Language of document : ECLI:EU:T:2002:254

FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (första avdelningen)

den 22 oktober 2002 (1)

”Konkurrens - Förordning (EEG) nr 4064/89 - Beslut i vilket en företagskoncentration förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden - Talan om ogiltigförklaring”

I mål T-310/01,

Schneider Electric SA, med säte i Rueil-Malmaison (Frankrike), företrädd av advokaterna F. Herbert, J. Steenbergen och M. Pittie,

sökande,

med stöd av

Republiken Frankrike, företrädd av G. de Bergues och F. Million, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

intervenient,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av P. Oliver, P. Hellström och F. Lelièvre, samtliga i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Comité central d'entreprise de la SA Legrand,

Comité européen du groupe Legrand,

med säte i Limoges (Frankrike), företrädda av advokaten H. Masse-Dessen,

intervenienter,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2001) 3014 slutlig av den 10 oktober 2001 om fastställande av att en företagskoncentration är oförenlig med den gemensamma marknaden (ärende nr COMP/M.2283 - Schneider-Legrand),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)

sammansatt av ordföranden B. Vesterdorf samt domarna N.J. Forwood och H. Legal,

justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren B. Pastor,

med hänsyn till det skriftliga förfarandet och efter det muntliga förfarandet den 10 juli 2002,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

1.
    I artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, s. 1, svensk specialutgåva, annex, s. 16, såsom den ändrats genom EGT L 257, 1990, s. 13 och i dess ändrade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1310/97 av den 30 juni 1997, EGT L 180, s. 1) (nedan kallad förordning nr 4064/89) föreskrivs följande:

”1. Koncentrationer som omfattas av denna förordning skall bedömas på grundval av följande bestämmelser för att fastställa om de är förenliga med den gemensamma marknaden.

När kommissionen gör sin bedömning skall den ta hänsyn till

a)    behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bl.a. strukturen på alla de berörda marknaderna och den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,

b)    de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen.

2. En koncentration som inte skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

3. En koncentration som skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas skall förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

...”

2.
    I artikel 6.1 c i förordning nr 4064/89 föreskrivs att kommissionen skall besluta att inleda ett förfarande om den finner att den anmälda koncentrationen omfattas av förordningen och ger anledning till allvarliga tvivel när det gäller dess förenlighet med den gemensamma marknaden.

3.
    I artikel 7 i förordning nr 4064/89 föreskrivs följande:

    ”1. En koncentration enligt artikel 1 får varken genomföras före anmälan eller innan den har förklarats förenlig med den gemensamma marknaden ...

    

    3. Punkt 1 skall inte utgöra hinder för genomförandet av ett offentligt bud om övertagande som har anmälts till kommissionen enligt artikel 4.1, förutsatt att förvärvaren inte utövar de rösträttigheter som följer med värdepappren i fråga eller gör det endast för att upprätthålla det fulla värdet av dessa investeringar och på grundval av en dispens som har lämnats av kommissionen enligt punkt 4.

    ...”

4.
    I artikel 8 i förordning nr 4064/89 anges bland annat följande:

”2. När kommissionen finner att en anmäld koncentration, i förekommande fall sedan de berörda företagen har vidtagit ändringar, uppfyller kriteriet i artikel 2.2 ... skall den fatta ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med den gemensamma marknaden.

3. När kommissionen finner att en koncentration uppfyller kriteriet i artikel 2.3 ... skall den fatta ett beslut enligt vilket koncentrationen förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

4. Om en koncentration redan har genomförts kan kommissionen genom ett beslut enligt punkt 3 eller genom ett särskilt beslut kräva att de sammanförda företagen eller tillgångarna delas upp eller att andra åtgärder som är nödvändiga för att återupprätta förutsättningarna för en effektiv konkurrens vidtas.”

5.
    I artikel 10.3 i förordning nr 4064/89 föreskrivs att beslut enligt vilket koncentrationen förklaras förenlig med den gemensamma marknaden skall fattas inom högst fyra månader från dagen när förfarandet inleddes.

6.
    Enligt artikel 10.4 i samma förordning skall denna tidfrist i undantagsfall avbrytas tillfälligt om kommissionen, på grund av omständigheter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt, har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut enligt artikel 11.5 i förordning nr 4064/89 .

7.
    I artikel 10.5 i förordning nr 4064/89 föreskrivs att dessa tidsfrister skall börja löpa på nytt från dagen när domen meddelades, för det fall domstolen meddelar en dom som helt eller delvis upphäver ett beslut av kommissionen enligt denna förordning.

8.
    I artikel 10.6 i förordning nr 4064/89 föreskrivs att koncentrationen skall anses förenlig med den gemensamma marknaden, för det fall kommissionen inte har fattat något beslut enligt artikel 8.3 inom den ovannämnda fyramånadersfristen.

9.
    I artikel 11.1 i förordning nr 4064/89 anges att kommissionen, vid fullgörandet av de uppgifter som den tilldelats genom förordningen, får inhämta alla nödvändiga upplysningar bland annat från parterna i den anmälda företagskoncentrationen.

10.
    I artikel 11.5 föreskrivs att kommissionen skall begära upplysningarna genom beslut, för det fall ett företag inte lämnar de upplysningar som kommissionen begärt. I beslutet skall anges vilka upplysningar som begärs, fastställas en lämplig tidsfrist inom vilken upplysningarna skall lämnas och upplysas om rätten att få beslutet prövat av domstolen.

11.
    I artikel 18.3 i förordning nr 4064/89 anges att kommissionen skall fatta sitt beslut endast på grundval av de anmärkningar beträffande vilka parterna har haft möjlighet att framföra synpunkter samt att parternas rätt att gå i svaromål skall respekteras till fullo.

12.
    Enligt artikel 9.1 i kommissionens förordning (EG) nr 447/98 av den 1 mars 1998 om anmälningar, tidsfrister och förhör enligt förordning nr 4064/89 (EGT L 61, s. 1) skall den ovannämnda tidsfristen om fyra månader avbrytas när kommissionen måste fatta ett beslut enligt artikel 11.5 i förordning nr 4064/89 på grund av att de uppgifter som kommissionen har begärt från någon av de anmälande parterna inte lämnats eller inte lämnats i sin helhet inom den tidsfrist som kommissionen fastställt.

Bakgrunden till tvisten

13.
    Schneider Electric SA (nedan kallat Schneider) är ett bolag som är bildat enligt fransk rätt. Bolaget är moderbolag i en grupp som tillverkar och säljer varor och system på områdena för elektrisk distribution, industriell kontroll och automatisering. Under verksamhetsåret 2000 hade Schneider en global omsättning på 8 750 miljoner euro. Bolagets omsättning för gemenskapsmarknaden avseende samma period var 4 095 miljoner euro.

14.
    Legrand är ett bolag som är bildat enligt fransk rätt. Bolaget är specialiserat på tillverkning och försäljning av elektroniska apparater för lågspänningsinstallation. Under verksamhetsåret 2000 hade Legrand SA en global omsättning på 2 791 miljoner euro. Bolagets omsättning för gemenskapsmarknaden avseende samma period var 1 684 miljoner euro.

15.
    Den 16 februari 2001 erhöll kommissionen en anmälan från Schneider och Legrand i enlighet med föreskrifterna i förordning nr 4064/89 angående Schneiderprojektet. Projektet avsåg ett offentligt bud om övertagande av samtliga aktier i Legrand som innehades av allmänheten.

16.
    Innan denna anmälan gjordes hade informella anmälningar inkommit den 12 december 2000 respektive den 5 januari 2001.

17.
    Parterna som lämnat denna anmälan inkom med en ny anmälan till kommissionen den 29 januari 2001.

18.
    Schneider och Legrand besvarade vidare 71 frågor som kommissionen hade skickat den 7 februari 2001. Dessa frågor var avsedda att komplettera den tredje anmälan.

19.
    Kommissionen drog slutsatsen att den anmälda företagskoncentrationen omfattades av bestämmelserna i förordning nr 4064/89 och att det förelåg allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknaden och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-området).

20.
    Den 30 mars 2001 antog kommissionen följaktligen ett beslut med stöd av artikel 6.1 c i förordning nr 4064/89 om att inleda den andra delen av undersökningsförfarandet beträffande den anmälda företagskoncentrationen.

21.
    Kommissionen riktade genom en skrivelse av den 6 april 2001 en begäran om upplysningar till Schneider och Legrand, med stöd av artikel 11.1 i förordning nr 4064/89.

22.
    Eftersom de två företagen inte hade inkommit till kommissionen med samtliga begärda upplysningar om de olika marknader som berördes av koncentrationen före utgången av svarsfristen den 18 april 2001, underrättade kommissionen vart och ett av dessa företag om ett beslut att begära upplysningar i den mening som avses i artikel 11.5 i förordning nr 4064/89, vilket fattats den 27 april 2001.

23.
    Den 25 juni 2001 hade kommissionen mottagit alla begärda upplysningar.

24.
    Schneider lämnade den 7 juni 2001 in villkoren för sitt offentliga bud till Conseil français des marchés financiers (det franska finansmarknadsrådet), som vid sitt möte den 14 juni samma år förklarade att det offentliga budet uppfyllde de föreskrivna formella kraven. Godkännande från Commission des opérations de bourse (börskommissionen) erhölls den 9 juni 2001.

25.
    Med hänvisning till att det enligt artikel 7.3 i förordning nr 4064/89 är tillåtet att genomföra offentliga bud som anmäls till kommissionen, under förutsättning att förvärvaren inte utövar sin rösträtt med stöd av berörda aktier, lade Schneider sitt offentliga bud den 21 juni 2001, och avslutade förvärvet den 25 juli samma år.

26.
    Den 3 augusti 2001 sände kommissionen, med tillämpning av artikel 13.2 i förordning nr 447/98, ett meddelande om anmärkningar till Schneider. Anmärkningarna avsåg att Schneider genom den anmälda koncentrationen skulle uppnå eller förstärka en dominerande ställning på vissa nationella sektoriella marknader.

27.
    Commission des opérations de bourse yttrade sig den 6 augusti 2001 över det slutliga resultatet av Schneiders offentliga bud om övertagande av aktierna i Legrand. Schneider hade därvid förvärvat 98,7 procent av aktierna i detta bolag.

28.
    Schneider ingav en rapport till kommissionen daterad den 14 augusti 2001 som hade framställts av professor L. Waverman och byrån ”National Economic Research Associates” för de anmälande parternas räkning (nedan kallad den första NERA-rapporten). I detta dokument undersöks definitionen av den sektoriella marknaden för elcentraler och integrerad försäljning av komponenter till elcentraler som bedrivs av Schneiders båda konkurrenter, det vill säga ABB och Siemens, samt konkurrenssituationen på marknaden för elcentraler i Italien, Spanien, Portugal och Danmark.

29.
    De anmälande parterna besvarade meddelandet om anmärkningar i en skrivelse som inkom den 16 augusti samma år.

30.
    Ett förhör hölls den 21 augusti 2001.

31.
    Ett möte hölls den 29 augusti 2001 mellan Schneider och kommissionens ansvariga avdelning i syfte att komma överens om vilka ändringar, i den mening som avses i artikel 8.1 i förordning nr 4064/89, som var nödvändiga för att lösa de av kommissionen påtalade konkurrensproblemen.

32.
    Schneider ingav den 14 september 2001, det vill säga den fastställda tidsfristens sista dag, sina förslag till åtaganden.

33.
    Kommissionen överlämnade den 18 september 2001 ett frågeformulär angående dessa förslag till övriga berörda företag.

34.
    Den rådgivande kommittén för koncentrationer sammanträdde den 19 september 2001 för att granska utkastet till slutligt beslut.

35.
    Schneider sände den 24 september 2001 kommissionen en ny version av ovannämnda åtaganden från den 14 september, som svar på kommissionens specifika begäran av den 22 september samma år.

36.
    Kommissionens tjänstemän sammankallade parterna till ett möte samma dag.

37.
    Schneider och Legrand redogjorde i en anmärkning som bifogades deras skrivelse av den 25 september 2001, riktad till den för konkurrensfrågor ansvarige kommissionsledamoten, för den totala överraskning som kommissionens ånyo negativa reaktion på deras nya förslag till åtaganden var för dem, eftersom dessa innebar att Legrand skulle dra sig tillbaka från marknaderna för komponenter till elcentraler i hela EES.

38.
    Den rådgivande kommittén för koncentrationer samlades på nytt den 28 september 2001 för att undersöka de föreslagna korrigerande åtgärderna och för att uttala sig om utkastet till beslut.

39.
    Kommissionen antog den 10 oktober 2001 ett beslut med stöd av artikel 8.3 i förordning nr 4064/89 (C(2001) 3014 slutlig (ärende COMP/M.2283 - Schneider- Legrand)) (nedan kallat det omtvistade beslutet).

40.
    Enligt artikel 1 i detta beslut gäller följande:

”Den koncentration som Schneider har anmält till kommissionen den 16 februari 2001, och som innebär att Schneider förvärvar ensam kontroll över Legrand, förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden och med EES-avtalets funktion.”

41.
    Beslutet innehåller en beskrivning av sektorn för elektrisk lågspänningsmateriel (punkt V A, med rubriken ”Förenlighet med den gemensamma marknaden”), en definition av de nationella sektoriella marknader som berörs av koncentrationen (punkt V B ), en analys av koncentrationen (punkt V C) och en bedömning av de åtgärder som Schneider har föreslagit, i syfte att lösa de konkurrensproblem som kommissionen har identifierat (punkt VI, med rubriken "Korrigerande åtgärder").

42.
    Den industrisektor som berörs av den anmälda koncentrationen omfattar utrustning i industribyggnader, kontorsbyggnader och bostadshus längre ut på nätet än deras anslutning till distributionsnäten för mellanspänning. Utrustningen kan delas in i tre kategorier som beskrivs i skäl 12 i beslutet.

43.
    För det första används lågspänningsställverk huvudsakligen för att förse de olika installationsnivåerna med energi och att skydda installationen och användaren mot överström och kortslutningar.

44.
    Dessa ställverk som i huvudsak består av ett kopplingsskåp och skyddskomponenter, som brytare, säkringar och allpoliga brytare kan indelas i tre olika grupper av produkter som motsvarar olika nivåer av eldistribution:

-    Huvudfördelningscentraler för anslutning av stora kontors- och industribyggnader till lågspänningsnätet.

-    Fördelningscentraler som används på ett våningsplan.

-    Gruppcentraler som används hos slutanvändare med små energibehov, som lägenhetsinnehavare.

45.
    För det andra används kabelhyllor och prefabricerade kanalskenfördelningar för elektriska kablar i källare, serviceschakt eller ovanför ett innertak i en byggnad.

46.
    För det tredje kan den elektriska utrustning som finns längre ut i nätet än i gruppcentralen delas in i sex produktkategorier (se särskilt skäl 302 i det omtvistade beslutet):

-    Ultraterminal utrustning som utgör den avslutande delen av den elektriska installationen (uttag, strömbrytare, etcetera).

-    Kontrollsystem för en specifik användning, som uppvärmning, i en särskild del av en byggnad.

-    Skyddssystem som säkerställer föremåls och personers säkerhet (alarmsystem, brandvarnare, nödbelysning, etcetera).

-    Datoranslutningar för kommunikationssystem (datoranslutningar, kopplingslådor).

-    Utrustning för anslutning och koppling längre ut i nätet än i gruppcentralerna.

-    Komponenter till kabelbackar (dolda kabelbackar, golvskåp, skyddsrör).

47.
    Den anmälda koncentrationen har även verkningar för andra slags produkter för industriellt bruk, bland annat utrustning för styrning och indikering, även kallade manöverpaneler och utrustning för överföring av elektricitet samt elektriska omvandlare.

48.
    Parterna har kommit överens om att dela upp industrisektorn i sektorer i enlighet med nedanstående tabell, som återges i skäl 14 i det omtvistade beslutet:

Segment Namn Produkter
Segment 1

Huvudfördelningscentraler Skåpkomponenter, brytare, säkringar, etc.
Segment 2

Fördelningscentraler Skåpkomponenter, brytare, säkringar, etc.
Segment 3

Kabelhyllor, kabelstegar, prefabricerade kanalsken-fördelningar Kabelhyllor, kabelstegar, prefabricerade kanalsken-fördelningar
Segment 4

Gruppcentraler Skåpkomponenter, brytare, säkringar, strömbrytare, allpoliga brytare
Segment 5A

Elektrisk utrustning efter gruppcentralen Kontrollsystem, system för säkerhet och skydd, komponenter för datornätverk
Segment 5B

Installationstillbehör Förgreningsdosor, fastsättningsdon och material för kabeldragning efter och före gruppcentralen
Segment 5 C

Kabelbackar Golvskåp, vägglister, skyddsrör
Industriella komponenter Produkter för transformation och distribution

Utrustning för styrning och indikering

Utrustning för att förse industriell utrustning med växelström eller likström.

Kopplingsutrustning för kontroll av industriell utrustning

49.
    Utbud och efterfrågan på den berörda utrustningen inbegriper sex olika typer av aktörer.

50.
    Tillverkare som Schneider och Legrand är industrikoncerner som producerar den ifrågavarande elektriska utrustningen.

51.
    Grossisterna är lokala distributörer som köper av tillverkare och erbjuder elinstallatörer och elmontörer den nödvändiga utrustningen för att utföra en elektrisk installation.

52.
    Elmontörerna är fackmän som sätter ihop de olika elektriska komponenterna i en elcentral i en byggnad. I praktiken har de fyra funktioner:

-    Planering och anpassning av centralerna till de särskilda behoven för varje installation.

-    Inköp och sammanfogning av delarna till centralen (skåpkomponenter, brytare, säkringar, etcetera).

-    Kabeldragning i centralen.

-    Kontroll av att installationen fungerar korrekt.

53.
    Elmontörerna levererar därefter de färdiga skåpen till elinstallatören som installerar dem hos den slutliga kunden. I praktiken arbetar elmontörerna främst med huvudfördelningscentraler och andra fördelningscentraler. Gruppcentralerna anpassas i allmänhet och sätts ihop direkt av elinstallatörerna.

54.
    Elinstallatörerna är fackmän som installerar den elektriska lågspänningsmaterielen hos den slutliga kunden.

55.
    Projektledarna är de arkitekter, byggkonsulter, bolag som utför byggnadsprojekt och offentliga byggnads- och anläggningsarbeten (BTP) eller fastighetsbolag som ansvarar för projekt där elektrisk materiel installeras.

