2001 om tillämpningsföreskrifter för stödordningen för bomull (EGT L 210, s. 10) upphäver kommissionens förordning (EEG) nr 1201/89 av den 3 maj 1989 om tillämpningsföreskrifter för stödsystemet för bomull (EGT L 123, s. 23; svensk specialutgåva, område 3, volym 29, s. 40). Förordning nr 1591/2001 är enligt artikel 19 i förordningen tillämplig från den 1 september 2001.

95      Artikel 9.1 i förordning nr 1591/2001 angående besådd areal har följande lydelse:

”Samtliga gemenskapens bomullsproducenter skall, före det sista datum som medlemsstaten fastställt, lämna in det formulär för ansökan om arealstöd för påföljande regleringsår som föreskrivs i det integrerade administrations- och kontrollsystemet, i form av deklaration av de arealer som besås med bomull. Det berörda jordbruksskiftet, eller de berörda jordbruksskiftena, skall identifieras i enlighet med det system för identifiering av jordbruksskiften som föreskrivs i det integrerade administrations- och kontrollsystemet. När så är nödvändigt skall producenten vid det datum som medlemsstaten fastställt, senast den 31 maj före det berörda regleringsåret, lämna en deklaration som korrigerats med hänsyn till faktiskt besådda arealer.”

96      Av artikel 17 i förordning nr 1591/2001 följer att för regleringsåret 2001/02 ska de deklarationer av areal som avses i artikel 8 i förordning nr 1201/89, och som lämnats in före den 1 september 2001, betraktas som likvärdiga med de deklarationer av areal som avses i artikel 9 i förordning nr 1591/2001.

97      I artikel 13 i förordning nr 1591/2001, som rör kontroller, i den lydelse som är tillämplig 1 september 2001–23 augusti 2002, föreskrivs följande:

”1. Det organ som utses av medlemsstaten skall kontrollera följande:

a)      Att deklarationerna av bomullsarealer är korrekta, vilket skall ske genom en kontroll på plats som omfattar minst 5 % av deklarationerna.

…

f)      Att de jordbruksarealer som anges i avtalen överensstämmer med de arealer producenterna har angivit i sina deklarationer av bomullsarealer, vilket skall ske genom dubbelkontroller.

2. Om det föreligger oegentligheter avseende den deklaration av arealer som avses i artikel 9 skall stödet, med förbehåll för de påföljder som avses i artikel 14.1, beviljas för den kvantitet bomull för vilken samtliga övriga villkor uppfylls.

3. Om kontrollsystemet omfattar ett flertal organ skall medlemsstaten inrätta ett system för samordning.”

98      Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1486/2002 av den 19 augusti 2002 om ändring av förordning nr 1591/2001 (EGT L 223, s. 3), som är tillämplig från och med den 23 augusti 2002, ska artikel 13.1 a ersättas med följande lydelse:

”Att deklarationerna av bomullsarealer är korrekta, vilket skall ske genom en kontroll på plats omfattande minst 5 % av deklarationerna, och som skall utföras senast den 15 november under det aktuella regleringsåret”.

 Den sammanfattande rapporten

99      Vid genomförandet av undersökningarna med referenserna OT/2003/01/GR och OT/2003/03/GR vidtog kommissionen kontroller i Grekland den 31 mars till den 4 april 2003 och den 20 oktober till den 24 oktober 2003 avseende produktionsstöd för bomull under regleringsåren 2001/02 och 2002/03. Efter en skriftväxling ägde ett bilateralt möte rum mellan kommissionen och de grekiska myndigheterna den 8 december 2005. I skrivelse av den 3 juli 2007 underrättade kommissionen de grekiska myndigheterna om sina slutsatser. Efter att förlikningsorganet lämnat sitt yttrande den 21 januari 2008, meddelade kommissionen sitt slutliga ställningstagande i en skrivelse av den 6 augusti 2008.

100    Kommissionen konstaterade dels ett överskridande av den stödberättigande produktionen, dels brister i kontrollen. Dessa konstateranden har sammanfattats i den sammanfattande rapporten.

101    När det gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet fann kommissionen att trots att deklarationerna om arealer besådda med bomull omfattades av deklarationen om arealer i det integrerade administrations- och kontrollsystemet, hade bokföringen i de båda systemen inte skötts på ett tillräckligt betryggande sätt, vilket redan hade konstaterats beträffande regleringsåren 1997/98–2000/01. Detta gällde särskilt följande punkter:

–        Inkonsekventa uppgifter har konstaterats i olika handlingar (avtal mellan jordbrukare och rensningsföretag, deklarationer i integrerade administrations- och kontrollsystemet avseende bomullsarealer) som uppenbarligen inte upptäckts av de grekiska myndigheterna och som innebär att dubbelkontrollerna kan ifrågasättas, och följaktligen tillförlitligheten som sådan av de uppgifter som rensningsföretagen använde för att kontrollera att den levererade bomullen omfattades av en deklaration om arealer.

–        Kommunikationen mellan den myndighet som är ansvarig för databasen i det integrerade administrations- och kontrollsystemet och den myndighet som är ansvarig för produktionsstödet för bomull har ansetts vara mycket bristfällig. Opekepe förfogade endast över de uppgifter om bomull som framgår av deklarationerna om arealer, vilket inte gör det möjligt att undanröja risken för att ett mindre antal arealer besådda med bomull deklareras. Inte heller har den myndighet som är ansvarig för det integrerade administrations- och kontrollsystemet meddelat några brister beträffande regleringsåren 2001/02 och 2002/03 till den myndighet som är ansvarig för bomull, trots att en undersökning med teknik för fjärranalys påvisade arealer som inte deklarerats eller deklarerats felaktigt.

102    När det sedan gäller kontrollen av miljökrav, framhålls det i den sammanfattande rapporten att reformen år 2001 av ordningen för produktionsstöd för bomull innebar ett införande av miljökrav. Dessa krav med vidhängande kontrollsystem och sanktioner skulle fastställas av medlemsstaten. Kommissionen konstaterade att Republiken Grekland bland dessa åtgärder hade infört en begränsning av produktionsarealen, hade fastställt en högsta avkastningsnivå och hade infört att riktlinjer om god jordbrukssed skulle iakttas, däribland ett obligatoriskt växelbruk.

103    Kommissionen kritiserade avsaknaden av system för kontroll av dessa miljökrav samt att sanktionsåtgärder inte tillämpats. I synnerhet ansågs den administrativa kontrollen av att den högsta avkastningsnivå som fastställts för varje producent inte överskreds vara otillräcklig. Kontrollerna av arealer på plats, vilka genomfördes efter den sista skörden och följaktligen alltför sent för att kontrollera huruvida den deklarerade avkastningen varit trovärdig, borde ha varit inriktad på att upptäcka bomullsarealer som inte deklarerats och på att kontrollera iakttagandet av riktlinjerna om god jordbrukssed. Exempelvis kontrollerades endast deklarerade bomullsarealer, vilket inte gjorde det möjligt att upptäcka bomullsfält som deklarerats som vete eller någon annan gröda. Slutligen framhöll kommissionen att några kontroller av att riktlinjerna om god jordbrukssed iakttagits inte hade genomförts.

104    I samband med förlikningsorganets yttrande den 21 januari 2008 anmodades kommissionen att, med hänsyn till datumet för ikraftträdandet av miljökraven i denna stödordning, säkerställa att iakttagandet av kraven enligt dessa bestämmelser kunde åberopas som ett juridiskt bindande kriterium för att bevilja gemenskapsstöd för bomull som odlats under regleringsåret 2001/02.

105    I skrivelse av den 6 augusti 2008 lämnade kommissionen sitt slutliga ställningstagande, i vilket den föreslagna korrigeringen fastställdes. Kommissionen framhöll att regleringsåret inleddes den 1 september, vilket innebar att kontrollerna av arealer (och i synnerhet av miljörestriktioner) inte var valfria det första året, eftersom samtliga stödberättigande kriterier avseende transaktioner som äger rum före försäljningen ska kontrolleras före regleringsårets början. Kommissionen framhöll även att innehållet i diskussionerna angående reformen av bomull var känt före den 1 juni 2001 och att de grekiska myndigheterna gjorde det avsiktliga valet att tillämpa artikel 17.3 i förordning nr 1051/2001 från och med det första regleringsåret genom att anta ett ministerbeslut i februari 2001, i vilket det bland annat föreskrivs ett obligatoriskt växelbruk och en minskning av arealer besådda med bomull. Detta ledde dock inte till någon kontroll hos jordbrukarna.

106    När det vidare gäller kontrollen av arealer på plats ansåg kommissionen att urvalet av de jordbruksföretag som skulle kontrolleras beträffande regleringsåret 2001/02 avseende produktionsstöd för bomull inte grundade sig på någon riskanalys. En slumpmässig urvalsmetod var nämligen inte lämplig med hänsyn till de risker som var förknippade med detta regleringsår (upptäckta icke-deklarerade bomullsarealer, upptäckta överträdelser av god jordbrukssed). Även om urvalsförfarandet tycktes ha ändrats för regleringsåret 2002/03, bedömdes detta förfarande vara bristfälligt, eftersom det innebar att risker som inte var kopplade till bomull beaktades (urval i integrerade administrations- och kontrollsystemet) och detta inte gjorde det möjligt att i tillräcklig mån beakta sådan onormal avkastning som konstaterats under regleringsåret. Följaktligen ansåg kommissionen att ändringarna av urvalsmetoden inte i tillräcklig mån hade förbättrat kontrollsystemet så, att det inbegrep de risker som är förknippade med att ett för litet antal arealer deklareras.

107    Vidare ansåg kommissionen att genomförandet av kontroller på plats hade ägt rum alltför sent och att det inte var möjligt att fastställa gränserna för de många små jordbruksskiftena med bomull, som ofta utgjordes enbart av en övergång till annat slags bomull, vilken skilde sig åt genom olika slags blad och frukter. Mätningen av den odlade arealen kan nämligen endast göras med tillräcklig noggrannhet, i enlighet med de normer som fastställts i det integrerade administrations- och kontrollsystemet, om odlingen fortfarande är kvar på fältet. Dessutom var det först den 22 januari 2008, på anmodan av förlikningsorganet, som de grekiska myndigheterna tillhandahöll uppgifter angående datumen för genomförandet av kontroller på plats. Enligt kommissionen innehåller dessa uppgifter inte någon tillförlitlig anvisning om andelen för sent genomförda kontroller, eftersom ett stort antal datum (åtminstone sex fall) framstod som osannolika. Trots dessa inkonsekvenser tycks förekomsten av alltför sena kontroller (efter januari månad) vara bekräftade för fem prefekturer 2001/2002 och för sju prefekturer år 2002.

108    Slutligen har det även för regleringsåret 2001/02 konstaterats att instruktionerna till kontrollanterna varken föreskrev någon formalisering av mätningarna eller någon spårbarhet avseende godtagna toleransgränser samt att detta knappt hade förbättrats för regleringsåret 2002/03 när Opekepe började genomföra kontroller på plats.

 Tribunalens bedömning

109    När det gäller bomullssektorn har Republiken Grekland anfört en grund i vilken den gör gällande att den schablonmässiga korrigeringen på 5 procent som tillämpats för budgetåren 2002 och 2003 är oskälig och oproportionerlig samt att kommissionen gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

110    Denna grund är uppdelad i fem delar. I den första och den andra delen görs gällande att den finansiella korrigeringen är oproportionerlig. I den tredje, den fjärde och den femte delen görs gällande att kommissionens konstateranden angående bristerna i det integrerade administrations- och kontrollsystemet, miljökraven och kontrollen på plats av arealer är oriktiga.

111    Tribunalen ska pröva den tredje, den fjärde och den femte delen innan den prövar de två första delarna av förevarande grund.

 Den tredje delen: Huruvida kommissionens konstateranden angående bristerna i det integrerade administrations- och kontrollsystemet är oriktiga

112    Republiken Grekland har bestritt kommissionens konstateranden angående bristerna i det integrerade administrations- och kontrollsystemet och har hävdat att dubbelkontrollerna är effektiva. Denna stat har beskrivit förfarandet genom vilket producenterna deklarerar odlade arealer inom det integrerade administrations- och kontrollsystemet och har påpekat att stödet för bomull inte är kopplat till arealen utan utbetalas i förhållande till den mängd bomull som producenterna har levererat till rensningsfabriken. Denna mängd kontrolleras. Republiken Grekland har vidare anfört att det förhållandet att det integrerade administrations- och kontrollsystemet innehöll ett antal brister, vilka det redogjorts för i en skrivelse av den 26 november 2004 som skickats till kommissionen, inte på något sätt har påverkat det förhållandet att utbetalningarna till mottagarna var rättsenliga.

113    Tribunalen erinrar om att harmoniseringen av ordningen för stöd till bomullsproduktion med det integrerade administrations- och kontrollsystemet genomfördes genom förordning nr 1201/89, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1740/97 av den 5 september 1997 (EGT L 244, s. 1), i syfte att förbättra förvaltningen och kontrollen av ordningen för bomullsstöd och undvika risken för dubbla utbetalningar för samma areal. Av skäl 9 i förordning nr 1591/2001, som upphäver förordning nr 1201/89, framgår att för att säkerställa ursprunget för den bomull som omfattas av stödansökningarna, måste man kunna identifiera de arealer där bomull odlas genom det system för identifiering av jordbruksskiften som föreskrivs i rådets förordning (EEG) nr 3508/92 av den 27 november 1992 om ett integrerat system för administration och kontroll av vissa stödsystem inom gemenskapen (EGT L 355, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 46, s. 78). Detta förutsätter att de två systemen kommunicerar och gör det möjligt att utbyta uppgifter, bland annat genom dubbelkontroller, såsom föreskrivs i artikel 13.1 f i förordning nr 1591/2001 (se ovan punkt 97).

114    Enligt rättspraxis följer att en medlemsstat gentemot vilken kommissionen har riktat ett motiverat beslut, vari det konstateras att kontroller i enlighet med reglerna om funktionen av garantisektionen vid EUGFJ saknas eller är bristfälliga, inte kan vederlägga kommissionens konstateranden utan att grunda sina egna påståenden på omständigheter som visar att det föreligger ett tillförlitligt och funktionsdugligt kontrollsystem. Om medlemsstaten inte förmår visa att kommissionens konstateranden är oriktiga, kommer dessa konstateranden att utgöra grund för allvarliga tvivel om att ett ändamålsenligt och effektivt system av övervaknings- och kontrollåtgärder har införts (domstolens dom av den 13 juli 2000 i mål C‑46/97, Grekland mot kommissionen, REG 2000, s. I‑5719, punkt 58).

115    I förevarande fall har Republiken Grekland inte på ett detaljerat sätt bestritt de brister som konstaterats i det aktuella kontrollsystemet. Denna stat har endast påstått att bristerna i det integrerade informations- och kontrollsystemet inte påverkade det förhållandet att utbetalningarna till mottagarna var rättsenliga och att de kontroller som denna stat utförde vara tillräckliga, eftersom de avsåg de kvantiteter bomull som producenterna levererat till rensningsfabriken samt avkastningen.

116    Sådana kontroller är emellertid inte tillräckliga för att uppväga de brister som påtalats i den sammanfattande rapporten (se ovan punkt 101). Tribunalen erinrar i detta hänseende om att när det i en förordning föreskrivs att medlemsstaterna ska genomföra en viss kontrollåtgärd, är de skyldiga att genomföra denna åtgärd utan att det är nödvändigt att undersöka om det finns andra system som är mer effektiva (domstolens dom av den 21 mars 2002 i mål C‑130/99, Spanien mot kommissionen, REG 2002, s. I‑3005, punkt 87).

117    När det gäller de identifierade bristerna i kontrollen av jordskiftena, har Republiken Grekland hänvisat till skrivelsen av den 26 november 2004 som skickades till kommissionen. I denna skrivelse angav Republiken Grekland bland annat att dessa brister kunde förklaras av felaktigheter som uppkommit i samband med nedtecknandet av arealerna när resultatet från kontrollerna på plats infördes i det sammanfattande formuläret avseende de kontroller som sedan ligger till grund för uppdateringen av den datafil som rör kontrollerna på plats (punkt 27 i skrivelsen av den 26 november 2004).

118    Tribunalen konstaterar att Republiken Grekland således har redogjort för skälen till de konstaterade felen utan att påvisa att kommissionens konstateranden var oriktiga och utan att lyckas undanröja de tvivel som föreligger beträffande kontrollsystemets effektivitet.

119    Slutligen har Republiken Grekland hävdat att ”noggrannheten i deklarationen av arealer” blev ett kriterium för stödberättigande från och med ikraftträdandet av förordning nr 1486/2002, vilken är tillämplig från och med regleringsåret 2002/03. Detta kriterium är således inte tillämpligt i förevarande fall.

120    Tribunalen påpekar i detta hänseende att en deklaration av bomullsarealer föreskrevs i artikel 9 i förordning nr 1591/2001 (se ovan punkt 95) före ändringen av nämnda förordning genom förordning nr 1486/2002. En sådan deklaration föreskrevs redan i artikel 8 i förordning nr 1201/89, i ändrad lydelse enligt förordning nr 1740/97 (se ovan punkt 96). En kontroll av huruvida deklarationerna av bomullsarealer är korrekta – som ska ske genom kontroller på plats avseende minst 5 procent av deklarationerna – föreskrevs även enligt artikel 13 i förordning nr 1591/2001 (se ovan punkt 97) före ändringen av nämnda förordning genom förordning nr 1486/2002 och dessförinnan enligt artikel 12 i förordning nr 1201/89. Den ändring som gjordes i detta hänseende genom förordning nr 1486/2002 består enbart i en precisering av att denna kontroll på plats ska utföras senast den 15 november under det aktuella regleringsåret (se ovan punkt 98).

121    Det saknas således grund för detta argument.

122    Talan kan således inte bifallas på den tredje delen av förevarande grund.

 Den fjärde delen: Huruvida kommissionens konstateranden angående miljökraven är oriktiga

123    Tribunalen erinrar om att reformen år 2001 av ordningen för stöd till bomullsproduktion som genomfördes genom artikel 17 i förordning nr 1051/2001 innebar en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa och vidta de miljöåtgärder som de anser lämpliga (se ovan punkt 93). För att genomföra dessa åtgärder införde Republiken Grekland ett krav på begränsning av produktionsarealen, ett fastställande av en högsta avkastningsnivå och ett iakttagande av riktlinjer om god jordbrukssed, däribland ett obligatoriskt växelbruk. Såsom Republiken Grekland har framhållit antogs dessa åtgärder genom ypourgikes apofaseis (ministerbeslut) av den 28 februari 2001 och den 4 och den 10 maj 2001 efter en omfattande dialog med producenterna.

