TRIBUNALENS DOM (avdelningen för överklaganden)
den 8 juli 2010 (*)
”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Ogiltigförklaring i första instans av karriärutvecklingsrapporten – Bedömningsförfarandet för år 2005 – Tillämpliga bestämmelser – Rubriken ’Förutsättningar’ – Bedömningsförfarande – Godkännandeförfarande”
I mål T‑160/08 P,
angående överklagande av dom meddelad den 21 februari 2008 av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) i mål F‑31/07, Putterie‑De‑Beukelaer mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000), i vilket det förs talan om att denna dom ska upphävas,
Europeiska kommissionen, företrädd av C. Berardis-Kayser och K. Hermann, båda i egenskap av ombud,
klagande,
i vilket den andra parten är:
Françoise Putterie-De-Beukelaer, tjänsteman vid Europeiska kommissionen, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaten É. Boigelot,
sökande i första instans,
meddelar
TRIBUNALEN (avdelningen för överklaganden)
sammansatt av ordföranden M. Jaeger samt domarna A.W.H. Meij, M. Vilaras, N.J. Forwood och M.E. Martins Ribeiro (referent),
justitiesekreterare: handläggaren C. Kristensen,
följande
Dom
1 I överklagandet, vilket har ingetts enligt artikel 9 i bilaga I till stadgan för Europeiska unionens domstol, har Europeiska gemenskapernas kommission yrkat att tribunalen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) den 21 februari 2008 i mål F-31/07, Putterie-De-Beukelaer mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A‑1-0000) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade personaldomstolen Françoise Putterie-De-Beukelaers karriärutvecklingsrapport för perioden den 1 januari–31 december 2005 (nedan kallad karriärutvecklingsrapporten för år 2005) i den mån hennes förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som hör till tjänstekategori B* inte erkändes i rapporten (nedan kallat det angripna beslutet).
Tillämpliga bestämmelser
2 I artikel 43 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) föreskrivs följande:
”Varje tjänstemans kompetens, prestationsförmåga och uppträdande i tjänsten skall regelbundet redovisas i en rapport som skall utarbetas minst vartannat år enligt villkor som fastställs av varje institution i enlighet med artikel 110. Varje institution skall fastställa bestämmelser om rätten att överklaga inom ramen för bedömningsförfarandet, och denna rätt skall utövas innan tjänstemannen anför klagomål i enlighet med artikel 90.2.
För tjänstemän i tjänstegruppen AST kan rapporten från och med lönegrad 4 också innehålla ett yttrande om huruvida tjänstemannens prestationer tyder på att han har förutsättningar att utföra en handläggares arbetsuppgifter.
Tjänstemannen skall underrättas om innehållet i rapporten. Han skall ha rätt att lämna de synpunkter på denna som han anser vara av betydelse.”
3 I artikel 1.1 och 1.2 i de allmänna genomförandebestämmelserna för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, vilka antogs av kommissionen den 23 december 2004 (nedan kallade AGB 43), föreskrivs följande:
”1. Enligt artikel 43 i tjänsteföreskrifterna … ska ett bedömningsförfarande anordnas i början av varje år. Den period som bedömningen ska avse är från den 1 januari till den 31 december föregående år. I detta syfte ska en årlig rapport som omfattar perioden, kallad rapport om karriärutveckling, upprättas för varje tjänsteman i den mening som avses i artikel 1 i tjänsteföreskrifterna …, som har varit i aktiv tjänst eller som i tjänstens intresse uppehållit annan tjänst, under i vart fall en sammanhängande månad under det föregående året …
2. Bedömningsförfarandet syftar i synnerhet till att bedöma den anställdes prestationsförmåga, kompetens och uppträdande i tjänsten. En meritpoäng tilldelas på grundval av bedömningen för var och en av dessa tre kategorier, i enlighet med vad som anges i den rapportmodell som bifogats som bilaga II.”
4 I artikel 2 AGB 43 anges följande:
”1. Den anställde är den tjänsteman ..., enligt definitionen i artikel 1, som bedömningen avser.
2. Den rapporterande tjänstemannen ansvarar för bedömningen. Efter att ha hållit ett samtal i enlighet med artikel 8.5 ska den rapporterande tjänstemannen utarbeta ett förslag till rapport. Den rapporterande tjänstemannen ska skriva under de rapporter som omfattas av hans eller hennes behörighet.
3. Den kontrasignerande tjänstemannen har ansvar för att se till att bedömningsrutinerna som fastställts med tillämpning av artikel 8.3 överensstämmer mellan de olika rapporter om karriärutveckling som omfattas av hans eller hennes behörighet. Innan de rapporter om karriärutveckling som omfattas av hans eller hennes behörighet kontrasigneras ska den kontrasignerande tjänstemannen jämföra meriterna och harmonisera de meritpoäng som de rapporterande tjänstemännen har föreslagit. Den kontrasignerande tjänstemannen har det slutgiltiga ansvaret för rapporten om den kontrasignerande tjänstemannen och den rapporterande tjänstemannen är oeniga.
4. Den bedömningsansvarige vid överklaganden ansvarar för beslut om uppföljning av det yttrande som avgetts av den gemensamma utvärderingskommittén …”
5 I artikel 8 AGB 43 anges följande:
”1. Det årliga bedömningsförfarandet inleds senast den 15 januari.
…
4. Den anställde ska, inom åtta arbetsdagar från att den rapporterande tjänstemannen begärt det, upprätta en egenbedömning, som utgör en integrerad del av rapporten om karriärutveckling.
5. Senast tio arbetsdagar efter det att den anställde har lämnat sin egenbedömning ska den rapporterande tjänstemannen och den anställde ha ett formellt samtal …
6. Omedelbart efter det formella samtalet ska den rapporterande tjänstemannen utarbeta ett förslag till rapport om karriärutveckling. Förslaget ska bland annat innehålla bedömningen av prestationsförmåga, kompetens och uppträdande i tjänsten och ett förslag till meritpoäng som överensstämmer med de uppgifter som lämnades vid det formella samtalet.
7. När minst två tredjedelar av utkasten till rapport om karriärutveckling som omfattas av den kontrasignerande tjänstemannens behörighet har utarbetats för en viss lönegrad, ska den kontrasignerande tjänstemannen, tillsammans med de rapporterande tjänstemännen, kontrollera att bedömningsrutinerna som fastställts med tillämpning av artikel 8.3 överensstämmer och göra en jämförelse av meriterna och harmonisera de föreslagna meritpoängen, utifrån de uppgifter som lämnades av de rapporterande tjänstemännen vid det formella samtalet.
Innan rapporterna färdigställs ska generaldirektören samråda med de kontrasignerande tjänstemännen. Detta samråd har till syfte att se till att bedömningen av de berörda anställdas meriter överensstämmer inom generaldirektoratet och lönegrad för lönegrad.
8. När det samråd som avses i punkt 7 har ägt rum, ska den rapporterande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen färdigställa rapporten om karriärutveckling och delge den anställde rapporten.
…
9. Den anställde ska inom fem arbetsdagar antingen godkänna rapporten utan några synpunkter, godkänna rapporten och samtidigt lämna kommentarer i den del som är avsedd för detta, eller bestrida rapporten och motivera sin begäran om omprövning i den del som är avsedd för detta.
…
10. Om den anställde bestrider rapporten ska den kontrasignerande tjänstemannen ha ett samtal med den anställde inom tio arbetsdagar. Om den anställde, den rapporterande tjänstemannen eller den kontrasignerande tjänstemannen begär det, ska även den rapporterande tjänstemannen delta i samtalet.
…
Senast fem arbetsdagar efter samtalet ska den kontrasignerande tjänstemannen antingen bekräfta eller ändra rapporten. Den kontrasignerande tjänstemannen ska delge den anställde rapporten.
Den anställde ska inom tio arbetsdagar antingen godkänna rapporten utan några synpunkter, godkänna rapporten och samtidigt lämna kommentarer i den del som är avsedd för detta, eller bestrida rapporten och motivera sitt bestridande i den del som är avsedd för detta. Om den anställde godkänner rapporten ska rapporten om karriärutveckling anses avslutad. Om den anställde inte tar ställning till rapporten inom ovannämnda frist ska vederbörande anses ha godkänt rapporten.
11. Den anställdes motiverade bestridande av rapporten innebär att ärendet hänskjuts till den gemensamma utvärderingskommitté som avses i artikel 9.
12. Den kontrasignerande tjänstemannen ska hålla den rapporterande tjänstemannen informerad om hur förfarandets olika faser förlöper och om de beslut som fattas.
…
15. En underrättelse ska lämnas till den anställde, elektroniskt eller på annat sätt, om att det beslut varigenom rapporten har blivit slutgiltig har fattats, med tillämpning av denna artikel eller artikel 9.7, och att beslutet finns tillgängligt i datasystemet. Denna underrättelse ska anses utgöra en delgivning av beslutet i den mening som avses i artikel 25 i tjänsteföreskrifterna.”
6 I artikel 9 AGB 43 föreskrivs följande:
”1. En gemensam utvärderingskommitté ... ska inrättas på varje generaldirektorat …
4. Kommittén kan inte agera som rapporterande tjänsteman eller kontrasignera[n]de tjänsteman vad beträffar bedömningen av den anställdes prestationer. Kommittén ska kontrollera att rapporterna har utarbetats på ett rättvist och objektivt sätt, det vill säga i största möjliga utsträckning på grundval av fakta, samt i enlighet med dessa allmänna genomförandebestämmelser och bedömningshandledningen. Den ska bland annat kontrollera att förfarandet i artikel 8 har följts. I detta syfte ska kommittén genomföra nödvändiga samråd och ha tillgång till de arbetsdokument som är relevanta för dess arbete.
…
5. Om ett ärende hänskjuts i enlighet med artikel 8.11 ska den gemensamma utvärderingskommittén yttra sig inom tio arbetsdagar från det datum då ärendet hänsköts.