56.
    De slutliga kunderna är personer eller företag som äger den byggnad i vilken den elektriska materielen installeras. Enligt en traditionell uppdelning kan de slutliga kunderna uppdelas i två stora kategorier: industriföretag och byggnadsföretag. Byggnadssektorn uppdelas ibland i sin tur i en kontorssektor och en bostadssektor.

57.
    Kommissionen anser i skäl 782 i det omtvistade beslutet att den planerade koncentrationen kommer att förstärka en dominerande ställning med följden att konkurrensen kommer att hämmas på följande marknader:

-    Marknaden för effektbrytare (MCCB), dvärgbrytare och skåp avsedda för gruppcentraler i Italien.

-    Marknaden för dvärgbrytare, allpoliga brytare och skåp avsedda för gruppcentraler i Danmark, Spanien, Italien och Portugal.

-    Marknaden för kretsbrytare i Frankrike och Portugal.

-    Marknaden för kabelhyllor och kabelstegar i Förenade kungariket.

-    Marknaden för uttag och strömbrytare i Grekland.

-    Marknaden för vattenskyddad utrustning i Spanien.

-    Marknaden för utrustning för anslutning och koppling i Frankrike.

-    Marknaden för elektriska omvandlare i Frankrike.

-    Marknaden för utrustning för styrning och indikering i Frankrike.

58.
    Kommissionen anser även i skäl 783 i det omtvistade beslutet att den planerade koncentrationen kommer att förstärka en dominerande ställning med följden att konkurrensen kommer att hämmas på följande marknader:

-    Marknaden för effektbrytare (MCCB), dvärgbrytare och skåp avsedda för gruppcentraler i Frankrike.

-    Marknaden för dvärgbrytare, allpoliga brytare och skåp avsedda för gruppcentraler i Frankrike.

-    Marknaden för uttag och strömbrytare i Frankrike.

-    Marknaden för vattenskyddad utrustning i Frankrike.

-    Marknaden för centralmatade nödbelysningssystem och självfungerande nödbelysnings- och nödkraftssystem i Frankrike.

59.
    Kommissionen har slutligen anfört att de av Schneider föreslagna åtagandena inte kommer att lösa de konkurrensproblem som identifieras i beslutet.

60.
    Schneider ingav en andra rapport till kommissionen, som upprättats av byrån NERA i december 2001 (nedan kallad den andra NERA-rapporten), angående efterfrågeelasticiteten för elcentralkomponenter, elinstallatörernas märkestrohet, distributionsstrukturen i Italien, Spanien, Portugal och Danmark, vad som kännetecknar den integrerade försäljning av komponenter till elcentraler som bedrivs av ABB och Siemens och slutligen den sektoriella marknadsdefinition för elcentraler som skall tas under övervägande.

Förfarandet inför förstainstansrätten

61.
    Genom anmälan som inkom till förstainstansrättens kansli den 13 december 2001, väckte Schneider talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet.

62.
    Schneider ingav genom särskild handling en begäran om att målet skulle behandlas skyndsamt i enlighet med artikel 76 a i förstainstansrättens rättegångsregler.

63.
    Förstainstansrätten avslog den 23 januari 2002 denna begäran med hänsyn till målets karaktär, särskilt omfattningen av ansökan i målet med bifogade dokument.

64.
    Den 5 april 2002 hölls ett informellt möte med företrädare för parterna, inför ordföranden för första avdelningen och referenten.

65.
    Förstainstansrätten (första avdelningen) beslutade den 3 maj 2002, efter att ha hört kommissionen, att bifalla Schneiders begäran om skyndsam handläggning, med beaktande av denna parts bekräftelse av att den förkortade version av ansökan som hade överlämnats den 12 april 2002 ersatte den ursprungliga ansökan.

66.
    Genom beslut av den 6 maj 2002 tilläts Republiken Frankrike att intervenera till stöd för Schneiders yrkanden.

67.
    Kommissionen ingav den 16 maj 2002 en ny version av sitt svaromål, som ingivits tidigare, anpassad till innehållet i den förkortade ansökan.

68.
    Genom beslut av den 7 juni 2002 tilläts Comité d'entreprise de la SA Legrand (företagsrådet i bolaget Legrand) och Comité européen du groupe Legrand (europeiska företagsrådet i koncernen Legrand) att intervenera i målet, till stöd för kommissionens yrkanden.

69.
    På grundval av referentens rapport beslutade förstainstansrätten att inleda det muntliga förfarandet, varvid rätten såsom en processledande åtgärd enligt artikel 64 i rättegångsreglerna ställde frågor till parterna. Parterna besvarade dessa frågor.

70.
    Parterna utvecklade sin talan och svarade på förstainstansrättens frågor vid förhandlingen som ägde rum den 10 juli 2002.

Parternas yrkanden

71.
    Schneider har med stöd av Republiken Frankrike yrkat att förstainstansrätten skall

-    i första hand ogiltigförklara det omtvistade beslutet och slå fast att artikel 10.5 i förordning nr 4064/89 inte är tillämplig,

-    i andra hand ogiltigförklara det omtvistade beslutet,

-    i mån av behov, förbehålla sökanden rätten att begära att alla andra processledande åtgärder och utredningsåtgärder vidtas som den finner nödvändiga för att fastställa de faktiska omständigheterna och analysera den omtvistade koncentrationen,

-    förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i deras helhet.

72.
    Kommissionen har med stöd av Comité d'entreprise de la SA Legrand och Comité européen du groupe Legrand yrkat att förstainstansrätten skall

-    ogilla talan,

-    förplikta Schneider att ersätta rättegångskostnaderna.

Rättslig bedömning

73.
    De argument som Schneider har utvecklat till stöd för sin talan kan delas upp i olika grunder som, för att förenkla framställningen, skall betraktas som grundade på överträdelser av förfarandebestämmelserna i artikel 10.3 i förordning nr 4064/89, på uppenbara fel som kommissionen begått vid sin bedömning av verkningarna dels av den anmälda koncentrationen, dels av de åtaganden som Schneider lade fram för att göra koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden, respektive på åsidosättande av rätten till försvar.

Överträdelse av förfarandebestämmelserna

Den första grunden: Huruvida kommissionen åsidosatt artikel 10.3 i förordning nr 4064/89

- Parternas argument

74.
    Inom ramen för denna grund, som Schneider har åberopat i första hand, görs gällande att kommissionen enligt artikel 10.3 i förordning nr 4064/89 förfogade över en tidsfrist på fyra månader räknat från den 30 mars 2001, det vill säga den dag då den andra fasen av förfarandet inleddes, för att konstatera huruvida koncentrationen var förenlig med den gemensamma marknaden.

75.
    Denna tvingande tidsfrist löpte enligt Schneider ut den 10 augusti 2001, med tillämpning av bestämmelserna i förordning nr 447/98 om beräkning av tidsfrister, således före kommissionens antagande av det omtvistade beslutet den 10 oktober 2001.

76.
    Under dessa förhållanden borde den omtvistade koncentrationen ha ansetts förenlig med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 10.6 i förordning nr 4064/89.

77.
    Kommissionen åberopade emellertid att den fyramånadersfrist som föreskrivs i artikel 10.4 i förordning nr 4064/89 undantagsvis skulle avbrytas, eftersom kommissionen, på grund av omständigheter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt, har varit tvungen att begära upplysningar genom beslut i enlighet med artikel 11.5 i förordning nr 4064/89.

78.
    I det beslut av den 27 april 2001 som riktades till Schneider (se punkt 22 ovan) beordrades företaget att lämna kommissionen en rad upplysningar som kommissionen genom skrivelse av den 6 april 2001 redan hade begärt skulle inges den 18 april 2001. De mycket stränga villkor som uppställs i artikel 10.4 i förordning nr 4064/89 för att fyramånadersfristen skall avbrytas var emellertid inte uppfyllda.

79.
    Fristen kan enligt Schneider avbrytas endast i undantagsfall och ett sådant avbrott är inte en nödvändig följd av varje beslut att begära upplysningar. I förevarande mål var kommissionen skyldig att anta ett sådant beslut, inte på grund av omständigheter för vilka ett av de företag som deltog i koncentrationen var ansvarigt för utan på grund av att det i skrivelsen med begäran om upplysningar av den 6 april 2001 hade fastställts en tidsfrist på fem dagar för att besvara 322 frågor. Dessa frågor medförde att 300 000 uppgifter insamlades vars senare användning vid bedömningen av koncentrationen återstår att visa.

80.
    Kommissionen skapade således en omständighet som den senare använde sig av för att motivera antagandet av ett beslut om att begära upplysningar med den verkan att tidsfristen avbröts.

81.
    Schneider har anfört att kommissionen i skäl 8 i det omtvistade beslutet har lagt artikel 10.4 i förordning nr 4064/89 till grund för att avbryta tidsfristen, medan beslutet om att begära upplysningar av den 27 april 2001 härvidlag baseras på artikel 9 i förordning nr 447/98.

82.
    Kommissionen kan inte som grund för att avbryta fyramånadersfristen åberopa att det i artikel 9 i förordning nr 447/98, till skillnad från i artikel 10.4 i förordning nr 4064/89, inte nämns att tidsfristen endast kan avbrytas i undantagsfall och att det är nödvändigt att visa att det föreligger omständigheter för vilka ett av de företag som deltar i koncentrationen är ansvarigt. Förordning nr 447/98 kan inte medföra att undantag görs från bestämmelserna i den grundläggande förordningen 4064/89 då den innehåller tillämpningsföreskrifter till denna.

83.
    Den omständigheten att Schneider inte väckte talan direkt mot beslutet att begära upplysningar av den 27 april 2001 har enligt detta bolag ingen inverkan på huruvida talan avseende denna grund kan upptas till sakprövning. Beslutet att avbryta fristen på fyra månader utgör en rättsakt utan något specifikt materiellt innehåll som rör företags rättigheter. Denna analys ändras inte av att det i beslutet av den 27 april 2001 anges att detta skulle kunna bli föremål för en talan om ogiltigförklaring. I artiklarna i beslutet nämns inte avbrottet i fyramånadersfristen och Schneider kunde i vart fall inte göra gällande att företaget hade ett tillräckligt intresse av att begära ogiltigförklaring av detta beslut.

84.
    För det fall att rätten skulle finna den första grunden styrkt har Schneider vidare begärt att den med stöd av artikel 241 EG skall fastställa att artikel 10.5 i förordning nr 4064/85 inte är tillämplig. Enligt den bestämmelsen skall de i denna förordning fastställda tidsfristerna börja löpa på nytt från och med den dag då en dom avkunnas genom vilken ett kommissionsbeslut ogiltigförklaras. Om tidsfristerna skulle börja löpa på nytt i en situation där ett beslut om en företagskoncentrations förenlighet med den gemensamma marknaden skall anses ha fattats, skulle det rättsstridiga handlandet inte endast undgå påföljd utan tillåtas fortgå, eftersom följden skulle bli att kommissionen förfogade över en förnyad tidsfrist för att anta ett nytt beslut.

85.
    Kommissionen har åberopat att det är uppenbart att talan inte kan upptas till sakprövning såvitt den avser att beslutet av den 27 april 2001 är rättsstridigt, eftersom det inte har väckts någon talan om ogiltigförklaring av detta beslut inom härför föreskriven tidsfrist (domstolens dom av den 30 januari 1997 i mål C-178/95, Wiljo, REG 1997, s. I-585, punkt 19).

86.
    Beslutet om att begära upplysningar av den 27 april 2001, som antogs i enlighet med artikel 11.5 i förordning nr 4064/89, utgör en rättsakt som kan bli föremål för talan om ogiltigförklaring. Schneider hade vidare ett intresse av att direkt begära ogiltigförklaring av detta beslut.

87.
    Talan kan i vart fall inte bifallas på denna grund eftersom själva beslutet är förenligt med bestämmelserna i förordning nr 4064/89 och förordning nr 447/98. De upplysningar som begärts var särskilt nödvändiga för undersökningen, och kommissionen var skyldig att anta detta beslut med anledning av en försening för vilken de anmälande parterna var ansvariga.

88.
    Frågan huruvida en tidsfrist är rimlig skall enligt kommissionen bedömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet (förstainstansrättens dom av den 22 oktober 1997 i de förenade målen T-213/95 och T-18/96, SCK och FNK mot kommissionen, REG 1997, s. II-1739), och kommissionen är skyldig att iaktta strikta tidsfrister.

89.
    Skrivelsen med begäran om upplysningar av den 6 april 2001 utgör endast den logiska följden av diverse förfrågningar som kommissionen gjort sedan förfarandets början, vilka ett företag som Schneider borde besvara med all den snabbhet som krävs av en normalt aktsam aktör.

90.
    Verkningarna av beslut att begära upplysningar i den mening som avses i artikel 11.5 i förordning nr 4064/89 är desamma enligt artikel 10.4 i förordning nr 4064/89 och artikel 9 i förordning nr 447/98. Det är möjligt att åberopa såväl den ena som den andra av dessa båda bestämmelser.

91.
    Under dessa förhållanden saknar den omständigheten konsekvenser att beslutet av den 27 april 2001 i skäl 10 har artikel 9 i förordning nr 447/98 som rättslig grund och att det omtvistade beslutet i skäl 8 har artikel 10.4 i förordning nr 4064/89 som rättslig grund.

92.
    Vidare anser kommissionen att den invändning om rättsstridighet som har framställts mot artikel 10.5 i förordning nr 4064/89, enligt vilken de i denna förordning fastställda tidsfristerna skall börja löpa på nytt från och med dagen för avkunnandet av en dom innebärande ogiltigförklaring är för tidigt väckt och således inte kan prövas.

93.
    Det skulle i vart fall vara logiskt, eller till och med oundgängligt, att förordning nr 4064/89 innehöll en bestämmelse som reglerade verkningarna för dessa tidsfrister av att domstolen ogiltigförklarat ett beslut som grundar sig på denna förordning.

- Förstainstansrättens bedömning

94.
    Det omtvistade avbrottet i den fyramånadersfrist inom vilken kommissionen hade att fatta sitt beslut avser tidsperioden mellan den 19 april 2001, det vill säga dagen efter det att den frist löpte ut som fastställts i kommissionens begäran om upplysningar av den 6 april 2001, och den 25 juni samma år, det vill säga den dag då kommissionen anser sig ha mottagit alla begärda upplysningar.

95.
    Det är ostridigt att om avbrottet i tidsfristen skulle betraktas som rättsenligt meddelades det omtvistade beslutet av den 10 oktober 2001 inom fyramånadersfristen, med hänsyn till regeln om beräkning av arbetsdagar, vilken frist började löpa den 30 mars 2001, det vill säga den dag då förfarandet inleddes. Om avbrottet skulle anses rättsstridigt har kommissionen däremot inte antagit ett beslut i enlighet med artikel 8.3 inom den föreskrivna tidsfristen.

96.
    Ett sådant avbrott, som enligt förordning nr 4064/89 endast kan komma i fråga i undantagsfall, förutsätter att kommissionen har tvingats att begära upplysningar via ett beslut, med anledning av omständigheter som en av parterna i koncentrationen är ansvarig för.

97.
    Kommissionen har härvidlag i skäl 7 i beslutet av den 27 april 2001 anfört att de upplysningar som den begärde i skrivelsen av den 6 april 2001 var nödvändiga i den mening som avses i artikel 11.1 i förordning nr 4064/89 för att den föreslagna transaktionens förenlighet med den gemensamma marknaden skulle kunna prövas och i synnerhet för att de anmälande parternas ställning på de olika berörda sektoriella marknaderna skulle kunna bestämmas.

98.
    Schneider har inte på allvar bestridit att dessa uppgifter var nödvändiga eftersom företaget endast har hävdat att det återstår att visa att de har kommit till användning senare vid bedömningen av den anmälda koncentrationen.

99.
    Det är vidare ostridigt att de anmälande parterna inte har iakttagit den svarsfrist som fastställts till den 18 april 2001, i skrivelsen av den 6 april 2001. Såsom framgår av skäl 4 i beslutet att begära upplysningar av den 27 april 2001, informerade de anmälande parterna kommissionen genom skrivelse av den 23 april 2001 att de inte kunde iaktta denna svarsfrist.

100.
    Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall (se särskilt punkterna 15-18 ovan) och kravet på skyndsamhet, vilket karaktäriserar förordning nr 4064/89, anser förstainstansrätten, trots det stora antal frågor som ställdes, att den svarsfrist som fastställdes i skrivelsen av den 6 april 2001 och som löpte ut den 18 april samma år var rimlig.

101.
    Skrivelsen med begäran om upplysningar av den 6 april 2001 var en följd av en rad kontakter och samtal mellan de anmälande parterna och kommissionen vilka hade påbörjats redan den 8 december 2000. Under denna period hade de anmälande parterna redan vid ett flertal tillfällen givits möjlighet att besvara en informell begäran om upplysningar.

102.
    De i skrivelsen av den 6 april 2002 begärda upplysningarna var av samma art som de upplysningar som redan hade tillhandahållits under den informella prövningsfasen och borde således normalt ha varit tillgängliga med kort varsel inom ett företag av Schneiders storlek.

103.
    För övrigt har inte de anmälande parterna omedelbart protesterat mot omfattningen av den information som begärdes i skrivelsen med begäran om upplysningar av den 6 april 2001, eftersom de inte reagerade förrän genom ovannämnda skrivelse av den 23 april 2001.

104.
    Det förefaller således inte som om kommissionen gjorde fel när den anmodade de anmälande parterna att tillhandahålla de begärda upplysningarna genom ett beslut som antogs på grundval av artikel 11.5 i förordning nr 4064/89.

105.
    Denna slutsats påverkas inte av att de anmälande parterna den 23 april 2001, det vill säga fem dagar efter det att den i skrivelsen med begäran om upplysningar av den 6 april fastställda svarsfristen hade löpt ut, föreslog att fristen skulle förlängas till den 29 april samma år.

106.
    Under sådana förhållanden kan den fyramånadersfrist som anges i artikel 10.3 i förordning nr 4064/89 ”i undantagsfall avbrytas” enligt den tvingande ordalydelsen i punkt 4 i denna artikel. Användningen av uttrycket ”i undantagsfall” hindrar inte att ett beslut om att begära upplysningar, som kommissionen på ett korrekt sätt har riktat till ett anmälande företag, automatiskt får till följd att fyramånadersfristen avbryts, räknat från den dag då det konstaterades att nödvändig information inte tillhandahållits fram till den dag då denna information lämnats.

107.
    Det kan inte hävdas att det härvidlag föreligger någon motsägelse mellan ordalydelsen i artikel 10.4 i förordning nr 4064/89 och artikel 9 i förordning nr 447/98.

