Överklagande ingett den 25 september 2023 av Giovanni Frajese av det beslut som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 27 juli 2023 i mål T-786/22, Frajese mot kommissionen
(Mål C-586/23 P)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Giovanni Frajese (ombud: O. Milanese och A. Montanari, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden har yrkat att domstolen ska
bifalla överklagandet i dess helhet,
fastställa att det överklagade beslutet är en nullitet på grundval av det som klaganden anfört under punkterna I–IV i förteckningen över åberopade grunder i överklagandet,
alternativt upphäva det överklagade beslutet på grundval av det som klaganden anfört under punkterna I–IV i förteckningen över åberopade grunder i överklagandet, eller,
i vart fall, av samma skäl, upphäva den punkt i domslutet som avser fördelningen av rättegångskostnaderna, och
följaktligen bifalla den talan som klaganden väckt vid tribunalen med stöd artikel 263 FEUF.
Grunder och huvudargument
Klaganden har åberopat fyra grunder till stöd för sitt överklagande av det beslut genom vilket tribunalen avvisade hans talan om ogiltigförklaring av dels kommissionens genomförandebeslut C (2022) 7163 final av den 3 oktober 2022 om godkännande för försäljning av humanläkemedlet ”Spikevax – elasomeran” i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 och om upphävande av beslut C (2021) 94 final, dels kommissionens genomförandebeslut C (2022) 7342 final. av den 10 oktober 2022 om godkännande för försäljning av humanläkemedlet ”Comirnaty – tozinameran, tozinameran, mRNA-vaccin mot covid-19 (nukleosidmodifierat)” i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 och om upphävande av beslut C (2020) 9598 final.
Den första grunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till ett allvarligt åsidosättande av artikel 254 FEUF, av artiklarna 2, 4 och 18 i domstolens stadga samt av artikel 16 i tribunalens rättegångsregler. Detta åsidosättande består i att det förelåg en omständighet som var ägnad att rubba förtroendet för denna domares oberoende och opartiskhet i referenten i mål T-786/22, nämligen att denna domare tidigare har tjänstgjort vid Europeiska kommissionen. Denna brist i fråga om kravet på oberoende utgör även ett åsidosättande av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), av artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt av allmänna rättsprinciper som erkänts av civiliserade nationer som allmänt tillämpliga folkrättsliga källor. Sammantaget medför detta att det överklagade beslutet är en nullitet.
Den andra grunden avser att tribunalen åsidosatte rättegångsreglerna genom att inte avvisa kommissionens invändning om rättegångshinder som för sent inkommen på grund av den getts in efter utgången av den preklusionsfrist som tribunalen själv hade fastställt och beräknat på ett felaktigt sätt. Detta åsidosättande medför att tribunalens avvisningsbeslut avseende klagandens talan är rättsstridigt, även i den del tribunalen förpliktade klaganden att ersätta rättegångskostnaderna.
Den tredje grunden avser att tribunalen inte prövade de grunder och argument som klaganden hade åberopat avseende iakttagandet av de villkor som föreskrivs i artikel 263 fjärde stycket FEUF. De skäl som tribunalen lämnade i detta avseende i det överklagade beslutet är felaktiga och motstridiga och avser inte de argument som anförts i ansökan. Tribunalen underlät i synnerhet att beakta klagandens särskilda ställning som vaccinerande läkare och hans särskilda intresse av att få saken prövad, eftersom uppgifterna i bilagorna till de aktuella genomförandebesluten riktar sig till läkarkåren och eftersom läkarna är de som i praktiken genomför de föreskrifter som gäller för administrering av den aktuella produkten. Tribunalen åsidosatte därigenom artikel 263 fjärde stycket FEUF, bland annat vad gäller bedömningen av huruvida klaganden uppfyllde kravet på att vara direkt och personligen berörd av de angripna besluten, och lämnade motstridiga eller felaktiga skäl till stöd för sin bedömning, även mot bakgrund av domstolens praxis på området.
Den fjärde grunden avser att tribunalens beslut att avvisa klagandens talan leder till en rättsvägran som berövar klaganden – och alla unionsmedborgare – allt effektivt domstolsskydd, i strid med de principer som anges i kapitel VI i stadgan, särskilt artikel 47.
____________