Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 11 mars 2021 – Ministerio Fiscal, Abogacía del Estado och Partido político VOX mot Lluís Puig Gordi, Carles Puigdemont Casamajó, Antoni Comín Oliveres, Clara Ponsatí Obiols, Meritxell Serret Aleu, Marta Rovira Vergés och Anna Gabriel Sabaté
(Mål C-158/21)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Tribunal Supremo
Parter i det nationella målet
Åklagare: Ministerio Fiscal, Abogacía del Estado och Partido político VOX
Tilltalade: Lluís Puig Gordi, Carles Puigdemont Casamajó, Antoni Comín Oliveres, Clara Ponsatí Obiols, Meritxell Serret Aleu, Marta Rovira Vergés och Anna Gabriel Sabaté
Tolkningsfrågor
1. Är det enligt rambeslut 2002/584/RIF1 möjligt för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra överlämning av en person som är eftersökt enligt en europeisk arresteringsorder med stöd av de grunder att vägra överlämnande som föreskrivs i den myndighetens nationella rätt men som inte anses vara sådana grunder enligt rambeslutet?
2. Om föregående fråga besvaras jakande; för att säkerställa att en europeisk arresteringsorder är giltig och för att på ett ändamålsenligt sätt kunna utnyttja det rättsmedel som föreskrivs i artikel 15.3 i rambeslut 2002/584/RIF:
Ska den utfärdande rättsliga myndigheten utreda och analysera staternas olika lagstiftningar för att beakta eventuella skäl för att vägra överlämnande vid en europeisk arresteringsorder vilka inte anges i rambeslut 2002/584/RIF?
3. Mot bakgrund av svaren på de föregående frågorna, med beaktande av att behörigheten för den utfärdande rättsliga myndigheten att utfärda en europeisk arresteringsorder enligt artikel 6.1 i rambeslut 2002/584/RIF fastställs enligt den utfärdande statens lagstiftning:
Ska denna bestämmelse tolkas så, att den verkställande rättsliga myndigheten kan ifrågasätta den utfärdande rättsliga myndighetens behörighet att vidta åtgärder i det konkreta brottmålet och vägra överlämnande på grund av att den anser att den utfärdande rättsliga myndigheten inte är behörig att utfärda den europeiska arresteringsordern?
4. Vad gäller den eventuella möjligheten för den verkställande rättsliga myndigheten att kontrollera iakttagandet av den eftersökta personens grundläggande rättigheter i den utfärdande staten:
4.1. Är det enligt rambeslut 2002/584/RIF möjligt för den verkställande rättsliga myndigheten att vägra att överlämna den eftersökta personen med motiveringen att det finns en risk för att hans eller hennes grundläggande rättigheter åsidosätts i den utfärdande medlemsstaten, mot bakgrund av en rapport från en arbetsgrupp vilken den eftersökta personen själv inkommit med till den nationella verkställande myndigheten?
4.2. Utgör en sådan rapport, med avseende på den föregående frågan, en objektiv, trovärdig, precis och vederbörligen aktualiserad uppgift som, mot bakgrund av EU-domstolens rättspraxis, kan motivera att överlämnande av den eftersökta personen vägras på grund av en allvarlig risk för att hans eller hennes grundläggande rättigheter åsidosätts?
4.3. Om föregående fråga besvaras jakande, vilka omständigheter krävs enligt unionsrätten för att en medlemsstat ska kunna slå fast att det i den utfärdande medlemsstaten finns en sådan risk för åsidosättande av grundläggande rättigheter som den eftersökta personen åberopar och som motiverar att den europeiska arresteringsordern inte godtas?
5. Påverkas svaren på de föregående frågorna av den omständigheten att den person för vilken överlämnande begärs har kunnat försvara sig vad gäller den bristande behörigheten hos den utfärdande rättsliga myndigheten, sin arresteringsorder och säkerställandet av personens grundläggande rättigheter vid domstolarna i den utfärdande staten, även i två instanser?
6. Påverkas svaren på de föregående frågorna när den verkställande rättsliga myndigheten inte godtar en europeisk arresteringsorder av skäl som inte uttryckligen anges i rambeslut 2002/584/RIF – särskilt på grund av att den utfärdande rättsliga myndigheten anses sakna behörighet och att det finns en allvarlig risk för att grundläggande rättigheter åsidosätts i den utfärdande staten – och gör detta utan att vid den utfärdande rättsliga myndigheten begära in de närmare kompletterande uppgifter som utgör villkor för detta beslut?
7. Om det framgår av svaren på föregående frågor att rambeslut 2002/584/RIF, under de omständigheter som föreligger i förevarande fall, utgör hinder för att vägra överlämnande av en person på grundval av ovannämnda skäl för att vägra överlämnande:
Utgör rambeslut 2002/584/RIF hinder för att den hänskjutande domstolen utfärdar en ny europeisk arresteringsorder mot samma person och till samma medlemsstat?
____________
1 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1)