124    Republiken Grekland har inledningsvis gjort gällande att resultaten av kontrollerna inte omedelbart kunde upptäckas, eftersom miljökraven antogs år 2001.

125    Tribunalen påpekar att kommissionen i förevarande fall genom påförandet av en schablonmässig korrigering på 5 procent på grund av otillräckliga kontroller avseende miljökraven inte ifrågasatte huruvida de antagna miljöåtgärderna var effektiva eller välgrundade utan att det saknades en kontroll av åtgärdernas efterlevnad efter antagandet. Republiken Greklands argumentation att de antagna miljöåtgärderna krävde viss tid saknar således relevans i förevarande fall.

126    Republiken Grekland har vidare hävdat att det genomfördes en lämplig kontroll av miljöåtgärdernas efterlevnad.

127    Tribunalen påpekar att detta påstående emellertid inte stöds av någon handling i målet.

128    När det gäller kontrollen av avkastningen har Republiken Grekland uppgett att det genomfördes kontroller genom teknisk fjärranalys för att kontrollera avkastningen i områden där ett överskridande observerats. Det framgår emellertid av den sammanfattande rapporten att för regleringsåret 2001/02 hade inte någon uppgift lämnats och för regleringsåret 2002/03 visade de lämnade uppgifterna att endast 7,5 procent av fallen av onormal avkastning hade kontrollerats. Republiken Grekland har vidare hänvisat till metoden för beräkning av genomsnittlig avkastning under tre föregående år och till en kontroll av avkastningen per tunnland. Dessa argument visar inte att det genomförts kontroller som gjorde det möjligt att i det enskilda fallet kontrollera huruvida mottagaren har uppfyllt kraven enligt nämnda åtgärder. Såsom kommissionen har påpekat, har stöd således kunnat beviljas producenter som inte nödvändigtvis har iakttagit miljöåtgärderna.

129    Republiken Grekland har även åberopat en minskning av bomullsarealer, men har därvid inte styrkt att kontroller i enskilda fall ägt rum.

130    När det vidare gäller kontrollen av god jordbrukssed, har Republiken Grekland själv under förlikningsförfarandet uppgett att direkta kontroller av god jordbrukssed är svåra eller till och med omöjliga att genomföra. Republiken Grekland har hävdat att den infört indikatorer, såsom åtgärden indikativ odlad produktion (indikativ tillåten produktion), som syftade till en fullständig kontroll för att begränsa användningen av insektsmedel och gödsel. Detta utgör emellertid ett införande av allmänna åtgärder för förbättrade miljöindikatorer som inte styrker att det förelåg individualiserade kontroller av enskilda producenter avseende iakttagandet av de antagna åtgärderna.

131    Tribunalen godtar således inte Republiken Greklands argument att det genomförts lämpliga kontroller av miljöåtgärdernas efterlevnad.

132    Republiken Grekland har för övrigt i repliken framhållit förlikningsorganets reservationer beträffande möjligheten att tillämpa de miljöåtgärder som införts genom artikel 17 i förordning nr 1051/2001, som är tillämplig från och med den 1 september 2001, beträffande bomull som redan såtts.

133    Tribunalen erinrar om att förlikningsorganet i sitt den 21 januari 2008 lämnade yttrande anmodade kommissionen att, med hänsyn till datumet för ikraftträdandet av miljökraven i denna stödordning, säkerställa att iakttagandet av kraven enligt dessa bestämmelser kunde åberopas som ett juridiskt bindande kriterium för att bevilja gemenskapsstöd för bomull som odlats under regleringsåret 2001/02.

134    I sitt slutliga ställningstagande vidhöll kommissionen att artikel 17 i förordning nr 1051/2001 var tillämplig på de miljöåtgärder som antagits av Republiken Grekland, såvitt avser regleringsåret 2001/02. Enligt kommissionen inleds regleringsåret för bomull som såtts år 2001 och som säljs år 2001 den 1 september 2001, men samtliga kriterier för stödberättigande som avser transaktioner före försäljningen, däribland sådden, ska kontrolleras före regleringsårets början.

135    Tribunalen konstaterar att Republiken Grekland inte har bestritt detta resonemang. Republiken Grekland har nämligen endast i samband med repliken hänvisat till förlikningsorganets reservationer utan att anföra några underbyggda argument som svar på kommissionens argument.

136    I den mån Republiken Greklands argument, vilket inte framgår av ansökan, kan anses hänföra sig till påståendet om miljöåtgärderna och därigenom anses kunna upptas till sakprövning i den mening som avses i artikel 48.2 i rättegångsreglerna, konstaterar tribunalen att detta argument inte är underbyggt.

137    Tribunalen godtar inte heller argumentet att de exakta åtgärderna i förordning nr 1051/2001 ännu inte var kända. Republiken Grekland hade nämligen själv antagit miljöåtgärderna och har inte bestritt att dessa miljöåtgärder var omedelbart tillämpliga. Tvärtom har Republiken Grekland hävdat att dessa åtgärder redan var föremål för tillräckliga kontroller, vilket innebär att de var tillämpliga. Eftersom Republiken Grekland hade beslutat att anta dessa åtgärder för genomförande av förordning nr 1051/2001 från och med regleringsåret 2001/02, var denna stat således skyldig att kontrollera att bomullsproducenterna iakttog denna förordning. Såsom kommissionen har framhållit i sitt svar på en skriftlig fråga från tribunalen, framgår det dessutom av skälen i kommissionens förordning (EG) nr 1398/2002 av den 31 juli 2002 om fastställande för regleringsåret 2001/2002 av den faktiska produktionen av orensad bomull i Grekland och den nedsättning av riktpriset som följer av detta samt om undantag för regleringsåret 2001/2002 från vissa förvaltningsbestämmelser och villkor för beviljande av stöd i Grekland (EGT L 203, s. 24), att de grekiska myndigheterna själva ansåg att iakttagandet av miljöåtgärderna enligt artikel 17.3 i förordning nr 1051/2001 utgjorde ett kriterium för att vara berättigad till stöd avseende regleringsåret 2001/02.

138    Dessutom hänför sig frågan om kontrollen av miljöåtgärderna för perioden före den 1 september 2001 enbart till regleringsåret 2001/02 och utgör således endast en del av den kritik angående miljöåtgärderna på vilken den schablonmässiga korrigeringen grundades. Denna kritik avsåg även regleringsåret 2002/03.

139    I motsats till vad Republiken Grekland har påstått utan att i övrigt underbygga sitt argument, gjorde kommissionen slutligen en riktig bedömning är den fann att kontrollerna avseende miljöåtgärderna utgjorde grundläggande kontroller i den mening som avses i bilaga 2 till dokument nr VI/5330/97. Sådana kontroller avser nämligen de fysiska och administrativa kontroller som krävs för att kontrollera väsentliga delar, vilka i förevarande fall avsåg produktionsareal, fastställd högsta avkastning och efterlevnad av god jordbrukssed som beslutats av Republiken Grekland i enlighet med artikel 17 i förordning nr 1051/2001.

140    Härav följer att talan inte kan bifallas på den fjärde delen av förevarande grund.

 Den femte delen: Huruvida kommissionens konstateranden angående kontrollen av arealer på plats är oriktiga

141    Republiken Grekland har bestritt att kontrollerna på plats genomfördes för sent. Den har hävdat att det i förordningarna nr 1051/2001 och 1591/2001 inte föreskrivs något sista datum för genomförandet av kontroller på plats avseende 5 procent av arealerna, eftersom datumet den 15 november fastställdes som sista datum först från och med år 2003 genom förordning nr 1486/2002. Republiken Grekland anser att även om kontrollerna ska äga rum vid ett lämpligt datum, det vill säga vid en tidpunkt då det kan säkerställas att de kontrollerade arealerna har besåtts med bomull, kan de genomföras så länge som bomullskvisten står kvar på fältet, det vill säga i augusti, i oktober eller till och med i januari eller fram till dess att den påföljande vårsådden äger rum. Republiken Grekland har vidare anfört att databasen för kontroller på plats inte innehöll någon uppgift om datum, eftersom detta inte krävdes enligt förordningarna. Republiken Grekland har framhållit att protokollen hänför sig till det datum då de upprättades, varvid det framgår att kontrollerna i huvudsak ägde rum från augusti till november och att några kontroller ägde rum därefter.

142    Tribunalen erinrar om att enligt artikel 13.1 a i förordning nr 1591/2001 ska en undersökning av att deklarationerna av bomullsarealer är korrekta genomföras genom en kontroll på plats.

143    Det är riktigt som Republiken Grekland har framhållit, att före den 23 augusti 2002, det vill säga datumet för ikraftträdandet av förordning nr 1486/2002 som föreskriver att kontroller på plats ska genomföras senast den 15 november för det berörda regleringsåret, innehöll förordning nr 1591/2001 inte någon frist för genomförandet av dessa kontroller. Med andra ord är fristdatumet den 15 november tillämpligt från och med regleringsåret 2002/03.

144    För regleringsåret 2001/02 skulle dessa kontroller emellertid genomföras inom en lämplig tidsfrist, vilket Republiken Grekland har medgett (se, för ett liknande resonemang, domen av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 63 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 196), det vill säga vid en tidpunkt som med säkerhet kan fastställas och vid vilken det kan säkerställas att de kontrollerade arealerna har besåtts med bomull, vilket följaktligen innebär före eller under skörden.

145    I förevarande fall lämnade de grekiska myndigheterna, efter anmodan av förlikningsorganet, den 22 januari 2008 uppgifter angående de datum då kontroller hade genomförts på plats. Såsom kommissionen konstaterade, var det på grundval av dessa uppgifter inte möjligt att bestämma den kronologiska fördelningen av kontrollerna på plats och uppgifterna innehöll inte några tillförlitliga anvisningar angående andelen kontroller som genomförts för sent. Dessutom var vissa angivna datum inkonsekventa, och vissa kontroller hade genomförts synnerligen sent (efter januari månad). Detta rörde fem prefekturer 2001/2002 och sju prefekturer år 2002.

146    Enligt rättspraxis (domen av den 9 september 2004 i det ovan i punkt 73 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 51) ankommer det på den berörda medlemsstaten att inkomma med så detaljerad och fullständig bevisning som möjligt för att den genomfört kontroller samt, i förekommande fall, för att kommissionens påståenden är felaktiga.

147    Efter att först ha angett att det inte fanns några uppgifter om datumen i databasen för kontroller på plats, inkom Republiken Grekland sedan med datum för kontroller, av vilka det dels framgår att vissa är inkonsekventa (vissa datum anger åren 1901 eller 1902), dels att datumen för kontrollerna i vissa fall har ägt rum efter januari månad under det berörda regleringsåret.

148    Även om bomullskvistarna kan visa att det faktiskt odlas bomull, såsom Republiken Grekland har hävdat, gjorde kommissionen en riktig bedömning när den konstaterade att varken de exakta gränserna för jordskiftena eller deras avkastning med säkerhet kunde fastställas på grundval av dessa bomullskvistar. Fristdatumet för att genomföra dessa kontroller på plats har för övrigt genom förordning nr 1486/2002 fastställts till den 15 november för det berörda regleringsåret.

149    Republiken Grekland har vidare i bilaga 2 till repliken bifogat uppgifter som visar att den största delen av kontrollerna ägde rum fram till och med november beträffande de två regleringsåren. Kommissionen har emellertid hävdat att dessa uppgifter inte ingavs till kommissionen under det administrativa förfarande som ledde fram till det angripna beslutet. Detta bekräftas av det svar som Republiken Grekland lämnade med anledning av en åtgärd för processledning och de frågor som tribunalen ställde under förhandlingen. Lagenligheten av ett beslut av kommissionen ska emellertid bedömas mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen har tillgång till när den antar beslutet (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 15 december 2011 i mål T‑232/08, Luxemburg mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 54 och 55, och av den 14 februari 2012 i mål T‑267/06, Italien mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkterna 46–48, samt, analogt, domstolens dom av den 22 december 2008 i mål C‑333/07, Regie Networks, REG 2008, s. I‑10807, punkt 81). De uppgifter som lämnats av Republiken Grekland kan följaktligen inte beaktas för att bedöma det angripna beslutets lagenlighet.

150    Härav följer att Republiken Grekland inte har lyckats visa att kommissionens konstateranden i detta avseende är oriktiga. Dessutom utgör frågan huruvida kontrollerna har genomförts för sent, såsom kommissionen har framhållit, under alla omständigheter endast en av punkterna i den kritik mot de grundläggande kontrollerna som låg till grund för den schablonmässiga korrigeringen (se ovan punkterna 101–108).

151    Republiken Grekland har vidare hävdat att en riskanalys ägde rum och att denna stat lyckades undanta sådana kvantiteter bomull som hade okänt ursprung. Förbättringen av datasystemet och kontroller i realtid av bomullsleveranser till rensningsföretagen bidrog till att förbättra förfarandet för urval av stickprov och därmed riskanalysen.

152    Detta argument påverkar inte kommissionens konstateranden att riskanalysen för regleringsåret 2001/02 grundade sig på ett slumpmässigt urval av en skiktad population som inte är lämplig med hänsyn till de risker som är förknippade med det aktuella regleringsåret. Republiken Grekland har inte heller för regleringsåret 2002/03 visat att kommissionens konstateranden, vilka sammanfattats ovan i punkterna 106 och 108, är felaktiga.

153    Talan kan följaktligen inte heller bifallas på den femte delen av denna grund.

154    Av detta följer att den ifrågasatta finansiella korrigeringen på 5 procent, med hänsyn till det ovanstående, inte kan anses ha fastställts på grundval av en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

 Den första och den andra delen: Huruvida den finansiella korrigeringen är oproportionerlig

155    I den första delen av förevarande grund har Republiken Grekland hävdat att den finansiella korrigeringen på 5 procent, vilken mer än fördubblades i förhållande till tidigare korrigeringar på 2 procent, är oproportionerlig. Kommissionen beaktade nämligen inte den sent genomförda ändringen av stödordningen för bomull år 2001 genom förordning nr 1051/2001, vilken offentliggjordes i juni, det vill säga mitt i odlingsåret. Republiken Grekland har hävdat att det inte fanns några övergångsbestämmelser som begränsade kostnaderna för den nya metoden för beräkning av överensstämmelse. Denna stat har betonat storleken på de kostnader som de vidtagna åtgärderna förde med sig.

156    Tribunalen erinrar om att kommissionen helt kan vägra att finansiera de utgifter som uppkommit om den konstaterar att det inte finns tillräckliga kontrollmekanismer (se, bland annat, domstolens dom av den 18 maj 2000 i mål C‑242/97, Belgien mot kommissionen, REG 2000, s. I‑3421, punkt 122).

157    I förevarande fall framgår det att de av kommissionen påpekade bristerna rör viktiga delar i kontrollsystemet samt utförandet av kontroller, vilka är av grundläggande betydelse för fastställandet av att utgifterna är berättigade. Kommissionen kunde således rimligen dra slutsatsen att risken för förluster för EUGFJ var betydande.

158    Härav följer att kommissionen i förevarande fall inte åsidosatte proportionalitetsprincipen när den beslutade om en schablonmässig korrigering på endast 5 procent av de aktuella utgifterna, trots att de kontroller som utförts av de grekiska myndigheterna inte uppfyllde kraven enligt gemenskapslagstiftningen (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 24 mars 2011 i mål T‑184/09, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

159    Argumentet om ändringen enligt förordning nr 1051/2001 påverkar inte detta konstaterande. Tribunalen påpekar att skyldigheterna avseende det integrerade administrations- och kontrollsystemet och kontrollerna av arealer på plats förelåg enligt tidigare lagstiftning (se ovan punkt 113). Förordning nr 1051/2001 innebar således inte någon ändring såvitt avser de omständigheter som i förevarande fall ansågs bristfälliga. Eftersom Republiken Grekland hade beslutat att anta miljöåtgärderna för genomförande av förordning nr 1051/2001 från och med regleringsåret 2001/02, var denna stat, såsom redan påpekats (se ovan punkt 137), skyldig att kontrollera att bomullsproducenterna iakttog denna förordning.

160    Tribunalen godtar således inte Republiken Greklands argument angående ändringen av den aktuella stödordningen.

161    Slutligen är kostnaden för de antagna åtgärderna på grund av denna nya förordning inte av sådan art att den gör de påpekade bristerna berättigade och kan således inte beaktas för att bedöma om den aktuella finansiella korrigeringen är oproportionerlig eller inte.

162    De argument som anförts till stöd för den första delen av förevarande grund visar således inte att den aktuella korrigeringen är oproportionerlig.

163    I den andra delen av förevarande grund har Republiken Grekland gjort gällande att kommissionen själv hade konstaterat att förbättringar skett under perioden 2002–2003, och att korrigeringen för nämnda period därför borde ha varit mindre än den som beslutades för perioden 2001–2002.

164    Tribunalen påpekar att även om kommissionen i skrivelsen av den 17 juli 2004 konstaterade att förbättringar gjorts under regleringsåret 2002/03, konstaterade kommissionen i samma skrivelse dessutom att det förelåg brister beträffande kontrollerna av arealer på plats och beträffande det integrerade administrations- och kontrollsystemet, varvid kommissionen ansåg att det var fråga om väsentliga principiella brister. Dessa brister framgår även av den sammanfattande rapporten.

165    Enbart den omständigheten att förbättringar konstaterats medför således inte att Republiken Grekland kan vinna framgång med sin ståndpunkt att korrigeringstalet på 5 procent borde ha minskats.

166    Republiken Grekland har följaktligen inte visat att den schablonmässiga korrigeringen på 5 procent av de berörda utgifterna var oproportionerlig.

167    Av det föregående följer att talan inte kan bifallas på någon del av den tredje grunden angående den schablonmässiga korrigering som tillämpats på bomullssektorn.

4.     Den sjätte grunden: De korrigeringar som tillämpats inom sektorn för bidrag för nötkreatur och extensifieringsersättning

 Gemenskapslagstiftningen

168    Rådets förordning (EG) nr 1254/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för nötkött (EGT L 160, s. 21) innehåller bestämmelser om beviljande av stöd inom denna sektor.

 Kontroller

169    Enligt förordning nr 3508/92 föreskrivs att varje medlemsstat ska inrätta ett integrerat administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar. Enligt skäl 6 i förordningarna medför administrationen av insamlade data och deras användning vid kontroll av stödansökningarna att det är nödvändigt att upprätta kraftfulla datoriserade databaser som särskilt möjliggör dubbelkontroller.

170    I artikel 1.1 b i nämnda förordning föreskrivs bland annat att varje medlemsstat ska upprätta ett integrerat administrations- och kontrollsystem som är tillämpligt för bidragssystem för nötköttproducenter.