108.
    Kommissionen hade således rättsligt stöd för att i skäl 10 i beslutet av den 27 april 2001 göra följande precisering:

”Enligt artikel 9 i förordning nr 447/98 avbryts de tidsfrister som anges i artikel 10.1 och 10.3 i förordning nr 4064/89 när kommissionen fattar ett beslut enligt artikel 11.5 i samma förordning, under perioden från det att den tidsfrist som fastställts i begäran om upplysningar har löpt ut till dess att de fullständiga och korrekta upplysningar som erfordras enligt beslutet har mottagits.”

109.
    Argumentet om att det således har skett en avvikande och rättsstridig tillämpning av grundregeln i förordning nr 4064/89 är inte övertygande. Den undantagskaraktär som avbrytandet av fristen således har enligt förordningen hänför sig till att det kan förekomma omständigheter som gör det möjligt att fatta ett beslut om att begära upplysningar och att motta upplysningar och inte till konsekvenserna av ett sådant beslut. Schneider har dock såsom framgår av ovanstående redogörelse inte lyckats visa att detta beslut var rättsstridigt.

110.
    Eftersom kommissionen med giltig verkan kunde fatta beslutet av den 27 april 2001, som fick till följd att den fyramånadersfrist som kommissionen tilldelats för att avgöra huruvida den anmälda koncentrationen var förenlig med den gemensamma marknaden avbröts, är det omtvistade beslutet inte rättsstridigt i detta avseende.

111.
    Under dessa förhållanden skall talan i den del den avser den första grunden ogillas utan att det finns anledning att uttala sig om dess upptagande till sakprövning i den mån som den innebär ett indirekt ifrågasättande av giltigheten av beslutet av den 27 april 2001.

112.
    Vad beträffar den invändning om rättsstridighet som riktats mot artikel 10.5 i förordning nr 4064/89, på grund av att det där föreskrivs att nya frister börjar löpa om ett beslut om oförenlighet ogiltigförklaras, har den endast framställts för det fall att förstainstansrätten bifaller talan på den grunden att avbrytandet av fyramånadersfristen var rättsstridigt. Det är således inte nödvändigt att rätten prövar denna fråga.

113.
    Även om talan hade bifallits på den grunden, skulle denna invändning om rättsstridighet inte kunnat prövas eftersom kommissionen på detta stadium inte hade fattat något beslut mot Schneider som baserades på den bestämmelse som avses med invändningen (se, för ett liknande resonemang domstolens dom av den 5 oktober 2000, i de förenade målen C-432/98 P och C-433/98 P, rådet mot Chvatal m.fl., REG 2000, s. I-8535, punkt 33).

Grunder avseende kritik av kommissionens bedömning av den anmälda koncentrationens verkningar

114.
    Schneider har för det andra påstått att anmärkningarna om att det skapas en dominerande ställning saknar motivering. Vidare är beslutet behäftat med uppenbara fel i fråga om metod och bedömning och uppfyller inte de krav som uppställs i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89 för att koncentrationen skall kunna betraktas som oförenlig med den gemensamma marknaden. Det omtvistade beslutet är således behäftat med väsentliga formfel som motiverar att det ogiltigförklaras.

115.
    Innan rätten företar en prövning av de olika grunder som hänför sig till denna rubrik skall den beskriva huvudlinjerna i det ekonomiska resonemang på vilket kommissionen baserar sin analys av den anmälda koncentrationens verkningar.

116.
    Enligt skäl 488 i beslutet skall prövningen av vad som främst är betecknande för konkurrensen på elcentralmarknaden, vilken ingår i den inledande delen av kommissionens analys av den omtvistade koncentrationens verkningar (punkt V C1.1. i det omtvistade beslutet) ”tillämpas mutatis mutandis på andra marknader för produkter som berörs av den anmälda koncentrationen, med förbehåll för specifika överväganden ... som tas upp i de avsnitt som behandlar ifrågavarande produkter”.

117.
    Inom ramen för den generella analys som presenteras i skälen 489-520 framhåller kommissionen den låga priskänsligheten hos efterfrågan på elektrisk lågspänningsmateriel. Dels påverkas inte beslut om att inleda byggnads- eller ombyggnadsprojekt av priset på elektrisk materiel som oftast endast utgör en liten del av den totala kostnaden för projektets genomförande. Dels motsvarar den elektriska materielen endast 20 procent av värdet på hela elinstallationen, och de 80 procent som återstår är huvudsakligen arbetskostnader. Följaktligen skulle en prisökning på all elmateriel endast få en svag inverkan eller inte någon inverkan alls på efterfrågan.

118.
    Kommissionen anser också att elinstallatörerna och elmontörerna uppvisar en påtaglig märkestrohet och inte gärna överger sin tillverkares varumärke även om konkurrerande producenter erbjuder lägre priser.

119.
    Kommissionen har emellertid preciserat att denna märkestrohet inte är absolut. Så länge som ett varumärke utgör en garanti för kvalitet och omedelbar tillgång till elektrisk lågspänningsmateriel är det inte lätt för de övriga tillverkarna att erövra kunderna ens med överlägsna produkter och/eller lägre priser. Om däremot ett varumärke inte längre tillgodoser elinstallatörernas och elmontörernas väsentliga krav kan det snabbt förlora deras företroende och det är då svårt att återfå detta.

120.
    Även om ett varumärke, genom att det fortsätter att vara ett av elektrikernas främsta val, utgör ett starkt hinder mot inträde på marknaden eller mot tillverkarnas spridning på andra sektoriella marknader, utgör omfattningen av produktsortimentet enligt kommissionen en ytterligare faktor som bidrar till tillverkarens framgång. Denna önskan hos de berörda att utvidga sitt produktsortiment svarar för övrigt mot grossisternas önskan att gynna de tillverkare som förfogar över ett brett produktsortiment i syfte att optimera sina kostnader.

121.
    Såsom framgår av skäl 71 står grossisterna för 80-90 procent av avsättningsmöjligheterna för andra typer av elektrisk materiel som berörs av den anmälda transaktionen.

122.
    Vidare har de tillverkare som förfogar över breda produktsortiment en fördel på distributionsnivå på grund av de olika rabatter som de erbjuder grossisterna och som motsvarar en betydande del av grossisternas omsättning (se skäl 589). Således utgörs beräkningsunderlaget för så kallade ”mängdrabatter” av värdet på försäljningen av all elektrisk lågspänningsmateriel (skäl 587).

123.
    Även om de kriterier som styr grossisternas inköpsval givetvis måste vara förenliga med kundernas preferenser, uppsöker grossisterna de leverantörer som förfogar över bredast möjliga produktsortiment (skäl 81).

124.
    Den genom fusionen bildade enheten kommer enligt kommissionens uppfattning att få en dominerande ställning i distributionshänseende, med anledning av dess förmåga att förstärka sin befintliga ställning, till nackdel för konkurrenterna, tack vare sin unika geografiska täckning, sina privilegierade relationer till grossisterna, sitt enastående produktsortiment samt sitt ojämförliga utbud av varumärken.

125.
    Med hänsyn till den fragmenterade efterfrågan från elmontörer och elinstallatörer och deras trohet mot de mest kända varumärkena kommer den nya koncernen att kunna genomdriva prishöjningar utan att dessas verkan kommer att neutraliseras av motsvarande förluster av marknadsandelar (skälen 592 och 688).

126.
    Kommissionen drar slutsatsen att koncentrationens verkningar riskerar att bli särskilt betydande för prisnivån på elcentraler (skäl 612), kabelhyllor och kabelstegar (skäl 641) samt ultraterminal elektrisk utrustning (skäl 688).

Den andra grunden: Huruvida det ekonomiska resonemang som ligger till grund för analysen av koncentrationens verkningar är felaktigt

- Parternas argument

127.
    Schneider har för det första påstått att kommissionen, för att komma fram till slutsatsen att den genom fusionen bildade enheten skulle ha förmågan att agera oberoende av övriga aktörer och följaktligen kunna höja priserna, har använt sig av kriteriet låg priskänslighet med avseende på den allmänna efterfrågan på elektrisk lågspänningsmateriel. Detta kriterium har dock ingen relevans för bedömningen av konkurrensstrukturerna på var och en av de olika sektoriella marknaderna.

128.
    Det är tvärtom lämpligt att basera sig på den inneboende elasticiteten hos den prislista som ett företag erbjuder. I den andra NERA-rapporten fastställs inte härvidlag att de reklamkampanjer som tillverkarna lanserat till förmån för en artikel skulle medföra att försäljningen ökade till nackdel för konkurrenterna.

129.
    Kommissionen har erinrat om att den i skälen 517-519 har angivit att den allmänna efterfrågan på elektrisk lågspänningsmateriel är föga priskänslig eller oelastisk eftersom den till stor del bestäms av yttre faktorer.

130.
    Oenigheten mellan kommissionen och Schneider rör således priskänsligheten hos den efterfrågan som riktas mot varje tillverkare. Denna fråga hör i själva verket ihop med frågan om troheten mot tillverkarens varumärken.

131.
    Kommissionen anser att det inte har visats i någon av de båda NERA-rapporterna att reklamkampanjerna gjorde det möjligt för företagen att ta kunder från sina konkurrenter. Inte desto mindre skulle dessa åtgärder, trots den låga elasticiteten vad gäller efterfrågan, kunna främja att nya produkter lanseras och säkerställa det nödvändiga upprätthållandet av konsumenternas märkestrohet.

132.
    Schneider har i andra hand hävdat att kommissionen inte utan att motsäga sig själv samtidigt kan hävda dels att elmontörernas och elinstallatörernas betydande märkestrohet är en faktor som gör det möjligt för konkurrenterna att bättre hävda sig mot den anmälda koncentrationen, dels att märkestroheten utgör ett betydande hinder mot inträde på marknaden som måste beaktas vid analysen av koncentrationens konkurrensbegränsande verkningar.

133.
    Kommissionen har erinrat om att enligt skäl 499 saknar graden av märkestrohet betydelse för bedömningen av den dominerande ställningen och denna märkestrohet är inte absolut utan endast betydande. Den kan således inte utgöra ett oöverstigligt skydd för befintliga konkurrenter (skäl 494). Resonemanget varken undergrävs - eller motsägs - av det faktum att märkestroheten utgör ett hinder mot potentiella konkurrenters inträde på marknaden.

- Förstainstansrättens bedömning

134.
    Förstainstansrätten konstaterar för det första att enligt vad som framgår av den andra NERA-rapporten har Schneider inte ifrågasatt den låga elasticiteten i fråga om den allmänna efterfrågan på elektrisk lågspänningsmateriel. Oenigheten mellan parterna gäller således enligt Schneider endast nödvändigheten av att ta hänsyn till en eventuell korselasticitet mellan tillverkarna vid bedömningen av konkurrensstrukturerna på de olika marknaderna för elektrisk lågspänningsmateriel.

135.
    Det framgår av redogörelsen för Schneiders argument att den sistnämnda frågan är intimt förbunden med frågan om elmontörernas och elinstallatörernas märkestrohet. I punkt 2.1.2 i den andra NERA-rapporten dras således av den ökade försäljningen av artiklar till rabatterade priser slutsatsen att kunder, sådana som elmontörer och elinstallatörer, snabbt byter varumärke när priserna på elektrisk materiel förändras.

136.
    Schneider har dock inte ifrågasatt riktigheten av skäl 22 enligt vilket de direkta inköpen hos tillverkarna görs av grossisterna, vars låga priskänslighet, som framhållits av kommissionen - särskilt i skäl 650, Schneider inte har behandlat.

137.
    Det verkar inte heller som om Schneider har kritiserat skäl 70, enligt vilket endast kunder som stora industriföretag och stora elinstallationsfirmor som finns inom segmentet huvudfördelningscentraler, där grossister saknas, kan ha intresse av att köpa sina produkter direkt från tillverkarna.

138.
    Under dessa förhållanden förefaller vissa tillverkares ökade försäljning av rabatterade produkter, under förutsättning att den är till konkurrenternas nackdel, inte i sig kunna medföra att elmontörernas och elinstallatörernas av kommissionen framhållna betydande märkestrohet ifrågasätts.

139.
    Det är nämligen inte otänkbart att den ökade försäljningen av produkter som tillverkarna säljer med rabatt kan tillskrivas grossisternas inköp.

140.
    Således måste inte nödvändigtvis slutsatsen dras av den ökade försäljningen av produkter till rabatterade priser, att elmontörer och elinstallatörer är mer benägna att snabbt byta varumärke och följaktligen inte heller att det föreligger hög korselasticitet vad gäller efterfrågan från dessa aktörer.

141.
    Det får således anses utrett att elmontörer och elinstallatörer uppvisar stor lojalitet mot de varumärken som tillverkarna av elektrisk lågspänningsmateriel saluför, såsom framhållits av kommissionen.

142.
    Under dessa förhållanden har Schneider inte visat att kommissionen för att kunna bedöma verkningarna av den anmälda koncentrationen med orätt använde sig av ett kriterium avseende priskänslighet hos den allmänna efterfrågan på elektrisk lågspänningsmateriel, i stället för att basera sig på en icke visad korselasticitet hos den efterfrågan som härrör från elmontörer och elinstallatörer.

143.
    Förstainstansrätten konstaterar för det andra att det inte är uteslutet att elmontörernas och elinstallatörernas betydande märkestrohet kan göra det svårt för en ny konkurrent att etablera sig på en nationell sektoriell marknad.

144.
    Det är emellertid inte oförenligt med detta att märkestroheten, denna gång riktad mot en tillverkare som redan finns på den berörda marknaden, även kan utgöra en faktor som gör det möjligt för en sådan tillverkare att bättre stå emot verkningarna av den omtvistade koncentrationen.

145.
    Det förefaller således inte som om kommissionen har gjort en inkonsekvent bedömning av elektrikernas märkestrohet.

146.
    Under dessa förhållanden kan talan inte vinna bifall på denna grund.

Den tredje grunden: Huruvida kommissionen har missbedömt den ställning som den genom fusionen bildade enheten skulle erhålla

- Parternas argument

147.
    Schneider har erinrat om att kommissionen har avgränsat de olika produktmarknader som berörs av den anmälda koncentrationen land för land, trots att de anmälande parterna under det administrativa förfarandet hävdade att vissa sektoriella marknader hade en europeisk dimension.

148.
    Schneider har utan att kommentera denna avgränsning förebrått kommissionen att den i punkt V C i det omtvistade beslutet gjorde en övergripande analys av den anmälda koncentrationens verkningar på europeisk nivå, i stället för att analysera varje land för sig på grundval av den avgränsning av produktmarknaderna som fastställs i punkt V B i det omtvistade beslutet.

149.
    Denna övergripande analys har föranlett kommissionen att beteckna den nya enheten som ”ledande i Europa” och att dra slutsatsen att den har en rad betydande fördelar i jämförelse med sina konkurrenter, bland annat den omfattande geografiska täckningen, relationerna till grossisterna, det breda produktsortimentet och det stora utbudet av varumärken.

150.
    Kommissionen kan emellertid inte förebrå den framtida enheten att den kommer att bli den obestridde ledaren i Europa, när den strikt nationella avgränsningen av marknaderna som kommissionen har gjort tvärtom visar att de konkurrensproblem som har identifierats har snäva geografiska gränser.

151.
    Kommissionen har hävdat att dess slutsats att den anmälda koncentrationen kommer att leda till att en ledande ställning skapas eller förstärks enbart baserar sig på en analys av koncentrationens verkningar i vart och ett av de berörda länderna, oavsett huruvida dessa verkningar är gemensamma för samtliga nationella marknader eller specifika för en enda eller flera av dem.

152.
    Kommissionen har förnekat att den har försökt visa att den genom fusionen bildade enheten kommer att ha en dominerande ställning på någon sektoriell marknad av europeisk dimension eller att den kommer att inneha en ledande ställning i Europa. Kommissionen har betonat att den genom fusionen bildade enheten särskilt har åtnjutit förmånen av en unik geografisk täckning samt av ett produktsortiment och ett utbud av varumärken som är väsentligt mer omfattande än konkurrenternas.

- Förstainstansrättens bedömning

153.
    Såsom framgår av punkt 8 i kommissionens tillkännagivande om definitionen av en relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, 1997, s. 5, punkt 7), omfattar den relevanta geografiska marknaden det område inom vilket de berörda företagen tillhandahåller de relevanta produkterna eller tjänsterna inom vilket konkurrensvillkoren är tillräckligt likartade och som kan skiljas från angränsande geografiska områden framför allt på grund av väsentliga skillnader i konkurrensvillkoren.

154.
    Domstolen har bekräftat att den geografiska marknaden utgörs av en bestämd geografisk zon inom vilken den ifrågavarande produkten saluförs och inom vilken konkurrensvillkoren är så homogena för samtliga ekonomiska aktörer att det är möjligt att göra en rimlig bedömning av den anmälda företagskoncentrationens effekter på konkurrensen (domstolens dom av den 31 mars 1998 i de förenade målen C-68/94 och C-30/95, Frankrike m.fl. mot kommissionen, REG 1998, s. I-1375, punkt 143).

155.
    I punkt V B i det omtvistade beslutet, under rubriken ”Definition av de relevanta marknaderna”, har kommissionen fastställt att de olika marknaderna och marknadssegmenten för elektrisk lågspänningsmateriel som tidigare identifierats och uppgivits i den i punkt 48 i denna dom återgivna tabellen har en nationell dimension.

156.
    Kommissionen baserar sig i skäl 194 på fyra faktorer när den drar slutsatsen att det finns nationella marknader för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler.

157.
    För det första finns det påtagliga skillnader mellan produkter som säljs i olika länder.

158.
    För det andra bestäms priserna fortfarande på nationell nivå och priset på vissa referensprodukter varierar avsevärt (upp till det dubbla) från det ena landet till det andra.

159.
    För det tredje är de för konkurrensen avgörande faktorerna, såväl på utbudssidan (etablering av varumärkena och tillgång till grossister) som på efterfrågesidan (kundkretsens struktur och förväntningar), kopplade till väsentligen nationella förhållanden, såsom antalet grossister, deras storlek och verksamhetsfält och elinstallatörernas uppfattning om varumärken och produktsortiment. Vidare varierar dessa förhållanden i hög grad från det ena landet till det andra. Särskilt grossisternas antal varierar på ett mycket märkbart sätt mellan olika länder, och grossisternas inköp organiseras på nationell basis (skäl 220). Förhandlingar mellan tillverkare och grossister, särskilt i fråga om val av leverantörer och bestämmande av vilket produktsortiment som skall köpas och säljas, äger nästan helt och hållet rum på nationell och regional nivå (skäl 223).

