Language of document : ECLI:EU:F:2009:104

PERSONALDOMSTOLENS DOM

(andra avdelningen)

den 10 september 2009

Mål F-124/07

Joachim Behmer

mot

Europaparlamentet

”Personalmål – Tjänstemän – Befordran – Befordringsförfarandet 2006 – Fråga om huruvida anvisningarna för befordringsförfarandet är rättsstridiga – Samråd med kommittén för tjänsteföreskrifterna – Europaparlamentets förfarande för tilldelning av meritpoäng – Jämförelse av kvalifikationerna – Diskriminering av personalföreträdare”

Saken: Talan med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA genom vilken Joachim Behmer har yrkat ogiltigförklaring dels av parlamentets beslut att tilldela sökanden två meritpoäng för år 2005, dels av beslutet att inte befordra sökanden till lönegrad AD 13 i befordringsförfarandet 2006.

Avgörande: Talan ogillas. Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Upprättande – Tjänstemän som arbetar med personalrepresentation

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43, bilaga II, artikel 1, sjätte stycket)

2.      Tjänstemän – Befordran – Beslut om tilldelning av meritpoäng – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

3.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationerna – Meritpoäng tilldelas endast av det generaldirektorat som tjänstemannen tillhör

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

4.      Tjänstemän – Tjänsteföreskrifterna – Allmänna genomförandebestämmelser – Skyldighet att upprätta sådana bestämmelser

(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 45 och 110.1)

5.      Invändning om rättsstridighet – Räckvidd – Rättsakter mot vilka invändning om rättsstridighet kan göras – Åtgärder som har upphävts vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna – Omfattas inte

(Artikel 241 EG)

6.      Tjänstemän – Befordran – Kriterier – Kvalifikationer – Beaktande av tjänstetid – I andra hand

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

7.      Tjänstemän – Befordran – Förfarande

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

8.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Procedur – Skyldighet att jämföra samtliga befordringsbara tjänstemän – Föreligger inte

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

1.      Det anges visserligen i artikel 1 sjätte stycket första meningen i bilaga II till tjänsteföreskrifterna att arbete med personalrepresentation ska beaktas som en del av tjänstemannens normala arbetsuppgifter. Arbetet med personalrepresentation räcker dock inte i sig som skäl för att tjänstemannen ska tilldelas ett visst antal meritpoäng. Den omständigheten att arbetet med personalrepresentation inte har beaktats kan för övrigt inte i sig anses utgöra diskriminering eller medföra en presumtion för att det föreligger diskriminering.

(se punkterna 50, 51 och 165)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 13 december 2007, Diomede Basili mot kommissionen, F‑108/06, REGP s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkt 37

2.      Det är bara om bedömningskommittén i sitt yttrande påpekat särskilda omständigheter som kan föranleda ett ifrågasättande av huruvida förslagen om tilldelning av meritpoäng är giltiga eller välgrundade, som ett beslut om tilldelning av meritpoäng som skiljer sig från bedömningskommitténs yttrande utan att skälen till detta redovisas ska ogiltigförklaras.

(se punkt 60)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 16 maj 2006, Magone mot kommissionen, T‑73/05, REGP s. I‑A‑2‑107 och II‑A‑2‑485, punkt 54

3.      Inom ramen för det system för tilldelning av meritpoäng som har införts av Europaparlamentet kan jämförelse av kvalifikationer för att tilldela en tjänsteman meritpoäng endast göras inom det generaldirektorat som tjänstemannen tillhör vilket betyder att varje tjänsteman inom ett direktorat eller en avdelning som kan komma i fråga för befordran tävlar mot alla andra tjänstemän inom detta direktorat eller denna avdelning om ett begränsat antal meritpoäng, oavsett deras tjänstegrad eller tjänstegrupp.

(se punkt 64)

Hänvisning till

Personaldomstolen: 8 oktober 2008, Barbin mot parlamentet, F‑44/07, REGP 2008, s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkterna 43 och 44

4.      En gemenskapsinstitution har endast en skyldighet att anta genomförandebestämmelser, vilka enligt artikel 110.1 i tjänsteföreskrifterna ska bli föremål för ett yttrande från kommittén för tjänsteföreskrifterna och även ska föregås av samråd med personalkommittén, för det fall det föreligger en tvingande bestämmelse eller när bestämmelser i tjänsteföreskrifterna är så oklara och oprecisa att de inte kan tillämpas utan att den tillämpningen blir godtycklig.

