Mål C‑251/20
Gtflix Tv
mot
DR
(begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike))
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2021
”Begäran om förhandsavgörande – Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning (EU) nr 1215/2012 – Artikel 7.2 – Särskild behörighet i mål om skadestånd utanför avtalsförhållanden – Publicering på internet av påstått nedsättande uttalanden avseende en person – Den ort där skadan uppkom – Domstolar i varje medlemsstat inom vars territorium ett innehåll som har publicerats på internet är eller har varit tillgängligt”
1. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 1215/2012 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden – Den ort där skadan inträffade – Gränsöverskridande ärekränkning via pressen – Domstolarna i varje medlemsstat måste, enligt kärandens anspråk, motsvara en ort i vilken offrets rykte har kränkts – Behörigheten är begränsad till skador som orsakats i den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1215/2012, skäl 16 och artikel 7.2)
(se punkt 29)
2. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 1215/2012 – Särskilda behörighetsregler – Behörighet vad avser skadestånd utanför avtalsförhållanden – Kränkning av personlighetsskyddet genom spridning av nedsättande uttalanden på internet – Den ort där skadan uppkom – Den berörda personen yrkar samtidigt dels att dessa uttalanden ska raderas och att de offentliggjorda uppgifterna ska rättas, dels ersättning för den skada som uppkommit till följd av publiceringen – Talan om skadestånd vid domstolarna i varje medlemsstat där nämnda uttalanden spridits och som syftar till att få ersättning för den skada som vållats i den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen – Behörighet att pröva detta yrkande om delvist skadestånd – Bristande behörighet att pröva yrkandet om rättelse och avlägsnande – Saknar betydelse för prövningen av yrkandet om delvist skadestånd
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1215/2012, artikel 7.2)
(se punkterna 30–33, 35–37 och 41–43 samt domslutet).
Resumé
Spridning av påstått nedsättande uttalanden på internet: talan om ersättning för den skada som spridningen av uttalandena har orsakat inom en medlemsstats territorium kan väckas vid domstolar i den medlemsstaten.
Denna behörighet är endast underkastad villkoret att det kränkande innehållet är eller har varit tillgängligt inom detta territorium
Gtflix Tv (nedan kallat klaganden) är ett bolag med säte i Tjeckien som producerar och sprider audiovisuellt innehåll för vuxna. DR, som är bosatt i Ungern, är en annan näringsidkare på detta område.
Klaganden, som har kritiserat DR för att ha spridit nedsättande uttalanden om bolaget på flera webbplatser, väckte talan mot DR vid fransk domstol och yrkade dels att dessa uttalanden skulle avlägsnas och att de publicerade uppgifterna skulle rättas, dels ersättning för den skada som klaganden lidit till följd av dessa uttalanden. Såväl i första som i andra instans förklarade sig de franska domstolarna sakna behörighet att pröva dessa yrkanden.
Klaganden yrkade vid Cour de cassation (Högsta domstolen, Frankrike) att den dom som meddelats av Cour d’appel (Appellationsdomstolen, Frankrike) skulle upphävas. Enligt klaganden åsidosatte sistnämnda domstol den särskilda behörighetsregeln i artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012(1) som ger behörighet till domstolarna för ”den ort där skadan inträffade eller kan inträffa” när slog fast att det för att den domstol vid vilken talan har väckts ska vara behörig inte är tillräckligt att de på internet publicerade uttalanden som anses vara nedsättande är tillgängliga inom domkretsen för nämnda domstol, utan att det även krävs att dessa uttalanden kan ge upphov till skada där.
Den hänskjutande domstolen ansåg bland annat att det var fastställt att centrum för klagandens intressen var beläget i Tjeckien och konstaterade att DR är bosatt i Ungern och slog fast att de franska domstolarna saknade behörighet att pröva yrkandet om avlägsnande av de påstått nedsättande uttalandena och rättelse av de publicerade uppgifterna. Den hänskjutande domstolen beslutade emellertid att fråga EU-domstolen om de franska domstolarna är behöriga att pröva skadeståndstalan med avseende på den skada som klaganden lidit i den medlemsstat där dessa domstolar är belägna, även om dessa domstolar inte är behöriga att pröva yrkandet om rättelse och avlägsnande.