160.
    För det fjärde finns det påtagliga hinder mot inträde på marknaden och mot expansion. Dessa beror i synnerhet på elinstallatörernas konservativa inställning (se skäl 240), nationella sedvänjor (se skälen 194 och 203) och avsaknaden av fullständigt harmoniserade tekniska normer på gemenskapsnivå (se skäl 201), och kan kräva mycket betydande investeringar av nya marknadsaktörer.

161.
    I skäl 268 har kommissionen anfört att dessa väsentliga faktorer är analogt tillämpliga på kabelhyllor, kabelstegar och prefabricerade kanalskenfördelningar.

162.
    Kommissionen anser även att de olika marknadssegmenten för ultraterminal elektrisk utrustning är av nationell dimension (skälen 380, 381-384, 394 och 424).

163.
    Enligt ordalydelsen i kommissionens analys av den anmälda koncentrationen har kommissionen mot koncentrationen anfört ett antal anmärkningar om att en dominerande ställning kommer att skapas eller förstärkas på de olika nationella sektoriella marknader som berörs av koncentrationen, vilka räknas upp i skälen 782 och 783 (se punkterna 57 och 58 i denna dom).

164.
    Kommissionen har emellertid, vid sin analys av den omtvistade koncentrationens inverkan på var och en av dessa nationella sektoriella marknader, beaktat den ställning som den genom fusionen bildade enheten kommer att få utanför dessa marknader eftersom kommissionen tog hänsyn till denna enhets överlägsna geografiska täckning, det vill säga utvidgningen av dess verksamhet till att omfatta hela EES.

165.
    När det för det första gäller nationella marknader för komponenter till elcentraler har kommissionen, i syfte att visa att den nya enheten kommer att få den överlägset starkaste ställningen på marknaden, åberopat ”den sammanslagna enhetens ställning på marknaderna för elektrisk lågspänningsmateriel i deras helhet” (skäl 551) och presenterar i tabell 30, som återges nedan, det produktsortiment avseende elektrisk lågspänningsmateriel som koncernen Schneider-Legrand kommer att kunna erbjuda i vart och ett av de 15 uppräknade länderna.

Tabell 30

Marknader för elektrisk lågspänningsmateriel som berörs av den anmälda koncentrationen

Huvud-

fördelnings

centraler
Fördelnings-

centraler

Grupp-

centraler
Kabelhyllor

kabelstegar
Prefabricerade

kanalskenför-

delningar
Ultraterminal

utrustning
Utrustning för

anslutning och

koppling
Kabelbackar

Österrike
*****
***
*
-
*****
**
-
***
Belgien
*****
*****
***
*
*****
**
-
***
Tyskland
*
-
-
-
***
-
-
-
Danmark
***
****
****
**
*****
*****
*****
*
Spanien
****
*****
*****
-
****
***
*
**
Frankrike
*****
*****
*****
-
*****
*****
*****
****
Finland
*
***
**
-
**
***
**
**
Grekland
*
**
**
-
*****
*****
-
*
Italien
***
****
****
**
**
*****
**
*
Irland
***
***
**
-
*****
*
-
-
Nederländerna
****
***
**
***
****
-
-
*
Portugal
***
***
****
-
*****
****
-
*****
Förenade kungariket
*****
****
***
****
*
*
-
**
Sverige
**
***
***
*****
*****
****
***
*****
Norge
**
**
**
****
**
****
*****
*****

Förklaring: En stjärna (*) motsvarar en andel av försäljningen mellan 10 och 20 procent osv. ända till fem stjärnor (*****) som motsvarar en andel av försäljningen som överstiger 50 procent.

166.
    Kommissionen har härvidlag i skäl 550 preciserat att ”parterna redan före den föreslagna koncentrationen förfogade över ett mycket brett spektrum av produkter inom sektorn för elektrisk lågspänningsmateriel. De innehade ofta en mycket stark ställning vad gäller vissa av dessa produkter och inom vissa geografiska områden. Den anmälda koncentrationen kommer således att göra det möjligt för parterna att kombinera Schneiders starka ställning i de nordiska länderna vad beträffar den elektriska utrustning som finns längre ut från gruppcentralerna med den starka ställning som Legrand har i Sydeuropa. Schneider tillför koncentrationen även sin starka ställning i fråga om alla kategorier av elcentraler och förstärker Legrands starka ställning vad gäller alla produkter längre ut på elnätet.”

167.
    Kommissionen fortsätter i följande ordalag i skäl 551:

”Efter den anmälda koncentrationen kommer det endast att finnas två länder i EES (Tyskland och Finland) där den nya enheten inte har en marknadsledande ställning. Mer allmänt bör det beaktas att Schneider har förklarat att företaget är det näst största företaget i världen inom elektrisk lågspänningsmateriel, medan Legrand har beskrivit sig som ledande i världen inom ultraterminal eldistribution.”

168.
    Kommissionen har vidare i skäl 552 noterat att ”ingen av Schneider-Legrands konkurrenter kommer att ha ett sådant utbud av produkter och en sådan geografisk täckning tillsammans med en stark ställning på ifrågavarande marknader”.

169.
    Vad för det andra beträffar de nationella marknaderna för ultraterminal elektrisk utrustning understryker kommissionen att den genom fusionen bildade enheten kommer att erbjuda ett komplett utbud av produkter och ha en fullständig täckning av EES som saknar motstycke (skäl 654 och 658). Den föreslagna transaktionen kommer således enligt kommissionens uppfattning att leda till att de betydande marknadsandelar som innehas av Schneider i Nordeuropa kombineras med den marknadsandel som Legrand innehar i Sydeuropa (skäl 659).

170.
    Även om kommissionen har hävdat att de sektoriella marknaderna för elektrisk lågspänningsmateriel har en nationell dimension, i syfte att visa att en dominerande ställning kommer att skapas eller förstärkas på dessa marknader, har den inte desto mindre lagt fram indicier på ekonomisk styrka som baserats på alla nationella sektoriella marknader, oavsett om dessa kommer att få konkurrensproblem eller ej till följd av den anmälda koncentrationen.

171.
    Rätten noterar emellertid att frågan huruvida en dominerande ställning skapas eller förstärks på de sektoriella marknader som har en nationell dimension i detta fall endast kunde bedömas med hjälp av indicier på ekonomisk styrka avseende just dessa marknader, eventuellt kompletterade med att transnationella verkningar beaktas i den mån det visas att det föreligger sådana i förevarande mål. Så är dock inte fallet här.

172.
    I detta hänseende har kommissionen själv i skälen 534 och 537 anfört att även om koncentrationen till exempel skulle kunna ge upphov till ytterligare marknadsandelar på alla de nationella marknaderna för elcentraler uppstår det konkurrensproblem endast i fem länder, såsom framgår av tabellerna 27-29 som återges i det följande.

Tabell 27

Marknadsandelar för komponenter till fördelningscentraler

Värden

2000
Effektbrytare (MCCB)

(%)
Dvärgbrytare

(%)
Skåp

(%)
F IT N EES F IT N EES F IT N EES
Schneider

[...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]*
Legrand

[...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]*
S+L

[...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]*
Hager

[...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]*
Siemens

[...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]*
ABB

[...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]*
GE(2) [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]* [...]*

* Konfidentiella uppgifter

Tabell 28

Marknadsandelar för komponenter till gruppcentraler

Värden

2000

Dvärgbrytare

(%)

Allpoliga brytare

(%)

Skåp

(%)

P
SP
F
IT
DK
EES
P
SP
F
IT
DK
EES
P
SP
F
IT
DK
EES
Schneider
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...]
*
[...] *
[...] *
Legrand
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...]
*
[...] *
[...] *
S+L
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...]
*
[...] *
[...] *
Hager
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...]
*
[...] *
[...] *
Siemens
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...]
*
[...] *
[...] *
ABB
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...]
*
[...] *
[...] *
GE
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...] *
[...]
*
[...] *
[...] *

* Konfidentiella uppgifter

Tabell 29

Marknadsandelar för kretsbrytare

Kretsbrytare
P F
Schneider [...]* [...]*
Legrand [...]* [...]*
Schlumberger [...]* [...]*
S+L [...]* [...]*
Hager [...]* [...]*
GE [...]* [...]*

* Konfidentiella uppgifter

173.
    Tabell 35 som återges nedan syftar till att illustrera den genom fusionen bildade enhetens och dess främsta konkurrenters ställning på de olika marknadssegmenten för ultraterminal elektrisk utrustning inom hela EES.

Tabell 35

De största tillverkarnas ställning på marknaderna för den utrustning som är belägen längre ut från gruppcentralen

Legrand
ABB
Schneider
Siemens
Hager
Uttag och strömbrytare *** F, GR, I

** A, P

* B, E,

IRL, GB

** A, D, E, FIN, I, NL

* IRL, S

*** DK

** FIN, S, N

* B, D, F, GR

* A, D, GR
* GB
Styrsystem * DK * D, FIN

Nödkraftsystem ** F

* E, I, P

* FIN, S, N ** D, FIN

* S

Komponenter till datornätverk * F, I ** DK, N

* FIN, NL, S

Utrustning för anslutning och koppling *** F

* E, IRL, NL,P

** FIN *** DK, N

** F, FIN, S

* I

* D
Kabelbackar *** P

** A, B, E, F

* GR, IRL

*** S, N

** FIN, GB

* DK, NL

* D *** DK

** D

* B, F, FIN, NL, P, S, N

Förklaring: En stjärna (*) motsvarar en marknadsandel mellan 5 och 20 procent, två stjärnor (**) motsvarar en marknadsandel mellan 20 och 50 procent och tre stjärnor (***) motsvarar en marknadsandel som överstiger 50 procent.

174.
    Anmärkningarna om skapandet eller förstärkandet av en dominerande ställning, vilka redogörs för i skälen 782 och 783, avser emellertid endast följande segment av de nationella marknadssegment som återges i tabell 35:

Legrand
ABB
Schneider
Siemens
Hager
Uttag och strömbrytare *** F 1, GR,

* E 2

* F, GR
Styrsystem

Nödkraftsystem ** F

Komponenter för datornätverk
Utrustning för anslutning och koppling *** F ** F

Kabelbackar

1 - Anmärkningar som omfattar segmentet uttag och strömbrytare och segmentet vattenskyddad utrustning.

2 - Anmärkning avseende segmentet vattenskyddad utrustning.

175.
    Härav följer att av alla de nationella sektoriella marknader som nämns i tabell 30, vilken återges ovan i punkt 165, uppkommer konkurrensproblem, enligt de uppgifter som det omtvistade beslutet innehåller, endast på följande marknader och segment till följd av att en dominerande ställning skapas eller förstärks med anledning av den föreslagna koncentrationen:

Huvud-

fördelnings-

centraler
Fördelnings-

centraler

Grupp-

centraler
Kabelhyllor

kabelstegar
Prefabricerade

kanalskenför-

delningar
Ultraterminal

utrustning
Utrustning för

anslutning och

koppling
Kabelbackar

Österrike
Belgien
Tyskland
Danmark
****
Spanien
*****
***1
Frankrike
*****
*****2
*****3
*****
Finland
Grekland
*****4
Italien
****
****
Irland
Nederländerna
Portugal
****5
Förenade kungariket
****
Sverige
Norge

1 -    Anmärkning avseende segmentet vattenskyddad utrustning.

2 -    Anmärkning som även avser marknaden för kretsbrytare.

3 -    Anmärkningar avseende segmenten uttag och strömbrytare, vattenskyddad utrustning och nödkraftsystem.

4 -    Anmärkning avseende marknaden för uttag och strömbrytare.

5 -    Anmärkning som även avser marknaden för kretsbrytare.

Förklaring: En stjärna (*) motsvarar en marknadsandel mellan 5 och 20 procent, två stjärnor (**) motsvarar en marknadsandel mellan 20 och 50 procent och tre stjärnor (***) motsvarar en marknadsandel som överstiger 50 procent.

176.
    Förstainstansrätten konstaterar således att kommissionen har beaktat, inte endast i sin presentation av de faktiska omständigheterna utan även i analysen av dessa, den unika geografiska täckning som den genom fusionen bildade enheten har genom att den omfattar hela EES, i syfte att visa att en dominerande ställning skulle skapas eller förstärkas på de nationella sektoriella marknaderna för komponenter till elcentraler, samt ultraterminal utrustning, såsom anges i de i skälen 782 och 783 uttryckta invändningarna.

177.
    Förstainstansrätten finner härvidlag att den anmälda koncentrationen, enligt de uppgifter som finns i själva det omtvistade beslutet, i själva verket endast ger upphov till konkurrensproblem i Frankrike och på sex andra nationella marknader.

178.
    Visserligen är det i enlighet med vad som sades ovan i punkt 171 i princip tillåtet för kommissionen att beakta förekomsten av transnationella verkningar som kan förstärka en koncentrations inverkan på var och en av de nationella sektoriella marknader som kommissionen angivit som relevanta.

179.
    Dessa verkningar kan emellertid inte presumeras och det ankommer tvärtom på kommissionen att visa att de förekommer.

180.
    Det måste konstateras att kommissionen, till stöd för sin redogörelse för de konkurrensproblem som uppstår på de sektoriella marknader som berörs av den omtvistade koncentrationen och som angivits i skälen 782 och 783, endast har anfört den genom fusionen bildade enhetens styrka på alla de övriga nationella sektoriella marknader som återges i tabell 30, utan att väga denna styrka mot konkurrenskraften hos de konkurrenter som är närvarande på de sistnämnda marknaderna.

181.
    Ingen av dessa rivaler har tagits upp i tabell 30. Här finns ingen indikation på koncentrationens inverkan på var och en av de olika nationella sektoriella marknader som inte uppvisar några konkurrensproblem till följd av koncentrationen.

182.
    I synnerhet framgår det inte av tabell 30 att Legrand endast var verksamt på marknaderna för komponenter till fördelningscentraler i tre av de femton länder som finns med i tabell 30, det vill säga Frankrike, Italien och Norge (se skäl 530) och, följaktligen, inte heller att den föreslagna transaktionen endast kan ge upphov till konkurrensproblem i dessa tre länder.

183.
    Tabell 30 gör det inte heller möjligt att få reda på om den styrka som tillskrivs den genom koncentrationen bildade enheten på var och en av de nationella sektoriella marknader som finns uppräknade härrör från den anmälda koncentrationen eller från den ena eller den andra anmälande partens verksamhet före koncentrationen (se punkterna 327 och 392 nedan). Framför allt framgår det inte av tabellen att Legrand inte var verksamt på någon av alla de nationella marknaderna för komponenter till huvudfördelningscentraler och att denna koncentration följaktligen inte kan ge upphov till konkurrensproblem där (skäl 245).

184.
    Vidare har ABB, Siemens och GE en brett sortiment med lågspänningsprodukter (skäl 17), medan ABB och Siemens är allmänt verksamma i ett stort antal medlemsstater (skäl 20). ABB är företrätt på alla eller de flesta av de nationella marknaderna för ultraterminal elektrisk utrustning medan Siemens och Hager bedriver verksamhet på flera av dessa marknader (skäl 644 och 645).

185.
    Förstainstansrätten kan inte heller med tanke på strukturen i det omtvistade beslutet godta påståendet om att ”bedömningen av den roll som Schneider-Legrand kommer att spela på europeisk nivå inte alls motsäger definitionen av den ifrågavarande geografiska marknaden, enligt vilken denna har en nationell dimension, utan ingår i analysen av koncentrationens verkningar på var och en av de berörda produktmarknaderna och nationella marknaderna” (skäl 654).

186.
    Härvidlag har kommissionen under förhandlingen åberopat att ett företag som är verksamt på alla marknader och innehar en dominerande ställning på alla geografiska marknader i EES har möjlighet att vidta vedergällningsåtgärder.

187.
    Det är emellertid med hänvisning till vart och ett av dessa territorier som kommissionen i skäl 605 framhållit att den nya enhetens ställning i fråga om ett mycket brett spektrum av produkter kommer att göra det möjligt för den att vidta riktade repressalier mot sina konkurrenter.

188.
    Enligt den tolkning av tabell 30 som kommissionen själv har gjort i sitt bemötande av den sjunde grunden (se punkt 304 i denna dom) är det på samma geografiska marknad som den nya enheten anses få en avsevärd konkurrensfördel genom sin starka ställning på andra produktmarknader där samma grossister är verksamma.

189.
    Således förefaller endast den spanska marknaden vara berörd av kommissionens påstående i skälen 678 och 685 om att Schneider kunde påtvinga de spanska grossisterna elektrisk ultraterminal utrustning tack vare den starka ställning som företaget obestridligen har på marknaderna för komponenter till elcentraler.

190.
    Likaledes är det enligt skäl 604 endast i Portugal som Schneider, som bedöms ha en mycket stark ställning på marknaden för dvärgbrytare, särskilt vad gäller installationer i industri- och kontorsbyggnader, anses ha använt sig av taktik bestående i att med jämna mellanrum ägna sig åt ett priskrig inom segmentet bostadshus, i syfte att binda Hager och ABB till denna föga lönsamma marknad och att således skydda sina marknadsandelar inom segmenten kontors- och industribyggnader.

191.
    Det följer av ovanstående resonemang att kommissionen i sin analys av den geografiska täckningen av den genom fusionen bildade enheten gjorde en felaktig tillämpning av artikel 2.3 i förordning nr 4064/89.

192.
    Talan skall således bifallas i den del den avser denna grund.

Den fjärde grunden: Huruvida kommissionens analys av konkurrensstrukturen på grossistnivå är inkonsekvent

- Parternas argument

193.
    Schneider har dels anfört att det finns uppenbart felaktiga resonemang i kommissionens övergripande bedömning av styrkeförhållandena mellan tillverkare och grossister, dels inkonsekvenser i de slutsatser som kommissionen drar, särskilt av vilka följder det får att distributionen i större eller mindre utsträckning är koncentrerad för det konkurrenstryck som grossisterna kan utöva på den genom koncentrationen bildade enheten.

194.
    Kommissionen har genmält att antalet verksamma grossister och följaktligen deras individuella makt som köpare varierar påtagligt från det ena landet till det andra. Men oberoende av grossisternas antal har inte deras rivalitet någon inverkan på tillverkarna, i vart fall inte på de största av dem, bland vilka den genom fusionen bildade enheten intar första plats.