171    Enligt artikel 2 i förordning nr 3508/92 består det integrerade systemet av olika delar, bland annat en datoriserad databas, ett alfanumeriskt system för identifiering och registrering av djuren, stödansökningar och ett integrerat kontrollsystem. I artikel 3 i förordning nr 3508/92 föreskrivs bland annat att uppgifterna från stödansökningarna ska registreras i den datoriserade databasen för varje jordbruksföretag.

172    Enligt artikel 8.1 och 8.2 i denna förordning ska medlemsstaterna genomföra administrativa kontroller av stödansökningarna, och de administrativa kontrollerna ska kompletteras med kontroller på plats, som skall omfatta ett urval av jordbruksföretagen.

173    När det gäller dessa kontroller föreskrivs i artikel 15 i kommissionens förordning (EG) nr 2419/2001 av den 11 december 2001 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för det integrerade administrations- och kontrollsystem för vissa av gemenskapens stödordningar som infördes genom förordning nr 3508/92 (EGT L 327, s. 11) följande:

”Administrativa kontroller och kontroller på plats skall genomföras så att en effektiv prövning säkerställs av att villkoren för beviljande av stöd är uppfyllda.”

174    Artikel 16 i förordning nr 2419/2001 har följande lydelse:

”De administrativa kontroller som avses enligt artikel 8.1 i förordning … nr 3508/92 skall särskilt omfatta

a)      dubbelkontroller av de jordbruksskiften och djur som deklareras för att förhindra att ett och samma stöd beviljas orättmätigt flera gånger under ett och samma kalenderår eller regleringsår och för att förhindra orättmätig kumulering av stöd som beviljas i enlighet med gemenskapsstödordningar enligt vilka arealer skall deklareras,

b)      kontroll av stödberättigandet genom dubbelkontroller via databasen.”

175    I artikel 25 i förordning nr 2419/2001 föreskrivs följande:

”1. Kontroller på plats skall omfatta alla djur för vilka ansökningar har lämnats in enligt de stödordningar som skall kontrolleras, och i fråga om kontroller av stödordningarna för nötkreatur, också de nötkreatur som eventuellt kan komma av en stödansökan.

2. Kontroller på plats skall särskilt omfatta följande:

a)      En kontroll av att antalet djur som finns på jordbruksföretaget för vilka ansökningar har lämnats in, och antalet nötkreatur som eventuellt kan omfattas av en ansökan, motsvarar det antal djur som förts in i registren och, beträffande nötkreatur, det antal djur som anmälts till databasen.

b)      I fråga om stödordningarna för nötkreatur skall det kontrolleras

–        att registeruppgifterna är korrekta liksom anmälningarna till databasen, på grundval av en stickprovskontroll av stödjande dokument såsom inköps- och försäljningsfakturor, slaktintyg, veterinärintyg och i förekommande fall djurpass, avseende djur för vilka stödansökningar lämnats in under de 12 månader som föregår kontrollen på plats,

–        att uppgifterna i databasen motsvarar registeruppgifterna, på grundval av en stickprovskontroll av djur för vilka stödansökningar lämnats in under de 12 månader som föregår kontrollen på plats,

–        att alla djur som finns på jordbruksföretaget och som fortfarande hålls i enlighet med djurhållningsåtagandet berättigar till det sökta stödet,

–        att alla nötkreatur som finns på jordbruksföretaget är identifierade med öronmärke och i förekommande fall är försedda med djurpass samt av att de är registerförda och anmälda till databasen. Dessa kontroller skall genomföras individuellt för varje enskilt nötkreatur av hankön som fortfarande hålls i enlighet med djurhållningsåtagandet och för vilka stödansökningar har lämnats in för det särskilda handjursbidraget, med undantag för de ansökningar som inlämnats […] enligt artikel 4.6 i förordning … nr 1254/1999. I alla övriga fall kan kontrollen av att uppgifterna i djurpassen och i registret samt att anmälan till databasen är korrekt kontrolleras genom en stickprovskontroll.

…”

 Slaktbidrag

176    Artikel 11.1 i förordning nr 1254/1999 har följande lydelse:

”En producent som håller nötkreatur på sitt jordbruksföretag kan efter ansökan beviljas slaktbidrag. Det skall beviljas vid slakt av bidragsberättigande djur eller vid export av sådana till ett tredje land och inom vissa nationella tak som skall fastställas.

Följande kategorier berättigar till slaktbidrag:

a)      tjurar, stutar, kor och kvigor från 8 månaders ålder,

b)      kalvar som är äldre än 1 månad och yngre än 7 månader och som har en slaktvikt på under 160 kg,

om de har hållits av producenten under en period som skall fastställas.”

177    I artikel 26 i förordning nr 2419/2001 föreskrivs följande:

”1. När det gäller handjursbidraget enligt artikel 4.6 i förordning … nr 1254/1999 och slaktbidraget enligt artikel 11 i den förordningen skall kontrollerna på plats genomföras på slakterierna. I detta fall skall medlemsstaterna genomföra kontroller på plats antingen

a)      på minst 30 % av alla slakterier, som valts ut på grundval av en riskanalys, varvid kontrollerna skall omfatta ett urval på 5 % av det totala antalet nötkreatur som slaktats på det berörda slakteriet under de 12 månader som föregår kontrollen på plats, eller

b)      på minst 20 % av alla slakterier som i förväg godkänts enligt särskilda pålitlighetskriterier som skall fastställas av medlemsstaterna och som valts ut på grundval av en riskanalys, varvid kontrollerna skall omfatta ett urval på 2 % av det totala antalet nötkreatur som slaktats på det berörda slakteriet under de 12 månader som föregår kontrollen på plats.

Dessa kontroller på plats skall omfatta en dokumentgranskning i efterhand, en jämförelse med uppgifterna i databasen samt en kontroll av de sammanfattningar avseende slaktintyg, eller uppgifter som ersätter dessa, som skickats till övriga medlemsstater i enlighet med artikel 35.3 i förordning (EG) nr 2342/1999.

2. Slakterikontrollerna på plats skall dessutom omfatta en fysisk kontroll av slaktförfarandena, som utförts på dagen för kontrollen på plats, på grundval av ett stickprov. Vid behov skall det kontrolleras om de slaktkroppar som vägs är stödberättigande.”

178    I artikel 37 i kommissionens förordning (EG) nr 2342/1999 av den 28 oktober 1999 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1254/1999, i dess ändrade lydelse (kommissionens förordning (EG) nr 1042/2000 om den 18 maj 2000 (EGT L 118, s. 4)), föreskrivs att slaktbidraget ska betalas till en producent som har hållit djuret under en djurhållningsperiod på minst två månader som löper ut mindre än en månad före slakt eller mindre än två månader innan djuret exporteras, och att djurhållningsperioden ska vara en månad när det gäller kalvar som slaktas före tre månaders ålder.

 Extensifieringsersättning

179    I artikel 13.1 i förordning nr 1254/1999 föreskrivs följande:

”Producenter som erhåller det särskilda bidraget och/eller am- och dikobidraget kan vara berättigade till extensifieringsersättning.”

180    I artikel 13.2 i nämnda förordning föreskrivs att extensifieringsersättningen, som är fastställd till 100 euro per beviljat särskilt bidrag och am- och dikobidrag, utbetalas på villkor att djurtätheten på det berörda företaget under det berörda kalenderåret är mindre än eller lika med 1,4 djurenheter (DE) per hektar (med undantag för lägre belopp som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 13.2 andra stycket i denna förordning).

181    I enlighet med artikel 12.1 i förordning nr 1254/1999 uttrycks djurtäthetsfaktorn i djurenheter per arealenhet av den grovfoderareal som används till foder till jordbruksföretagets djur.

182    Vid fastställande av djurtäthetsfaktorn på jordbruksföretaget ska enligt artikel 12.2 i förordning nr 1254/1999 följande beaktas:

”…

a)      Handjur av nötkreatur, am- och dikor och kvigor, får och/eller getter för vilka bidragsansökningar har gjorts samt de mjölkkor som behövs för att producera den totala referenskvantitet av mjölk som har tilldelats producenten. Antalet djur skall räknas om till DE med hjälp av omräkningstabellen i bilaga III.

b)      Grovfoderareal, vilket innebär den areal på företaget som är tillgänglig för uppfödning av nötkreatur och får eller getter under hela kalenderåret. Grovfoderarealen får inte omfatta

–        byggnader, skog, dammar, vägar,

–        arealer som används till andra grödor som omfattas av ordningar för gemenskapsstöd eller till fleråriga grödor eller trädgårdsgrödor, utom permanent betesmark för vilken arealersättning beviljas i enlighet med artikel 17 i denna förordning och artikel 19 i förordning … nr 1255/1999,

–        arealer som omfattas av samma stödsystem som det som gäller för producenter av vissa jordbruksgrödor och som används för stödordningen för torkat foder eller som omfattas av en nationell ordning eller en gemenskapsordning för arealuttag.

Grovfoderareal skall omfatta arealer som brukas gemensamt och arealer som används till blandad odling.”

183    I artikel 13.3 a i förordning nr 1254/1999 föreskrivs följande:

”[Oaktat] vad som sägs i artikel 12.2 a, [ska] djurtätheten på jordbruksföretaget fastställas med beaktande av de handjur av nötkreatur, kor, och kvigor som finns där under det berörda kalenderåret, samt … de får och/eller getter för vilka ansökningar om bidrag har lämnats in för samma kalenderår[,] och antalet djur skall omräknas till DE med hjälp av omräkningstabellen i bilaga III”.

184    Enligt artikel 32.3 i förordning nr 2342/1999 ska medlemsstaterna för att kontrollera att det antal djur som beräknats enligt bestämmelserna i förordning nr 1254/1999 uppfyller den eller de djurtäthetsfaktorer som anges i denna förordning, varje år fastställa minst fem tillfällen för räkning av djuren och underrätta kommissionen om dessa.

185    Djurräkningen vid dessa tillfällen får enligt medlemsstaternas eget val utföras enligt en av de två metoder som anges i artikel 32.3 i förordning nr 2342/1999. Enligt den första metoden ska medlemsstaten uppmana producenten att före ett visst datum, som medlemsstaten fastställer, på grundval av sin stalljournal redovisa antalet djurenheter eller antalet djur i var och en av de två nötkreaturskategorier som anges i bilaga III till förordning nr 1254/1999 (nämligen dels handjur av nötkreatur och kvigor äldre än 24 månader, am- och dikor samt mjölkkor, dels handjur av nötkreatur och kvigor mellan 6 och 24 månader). Den andra metoden, som är reserverad för medlemsstater som förfogar över en datoriserad databas som uppfyller kraven i rådets förordning (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter (EGT L 117, s. 1), och som anser att denna databas erbjuder tillräckliga garantier i fråga om riktigheten av de uppgifter som den innehåller med hänsyn till tillämpningen av systemet med extensifieringsersättning, innebär att uppgifterna i denna databas ska användas för att fastställa antalet djurenheter.

186    Enligt artikel 32.3 fjärde stycket i förordning nr 2342/1999 får medlemsstaten, om den beslutar att räkningstillfällena kan vara vilken dag som helst på året, föreskriva att djurtätheten ska beräknas i förhållande till varaktigheten av den tid som djuren funnits på företaget.

187    I artikel 32.4 i förordning nr 2342/1999 föreskrivs följande:

”Utan hinder av punkt 3 får medlemsstaten ge producenten möjligheten att välja ett förenklat system.

I sådana fall skall producenten i sin ansökan om arealstöd ange följande:

a)      En förklaring om att han varje dag har följt den högsta täthetsfaktor som anges i artikel 13 i förordning … nr 1254/1999 fram till och med dagen för sin ansökan om arealstöd.

b)      Ett åtagande om att varje dag följa denna täthetsfaktor mellan dagen för sin ansökan om arealstöd och den 31 december.

…

Den förklaring och det åtagande som avses i denna punkt skall omfattas av bestämmelserna om kontroll och sanktioner i det integrerade systemet.

…”

 Den sammanfattande rapporten

188    Vid genomförandet av undersökningarna med referenserna ΑΡ/2003/09a, ΑΡ/2003/11, ΑΡ/2004/04 och ΑΡ/2005/05 utförde kommissionen kontroller i Grekland i maj 2003, i september 2003, i mars 2004 respektive i april 2005. Kommissionen redogjorde för sina konstateranden enligt artikel 8 i förordning nr 1663/95 i skrivelser av den 19 september 2003, den 22 januari 2004, den 5 augusti 2004 respektive den 29 juli 2005. Bilaterala möten ägde rum den 1 oktober 2004 angående till två första undersökningarna, den 11 mars 2005 angående den tredje undersökningen och den 7 juni 2006 angående den fjärde undersökningen. Kommissionen delgav de grekiska myndigheterna protokollen från dessa möten den 30 november 2004, den 22 juni 2005 respektive den 22 september 2006. De grekiska myndigheterna besvarade dessa skrivelser den 28 december 2004, den 21 juli 2005 respektive den 20 oktober 2006. Den 3 maj 2007 lämnade kommissionen formellt sina slutsatser från de fyra undersökningarna till de grekiska myndigheterna.

189    Efter att förlikningsorganet lämnat sitt yttrande den 8 januari 2008 och de grekiska myndigheterna inkommit med uppgifter, lämnade kommissionen sitt slutliga ställningstagande den 16 juni 2008. Detta ställningstagande återfinns i den sammanfattande rapporten.

190    Det framgår av den sammanfattande rapporten att kommissionen beträffande bidragen för nötkreatur konstaterat brister vad gäller dubbelkontroller och kontroller på plats.

191    När det gäller dubbelkontroller (se ovan punkterna 169 och 174) framgår det av den sammanfattande rapporten att datoriserade dubbelkontroller av databasen för identifiering och registrering och databasen för ansökningar om bidrag för nötkreatur användes för första gången i Grekland såsom administrativ kontroll under regleringsåret 2002. Även om detta ansågs utgöra ett framsteg, bedömdes genomförandet vara bristfälligt. I synnerhet konstaterades det att de grundläggande kriterierna för stödberättigande inte hade varit föremål för dubbelkontroller år 2002. Det förelåg således en risk för att djur som inte var stödberättigande hade beaktats som grund för en utbetalning. Dessutom konstaterade kommissionen oegentligheter (utebliven registrering eller felaktig registrering i databasen för identifiering och registrering) när det gällde ett stort antal djur som varit föremål för en stödansökan, och kommissionen ansåg att de många fall av ändringar som gjorts i databasen för identifiering och registrering utan styrkande handlingar påverkade stödberättigandet för alla djur som varit föremål för en stödansökan. Kommissionen påpekade även att de grekiska myndigheterna inte hade kunnat lämna några sifferuppgifter angående det antal djur beträffande vilka oegentligheter hade konstaterats, tillsammans med sådan skriftlig bevisning som styrkte den ändrade ställningen för dessa djur. Det förelåg således en risk för att felaktiga ändringar gjorts i systemet vilket medfört för stora utbetalningar.

192    När det sedan gäller kontroller på plats konstaterade kommissionen att dessa höll en bristande kvalitet. I synnerhet framgår det av den sammanfattande rapporten att utförandet av dessa kontroller uppvisade flera brister samt att de inte uppfyllde kraven enligt artikel 25 i förordning nr 2419/2001 (se ovan punkt 175). Kommissionen påpekade att det saknades en kontroll av djur som inte varit föremål för någon stödansökan, det saknades en kontroll av styrkande handlingar och uppgifter angående djur som varit föremål för en stödansökan under de tolv månader som föregick kontrollen, det saknades en kontroll på platsen för djurhållningen, det gjordes otillräckliga kontroller av kontrolldokument och kontrollerade djurs ställning, och det förelåg även svårigheter vad gällde att jämföra resultaten med resultaten från tidigare kontroller.

193    Kommissionen gjorde vidare gällande att det saknades kontroller på plats av djur som varit föremål för en ansökan om slaktbidrag. Förlikningsorganet föreslog härvid en omprövning av den fastställda korrigeringen, varvid den framhöll det begränsade värdet av att genomföra kontroller på plats när det är fråga om slaktbidrag, eftersom de viktigaste kontrollerna beträffande slaktade nötkreatur genomförs på slakterierna och genom kontroller i efterhand av företagens register.

194    Kommissionen bibehöll emellertid sitt ställningstagande, med motiveringen att en kombination av flera brister hade återverkningar på de grundläggande kontroller som genomfördes för samtliga bidrag för nötkreatur, däribland slaktbidraget. Enligt kommissionen innebar avsaknaden av kontroller på plats i jordbruksföretagen när det gäller slaktbidraget en ytterligare risk för EUGFJ i förhållande till denna stödordning, en risk som inte helt kan kompenseras genom genomförandet av kontroller på slakteriet och administrativa kontroller (som under alla förhållanden ska utföras inom alla kontrollsystem beträffande slaktbidrag), särskilt med hänsyn till att de kontroller som utfördes på slakterier i samband med undersökning AP/2003/09 påvisade betydande brister. Kommissionen har medgett att kontrollerna på plats på jordbruksföretagen är av mindre betydelse än i andra stödordningar och att de därför vanligen genomförs genom dokumentkontroller, vilket förklarar att korrigeringstalet för slaktbidrag inte är högre än för de andra bidragen för nötkreatur.

195    Kommissionen påpekade även att det saknades kontroller av djurens ställning och förhållandet mellan kor och kvigor när det gäller dibidraget.

196    När det gäller extensifikationsersättningar anses fastställandet av den korrekta stödberättigande grovfoderarealen och antalet djurenheter för jordbruksföretaget vara en grundläggande kontroll. Kommissionen konstaterade att det grekiska systemet för kontroll av antalet djurenheter fortfarande inte uppfyllde normerna år 2002 och år 2003 (vare sig det gäller metoden för beräkning av den tid som djuren hållits på grundval av databasen för identifiering och registrering eller med tillämpning av det förenklade systemet bestående av fem datum då djurräkning utförts), eftersom det inte omfattade 100 procent av sökandena fem gånger per år, såsom Republiken Grekland föreskrivit. Vissa framsteg hade dock påvisats år 2003 på grund av en ökad användning av databasen för identifiering och registrering. Situationen ansågs något bättre år 2003, men några verkliga framsteg har inte kunnat visas beträffande den stödberättigande grovfoderarealen för perioden 2002–2003. När det gäller fastställandet av djurenheter, framhöll kommissionen att Grekland hade fortsatt att tillämpa ett alternativt kontrollsystem (som sannolikt påverkades av de brister som konstaterats vid kontrollerna på plats i Grekland).