…
7. Yttrandet från den gemensamma utvärderingskommittén ska översändas till den anställde, den rapporterande tjänstemannen, den kontrasignerande tjänstemannen och den bedömningsansvarige vid överklaganden. Om yttrandet har antagits efter omröstning, ska majoritetens och minoritetens yttrade ståndpunkter anges i den gemensamma utvärderingskommitténs yttrande. Om den gemensamma utvärderingskommittén inte har kunnat anta något yttrande, ska den anställde, den rapporterande tjänstemannen, den kontrasignerande tjänstemannen och den bedömningsansvarige vid överklaganden informeras om detta.
Inom fem arbetsdagar ska den bedömningsansvarige vid överklaganden antingen bekräfta eller ändra rapporten. Om den bedömningsansvarige vid överklaganden avviker från rekommendationerna i yttrandet från den gemensamma utvärderingskommittén ska han eller hon motivera detta.
Om [den gemensamma utvärderingskommittén], när ett ärende har hänskjutits till kommittén av en anställd som har samma lönegrad som den rapporterande tjänstemannen, inte avger ett enhälligt yttrande eller inte har kunnat avge något yttrande, ska den bedömningsansvarige vid överklaganden ägna särskild uppmärksamhet åt överklagandet och inom fem arbetsdagar ha ett samtal med den anställde. Fem arbetsdagar efter samtalet ska den bedömningsansvarige vid överklaganden antingen bekräfta eller ändra rapporten med tillämpning av föregående stycke.
Rapporten ska därmed anses avslutad och delges den berörda personen, den rapporterande tjänstemannen, den kontrasignerande tjänstemannen och [den gemensamma utvärderingskommittén].”
7 Den modell till rapport om karriärutveckling som bifogats AGB 43 innehåller rubriken 6.5 ”Förutsättningar”, med titeln ”Uppgifter som ska beaktas vid det godkännandeförfarande som avses i artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna”, som har följande lydelse:
”Den anställde har utfört arbetsuppgifter som är hänförliga till tjänstekategori B* (eller från och med den 1 maj 2006, arbetsuppgifter som är hänförliga till högre lönegrader än AST 7 för tjänstemän som tillhörde tjänstekategori D eller C före den 1 maj 2004):
– Arbetsuppgifternas art:
[ifylles av den rapporterande tjänstemannen]
– Hur stor andel av den anställdes arbete som ägnas åt dessa arbetsuppgifter:
[ifylles av den rapporterande tjänstemannen]
– Kvaliteten på den anställdes prestationer vid fullgörandet av dessa arbetsuppgifter:
[ifylles av den rapporterande tjänstemannen].”
8 I Administrativa meddelanden nr 1-2006 av den 12 januari 2006 avseende bedömningsförfarandet för år 2006, vilket motsvarar bedömningsperioden den 1 januari–31 december 2005, anges följande angående den rubrik som avser bedömningen av den anställdes förutsättningar:
”Denna rubrik ska fyllas i vid förfaranden för godkännande och certifiering. Den ska fyllas i av den rapporterande tjänstemannen endast om den anställde uttryckligen har begärt det i sin egenbedömning (genom att sätta kryss i rutan).
Rubriken ’Förutsättningar’ har ändrats. Den rapporterande tjänstemannen har numera tillgång till en förteckning över typiska arbetsuppgifter som hör till tjänstekategori A* eller tjänstekategori B*. Den rapporterande tjänstemannen ska kryssa för den eller de arbetsuppgifter som hör till den högre tjänstekategorin och bedöma hur stor andel av den anställdes arbete som ägnas åt dessa arbetsuppgifter och kvaliteten på den anställdes prestationer vid fullgörandet av dessa arbetsuppgifter.”
9 I artikel 10 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:
”1. Tjänstemän som tillhörde kategorierna C och D före den 1 maj 2004 skall den 1 maj 2006 placeras i ett karriärsystem som möjliggör befordran
a) i den tidigare kategori C till och med lönegrad AST 7,
b) i den tidigare kategori D till och med lönegrad AST 5.
…
3. En tjänsteman som avses i punkt 1 kan placeras i tjänstegruppen för assistenter utan begränsningar efter att ha klarat ett allmänt uttagningsprov eller på grundval av ett godkännandeförfarande. Godkännandeförfarandet skall grundas på tjänstemannens tjänstgöringstid, erfarenhet, meriter och utbildning samt tillgången på tjänster i tjänstegrupp AST. En gemensam kommitté skall granska tjänstemännens kandidaturer för godkännande. Institutionerna skall anta tillämpningsföreskrifter för detta förfarande före den 1 maj 2004. Vid behov skall institutionerna anta särskilda bestämmelser för att ta hänsyn till sådana ändringar som medför en ändring av tillämpliga befordringssatser.”
10 I artikel 1 i kommissionens beslut av den 7 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för godkännandeförfarandet, vilket offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 70-2004 av den 22 juni 2004, föreskrivs följande:
”1. Syftet med godkännandeförfarandet är att välja ut de tjänstemän som tillhörde kategorierna C och D före den 1 maj 2004 och som kan placeras i tjänstegruppen för assistenter utan begränsningar.
…”
11 I artikel 4 i beslutet av den 7 april 2004 föreskrivs följande:
”Före den 30 september varje år ska tillsättningsmyndigheten fastställa antalet tjänster i tjänstegruppen för assistenter som under påföljande år kan tillsättas med tjänstemän som godkänts enligt artikel 8.
Som en följd av detta beslut ska tillsättningsmyndigheten offentliggöra en inbjudan att lämna in ansökningar.”
12 I artikel 5 i beslutet av den 7 april 2004 anges följande:
”1. En tjänsteman som avses i artikel 1 och som har ingett en ansökan ska få delta i godkännandeförfarandet om han uppfyller följande två kriterier:
– En utbildning som minst motsvarar den som krävs enligt artikel 5.3 [a] i tjänsteföreskrifterna för att utses till tjänsteman inom tjänstegruppen för assistenter.
– En tjänstgöringstid inom karriärsystemet C eller D på minst fem år …
2. Vid varje godkännandeförfarande ska tillsättningsmyndigheten upprätta och offentliggöra en förteckning över de tjänstemän som ingett ansökan och som tillåtits delta i godkännandeförfarandet.
3. En tjänsteman som har ingett ansökan och som anser att han uppfyller de två kriterier som anges i punkt 1, men som inte är uppförd på den förteckning som avses i punkt 2, får överklaga till den kommitté som avses i artikel 9 inom tio arbetsdagar efter offentliggörandet av förteckningen.
…”
13 I artikel 6 i beslutet av den 7 april 2004 föreskrivs följande:
”1. Vid varje godkännandeförfarande ska tillsättningsmyndigheten upprätta en förteckning över de tjänstemän som tillåtits delta i rangordning utifrån följande kriterier: utbildning; tjänstgöringstid inom karriärsystemet C eller D; erfarenhet och meriter enligt tillgängliga karriärutvecklingsrapporter.
2. Den betydelse som ska tillmätas kriterierna och viktningen av dessa ska beslutas av tillsättningsmyndigheten före den 31 december 2004, efter yttrande av den kommitté som avses i artikel 9. Betydelsen och viktningen kan varje år ändras genom beslut av tillsättningsmyndigheten på rekommendation av den kommitté som avses i artikel 9.
3. Varje kandidat som tillåtits delta ska informeras om sin plats i rangordningen på den förteckning som tillsättningsmyndigheten har upprättat och om antalet poäng som vederbörande har tilldelats på grundval av kriterierna, deras betydelse och viktning enligt punkterna 1 och 2.
4. Inom tio arbetsdagar från en sådan underrättelse kan en tjänsteman som tillåtits delta överklaga till den kommitté som avses i artikel 9 om han ifrågasätter antalet poäng som han har tilldelats. Tjänstemannen ska motivera överklagandet och tillställa den kommitté som avses i artikel 9 alla nödvändiga officiella handlingar.
Den kommitté som avses i artikel 9 ska avge ett yttrande inom tio arbetsdagar och översända det till tillsättningsmyndigheten, vilken ska besluta om de åtgärder som ska vidtas.”
14 Artikel 7 i beslutet av den 7 april 2004 har följande lydelse:
”1. De tjänstemän som rankas högst i den förteckning som avses i artikel 6, ner till den plats i rangordningen som motsvarar två gånger det antal tjänster som fastställts i enlighet med artikel 4, har fram till och med den 31 december följande år rätt att söka lediga tjänster som ska tillsättas inom tjänstegruppen för assistenter.
2. Förteckningen över de tjänstemän som avses i punkt 1 ska offentliggöras av tillsättningsmyndigheten.
3. De lediga tjänster som kan tillsättas med de tjänstemän som avses i punkt 1 ska anges vid offentliggörandet av meddelande[n] om lediga tjänster.”
15 I artikel 8 i beslutet av den 7 april 2004 föreskrivs följande:
”1. De tjänstemän som avses i artikel 7.1 och som har tillsatts på de lediga tjänster som avses i artikel 7.3 ska anses ha godkänts. De ska placeras i tjänstegruppen för assistenter utan några karriärbegränsningar.
2. Tillsättningsmyndigheten ska före den 31 mars varje år offentliggöra förteckningen över de tjänstemän som godkänts under det senaste godkännandeförfarandet.”
16 Genom artikel 9 i beslutet av den 7 april 2004 inrättas en gemensam kommitté för godkännandeförfarandet och i artikeln föreskrivs kommitténs sammansättning och arbetsformer. I artikel 9.7 anges att denna kommitté, i början av varje år, ska anta ett yttrande rörande resultaten av det senaste godkännandeförfarandet och detta yttrande kan åtföljas av rekommendationer, däribland beträffande den betydelse som ska tillmätas kriterierna och viktningen av dessa.
17 Beslutet av den 7 april 2004 upphävdes och ersattes av kommissionens beslut av den 29 november 2006 om tillämpningsföreskrifter för godkännandeförfarandet.
18 I artikel 5.1 i beslutet av den 29 november 2006 föreskrivs följande:
”En tjänsteman som avses i artikel 1 och som har ingett en ansökan ska, efter yttrande av den kommitté som avses i artikel 7, tillåtas delta i godkännandeförfarandet om han uppfyller följande fyra kriterier:
– Tjänstemannen har en utbildning som minst motsvarar den som krävs enligt artikel 5.3 [a] i tjänsteföreskrifterna för att utses till tjänsteman inom tjänstegruppen för assistenter.