195.
    Ett stort antal grossister (Italien och Spanien) eller medelstort antal grossister (Portugal) medför inte en sådan konkurrens mellan grossisterna att trycket på de främsta tillverkarna ökar i nämnvärd omfattning. Tvärtom blir grossisternas handlingsutrymme i förhållande till tillverkarna särskilt begränsat och tillåter inte att de försöker pressa priserna.

196.
    I de länder där det finns ett litet antal grossister (Frankrike och Danmark) är dessa till mycket stor del beroende av produkter från de största tillverkarna vilka innehar de mest kända varumärkena. De största tillverkarna ger större rabatter till grossisterna om dessa koncentrerar sin försäljning till deras produkter, och på så sätt minskar grossisternas intresse av att utnyttja sin makt som köpare i förhållande till tillverkarna.

- Förstainstansrättens bedömning

197.
    Rätten konstaterar att kommissionen i skälen 579 - 583 nöjt sig med att göra en mycket översiktlig undersökning av styrkeförhållandena mellan tillverkare och grossister på transnationell nivå, trots att den nationella dimensionen av de geografiska marknader som anses vara relevanta hade krävt en noggrann analys av varje land för sig.

198.
    Vidare är det inte möjligt att på grund av den undersökning som kommissionen utfört anse att det har visats att den nya enheten skulle vara en ofrånkomlig affärspartner för grossisterna och att de sistnämnda skulle vara oförmögna att utöva något konkurrenstryck på enheten.

199.
    För det första framstår den metod som kommissionen använder för att mäta de påtagliga variationer som den har konstaterat avseende antalet verksamma grossister på de olika nationella marknaderna inte som tillräckligt tillförlitlig för att kunna utgöra stöd åt de slutsatser som den svarande institutionen drar angående styrkeförhållandena mellan tillverkare och grossister.

200.
    I skälen 26 och 221 anger således kommissionen att Portugal, tillsammans med Spanien, tillhör de länder som har det största antalet grossister. Kommissionen noterar även i skäl 594 att ”[e]linstallatörerna och elmontörerna är alltför små för att ha påtaglig makt som köpare i förhållande till den sammanslagna enheten. Detsamma gäller de spanska, danska och portugisiska grossisterna.”

201.
    Det framgår dock inte av tabell 6 i det omtvistade beslutet, vilken återges nedan, att distributionsstrukturen i Portugal är av denna beskaffenhet, eftersom två grossister ensamma innehar 40 procent av marknaden för elcentraler i detta land.

Tabell 6

Schneiders uppskattning av fem stora internationella grossisters marknadsandelar på marknaderna för elcentraler

[A]*
[B]*
[C]*
[D]*
[E]*
Tyskland
7
10
13
1
-
Österrike
39
-
-
-
-
Belgien
14
14
-
-
-
Danmark
-
7
-
6
-
Spanien
4
7
8
-
Finland
-
10
10
2
-
Frankrike
42
33
-
-
-
Irland
3
-
6
-
6
Italien
4
4
-
-
-
Norge
-
15
10
8
-
Nederländerna
9
37
5
7
6
Portugal
33
7
-
-
-
Sverige
19
12
12
12
-
Förenade kungariket
7
-
25
-
18

* Konfidentiella uppgifter

202.
    Den distributionsstruktur som råder i Portugal skiljer sig från den i Spanien där tre stora grossister tillsammans innehar 19 procent av marknaden för elcentraler och den i Danmark där två grossister tillsammans kontrollerar 13 procent. Kommissionen betecknar för övrigt i sitt svaromål Portugal som ett land med ett medelstort antal grossister, vilket även följer av kommissionens argument beträffande den ovan anförda grunden.

203.
    För det andra motsägs på flera ställen i det omtvistade beslutet (se de ovan nämnda skälen 26 och 221) kommissionens slutsats, enligt vilken grossisternas handlingsutrymme i förhållande till tillverkarna är särskilt begränsat i de länder där det finns ett stort antal grossister och inte tillåter att de utövar någon påtaglig press på priserna.

204.
    I skäl 26 noterar kommissionen med hänvisning till Legrands planer, på medellång sikt, att ”[e]nligt parternas interna dokument saknar inte dessa olikheter i fråga om [distributionens] struktur konsekvenser för grossisternas beteende i de berörda länderna” och ”[det] verkar således som om konkurrensen i länder som Portugal, som har de minsta grossisterna, leder till priskrig som förs vidare till tillverkarnas nivå. Dock anses Legrand av kommissionen inneha en stark ställning i Sydeuropa.”

205.
    Kommissionen preciserar nämligen i skäl 221 följande:

”Såsom anges i ett internt dokument hos Legrand ’finns [i Portugal] olika nivåer av distributörer, huvudsakligen oberoende familjeföretag med vinstsyfte, utan någon strukturerad affärsstrategi, som bedrivs kortsiktigt. Konsekvensen är en mycket anarkistisk konkurrens dem emellan som leder till (1) prissänkning i allmänhet och minskning av deras marginaler i synnerhet, vilket medför en ständig press på tillverkarna att förbättra sina köpvillkor’ ....”

206.
    Det exempel avseende Portugal som kommissionen nämner kan således inte ge stöd för den åsikten att grossisterna i länder där det finns ett stort antal små grossister inte kan utöva en avsevärd press på priserna.

207.
    Enligt Legrands plan på medellång sikt för åren 2001-2005 avseende Spanien, fortsätter ”distributörernas marginaler och deras lönsamhet att minska varje år på grund av den starka prispressen som det stora antalet distributörer på marknaden leder till och som sedan förs vidare till tillverkarna”.

208.
    Genom dessa uppgifter ifrågasätts således på nytt kommissionens åsikt, som redogörs för i skäl 579, enligt vilken det är högst osannolikt att de spanska grossisterna, var och en för sig, har tillräckligt mycket makt som köpare för att på ett märkbart sätt styra den genom fusionen bildade enhetens beteende i konkurrenshänseende. Denna enhets karaktär av ofrånkomlig distributör kan tvärtemot vad kommissionen hävdar i skäl 581 inte anses vara bevisad (se ovan punkterna 216 ff.).

209.
    För det tredje kan kommissionens slutsats att förekomsten av ett fåtal stora grossister inte innebär en hård prispress i nedåtgående riktning inte betraktas som tillräckligt underbyggd.

210.
    Till stöd för sin uppfattning framhåller kommissionen i skäl 582 att grossisterna i ett antal länder, exempelvis Italien, uppskattar Legrands produkter bland annat på grund av att de är relativt dyra vilket gör att de kan få en god vinstmarginal.

211.
    Av det ovan anförda följer att kommissionen anser att Italien tillhör de länder vars distribution är föga koncentrerad, såsom framgår av tabell 6 i det omtvistade beslutet, som återges i punkt 201 ovan.

212.
    Hänvisningen till detta land kan således inte bevisa att en i hög grad koncentrerad distribution inte kan innebära en hård prispress i nedåtgående riktning.

213.
    Åberopandet i skäl 582 av distributionsstrukturen i Österrike saknar dessutom relevans. Enligt kommissionen själv berörs ingen relevant sektoriell marknad i detta land av koncentrationen (se skälen 782 och 783).

214.
    Därtill kommer att man bör beakta vad som kännetecknar efterfrågan på elektrisk materiel i dess helhet, inklusive kundernas efterfrågan.

215.
    Det framgår härvidlag av skäl 213 att den omständigheten att Legrands produkter är dyra snarare kan utgöra ett påtagligt hinder genom att ibland göra dessa produkter ”dåligt anpassade till kundernas köpkraft”.

216.
    För det fjärde illustreras inte på ett tydligt sätt i tabell 31 i det omtvistade beslutet den beskrivning som ges i skäl 567 av den genom fusionen bildade enheten som ofrånkomlig affärspartner för de flesta av dess grossister, vilken baseras på att enheten kontrollerar en avsevärd proportion - i vissa fall mer än 40 procent av den nationella försäljningen - och det framgår inte heller att den oftast innehar en anmärkningsvärd ställning i varje land.

217.
    I tabell 31 nedan återges en variationsbredd uttryckt i procent av försäljningen av all elektrisk lågspänningsmateriel från de största tillverkarna till grossist [A]*.

* Konfidentiell uppgift

Tabell 31

Procenttal för försäljningen av elektrisk lågspänningsmateriel till grossist [A]*

Schneider-Legrand Siemens

Möller Gewiss ABB GE Hager Övriga
Österrike 0-10 0-10 0-10 0-10 10-20 - 0-10 >70
Belgien 10-20 0-10 0-10 - 0-10 0-10 0-10 >70
Tyskland 0-10 0-10 0-10 - 10-20 0-10 10-20 >50
Spanien 10-20 0-10 0-10 - 0-10 - 0-10 >70
Frankrike 40-50 0-10 0-10 0-10 0-10 0-10 0-10 >40
Italien 30-40 0-10 - 0-10 0-10 0-10 0-10 >50
Nederländerna 0-10 0-10 0-10 - 0-10 0-10 0-10 >80
Portugal 30-40 0-10 0-10 - 0-10 0-10 0-10 >50
Förenade kungariket 0-10 0-10 0-10 0-10 0-10 0-10 0-10 >80
Sverige 10-20 0-10 0-10 - 0-10 0-10 0-10 >80

    * Konfidentiell uppgift

218.
    I avsaknad av uppgifter om antalet grossister i respektive land, med avseende på elektrisk lågspänningsmateriel i allmänhet - vilka uppgifter däremot ges i tabell 6 ovan vad gäller marknaderna för elcentraler - är det omöjligt att ur tabell 31 utläsa att den genom fusionen bildade enheten kommer att vara en ofrånkomlig affärspartner för de nationella grossisterna vad gäller elektrisk lågspänningsmateriel i allmänhet.

219.
    Inte heller gör en jämförelse mellan tabellerna 31 och 6 det möjligt (om det antas att en sådan jämförelse låter sig göras med hänsyn till att tabell 6 endast behandlar komponenter till elcentraler) att i vart fall betrakta den nya enhetens andel av försäljningen till grossister som betydande.

220.
    Att koncernen Schneider-Legrand i tabell 31 tilldelas en variationsbredd på 30-40 procent i försäljning av elektrisk lågspänningsmateriel till grossist [A]* i Italien utgör inte tillräcklig grund för en korrekt värdering av den ekonomiska styrka som koncernen kommer att få inom distributionen i detta land.

221.
    För det första motsvarar denna grossist endast 4 procent av den italienska marknaden för komponenter till elcentraler. Enligt kommissionen själv bör dock hänsyn tas till hur väl etablerade grossisterna är när det skall avgöras i vilken utsträckning tillverkarnas konkurrenssituation väsentligen bestäms av deras tillgång till distributionskanaler.

222.
    I skäl 73 framhåller således kommissionen att ”de olika tillverkarnas konkurrenssituation i stor utsträckning kommer att bestämmas av ... deras tillgång till grossister, åtminstone i fråga om de medlemsstater där dessa är tillräckligt etablerade”.

223.
    För det andra är tabell 6 inte alls uttömmande. Såsom kommissionen preciserar i skäl 72, har tillverkarna inte nödvändigtvis tillgång till samma grossister. Medan de största tillverkarna snarare samarbetar med stora internationella koncerner, har de små konkurrenterna en regional närvaro och samarbetar i högre grad med mindre grossister.

224.
    Det framgår av den första NERA-rapporten, vilken i detta hänseende inte har bestridits av kommissionen, att enligt Legrands beräkningar är omkring 800 grossister verksamma på den italienska marknaden för ultraterminal elektrisk utrustning.

225.
    Vidare framgår det av skäl 63 att de lokala grossister som förser elinstallatörerna med produkter inte nödvändigtvis är dotterbolag till grossister av internationell dimension.

226.
    Av samma skäl kan förstainstansrätten inte heller anse att det har visats att kommissionens påstående i skäl 676, enligt vilket den nya koncernen ”kommer att svara för en betydande del av grossisternas omsättning och följaktligen en betydande del av deras sammanlagda inköp i de flesta medlemsstaterna i EES” (se vidare tabell 31 ovan).

227.
    I motsats till vad kommissionen hävdat i skäl 637 kan förstainstansrätten inte heller fastställa att den genom fusionen bildade enheten kommer att åtnjuta en privilegierad tillgång till distributionskanaler på produktmarknaderna för eldistribution i Förenade kungariket, med motiveringen att den kommer att stå för 10-20 procent av den försäljning av produkter för eldistribution som en av de största grossisterna i Förenade kungariket utför, då samma grossists andra leverantör står för mindre än 10 procent av försäljningen.

228.
    Skillnaden mellan koncernen Schneider-Legrand och den andra leverantören kan inte anses vara en pålitlig indikation på privilegierad tillgång till distributionskanaler eftersom den är alltför osäker till sin karaktär; den kan nämligen variera från mindre än 1 procent till mer än 19 procent.

229.
    Av samma skäl kan inte förstainstansrätten godkänna slutsatsen i skäl 573 enligt vilken koncernen Schneider-Legrand relativt sett kommer att vara större i Spanien än sina konkurrenter, med hänsyn till variationsbredden i den andel av [A:s]* försäljning som var och en av de ledande aktörerna står för på marknaden för elektrisk lågspänningsmateriel, vilket återges i tabell 31, där en lika inexakt variationsbredd i marknadsandelar finns angiven.

230.
    Under dessa förhållanden har det inte kunnat visas på ett övertygande sätt att den nya enheten är ofrånkomlig som affärspartner för grossisterna och inte heller att dessa saknar förmåga att utöva konkurrenstryck på enheten.

231.
    Talan skall således bifallas i den del den avser denna grund.

Den femte grunden: Huruvida analysen av den anmälda koncentrationens inverkan på de olika sektoriella marknader som åsyftas i de av kommissionen framförda anmärkningarna är felaktig

- Parternas argument

232.
    Schneider anser att den av kommissionen utförda analysen av den anmälda koncentrationens verkningar på europeisk nivå borde ha föranlett denna att ersätta alla allmänna överväganden med en analys av den ställning som den genom fusionen bildade enheten kommer att få på var och en av de berörda nationella marknaderna. I stället för att göra en sådan analys har kommissionen ägnat sig åt allmänna resonemang om produktsortimentet och den nya enhetens oöverträffade utbud av varumärken. Kommissionen har i själva verket extrapolerat den konkurrenssituation som till följd av koncentrationen skulle uppstå på de franska sektoriella marknaderna till de övriga nationella produktmarknaderna.

233.
    Kommissionen anser att den har strukturerat analysen av koncentrationen genom att kategori för kategori lägga fram de argument som är tillämpliga på var och en av de berörda marknaderna, dock med gradskillnader och på olika sätt vilket vederbörligen förklaras. Den allmänna presentationen förvränger inte den följande analysen av var och en av de genom den anmälda koncentrationen berörda marknaderna utan är tvärtom ett hjälpmedel för förståelsen av konkurrensanalysen av var och en av dessa marknader.

- Förstainstansrättens bedömning

234.
    Kommissionen har i sina argument avseende den sjätte grunden (se punkt 304 nedan) hävdat att syftet med tabell 30 (se punkt 165 ovan) är att visa att den anmälda koncentrationen på var och en av de marknader som berörs av den kommer att ge den nya enheten en avsevärd konkurrensfördel genom att den inom samma geografiska marknad kommer att inneha en stark ställning på andra produktmarknader där samma grossister är verksamma (skäl 567-578).

235.
    För att fastställa detta bevis på ekonomisk styrka som härletts ur det sortiment med elektrisk lågspänningsmateriel som den genom fusionen bildade enheten kommer att kunna erbjuda grossisterna baserar kommissionen sig, såsom framgår av de svar som tillhandahållits under förhandlingen, på artikel 2.1 b i förordning nr 4064/89.

236.
    I denna bestämmelse preciseras nämligen att kommissionen skall ta hänsyn till de berörda företagens avsättningsmöjligheter och, följaktligen, till deras tillgång till distributionskanaler, för att kunna bedöma om en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden.

237.
    Förstainstansrätten anser emellertid att kommissionen inte på ett korrekt sätt har införlivat denna parameter i sin bedömning av den nya enhetens ekonomiska styrka på var och en av de sektoriella nationella marknader som berörs av koncentrationen och som räknas upp i skälen 782 och 783 i det omtvistade beslutet, med anledning av de luckor och inkonsekvenser som konstaterats i analysen av distributionsstrukturen vid prövningen av den fjärde grunden.

238.
    På grund av dessa brister kan det inte anses ha visats att den genom fusionen bildade enheten kommer att ha kapacitet att på var och en av de nationella sektoriella marknader som berörs av den anmälda koncentrationen tvinga grossisterna att distribuera andra produkter ur sitt sortiment som de inte distribuerat hittills.

239.
    Vidare betecknar kommissionen koncernen Schneider-Legrands produktsortiment som oöverträffat på grundval av en abstrakt kombination av olika typer av elektrisk lågspänningsmateriel som koncernen skulle komma att erbjuda inom hela EES, och inte på grundval av det produktsortiment som denna koncern verkligen kommer att erbjuda på var och en av de nationella sektoriella marknader som berörs av den föreslagna transaktionen och som avses i anmärkningarna i skälen 782 och 783 i det omtvistade beslutet.

240.
    I enlighet med vad som ovan anförts anser kommissionen nämligen att den anmälda koncentrationen kommer att göra det möjligt för parterna att ”kombinera Schneiders starka ställning i de nordiska länderna vad gäller elektrisk utrustning som befinner sig längre ut från gruppcentralerna med Legrands starka ställning i Sydeuropa” och att sammanföra Schneiders starka ställning ”avseende alla kategorier av elcentraler” med ”Legrands starka ställning avseende alla produkter som finns längre ut på elnätet” (skäl 550). Således kommer enligt kommissionen den genom fusionen bildade enheten att förfoga över ett fullständigt utbud av produkter som täcker alla marknader för elektrisk utrustning som befinner sig längre ut från gruppcentralen (skäl 654).

241.
    Tvärtemot vad som skulle kunna förstås av ovannämnda skäl 654 framgår det emellertid inte av det omtvistade beslutet att den nya enheten nödvändigtvis kommer att erbjuda ett komplett sortiment av elektrisk lågspänningsmateriel på var och en av de nationella marknader som åsyftas i de anmärkningar som räknas upp i skäl 782 och 783 i det omtvistade beslutet.

242.
    Det framgår således av tabell 35 som återges i punkt 173 ovan att koncernen Schneider-Legrand inte kommer att bedriva verksamhet i vissa segment av marknaden för ultraterminal elektrisk utrustning, inte ens i Frankrike, Italien eller Spanien. Det framgår särskilt att koncernen Schneider-Legrand inte ens kommer att vara verksam i segmentet styrsystem i Frankrike.

