Mål C‑283/21
VA
mot
Deutsche Rentenversicherung Bund
(begäran om förhandsavgörande
från Landessozialgericht Nordrhein-Westfalen)
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 22 februari 2024
”Begäran om förhandsavgörande – Social trygghet för migrerande arbetstagare – Förordning (EG) nr 987/2009 – Artikel 44.2 – Tillämpningsområde – Pension på grund av total arbetsoförmåga – Beräkning – Beaktande av perioder för vård av barn som fullgjorts i en annan medlemsstat – Tillämplighet – Artikel 21 FEUF – Fri rörlighet för medborgare – Tillräckligt samband mellan dessa vårdperioder och de försäkringsperioder som fullgjorts i den medlemsstat som svarar för pensionen”
1. Frågor som har hänskjutits för förhandsavgörande – Upptagande till prövning – Gränser – Fråga som avser tolkningen av artikel 44 i förordning nr 987/2009 – Bestämmelsen är inte tillämplig i det nationella målet – Den begärda tolkningen är inte nödvändig för att avgöra målet – Avvisning
(Artikel 267 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordningar nr 883/2004, artikel 87.3, och nr 987/2009, artiklarna 44.2 och 93)
(se punkterna 33 och 36–38)
2. Unionsmedborgarskap – Rätt att fritt röra sig och uppehålla sig på medlemsstaternas territorium – Pension på grund av total arbetsoförmåga – Skyldighet att vid beviljandet av en sådan pension beakta perioder som ägnas åt vård av barn, vilka fullgjorts i en annan medlemsstat – Person som endast har fullgjort försäkringsperioder i den medlemsstat som svarar för pensionen – Avgifter har inte betalats in i den sistnämnda medlemsstaten före och omedelbart efter dessa perioder för vård av barn – Skyldigheten att beakta nämnda perioder påverkas inte
(Artikel 21 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 883/2004, artikel 1 t)
(se punkterna 46–49 och 52–55 samt domslutet)
Resumé
EU-domstolen klargör, med anledning av en begäran om förhandsavgörande från Landessozialgericht Nordrhein-Westfalen (Överdomstolen för socialrättsliga mål i Nordrhein-Westfalen, Tyskland), tolkningen av artikel 21 FEUF i ett mål vid den nationella domstolen som rör den omständigheten att pensionsförsäkringsorganet vid beräkningen av pensionen på grund av total arbetsoförmåga inte beaktade perioder för vård av barn som den som uppbär pensionen hade fullgjort i en annan medlemsstat.
VA är en tysk medborgare som från år 1962 till år 2010 var bosatt i Nederländerna nära den tyska gränsen.
Efter att ha genomgått en yrkesutbildning i Tyskland, som avslutades i juli 1980, utövade hon inte någon yrkesverksamhet i den medlemsstaten eller i Nederländerna.
Mellan den 15 november 1986 och den 31 mars 1999 fullgjorde VA perioder för vård av sina två barn i Nederländerna utan att utöva någon yrkesverksamhet (nedan kallade de omtvistade perioderna). Vid denna tidpunkt hade hon inte betalat in några avgifter till det tyska lagstadgade pensionssystemet.
Hon innehade mellan april 1999 och oktober 2012 en anställning i Tyskland som inte omfattades av den obligatoriska försäkringen. Hon började förvärvsarbeta i den medlemsstaten, till vilken hon flyttade år 2010, från och med oktober 2012 och betalade i samband med detta in avgifter till det tyska lagstadgade pensionssystemet.
Klaganden uppbär sedan mars 2018 pension på grund av total arbetsoförmåga från Deutsche Rentenversicherung Bund (det federala pensionsförsäkringsorganet, Tyskland). Vid beräkningen av pensionen beaktade nämnda organ, utöver de perioder under vilka VA hade betalat in avgifter till det tyska lagstadgade pensionssystemet, de perioder under vilka hon genomgick en yrkesutbildning och en anställningsperiod på två månader som hade fullgjorts år 1999, men vägrade att beakta de omtvistade perioderna.
VA bestred detta i domstol. Eftersom hennes talan i första instans ogillades, överklagade hon till den hänskjutande domstolen.