– Tjänstemannen har en tjänstgöringstid inom tjänstekategori C eller D på minst fem år ...
– Det har fastställts att tjänstemannen har förutsättningar att utföra arbetsuppgifter på ’Administrativ assistentnivå’.
– Tjänstemannen är inte olämplig och har inte heller en bristande förmåga att utföra arbetsuppgifterna.”
19 I tillsättningsmyndighetens beslut om tillämpningen av kriterierna för tillträde till godkännandeförfarandet för år 2006, vilket offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 59-2006 av den 21 december 2006, föreskrivs följande i punkt 3, vilken har rubriken ”Förutsättningar”:
”Förutsättningar att utföra arbetsuppgifter på ’Administrativ assistentnivå’ ska ha bedömts föreligga i bedömningsförfarandet avseende år 2005.”
Bakgrund till tvisten
20 Den överklagade domen innehåller i punkterna 16–24 följande redogörelse för bakgrunden till tvisten:
”16 [Françoise Putterie-De-Beukelaer] arbetar som tjänsteman vid kommissionens generalsekretariat sedan år 1985. Fram till och med november 1996 arbetade [Françoise Putterie-De-Beukelaer] som direktionssekreterare och därefter bytte hon yrkesinriktning och blev datalärare. År 2000 erkändes hon officiellt som ansvarig för datautbildningar.
17 Före den 1 maj 2004 hade [Françoise Putterie-De-Beukelaer] lönegrad C 2 och från och med detta datum uppnådde hon lönegrad C*5 med tillämpning av artikel 2.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och därefter lönegrad AST 5 från och med den 1 maj 2006, enligt artikel 8.1 i [bilaga XIII till] tjänsteföreskrifterna.
18 Under perioden från den 1 januari–31 december 2005, avseende vilken en karriärutvecklingsrapport utarbetades ..., utförde [Françoise Putterie‑De‑Beukelaer] samma arbetsuppgifter som tidigare. Vid upprättandet av hennes karriärutvecklingsrapport för år 2005, liksom vid upprättandet av hennes föregående karriärutvecklingsrapport, begärde [Françoise Putterie-De-Beukelaer] att rubrik 6.5 ’Förutsättningar’ skulle fyllas i av den rapporterande tjänstemannen, i enlighet med Administrativa meddelanden nr 1-2006 av den 12 januari 2006, så att hon kunde delta i godkännandeförfarandet för år 2006.
19 Under rubrik 6.5 i karriärutvecklingsrapporten för år 2005, i vars underrubrik det erinras om att rubriken ska beaktas i samband med godkännandeförfarandet, angav den rapporterande tjänstemannen att de arbetsuppgifter som [Françoise Putterie-De-Beukelaer] hade utfört under referensperioden inte ens delvis motsvarade de arbetsuppgifter som utförs av en tjänsteman i tjänstekategori B*. Följaktligen ansåg den rapporterande tjänstemannen, precis som i den föregående karriärutvecklingsrapporten, att den berörda personen inte hade visat att hon hade förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som är hänförliga till denna tjänstekategori. Den kontrasignerande tjänstemannen fattade ett beslut med den innebörden och [Françoise Putterie-De-Beukelaer] ingav därför den 6 juni 2006 ett motiverat överklagande i enlighet med artikel 8.11 AGB 43 och hänsköt således ärendet till den gemensamma utvärderingskommittén.
20 I sitt yttrande konstaterade inte den gemensamma utvärderingskommittén att det förelåg någon motsägelse mellan kommentarerna och de betyg som [Françoise Putterie-De-Beukelaer] hade tilldelats. Den konstaterade inte heller att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning när [Françoise Putterie‑De-Beukelaer] inte ansågs ha förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som hör till tjänstekategori B*.
21 Karriärutvecklingsrapporten för år 2005 bekräftades av den bedömningsansvarige vid överklaganden genom beslut av den 26 juni 2006.
22 Den 26 september 2006 ingav [Françoise Putterie-De-Beukelaer] ett ’klagomål enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna’ mot ’beslutet av [hennes] överordnade, avseende karriärutvecklingsrapporten för år 2005, att inte ge [henne] tillträde till godkännandeförfarandet på grund av en felbedömning av [hennes] arbete ... och ett fel vad gäller ... tjänstetiteln’ ...
23 Genom beslut av den 21 december 2006 avslog tillsättningsmyndigheten [Françoise Putterie-De-Beukelaers] klagomål och slog fast att den kontrasignerande tjänstemannen, vilken ’på grundval av de upplysningar som lämnats av den rapporterande tjänstemannen ska ... avgöra huruvida den person som bedömningen avser verkligen har visat att vederbörande har förutsättningar att utföra arbetsuppgifter i den högre tjänstekategorin’, inte hade gjort ’någon uppenbart oriktig bedömning’. Godkännandeförfarandet för år 2006 inleddes samma dag genom att inbjudan att lämna in ansökningar offentliggjordes i Administrativa meddelanden nr 60-2006.
24 Enligt utdraget ur [Françoise Putterie-De-Beukelaers] elektroniska akt i Sysper 2, vilket ingavs av [Françoise Putterie-De-Beukelaer] vid förhandlingen, ingav [hon] sin ansökan om godkännande den 25 januari 2007, vilken avslogs den 1 februari 2007 med motiveringen att hennes förutsättningar inte hade fastställts. [Françoise Putterie‑De‑Beukelaer] ingav ett överklagande avseende detta beslut den 24 april 2007, vilket avslogs av tillsättningsmyndigheten den 25 maj 2007, efter prövning av den gemensamma kommittén för godkännandeförfarandet. I sitt yttrande, vilket återgavs av tillsättningsmyndigheten, ansåg denna kommitté att [Françoise Putterie‑De Beukelaer] inte kunde erhålla ett godkännande, eftersom den kontrasignerande tjänstemannen i karriärutvecklingsrapporten för år 2005 hade slagit fast att hon saknade förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som är hänförliga till tjänstekategori B.”
21 Genom ansökan som inkom till personaldomstolens kansli den 2 april 2007 väckte Françoise Putterie-De-Beukelaer talan, vilken registrerades under målnummer F‑31/07.
22 Françoise Putterie-De-Beukelaer yrkade i första instans att personaldomstolen skulle ogiltigförklara karriärutvecklingsrapporten för år 2005, i den mån administrationen i rapporten inte har erkänt att hon har förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som hör till tjänstekategori B*, och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
23 Kommissionen yrkade i första instans att personaldomstolen skulle avvisa talan, eller i vart fall ogilla den, och besluta om rättegångskostnaderna i enlighet med gällande rätt.
Den överklagade domen
24 Vad gäller prövningen i sak, och utan att ange de grunder som Françoise Putterie‑De-Beukelaer anförde till stöd för sitt yrkande om ogiltigförklaring av det angripna beslutet, fann personaldomstolen – efter att i punkt 50 i den överklagade domen ha erinrat om att förstainstansrätten hade slagit fast i dom av den 15 juli 1994 i de förenade målen T‑576/93–T‑582/93, Browet m.fl. mot kommissionen (REG 1994, s. II‑677), att en grund som avsåg lagens tillämpningsområde utgjorde tvingande rätt och att det därför ankom på personaldomstolen att pröva den ex officio – i punkt 52 i den överklagade domen att personaldomstolen ex officio skulle pröva den grund som utgjorde tvingande rätt och som avsåg att tillämpningsområdet för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna respektive artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna hade åsidosatts i det angripna beslutet.
25 Efter att ha anmodat parterna att inkomma med yttranden rörande det förhållandet att personaldomstolen avsåg att ex officio pröva den grund som utgjorde tvingande rätt och som avsåg att tillämpningsområdet för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna respektive artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna hade åsidosatts i det angripna beslutet, slog personaldomstolen fast följande:
”54 [Françoise Putterie-De-Beukelaer] angav i sitt svar att det föreföll finnas fog för den grund som skulle prövas ex officio.
55 I sitt skriftliga yttrande över den grund som personaldomstolen informerat om angav däremot kommissionen att personaldomstolen saknar möjlighet att ex officio pröva grunder som avser den materiella lagenligheten. Kommissionen anser att sådana grunder endast kan prövas av gemenskapsdomstolen om de har åberopats av sökandena eller om de i vart fall direkt kan hänföras till parternas eget resonemang. Vidare skulle en möjlighet för rätten att ex officio pröva frågor rörande en angripen rättsakts materiella lagenlighet innebära att såväl artikel 48.2 i förstainstansrättens rättegångsregler, vilken förbjuder parterna att åberopa nya grunder under rättegången, som regeln om överensstämmelse mellan ansökan och klagomålet fråntogs all ändamålsenlig verkan. Slutligen skulle en prövning ex officio av en grund som avser den materiella lagenligheten riskera att leda till ett åsidosättande av rätten till försvar, genom att ramarna för det kontradiktoriska förfarandet ändrades.
56 Personaldomstolen ska först bemöta dessa principiella invändningar.
57 För det första har det redan slagits fast att gemenskapsdomstolen, till skillnad från vad kommissionen har hävdat, har möjlighet och, i förekommande fall, skyldighet att ex officio pröva vissa grunder som avser den materiella lagenligheten. Som angetts i punkt 50 gäller det ett åsidosättande av lagens tillämpningsområde. På samma sätt är frågan om absolut rättskraft en grund som avser den materiella lagenligheten och som utgör tvingande rätt, vilken rätten ska pröva ex officio (domstolens dom av den 1 juni 2006 i de förenade målen C‑442/03 P och C‑471/03 P, P & O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya mot kommissionen, REG 2006, s. I‑4845, punkt 45). I gemenskapens rättspraxis åläggs slutligen i vissa fall den nationella domstolen, vilken inom ramen för sin behörighet ska tillämpa gemenskapsrättsliga bestämmelser, en skyldighet att ex officio pröva grunder som avser den materiella lagenligheten, bland annat grunder som avser att ett avtalsvillkor i avtal som konsumenter slutit med näringsidkare är oskäligt (domstolens dom av den 21 november 2002 i mål C‑473/00, Cofidis, REG 2002, s. I‑10875, punkterna 36 och 38, och av den 26 oktober 2006 i mål C‑168/05, Mostaza Claro, REG 2006, s. I‑10421, punkt 39).
