BESLUT AV EUROPEISKA UNIONENS PERSONALDOMSTOL

(första avdelningen)

den 7 november 2013

Mål F‑60/12

CA

mot

Europeiska kommissionen

”Personalmål – Tjänstemän – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Framställning av grunderna för talan – Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning”

Saken:      Talan enligt artikel 270 FEUF, vilken är tillämplig på Euratomfördraget enligt dess artikel 106a, genom vilken CA yrkar ogiltigförklaring av sina karriärutvecklingsrapporter för år 2010 och Europeiska kommissionens beslut att tilldela honom två befordringspoäng för denna period, att vederbörandes utvärdering ska göras om och CA tilldelas tillräckligt med poäng för befordran med retroaktiv verkan från den 1 januari 2011 och att kommissionen ska förpliktas betala 20 000 euro.

Avgörande:      Talan avvisas eftersom det är uppenbart att den inte kan tas upp till prövning. CA ska bära sina rättegångskostnader och förpliktas att ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

Sammanfattning

Domstolsförfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Klar och precis framställning av grunden för talan

(Domstolens stadga, artikel 21 första stycket, och bilaga I, artikel 7.3; Personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 e)

Enligt artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska den ansökan genom vilken talan väcks innehålla en redogörelse för de grunder och faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och personaldomstolen ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. I syfte att säkerställa rättssäkerheten och en god rättskipning kan en talan endast tas upp till sakprövning om de väsentliga, faktiska och rättsliga, omständigheter som talan grundas på, åtminstone kort men på ett konsekvent och begripligt sätt, framgår av innehållet i själva ansökan. Detta är i ännu högre grad fallet med hänsyn till att det av artikel 7.3 i bilaga I till domstolen stadga följer att den skriftliga delen av förfarandet vid personaldomstolen i princip enbart innebär en enda skriftväxling, om inte personaldomstolen beslutar annorlunda. Detta drag, som utmärker förfarandet vid personaldomstolen, klargör att framställningen av grunderna för talan och argumenten inte ska vara kortfattad, till skillnad från vad som föreskrivs vid domstolen eller tribunalen genom artikel 21 första stycket i domstolens stadga.

(se punkt 11)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 28 april 1993, De Hoe mot kommissionen, T‑85/92, punkt 20

Personaldomstolen: 4 juni 2009, Adjemian m.fl. mot kommissionen, F‑134/07 och F‑8/08, punkt 76; 15 september 2011, Bennett m.fl. mot harmoniseringsbyrån, F‑102/09, punkt 115; 1 februari 2012, Bancale och Buccheri mot kommissionen, F‑123/10, punkt 38; 8 mars 2012, Kerstens mot kommissionen, F‑12/10, punkt 68