I det sammanhanget beslutade den hänskjutande domstolen att ställa tolkningsfrågor till EU-domstolen för att få klarhet i huruvida artikel 21 FEUF, mot bakgrund av den praxis som följer av domen Reichel-Albert,(1) i en situation där den som uppbär pensionen inte uppfyller det krav på att vara anställd eller utöva verksamhet som egenföretagare som föreskrivs i artikel 44.2 i förordning nr 987/2009,(2) medför att den medlemsstat som svarar för pensionen ska beakta perioder för vård av barn som fullgjorts i en annan medlemsstat, i vilken den som uppbär pensionen har varit bosatt under flera år, även om den personen varken före eller omedelbart efter vårdperioderna har betalat in avgifter till försäkringssystemet i den förstnämnda medlemsstaten.
Domstolens bedömning
Efter att ha fastställt att artikel 44.2 i förordning nr 987/2009 inte är tillämplig i det nationella målet, påpekar domstolen att lärdomarna av domen Reichel-Albert kan överföras på förevarande fall.
Domstolen drar därav slutsatsen att artikel 21 FEUF innebär att den medlemsstat som svarar för den aktuella pensionen, vid beviljandet av den pensionen, ska beakta perioder för vård av barn som den berörda personen fullgjort i en annan medlemsstat när det har fastställts att det finns ett tillräckligt samband mellan perioderna för vård av barn och de försäkringsperioder som nämnda person har fullgjort på grund av utövandet av en yrkesverksamhet i den förstnämnda medlemsstaten.
Ett sådant ”tillräckligt samband” ska anses föreligga när den berörda personen endast har fullgjort försäkringsperioder, i form av perioder av utbildning eller yrkesverksamhet i den medlemsstat som svarar för pensionen, såväl före som efter det att nämnda person har fullgjort perioder för vård av barn i en annan medlemsstat.
Domstolen finner vidare att det följer av artikel 1 led t i förordning nr 883/2004,(3) som också är relevant vid tolkningen av artikel 21 FEUF, att medlemsstaterna i sin nationella lagstiftning får föreskriva att vissa perioder av en persons liv, under vilka vederbörande inte har varit anställd eller utövat verksamhet som egenföretagare och omfattats av den obligatoriska försäkringen och således inte har betalat in några avgifter, ska likställas med ”försäkringsperioder” som fullgjorts i den berörda medlemsstaten.
I ett sådant fall kan den omständigheten att den berörda personen inte har betalat in avgifter i den medlemsstaten under de perioder som enligt dess nationella lagstiftning likställs med sådana försäkringsperioder inte utesluta att det föreligger ett tillräckligt samband mellan de perioder för vård av barn som personen har fullgjort i en annan medlemsstat och de försäkringsperioder som fullgjorts i den förstnämnda medlemsstaten.
Det framgår i detta avseende, med förbehåll för den hänskjutande domstolens prövning, att det i det nationella målet finns ett tillräckligt samband mellan de perioder för vård av barn som VA har fullgjort i Nederländerna och de försäkringsperioder som hon uteslutande fullgjort i Tyskland såväl före dessa perioder för vård av barn, i form av utbildningsperioder som enligt tysk rätt likställs med försäkringsperioder, som efter dessa perioder, i form av anställningsperioder, trots att hon varken före eller omedelbart efter nämnda vårdperioder betalat in avgifter i den medlemsstaten.
Domstolen anser i en sådan situation som den aktuella att det saknar betydelse hur länge den berörda personen varit bosatt i den medlemsstat där vederbörande ägnat sig åt vård av barn.
I en sådan situation kan den medlemsstat som svarar för den aktuella pensionen följaktligen inte, utan att dess medborgare som har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet missgynnas och att artikel 21 FEUF således åsidosätts, utesluta att perioder för vård av barn beaktas enbart av det skälet att de har fullgjorts i en annan medlemsstat. Den medlemsstat som svarar för pensionen är således enligt nämnda bestämmelse skyldig att, vid beviljandet av denna pension, beakta dessa vårdperioder, trots att nämnda person varken före eller omedelbart efter vårdperioderna har betalat in avgifter i den förstnämnda medlemsstaten.