58 Kommissionens resonemang, enligt vilket rätten ex officio kan pröva en grund som avser den materiella lagenligheten endast om grunden har åberopats av parterna eller om den direkt kan hänföras till parternas resonemang, står i strid med själva syftet med en prövning ex officio och skulle innebära att personaldomstolen nekades varje möjlighet att ex officio pröva en grund som avser den materiella lagenligheten, trots att en sådan prövning har fastställts i rättspraxis.
59 För det andra är, till skillnad från vad kommissionen har anfört, förbudet för sökandena i personalmål att i ansökan åberopa grunder som saknar samband med resonemanget i deras föregående klagomål och förbudet, som föreskrivs i artikel 43.1 i rättegångreglerna, att åberopa nya grunder efter det att den första skriftväxlingen har ägt rum tillämpliga på parterna och inte på personaldomstolen.
60 För det tredje kan personaldomstolen inte godta kommissionens argument att prövningen ex officio av en grund som avser den materiella lagenligheten skulle riskera att äventyra förfarandets kontradiktoriska karaktär och riskera att leda till att principen om iakttagande av rätten till försvar åsidosätts. I artikel 77 i rättegångsreglerna föreskrivs nämligen att personaldomstolen på eget initiativ kan pröva ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, på villkor att parterna först har hörts. Om detta villkor utgör en tillräcklig garanti för den kontradiktoriska principen och principen om iakttagande av rätten till försvar vid en prövning ex officio av ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas, saknas det skäl att anse att så inte är fallet vid en prövning ex officio av en grund som utgör tvingande rätt, oavsett om grunden avser den materiella eller den formella lagenligheten. Följaktligen ska personaldomstolen anses ha uppfyllt de krav som följer av de principer som kommissionen har åberopat, genom att underrätta parterna om den grund som utgör tvingande rätt och som personaldomstolen avsåg att pröva, genom att inhämta skriftliga yttranden från parterna rörande personaldomstolens avsikt och genom att ge dem tillfälle att diskutera detta under förhandlingen vid personaldomstolen.
61 Härav följer att de argument som kommissionen har anfört mot en prövning ex officio av en grund som avser den materiella lagenligheten inte kan godtas.”
26 Mot denna bakgrund tog personaldomstolen, i punkt 62 i den överklagade domen, ex officio upp frågan huruvida tillämpningsområdet för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna respektive artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna hade åsidosatts i det angripna beslutet. I punkt 74 i den överklagade domen slog personaldomstolen fast att det angripna beslutet hade antagits enligt de behörighetsregler, handläggningsregler och materiella regler som gäller för bedömningsförfarandet och inte enligt de regler som gäller för godkännandeförfarandet, vilka var de enda tillämpliga reglerna. Eftersom administrationen hade ansett att Françoise Putterie-De-Beukelaer inte kunde få tillträde till godkännandeförfarandet på grund av att hon inte hade visat att hon hade de ”förutsättningar” som krävdes för att erhålla ett godkännande, trots att det i de tillämpliga bestämmelserna inte uppställdes något sådant krav för att få tillträde till godkännandeförfarandet, utan endast krav på tjänstgöringstid, erfarenhet, meriter och utbildning, fann personaldomstolen att administrationen hade åsidosatt dessa bestämmelsers respektive tillämpningsområde och den ogiltigförklarade därför det angripna beslutet.
Överklagandet
Förfarandet och parternas yrkanden
27 Kommissionen ingav förevarande överklagande till förstainstansrättens kansli den 5 maj 2008.
28 Parterna utvecklade sin talan vid förhandlingen den 23 september 2009.
29 Kommissionen har yrkat att tribunalen ska
– upphäva den överklagade domen,
– återförvisa målet till personaldomstolen, och
– förordna att beslut i fråga om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.
30 Françoise Putterie-De-Beukelaer har yrkat att tribunalen ska
– ogilla överklagandet, och
– förplikta kommissionen att ersätta de rättegångskostnader som är hänförliga till målet om överklagande.
Parternas argument
31 Till stöd för sitt överklagande har kommissionen åberopat en enda grund, vilken särskilt avser punkterna 50–62 i den överklagade domen. Grunden består av två delar. Den första delgrunden avser att omfattningen av rättens prövning ex officio vid en direkt talan har åsidosatts, genom en prövning ex officio av en grund rörande den angripna rättsaktens lagenlighet i sak. Som andra delgrund har det gjorts gällande att dispositionsprincipen och förbudet att döma utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita) har åsidosatts.
Den första delgrunden: Åsidosättande av omfattningen av rättens prövning ex officio vid en direkt talan, genom en prövning ex officio av en grund rörande den angripna rättsaktens lagenlighet i sak
32 Enligt kommissionen innebär personaldomstolens resonemang i punkterna 50–62 i den överklagade domen en felaktig rättstillämpning, eftersom det däri bortses från den i domstolens och förstainstansrättens praxis väl fastställda skillnaden mellan en rättsakts formella lagenlighet och de tvingande sakprövningsförutsättningarna, å ena sidan, och rättsaktens lagenlighet i sak (materiella lagenlighet), å andra sidan.
33 Den grund som avser att tillämpningsområdet för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna respektive artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har åsidosatts rör rättsaktens materiella lagenlighet, vilket personaldomstolen tycks ha medgett i punkt 61 i den överklagade domen. En sådan grund kan inte prövas av rätten ex officio, till skillnad från de grunder som rör den formella lagenligheten eller rättegångshinder som inte kan avhjälpas.
34 Enligt kommissionen finns det för det första inte någon bestämmelse i domstolens stadga eller i tribunalens och personaldomstolens rättegångsregler som ger gemenskapsdomstolen möjlighet att när som helst pröva en grund som avser den angripna rättsaktens materiella lagenlighet, till skillnad från artikel 77 i personaldomstolens rättegångsregler vad beträffar rättegångshinder.
35 För det andra har en sådan möjlighet ansetts utesluten både av domstolen i dom av den 2 april 1998 i mål C‑367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I‑1719), enligt vilken den grund som rör lagenligheten i sak avser ett åsidosättande av en rättsregel om tillämpningen av fördraget, som kan prövas av gemenskapsdomstolen bara om den åberopas av klaganden, och av förstainstansrätten i dom av den 8 juli 2004 i mål T‑44/00, Mannesmannröhren-Werke mot kommissionen (REG 2004, s. II‑2223), punkterna 126 och 192, enligt vilken grunderna i sak, till skillnad från de grunder som rör en bristande motivering, inte kan prövas ex officio av gemenskapsdomstolen.
36 För det tredje anser kommissionen att de exempel ur rättspraxis som personaldomstolen citerade, till stöd för vad den ansåg utgöra en prövning ex officio av den materiella lagenligheten, snarare motsäger personaldomstolens resonemang.
37 I motsats till vad personaldomstolen slog fast i punkt 57 i den överklagade domen utgör frågan om absolut rättskraft inte en grund som avser den materiella lagenligheten, utan ett skäl för att avvisa en talan eller en grund. Enligt kommissionen slog domstolen, i punkt 45 i dom av den 1 juni 2006 i de förenade målen C‑442/03 P och C‑471/03 P, P & O European Ferries (Vizcaya) och Diputación Foral de Vizcaya mot kommissionen (REG 2006, s. I‑4845), fast att frågan om absolut rättskraft är en grund som utgör tvingande rätt och som kan prövas ex officio, eftersom den utgör hinder för att tribunalen på nytt prövar grunder som har behandlats i en dom som har vunnit laga kraft, i strid med rättskraften.
38 De exempel som är hämtade från domstolens domar rörande tolkningen av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169), vilka motsäger förbudet för rätten att ex officio pröva huruvida ett avtalsvillkor är oskäligt, har inte något samband med omfattningen av gemenskapdomstolens prövning ex officio vid en direkt talan mot administrationen i den mening som avses i artikel 236 EG. Under alla omständigheter har domstolen, i dom av den 7 juni 2007 i de förenade målen C‑222/05–C‑225/05, van der Weerd m.fl. (REG 2007, s. I‑4233), begränsat räckvidden av dom av den 21 november 2002 i mål C‑473/00, Cofidis (REG 2002, s. I‑10875), och av den 26 oktober 2006 i mål C‑168/05, Mostaza Claro (REG 2006, s. I‑10421), genom att slå fast att effektivitetsprincipen inte innebär en skyldighet för de nationella domstolarna att ex officio pröva en grund som är hänförlig till en gemenskapsrättslig bestämmelse, oberoende av dess betydelse för gemenskapens rättsordning, om parterna har en verklig möjlighet att vid en nationell domstol åberopa en grund som är hänförlig till gemenskapsrätten.
39 För det fjärde, även om en prövning ex officio av en grund som avser lagens tillämpningsområde förekommer i vart fall inom fransk förvaltningsrätt, är så inte fallet inom gemenskapens rättsordning. Förstainstansrättens tydliga tillgripande av denna grund i domen i de ovan i punkt 24 nämnda förenade målen Browet m.fl. mot kommissionen, punkt 35, förblir ett enstaka fall och utgör endast ett obiter dictum i förstainstansrättens resonemang, eftersom lösningen valdes med hänsyn till de åberopade grunderna.
40 Françoise Putterie-De-Beukelaer anser först och främst att det enligt relevant rättspraxis ankommer på gemenskapsdomstolen att ex officio pröva grunder som utgör tvingande rätt, trots att det inte är enkelt att definiera dessa. Som förstainstansrätten slog fast i domen i de ovan i punkt 24 nämnda förenade målen Browet m.fl. mot kommissionen, utgör den grund som avser lagens tillämpningsområde helt klart en sådan grund, och inte enbart när den har ett direkt samband med motpartens argumentation, till skillnad från vad kommissionen har hävdat. En sådan begränsning skulle stå i strid med möjligheten att ex officio pröva en grund.