243.
    Kommissionen har rekonstruerat produktsortimentet transnationellt för den genom fusionen bildade enheten. Detta abstrakta sortiment kan emellertid inte ge en giltig indikation på den ekonomiska styrka som enheten kommer att besitta på var och en av de nationella sektoriella marknader som berörs av koncentrationen.

244.
    Det är nämligen ostridigt att det nästan är helt och hållet på lokal eller regional nivå som det bestäms vilket produktsortiment som kommer att köpas och säljas av tillverkare och grossister (ovannämnda skäl 223).

245.
    Vidare ger tabell 30, förutom att det där inte nämns varken vilken omfattning eller spridning den nya enhetens konkurrenter har på nationella sektoriella marknader som berörs, endast en stor variationsbredd av marknadsandelar, i stället för upplysningar om en tillräckligt preciserad ställning som i sig skulle kunna ge det rätta värdet på denna enhets ekonomiska styrka. Detsamma gäller tabell 35.

246.
    Kommissionens abstrakta metod har till och med fått den att direkt övervärdera den nya koncernens ekonomiska styrka på vissa nationella sektoriella marknader som berörs av koncentrationen. Påståendet i skäl 550 om att Schneider tillför sin starka ställning avseende alla kategorier av elcentraler motsägs således av tabell 28 som återges ovan i punkt 172 där det framgår att de marknadsandelar som innehas av Schneider på de italienska marknaderna för komponenter till gruppcentraler vilka uppgivits av kommissionen pendlar mellan [...]* och [...](3).

247.
    Rätten anser vidare att den betydelse som kommissionen tillskriver själva omfattningen av sortimentet med elektrisk lågspänningsmateriel bör relativiseras. I skäl 507 noterar kommissionen att de anmälande parterna anser att ”tillverkarna för att vara trovärdiga inom segmenten fördelningscentraler och gruppcentraler måste kunna erbjuda ett fullständigt utbud av komponenter (skåp, säkringar, brytare, differentialskydd och styrapparatur med mera) som passar ihop med dessa elcentraler, och ... för installation av elcentraler är det nödvändigt att tillverkarna erbjuder ett komplett produktsortiment”.

248.
    Även om bredden på det produktsortiment som en tillverkare erbjuder kan utgöra ett tecken på framgång, framgår det inte av skäl 507 att tillverkare med nödvändighet måste erbjuda grossisterna allt slags elektrisk lågspänningsmateriel och inte heller att grossisterna har för avsikt att utan diskriminering minska antalet leverantörer på de sektoriella marknaderna för elektrisk lågspänningsmateriel i allmänhet.

249.
    Sökandens alla stora konkurrenter (som ABB, Siemens och Hager) har kompletta sortiment med komponenter till elcentraler, enligt själva ordalydelsen i skäl 141, vilket borde göra dem kapabla att svara mot det behov som anges i skäl 82 att förfoga över bredast möjliga sortiment inom sektorn.

250.
    Kommissionen noterar vidare i skäl 507 att var och en av de stora tillverkarna, till vilka inte endast Schneider och Legrand hör utan även ABB, Siemens och GE, erbjuder mer än 2 000 artiklar vad gäller komponenter till fördelningscentraler och mer än 5 000 artiklar vad gäller komponenter till gruppcentraler.

251.
    Kommissionen noterar även i skäl 17 att ABB, Siemens och GE har ett stort utbud med lågspänningsprodukter. Det framgår även vid en läsning av skäl 507 att de stora tillverkarnas produktkataloger med material längre ut från gruppcentralerna och tillhörande utrustning innehåller flera tusen artiklar.

252.
    Vidare förekommer blandning av varumärken avseende vissa komponenter till elcentraler (skälen 136 och 163). Kommissionen framhåller härvidlag att det inte finns ett absolut märkesmonopol vare sig i fråga om gruppcentraler eller fördelningscentraler.

253.
    Vidare verkar inte blandning av varumärken vara utesluten när det gäller komponenter till elcentraler och övriga typer av elektrisk lågspänningsmateriel.

254.
    Slutligen bör hänsyn tas till den viktiga roll som kommissionen tillerkänner valet av ”synligt” material (uttag, brytare, kabelbackar med mera) för kunder och projektledare vars huvudsakliga urvalskriterier är estetiska och funktionella (skälen 66 och 79) och inte det faktum att det finns ett stort produktsortiment.

255.
    Kommissionen kunde således inte, vid bedömningen av den genom fusionen bildade enhetens ekonomiska styrka på de nationella sektoriella marknader som berörs och som definieras i skälen 782 och 783, med giltig verkan basera sig på ett produktsortiment vars påstådda avsaknad av motsvarighet hos konkurrenterna följer av kommissionens abstrakta sammanslagning av olika slags elektrisk lågspänningsmateriel som den genom fusionen bildade enheten skulle komma att erbjuda inom hela EES.

256.
    Härav följer att kommissionen på nytt har övervärderat den nya enhetens ekonomiska styrka på de nationella sektoriella marknader som avses i skälen 782 och 783, genom att i sin analys av koncentrationens inverkan på dessa marknader inbegripa ett fullständigt produktsortiment som inte är ett uttryck för den reella konkurrens som kommer att råda där till följd av den anmälda koncentrationen.

257.
    Samma resonemang bör gälla den genom fusionen bildade enhetens utbud av varumärken, vars ojämförbara karaktär även följer av den abstrakta sammanslagningen av de varumärken som innehas av de anmälande parterna inom hela EES.

258.
    Eftersom koncernen Schneider-Legrand inte nödvändigtvis erbjuder hela sortimentet lågspänningsprodukter på var och en av de olika nationella sektoriella marknader som berörs kommer inte koncernen att på de marknaderna förfoga över alla de varumärken som den innehar inom hela EES.

259.
    Vidare bör hänsyn tas till hur många och hur kända de övriga konkurrenter är som finns på varje nationell sektoriell marknad. Det framgår således av ett svar som kommissionen gav vid förhandlingen på en fråga från förstainstansrätten att koncernen Schneider-Legrand i jämförelse med fyra konkurrenter som förekommer i tabellerna 27 och 28, vilka återges ovan i punkt 172, exempelvis endast kommer att inneha två av varumärkena på marknaden för komponenter till gruppcentraler i Danmark, Spanien och Portugal.

260.
    Förstainstansrätten noterar också att även om komponentsortimentet och antalet varumärken skulle anses ha betydelse för konkurrensen kvarstår dock, såsom kommissionen själv framhållit i skäl 176, att ett varumärkes styrka främst vilar på dess olika komponenters konkurrenskraft.

261.
    Detta övervägande syftar till att relativisera den betydelse som kommissionen i sitt resonemang tillskriver den genom fusionen bidade enhetens utbud av varumärken.

262.
    Följaktligen var det med orätt som kommissionen hänvisade till hela det produktsortiment och det utbud av varumärken som den genom fusionen bildade enheten kommer att förfoga över inom hela EES vid bedömningen av dess ekonomiska styrka på var och en av de olika nationella sektoriella marknader som berörs av koncentrationen.

263.
    Genom denna åtgärd gjorde kommissionen sig skyldig till en felaktig tillämpning av artikel 2.3 i förordning nr 4064/89.

264.
    Talan skall således bifallas i den del den avser denna grund.

Den sjätte grunden: Huruvida kommissionen gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar i analysen av den anmälda koncentrationens inverkan på vissa nationella marknader för komponenter till elcentraler

- Parternas argument

265.
    Schneider har opponerat sig mot kommissionens vägran att i ABB:s och Siemens (två av den genom koncentrationen bildade enhetens främsta konkurrenter) marknadsandelar inbegripa den icke försumbara del av försäljningen av komponenter till elcentraler som dessa två företag bedriver med de elinstallatörer och elmontörer som har integrerats vertikalt i deras koncerner.

266.
    Eftersom de alla kan erhålla avtal vid anbudsförfaranden i samband med stora byggnadsprojekt, skall tillverkarna av elcentraler betraktas som direkta konkurrenter, oavsett om de har någon integrerad verksamhet med elmontörer och elinstallatörer eller ej.

267.
    De anmälande parterna har givit kommissionen konkreta exempel på anbudsförfaranden där de har konkurrerat direkt med de anbud som ABB och Siemens ingivit via sina integrerade dotterbolag.

268.
    Denna konkurrens utgör ett konkret bevis på att det finns en oberoende marknad med av varje tillverkare utvalda distributionskanaler. I detta hänseende skiljer sig marknaden för komponenter till elcentraler radikalt från situationer där produkter tillverkas på plats för rent intern konsumtion.

269.
    Genom att vägra att ta hänsyn till ABB:s och Siemens integrerade försäljning har kommissionen undervärderat dessa båda företags marknadsandelar och följaktligen övervärderat den nya enhetens ekonomiska styrka på de franska och italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler samt de danska, spanska, franska, italienska och portugisiska marknaderna för komponenter till gruppcentraler.

270.
    Schneider har därefter hävdat att kommissionen har gjort en uppenbart felaktig bedömning vid beräkningen av ABB:s och Siemens integrerade försäljning. Schneider har uppgivit att den beräknar att den andel av den i omsättningen integrerade försäljningen som skall beaktas i fråga om försäljning av elcentraler i Europa uppgår till [...](4). Detta procenttal är betydligt högre än det på 5 procent som Siemens meddelat vid förhandlingen den 21 augusti 2001 och som godtagits utan att undersökas av kommissionen i skäl 527.

271.
    Studien Schroder Salomon Smith Barney bekräftar enligt Schneider dess bedömning med dessa ord:

”Around [...]* of [Automation] & [Drives] 2000 sales that includes Low Voltage Activities were made to other Siemens divisions.”

272.
    Kommissionen har svarat att den inte har beaktat den integrerade försäljning som bedrivs av ABB och Siemens eftersom dessa produkter inte omedelbart kan styras om mot den fria marknaden. De utövar inte som sådana något direkt konkurrenstryck och bör inte inbegripas vid beräkningen av de berörda företagens marknadsandelar, exempelvis när produkterna i fråga tillförs ett mervärde (kommissionens beslut 2002/174/EG av den 3 maj 2000 om att en koncentration är förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende nr COMP/M.1693 - Alcoa/Reynolds), EGT L 58, 2002, s. 25). Denna beslutspraxis har godtagits av förstainstansrätten i dess dom av den 28 april 1999 i mål T-221/95, Endemol mot kommissionen (REG 1999, s. II-1299, punkt 109).

273.
    Var och en av dessa kategorier av aktörer som är verksam på tre nivåer i den vertikala produktionskedjan för fördelningscentraler och gruppcentraler tillför komponenterna ett mervärde (grossisterna cirka 20 procent, elmontörerna cirka 15-20 procent, och elinstallatörerna cirka 80 procent) innan de installeras hos den slutliga kunden (skäl 523 och punkt 179 i svaromålet).

274.
    Schneider kan således inte kritisera kommissionen för att den har gjort en åtskillnad mellan påstådda distributionssätt, eftersom de komponenter som används inom ramen för ABB:s och Siemens verksamhet inte säljs utan integreras direkt i elcentraler, monterade och med kablarna dragna (elmontörens uppgift) eller installerade (elinstallatörens uppgift).

275.
    För att denna interna försäljning skall vara tillgänglig med kort varsel och till en mycket låg kostnad måste de berörda tillverkarna ha ett ekonomiskt intresse av att göra de komponenter som de använder i sin integrerade verksamhet tillgängliga på den fria marknaden.

276.
    I det avseendet kan inte Schneider, utan att motsäga sig själv, både hävda att ABB och Siemens skulle vara beredda att avstå från försäljning de bedriver inom ramen för sin elmontörs- och elinstallationsverksamhet till förmån för ytterligare försäljning av komponenter i egenskap av tillverkare, och göra gällande att dessa båda aktörer har en konkurrensfördel tack vare sin integrerade verksamhet. Vidare skulle om denna försäljning övergavs utomstående elmontörer och elinstallatörer gynnas som inte nödvändigtvis använder komponenter från ABB och Siemens.

277.
    Även om det antogs att dessa båda företag skulle ha ett intresse av att förfara på detta sätt, skulle de likväl behöva förfoga över ett sätt att avyttra sin ”före detta interna försäljning”, vilket bland annat kräver ökad tillgång till distributionskanaler och ett välrenommerat varumärke.

278.
    Det är således inte helt uppenbart att det går att substituera ett internt utbud mot ett utbud på den fria marknaden, vilket utesluter att ABB:s och Siemens interna försäljning inbegrips vid beräkningen av deras marknadsandelar.

279.
    Vad beträffar den kvantitativa värderingen av ABB:s och Siemens interna försäljning av komponenter har kommissionen förklarat att det var en rent underordnad övning som gjordes på grundval av uppgifter som tillhandahållits av aktörerna, för att visa den ringa omfattningen av denna försäljning.

280.
    De olika metoderna att göra en uppskattning av marknadsandelar som föreslagits av Schneider är enligt kommissionen inte övertygande. Inbegripandet av den integrerade försäljningen kan i vart fall, när den har värderats på ett riktigt sätt, endast marginellt förändra styrkeförhållandena på ifrågavarande marknader (skäl 528).

- Förstainstansrättens bedömning

281.
    Det framgår för det första av den första NERA-rapporten, som inte har kritiserats på denna punkt av kommissionen, att genomförandet av stora byggprojekt numera sker genom anbudsförfaranden, varvid tillverkarna direkt ger in sina anbud.

282.
    Det kan inte bestridas att ABB och Siemens under sådana konkurrensförhållanden konkurrerar i sin egenskap av integrerade producenter med sina icke integrerade konkurrenter, som Schneider, antingen direkt när de sistnämnda går samman med elmontörer och elinstallatörer för att inge anbud eller indirekt när samma tillverkare säljer komponenter till elcentraler till en elinstallatör som har erhållit ett avtal. I båda situationerna utsätts de icke integrerade tillverkarnas priser för ett direkt konkurrenstryck från ABB:s och Siemens parallellt ingivna anbud vid samma anbudsgivning.

283.
    Under dessa förhållanden kan kommissionens argument, för att underlåta att inbegripa ABB:s och Siemens integrerade försäljning av komponenter till elcentraler vilken baseras på de tre nivåerna av den vertikala produktionskedjan för elcentraler, inte anses i tillräcklig mån beakta den direkta konkurrens som råder mellan producenter som inger anbud i samband med genomförandet av stora byggnadsprojekt.

284.
    Denna direkta konkurrens mellan tillverkare, vilken betecknas av att det saknas grossister, framgår för övrigt indirekt av punkt V A i det omtvistade beslutet, som innehåller en beskrivning av sektorn för elektrisk lågspänningsmateriel i dess helhet.

285.
    Kommissionen har betonat att de stora kunder och stora elmonteringsfirmor som arbetar med komplicerade projekt oftast gör sina inköp direkt hos tillverkarna (skälen 25 och 29).

286.
    Kommissionen har bekräftat i skäl 41 att i samband med de flesta avtal mellan industriföretag och omfattande avtal i byggnadssektorn säljer tillverkarna elektrisk materiel direkt antingen till den slutliga kunden, vid stora industribyggnationer eller till stora elmonteringsföretag.

287.
    Kommissionen noterar vidare i skäl 71 att det finns en skillnad mellan de stora projekten och övriga installationer vid vilka grossisterna utgör ett nödvändigt led mellan tillverkare och elinstallatörer (eller elmontörer) innan den drar slutsatsen i skäl 79 att vid avtal inom industrin och stora byggnadsavtal väljs utrustningen i allmänhet av projektledare eller ett större elmonteringsföretag och erhålls direkt av tillverkarna.

288.
    För det andra anser förstainstansrätten inte att det har visats att inbegripandet av ABB:s och Siemens integrerade försäljning i deras marknadsandelar endast marginellt skulle kunna förändra styrkeförhållandena på ifrågavarande marknader.

289.
    Om det godtas att ABB:s och Siemens traditionellt riktar sig till stora företagskunder, i likhet med vad kommissionen verkar ha accepterat i skäl 42, kan denna omständighet öka den kvantitativa betydelsen för deras respektive marknadsandelar av dessa båda företags integrerade försäljning.

290.
    Omvänt bör det framhållas att på grund av Legrands frånvaro inom sektorn för komponenter till huvudfördelningscentraler kommer inte den omtvistade koncentrationen att medföra att konkurrensen hämmas på ett påtagligt sätt (skäl 245).

291.
    Förstainstansrätten noterar slutligen att enligt skäl 17 är även en tredje betydande konkurrent till Schneider, nämligen GE, i viss mån vertikalt integrerad.

292.
    Det var således med orätt som kommissionen underlät att inbegripa den integrerade försäljningen av komponenter till elcentraler i ABB:s och Siemens marknadsandelar.

293.
    När kommissionen kom fram till att inbegripandet av denna integrerade försäljning endast skulle ha marginell betydelse uppskattade den att denna försäljning uppgick till 5 procent av ABB:s och Siemens omsättning avseende produktionen av komponenter till elcentraler.

294.
    Denna procentsats utgör emellertid endast en allmän uppskattning som givits utan närmare precisering av den integrerade försäljningen av komponenter till elcentraler, vilken uppskattning dessutom inte hänför sig till en specifik nationell marknad. Kommissionen preciserade dock i skäl 28 att ABB och Siemens bedriver egen elinstallationsverksamhet endast i vissa länder.

295.
    Under dessa förhållanden kan inte något bevisvärde tillskrivas uppskattningen avseende 5 procent som kommissionen tagit fasta på, vilken inte är trovärdig och som för övrigt endast rör den verksamhet som bedrivs av Siemens på europeisk nivå. Tvärtemot vad kommissionen hävdar i skäl 528 är inte denna procentsats en adekvat uppfattning av den justering av marknadsandelarna som skulle bli resultatet av ett inbegripande av den integrerade försäljning av komponenter till elcentraler som bedrivs av Schneiders konkurrenter. Det är följaktligen inte heller möjligt att hävda att beaktandet av konkurrenternas integrerade försäljning endast marginellt skulle påverka den genom fusionen bildade enhetens ställning på de berörda nationella marknader som avses i de anmärkningar som räknas upp i skälen 782 och 783.