När det gäller antagandet av anvisningar för befordringsförfarandet konstaterar personaldomstolen att artikel 45 i tjänsteföreskrifterna inte kräver att några allmänna genomförandebestämmelser ska antas i den mening som avses i artikel 110.1 i tjänsteföreskrifterna, och det framgår inte heller att artikel 45 är så oklar och oprecis att allmänna genomförandebestämmelser måste antas för att undvika en godtycklig tillämpning av artikeln.

(se punkterna 91 och 92)

Hänvisning till

Domstolen: 31 mars 1965, Rauch mot kommissionen, 16/64, REG 1965, s. 179, 193; 31 mars 1965, Vandevyvere mot parlamentet, 23/64, REG 1965, s. 205, 215; 8 juli 1965, Prakash mot kommissionen, 19/63 och 65/63, REG 1965, s. 677, 695

Förstainstansrätten: 9 juli 1997, Echauz Brigaldi m.fl. mot kommissionen, T‑156/95, REGP 1997, s. I‑A‑171 och II‑509, punkt 53

5.      Räckvidden av en invändning om rättsstridighet måste begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att lösa tvisten. Det betyder att den allmänna rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts ska vara direkt eller indirekt tillämplig på det fall som är föremål för talan och det ska föreligga ett direkt rättsligt samband mellan det individuella beslutet och den ifrågavarande allmänna rättsakten.

En sökande kan dock inte gagnas av en ogiltigförklaring av åtgärder som inte längre är tillämpliga vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna. Följaktligen ska domstolen avvisa en invändning om rättsstridighet som riktas mot tillämpningsåtgärder som hade upphävts innan talan väcktes.

(se punkterna 95 och 96)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 26 oktober 1993, Reinarz mot kommissionen, T‑6/92 och T‑52/92, REG 1993, s. II‑1047, punkt 57; 15 september 1998, De Persio mot kommissionen, T‑23/96, REGP 1998, s. I‑A‑483 och II‑1413, punkt 54

6.      I artikel 45 i tjänsteföreskrifterna nämns inte tjänstetid som ett av de avgörande kriterierna för befordran, eftersom det bara är ett kriterium som kan aktualiseras i andra hand. Ett internt regelverk som Europaparlamentet tillämpar enligt vilket jämförelsen av kvalifikationer omfattar en bedömning av tjänstemännens kvalifikationer med avseende på varaktighet sedan deras sista befordran, ska följaktligen tolkas inom den ram som uppställs genom artikel 45 i tjänsteföreskrifterna och de andra interna reglerna som gäller inom parlamentet. Således utgör tjänstetiden inte huvudkriteriet för befordran och administrationen kan endast i andra hand beakta tjänstetiden för att skilja kandidaterna åt. Den beaktas dock via andra omständigheter som nämns i tillämpningsföreskrifterna, vilka inte gör det obligatoriskt för administrationen att beakta tjänstemannens hela arbetslivserfarenhet.

(se punkterna 106, 110, 141 och 142)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 9 april 2003, Tejada Fernández mot kommissionen, T‑134/02, REGP 2003, s. I‑A‑125 och II‑609, punkt 42, och där angiven rättspraxis

7.      I tillsättningsmyndighetens befordringssystem utgör de rekommendationer som den rådgivande befordringskommittén avger endast en fas av befordringsförfarandet och de är inte bindande för administrationen. Det betyder att när ett befordringsförfarande avslutas genom ett beslut om att inte befordra en viss tjänsteman saknar det relevans att kommittén vid lämnandet av sina rekommendationer inte förfogar över det slutliga beslutet om tilldelning av meritpoäng för nämnda tjänsteman förutsatt att tillsättningsmyndigheten har kännedom om ovannämnda slutliga beslut när den fattar sina befordringsbeslut.

(se punkterna 132 och 133)

8.      Varken bestämmelserna i artikel 45 i tjänsteföreskrifterna eller de interna regler som Europaparlamentet har antagit innehåller något krav på att den rådgivande befordringskommittén ska jämföra samtliga befordringsbara tjänstemäns kvalifikationer. Således är kommittén inte skyldig att undersöka samtliga tjänstemäns betygsrapporter och sammanfattningar, utan det krävs bara att kommittén har dessa handlingar till sitt förfogande för det fall den anser sig behöva åberopa dem.

Eftersom det inte finns något krav på att befordringskommittén ska jämföra samtliga tjänstemän har den dessutom rätt att endast basera sig på de listor med rekommendationer av tjänstemän som har upprättats av generaldirektoraten. För detta talar också det faktum att generaldirektoraten har jämfört kvalifikationer för att kunna utfärda sina rekommendationer, varför kommittén måste kunna stödja sig på dessa rekommendationer för att bilda sig en uppfattning om tjänstemännens olika kvalifikationer.

(se punkterna 140 och 146)