41 Vidare kan möjligheten att ex officio pröva en grund inte vara avhängig av en teoretisk klassificering mellan materiell lagenlighet och formell lagenlighet, vilken för övrigt inte har bekräftats av domstolen. En sådan formalistisk och obestämd åtskillnad skulle leda till en överdriven schematisering. Så snart en grund utgör tvingande rätt ska den prövas ex officio, oavsett om den avser den materiella eller formella lagenligheten. Frågan är således huruvida den grund som avser att lagens tillämpningsområde har åsidosatts utgör tvingande rätt. I det avseendet vore det oacceptabelt om så inte var fallet beträffande en sådan väsentlig rättsstridighet. Däremot ska åsidosättanden av vissa handläggningsregler prövas ex officio.
42 Slutligen ska räckvidden av den rättspraxis som kommissionen har åberopat inte överdrivas, eftersom åtskillnaden mellan de grunder som avser den formella lagenligheten och de grunder som avser den materiella lagenligheten gjordes i en situation där den saknade betydelse för utgången i målet. Vidare avser denna rättspraxis endast grunder som rör motiveringsskyldigheten respektive en uppenbart oriktig bedömning, och den sistnämnda utgör i allra högsta grad en materiell grund. I de mål som domstolen prövade använde den ett annat tillvägagångssätt, genom att ex officio pröva grunder utan beaktande av deras klassificering. Enligt rättspraxis ska således ett konstaterande som berör kommissionens behörighet prövas ex officio.
43 Enligt Françoise Putterie-De-Beukelaer ska det vidare konstateras att domstolen, i samband med avtal som innehåller oskäliga villkor, har fäst vikt vid att den nationella domstolen ex officio kan pröva huruvida ett villkor är oskäligt, vilket gör att det vore ologiskt om tribunalen uteslöt en sådan möjlighet i sina ”upphävandeförfaranden”.
44 Under alla omständigheter utgör i detta fall åsidosättandet av lagens tillämpningsområde en tillräckligt betydande uppenbar oegentlighet. Det faktum att reglerna för bedömningsförfarandet tillämpades i samband med ett beslut som fattades inom ramen för godkännandeförfarandet har nämligen medfört väsentliga oegentligheter både i behörighets- och formhänseende, handläggningsfel som särskilt avser sättet att utarbeta det angripna beslutet och följaktligen ett åsidosättande av motpartens rätt till försvar. Det respektive syftet med bestämmelserna i artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och i artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna har fastställts med hänsyn till tjänstemännens intressen i allmänhet och inte de direkt berörda personernas intressen.
Den andra delgrunden: Åsidosättande av dispositionsprincipen och förbudet att döma utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita)
45 Enligt kommissionen åsidosatte personaldomstolen dispositionsprincipen och dömde utöver vad som yrkats av parterna (ultra petita), genom att ogiltigförklara det angripna beslutet enbart på en grund som prövades ex officio och som avsåg åsidosättande av tillämpningsområdet för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna respektive artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna. Gemenskapsdomstolen är bunden av målets ram såsom denna har avgränsats i ansökan genom vilken talan väckts. Med undantag av rättegångshinder som inte kan avhjälpas och grunder som utgör tvingande rätt avseende rättsaktens formella lagenlighet ska gemenskapsdomstolens prövning vara förenlig med dispositionsprincipen, vilken förbjuder gemenskapsdomstolen att ensidigt utvidga ramen för rättegången. Vid direkt talan ankommer det på parterna i målet att fastställa ramen och att välja de grunder avseende lagenligheten i sak som åberopas mot rättsakten.
46 Kommissionen anser således att förstainstansrätten, i domen i de ovan i punkt 24 nämnda förenade målen Browet m.fl. mot kommissionen, beaktade det förhållandet att den grund som avsåg åsidosättande av lagens tillämpningsområde hade ett nära samband med parternas resonemang, eftersom förstainstansrätten, för att kunna ta ställning till den grund som sökandena åberopade, under alla omständigheter måste undersöka lagens tillämpningsområde.
47 Domstolen har inte avvikit från denna uppfattning då den har slagit fast att rätten, även om den enbart ska pröva tvisten i enlighet med de yrkanden som framställts av parterna, på vilka det ankommer att avgränsa tvisten, inte är bunden enbart av de argument som parterna åberopat till stöd för sina yrkanden, med risk för att avgörandet annars skulle fattas på felaktiga rättsliga grunder. Detta uttalande avser endast argumenten, vilka rätten när som helst kan ersätta, till skillnad från grunderna. Det förhållandet att personaldomstolen i detta fall gav parterna möjlighet att yttra sig över den aktuella grunden räcker inte för att den ska anses ingå i målets ram.
48 Kommissionen anser att förekomsten av rubriken ”Förutsättningar” inte har varit till någon nackdel för Françoise Putterie-De-Beukelaer i förfarandet, tvärtom. Den gav henne nämligen möjlighet att begära en ny bedömning av den kontrasignerande tjänstemannen och en prövning av ärendet av den gemensamma utvärderingskommittén samt att inge ett klagomål innan godkännandeförfarandet ens hade inletts. Personaldomstolen gjorde en abstrakt bedömning utan att ta ställning till de omtvistade frågorna, eftersom den endast skulle pröva frågan huruvida det var korrekt att inte erkänna att Françoise Putterie-De-Beukelaer hade sådana förutsättningar.
49 För att rätten inte ska fatta ett rättsstridigt beslut, vilket är skälet till att den inte är bunden av Françoise Putterie-De-Beukelaers i rättsligt hänseende felaktiga argument, ska den visserligen iaktta de grunder om materiell lagenlighet som hon har åberopat. Enligt kommissionen är rätten tvungen att iaktta de grunder om materiell lagenlighet som Françoise Putterie-De-Beukelaer har åberopat just för att undvika oväntade resultat, såsom i förevarande fall, där personaldomstolen visserligen ogiltigförklarade det angripna beslutet, men där ogiltigförklaringen inte påverkade den enskildes situation.
50 Även om det antas att den domstol som bedömer lagenligheten endast får fatta ett avgörande inom ramen för gällande lagstiftning och det följaktligen ankommer på den att ex officio undersöka tillämpningsområdet för den lag som ligger till grund för Françoise Putterie-De-Beukelaers yrkanden, var det likväl inte befogat av personaldomstolen att ex officio pröva denna grund i det mål som var anhängigt vid den. Personaldomstolen har inte heller förklarat varför prövningen av de åberopade grunderna medförde att den åsidosatte sitt åliggande att bedöma lagenligheten.
51 I andra hand anser kommissionen – såvitt punkterna 75 och 76 i den överklagade domen skulle kunna anses vara fristående från den grund som avser åsidosättande av tillämpningsområdet för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna respektive artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och betecknas som en separat grund som avser att den som fattade det angripna beslutet saknade behörighet – att ogiltigförklaringen av karriärutvecklingsrapporten för år 2005, i den mån det i rapporten inte erkänns att Françoise Putterie-De-Beukelaer har förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som är hänförliga till tjänstekategori B*, beslutades i strid med rätten till försvar, tvärtemot vad som föreskrivs i artikel 77 i personaldomstolens rättegångsregler.
52 Godtagandet av denna grund vilar dessutom på det felaktiga antagandet att rubriken ”Förutsättningar” i karriärutvecklingsrapporten för år 2005 utgjorde ett självständigt beslut i förhållande till nämnda karriärutvecklingsrapport, vilket kunde fattas av en annan myndighet än aktörerna i bedömningsförfarandet. Det rör sig nämligen endast om en rubrik som inte kan avskiljas från de många delar som ingår i karriärutvecklingsrapporten för år 2005, vilken utgör den rättsakt mot vilken talan kan väckas.
53 För övrigt, och i motsats till vad personaldomstolen konstaterade i punkt 76 i den överklagade domen, skulle tillsättningsmyndigheten besluta om tillträde till godkännandeförfarandet, och rubriken ”Förutsättningar” i karriärutvecklingsrapporten för år 2005 utgör ett av villkoren för sådant tillträde. I de bestämmelser som reglerar godkännandeförfarandet för år 2006 föreskrivs det inte att det är den tillsättningsmyndighet som är behörig att besluta om tillträde till godkännandeförfarandet som ska konstatera att sådana förutsättningar föreligger, såsom ett kriterium för tillträde.
54 Françoise Putterie-De-Beukelaer har först gjort gällande att förekomsten av en grund som utgör tvingande rätt, såsom åsidosättandet av lagens tillämpningsområde, utgör ett undantag från dispositionsprincipen och att neka rätten möjligheten att ex officio pröva en grund som utgör tvingande rätt och som inte direkt kan hänföras till parternas resonemang skulle stå i strid med själva syftet med en prövning ex officio.
55 Françoise Putterie-De-Beukelaer har slutligen, som svar på kommissionens argument att förekomsten av rubriken ”Förutsättningar” inte har orsakat henne någon skada, påpekat att hon inte på ett ändamålsenligt sätt kunde utnyttja de möjligheter till omprövning som inrättats i fråga om godkännande för att angripa avslaget på hennes begäran att få tillträde till godkännandeförfarandet. Som personaldomstolen slog fast skulle den under alla omständigheter ha åsidosatt sitt åliggande om den, även i avsaknad av några anmärkningar i det avseendet, hade avgjort tvisten med hänsyn till en bestämmelse som inte kan vara tillämplig i det aktuella fallet. Genom att ge parterna möjlighet att diskutera detta iakttog personaldomstolen den kontradiktoriska principen och principen om rätten till försvar.
56 Med hänsyn till att personaldomstolen samma dag i dom av den 21 februari 2008 i mål F-19/06, Semeraro mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000), slog fast att det var otillåtet att införa uppgifter om den anställdes förutsättningar i en rapport om karriärutveckling för år 2004, ska slutligen den överklagade domen anses tillgodose en strävan efter enhetlighet, eftersom samma bestämmelser och regler var tillämpliga i båda målen.