296.
    Det framgår av ovan anförda resonemang att kommissionen, genom att vägra att beakta den integrerade försäljningen av komponenter till elcentraler som ABB och Siemens bedriver vid beräkningen av dessa båda koncerners marknadsandelar, har undervärderat styrkan hos dessa båda betydande konkurrenter till den genom fusionen bildade enheten och, vice versa, övervärderat denna enhets styrka på de franska och italienska marknaderna för fördelningscentraler samt på de danska, spanska, franska, italienska och portugisiska marknaderna för komponenter till gruppcentraler.

297.
    Talan skall således bifallas i den del den avser denna grund.

Den sjunde grunden: Huruvida kommissionens analys av den anmälda koncentrationens inverkan på de danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler är felaktig

- Parternas argument

298.
    Schneider har för det första bestridit att den nya enheten innehar en dominerande ställning i Danmark eller en oöverträffad styrka på marknaderna för dvärgbrytare, allpoliga brytare och skåp avsedda för gruppcentraler.

299.
    Kommissionen har invänt att den nya enheten förfogar över en så stor marknadsandel att en dominerande ställning skall anses föreligga (skälen 534-536), eftersom den är väsentligt större än konkurrenternas marknadsandelar (skäl 542). Dessa tre främsta rivalers sammanlagda andel påverkar inte denna slutsats.

300.
    Schneider har för det andra påstått att det inte finns någon grund för kommissionens påstående i skäl 546 om att den anmälda koncentrationen även skulle undanröja konkurrensen mellan Schneider och Legrand. Det har nämligen aldrig funnits någon rivalitet mellan dessa båda bolag på de danska marknaderna.

301.
    Kommissionen har invänt att Legrand har varit en aktiv konkurrent på den danska marknaden för gruppcentraler (eller komponenter till dessa) och innehaft en stark ställning på den marknaden. Det fanns konkurrens mellan Schneider och Legrand, och den föreslagna koncentrationen skulle ha tillåtit den sammanslagna enheten att erövra en obestridlig ledande ställning på denna marknad.

302.
    Schneider har för det tredje hävdat att det produktsortiment som kommissionen anfört att den nya enheten kan erbjuda inte har visats i tabell 30 i det omtvistade beslutet, vilken återges ovan i punkt 165. Denna tabell kan inte ersätta den konkurrensanalys av de danska marknaderna som kommissionen har underlåtit att utföra.

303.
    Dessutom uttrycks varken den nya enhetens överlappningar eller verkliga marknadsandelar i tabellen eftersom kommissionen har nöjt sig med att endast uppge variationsbredd. Konkurrenterna förekommer inte heller i denna beskrivning. Slutligen använder sig kommissionen endast av den franska marknaden i sin kommentar av tabell 30 i skäl 552, vilket är helt inkonsekvent.

304.
    Kommissionen har påstått att meningen med tabell 30 är att visa den väsentliga konkurrensfördel som koncernen Schneider-Legrand kommer att åtnjuta på var och en av de marknader som berörs av koncentrationen, med anledning av dess starka ställning på samma geografiska marknad men på andra produktmarknader där samma grossister är verksamma (skälen 567-578).

305.
    För det fjärde är Schneider av den åsikten att kommissionens argument om företagets oöverträffade utbud av varumärken inte bekräftar det påstådda skapandet av en dominerande ställning på ifrågavarande marknad. Varumärket Legrand är okänt bland elinstallatörer i Danmark.

306.
    Kommissionen har hävdat att den i skälen 554-565 förklarar att det utbud av varumärken som står till den genom fusionen bildade enhetens förfogande kommer att ge den en avsevärd konkurrensfördel i förhållande till var och en av konkurrenterna. De elcentraler och komponenter som saluförs under varumärket Legrand motsvarar [...](5) av försäljningen i Danmark år 2000. Vidare används varumärket Legrand för att saluföra andra kategorier av elektrisk lågspänningsutrustning i Danmark och har således ett visst anseende där.

307.
    Innehav av flera varumärken tillåter dessutom, såsom förklaras i skäl 565, att ställningen på marknaden förstärks genom möjligheten att vidta riktade vedergällningsåtgärder mot konkurrenterna eller genom att de kommersiella ansträngningarna kan koncentreras på ett av de båda varumärkena.

308.
    Schneider anser för det femte att det inte har visats att det saknas efterfrågetryck i Danmark. Kommissionen har inte på något sätt visat att den nya enheten kommer att utgöra en ofrånkomlig affärspartner för grossisterna, att en hög nivå av koncentration inte nödvändigtvis medför ett press nedåt på priserna eller att de komplexa relationerna mellan koncernen Schneider-Legrand och grossisterna gynnar den genom fusionen bildade enhetens ställning. I det omtvistade beslutet finns ingen beskrivning av efterfrågan på den danska marknaden, som inte ens finns med i tabell 31, som återgivits nedan i punkt 217.

309.
    Det har funnits ett mycket litet antal stora grossister i Danmark, som har kunnat utöva ett inte försumbart tryck på tillverkarna. Bildandet av den nya enheten skulle inte alls ha främjat en utveckling med ingående av avtal mellan Schneider och vissa distributörer, avtal om samverkan som inte existerade tidigare. Den direkta försäljningen till elmontörerna och elinstallatörerna utgör 50 procent av all försäljning. Efterfrågan beror på elinstallatörerna och inte på grossisterna, som endast ansvarar för logistiken för de produkter som elinstallatörerna efterfrågar.

310.
    Kommissionen har genmält att varken grossisterna, elmontörerna eller elinstallatörerna skulle vara i stånd att motsätta sig att den genom fusionen bildade enheten höjde sina priser. I Danmark utgör distributörerna ett mindre betydelsefullt led med hjälp av vilket tillverkarna distribuerar sina varor, på grund av att 50 procent av försäljningen sker direkt till elmontörer och elinstallatörer. Det finns ett mycket stort antal elinstallatörer och elmontörer, och de har liten betydelse var och en för sig vid beräkningen av tillverkarnas sammanlagda försäljning. Dessutom verkar de inte vara motiverade att utöva en press på tillverkarna.

311.
    Slutligen har Schneider för det sjätte anfört att det inte finns något som helst stöd för den av kommissionen fastställda avsaknaden av påtagligt konkurrenstryck eftersom konkurrensen på den danska marknaden för gruppcentraler inte har blivit föremål för någon analys. Tre stora konkurrenter ABB, Siemens och Hager har tillsammans [...]* eller [...](6) av denna marknad.

312.
    Schneider har anklagat kommissionen för att ha gjort sig skyldig till allvarliga inkonsekvenser. I skäl 610 hävdar kommissionen att Hager anser att det är praktiskt taget omöjligt att utveckla ett sortiment som är jämförbart med den nya enhetens. Inte desto mindre anför kommissionen i skäl 141 att ”[p]arternas alla stora konkurrenter som ABB, Siemens och Hager har kompletta komponentsortiment”.

313.
    Kommissionen har erinrat om att den i skäl 609 har förklarat att det är osannolikt att någon ny konkurrent skulle inträda på den danska marknaden för gruppcentraler (eller komponenter till dessa), och detta redan på grund av de konkurrensfördelar som den genom fusionen bildade enheten har skaffat sig (skälen 595-608).

- Förstainstansrättens bedömning

314.
    Såsom framgår av vad som anförts ovan i fråga om denna grund har Schneider beträffande de danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler åberopat fel, vilka redan har konstaterats ovan, som kommissionen begick vid sin bedömning av den genom fusionen bildade enhetens ekonomiska styrka på var och en av de olika nationella sektoriella marknader som berörs av den anmälda koncentrationen och som räknas upp i skälen782 och 783.

315.
    Härav följer att de slutsatser som kommissionen drog när den i skälen 611 och 613 slog fast att den omtvistade koncentrationen var oförenlig med den gemensamma marknaden på de ifrågavarande danska komponentmarknaderna är behäftade med samma fel som dem som förstainstansrätten har konstaterat vid prövningen av den tredje, den fjärde, den femte och den sjätte grunden.

316.
    Förutom att tjäna som illustration till föregående grunder utgör de argument som Schneider lagt fram i fråga om den danska marknaden för komponenter till gruppcentraler ett komplement till dessa grunder.

317.
    Det förefaller nämligen som om kommissionens analys av koncentrationens verkningar på de danska marknaderna för ifrågavarande produkter är behäftade med specifika fel som särskilt rör frågan huruvida konstaterandet att koncentrationen är oförenlig med dessa marknader är rättsstridigt.

318.
    Att således den integrerade försäljningen av komponenter till ABB:s och Siemens elcentraler inte räknades in i dessa bolags andelar av de danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler föranledde kommissionen att övervärdera koncernen Schneider-Legrands ekonomiska styrka på dessa marknader.

319.
    I detta hänseende framgår det vidare av nedanstående tabell, som är ett utdrag ur punkt 461 i ansökan, att de andelar som koncernen Schneider-Legrand innehar på dessa marknader varierar i hög grad, beroende på om den integrerade försäljningen av komponenter som Schneider tillskriver ABB och Siemens beaktas eller inte.

De danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler

Dvärgbrytare

(%)

Allpoliga brytare

(%)

Skåp

(%)

Utan integrerad försäljning Med integrerad försäljning Utan integrerad försäljning Med integrerad försäljning Utan integrerad försäljning Med integrerad försäljning
Schneider [...] * Schneider [...] * Schneider [...] * Schneider [...] * Schneider [...] * Schneider [...] *
Hager [...] *
Hager [...] *
Hager [...] *
Hager [...] *
Hager [...] *
Hager [...] *
ABB [...] * ABB [...] *
ABB [...] *
ABB [...] *
ABB [...] * ABB [...] *
Siemens [...] *
Siemens [...] *
Siemens [...] * Siemens [...] * Siemens [...] * Siemens [...] *
Legrand [...] *
Legrand [...] * Legrand [...] * Legrand [...] * Legrand [...] * Legrand [...] *
S+L [...] *
S+L [...] * S+L [...] * S+L [...] * S+L [...] * S+L [...] *

* Konfidentiella uppgifter.

320.
    Under dessa förhållanden kan det inte anses ha visats, trots den obestridligen höga marknadsandelen, att sammanslagningen av Legrands marknadsandelar med Schneiders, till följd av den anmälda koncentrationen, i sig är tillräcklig för att skapa en dominerande ställning på var och en av de olika marknaderna.

321.
    Härutöver kan den omständigheten, om den antas bevisad, att den nya enheten eventuellt får en dominerande ställning inte vid en läsning av det omtvistade beslutet anses få till följd att den faktiska konkurrensen i Danmark påtagligt skulle hämmas i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89.

322.
    För det första har det inte visats att den anmälda koncentrationen, i motsats till vad kommissionen hävdat i skäl 544, kommer att ha som verkan att en ”omedelbar konkurrent” på de danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler elimineras.

323.
    Det framgår nämligen av en jämförelse mellan de främsta aktörernas marknadsandelar som anges i tabell 28 och i den tabell som finns ovan i punkt 319, att Legrand befinner sig på femte plats på var och en av ifrågavarande produktmarknader och således inte kan betraktas som en omedelbar konkurrent till Schneider.

324.
    Tvärtemot vad kommissionen noterat i skälen 544 och 545 verkar det inte heller som om den föreslagna transaktionen, på de danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler, skulle kunna anses påtagligt förstärka marknadsledarens ställning genom förvärvet av ytterligare verksamheter på andra sektoriella marknader för elektrisk lågspänningsmateriel.

325.
    Legrand är inte heller verksamt i några av de segment av den danska marknaden för ultraterminal elektrisk utrustning som anges i tabell 35, vilken återges ovan i punkt 173, eller, såsom framgår av tabellerna 14 och 15 nedan som finns i skälen 286 och 288 i det omtvistade beslutet, på de danska marknaderna för prefabricerade kanalskenfördelningar och kabelhyllor och kabelstegar.

Tabell 14

Marknadsandelar för de främsta aktörer som är verksamma på marknaden för prefabricerade kanalskenfördelningar i de främsta medlemsstaterna i EES

Schneider Möller Zucchini Pogliano Övriga 1 Övriga 2
Tyskland [....]* [....]* [....]* [....]* Siemens [....]* Lanz[....]*
Österrike [....]* [....]* [....]* [....]* Lanz [....]*
Belgien [....]* [....]* [....]* [....]* EAE [....]*
Danmark [....]* [....]* [....]* [....]*
Spanien [....]* [....]* [....]* [....]*
Frankrike [....]* [....]* [....]* [....]* Erico [....]*
Finland [....]* [....]* [....]* [....]* MEM [....]*
Förenade kungariket [....]* [....]* [....]* [....]* MEM [....]*
Grekland [....]* [....]* [....]* [....]* EAE [....]*
Irland [....]* [....]* [....]* [....]* MEM [....]*
Norge [....]* [....]* [....]*
Neder-länderna [....]* [....]* [....]* EAE [....]*
Portugal [....]* [....]* [....]*
Totalt EES [....]* [....]* [....]* [....]*

* Konfidentiella uppgifter

Tabell 15

Marknadsandelar för de främsta aktörer som är verksamma på marknaden för kabelhyllor och kabelstegar i olika medlemsstater i EES.

Schneider Legrand Hager Övriga 1 Övriga 2
Tyskland [....]* [....]* [....]* OBO Van Geel
Österrike [....]* [....]* [....]*
Belgien [....]* [....]* Vergocan Van Geel
Danmark

[....]* [....]* [....]* RM Industrial Group Van Geel
Spanien [....]* [....]* [....]*
Finland

[....]* [....]* Meka Nordic Aluminium
Frankrike

[....]* [....]* [....]* Tolmega [...]* Métal Déployé [...]*
Förenade kungariket

[....]* [....]* [....]* RM Cable Tray [...]* Unitrust [...]*
Grekland [....]* [....]*
Irland [....]* [....]* RM Cable Tray Unitrust
Italien [....]* [....]* [....]* Sati [...]* ABB [...]*
Norge [....]* [....]* [....]* Ögland Van Geel
Nederländerna [....]* [....]* [....]* Van Geel Gouda
Portugal [....]* [....]* [....]*
Sverige [....]* [....]* [....]* Meka Van Geel
Totalt [....]* [....]* [....]*

* Konfidentiella uppgifter

326.
    Tvärtemot kommissionens tolkning av tabell 30 i dess ovan redovisade argumentation gör inte de uppgifter som finns i det omtvistade beslutet det möjligt att slå fast att den genom fusionen bildade enheten kommer att åtnjuta en väsentlig konkurrensfördel i form av en stark ställning på andra sektoriella marknader än dem för komponenter till gruppcentraler.

327.
    Slutligen framgår det inte av tabellerna 14, 15 eller 35 att koncernen Schneider-Legrands ställning i Danmark på dessa övriga sektoriella marknader beror på koncentrationen. Ett studium av ovannämnda tabeller ger snarare upphov till tanken att denna beror på den ställning som Schneider innehade på dessa marknader innan koncentrationen genomfördes.

328.
    Följaktligen kan inte förstainstansrätten anse att det finns tillräckligt stöd för kommissionens i skäl 546 uttryckta åsikt enligt vilken fusionen mellan Schneider och Legrand kommer att eliminera ”konkurrensen mellan de båda företagen, vars rivalitet föreföll utgöra en central del av konkurrensen i de berörda länderna”.

329.
    Omfattningen av denna rivalitet har inte konstaterats i särskilt bestämda ordalag. Dessutom kan denna rivalitet inte anses bevisad vad marknaden i Danmark beträffar. De exempel som nämns av kommissionen i skäl 547 till stöd för dess uppfattning rör endast Frankrike och Portugal. I skäl 540 gör kommissionen endast en allmän hänvisning till att ”rivaliteten mellan Schneider och Legrand har upphört på vissa marknader”, utan närmare precisering.

330.
    En sådan rivalitet skulle för övrigt knappast vara trolig i detta land, med hänsyn till att det rör sig om två företag varav det enas verksamhet enligt det omtvistade beslutet är koncentrerad till Nordeuropa och det andra till Sydeuropa (skälen 550 och 659).

331.
    På grund av att Legrand för det andra saknar verksamhet i den danska marknadens segment för ultraterminal utrustning, som återges i tabell 35, blir tillskottet från Legrands varumärken och deras anseende naturligtvis begränsat, såsom bekräftas av förteckningen över de varumärken som de anmälande parterna innehar, vilken finns i tabell 36 och i bilaga 2 till det omtvistade beslutet. Det kan av dessa förteckningar utläsas att Legrand endast innehar två varumärken i Danmark avseende elektrisk lågspänningsmateriel.

332.
    Förstainstansrätten noterar härvidlag att detta land aldrig nämns i den framställning som kommissionen i skälen 554-565 ägnar utbudet av varumärken som den genom fusionen bildade enheten påstås inneha.

333.
    Eftersom Legrand de facto inte bedriver verksamhet i något av de segment av den danska marknaden för ultraterminal utrustning som återges i tabell 35 verkar det inte som om Danmark kan beröras av den sista meningen i skäl 555 enligt vilken ”parternas goda anseende naturligtvis ytterligare stärks av att de är verksamma inom den väsentliga delen av marknaden för elektrisk lågspänningsmateriel, såsom illustreras av tabell 31 ovan”.

334.
    Följaktligen är det omöjligt att godta kommissionens argument, som återgivits ovan, att varumärket Legrand är välkänt därför att företaget saluför annan elektrisk lågspänningsmateriel i Danmark än komponenter till elcentraler.

335.
    Härav följer för det tredje att det inte kan anses ha visats att Legrand har privilegierad tillgång till de stora internationella grossisterna eftersom företaget enligt skäl 545 är den svagare av de anmälande parterna i Danmark.

336.
    Denna tillgång kan desto mindre anses bevisad som Danmark saknas i tabell 31, som återges ovan i punkt 217, varur kommissionen i skäl 573 just härleder att parterna står för en mycket betydande andel av de största grossisternas omsättning, om man ser till all elektrisk lågspänningsmateriel.

337.
    På grund av att Legrand inte är verksamt i segmenten av den danska marknaden för ultraterminal utrustning som återges i tabell 35 kan inte heller egenskapen av ofrånkomlig affärspartner godtas, vilken kommissionen tillskriver den nya koncernen i skäl 567 med anledning av dess oöverträffade sortiment med elektrisk materiel.

338.
    Kommissionen har i samma skäl endast konstaterat att den nya enhetens egenskap av ofrånkomlig affärspartner för grossisterna kommer att vara särskilt uttalad i Frankrike och i mindre mån i Spanien, Italien och Portugal. Danmark nämns inte alls.