197    Kommissionen tillämpade således en schablonmässig korrigering på 10 procent för regleringsåret 2002 på grund av brister i de grundläggande kontrollerna avseende de huvudsakliga bidragen för nötkreatur. Vidare tillämpades en schablonmässig korrigering på 5 procent för regleringsåret 2003 på grund av ett otillräckligt antal kontroller av djur som inte varit föremål för en stödansökan samt på grund av brister i kontrollerna på plats. Detta gällde för hela Grekland eftersom problemen observerats i många regioner. Med hänsyn till de brister som konstaterats beträffande extensifikationsersättningar, tillämpades en schablonmässig korrigering på 10 procent för regleringsåren 2002 och 2003. Korrigeringarna justerades emellertid för att ta hänsyn till korrigeringar som redan tillämpats under samma budgetposter på grund av försenade betalningar.

 Tribunalens bedömning

198    När det gäller nötköttssektorn har Republiken Grekland anfört en sjätte grund i vilken den gör gällande att de korrigeringar som påförts inom området bidrag för nötkreatur och extensifikationsersättningar var felaktiga och att det förelåg en bristfällig motivering.

199    I den mån Republiken Grekland har gjort gällande att det förelåg en bristfällig motivering, påpekar tribunalen att detta argument saknar stöd och att en tillämpning av ovannämnda rättspraxis (se ovan punkt 73) under alla omständigheter leder till att motiveringen av det angripna beslutet rörande korrigeringarna avseende sektorn för nötkreatur i förevarande fall ska anses tillräcklig, eftersom Republiken Grekland var nära knuten till förfarandet för att utarbeta detta beslut och denna stat var medveten om skälen till grund för kommissionens bedömning att EUGFJ inte skulle belastas med det omtvistade beloppet. Detta påstående kan således inte godtas.

200    Republiken Grekland har vidare bestritt de korrigeringar som tillämpats på sektorn för nötkreatur och har gjort gällande att kommissionen gjort en felaktig tolkning och tillämpning av förordning nr 1258/1999 och dokument nr VI/5330/97 samt en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Republiken Grekland har i huvudsak bestritt kommissionens slutsatser angående kontrollerna avseende bidrag för nötkreatur och extensifikationsersättningar.

201    Tribunalen ska således i förevarande fall pröva huruvida Republiken Grekland i enlighet med ovannämnda rättspraxis (se ovan punkt 78) har styrkt att kommissionens bedömningar var oriktiga.

 Kontrollerna avseende bidrag för nötkreatur

–       Dubbelkontrollerna

202    Republiken Grekland har medgett att genomförandet av dubbelkontroller medförde vissa tekniska problem i form av inkonsekventa uppgifter mellan databasen för identifiering och registrering och databasen för ansökningar om stöd för nötkreatur på grund av komplexiteten av det system som infördes för första gången år 2002. Denna stat har emellertid gjort gällande att för år 2003 hade förbättringar gjorts i veterinärdatabasen, och ytterligare dubbelkontroller hade lagts till.

203    Härvid konstaterar tribunalen emellertid endast att förekomsten av förbättringar år 2003 inte räcker för att visa att de konstateranden som gjorts av kommissionen i förevarande fall, vilka sammanfattats i den sammanfattande rapporten (se ovan punkt 191), var oriktiga.

204    Republiken Grekland har vidare hävdat att andelen djur som undantogs år 2003 med anledning av ytterligare kontroller som lagts till i förhållande till 2002 års kontroller enbart uppgick till 8,04 procent, vilket visar att majoriteten av de djur som undantogs hade upptäckts vid kontroller som förelåg redan år 2002.

205    Ett sådant argument, som tycks bekräfta förekomsten av brister i föregående års kontroller, kan under alla förhållanden inte visa att kommissionens konstateranden är oriktiga.

206    Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den fann att avsaknaden av vissa grundläggande dubbelkontroller hade medfört en risk för att vissa icke stödberättigande djur hade godkänts för ersättning.

207    Republiken Grekland har dessutom gjort gällande att det inte förelåg någon risk för EUGFJ. När dubbelkontroller genomfördes för åren 2004 och 2005, utsträcktes, enligt denna stat, den datoriserade kontrollen till att omfatta år 2002, och de felaktigt utbetalda beloppen kvittades i samband med utbetalning av stöd för de budgetår som omfattar åren 2004 och 2005.

208    Enligt fast rättspraxis åligger det kommissionen att styrka att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna har åsidosatts. När detta åsidosättande styrkts, åligger det därefter medlemsstaten att bevisa att kommissionen har dragit oriktiga slutsatser om de finansiella följderna av detta åsidosättande. Kommissionen är dessutom inte skyldig att styrka att en skada verkligen har uppstått, utan det är tillräckligt att den kan åberopa starka indicier på att skada har uppstått (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 7 juli 2005 i mål C‑5/03, Grekland mot kommissionen, REG 2005, s. I‑5925, punkterna 38 och 39 och där angiven rättspraxis).

209    I förevarande fall framgår det inte av handlingarna i målet att Republiken Grekland skulle ha styrkt att de felaktigt utbetalda beloppen återkrävts genom kvittning i samband med utbetalningen av stöd för de budgetår som avser åren 2004 och 2005.

210    Som svar på en åtgärd för processledning uppgav Republiken Grekland att beräkningsunderlaget för de schablonmässiga korrigeringarna bestod av utgifter som deklarerats av Opekepe och som uppgick till 182 380 702,09 euro för åren 2002/2003 och att beloppet 10,8 miljoner euro inte hade dragits av från detta belopp.

211    Tribunalen konstaterar emellertid att detta enbart utgör ett påstående från Republiken Grekland och att denna stat inte har styrkt det åberopade beloppet på 10,8 miljoner. Republiken Grekland har i detta avseende hänvisat till förlikningsorganets yttrande. Förlikningsorganet angav emellertid i sitt yttrande av den 8 januari 2008 att de grekiska myndigheterna hade uppgett att de hade återkrävt felaktigt utbetalda stöd för åren 2002/2003 med 10,8 miljoner euro och att om dessa uppgifter kunde kontrolleras och ännu inte hade beaktats, skulle de följaktligen motivera en justering av korrigeringsbeloppet. Detta yttrande visar således inte att detta belopp faktiskt hade återkrävts genom kvittning i samband med utbetalningen av stöd för åren 2004 och 2005.

212    Vidare framhöll kommissionen i sitt slutliga ställningstagande att den hade beaktat de återkrav som de grekiska myndigheterna deklarerat för EUGFJ i samband med beräkningen av de finansiella korrigeringarna. Kommissionen har vidare anfört att vissa delar fortfarande behövde klargöras, såsom det sätt som de felaktigt utbetalda beloppen hade återkrävts hos de jordbruksföretag som inte ingett någon stödansökan efter år 2002. Det framgår inte av handlingarna i målet att de grekiska myndigheterna skulle ha åberopat någon konkret bevisning i detta avseende.

213    Härav följer att Republiken Grekland inte med stöd av relevanta handlingar har styrkt att de felaktigt utbetalda beloppen hade återkrävts genom kvittning i samband med utbetalningen av stöd under de budgetår som omfattar åren 2004 och 2005. Republiken Grekland har således inte styrkt det påstående som ligger till grund för dess argument, nämligen att det inte förelåg någon risk för EUGFJ.

214    Argumenten angående dubbelkontrollerna, som inte heller styrkts på annat sätt, kan följaktligen inte godtas.

–       Kontrollerna på plats

215    Republiken Grekland har bestritt kommissionens konstateranden angående kontrollerna på plats.

216    Det framgår av handlingarna i målet att kommissionen ansåg att kontrollerna på plats av flera skäl höll en bristande kvalitet mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 25 i förordning nr 2419/2001 (se ovan punkt 192).

217    Djur som inte varit föremål för någon stödansökan omfattades nämligen inte av några kontroller, trots att en sådan kontroll uttryckligen föreskrivs i artikel 25.1 i förordning nr 2419/2001. Republiken Grekland har gjort gällande att riktlinjer med denna innebörd hade utfärdats för kontrollerna från och med år 2002 och att situationen hade förbättrats för åren 2003 och 2004. En sådan argumentation kan emellertid inte styrka att kommissionens konstateranden i detta avseende var oriktiga.

218    Kommissionen påpekade även att det saknades kontroller av stödjande dokument. Republiken Grekland har i detta hänseende anfört att det föreligger vissa enskilda brister som inte kan anses vara generella för hela landet, och har härvid gjort gällande att kontrollerna i nästa led gör det möjligt att kontrollera huruvida producenterna uppfyller sina skyldigheter. Tribunalen konstaterar emellertid att en sådan argumentation inte räcker för att undanröja de tvivel som kommissionen framfört när det gäller de aktuella kontrollernas kvalitet.

219    Kommissionen har vidare påpekat att det saknas kontroller av uppgifter angående djur som inte varit föremål för en stödansökan under de tolv månader som föregår kontrollen. Republiken Grekland har i detta hänseende hänvisat till cirkulär angående stödordningen för nötkött beträffande åren 2002 och 2003 som skickats till de avdelningar som är ansvariga för kontrollerna. Denna stat har hävdat att det i cirkulären hänvisas till artikel 25 i förordning nr 2419/2001. Även när det gäller kontrollerna på platsen för djurhållningen, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 25.2 b tredje strecksatsen i denna förordning, har Republiken Grekland hävdat att det relevanta cirkuläret innehåller uppgifter om att producenterna ska ange den exakta platsen för sin ladugård och att det sker en kontroll av var djuren finns.

220    Härigenom har Republiken Grekland emellertid enbart upprepat de argument som anförts under det kontradiktoriska förfarandet utan att grunda sig på någon exakt och konkret bevisning till stöd för att nämnda kontroller genomfördes. Republiken Grekland har således inte kunnat undanröja kommissionens tvivel i detta hänseende.

221    Republiken Grekland har vidare bestritt svårigheterna att jämföra resultaten från tidigare kontroller, eftersom de ursprungligen identifierade skillnaderna var mycket få. En sådan argumentation kan emellertid inte styrka att kommissionens konstateranden var oriktiga.

222    Med hänsyn till det ovanstående har Republiken Grekland inte styrkt att kommissionen felaktigt konstaterat att kontrollerna på plats höll en för låg kvalitet mot bakgrund av artikel 25 i förordning nr 2419/2001.

223    När det sedan särskilt gäller slaktbidraget har Republiken Grekland bestritt kommissionens slutsatser och gjort gällande att kontrollerna på plats ägde rum på slakterierna i enlighet med artikel 26 i förordning nr 2419/2001 från och med år 2002 och att en större andel kontroller ägde rum än vad som krävs enligt bestämmelserna.

224    Tribunalen konstaterar i detta hänseende att de schablonmässiga korrigeringarna i förevarande fall har tillämpats på grund av brister i databasen för identifiering och registrering och brister i kontrollerna på plats. Kommissionen har härvid framhållit att de tidigare konstaterade bristerna vad gäller databasen för identifiering och registrering och dubbelkontrollerna (se ovan punkterna 202–214) samt vad gäller kontrollerna på plats (se ovan punkterna 215–222) även avser de kontroller som utförts på djur som är föremål för en ansökan om slaktbidrag.

225    I synnerhet avsaknaden av kontroller på plats har i detta sammanhang ansetts som särskilt besvärande när det gäller jordbrukare som enbart ansökte om slaktbidrag, eftersom de enda kontroller som de omfattades av var dubbelkontroller, vilka inte heller var helt operationella, åtminstone inte för regleringsåret 2002.

226    De ovan angivna slutsatserna angående den bristande kvaliteten på kontrollerna avseende stöd för nötkreatur gäller följaktligen även beträffande slaktbidrag. Det förhållandet att det i artikel 26 i förordning nr 2419/2001 föreskrivs specifika kontrollåtgärder beträffande kontrollerna på plats på slakterierna innebär inte att de kontroller som föreskrivs i artikel 25 i nämnda förordning beträffande stödordningarna för nötkreatur inte är tillämpliga.

227    Även om kontrollerna av handlingar i detta sammanhang kan anses vara avgörande för slaktbidraget, vilket förlikningsorganet framhöll och kommissionen har medgett, påverkar detta inte de brister som konstaterats i förevarande fall.

228    Dessutom omfattar kontrollerna av slakterierna på plats i enlighet med artikel 26.2 i förordning nr 2419/2001 även fysiska kontroller, som genomförs i form av stickprov, av de slaktförfaranden som äger rum samma dag som kontrollen på plats.

229    Republiken Greklands argument påverkar inte denna slutsats. Denna stat har nämligen hävdat att kontrollanterna jämför ansökan om slakt, som omfattar de djur för vilka ett bidrag har sökts och numren på deras öronmärken, och jordbruksföretagets register för att kontrollera att perioden för hållande av djur har iakttagits. Republiken Grekland har vidare anfört att det tydligt föreskrivs i ett cirkulär från år 2003 att jordbruksföretagens register ska kontrolleras i samband med slaktbidraget.

230    Dessa argument kan emellertid inte undanröja de tvivel som kommissionen uttryckte. Det framgår för övrigt av handlingarna i målet att de kontroller som genomfördes av kommissionen på det slakteri som var i drift i samband med undersökning AP/2003/09a påvisade betydande brister, vilka inte har bestritts i förevarande fall.

231    Det förhållandet att Republiken Grekland har påstått att kontrollerna på slakterierna har genomförts till en större andel än vad som krävs enligt lagstiftningen kan inte heller undanröja den omständigheten att kontrollerna är bristfälliga i kvalitativt hänseende.

232    Kommissionen hade således fog för sin ståndpunkt att avsaknaden av kontroller på plats hos jordbruksföretagen när det gäller slaktbidrag utgjorde ytterligare en risk för EUGFJ, en risk som inte helt kunde kompenseras genom kontroller på slakteriet och genom administrativa kontroller.

233    Med hänsyn till det ovanstående kan Republiken Greklands argument som syftar till att bestrida kommissionens konstateranden när det gäller bidrag för nötkreatur, inbegripet slaktbidraget, inte visa att de korrigeringar som tillämpats i förevarande fall är felaktiga.

 Korrigeringarna av extensifieringsersättningarna

234    Enligt artiklarna 12 och 13 i förordning nr 1254/1999 kan producenterna erhålla en extensifieringsersättning endast om deras jordbruksföretag inte överskrider en viss djurtäthetsfaktor, vilken beräknas genom antalet djurenheter per arealenhet av den grovfoderareal som används till foder till jordbruksföretagets djur. Av detta följer att det för beviljandet av en extensifieringsersättning krävs ett korrekt fastställande av såväl grovfoderarealen som antalet djur och djurkategorier på jordbruksföretaget.

235    När det gäller fastställandet av grovfoderarealen har Republiken Grekland hävdat att det sedan år 2002 finns en kartografisk infrastruktur och att denna stat har antagit riktlinjer för stödberättigande arealer sedan år 2000, vilka kontrolleras genom integrerade administrations- och kontrollsystemet. Vidare förelåg även en kontroll på plats.

236    Tribunalen påpekar emellertid att det framgår av handlingarna i målet att kontrollerna av tillgängliga grovfoderarealer ansågs bristfälliga såväl år 2002 som år 2003. Det konstaterades att bergsområdena felaktigt hade deklarerats som stödberättigande grovfoderarealer och att de grekiska myndigheterna inte hade åberopat någon bevisning för att kontrollerna förbättrats i detta hänseende. Republiken Greklands argument, i synnerhet förekomsten av tydliga instruktioner för kontrollerna på plats, kan inte styrka att de konstateranden som gjorts för de aktuella åren är felaktiga.

237    När det sedan gäller kontrollen av djurenheter, erinrar tribunalen om att medlemsstaten kan välja mellan två metoder för att kontrollera huruvida den djurtäthetsfaktor som definieras i artikel 13.2 i förordning nr 1254/1999 har iakttagits. Den första föreskrivs i artikel 32.2 i förordning nr 2342/1999 (se ovan punkterna 185 och 186). Den andra metoden, som utgör en undantagsmetod i förhållande till den första metoden, föreskrivs i artikel 32.4 i förordning nr 2342/1999 (se ovan punkt 187). Det är fråga om en förenklad ordning som består i en deklaration och ett åtagande av producenten att iaktta den maximala djurtäthetsfaktorn. I detta fall är bestämmelserna om kontroll och sanktioner i det integrerade systemet (förordningarna nr 3508/92 och 2419/2001) tillämpliga.

238    I förevarande fall har Republiken Grekland hävdat att den tillämpat metoden enligt den förenklade ordningen i artikel 32.4 i förordning nr 2342/1999 och att samtliga producenter ansökt om stöd enligt denna ordning. Den har vidare anfört att ordningen enligt artikel 32.3 i förordning nr 2342/1999 enbart krävde en kontroll av räkningen av djuren i samband med den kontroll på plats som föreskrivs enligt integrerade systemet och att dessa kontroller hade genomförts under fem perioder på en vecka, eftersom det var omöjligt att genomföra alla räkningarna på en enda dag. För år 2003 hade räkningen genomförts genom databasen för identifiering och registrering och hade omfattat 100 procent av ansökningarna. Enligt Republiken Grekland förelåg ingen risk för att djuren skulle räknas två gånger, och den anser att kontrollen var tillförlitlig.

239    I den mån som Republiken Grekland har åberopat en tillämpning av den förenklade ordningen enligt artikel 32.4 i förordning nr 2342/1999, är det tillräckligt att konstatera att kontrollerna av djurenheter således grundade sig på de kontroller på plats som föreskrivs enligt integrerade systemet och på databasen för identifiering och registrering, som utgör en del av det integrerade administrations- och kontrollsystemet. De brister som påpekats ovan beträffande kontrollerna på plats (se ovan punkterna 216–222) och de avvikelser som påpekats i den sammanfattande rapporten angående databasen för identifiering och registrering kunde således inverka på kontrollerna av djurenheterna.

240    I den mån som är Republiken Grekland har anfört argument angående ordningen enligt artikel 32.3 i förordning nr 2342/1999 kan dessa argument inte godtas av tribunalen. Republiken Grekland har nämligen hävdat att den av praktiska skäl med hänsyn till den vidsträckta djuruppfödningen i Grekland fastställt fem perioder under en vecka. Detta system avviker emellertid från det ”normala” systemet enligt artikel 32.3 i förordning nr 2342/1999, eftersom det inte grundar sig på fem datum eller dagar för räkning av djur under året, utan på fem perioder som vardera uppgår till en vecka för räkning på plats (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 9 september 2011 i mål T‑344/05, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 94).