57 Vad beträffar de anmärkningar som kommissionen har anfört i andra hand anser Françoise Putterie-De-Beukelaer, i likhet med kommissionen, att punkterna 75 och 76 i den överklagade domen inte kan anses utgöra en separat grund som avser att den som fattade det angripna beslutet saknade behörighet. Under alla omständigheter iakttogs den kontradiktoriska principen och principen om iakttagande av rätten till försvar även i det avseendet.
Tribunalens bedömning
58 Inom ramen för sin talan yrkade Françoise Putterie-De-Beukelaer att karriärutvecklingsrapporten för år 2005 skulle ogiltigförklaras, i den mån det i rapporten, under rubriken ”Förutsättningar”, vilken upprättades med anledning av godkännandeförfarandet, inte hade erkänts att hon har förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som är hänförliga till tjänstekategori B*.
59 Utan att bedöma Françoise Putterie-De-Beukelaers talan i sak, prövade personaldomstolen en grund som avsåg åsidosättande av lagens tillämpningsområde och den drog, i punkt 74 i den överklagade domen, i huvudsak slutsatsen att det angripna beslutet hade antagits enligt de behörighetsregler, handläggningsregler och materiella regler som gäller för bedömningsförfarandet och inte enligt de regler som gäller för godkännandeförfarandet, vilka var de enda tillämpliga reglerna.
60 För det första konstaterade personaldomstolen, i punkterna 75 och 76 i den överklagade domen, att det angripna beslutet inte hade antagits av den behöriga myndigheten, nämligen tillsättningsmyndigheten, på vilken det ankommer att ta ställning till de kandidaturer för godkännande som ingetts av tjänstemän, utan av den kontrasignerande tjänstemannen, vilken är behörig att anta karriärutvecklingsrapporten.
61 Tribunalen erinrar om att en grund som avser att den som har antagit en rättsakt som går någon emot saknar behörighet utgör en grund avseende tvingande rätt (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 17 december 1959 i mål 14/59, Société des fonderies de Pont-à-Mousson mot Höga myndigheten, REG 1959, s. 445, s. 473, och förstainstansrättens dom av den 24 september 1996 i mål T‑182/94, Marx Esser och Del Amo Martinez mot parlamentet, REGP 1996, s. I‑A‑411 och s. II‑1197, punkterna 42 och 44, som det ankommer på unionsdomstolen att pröva, vid behov ex officio (domstolens dom av den 13 juli 2000 i mål C‑210/98 P, Salzgitter mot kommissionen, REG 2000, s. I‑5843, punkt 56, och förstainstansrättens dom av den 13 juli 2006 i mål T‑165/04, Vounakis mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A‑2-155 och s. II‑A-2-735, punkt 30).
62 För det andra drog personaldomstolen, i punkterna 77–79 i den överklagade domen, slutsatsen att Françoise Putterie-De-Beukelaer inte på ett ändamålsenligt sätt hade kunnat utnyttja de möjligheter till omprövning som inrättats i fråga om godkännande för att angripa avslaget på hennes begäran om att få tillträde till godkännandeförfarandet, eftersom den gemensamma kommittén för godkännandeförfarandet, vilken enligt artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna konsulteras när en tjänsteman angriper beslutet att avslå tjänstemannens kandidatur för godkännande, hade förklarat sig obehörig att pröva sökandens begäran om intern omprövning.
63 Det följer dock av rättspraxis att underlåtenhet att iaktta handläggningsregler för antagandet av en rättsakt som går någon emot utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, vilket kan prövas av unionsdomstolen även ex officio (förstainstansrättens dom av den 13 december 2007 i mål T‑113/05, Angelidis mot parlamentet, REGP 2007, s. I‑A-2-0000 och s. II‑A-2-0000, punkt 62 och där angiven rättspraxis, och av den 2 oktober 2009 i de förenade målen T‑300/05 och T‑316/05, Cypern mot kommissionen, REG 2009, s. II‑0000, punkt 206). Att neka att göra en intern omprövning, som föreskrivs i de handläggningsregler som är tillämpliga vid antagandet av en rättsakt som går någon emot, utgör uppenbarligen ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, i den mening som avses i denna rättspraxis, och kunde således prövas ex officio av personaldomstolen.
64 För det tredje drog personaldomstolen, i punkterna 80–86 i den överklagade domen, slutsatsen att den anställdes förutsättningar inte fanns med bland kriterierna i de bestämmelser som är tillämpliga på godkännandeförfarandet.
65 Tribunalen konstaterar att en tolkning av de relevanta bestämmelserna för att fastställa huruvida administrationen, i det angripna beslutet, skulle ta ställning till Françoise Putterie-De-Beukelaers förutsättningar utgjorde ett nödvändigt villkor för prövningen av den grund avseende en oriktig bedömning som hon hade åberopat i sin talan. Det följer nämligen av fast rättspraxis att rätten, även om den enbart ska pröva tvisten i enlighet med de yrkanden som framställts av parterna, på vilka det ankommer att avgränsa tvisten, inte är bunden enbart av de argument som parterna åberopat till stöd för sina yrkanden, med risk för att avgörandet annars skulle fattas på felaktiga rättsliga grunder (domstolens beslut av den 27 september 2004 i mål C‑470/02 P, UER mot M6 m.fl., ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 69, och av den 13 juni 2006 i mål C‑172/05 P, Mancini mot kommissionen, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 41).
66 Härav följer att personaldomstolen, mot bakgrund av omständigheterna i målet, inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att pröva huruvida de relevanta bestämmelserna hade åsidosatts genom Françoise Putterie‑De‑Beukelaers karriärutvecklingsrapport för år 2005. Denna prövning var nämligen nödvändig dels för att bedöma de grunder som avsåg att den som hade antagit den angripna rättsakten saknade behörighet och att väsentliga formföreskrifter hade åsidosatts, vilka personaldomstolen kunde pröva ex officio, dels för att besvara en prejudiciell fråga som var nödvändig att avgöra med hänsyn till det av Françoise Putterie-De-Beukelaer anförda resonemanget.
67 Följaktligen kan tribunalen inte godta kommissionens huvudsakliga anmärkning mot den överklagade domen, vilken avser att personaldomstolen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid prövningen av de tre ovannämnda frågorna. Det är därvid inte nödvändigt att behandla frågan huruvida unionsdomstolen har möjlighet att ex officio pröva en grund som avser att lagens tillämpningsområde har åsidosatts.
68 Vidare ska det konstateras att kommissionen, inom ramen för de anmärkningar som den har anfört i andra hand, har ifrågasatt personaldomstolens bedömning vad beträffar de bestämmelser som är tillämpliga på omständigheterna i målet. Kommissionen anser att personaldomstolen stödde sig på det felaktiga antagandet att rubriken ”Förutsättningar” utgör ett självständigt beslut i förhållande till karriärutvecklingsrapporten, vilket kunde fattas av en annan myndighet än de myndigheter som är behöriga att genomföra bedömningsförfarandet. Kommissionen anser dessutom att det i de bestämmelser som reglerar godkännandeförfarandet för år 2006 inte föreskrivs att det, i stället för den rapporterande tjänstemannen, är den tillsättningsmyndighet som är behörig att besluta om tillträde till godkännandeförfarandet som ska konstatera att sådana förutsättningar föreligger, såsom ett kriterium för tillträde till godkännandeförfarandet.
69 Vid förhandlingen preciserade kommissionen, som svar på en fråga av tribunalen, att den rapporterande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen var de personer som var behöriga att bedöma Françoise Putterie-De-Beukelaers förutsättningar. Genom att anse att det ankom på den tillsättningsmyndighet som är behörig att besluta om tillträde till godkännandeförfarandet att göra en sådan bedömning, begick personaldomstolen ett fel då den slog fast att kommissionen hade åsidosatt tillämpningsområdet för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna respektive artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna.
70 Vid tolkningen av en gemenskapsbestämmelse ska, enligt fast rättspraxis, inte bara dess lydelse och sammanhang beaktas, utan också de mål som eftersträvas med de föreskrifter som den ingår i (domstolens dom av den 30 juli 1996 i mål C‑84/95, Bosphorus, REG 1996, s. I‑3953, punkt 11, och av den 22 oktober 2009 i mål C‑301/08, Bogiatzi, REG 2009, s. I‑0000, punkt 39, samt förstainstansrättens dom av den 26 juni 2008 i mål T‑94/98, Alferink m.fl. mot kommissionen, REG 2008, s. II‑1125, punkt 68).
71 Enligt artikel 43 första stycket i tjänsteföreskrifterna ska en karriärutvecklingsrapport för varje tjänsteman utarbetas minst vartannat år enligt villkor som fastställs av varje institution, vilken ska avse kompetens, prestationsförmåga och uppträdande i tjänsten.
72 Det följer av fast rättspraxis att en karriärutvecklingsrapport är ett internt dokument som främst tjänar till att ge administrationen regelbunden information om hur tjänstemännen fullgör sina arbetsuppgifter. Den har stor betydelse för hur tjänstemannens karriär utvecklar sig, särskilt vad gäller förflyttning och befordran (se förstainstansrättens dom av den 12 september 2007 i mål T‑249/04, Combescot mot kommissionen, REGP 2007, s. I‑A-2-0000 och s. II‑A-2-0000, punkt 37 och där angiven rättspraxis).
73 För det första, vad beträffar tjänstemän i tjänstegruppen AST från och med lönegrad 4, föreskrivs det i artikel 43 andra stycket i tjänsteföreskrifterna att deras karriärutvecklingsrapport också kan innehålla ett yttrande om huruvida tjänstemannens prestationer tyder på att han har förutsättningar att utföra en handläggares arbetsuppgifter.
74 För det andra kan de tjänstemän som tillhörde kategorierna C och D före den 1 maj 2004 och som avses i artikel 10.1 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, vilka är placerade i ett karriärsystem upp till och med lönegrad AST 7 respektive lönegrad AST 5, även få arbetsuppgifter som hör till de högre lönegraderna inom tjänstegruppen AST. I artikel 10.2 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna föreskrivs att en sådan tjänsteman – förutom efter att ha klarat ett uttagningsprov – kan placeras i tjänstegruppen för assistenter utan begränsningar på grundval av ett godkännandeförfarande, vilket ska grunda sig på tjänstemannens tjänstgöringstid, erfarenhet, meriter och utbildning samt tillgången på tjänster i tjänstegrupp AST. Kommissionen antog tillämpningsföreskrifterna för detta förfarande genom beslut av den 7 april 2004, vilket var tillämpligt på det första godkännandeförfarandet som avsåg år 2005, och genom beslut av den 29 november 2006, vilket var tillämpligt på godkännandeförfarandet för år 2006 som inleddes den 21 december 2006.
