Talan väckt den 6 april 2010 - Schneider España de Informática mot kommissionen

(Mål T-153/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Schneider España de Informãtica, SA (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna P. De Baere och P. Muñiz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara kommissionens beslut KOM (2009) 22 slutlig av den 18 januari 2010 i vilket det konstaterades att bokförandet av importtullar i efterhand är motiverat och att en eftergift av dessa tullar inte är motiverat i ett särskilt fall (REM 02/08),

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan, som har väckts i enlighet med artikel 263 FEUF, syftar till att ogiltigförklara kommissionens beslut av den 18 januari 2010 i vilket kommissionen konstaterade att importtullarna på de aktuella färgtelevisionsapparaterna skulle bokföras, eftersom villkoren för en tillämpning av artikel 220.2 b i gemenskapens tullkodex(¹) inte var uppfyllda. Kommissionen slog även fast att en eftergift av de ifrågavarande importtullarna inte var motiverat i enlighet med artikel 239 i gemenskapens tullkodex.

Sökanden har åberopat följande grunder:

För det första har sökanden gjort gällande att svaranden åsidosatte dess rätt till försvar genom att anta beslutet enbart på grundval av de handlingar som sökanden ingett.

För det andra har svaranden åsidosatt artikel 220.2 b i förening med artikel 236 i gemenskapens tullkodex genom

att svaranden felaktigt konstaterade att de antidumpningsåtgärder som vidtagits mot import från tredjeland automatiskt var tillämpliga på varor i fri omsättning inom tullunionen mellan EU och Turkiet,

att svaranden inte informerade de ekonomiska aktörerna om att rådets förordning (EG) nr 2584/98(²) även är tillämplig på varor i fri omsättning inom tullunionen mellan EU och Turkiet,

alternativt, att svaranden felaktigt ansåg att de behöriga myndigheterna inte hade gjort något fel då turkiska myndigheter felaktigt hade bekräftat att antidumpningstullar på varor från tredjeland inte var tillämpliga på varor i fri omsättning inom tullunionen mellan EU och Turkiet,

att svaranden felaktigt ansåg att de behöriga myndigheterna inte hade gjort något fel då de spanska tullmyndigheterna felaktigt hade förutsatt att varor som åtföljs av ett ursprungsintyg inte kunde bli föremål för ytterligare tullar eller handelsskyddsåtgärder och således inte hade informerat de ekonomiska aktörerna om att deras import från Turkiet kunde bli föremål för sådana åtgärder även om de befann sig i fri omsättning.

Sökanden har vidare gjort gällande att gäldenären inte rimligen hade kunnat upptäcka det fel som begåtts av de behöriga tullmyndigheterna och att denne agerade i god tro och med iakttagande av all tillämplig lagstiftning vad gäller tulldeklarationer.

Slutligen har sökanden gjort gällande att den befinner sig i en särskild situation i den mening som avses i artikel 239 i gemenskapens tullkodex och att sökanden inte gjort sig skyldig till några oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet i enlighet med denna bestämmelse.

____________

¹ - ) Rådets förordning nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s.1).

² - ) Rådets förordning (EG) nr 2584/98 av den 27 november 1998 om ändring av förordning (EG) nr 710/95 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Malaysia, Kina, Sydkorea, Singapore och Thailand och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts (EGT L 324, s.1)