241    Tribunalen kan vidare inte godta Republiken Greklands argument som syftar till att göra gällande och visa att tillämpningen av ett system för kontroll av djurtäthetsfaktorn i enlighet med gemenskapslagstiftningen innebär praktiska svårigheter i Grekland. Det framgår nämligen av fast rättspraxis att en medlemsstat inte med framgång kan åberopa praktiska svårigheter för att rättfärdiga det förhållandet att ändamålsenliga kontroller i enlighet med gemenskapslagstiftningen inte har genomförts (se domstolens dom av den 21 februari 1991 i mål C‑28/89, Tyskland mot kommissionen, REG 1991, s. I‑581, punkt 18, och domen av den 9 september 2011 i det ovan i punkt 240 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 101 och där angiven rättspraxis).

242    Kommissionen gjorde således en riktig bedömning när den konstaterade att det inte fanns tillräckliga garantier för att kontrollerna på området för extensifieringsersättningar var tillförlitliga. Konstaterandet att kommissionen hade påpekat att en förbättring skett år 2003 på grund av en ökad användning av automatiserade dubbelkontroller avseende identifierings- och registreringsuppgifter ansågs inte vara tillräckligt för att göra en åtskillnad mellan år 2002 och år 2003, och Republiken Greklands argument, som framfördes redan under det kontradiktoriska förfarandet, påverkar inte denna slutsats.

243    Härav följer att kommissionen med fog hyst rimliga och allvarliga tvivel angående Republiken Greklands fullgörande av sina skyldigheter när det gäller kontrollen av ansökningar om extensifieringsersättningar som ingetts för åren 2002 och 2003.

244    Republiken Grekland har följaktligen inte styrkt att kommissionen grundade sig på en felaktig tolkning och tillämpning av de tillämpliga bestämmelserna eller på en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Talan kan således inte bifallas på den sjätte grunden angående bidrag för nötkreatur och extensifieringsersättningar.

5.     Den nionde grunden: De korrigeringar som tillämpats på olivoljesektorn

 Gemenskapslagstiftningen

245    Den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter har inrättats genom rådets förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (EGT L 172, s. 3025; svensk specialutgåva, område 3, volym 1, s. 167).

246    Genom artikel 5 i förordning nr 136/66, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1638/98 av den 20 juli 1998 (EGT L 210, s. 32), infördes ett produktionsstöd för olivolja som ska bidra till att ge producenterna en rimlig inkomst. Stödet beviljas odlarna i förhållande till den kvantitet olivolja som de faktiskt producerar.

247    I artikel 11a i denna förordning, i dess ändrade lydelse, föreskrivs att medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att beivra överträdelser av det stödsystem som avses i artikel 5. Vid eventuella överträdelser som anmäls av kontrollorganen ska medlemsstaterna besluta om följderna inom tolv månader efter anmälan och underrätta kommissionen om dessa.

 Dataregister

248    Enligt artikel 16.1 i rådets förordning (EEG) nr 2261/84 av den 17 juli 1984 om allmänna bestämmelser om beviljande av stöd för framställning av olivolja och stöd till organisationer för producenter av olivolja (EGT L 208, s. 3; svensk specialutgåva, område 3, volym 17, s. 252) ska varje producerande medlemsstat upprätta och underhålla permanenta dataregister innehållande uppgifter om produktionen av oliver och olivolja.

249    I artikel 16.2 i förordning nr 2261/84 föreskrivs följande:

”Dessa register skall innehålla minst följande information:

a)      För varje olivodlare och för varje regleringsår som en ansökan om stöd har inlämnats

–        de upplysningar som finns i den skördedeklaration som föreskrivs i artikel 3,

–        de kvantiteter av producerad olja, för vilka en ansökan om produktionsstöd har inlämnats samt den kvantiteten för vilken stöd har utbetalats,

–        uppgifter som erhållits vid de kontroller på plats som gjorts hos olivodlaren.

b)      För producentorganisationer och sammanslutningar av dessa: all information som behövs för att kontrollera deras verksamhet i samband med det nuvarande stödsystemet samt även resultaten av de kontroller som utförts av medlemsstaterna.

c)      För fabriker som framställer olivolja och för varje regleringsår: de uppgifter som finns i lagerbokföringen, information om den tekniska utrustningen och pressningskapaciteten samt resultaten av de kontroller som utförts enligt denna förordning.

d)      De förväntade årliga skördarna för varje enhetligt produktionsområde.”

250    I artikel 27 i kommissionens förordning (EG) nr 2366/98 av den 30 oktober 1998 om tillämpningsföreskrifter för systemet med produktionsstöd för olivolja för regleringsåren 1998/99–2004/05 (EGT L 293, s. 50), i ändrad lydelse, föreskrivs följande:

”1. De permanenta dataregister innehållande uppgifter om olivodling som avses i artikel 16 i förordning ... nr 2261/84 skall innehålla följande:

a)      Den alfanumeriska databasen och den grafiska referensdatabasen till det geografiska informationssystem för olivodling som avses i artiklarna 23 och 24 samt resultatet av de kontroller som avses i artikel 25.

b)      Ett register över nyplanteringar innehållande de uppgifter som avses i artikel 5 och resultatet av de kontroller som avses i artikel 29.

c)      Ett register över producentorganisationerna och sammanslutningarna av sådana innehållande de uppgifter som avses i artikel 16.2 b i förordning ... nr 2261/84.

d)      Ett register över fabriker innehållande uppgifter om de villkor för godkännande som avses i artikel 7 och för lagerbokföring som avses i artikel 8 samt resultatet av de kontroller som avses i artikel 30.

e)      Ett register över enhetliga produktionsområden innehållande de uppgifter som avses i artikel 6.

2. I de register som avses i punkt 1, med undantag för den grafiska referensdatabasen, skall uppgifterna för åtminstone det löpande regleringsåret och de fyra föregående regleringsåren vara direkt och omedelbart åtkomliga ...

Medlemsstaterna får skapa decentraliserade dataregister under förutsättning att dessa är enhetliga och kompatibla inbördes och att de är tillgängliga centralt för utbetalningsställena eller kontrollorganen. Databaserna i GIS för olivodling skall vara kompatibla med det integrerade systemets databaser.

Identifikationsnumren för olivodlarna, producentorganisationerna, sammanslutningarna, fabrikerna och de enhetliga produktionsområdena skall vara entydiga och permanenta eller kunna konverteras för databruk så att direkt aggregering eller informationssökning för de fem regleringsår som avses i första stycket skall vara möjlig.

Utan att det påverkar de kontroller som skall utföras, främst dubbelkontrollerna av uppgifter i registren eller av resultat som skall vidarebefordras, skall tillgängliga historiska uppgifter arkiveras i registren för de regleringsår som föregick de regleringsår som avses i första stycket, åtminstone från och med den 31 oktober 2001, och registren skall möjliggöra

–        automatisk aggregering av data för regioner och medlemsstater,

–        automatisk avstämning av data mellan registren.”

 Registret över olivodlingsarealer

251    Enligt artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 154/75 av den 21 januari 1975 om inrättandet av ett register över olivodlingar i de olivoljeproducerande medlemsstaterna (EGT L 19, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 6, s. 42–43) ska de oljeproducerande medlemsstaterna upprätta ett register över olivodlingsarealer som ska omfatta samtliga olivodlande företag inom deras territorium.

252    I artikel 2.1–2.3 i förordning nr 1638/98, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1513/2001 av den 23 juli 2001 (EGT L 201, s. 4) föreskrivs följande:

”1. Genom undantag från förordning … nr 154/75 skall arbetet med registret över olivodlingsarealer inriktas på att ett geografiskt informationssystem skall upprättas, uppdateras och användas under regleringsåren 1998/99–2002/03.

Det geografiska informationssystemet skall upprättas på grundval av uppgifter från registret över olivodlingsarealer. Kompletterande uppgifter skall inlämnas genom skördedeklarationer i samband med stödansökan. Uppgifterna i det geografiska informationssystemet skall lokaliseras geografiskt genom databehandlade flygfoton.

2. Medlemsstaterna skall kontrollera att uppgifterna i skördedeklarationerna stämmer med uppgifterna i det geografiska informationssystemet. Om uppgifterna inte stämmer skall medlemsstaterna verifiera uppgifterna och utföra kontroller på plats.

…

3. Om det vid de verifieringar och kontroller som avses i punkt 2 visar sig att uppgifterna i skördedeklarationen inte är riktiga, särskilt när det gäller antalet olivträd, skall medlemsstaten, för ett eller flera regleringsår beroende på hur allvarlig den konstaterade avvikelsen är

–        minska den kvantitet olivolja för vilken stöd får utbetalas, eller

–        undanta de berörda olivträden från stöd,

enligt föreskrifter och kriterier som skall fastställas av kommissionen.”

253    I artikel 28.2 i förordning nr 2366/98 föreskrivs i huvudsak att i sådana regioner där det geografiska informationssystemet för olivodling inte är inrättat, ska andelen skördedeklarationer för ett regleringsår som föranleder kontroller på plats utgöra 10 % för reglingsåren 2000/01–2002/03.

 Skördedeklarationer och kontroller

254    För beviljande av produktionsstöd för olivolja föreskrivs i artikel 1 i förordning nr 2366/98 att varje olivodlare före den 1 december varje regleringsår ska lämna in en skördedeklaration avseende de produktiva olivträd och läget för den olivodling som han eller hon brukar den 1 november det regleringsår för vilket deklarationen lämnas.

255    I artikel 2 i förordning nr 2366/98 föreskrivs följande:

”... [S]kördedeklarationen [ska] innehålla minst följande:

a)      Olivodlarens efternamn, förnamn och adress.

b)      Jordbruksföretagets belägenhet.

c)      Det totala antalet produktiva träd inklusive utspridda träd.

d)      Uppgifter från fastighetsregistret om jordbruksföretagets olivodlingsskiften eller, i avsaknad av fastighetsregister, en fullständig beskrivning av jordbruksföretaget och olivodlingsskiftena.

e)      För varje olivodlingsskifte: antalet produktiva olivträd, den övervägande sorten och förekomsten av bevattning eller odling som står i samband med olivodling.”

256    I artikel 4.1 i förordning nr 2366/98 föreskrivs följande:

”För att kunna utgöra grundval för stöd till olivproducenter inom ramen för den organisation av marknaden för oljor och fetter som kommer att gälla från och med den 1 november 2001 skall de nya olivträd som planterats efter den 1 maj 1998 identifieras geografiskt och ingå i ett nationellt eller regionalt program som godkänts av kommissionen enligt förfarandet i artikel 38 i förordning nr [136/66].

Olivträden räknas som geografiskt identifierade om de förekommer i den grafiska referensbasen enligt artikel 24 eller, om så inte är fallet, om det behöriga organet i medlemsstaten förfogar över kartografiska uppgifter som gör det möjligt att lokalisera dem.”

257    I artikel 28.3 i förordning nr 2366/98 föreskrivs följande:

”Vid en kontroll på plats skall samtliga uppgifter i skördedeklarationen och i stödansökan granskas liksom följande:

–        Det geografiska läget och antalet olivträd för varje skifte.

–        Kontrollen av destinationen för oljan i det fall som avses i artikel 10.1.

–        Överensstämmelsen mellan antalet olivträd i jordbruksföretaget och den kvantitet olja för vilken det har ansökts om stöd.

Stödansökningar som anger en kvantitet olja som inte stämmer avslås.”

 Fabrikerna

258    Enligt artikel 8 b första strecksatsen i förordning nr 2366/98 ska medlemsstaterna från och med regleringsåret 1998/99 se till att en lagerbokföring i samband med ekonomisk bokföring hålls. I artikel 8 d i denna förordning föreskrivs ett system med ytterligare kontroller av uppgifter om vilka kvantiteter oliver som har pressats, vilka kvantiteter olja och olivkärnor som framställts, samt uppgifter om nuvarande lager av olja och elförbrukning.

259    Från och med regleringsåret 1998/99 ska medlemsstaterna enligt artikel 30.1 i förordning nr 2366/98 se till att det sker en fördjupad kontroll av samstämmigheten i de uppgifter som tillhandahållits av fabrikerna. I artikel 30.2 föreskrivs vad denna fördjupade kontroll innebär.

260    I artikel 9a i förordning nr 2366/98 föreskrivs sanktioner (indragning av godkännande, påföljder, finansiella eller andra) om fabrikerna inte respekterar de åtaganden som fastställs i artikel 13.1 i samma förordning och som närmare anges i artiklarna 7, 8 och 9 i förordningen.

 Den sammanfattande rapporten

261    Vid genomförandet av undersökningarna med referenserna OT/2004/02/GR och OT/2004/05/GR utförde kommissionen kontroller avseende stöd för produktion av olivolja den 16–20 februari 2004 i prefekturerna Lakonien (Grekland) och Messenien (Grekland) samt den 29 november–3 december 2004 i prefekturerna Heraklion (Grekland) och Rethymnon (Grekland). Kommissionens yttranden enligt artikel 8 i förordning nr 1663/95 framställdes i två skrivelser av den 17 november 2004 och av den 7 september 2005. Republiken Grekland yttrade sig den 9 mars och den 21 november 2005. Bilaterala möten mellan Republiken Grekland och kommissionen ägde rum den 15 november 2005 angående den första undersökningen och den 22 juni 2006 angående den andra undersökningen. Kommissionen delgav de grekiska myndigheterna protokollen från de två mötena den 17 februari respektive den 13 september 2006. De grekiska myndigheterna inkom med svar beträffande protokollen den 20 mars och den 26 oktober 2006. Den 10 augusti 2007 överlämnade kommissionen formellt sina slutsatser från de båda undersökningarna till de grekiska myndigheterna. Den 11 oktober 2007 framställde de grekiska myndigheterna en begäran om förlikning och överlämnade uppgifter till kommissionen angående fördelningen per regleringsår av utgifter som deklarerats år 2006. Kommissionen beaktade dessa uppgifter i sitt slutliga ställningstagande. Detta överlämnades till de grekiska myndigheterna den 6 augusti 2008 efter att förlikningsorganet lämnat sitt yttrande den 12 februari 2008.

262    I den sammanfattande rapporten påpekade kommissionen att dataregistren inte var operationella, att det saknades ett register över olivodlingsarealer, att skördedeklarationerna inte var tillförlitliga, att det förelåg brister vad gäller kontrollerna på plats av skördedeklarationerna och vad gäller kontrollerna av fabrikerna samt en bristfällig uppföljning av de sanktioner som föreslagits av kontrollorganet för stöd för olivolja (nedan kallat AYMEEE). Dessa brister när det gäller genomförandet av grundläggande kontroller och de bristfälliga stödkontrollerna (alltför långa frister för antagandet av sanktionsbeslut rörande fabrikerna, avsaknad av kontroller avseende nya olivträd, den schablonmässiga nedsättningen har inte tillämpats, utebliven övervakning från utbetalningsställets sida) ansågs utgöra skäl för de schablonmässiga korrigeringar som vidtagits.

263    När det gäller det förhållandet att dataregistren inte var operationella påpekade kommissionen att dataregistren fanns hos flera organ, men att de inte uppfyllde de föreskrivna kraven enligt artikel 27.2 i förordning nr 2366/98, eftersom uppgifterna för det löpande regleringsåret och de fyra föregående regleringsåren, i förevarande fall regleringsåren 1998/99–2002/03, inte var direkt och omedelbart tillgängliga. Kommissionen erinrade om att dataregistren får vara decentraliserade under förutsättning att dessa är enhetliga och kompatibla inbördes och att de är tillgängliga centralt för utbetalningsställena och kontrollorganen (artikel 27.2 i förordning nr 2366/98). Kommissionen ansåg inte att det hade visats att Opekepe verkligen hade central åtkomst. Dessutom var uppgifterna decentraliserade hos producentorganisationerna utan att det var säkerställt att de olika systemen var inbördes kompatibla.

264    Vidare påpekade kommissionen att registren inte innehöll de uppgifter som krävdes enligt artikel 16.2 a och c i förordning nr 2261/84 (inget dataregister över skiften som för varje skifte anger dess lokalisering och antalet olivträd) och att de innehöll inkonsekvenser. Vidare ansågs det att uppgifterna angående fabrikerna var bristfälliga (lagerbokföring enbart beträffande kontrollerade fabriker) och inte medgav någon centraliserad analys av exempelvis skördarna avseende olja/oliver.

265    När det gäller dubbelkontroller ingav de grekiska myndigheterna, efter ett bilateralt möte den 15 november 2005, i samband med sin skrivelse av den 20 mars 2006 resultaten av de dubbelkontroller som utförts mellan dataregistren. Dessa uppgifter ansågs emellertid vara bristfälliga. Kommissionen påpekade bland annat att eftersom det saknades en centraliserad databas över jordbruksskiftena fram till och med regleringsåret 2001/02, var de skördedeklarationer som användes för utbetalning av stöd för året 2002/03 nämligen skördedeklarationerna från föregående regleringsår, och dessa innehöll således alltför oprecisa uppgifter om de berörda skiftena. Dubbelkontroller kunde således varken utföras mot skördedeklarationer för olivodlingsarealer eller mot deklarationer om arealer som ingetts inom ramen för andra stödordningar. Dessutom genomförde de grekiska myndigheterna dubbelkontrollerna mellan skördedeklarationerna för regleringsåret 2002/03 och skördedeklarationerna för inrättandet av det geografiska informationssystemet för olivodling som ingetts år 2003, för sent, i samband med regleringsåret 2004/05, och avsåg därvid vad gäller regleringsåret 2002/03 enbart en del av producenterna. Dessutom var konstaterandet att en för stor andel olivträd deklarerats, vilket lett till att 773 producenter undantagits från gemenskapsstöd, inte resultatet av dubbelkontroller utan hänförde sig till tillämpningen av sanktioner som föreskrivs på detta område enligt artikel 15.2 i förordning nr 2366/98. Slutligen överlämnades inte kontrollresultaten för vissa oegentligheter beträffande regleringsåret 2002/03.

266    De grekiska myndigheterna uppgav för förlikningsorganet att Opekepe hade en centraliserad tillgång till dataregister för utbetalning av stöd och resultaten av dubbelkontrollerna samt att AYMEEE bevarade uppgifterna rörande samtliga fabriker. Kommissionen ansåg emellertid att detta inte var tillräckligt för att garantera att det grekiska systemet uppfyllde kraven enligt definitionen av dataregister i artikel 16 i förordning nr 2261/84 och artikel 27.2 i förordning nr 2366/98. Enligt denna definition krävs det en lagerbokföring för samtliga fabriker och inte enbart för kontrollerade fabriker samt uppgifter för varje olivodlare avseende de upplysningar som finns i skördedeklarationen, de kvantiteter olja som producerats och för vilken stöd erhållits och resultatet av kontrollerna på plats.