75 Vad beträffar bedömningsförfarandet ska det påpekas att det i artikel 1.2 AGB 43 anges att bedömningsförfarandet i synnerhet syftar till att bedöma den anställdes prestationsförmåga, kompetens och uppträdande i tjänsten. I denna bestämmelse anges även att en meritpoäng tilldelas på grundval av bedömningen för var och en av dessa tre kategorier, i enlighet med vad som anges i den rapportmodell som bifogats som bilaga II till nämnda AGB. Denna modell till karriärutvecklingsrapport (se, i den version som var tillämplig vid bedömningsförfarandet för år 2005, domen i det ovan i punkt 56 nämnda målet Semeraro mot kommissionen) innehåller särskilt rubriken ”Förutsättningar”, med titeln ”Uppgifter som ska beaktas vid det godkännandeförfarande som avses i artikel 10.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna”, under vilken man ska ange arbetsuppgifternas art, hur stor andel av den anställdes arbete som ägnas åt dessa arbetsuppgifter och kvaliteten på den anställdes prestationer vid fullgörandet av dessa arbetsuppgifter.
76 Så är fallet vad gäller Françoise Putterie-De-Beukelaers karriärutvecklingsrapporter avseende bedömningsförfarandena för åren 2005 och 2006.
77 I Administrativa meddelanden nr 1-2006 av den 12 januari 2006 avseende bedömningsförfarandet för år 2006, vilket är i fråga i förevarande mål, anges följande angående rubriken ”Förutsättningar”:
”Denna rubrik ska fyllas i vid förfaranden för godkännande och certifiering. Den ska fyllas i av den rapporterande tjänstemannen endast om den anställde uttryckligen har begärt det i sin egenbedömning (genom att sätta kryss i rutan).
Rubriken ’Förutsättningar’ har ändrats. Den rapporterande tjänstemannen har numera tillgång till en förteckning över typiska arbetsuppgifter som hör till tjänstekategori A* eller tjänstekategori B*. Den rapporterande tjänstemannen ska kryssa för den eller de arbetsuppgifter som hör till den högre tjänstekategorin och bedöma hur stor andel av den anställdes arbete som ägnas åt dessa arbetsuppgifter och kvaliteten på den anställdes prestationer vid fullgörandet av dessa arbetsuppgifter.
…
Det är hädanefter den kontrasignerande tjänstemannen som ska ange huruvida den anställde har visat att han eller hon har förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som är hänförliga till den högre tjänstekategorin.
Anmärkning: Tjänstemän i tjänstekategori B*, C* eller D* uppmärksammas på att förlängningen av den föregående rapporten inte omfattar rubriken ’Förutsättningar’, vilken har införts med anledning av förfarandena för godkännande och certifiering. Genom att godta denna förlängning avstår ni följaktligen från en bedömning av era förutsättningar avseende arbete [som utförts] under år 2005.”
78 Det framgår av AGB 43 och av Administrativa meddelanden nr 1‑2006 att rubriken ”Förutsättningar” i karriärutvecklingsrapporten för en anställd, som vill utföra arbetsuppgifter som hör till en högre tjänstekategori, i huvudsak syftar till att få till stånd en bedömning av de arbetsuppgifter som hör till den högre tjänstekategorin och som tjänstemannen faktiskt har utfört i sitt dagliga arbete under den period som karriärutvecklingsrapporten avser, särskilt i syfte att tjänstemannen ska kunna godkännas.
79 Med hänsyn till vad bedömningen av en tjänstemans förutsättningar avser, nämligen hur stor andel av tjänstemannens arbete som faktiskt har ägnats åt arbetsuppgifter som hör till en högre tjänstekategori under den period som karriärutvecklingsrapporten avser och kvaliteten på tjänstemannens prestationer vid fullgörandet av dessa arbetsuppgifter, framgår det att denna bedömning utgör en del av den bedömning som syftar till att utvärdera tjänstemannens yrkeserfarenhet och meriter, vilka med nödvändighet återspeglas i vart fall vid utvärderingen av tjänstemannens kompetens under samma period.
80 Det ska således konstateras att de myndigheter som, inom ramen för bedömningsförfarandet, är behöriga att bedöma tjänstemännens meriter utifrån de olika rubriker som anges i karriärutvecklingsrapporten, det vill säga den rapporterande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen, med förbehåll för ett eventuellt ingripande av den bedömningsansvarige vid överklaganden, även ska bedöma ”förutsättningarna” för de tjänstemän som har begärt att den därtill hörande rubriken ska fyllas i av den rapporterande tjänstemannen.
81 Vad beträffar godkännandeförfarandet ska det erinras om att det föreskrivs fyra etapper i artiklarna 4–8 i beslutet av den 7 april 2004 avseende godkännandeförfarandet för år 2005, vilket personaldomstolen slog fast var tillämpligt på omständigheterna i målet.
82 Det framgår av dessa bestämmelser att tillsättningsmyndigheten – efter att under en första etapp ha fastställt antalet tjänster som under påföljande år kan tillsättas med tjänstemän som godkänts (artikel 4), och efter att under en andra etapp ha upprättat och offentliggjort en förteckning över de tjänstemän som ingett ansökan och som tillåtits delta i godkännandeförfarandet, vilka uppfyller kraven på utbildning och tjänstgöringstid (artikel 5) – ska i den tredje etappen upprätta en annan förteckning över kandidaterna där dessa rangordnas enligt vissa kriterier (artikel 6), för att i den fjärde etappen upprätta förteckningen över de tjänstemän som har rätt att söka lediga tjänster som ska tillsättas inom tjänstegruppen för assistenter (artikel 7).
83 Enligt artikel 6.1 i beslutet av den 7 april 2004 består rangordningskriterierna av dels utbildning och tjänstgöringstid inom karriärsystemet C eller D , vilka redan har beaktats i syfte att ge tillträde till förfarandet, dels erfarenhet och meriter enligt tillgängliga karriärutvecklingsrapporter.
84 Den betydelse som ska tillmätas dessa kriterier och viktningen av dessa, vilket enligt artikel 6.2 i beslutet av den 7 april 2004 skulle beslutas av tillsättningsmyndigheten före den 31 december 2004, blev föremål för tillsättningsmyndighetens beslut av den 11 maj 2005 om rangordningskriterierna vid godkännandeförfarandet för år 2005 (Administrativa meddelanden nr 33‑2005 av den 20 maj 2005), efter enhälligt yttrande av den kommitté som avses i artikel 9 i beslutet av den 7 april 2004.
85 För det första, vad beträffar den betydelse som ska tillmätas rangordningskriterierna, angav tillsättningsmyndigheten i sitt beslut av den 11 maj 2005 att förutsättningarna för en tjänsteman, som tillåtits delta i godkännandeförfarandet, att utföra arbetsuppgifter som är hänförliga till tjänstekategori B* skulle beaktas inom ramen för det kriterium som avser erfarenhet, varvid det preciserades att dessa förutsättningar måste ha erkänts i tjänstemannens karriärutvecklingsrapport för år 2004.
86 För det andra, vad beträffar viktningen av rangordningskriterierna, angav tillsättningsmyndigheten i samma beslut att den skulle ske i två etapper. Först skulle tillsättningsmyndigheten upprätta två förberedande förteckningar över rangordningen, den ena på grundval av kriterierna tjänstgöringstid och meriter och den andra på grundval av kriterierna utbildning och meriter. För att skilja de likvärdiga kandidaterna på varje förteckning åt, angav tillsättningsmyndigheten att den skulle beakta lönegrad, överväganden som hänger samman med lika möjligheter och slutligen upplysningarna i karriärutvecklingsrapporten om tjänstemannens förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som är hänförliga till tjänstekategori B*. Därefter skulle tillsättningsmyndigheten upprätta förteckningen över de tjänstemän som har rätt att söka de lediga tjänster som identifierats med anledning av godkännandeförfarandet.
87 Det framgår av bestämmelserna i kommissionens beslut av den 7 april 2004 jämförda med bestämmelserna i tillsättningsmyndighetens beslut av den 11 maj 2005 att tillsättningsmyndigheten, inom ramen för godkännandeförfarandet, inte var behörig att bedöma förutsättningarna för de tjänstemän som var kandidater i godkännandeförfarandet. Förutom att tjänstemännens förutsättningar inte utgjorde ett villkor för att få tillträde till förfarandet, ska det påpekas att det är först under den fjärde etappen av förfarandet, då tillsättningsmyndigheten upprättar förteckningen över de tjänstemän som har rätt att söka lediga tjänster inom tjänstegruppen för assistenter, som tillsättningsmyndigheten beaktar varje tjänstemans förutsättningar, för att skilja de likvärdiga kandidaterna åt på de båda förberedande förteckningar som upprättats på grundval av tjänstgöringstid, meriter och utbildning. Även när tillsättningsmyndigheten beaktar tjänstemännens förutsättningar att utföra arbetsuppgifter i den högre tjänstekategorin, gör den inte själv någon bedömning av dessa förutsättningar, utan utgår från de upplysningar som anges under motsvarande rubrik i föregående års karriärutvecklingsrapport.
88 Inte i någon bestämmelse i dessa två beslut anges det att tillsättningsmyndigheten ska fatta ett beslut som avser bedömningen av förutsättningarna för de tjänstemän som har ingett en kandidatur till godkännandeförfarandet, vilket skiljer sig från och föregår tillsättningsmyndighetens beaktande av de upplysningar som anges under rubriken ”Förutsättningar” i deras karriärutvecklingsrapporter, i syfte att upprätta förteckningen över de tjänstemän som har rätt att söka lediga tjänster som ska tillsättas inom tjänstegruppen för assistenter, i enlighet med artikel 7 i beslutet av den 7 april 2004.
