Mål T‑671/11

IPK International – World Tourism Marketing Consultants GmbH

mot

Europeiska kommissionen

ˮFinansiellt stöd för ett projekt avseende ekologisk turism – Återbetalning av återkrävda belopp – Beslut som antagits med anledning av tribunalens ogiltigförklaring av det tidigare beslutet om indragning av stöd – Kompensationsränta – Dröjsmålsränta – Beräkning”

Sammanfattning – Tribunalens dom (första avdelningen) av den 10 april 2013

1.      Europeiska unionens egna medel – Återbetalning av återkrävda belopp – Ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut om indragning av stöd – Beslut som kommissionen antagit med anledning av nämnda indragning – Rättslig grund

2.      Europeiska unionens egna medel – Betalning av en fordran som åligger kommissionen – Upplupen ränta – Beräkning oberoende av om räntan är kompensationsränta eller dröjsmålsränta – Syftet att undvika obehörig vinst för unionen

3.      Europeiska unionens egna medel – Betalning av en fordran som åligger kommissionen – Upplupen ränta – Kompensationsränta – Dröjsmålsränta – Åtskillnad – Beräkningsgrund för dröjsmålsränta – Ökning av huvudfordran med upplupen kompensationsränta

1.      När kommissionen i beslut medger att den är skyldig sökanden ett visst belopp, inklusive kompensationsränta, kan förekomsten av huvudfordran och den omständigheten att kommissionen är skyldig att betala ränta som ska beräknas enligt gällande bestämmelser inte ifrågasättas på grundval av att tribunalen, i en tidigare dom genom vilken ett föregående beslut av kommissionen ogiltigförklarades, har fastställt att sökanden har agerat felaktigt med avseende på finansiellt stöd för ett projekt avseende ekologisk turism. Även om tribunalen bekräftade de faktiska omständigheterna i kommissionens beslut rörande de oegentligheter som sökanden hade gjort sig skyldig till, vilka i princip motiverade att det aktuella finansiella stödet upphävdes, ogiltigförklarade tribunalen nämnda beslut endast med anledning av att den tillämpliga preskriptionsfristen inte hade beaktats, vilket innebär att kommissionen inte var skyldig att ersätta sökanden för det aktuella finansiella stödet. Det tidigare kommissionsbeslutet, i vilket kommissionen medgav det sammanlagda belopp som skulle betalas till sökanden, inklusive kompensationsränta och det sätt på vilket den skulle beräknas, utgör sålunda den enda rättsliga grunden för den aktuella huvudfordran.

(se punkterna 33 och 34)

2.      Kommissionens skyldighet att betala en fordran med anledning av en dom genom vilken ett av dess beslut ogiltigförklaras omfattar inte bara huvudbeloppet utan även ränta på detta belopp. Denna ränta ska – oberoende av dess exakta benämning såsom kompensationsränta eller dröjsmålsränta – alltid beräknas på grundval av ECB:s räntesats för huvudsakliga refinansieringstransaktioner med 2 punkters tillägg. Det rör sig här om ett schablonmässigt tillägg som alltid är tillämpligt, utan att det finns anledning att konkret fastställa huruvida detta tillägg är motiverat eller ej med anledning av inflationen under den aktuella perioden i den medlemsstat där borgenären har hemvist. Uteliven betalning av sådan ränta kan nämligen medföra en obehörig vinst för unionen. Det schablonmässiga tillägget med 2 punkter infördes således för att, under alla möjliga omständigheter, undvika sådan obehörig vinst.

(se punkterna 36–38)

3.      När kommissionen är skyldig att kompensera eller betala en fordringsägare är den ovillkorligen skyldig att betala dröjsmålsränta på huvudbeloppet. När kommissionen, till följd av en dom av tribunalen genom vilken ett tidigare kommissionsbeslut ogiltigförklarats, själv medgett i beslut att den var skyldig att återbetala huvudbeloppet och parterna är ense på denna punkt, ska dröjsmålsräntan börja löpa från och med avkunnandet av tribunalens dom. Detta gäller oberoende av att beslutet i vilket kommissionen medgav fordran utgör den enda rättsliga grunden för den aktuella huvudfordran.

Kommissionen är dessutom skyldig att beräkna dessa dröjsmålsräntor på grundval av det huvudbelopp som ska betalas, med tillägg för redan upplupen kompensationsränta. Även om kapitalisering av kompensationsränta som är hänförlig till tiden före avkunnandet av en dom i vilken en fordran fastställs eller av dröjsmålsränta som är hänförlig till tiden efter avkunnandet av nämnda dom, i princip inte är tillåtet ska kommissionen fastställa den löpande dröjsmålsräntan tills dess att hela beloppet betalts på grundval av huvudstolen av fordran ökad med tidigare upplupen kompensationsränta. Här görs sålunda åtskillnad mellan kompensationsränta som föregår domen och dröjsmålsränta som börjar löpa efter domens avkunnande. Vid beräkningen av dröjsmålsräntan ska nämligen den ackumulerade ekonomiska förlusten i sin helhet beaktas, inklusive den del av förlusten som beror på försämrat penningvärde.

(se punkterna 41 och 42)