267    Kommissionen kritiserade vidare Republiken Grekland för att inte ha fullgjort skyldigheten att inrätta ett operationellt register över olivodlingsarealer och att den inlett arbetet med inrättandet av det geografiska informationssystemet för olivodling för sent (fullständig användning från och med regleringsåret 2003/04).

268    Vidare ansågs skördedeklarationerna inte vara tillförlitliga. I den sammanfattande rapporten konstaterades att skiften och fastighetsindelningar inte kan identifieras (gränser saknas ofta, skiften odlas av flera producenter, skiften består ibland av mark som inte är sammanhängande, namnet på ett stort skifte kan användas för flera skiften som brukas av flera jordbrukare), vilket gör att de uppgifter som lämnas i skördedeklarationerna inte är exakta, vare sig när det gäller lokaliseringen eller när det gäller identifieringen av skiftena. Dessutom påpekades andra brister i skördedeklarationerna (ingen uppgift om datumet för plantering av olivträd, uppgifter om bevattning överensstämmer inte med de faktiska markförhållandena, och dessa uppgifter har inte använts för skördekontroll, antalet produktiva träd motsvarar alltid det sammanlagda antalet deklarerade träd, vilket är högst osannolikt). Åren 2002 och 2003 var olivodlingsskiftena inte identifierade enligt ett format som är kompatibelt med systemet för identifiering av jordbruksskiftena, vilket är under uppbyggnad.

269    När det gäller kontrollen på plats av skördedeklarationerna ansågs även denna kontroll vara bristfällig. I den sammanfattande rapporten påpekades att eftersom det inte förelåg något operationellt geografiskt informationssystem för olivodlingsarealer beträffande åren 2002 och 2003, var de alternativa kontrollerna tillämpliga i enlighet med artikel 28.2 och 28.3 i förordning nr 2366/98. Kommissionen konstaterade att den lägsta andelen kontroller inte hade iakttagits på nationell nivå och att kontrollerna på plats inte uppfyllde kraven på detta område (instruktioner som enbart föreskrev en kontroll av lokaliseringen och antalet olivträd på varje skifte, alltför få kontroller av huruvida uppgifterna om skörden var konsekventa, ingen spårbarhet avseende kontrollerna, olika attityder hos kontrollanterna avseende icke-produktiva olivträd) för regleringsåret 2002/03. Kommissionen angav vidare att de grekiska myndigheterna hade tagit in dessa påpekanden i sina instruktioner till kontrollanterna som gällde från och med regleringsåret 2003/04.

270    Även kontrollen av fabrikerna ansågs vara bristfällig. Kommissionen påpekade att det saknades en koppling mellan lagerbokföringen och den ekonomiska bokföringen. Kommissionen framhöll även svårigheterna att utföra kontroller för att styrka att uppgifterna var konsekventa och för att säkerställa att det inte förelåg någon fiktiv övervärdering av producerade kvantiteter. Detta hänfördes till personalens familjära karaktär, avsaknaden av lager, att de som utförde pressningen ofta betalades med olja och att det saknades en elektrisk mätare. Någon kontroll av den omsättning och de lager som uppgetts i skattedeklarationer utfördes inte, vilket hade gjort verifieringarna mer tillförlitliga.

271    När det gäller uppföljningen av de sanktioner som föreslagits av AYMEEE påpekade kommissionen i den sammanfattande rapporten att de konstateranden som motiverar ett återkallande av godkännandet inte getts någon verkan, vilket gjorde att kontrollerna av fabrikerna var verkningslösa. Efter att de grekiska myndigheterna hade hörts av förlikningsorganet ingav de en sammanfattning av uppgifterna rörande resultatet av kontrollerna av fabrikerna för regleringsåret 2002/03. Kommissionen ansåg dock att dessa uppgifter inte motsvarade de uppgifter som angetts i den detaljerade förteckning som AYMEEE överlämnat år 2006. Varken det sammanlagda antalet fabriker som kontrollerats eller det antal fabriker som varit föremål för sanktioner och som erhållit en varning eller böter stämde överens. Eftersom uppgifterna var alltför kortfattade, var det omöjligt att veta var någonstans skillnaden uppstått. Dessutom angavs i dessa uppgifter att fabrikerna hade varit föremål för sanktioner utan att de ursprungliga förslagen från AYMEEE eller datumen då sanktionerna tillämpats angavs. Kommissionens kritik avser i huvudsak den tidsperiod under vilken sanktionerna tillämpats och minskningen av sanktionsnivån i förhållande till de ursprungliga förslagen.

272    Eftersom dessa brister som konstaterats när det gäller grundläggande kontroller för regleringsåret 2002/03 redan har rapporterats i samband med tidigare undersökningar och eftersom de redan varit föremål för en schablonmässig korrigering på 10 procent för regleringsåren 1999/00–2001/02, fastställdes korrigeringstalet till 15 procent för regleringsåret 2002/03 med tillämpning av principen om återkommande brister.

 Tribunalens bedömning

273    Republiken Grekland har beträffande olivoljesektorn anfört en nionde grund, i vilken den har gjort gällande att de tillämpade korrigeringarna var felaktiga, att det angripna beslutet var otillräckligt motiverat och att kommissionen åsidosatt proportionalitetsprincipen.

 Huruvida de tillämpade korrigeringarna var felaktiga

274    Republiken Grekland har bestritt de skäl som anförts till stöd för de tillämpade korrigeringarna, det vill säga att dataregistren inte var operationella, att skördedeklarationerna inte var tillförlitliga, att det förelåg brister när det gäller kontrollerna på plats av skördedeklarationerna, att det förelåg brister när det gäller kontrollerna av fabrikerna och att det förelåg en bristfällig uppföljning av de sanktioner som föreslagits av AYMEEE.

275    Tribunalen ska i förevarande fall pröva huruvida Republiken Grekland, i enlighet med ovan angivna rättspraxis (se ovan punkt 78), har visat att kommissionens bedömningar var oriktiga.

–       Huruvida dataregistren inte var operationella

276    Republiken Grekland har åberopat de databaser som fanns hos varje nationellt organ i förhållande till deras respektive kompetensområde. Denna stat har gjort gällande att den styrkt att dataregistren innehöll alla de uppgifter som krävs enligt tillämpliga bestämmelser och har hävdat att artikel 16 i förordning nr 2261/84 inte föreskriver att alla registren ska vara centraliserade. Republiken Grekland har vidare anfört att Opekepe, från och med regleringsperioden 2002/03, har en centraliserad åtkomst till dataregistren.

277    Tribunalen erinrar om att dataregistren ska innehålla vissa uppgifter. När registren är decentraliserade ska de vidare enligt artikel 27.2 andra stycket i förordning nr 2366/98 vara enhetliga och kompatibla inbördes och vara tillgängliga centralt för utbetalningsställena eller kontrollorganen. Enligt förordningens artikel 27.2 första stycket ska uppgifterna för det löpande regleringsåret och för de fyra föregående regleringsåren dessutom vara direkt och omedelbart åtkomliga (se ovan punkt 250).

278    I förevarande fall konstaterar tribunalen att Republiken Grekland har hänvisat till olika berörda grekiska databaser hos olika organ. Därigenom har Republiken Grekland emellertid inte styrkt att kommissionens konstateranden är oriktiga, i synnerhet inte konstaterandet att registren inte är kompatibla. Tribunalen påpekar att kommissionen inte har kritiserat Republiken Grekland för att den haft decentraliserade register, utan att den riktat kritik mot att de olika systemen inte är kompatibla. Det har i förevarande fall inte visats att detta konstaterande är oriktigt. Det framgår inte heller av handlingarna i målet att någon bevisning åberopats till stöd för att Opekepe hade en centraliserad åtkomst till dataregistren för det aktuella regleringsåret 2002/03.

279    Dessutom konstaterade kommissionen även att dataregistren var ofullständiga och att uppgifterna för det löpande regleringsåret och de fyra föregående regleringsåren, nämligen regleringsåren 1998/99–2002/03 (se ovan punkt 263), inte var direkt och omedelbart åtkomliga, vilket strider mot bestämmelserna i artikel 27.2 i förordning nr 2366/98.

280    Såsom kommissionen har framhållit, krävs det även enligt artikel 16 i förordning nr 2261/84 (se ovan punkt 249) en lagerbokföring för alla fabriker och inte enbart för kontrollerade fabriker. Vidare krävs för varje olivodlare de upplysningar som finns i skördedeklarationen, de kvantiteter olja som producerats och för vilka stöd erhållits samt resultatet av kontrollerna på plats, således tillräckligt fullständiga dataregister över skiftena, bland annat, och en lagerbokföring för samtliga fabriker. Detta fanns inte i förevarande fall.

281    Republiken Grekland har även hävdat att dubbelkontroller ägt rum. Tribunalen påpekar att efter de uppgifter som lämnats av de grekiska myndigheterna i skrivelse av den 20 mars 2006 och de klargöranden som lämnats vid det bilaterala mötet den 22 juni 2006, konstaterade kommissionen att dubbelkontroller hade utförts. Det framgår dock av den sammanfattande rapporten att dessa kontroller fortfarande var bristfälliga med hänsyn till de tillämpliga kraven på området. Republiken Greklands allmänna påståenden påverkar således inte kommissionens konstateranden (se ovan punkt 265).

282    Slutligen finner tribunalen att denna slutsats inte påverkas av Republiken Greklands argument att kommissionen själv medgett att det skett förbättringar.

283    Republiken Grekland har således inte styrkt att kommissionen gjorde en oriktig bedömning när den konstaterade att dataregistren inte var operationella. Tribunalen godtar således inte detta påstående.

–       Huruvida arbetet med registret över olivodlingsarealer inte slutförts

284    Republiken Grekland har erinrat om de bestämmelser som ligger till grund för registret över olivodlingsarealer och det geografiska informationssystemet för olivodling. Denna stat har gjort gällande att enligt artikel 2.1 i förordning nr 1638/98 ska arbetet med registret över olivodlingsarealer inriktas på att upprätta ett geografiskt informationssystem. Republiken Grekland har hävdat att de kontroller som utförts (administrativa, på plats, i fabrikerna etcetera) på 10 procent av producenterna i enlighet med artikel 28.2 och 28.3 i förordning nr 2366/98 kompenserade för det förhållandet att registret över olivodlingsarealer inte hade inrättats.

285    Tribunalen påpekar för det första att Republiken Grekland inte har bestritt det förhållandet att något register över olivodlingsarealer inte inrättats för det aktuella regleringsåret 2002/03.

286    Vidare finner tribunalen att skyldigheten att inrikta arbetet med registret över olivodlingsarealer på att upprätta, uppdatera och använda ett geografiskt informationssystem, som följer bland annat av förordning nr 1638/98 (se ovan punkt 252), endast kompletterar skyldigheten att inrätta ett sådant register. En sådan skyldighet åligger nämligen producenterna enligt förordning nr 154/75. Det framgår nämligen av artikel 2.1 andra stycket i förordning nr 1638/98 att det geografiska informationssystemet ska upprättas på grundval av uppgifter från registret över olivodlingsarealer (domstolens dom av den 27 oktober 2005 i mål C‑387/03, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 63, och domen av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 63 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 94).

287    När det gäller det geografiska informationssystemet för olivodling, framgår det av den sammanfattande rapporten att de grekiska myndigheterna själva ansåg att deras geografiska informationssystem för olivodling hade inrättats först till regleringsåret 2003/04. Detta innebär att systemet inte var inrättat för regleringsåret 2002/03, vilket är det regleringsår som är aktuellt i förevarande fall.

288    Republiken Grekland har hävdat att kontroller utfördes (administrativa kontroller, på plats, i fabrikerna) för att kompensera för att något register över olivodlingsarealer inte inrättats, såsom föreskrivs i artikel 28.2 i förordning nr 2366/98.

289    Tribunalen erinrar om att det ökade antalet kontroller som föreskrivs enligt artikel 28.2 i förordning nr 2366/98 för regioner där det geografiska informationssystemet för olivodling ännu inte inrättats, syftar till att kompensera för att sådana uppgifter saknas som detta system är avsett att tillhandahålla, såsom flygfotografier. Dessa kontroller ersätter emellertid inte de uppgifter som redan borde ha varit tillgängliga (domen av den 27 oktober 2005 i det ovan i punkt 286 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 65, och domen av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 63 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 95).

290    Republiken Grekland har således inte visat att kommissionens konstateranden angående avsaknaden av ett register över olivodlingsarealer är oriktigt. Detta påstående kan således inte godtas.

–       Huruvida skördedeklarationerna inte är tillförlitliga

291    Republiken Grekland har bestritt kommissionens konstateranden angående den identifiering av skiften som görs i samband med skördedeklarationerna. Denna stat har hävdat att varje skifte identifieras genom ett nummer och att producenterna avgränsar skiftena och markerar träden som omger dem för att underlätta kontroll på plats. Vidare är det sedan den 1 maj 1998 möjligt att verifiera det datum då olivträden planterades, till och med 5–6 år därefter.

292    Tribunalen erinrar om att skördedeklarationen, som är nödvändig vid en ansökan om stöd, i enlighet med artikel 2 i förordning nr 2366/98 ska innehålla bland annat uppgifter från fastighetsregistret om jordbruksföretagets olivodlingsskiften, och, för varje olivodlingsskifte, antalet produktiva olivträd, den övervägande sorten och förekomsten av bevattning eller odling som står i samband med olivodling. I artikel 4 i denna förordning föreskrivs att för att kunna utgöra grundval för stöd ska nya olivträd som planterats efter den 1 maj 1998 identifieras geografiskt.

293    I förevarande fall framgår det av kommissionens konstateranden att skördedeklarationerna för det aktuella regleringsåret innehöll många brister, som beskrivits i den sammanfattande rapporten (se ovan punkt 268). Republiken Greklands påståenden styrker inte att dessa konstateranden är oriktiga. I synnerhet påverkar inte Republiken Greklands argument intrycket av de uppgifter som angetts i skördedeklarationerna, vare sig när det gäller lokaliseringen eller identifieringen av skiftena. Detsamma gäller övriga påpekade brister i skördedeklarationerna, särskilt dem som berör olivträden. Slutligen var, såsom kommissionen har framhållit, olivodlingsskiftena för åren 2002 och 2003 inte identifierade enligt ett format som var kompatibelt med systemet för identifiering av jordbruksskiften, vilket var under uppbyggnad. Detta har i sig inte heller bestritts.

294    Tribunalen konstaterar att de argument som Republiken Grekland har anfört vid tribunalen inte räcker för att visa att kommissionens konstateranden är oriktiga.

295    Detta påstående kan således inte godtas.

–       Huruvida kontrollerna på plats innehöll brister

296    Republiken Grekland har hävdat att kontrollerna på plats utfördes beträffande mer än 10 procent av skördedeklarationerna och att kommissionens beräkning, som ledde till en procentandel som var något lägre (9,91 procent), under alla omständigheter utgör en obetydlig skillnad som inte har någon inverkan på dessa utbetalningar.

297    Tribunalen erinrar om att enligt artikel 28.2 i förordning nr 2366/98 (se ovan punkt 253) ska andelen skördedeklarationer för ett regleringsår som föranleder kontroller på plats, i sådana regioner där det geografiska informationssystemet för olivodling inte är inrättat, utgöra 10 procent för regleringsåret 2002/03.

298    Republiken Greklands påståenden styrker inte att kommissionens beräkning, enligt vilken en andel på minst tio procent inte hade iakttagits i förevarande fall, är felaktig.

299    Republiken Grekland har gjort gällande att kontrollerna ägde rum på ett tillfredsställande sätt. Enligt denna stat är en olivodlare skyldig att inge uppgifter om produktionen och distributionen av olivolja och om storleken på lager. Dessa uppgifter sammantagna gör det möjligt att utföra dubbelkontroller av skördedeklarationen och ansökan om stöd. Stödansökan avslås om det föreligger inkonsekvenser.

300    Republiken Grekland har dock härigenom inte besvarat den kritik som framförts av kommissionen, vilken sammanfattats i den sammanfattande rapporten (se ovan punkt 269). Av denna rapport framgår att vissa kontroller utförts i mycket liten utsträckning, exempelvis kontrollerna av att uppgifterna angående skörden är konsekventa i enlighet med artikel 28.3 i förordning nr 2366/98 (se ovan punkt 257). Kommissionen kritiserade dessutom kontrollernas spårbarhet, i synnerhet avsaknaden av kartor och skisser, samt brister i kontrollerna när det gäller räkningen av olivträd per skifte och spårbarheten av dessa kontroller. Kommissionen kritiserade även det förhållandet att kontrollanterna hade olika attityd när det gäller icke-produktiva olivträd under regleringsåret 2002/03. Dessa konstateranden påverkas inte av Republiken Greklands påståenden.

301    Republiken Grekland har således inte bevisat att de konstaterade bristerna när det gäller kontrollerna på plats var felaktiga. Republiken Greklands argument att en icke fullgjord andel föreskrivna kontroller inte påverkade utbetalningarna, såsom anförts i repliken, kan inte godtas av tribunalen, eftersom den tillämpade korrigeringen under alla omständigheter inte enbart grundade sig på denna brist (se bland annat ovan punkterna 283, 290 och 294).

302    Detta påstående kan således inte godtas.

–       Huruvida det förekommit brister när det gäller kontrollerna av fabrikerna

303    Republiken Grekland har hävdat att i samband med kontrollerna av fabrikerna beaktar kontrollanterna olika faktorer rörande bland annat lagerbokföringen, varvid de kontrollerar att bokföring och register är i ordning och ställer uppgifter om produktion, elförbrukning, lagerbokföring och inventering mot varandra. Dessa kontroller beaktar även om det föreligger släktskapsband mellan jordbruksföretagen.

304    Tribunalen konstaterar att dessa argument inte påverkar de konstateranden som kommissionen gjort i förevarande fall.

305    Det framgår nämligen av den sammanfattande rapporten att kommissionen kritiserade Republiken Grekland för att det saknades en koppling mellan lagerbokföringen och den ekonomiska bokföringen, såsom föreskrivs i artikel 8 b första strecksatsen i förordning nr 2366/98, och att det förelåg svårigheter att utföra kontroller för att styrka att uppgifterna var konsekventa och för att säkerställa att det inte förelåg någon fiktiv övervärdering av producerade kvantiteter (se ovan punkt 270).

306    Republiken Grekland har med dessa påståenden inte anfört någon omständighet som visar att kommissionens konstateranden var felaktiga. I synnerhet utgör påståendet om de uppgifter som kontrollanterna ställt mot varandra inte ett svar på kommissionens kritik angående avsaknaden av en lagerbokföring som är kopplad till den ekonomiska bokföringen. Dessutom har Republiken Grekland inte åberopat någon omständighet som kan styrka att kommissionens påståenden var felaktiga när det gäller de svårigheter som uppkommer vid kontrollerna av fabrikerna.