89 Denna tolkning är vidare förenlig med systemets uppbyggnad, vilken syftar till att, inom ramen för den nya karriärstruktur som grundar sig på två tjänstegrupper, säkerställa att tjänstemän som är placerade i ett karriärsystem som möjliggör befordran till och med en viss lönegrad har möjlighet att få tillträde till tjänstegruppen för assistenter utan begränsningar, bland annat genom ett godkännandeförfarande som grundar sig på den bedömning som, inom ramen för bedömningsförfarandet, har gjorts av den rapporterande tjänstemannen och den kontrasignerande tjänstemannen, med förbehåll för ett eventuellt ingripande av den bedömningsansvarige vid överklaganden.
90 Även om rubriken ”Förutsättningar” får följder inom ramen för godkännandeförfarandet, ingår denna rubrik vid bedömningen av tjänstemän. I avsaknad av bestämmelser som uttryckligen föreskriver att denna rubrik hör till en bedömning som ska göras inom ramen för godkännandeförfarandet, kan denna rubrik inte avskiljas från bedömningsförfarandet, såsom personaldomstolen gjorde i den överklagade domen, för att låta den enbart omfattas av tillsättningsmyndighetens behörighet inom ramen för godkännandeförfarandet.
91 Det framgår således av systemet att tjänstemannens förutsättningar, vilka först ska erkännas, har ett nära samband med betygsättningen av tjänstemannen, på samma sätt som meriterna i vid bemärkelse. Detta kan, i enlighet med artikel 6 i beslutet av den 7 april 2004, få till följd att det inte sker någon lämplig rangordning av en tjänsteman som vill integrera mer kvalificerade arbetsuppgifter bland de arbetsuppgifter som vederbörande får utföra och vars förutsättningar inte först har erkänts, i samband med karriärutvecklingsrapporten, av de personer som är behöriga att betygsätta tjänstemannen.
92 Det ska för övrigt konstateras att den rapporterande tjänstemannen, i egenskap av den anställdes enhetschef och i egenskap av den myndighet som ska bedöma tjänstemannen, är bättre lämpad att bedöma hur den betygsatta tjänstemannen utför arbetsuppgifter som är hänförliga till en högre tjänstekategori än tjänstemannens egen. Detsamma gäller den kontrasignerande tjänstemannen och den bedömningsansvarige vid överklaganden. Fastställandet av huruvida en tjänsteman har förutsättningar att utföra arbetsuppgifter som är hänförliga till en högre tjänstekategori än den tjänstemannen tillhör måste nämligen med nödvändighet bedömas konkret med hänsyn till de arbetsuppgifter som tjänstemannen faktiskt har utfört och det sätt på vilket dessa har fullgjorts.
93 Denna tolkning bekräftas även av avgränsningen av tillämpningsområdet för de respektive kontroller som utförs dels av den gemensamma utvärderingskommittén, dels av den gemensamma kommittén för godkännandeförfarandet.
94 Genom att kontrollera att karriärutvecklingsrapporterna har utarbetats på ett rättvist och objektivt sätt samt i enlighet med AGB 43, är den gemensamma utvärderingskommittén, utan att agera som rapporterande tjänsteman eller kontrasignerande tjänsteman, behörig med avseende på de konkreta bedömningar som sistnämnda tjänstemän har gjort och som anges under de olika rubrikerna i karriärutvecklingsrapporten (se bland annat artikel 9.4 AGB 43).
95 Den gemensamma kommittén för godkännandeförfarandet avger däremot, i enlighet med artikel 6.2 i beslutet av den 7 april 2004, ett yttrande med anledning av tillsättningsmyndighetens beslut om den betydelse som ska tillmätas kriterierna – vilka avser utbildning, tjänstgöringstid inom karriärsystemet C eller D, erfarenhet och meriter enligt tillgängliga karriärutvecklingsrapporter – och viktningen av dessa. I artikel 9.7 i nämnda beslut anges vidare att denna kommitté, i början av varje år, ska anta ett yttrande rörande resultaten av det senaste godkännandeförfarandet och detta yttrande kan åtföljas av rekommendationer, däribland beträffande den betydelse som ska tillmätas kriterierna och viktningen av dessa. Vidare föreskrivs det, inom ramen för den andra etappen av det förfarande som angetts ovan i punkt 82, i artikel 5.3 i beslutet av den 7 april 2004 att en tjänsteman som anser att han uppfyller kriterierna vad gäller utbildning och tjänstgöringstid inom karriärsystemet, men som inte är uppförd på den förteckning över tjänstemän som ingett ansökan och som tillåtits delta i godkännandeförfarandet, får överklaga till samma kommitté. Inom ramen för den tredje etappen av förfarandet föreskrivs det slutligen i artikel 6.1–6.4 i beslutet av den 7 april 2004 att en tjänsteman som tillåtits delta, och som rangordnats utifrån ovannämnda kriterier, deras betydelse och viktning, får överklaga till den gemensamma kommittén för godkännandeförfarandet om han ifrågasätter antalet poäng som han har tilldelats.
96 Det framgår således av lydelsen i dessa bestämmelser att den gemensamma utvärderingskommittén är behörig i fråga om de konkreta bedömningar som avser tjänstemännens meriter i vid bemärkelse.
97 Det framgår vidare att den gemensamma kommittén för godkännandeförfarandet är behörig att pröva överklaganden av tjänstemän som inte är uppförda på den förteckning över tjänstemän som ingett ansökan och som tillåtits delta i godkännandeförfarandet och överklaganden som särskilt avser den betydelse som har tillmätts de olika kriterier som angetts ovan i punkt 95 och viktningen av dessa. Den gemensamma kommittén för godkännandeförfarandet får däremot inte utvidga sin behörighet till att omfatta de olika betygsättningar eller bedömningar som anges under de olika rubrikerna i karriärutvecklingsrapporten, vilka uteslutande omfattas av den kontroll som utövas av den gemensamma utvärderingskommittén.
98 Det förhållandet att det i artikel 43 i tjänsteföreskrifterna endast föreskrivs att karriärutvecklingsrapporten för tjänstemän i tjänstegruppen AST från och med lönegrad 4 kan innehålla ett yttrande om huruvida tjänstemannens prestationer tyder på att han har förutsättningar att utföra en handläggares arbetsuppgifter, utan att det uttryckligen anges att den rubrik som avser förutsättningar även ska fyllas i för tjänstemän i kategorierna C och D som vill få tillträde till tjänstegruppen AST utan begränsningar, kan inte medföra att en sådan behörighet tillkom den tillsättningsmyndighet som var behörig i godkännandeförfarandet, såsom personaldomstolen slog fast.
99 Det följer nämligen av fast rättspraxis att det genom de allmänna genomförandebestämmelser som har antagits med stöd av artikel 110 första stycket i tjänsteföreskrifterna kan fastställas kriterier som kan vägleda administrationen vid utövandet av dess befogenhet att företa en skönsmässig bedömning eller precisera innebörden av oklara bestämmelser i tjänsteföreskrifterna (se förstainstansrättens dom av den 14 december 1990 i mål T‑75/89, Brems mot rådet, REG 1990, s. II‑899, punkt 29 och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 30 mars 1993 i mål T‑4/92, Vardakas mot kommissionen, REG 1993, s. II‑357, punkt 44).
100 Såsom har angetts ovan i punkterna 3 och 7 preciseras syftet med bedömningsförfarandet i artikel 1.2 AGB 43, och det hänvisas till en rapportmodell som bifogats som bilaga II, vilken således innehåller rubriken ”Förutsättningar”. Denna bilaga, vilken utgör en del av AGB 43, är ett uttryck för lagstiftarens avsikt att tjänstemän i kategorierna C och D, som vill få tillträde till tjänstegruppen AST utan begränsningar, först ska få erkänt, i samband med karriärutvecklingsrapporten, att de har förutsättningar att utföra sådana arbetsuppgifter (se analogt domstolens dom av den 20 juni 1973 i mål 80/72, Koninklijke Lassiefabrieken, REG 1973, s. 635, punkt 15).
101 Härav följer att AGB 43 endast vägleder administrationen vid utövandet av dess befogenhet att företa en skönsmässig bedömning inom ramen för artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, vad beträffar fastställandet av meriterna i vid bemärkelse för vissa tjänstemän i kategorierna C och D som vill få tillträde till tjänstegruppen AST utan begränsningar.
102 Av det ovan anförda följer att personaldomstolens antagande att rubriken ”Förutsättningar” i karriärutvecklingsrapporten för år 2005 utgjorde ett självständigt beslut i förhållande till nämnda karriärutvecklingsrapport är felaktigt. Det var därför felaktigt av personaldomstolen att slå fast att de behöriga myndigheterna i det avseendet var de myndigheter som var behöriga i godkännandeförfarandet. Härav följer att den överklagade domen ska upphävas.
Återförvisning av målet till personaldomstolen
103 Enligt artikel 13.1 i bilaga I till domstolens stadga ska tribunalen, om överklagandet är välgrundat, upphäva personaldomstolens avgörande och själv avgöra målet. Tribunalen ska dock återförvisa målet till personaldomstolen för avgörande om målet inte är färdigt för avgörande.
104 Eftersom personaldomstolen inte prövade de grunder som Françoise Putterie‑De‑Beukelaer anförde i första instans, anser tribunalen att målet inte är färdigt för avgörande och att det därför ska återförvisas till personaldomstolen för avgörande.
105 Eftersom målet ska återförvisas till personaldomstolen kommer beslut i fråga om de rättegångskostnader som uppkommit i förevarande mål om överklagande att meddelas senare.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (avdelningen för överklaganden)
följande:
1) Den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 21 februari 2008 i mål F-31/07, Putterie De-Beukelaer mot kommissionen (REGP 2008, s. I‑A-1-0000 och s. II‑A-1-0000), upphävs.
2) Målet återförvisas till Europeiska unionens personaldomstol.
3) Beslut i fråga om rättegångskostnader kommer att meddelas senare.
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 juli 2010.
Underskrifter