Meddelande i Europeiska Unionens Officiella Tidning
Talan mot Europeiska gemenskapernas kommission väckt den 10 juni 2002 av Malagutti - Vezinhet SA
(mål T-177/02)
Rättegångsspråk: franska
Bolaget Malagutti - Vezinhet SA, Cavaillon (Frankrike), har den 10 juni 2002 väckt talan vid Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt mot Europeiska gemenskapernas kommission. Sökanden företräds av Béatrice Favarel-Veidig, avocat, med delgivningsadress i Luxemburg.
Sökanden yrkar att förstainstansrätten skall
-förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att till bolaget Malagutti - Vezinhet utge följande belopp:
*222 540,00 FRF, det vill säga 33 926,00 euro, avseende förluster,
*1 943 413,56 FRF, det vill säga 296 271,48 euro, avseende utebliven vinst på den brittiska marknaden. Om förstainstansrätten anser att den uteblivna vinsten är otillräckligt grundad, yrkas att förstainstansrätten dömer ut samma belopp avseende förlorad möjlighet att förnya tidigare handelsförbindelser,
*2 013 455,16 FRF, det vill säga 306 949,26 euro, avseende skadan för bolagets anseende på den europeiska, och i synnerhet den brittiska, marknaden.
Grunder och huvudargument
Sökanden exporterar frukt och grönsaker till bland annat den engelska marknaden. I september 2001 underrättade de isländska hälsovårdsmyndigheterna kommissionen om att halten av bekämpningsmedelsrester överskred det fastställda gränsvärdet. Till följd av denna upplysning sände kommissionen snabbt ut ett varningsmeddelande avseende dikofolrester i äpplen som kom från Frankrike via Nederländerna. I ett andra meddelande och i följande meddelanden nämndes sökandens namn uttryckligen som exportör.
Sökanden gör gällande att kommissionen genom detta agerande begick ett fel som åsamkade sökanden skada.
Sökanden anser att kommissionen begick ett fel genom att inte iaktta det tillämpliga förfarandet enligt direktiv 92/59
1. Kommissionen visade sålunda inte att de kontrollerade äpplena kom från sökanden. Dessutom fanns det ingen allvarlig och omedelbar risk. Sökanden uppger att de utförda kontrollerna endast visade att dikofolhalten var otillåten. Sökanden hävdar även att kommissionen har gjort sig skyldig till överträdelse av artikel 7.2 i direktiv 92/59 genom att inte snarast möjligt samråda med berörda parter.