I sin dom preciserar domstolen (stora avdelningen) vilka domstolar som är behöriga att pröva skadeståndstalan på grundval av den ort där skadan uppkom på internet.
Domstolens bedömning
Domstolen finner att en person som anser att dennes rättigheter har kränkts genom spridandet av nedlåtande uttalanden om denne på internet och samtidigt väcker talan dels om rättelse av uppgifter och avlägsnande av innehåll som har publicerats på internet, dels om ersättning för den skada som påstås ha uppkommit, kan väcka talan i varje medlemsstat där dessa uttalanden har varit tillgängliga och yrka ersättning för den skada som denne hävdar sig ha lidit i den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen, även om dessa domstolar inte är behöriga att pröva yrkandet om rättelse och avlägsnande.
För att komma fram till denna slutsats erinrar domstolen om att enligt dess praxis avser den särskilda behörighetsregeln i artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 om behörighet för domstolarna i ”den ort där skadan inträffade eller kan inträffa” både den ort där den skadevållande händelsen inträffade och den ort där skadan uppkom, eftersom var och en av dem, beroende på omständigheterna, kan erbjuda en särskilt användbar indikation såvitt avser bevisningen och organiseringen av processen.
Vad gäller påståenden om kränkning av personlighetsskyddet genom innehåll som publicerats på en webbplats, erinrar domstolen också om att den person som anser sig ha blivit kränkt kan väcka talan om ersättning för hela skadan antingen vid domstolarna på den ort där avsändaren av innehållet är etablerad, med hänvisning till den ort där den skadevållande händelsen inträffade, eller vid domstolarna i den medlemsstat i vilken denna person har sitt centrum för sina intressen, med hänvisning till platsen där skadan uppkom. I stället för en talan om ersättning för hela skadan, kan denna person även väcka talan vid domstolarna i varje medlemsstat på vars territorium det på internet publicerade innehållet är eller har varit tillgängligt. Dessa domstolar är emellertid endast behöriga att pröva de skador som orsakats i den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen.
Härav följer, i enlighet med artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012, såsom denna bestämmelse har tolkats i tidigare praxis, att en person som anser sig ha blivit kränkt av publiceringen av uppgifter på en webbplats, i syfte att dessa uppgifter ska rättas och innehåll som har publicerats på internet ska avlägsnas, kan väcka talan vid en domstol som är behörig att pröva en skadeståndstalan i dess helhet, det vill säga antingen vid domstolen i den ort där avsändaren av innehållet är etablerad, med hänvisning till den ort där den skadevållande händelsen inträffade, eller vid domstolarna i den medlemsstat i vilken käranden har sitt centrum för sina intressen, med hänvisning till platsen där skadan uppkom.
Härvidlag preciserar domstolen att ett yrkande om rättelse av uppgifter och avlägsnande av innehåll som publicerats på internet inte kan framställas vid en annan domstol än den som är behörig att pröva en talan om skadestånd i dess helhet, med motiveringen att ett sådant yrkande om rättelse och avlägsnande är en odelbar helhet.
Ett yrkande om ersättning för skada kan däremot avse antingen full ersättning eller delvis ersättning. Det är således inte motiverat att av samma skäl utesluta möjligheten för käranden att väcka talan om delvis ersättning vid varje annan domstol inom vars domkrets käranden anser sig ha lidit skada.
Dessutom kräver inte heller en god rättskipning att en sådan möjlighet ska uteslutas, eftersom en domstol som endast är behörig att pröva den skada som lidits i den medlemsstat där domstolen är belägen förefaller vara fullt kapabel att, i samband med ett förfarande som genomförs i denna medlemsstat och mot bakgrund av den bevisning som har insamlats där, bedöma uppkomsten och omfattningen av den påstådda skadan.
Slutligen är det enda villkoret för att de berörda domstolarna ska vara behöriga att endast pröva skador som orsakats inom den medlemsstats territorium där de är belägna att det kränkande innehållet är eller har varit tillgängligt inom detta territorium, eftersom artikel 7.2 i förordning nr 1215/2012 inte uppställer något ytterligare villkor härvidlag. Att uppställa ytterligare villkor skulle i praktiken kunna leda till att den berörda personen inte ges möjlighet att väcka talan om delvis ersättning vid en domstol inom vilkens domkrets vederbörande anser sig ha lidit skada.