307    Detta påstående kan således inte godtas.

–       Huruvida det skett en bristfällig uppföljning av de sanktioner som föreslagits av AYMEEE

308    När det gäller avsaknaden av en uppföljning av de sanktioner som föreslagits av AYMEEE beträffande fabrikerna, har Republiken Grekland hävdat att den iakttagit det rättsliga förfarandet, vilket medger att verkställigheten skjuts upp till dess att ett slutgiltigt beslut har antagits.

309    Tribunalen konstaterar endast att Republiken Grekland härigenom inte har bestritt vare sig förseningen när det gäller tillämpningen av sanktionerna, i strid med artikel 11a i förordning nr 136/66 (se ovan punkt 247), eller sänkningen av sanktionsnivån i förhållande till den nivå som tillämpades i det ursprungliga förslaget, vilket kommissionen hade kritiserat i förevarande fall (se ovan punkt 271).

310    Detta påstående kan således inte heller godtas.

311    Härav följer att Republiken Grekland inte har styrkt att de tillämpade korrigeringarna var felaktiga.

 Den tillämpade korrigeringsnivån, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och en bristfällig motivering

312    Republiken Grekland har bestritt den automatiska höjningen av korrigeringen från 10 till 15 procent, vilket den inte anser beaktar den märkbara förbättring av kvaliteten på kontrollerna som skett. Republiken Grekland har gjort gällande att dokumenten nr VI/5330/97 och AGRI/61495/2002 åsidosatts.

313    Tribunalen påpekar att det följer av det ovanstående att Republiken Grekland inte har kunnat visa att kommissionens konstateranden var oriktiga (se ovan punkterna 274–310).

314    Vidare har Republiken Grekland inte bestritt att de konstaterade bristerna redan hade rapporterats i samband med tidigare undersökningar och att de varit föremål för en schablonmässig korrigering på 10 procent för regleringsåren 1999/00–2001/02.

315    Tribunalen erinrar om att enligt artikel 7.4 fjärde stycket i förordning nr 1258/1999 ska kommissionen beakta överträdelsens allvar vid bedömningen av det belopp som ska undantas med anledning av att oegentligheter konstaterats.

316    Såsom tribunalen redan har påpekat (se ovan punkt 57), kan det förhållandet att de aktuella oegentligheterna är återkommande betraktas som en försvårande omständighet som kan motivera en höjning av den tillämpade finansiella korrigeringen.

317    Kommissionen kan i detta sammanhang beakta genomförda förbättringar. I dokument nr VI/5330/97 föreskrivs att bristerna anses allvarligare om medlemsstaten underlåter att förbättra sina kontroller, och i dokument AGRI/61495/2002 anges att kommissionen beaktar eventuella korrigerande eller kompenserande åtgärder som vidtagits av medlemsstaten (se punkterna 17 och 18).

318    Såsom Republiken Grekland har framhållit, påpekade kommissionen i förevarande fall själv att förbättringar genomförts i förhållande till föregående regleringsår, vilket framgår av protokollet från mötet den 13 september 2006 angående undersökning OTS/2004/05/GR.

319    I nämnda protokoll ansåg kommissionen emellertid att angivna förbättringar inte kunde kompensera för de påpekade bristerna. I synnerhet förekomsten av dubbelkontroller och centraliserade register ansågs fortfarande befinna sig på en så allmän nivå att de inte medgav systematiska kontroller och dubbelkontroller av skiftena. Vidare ansågs innehållet i dessa register inte uppfylla lagstiftningens krav. Vissa av de påpekade bristerna har för övrigt inte varit föremål för några förbättringar, såsom kontrollen av fabrikerna och uppföljningen av AYMEEE:s rekommendationer.

320    Trots nämnda förbättringar fanns således bristerna fortfarande kvar och avsåg grundläggande kontroller. Tribunalen erinrar härvid om att för det fall en eller flera grundläggande kontroller inte genomförs, eller genomförs så bristfälligt eller så sällan att de inte kan läggas till grund för en bedömning av om en stödansökan är berättigad eller att de inte kan hindra oegentligheter, har kommissionen fog för bedömningen att det förelåg en hög risk för betydande förluster för EUGFJ (se, för ett liknande resonemang, domen av den 27 oktober 2005 i det ovan i punkt 286 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 105).

321    Enbart den omständigheten att förbättringar har konstaterats medför inte att Republiken Grekland med framgång kan hävda att det korrigeringstal på 10 procent som tidigare tillämpats inte kunde höjas i förevarande fall, i synnerhet med hänsyn till de konstaterade oegentligheternas art, deras betydande inverkan på bedömningen av huruvida utgifterna var berättigade och deras återkommande karaktär.

322    Av det ovanstående följer att med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall var förekomsten av vissa angivna förbättringar inte oförenlig med en höjning av korrigeringstalet för att beakta den återkommande karaktären på de konstaterade bristerna och den ökade risken för ekonomiska förluster för EUGFJ.

323    Tribunalen godtar följaktligen inte påståendet om att kommissionens riktlinjer enligt dokumenten nr VI/5330/97 och AGRI/61495/2002 åsidosatts.

324    Republiken Grekland har gjort gällande att i slutet av protokollet av den 13 september 2006 angående den andra undersökningen avstod kommissionen, på grund av de konstaterade förbättringarna, från möjligheten att tillämpa bestämmelserna angående återkommande brister i kontrollsystemen för perioden 2002/2003.

325    Tribunalen påpekar att efter det bilaterala mötet den 22 juni 2006 rörande den andra undersökningen, angavs det i protokollet av den 13 september 2006 att kommissionen ”inte ser något skäl att i detta skede av förfarandet minska nivån på den schablonmässiga korrigering som tillämpats under föregående år, även om kommissionen, på grund av de konstaterade förbättringarna när det gäller skördekontrollerna och dubbelkontrollerna, avstår från möjligheten att tillämpa bestämmelserna om återkommande brister i kontrollsystemen för perioden 2002/2003 (handling AGRI 60637/2006)”.

326    Tvärtemot vad som anges i detta protokoll, angavs det emellertid uttryckligen i protokollet av den 17 februari 2006 angående den första undersökningen med referens OTS/2004/02 att kommissionen, i detta skede, inte uteslöt en tillämpning av bestämmelserna om återkommande brister.

327    Tribunalen erinrar om att enligt artikel 7.4 i förordning nr 1258/1999 ska kommissionen, efter ett utförligt kontradiktoriskt förfarande, göra en bedömning av det belopp som ska undantas med hänsyn särskilt till hur stor bristen på överensstämmelse är. Om bedömningen efter detta förfarande skiljer sig från den bedömning som gjordes i ett tidigare förfarande, ska kommissionen fastställa det belopp som ska undantas på grundval av dess senaste bedömning. I annat fall skulle kommissionen inte kunna säkerställa att EUGFJ endast finansierar de interventioner som genomförs i enlighet med de gemenskapsbestämmelser som gäller inom ramen för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna (domen av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 63 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 175).

328    I skrivelsen av den 10 augusti 2007, som upprättades efter protokollet av den 13 september 2006 och som är gemensam för båda undersökningarna, framhålls tillämpningen av bestämmelserna om återkommande brister i förevarande fall med angivande av skälen för detta. Även i det slutliga ställningstagandet av den 6 augusti 2008 bekräftas tillämpningen av bestämmelserna om återkommande brister. Förlikningsorganet medgav också att beslutet att åberopa återkommande brister för att höja korrigeringstalet i förevarande fall inte stred mot en strikt tolkning av dokument AGRI/61495/2002/GR.

329    Argumentet om kommissionens påstående i protokollet av den 13 september 2006 påverkar följaktligen inte slutsatsen att de påpekade förbättringarna i det aktuella fallet inte hindrade en tillämpning av ett korrigeringstal på 15 procent.

330    I den mån Republiken Grekland har bestritt att risken blivit större för EUGFJ, erinrar tribunalen, när det gäller korrigeringsnivån, om att det ankommer på medlemsstaten att styrka att kommissionen har dragit oriktiga slutsatser om de finansiella konsekvenserna av konstaterade oegentligheter (domstolens dom av den 18 mars 1999 i mål C‑59/97, Italien mot kommissionen, REG 1999, s. I‑1683, punkt 55, domen av den 20 september 2001 i det ovan i punkt 73 nämnda målet Belgien mot kommissionen, punkt 37, och domen av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 63 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 168). Tribunalen konstaterar att Republiken Grekland i förevarande fall inte har styrkt sina påståenden.

331    Republiken Grekland har vidare gjort gällande att den tillämpade höjningen i förevarande fall skedde automatiskt och utan någon särskild motivering.

332    Tribunalen erinrar om att höjningen av korrigeringstalet till 15 procent inte ska tillämpas automatiskt utan ska ske först efter en prövning av eventuella korrigerande eller kompenserande åtgärder som vidtagits av medlemsstaten och med beaktande av genomförda förbättringar (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 31 mars 2011 i mål T‑214/07, Grekland mot kommissionen, punkt 90). Dessutom ska motiveringen av ett beslut anses vara tillräcklig när den stat till vilken beslutet är riktat var nära knuten till det förfarande under vilket beslutet utarbetades och var medveten om de skäl som låg till grund för kommissionens bedömning att EUGFJ inte skulle belastas med det omtvistade beloppet (se ovan i punkt 73 angivna rättspraxis).

333    I förevarande fall påpekar tribunalen endast att de konstaterade bristernas återkommande karaktär framhölls under det kontradiktoriska förfarandet, i vilket Republiken Grekland deltog (se ovan punkterna 326–328).

334    Dessutom angavs under detta förfarande (se ovan punkt 319) att de förbättringar som gjorts vad avser dubbelkontroller och centraliserade register fortfarande var otillräckliga.

335    Härav följer att motiveringen av det angripna beslutet, tvärtemot vad Republiken Grekland har hävdat, är tillräcklig med tillämpning av den rättspraxis som angetts ovan i punkt 73.

336    Republiken Grekland har vidare gjort gällande att den korrigering som tillämpats är oproportionerlig.

337    Det utgör härvid fast rättspraxis att kommissionen helt kan vägra att finansiera de utgifter som uppkommit om den konstaterar att det inte finns tillräckliga kontrollmekanismer (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 24 februari 2005 i mål C‑318/02, Nederländerna mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 45).

338    I förevarande fall framgår det att de brister som påpekats av kommissionen rör viktiga delar av kontrollsystemet och utförandet av kontroller som är viktiga för fastställandet av huruvida utgiften är berättigad. Det var således en rimlig slutsats att risken för förluster för EUGFJ var betydande.

339    Korrigeringstalet på 15 procent av de berörda utgifterna kan följaktligen inte anses som alltför hög och oproportionerlig i förevarande fall.

340    Av det ovanstående följer att de argument som Republiken Grekland anfört inte styrker att kommissionen felaktigt tillämpade ett korrigeringstal på 15 procent eller att kommissionen åsidosatte sin motiveringsskyldighet i detta avseende.

341    Talan kan således inte bifallas på någon del av den aktuella grunden.

342    Följaktligen kan talan inte bifallas på någon av de grunder som anförts mot de finansiella korrigeringar som tillämpats på olivoljesektorn.

6.     Den tionde och den elfte grunden: De korrigeringar som tillämpats på utgifter inom sektorn för finansiell revision

 Gemenskapslagstiftningen

 Betalningsfrister

343    I skäl 4 i kommissionens förordning (EG) nr 296/96 av den 16 februari 1996 om de uppgifter som medlemsstaterna skall sända in för månatlig bokföring av de utgifter som finansieras genom garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) och upphävande av förordning (EEG) nr 2776/88 (EGT L 39, s. 5) anges följande:

”I gemenskapens jordbrukslagstiftning fastställs tidsfrister för medlemsstaternas utbetalning av stöd till mottagarna. Varje ogrundad utbetalning som verkställs efter det att dess tidsfrister löpt ut betraktas som en icke berättigad utgift och kan därför i princip inte bokföras som förskott. För att reglera de finansiella verkningarna i förhållande till längden av förseningen är det lämpligt att stegra förskottens minskning i enlighet med överskridningens faktiska betydelse.”

344    Artikel 4 i förordning (EG) nr 296/96, i ändrad lydelse, har följande lydelse:

”1. På grundval av de uppgifter som insänts i enlighet med artikel 3 skall kommissionen besluta om och göra månatliga utbetalningar av förskott för bokförda utgifter utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 14 i förordning (EG) nr 2040/2000.

2. Alla utbetalningar som verkställts utöver föreskrivna villkor eller tidsfrister kommer att bli föremål för en minskning i bokföringen inom ramen för förskott enligt följande regler:

a)      Om allt utom 4 % av utbetalningarna är verkställda enligt föreskrivna villkor och tidsfrister skall ingen minskning göras oavsett hur många månader förseningen gäller.

b)      Utöver marginalen på 4 %, skall alla utbetalningar som verkställts med en försening på upp till

–        en månad minskas med 10 %,

–        två månader minskas med 25 %,

–        tre månader minskas med 45 %,

–        fyra månader minskas med 70 %,

–        fem månader eller mer minskas med 100 %.

Om särskilda omständigheter rörande förvaltningen ändå har uppstått för vissa åtgärder eller om medlemsstaterna kan påvisa goda skäl, kan kommissionen tillämpa avvikande stegring och/eller mindre procentsatser eller procentsatsen noll.

De minskningar som anges i den här artikeln skall genomföras enligt tillämpningsföreskrifterna i artikel 14 i förordning (EG) nr 2040/2000.”

 Betalningsfrister när det gäller mindre gynnade områden

345    Artikel 51 i kommissionens förordning (EG) nr 817/2004 av den 29 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1257/1999 om stöd från EUGFJ till utveckling av landsbygden (EUT L 153, s. 30, och rättelse i EUT L 231, 2004, s. 24), som omfattar bland annat stöd till mindre gynnade områden, har följande lydelse:

”1.      När det gäller sådana åtgärder för utveckling av landsbygden som finansieras av EUGFJ:s garantisektion skall alla ändringar i programdokumenten för utveckling av landsbygden och i de samlade programdokumenten under mål 2 vara motiverade, vilket skall styrkas med t.ex. följande information:

a)      De skäl och eventuella genomförandeproblem som motiverar en justering av programdokumentet.

b)      De effekter som ändringen förväntas få.

c)      Konsekvenserna för finansieringen och kontrollen av åtagandena.

2.      Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i … godkänna alla ändringar i programdokumenten för utveckling av landsbygden, i den samlade finansieringsöversikt som bifogas beslutet enligt artikel 48.1 i den här förordningen, samt i de samlade programdokumenten under mål 2, när det gäller sådana åtgärder för utveckling av landsbygden som finansieras av EUGFJ:s garantisektion och som avser

a)      prioriteringarna,

b)      huvuddragen i de stödåtgärder som avses i bilaga II,

c)      det högsta totala beloppet för gemenskapsstödet …,

d)      fördelningen av anslaget mellan olika åtgärder i programdokumentet, om en ändring överskrider

–        15 % av totalbeloppet för den stödberättigande totalkostnaden för programmet under hela programperioden, om bidraget från gemenskapen baseras på den stödberättigande totalkostnaden,

–        20 % av totalbeloppet för den stödberättigande totalkostnaden för programmet under hela programperioden, om bidraget från gemenskapen baseras på de stödberättigande offentliga utgifterna,

varvid beräkningsgrunden skall vara den sista kolumnen (totalt) i den samlade finansieringsöversikt som bifogas kommissionens beslut att godkänna programdokumentet … i den senast ändrade versionen.

3.      De ändringar som avses i punkt 2 skall lämnas in till kommissionen i ett samlat förslag per program och högst en gång per kalenderår.

Första stycket skall inte tillämpas

a)      om ändringarna är nödvändiga på grund av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser som i hög grad påverkar medlemsstatens programplanering,

b)      om den samlade finansieringsöversikt som bifogas det beslut som avses i artikel 48.1 ändras till följd av en ändring i ett programdokument för utveckling av landsbygden.

4.      Ändringar av finansiell art som inte omfattas av punkt 2 d och ändringar av det gemenskapsstöd som avses i bilaga II punkt 9.2 B, skall meddelas kommissionen tillsammans med den finansiella översikten enligt punkt 8 i bilaga II. De skall träda i kraft samma dag som kommissionen mottar dem.

De ändringar av finansiell art som avses i första stycket får sammanlagt under det berörda kalenderåret inte överskrida de tak som anges i punkt 2 d.

5.      Andra ändringar än de som anges i punkterna 2 och 4 skall meddelas kommissionen senast tre månader innan de träder i kraft.

En ändring kan träda i kraft tidigare om kommissionen inom tidsfristen på tre månader informerar medlemsstaten om att den anmälda ändringen är förenlig med gemenskapens lagstiftning.

Om den anmälda ändringen inte är förenlig med gemenskapens lagstiftning skall kommissionen informera medlemsstaten om detta, och den tidsfrist på tre månader som avses i första stycket skall upphöra att löpa fram till dess att kommissionen får in en ändring som är förenlig med gällande regler.”

 Den sammanfattande rapporten

346    I den sammanfattande rapporten redogörs för tre undersökningar med referenserna FA/2005/70/GR, FA/2006/108/GR och FA/2006/137/GR. Kommissionen delgav resultaten av dessa undersökningar i januari, april respektive augusti 2006. Efter det att skriftväxling ägt rum mellan kommissionen och Republiken Grekland i vart och ett av dessa förfaranden, och kommissionen den 15 januari 2007 bjudit in till ett gemensamt bilateralt möte för samtliga förfaranden och detta möte ägt rum, skickade kommissionen genom skrivelse av den 28 juni 2007 protokollet från mötet för vart och ett av förfarandena. I tre skrivelser av den 24 januari 2008 underrättade kommissionen formellt Republiken Grekland om sina slutsatser. Efter det att förlikningsorganet lämnat yttrandet 08/GR/360 den 10 juli 2008, vilket var gemensamt för de tre förfarandena, överlämnade kommissionen sitt slutgiltiga ställningstagande till Republiken Grekland i skrivelser av den 8 oktober, den 6 oktober respektive den 19 september 2008.

