FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (femte avdelningen)
den 13 december 2007
Mål T‑113/05
Angel Angelidis
mot
Europaparlamentet
”Personalmål – Tjänstemän – Tillsättning av en tjänst i lönegrad A2 – Avslag på ansökan – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Talan om ogiltigförklaring – Skadeståndstalan”
Saken: Talan dels om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut att avslå sökandens ansökan till tjänsten som direktör för direktoratet ”Budgetfrågor” vid generaldirektoratet för utskotten med ansvar för parlamentets interna politik och att tillsätta en annan sökande på nämnda tjänst, dels om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av att hans ansökan avslogs.
Avgörande: Beslutet av Europaparlamentets presidium av den 25 februari 2004 att tillsätta W på tjänsten som direktör för direktoratet ”Budgetfrågor” vid generaldirektoratet för utskotten med ansvar för parlamentets interna politik ogiltigförklaras. Talan ogillas i övrigt. Parlamentet skall ersätta rättegångskostnaderna.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Ledig tjänst – Tillsättning genom befordran eller förflyttning – Jämförelse av sökandenas kvalifikationer
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 29.1 och 45.1)
2. Talan om ogiltigförklaring – Grunder – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter – Rättens prövning ex officio
(Artikel 230 andra stycket EG)
1. Tillsättningsmyndigheten har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid jämförelsen av kvalifikationerna för de personer som kan komma ifråga för förflyttning eller befordran, särskilt när den tjänst som skall tillsättas är på en mycket hög nivå och motsvarar lönegrad A 1 eller A 2. Detta stora utrymme för skönsmässig bedömning motsvaras emellertid av en skyldighet för den berörda gemenskapsmyndigheten att iaktta de garantier som ges av gemenskapens rättsordning i administrativa förfaranden, däribland skyldigheten att med omsorg och opartiskhet undersöka alla relevanta omständigheter i det aktuella fallet.
Denna befogenhet skall således utövas under fullständigt iakttagande av alla relevanta regler, det vill säga inte enbart meddelandet om ledig tjänst, utan även eventuella förfaranderegler som myndigheten i fråga antagit och som utgör en del av de rättsliga bestämmelser som tillsättningsmyndigheten har en strikt skyldighet att följa när den utövar sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning. Det är endast under sådana förhållanden som gemenskapsdomstolen kan kontrollera om de faktiska och rättsliga omständigheter som är av betydelse för den skönsmässiga bedömningen föreligger.
(se punkterna 60 och 61)
Hänvisning till domstolen den 21 november 1991, C‑269/90, Technische Universität München, REG 1991, p. I‑5469, punkt 14 , svensk specialutgåva, volym 11, s. I‑453; förstainstansrätten den 6 juli 1999, T‑203/97, Forvass mot kommissionen, REGP 1999, s. I‑A‑129 och s. II‑705, punkt 45; förstainstansrätten den 20 september 2001, T‑95/01, Coget m.fl. mot revisionsrätten, REGP 2001, s. I‑A‑191 och s. II‑879, punkt 113; förstainstansrätten den 9 juli 2002, T‑158/01, Tilgenkamp mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑111 och II‑595, punkt 50; förstainstansrätten den 18 september 2003, T‑73/01, Pappas mot regionkommittén, REGP 2003, s. I‑A‑207 och s. II‑1011, punkt 53; förstainstansrätten den 4 juli 2006, T‑88/04, Tzirani mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A-0000 och s. II‑0000, punkterna 77 och 78
2. Underlåtenheten att iaktta de förfaranderegler för antagandet av en rättsakt som den behöriga institutionen själv har fastställt utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, i den mening som avses i artikel 230 andra stycket EG, som kan prövas av gemenskapsdomstolen, till och med ex officio. Ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, vilka är av grundläggande betydelse för rättssäkerheten, medför ogiltigförklaring av den rättsakt som är behäftad med felet. Det saknar härvid betydelse att innehållet i den felaktiga rättsakten skulle ha varit detsamma även om nämnda åsidosättande inte hade förekommit.
Följaktligen ogiltigförklaras beslutet av Europaparlamentets presidium om tillsättning av en tjänst i lönegrad A 2, vilket fattats med åsidosättande av institutionens interna regler varigenom de olika etapperna i förfarandet för tillsättning av högre tjänstemän fastställs. Denna slutsats påverkas inte av argumentet att parlamentets presidium kunde avvika från förfarandereglerna om det ansåg det nödvändigt, eftersom dessa regler fastställts av presidiet självt. En institution får nämligen inte avvika från interna regler som den själv åtagit sig att följa, utan att reglerna formellt ändras.
(se punkterna 62 och 74–76)
Hänvisning till domstolen den 23 februari 1988, 68/86, Förenade kungariket mot rådet, REG 1988, s. 855, punkterna 48 och 49, svensk specialutgåva, volym 9, s. 367; domstolen den 6 april 2000, C‑286/95 P, kommissionen mot ICI, REG 2000, s. I‑2341, punkt 52; förstainstansrätten den 19 maj 1994, T‑465/93, Consorzio gruppo di azione locale Murgia Messapica mot kommissionen, REG 1994, s. II‑361, punkt 56; förstainstansrätten den 6 mars 2003, T‑228/99 och T‑233/99, Westdeutsche Landesbank Girozentrale och Land Nordrhein-Westfalen mot kommissionen, REG 2003, s. II‑435, punkt 143 och där angiven rättspraxis