347    När det gäller undersökningen med referensen FA/2005/70/GR, konstaterade kommissionen bland annat att utgiftstaket beträffande de mindre gynnade områdena hade fastställts till 115 770 000 euro, medan de sammanlagda utgifterna däremot uppgick till 121 992 923,70 euro, vilket innebar ett överskridande med 6 222 923,70 euro. I enlighet med artikel 51.4 i förordning nr 817/2004 ska emellertid ändringar av finansiell art som inte omfattas av artikel 51.2 i denna förordning meddelas kommissionen och träder i kraft samma dag som kommissionen mottar dem. I förevarande fall meddelade Republiken Grekland kommissionen om denna ändring först den 29 september 2004. Beloppet på 6 222 923,70 euro är således inte stödberättigande, eftersom utbetalningarna verkställts innan begäran om ändring hade ingetts till kommissionen. Argumentet att det sammanlagda belopp som utbetalats för år 2004 (det vill säga 125,6 miljoner euro) är lägre än det belopp som angetts i finansöversikten för år 2004 (det vill säga 145 miljoner euro) kan inte godtas, eftersom beloppet 145 miljoner euro motsvarade det sammanlagda belopp som var disponibelt för programmet och således inte kan beaktas för en specifik åtgärd.

348    När det därefter gäller undersökningen med referensen FA/2006/108/GR, konstaterade kommissionen att det förelåg förseningar vad gäller utbetalningar som gjorts under budgetåret 2005 såvitt avser jordbruksgrödor och tilläggsutbetalningar inom nötköttssektorn. För att undvika dubbla korrigeringar jämte de schablonmässiga korrigeringar som tillämpats under samma budgetår och samma budgetpost, minskades korrigeringen. Korrigeringen uppgick slutligen till 4 521 536,62 euro, varvid de schablonmässiga korrigeringar som tillämpats hade beaktats för att undvika dubbla korrigeringar.

 Tribunalens bedömning

349    Republiken Grekland har anfört en tionde grund som avser undersökningen med referensen FA/2005/70/GR, och en elfte grund som avser undersökningen med referensen FA/2006/108/GR.

 Den tionde grunden, angående undersökningen med referensen FA/2005/70/GR: Huruvida reglerna om förfarandet för avslut av räkenskaper och förordning nr 817/2004 åsidosatts, huruvida det föreligger en bristfällig motivering och huruvida proportionalitetsprincipen åsidosatts

350    Republiken Grekland har bestritt korrigeringen för mindre gynnade områden, vilken tillämpas på grund av att budgettaket överskridits. Denna stat har hävdat att kommissionen hade underrättats om den aktuella ändringen och att det belopp med vilket taket överskridits utgör en stödberättigande utgift, eftersom det sammanlagda belopp som utbetalats under budgetåret inte har överskridits.

351    Tribunalen påpekar att Republiken Grekland inte har bestritt att det utgiftstak som ursprungligen fastställts för mindre gynnade områden överskreds med 6 222 923,70 euros (se ovan punkt 347).

352    Det framgår vidare av den sammanfattande rapporten, vilket inte har bestritts i detta avseende, att denna ändring omfattades av artikel 51.4 i förordning nr 817/2004, enligt vilken ändringar av finansiell art ska meddelas kommissionen och träder i kraft samma dag som kommissionen mottar dem.

353    Det framgår emellertid av handlingarna i målet, bland annat den sammanfattande rapporten, att detta överskridande beror på en ändring som kommissionen underrättades om den 29 september 2004 och att de aktuella utbetalningarna verkställdes före underrättelsen till kommissionen. Detta har bekräftats under förhandlingen och antecknats i förhandlingsprotokollet.

354    Utbetalningar som verkställts till ett belopp som överskrider det ursprungliga anslagsbeloppet för den aktuella åtgärden före den 29 september 2004, kan således anses ha vidtagits i strid med gemenskapsreglerna.

355    Enligt artikel 51.4 i förordning nr 817/2004, som är tillämplig i förevarande fall, är kommissionens godkännande, såsom framhållits av Republiken Grekland, visserligen inte nödvändigt för att den aktuella ändringen ska träda i kraft.

356    Även om kravet i denna bestämmelse att kommissionen ska underrättas om ändringar av finansiell art endast tjänar ett informationssyfte, har emellertid de föreskrivna villkoren för underrättelsen inte iakttagits i förevarande fall.

357    Republiken Greklands argument att förordning nr 817/2004 tillåter att medlemsstaterna ändrar programdokumenten och finansöversikterna påverkar inte denna slutsats. Bestämmelserna i nämnda förordning innehåller nämligen just föreskrifter om möjligheterna att göra ändringar, såväl när det gäller innehållet som när det gäller det förfarande som ska följas, och Republiken Grekland har inte visat att kommissionens konstaterande, att artikel 51.4 i förordning nr 817/2004 inte hade iakttagits, är oriktigt.

358    Tribunalen godtar vidare inte Republiken Greklands påståenden om att den slutliga rapporten inte innehöll någon motivering beträffande de mindre gynnade områdena och att det angripna beslutet var bristfälligt motiverat.

359    Republiken Grekland var nämligen nära knuten till förfarandet under vilket detta beslut utarbetades, och i samband med skriftväxlingen med kommissionen angavs såväl beloppen som den rättsliga grunden för den aktuella korrigeringen (artikel 51.2 och 51.4 i förordning nr 817/2004). Republiken Grekland var följaktligen medveten om de skäl som låg till grund för det angripna beslutet, vilket således ska anses vara tillräckligt motiverat mot bakgrund av ovan angivna rättspraxis som är tillämplig på området (se ovan punkt 73).

360    Republiken Grekland har slutligen gjort gällande att proportionalitetsprincipen åsidosatts. Denna stat har hävdat att taket överskreds när det gäller de mindre gynnade områdena, medan det sammanlagda taket som fastställts för programmet för landsbygdsutveckling för år 2004 inte hade överskridits. EUGFJ orsakades således inte någon skada.

361    Tribunalen erinrar om att enligt artikel 3.1 i förordning nr 1258/1999 ska åtgärder för landsbygdsutveckling utanför mål 1-programmen som vidtas enligt gemenskapsbestämmelser finansieras enligt artikel 1.2 c i nämnda förordning.

362    Enligt fast rättspraxis finansierar EUGFJ endast de interventioner som genomförs i enlighet med de gemenskapsbestämmelser som gäller inom den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna. Sålunda ansvarar medlemsstaterna för alla andra utbetalningar, bland annat sådana belopp som de nationella myndigheterna felaktigt har ansett sig behöriga att utbetala inom ramen för denna gemensamma organisation (se, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens dom av den 18 april 2002 i mål C‑332/00, Belgien mot kommissionen, REG 2002, s. I‑3609, punkterna 44 och 45, se även, för ett liknande resonemang och analogt, domstolens dom av den 24 mars 1988 i mål 347/85, Förenade kungariket mot kommissionen, REG 1988, s. 1749, punkterna 52 och 53).

363    Såsom tribunalen har konstaterat ovan i punkterna 354 och 356 överskreds utgiftstaket för mindre gynnade områden, och kommissionen underrättades inte om detta i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 51.4 i förordning nr 817/2004.

364    Eftersom kommissionen hade konstaterat denna oegentlighet, kunde den således med giltig verkan anta det angripna beslutet. Detta förhållande påverkas inte av Republiken Greklands argument att det sammanlagda tak som fastställts för landsbygdsutveckling för år 2004 inte hade överskridits. Tribunalen erinrar om att för att säkerställa en effektiv tillämpning av ordningen för stöd till utveckling av landsbygden och genomförandet av de mål som eftersträvas med denna ordning, är det nödvändigt att de stödberättigande åtgärderna uppfyller kraven enligt gemenskapens lagstiftning och att medlemsstaterna samarbetar för att uppnå detta resultat genom att iaktta de normativa bestämmelserna i förordningarna om fastställande av reglerna för stöd till landsbygdens utveckling. Detta resultat uppnås inte om medlemsstaterna kan vidta omfördelningar av medel i strid med tillämpliga bestämmelser (se, för ett liknande resonemang, domen av den 30 september 2009 i det ovan i punkt 73 nämnda målet Nederländerna mot kommissionen, punkt 118).

365    Tribunalen slår således fast att kommissionen inte åsidosatte proportionalitetsprincipen.

366    Talan kan följaktligen inte bifallas på den tionde grunden.

 Den elfte grunden, angående undersökningen med referensen FA/2006/108/GR: Huruvida kommissionen åsidosatte reglerna om förfarandet för avslut av räkenskaper, gjorde en felaktig tillämpning av förordning nr 296/96, gjorde en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna samt åsidosatte motiveringsskyldigheten och proportionalitetsprincipen

367    Republiken Grekland har gjort gällande att de försenade utbetalningarna när det gäller jordbruksgrödor berodde på prövningen av klagomål, vilka ledde till ändringar, och, när det gäller nötkött, på att kvittning skett i samband med senare utbetalningar.

368    Tribunalen erinrar om att de utgifter för finansiering som ska belasta EUGFJ ska beräknas under antagandet att de frister som föreskrivs i tillämplig jordbrukslagstiftning har följts. När de nationella myndigheterna verkställer en utbetalning av stöd efter det att fristen har löpt ut, belastar den följaktligen EUGFJ, såsom framgår av skäl 4 i förordning nr 296/96, med icke berättigade utgifter som följaktligen inte är stödberättigande (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 28 oktober 1999 i mål C‑253/97, Italien mot kommissionen, REG 1999, s. I‑7529, punkt 126, och förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T‑243/05, Grekland mot kommissionen, REG 2007, s. II‑3475, punkt 116).

369    I enlighet med artikel 4 i förordning nr 296/96 (se ovan punkt 344) kommer alla utbetalningar som verkställts utöver föreskrivna villkor eller tidsfrister att bli föremål för en minskning i bokföringen inom ramen för förskott enligt reglerna i denna artikel. Det är enbart om de försenade utbetalningarna inte överskrider 4 procent av utbetalningarna verkställda enligt föreskrivna villkor och tidsfrister som någon minskning inte kommer att göras, oavsett hur många månader förseningen gäller.

370    Tribunalen påpekar att Republiken Grekland i förevarande fall inte har bestritt att det föreligger försenade utbetalningar. Denna stat har inte heller bestritt att de försenade utbetalningarna överskred denna marginal på 4 procent.

371    Republiken Grekland har i förevarande fall således inte styrkt att kommissionen gjorde en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, att den åsidosatte förordning nr 296/96 eller att den åsidosatte reglerna om förfarandet för avslut av räkenskaperna.

372    Republiken Grekland har hävdat att den aktuella korrigeringen borde ha motiverats särskilt.

373    Det framgår emellertid av handlingarna i målet att de skäl som anförts vid tribunalen för att motivera betalningsfristerna framfördes till kommissionen genom en skrivelse av den 3 juli 2006. Kommissionen godtog inte de åberopade skälen på grund av att de inte ansågs rättfärdiga de försenade utbetalningarna. Vidare anges i protokollet från det bilaterala mötet att korrigeringen vidhölls på grund av att marginalen på 4 procent torde vara tillräcklig för förfaranden i domstol. Vad i övrigt gäller korrigeringarna beträffande nötköttssektorn, framgår det av det administrativa förfarandet att kommissionen minskade korrigeringstalet avseende överskridna betalningsfrister för att undvika dubbla korrigeringar och att kommissionen tog hänsyn till detta när det gäller de försenade utbetalningarna. I den sammanfattande rapporten återfinns en utförlig tabell över den finansiella inverkan av redan gjorda avdrag från försenade utbetalningar.

374    Republiken Grekland, som var nära knuten till förfarandet under vilket det angripna beslutet utarbetades, var således medveten om de skäl som låg till grund för kommissionens ståndpunkt att den aktuella korrigeringen var välgrundad. Republiken Grekland har för övrigt inte angett något skäl eller någon rättslig grund till stöd för kravet på en utförligare motivering än den som krävs på området enligt ovan angiven fast rättspraxis (se ovan punkt 73). Härav följer att tribunalen inte godtar påståendet om bristande motivering.

375    Republiken Grekland har även gjort gällande ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen på grund av att kommissionen tillämpade korrigeringstabellen i förordning nr 296/96 utan att utöva sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

376    Såsom kommissionen har framhållit, tillerkänns emellertid inte kommissionen något utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 4.2 första stycket i förordning nr 296/96.

377    Visserligen får kommissionen enligt artikel 4.2 andra stycket i förordning nr 296/96 tillämpa en avvikande stegring om särskilda omständigheter rörande förvaltningen har uppstått eller om medlemsstaterna kan påvisa goda skäl för detta.

378    Det är emellertid fråga om en undantagsbestämmelse, vilken följaktligen ska tolkas restriktivt (domen av den 12 september 2007 i det ovan i punkt 368 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 115).

379    Det är för övrigt Republiken Grekland som ska styrka att villkoren i artikel 4.2 andra stycket i förordning nr 296/96 är uppfyllda, det vill säga styrka att särskilda omständigheter rörande förvaltningen har uppstått för vissa åtgärder eller att påvisa goda skäl. Republiken Grekland ska särskilt styrka att förseningarna inte gick utöver rimliga tidsgränser (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 18 september 2003 i mål C‑331/00, Grekland mot kommissionen, REG 2003, s. I‑9085, punkt 117, och domen av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 63 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 372).

380    Republiken Grekland ska i förevarande fall styrka att det förelåg tidigare klagomål angående jordbruksgrödor, och att prövningen av dessa klagomål motiverade de försenade utbetalningarna (se, för ett liknande resonemang, domen av den 11 juni 2009 i det ovan i punkt 63 nämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 375). Detta är emellertid inte styrkt i förevarande fall. Republiken Grekland har inte heller styrkt att utbetalningar blivit försenade på grund av den kvittning som företagits i nötköttssektorn.

381    Tribunalen godtar följaktligen inte påståendet om att proportionalitetsprincipen åsidosatts.

382    Republiken Grekland har slutligen gjort gällande att EUGFJ inte lidit någon skada eftersom en minskning med 4 678 975,85 euro tillämpats i enlighet med förordning nr 296/96 i samband med förskottsutbetalningarna, det vill säga ett större belopp än den slutgiltiga korrigeringen.

383    Tribunalen godtar emellertid inte detta argument. Såsom tribunalen redan har erinrat om (ovan i punkt 368), ska de utgifter för finansiering som ska belasta EUGFJ beräknas under antagandet att denna frist har följts. När de grekiska myndigheterna verkställer en utbetalning efter det att fristen har löpt ut, belastar de följaktligen EUGFJ med icke stödberättigande utgifter (se, för ett liknande resonemang, domen av den 28 oktober 1999 i det ovan i punkt 368 nämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 126, och förstainstansrättens dom av den 20 juni 2006 i mål T‑251/04, Grekland mot kommissionen, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 78). Argumentet att den slutgiltigt tillämpade korrigeringen (det vill säga 4 521 536,62 euro) är mindre än det inledningsvis gjorda avdraget (det vill säga 4 678 975,85 euro) saknar relevans i detta hänseende.

384    Av det ovanstående följer att talan således inte kan bifallas på den elfte grunden.

385    Talan ska följaktligen ogillas i sin helhet.

 Rättegångskostnader

386    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom Republiken Grekland har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande:

1)      Talan ogillas.

2)      Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna.

Forwood Dehousse Schwarcz

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 22 januari 2013.

Underskrifter

Innehållsförteckning

Tillämpliga bestämmelser

1.  Det allmänna regelverket om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken

2.  Kommissionens riktlinjer

Bakgrunden till målet

Förfarandet och parternas yrkanden

Rättslig bedömning

1.  Talans räckvidd

2.  Den första och den andra grunden: De korrigeringar som gjorts på området ”frukt och grönsaker – bearbetning av citrusfrukter”

Gemenskapslagstiftningen

Sammanfattande rapport

Tribunalens bedömning

Den första grunden: Huruvida kommissionen gjorde en felaktig tolkning och tillämpning av dokumenten nr VI/5330/97 och 17933/2000

Den andra grunden: Huruvida kommissionen gjorde en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och huruvida de beslutade korrigeringarna är oproportionerliga

3.  Den tredje grunden: De korrigeringar som tillämpats på bomullssektorn

Gemenskapslagstiftningen

Den sammanfattande rapporten

Tribunalens bedömning

Den tredje delen: Huruvida kommissionens konstateranden angående bristerna i det integrerade administrations- och kontrollsystemet är oriktiga

Den fjärde delen: Huruvida kommissionens konstateranden angående miljökraven är oriktiga

Den femte delen: Huruvida kommissionens konstateranden angående kontrollen av arealer på plats är oriktiga

Den första och den andra delen: Huruvida den finansiella korrigeringen är oproportionerlig

4.  Den sjätte grunden: De korrigeringar som tillämpats inom sektorn för bidrag för nötkreatur och extensifieringsersättning

Gemenskapslagstiftningen

Kontroller

Slaktbidrag

Extensifieringsersättning

Den sammanfattande rapporten

Tribunalens bedömning

Kontrollerna avseende bidrag för nötkreatur

–  Dubbelkontrollerna

–  Kontrollerna på plats

Korrigeringarna av extensifieringsersättningarna

5.  Den nionde grunden: De korrigeringar som tillämpats på olivoljesektorn

Gemenskapslagstiftningen

Dataregister

Registret över olivodlingsarealer

Skördedeklarationer och kontroller

Fabrikerna

Den sammanfattande rapporten

Tribunalens bedömning

Huruvida de tillämpade korrigeringarna var felaktiga

–  Huruvida dataregistren inte var operationella

–  Huruvida arbetet med registret över olivodlingsarealer inte slutförts

–  Huruvida skördedeklarationerna inte är tillförlitliga

–  Huruvida kontrollerna på plats innehöll brister

–  Huruvida det förekommit brister när det gäller kontrollerna av fabrikerna

–  Huruvida det skett en bristfällig uppföljning av de sanktioner som föreslagits av AYMEEE

Den tillämpade korrigeringsnivån, åsidosättande av proportionalitetsprincipen och en bristfällig motivering

6.  Den tionde och den elfte grunden: De korrigeringar som tillämpats på utgifter inom sektorn för finansiell revision

Gemenskapslagstiftningen

Betalningsfrister

Betalningsfrister när det gäller mindre gynnade områden

Den sammanfattande rapporten

Tribunalens bedömning

Den tionde grunden, angående undersökningen med referensen FA/2005/70/GR: Huruvida reglerna om förfarandet för avslut av räkenskaper och förordning nr 817/2004 åsidosatts, huruvida det föreligger en bristfällig motivering och huruvida proportionalitetsprincipen åsidosatts

Den elfte grunden, angående undersökningen med referensen FA/2006/108/GR: Huruvida kommissionen åsidosatte reglerna om förfarandet för avslut av räkenskaper, gjorde en felaktig tillämpning av förordning nr 296/96, gjorde en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna samt åsidosatte motiveringsskyldigheten och proportionalitetsprincipen

Rättegångskostnader

* Rättegångsspråk: grekiska.