339.
    Enligt kommissionens egen uppfattning bedrev utomstående företag före koncentrationen, om man ser till deras marknadsandelar, en icke försumbar konkurrens gentemot de anmälande parterna på marknaderna för komponenter till elcentraler (skäl 548).

340.
    Det förtjänar att framhållas att de marknadsandelar som innehas av den genom fusionen bildade enhetens tre omedelbara konkurrenter är relativt stora och koncentrerade.

341.
    Kommissionens påstående i skäl 595, att den nya enhetens befintliga konkurrenter kommer att få svårt att utöva något påtagligt konkurrenstryck på densamma, har inte bekräftats i det omtvistade beslutet vad Danmark beträffar.

342.
    I punkt V C 1.4. i det omtvistade beslutet utförs ingen som helst analys av konkurrensstrukturen bland de övriga tillverkare som är verksamma på de undersökta danska marknaderna. Den relativa betydelsen och koncentrationen av de marknadsandelar som de främsta konkurrenterna har, vilken kan utläsas av tabellen i punkt 319 ovan, borde dock ha krävt en betydligt mer ingående redogörelse, eftersom de anmälande parterna enligt skäl 548 konfronterades med en icke försumbar konkurrens såvitt framgår av de utomstående företagens marknadsandelar.

343.
    Kommissionen gör dock inga tillägg till sina lakoniska påståenden i skäl 536 och 548 enligt vilka den anmälda transaktionen dels ”kommer att leda till att det skapas en mycket stark ställning”, dels ”kommer att göra det möjligt för den sammanslagna enheten att uppnå en ställning som odiskutabel ledare” på de ifrågavarande danska marknaderna.

344.
    Överväganden av detta slag kan inte i sig visa att det eventuella skapandet av en dominerande ställning till följd av den anmälda koncentrationen kommer att medföra att den effektiva konkurrensen på samma marknader påtagligt hämmas.

345.
    För övrigt nämner inte kommissionen Danmark i punkt V C 1.4. i det omtvistade beslutet, när den beskriver konkurrenternas svårigheter att utöva ett påtagligt konkurrenstryck på den nya enheten.

346.
    Således betonas genom argumenten i denna fråga i skäl 596 och följande i det omtvistade beslutet att de ledande varumärken som parterna i koncentrationen har är överlägsna, varvid kommissionen även här stöder sig på hänvisningar till andra nationella marknader än Danmark.

347.
    De svårigheter som den genom fusionen bildade enhetens konkurrenter enligt skäl 601 kan komma att få i förhållande till elinstallatörerna och elmontörerna på grund av att deras produkter anses vara av lägre kvalitet bekräftas på intet sätt av sakomständigheter som har ett direkt samband med Danmark.

348.
    På grund av Legrands svaga ställning på de danska marknaderna för elektrisk lågspänningsmateriel och i synnerhet att bolaget saknar verksamhet på de danska marknaderna för ultraterminal utrustning, som framgår av tabell 35, kan slutligen förstainstansrätten inte anse att kommissionen har styrkt sin slutsats i skäl 606 enligt vilken den föreslagna koncentrationen kommer att leda till att var och en av de anmälande parterna får en starkare ställning på de områden där de traditionellt har varit framgångsrika och att det skapas en koncern som kommer att inneha det dominerande varumärket i vart och ett av de tre tillämpliga segmenten (bostäder, kontor och industrifastigheter).

349.
    Härav följer att det inte har styrkts, vare sig att det till följd av den anmälda transaktionen kommer att skapas en dominerande ställning på de danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler eller att, även om så var fallet, den effektiva konkurrensen på samma marknader på grund av den dominerande ställningen påtagligt skulle hämmas i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89.

350.
    Rätten finner således att talan kan bifallas såvitt den avser denna grund.

Den åttonde grunden: Huruvida kommissionens analys av den anmälda koncentrationens inverkan på de italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler är felaktig

- Parternas argument

351.
    Schneider har i första hand påstått att de främsta aktörernas marknadsandelar på de italienska marknaderna för komponenter till elektriska fördelningscentraler och gruppcentraler där det råder livlig konkurrens inte bevisar att koncentrationen skulle skapa en dominerande ställning. Enligt Schneider kommer koncentrationen således inte att få till följd att den nuvarande ledaren påtagligt förstärks.

352.
    Det går inte att dra slutsatsen att det skulle finnas mycket starka hinder mot marknadsetablering i Italien av att Gewiss på ett år har förvärvat endast [...](7) av marknaden för dvärgbrytare till fördelningscentraler eller gruppcentraler. En livlig konkurrens på en marknad som betecknas av åtta varumärkens närvaro kan inte vara liktydigt med sådana hinder. Tvärtom visar det faktum att Gewiss har tagit sig in på marknaderna för fördelningscentraler och gruppcentraler och dess starka utveckling till [...](8) av skåpen till gruppcentraler att det inte finns några sådana hinder.

353.
    Kommissionen har genmält att den genom fusionen bildade enhetens marknadsandelar i jämförelse med dess konkurrenters uppenbarligen är en allvarlig indikator på att enheten har en dominerande ställning. Gewiss utgör ett exceptionellt fall därför att företaget såsom framgår av skäl 516 kunde överkomma hindren för marknadsetablering med mycket relativ framgång och genom att göra inköp hos ABB samt ha tillgång till grossister och elinstallatörer till följd av företagets verksamhet på marknaden för ultraterminal utrustning.

354.
    Schneider har för det andra förebrått kommissionen att den i stor utsträckning baserat sin analys på att rivaliteten mellan Schneider och Legrand, vilken på intet sätt har utgjort en central konkurrensfaktor, skulle upphöra. ABB, Siemens och GE har på marknaden för fördelningscentraler, och ABB, Siemens, Hager och GE på marknaden för gruppcentraler, ungefär samma storlek som Legrand.

355.
    Kommissionen har genmält att såsom framgår av skäl 545 är Legrand marknadsledande i Italien. Schneider innehar där en betydande marknadsandel och åtnjuter ett gott anseende och privilegierad tillgång till de främsta grossisterna. Grossisterna räknar Schneider och Legrand till första rangens tillverkare.

356.
    Schneider har för det tredje uppmärksammat att de italienska marknaderna för komponenter till elcentraler inte är koncentrerade till endast tre varumärken (Bticino, ABB och Merlin-Gerin), såsom kommission har hävdat, utan också inbegriper nya (Gewiss) och förnyade (GE, Siemens) varumärken.

357.
    Den av kommissionen framhävda starka märkestroheten skulle göra varje beslut verkningslöst från den nya enhetens sida om att driva specialiseringen längre av vart och ett av de referensmärken som Schneider respektive Legrand innehar för användning dels i industri- och kontorsfastigheter, dels i bostadsfastigheter.

358.
    Kommissionen har svarat att såsom betonas i skäl 565 överensstämmer Schneiders och Legrands kundunderlag inte helt och hållet, varför koncernen Schneider-Legrand skulle kunna specialisera sina varumärken ytterligare med avseende på vissa kategorier av kunder.

359.
    Schneider förnekar för det fjärde att den nya enheten är ofrånkomlig som affärspartner eftersom ABB och GE utgör alternativa sådana. Det är svårt att förstå hur de goda relationerna mellan Legrand och grossisterna i Italien, om de skulle anses vara bevisade, skulle kunna begränsa konkurrensen. De största grossisterna kontrollerar en mycket liten del av distributionen, såsom framgår av tabell 6 i det omtvistade beslutet (återgiven ovan i punkt 201).

360.
    Vidare förhåller det sig inte så att de anmälande parterna står för den största delen av distributörernas försäljning, som består av många olika märken. Schneider och Legrand åtnjuter inte några privilegierade relationer till grossisterna. Den föreslagna transaktionen skulle inte leda till att de övriga tillverkarna marginaliseras, eftersom grossisterna skulle jämka sina erbjudanden med avseende på andra leverantörer.

361.
    Dessutom är det svårt att föreställa sig hur koncentrationen skulle kunna få till följd att konkurrenterna försvagades eftersom de anmälande parternas kombinerade försäljning endast motsvarar [...](9) av deras främsta grossists totala försäljning. Om det slutligen antas att märkestroheten är stark skulle grossisterna ha intresse av att fortsätta att i första hand efterfråga produkter från de minsta tillverkarna.

362.
    I syfte att visa att en stark koncentration av distributionen inte nödvändigtvis medför en kraftig press nedåt på priserna, har kommissionen hävdat att grossisterna uppskattar Legrands produkter på grund av att de är relativt dyra, vilket gör att grossisterna kan få en god vinstmarginal. Schneider har invänt att det finns ett stort antal grossister på de italienska marknaderna för fördelningscentraler och gruppcentraler, vilket kommissionen själv angivit i tabell 6 i det omtvistade beslutet.

363.
    Kommissionen har erinrat om de tre faktorer som gör att den nya enheten är en ofrånkomlig affärspartner för de italienska grossisterna, nämligen att den står för en mycket stor del av grossisternas totala omsättning, att den har ett oöverträffat sortiment med elektrisk materiel och en avsevärd ställning i konkurrenshänseende i varje land (se tabell 30). Vidare har inte Schneider bestridit framställningen i skälen 584-591 av de medel som koncernen kommer att förfoga över för att kunna etablera sin dominans. Grossisterna kommer således inte ha möjlighet att utöva ett påtagligt tryck på den nya enheten.

364.
    Schneider anser slutligen för det femte att kommissionen har förfarit approximativt genom att dra slutsatsen att konkurrenterna skulle försvagas på grund av den koncentration av varumärken som skulle bli följden av den anmälda koncentrationen, mot bakgrund av alla varumärken som finns på den italienska marknaden.

365.
    Det är en överdrift att påstå att de övriga konkurrenterna skulle marginaliseras. Konkurrenter som ABB, Siemens och GE har en styrka som är jämförlig med den nya enhetens. Konkurrenter som Hager, Gewiss och Möller har ett gott anseende på denna marknad.

366.
    Avsaknaden av konkurrenstryck skulle för övrigt vara fullständigt oförenlig med marknadernas och distributionens struktur i Italien, med hänsyn till marknadernas stora känslighet för varje prissänkning som görs av en trovärdig konkurrent, förekomsten av sådana konkurrenter bland grossisterna och avsaknaden av privilegierad tillgång (se den första NERA-rapporten, punkterna 4.3, 4.4 och 4.5).

367.
    Kommissionen har erinrat dels om att Schneider har erkänt att den genom fusionen bildade enhetens enda riktiga konkurrent är ABB, dels att NERA-rapporten endast handlar om de konkurrensförhållanden som rådde före den anmälda koncentrationen och inte om dennas verkningar.

368.
    Kommissionen anser endast att konkurrenterna ”kommer att få ökande svårigheter att locka till sig kunder från koncernen Schneider-Legrand och skulle kunna nöja sig med ställningen som efterföljare på ifrågavarande marknader” (skäl 602). I skäl 608 noterar kommissionen vidare: ”Parternas befintliga konkurrenter kommer inte att ha möjlighet att utöva ett tillräckligt starkt tryck för att påtvinga den sammanslagna enheten ett visst beteende.”

- Förstainstansrättens bedömning

369.
    I likhet med föregående grund rör den åttonde grunden de fel, med avseende på de italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler som redan har konstaterats ovan, vilka kommissionen gjorde vid sin bedömning av den genom fusionen bildade enhetens styrka på var och en av de olika nationella sektoriella marknader som berörs av den anmälda koncentrationen och som räknas upp i skälen 782 och 783.

370.
    Härav följer att de slutsatser som kommissionen drog för att i skälen 611 och 613 kunna slå fast att den omtvistade koncentrationen var oförenlig med den gemensamma marknaden vad gällde de italienska marknaderna för ifrågavarande komponenter är behäftade med samma fel som dem som förstainstansrätten har konstaterat vid prövningen av den tredje, fjärde, femte, sjätte och sjunde grunden.

371.
    Förutom att den tjänar som illustration till föregående grunder utgör Schneiders argumentation i fråga om de italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler ett komplement till dessa grunder.

372.
    Det förefaller nämligen härvidlag som om kommissionens analys av koncentrationens inverkan på de undersökta italienska marknaderna innehåller specifika fel som särskilt rör frågan huruvida konstaterandet av att koncentrationen skulle vara oförenlig med den gemensamma marknaden med avseende på dessa marknader var rättsenligt.

373.
    Den omständigheten att den integrerade försäljningen av komponenter till ABB:s och Siemens elcentraler inte räknades in i de andelar av den italienska marknaden för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler som innehas av dessa båda bolag föranledde kommissionen att övervärdera koncernen Schneider-Legrands ekonomiska styrka på dessa marknader.

374.
    Det framgår nämligen av tabellen nedan, som är ett utdrag ur punkt 461 i ansökan, att de marknadsandelar som innehas av den nya enheten på dessa marknader i hög grad kan variera, beroende på om den integrerade försäljning av komponenter som Schneider har tillskrivit ABB och Siemens beaktas eller ej.

De italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler

Effektbrytare (MCCB)

Dvärgbrytare

Skåp

Utan integrerad

försäljning
Med integrerad

försäljning
Utan integrerad

försäljning
Med integrerad

försäljning
Utan integrerad

försäljning
Med integrerad

försäljning
Schneider [...]* ABB [...]* Schneider [...]* ABB [...]* Schneider [...]* ABB [...]*
ABB [...]* Schneider [...]* ABB [...]* Schneider [...]* ABB [...]* Schneider [...]*
Legrand [...]* Siemens [...]* Legrand [...]* Legrand [...]* Legrand [...]* Legrand [...]*
GE [...]* Legrand [...]* GE [...]* Siemens [...]* GE [...]* Siemens [...]*
Siemens [...]* GE [...]* Siemens [...]* GE [...]* Siemens [...]* GE [...]*
Hager [...]* Hager [...]* Hager [...]* Hager [...]* Hager [...]* Hager [...]*
S+L [...]* S+L [...]* S+L [...]* S+L [...]* S+L [...]* S+L [...]*

* Konfidentiella uppgifter

De italienska marknaderna för komponenter till gruppcentraler

Dvärgbrytare

(%)

Allpoliga brytare

(%)
Skåp

(%)
Utan integrerad

försäljning
Med integrerad

försäljning
Utan integrerad

försäljning
Med integrerad

försäljning
Utan integrerad

försäljning
Med integrerad

försäljning
Legrand [...]* Legrand [...]* Legrand [...]* Legrand [...]* Legrand [...]* Legrand [...]*
ABB [...]* ABB [...]* ABB [...]* ABB [...]* ABB [...]* ABB [...]*
Schneider [...]* Siemens [...]* Hager [...]* Siemens [...]* Schneider [...]* Siemens [...]*
Hager [...]* Hager [...]* Schneider [...]* Hager [...]* Hager [...]* Schneider [...]*
GE [...]* Schneider [...]* GE [...]* Schneider [...]* GE [...]* Hager [...]*
Siemens [...]* GE [...]* Siemens [...]* GE [...]* Siemens [...]* GE [...]*
S+L [...]* S+L [...]* S+L [...]* S+L [...]* S+L [...]* S+L [...]*

* Konfidentiella uppgifter

375.
    I skäl 195, som tillhör det avsnitt i det omtvistade beslutet som rör den geografiska avgränsningen av marknaden för elcentraler, placerar kommissionen Gewiss bland Legrands främsta konkurrenter i Italien. Denna tillverkare förekommer dock inte i tabellerna 27 och 28 i det omtvistade beslutet, vilka återgivits ovan i punkt 172.

376.
    Vidare har Schneider hävdat under förhandlingen, utan att ha blivit motsagd på denna punkt av kommissionen, att Gewiss kontrollerar [...]* av den italienska marknaden för skåp till gruppcentraler, medan den genom fusionen bildade enheten kontrollerar [...](10).

377.
    Förstainstansrätten konstaterar i denna fråga att de sammanlagda andelarna av denna marknad för komponenter som innehas av tillverkare som är verksamma i Italien och som anges i tabell 28 endast uppgår till 66 procent. Tabellen visar således varken fördelningen eller spridningen av marknadsandelarna för den eller de producenter som kontrollerar de 34 återstående procenten av denna marknad.

378.
    Med anledning av att det således finns luckor i analysen av de undersökta marknadernas struktur, kan varken de marknadsandelar som de olika producenterna innehar eller dem som den sammanslagna enheten kommer att erhålla kontroll över på dessa marknader, efter det att de anmälande parternas marknadsandelar har lagts samman, anses vara tillräckligt trovärdiga.

379.
    Följaktligen har det inte heller visats att det till följd av koncentrationen kommer att skapas en dominerande ställning på de italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler.

380.
    Dessutom skulle, även om den ansågs bevisad, en eventuell dominerande ställning för den nya enhetens del inte, mot bakgrund av det omtvistade beslutet, kunna anses ha den verkan i Italien att den effektiva konkurrensen påtagligt hämmas där i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89.

381.
    Eftersom det skall tas hänsyn till ABB:s och Siemens integrerade försäljning är det tveksamt om Schneider kan anses ha den största marknadsandelen för komponenter till fördelningscentraler, med hänsyn till det obetydliga avståndet till ABB enligt de siffror som kommissionen själv uppger i tabell 27.

382.
    Under dessa förhållanden är slutsatsen i skäl 549 inte styrkt, enligt vilken den anmälda koncentrationen kommer att förstärka den ena av de anmälande parternas redan överlägsna ställning, det vill säga i förevarande mål Schneiders, på de italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler.

383.
    På de italienska marknaderna för gruppcentraler som anges i tabell 28 befann sig Schneider före den föreslagna transaktionen endast på tredje plats, långt efter ABB. Om den integrerade försäljning av ABB:s och Siemens komponenter som Schneider gjort en uppskattning av beaktas kan således detta företag flyttas ned till näst sista plats (se den andra tabellen i punkt 374 ovan).

384.
    Det har således inte visats att koncentrationen, såsom kommissionen hävdar i skäl 544, kommer att få till följd att en ”omedelbar konkurrent” till ledaren Legrand på de italienska marknaderna för komponenter till gruppcentraler elimineras.

385.
    Vidare är inte den rivalitet som enligt skäl 546 fanns mellan Schneider och Legrand tillräckligt underbyggd vad gäller Italien, eftersom de exempel som kommissionen nämner i skäl 547 till stöd för detta påstående uteslutande baseras på de franska och portugisiska marknaderna. Vad beträffar skäl 540, finns där endast en generell hänvisning till att ”rivaliteten mellan Schneider och Legrand upphör på vissa marknader”, utan närmare precisering.

386.
    Inte heller kommissionens påstående i skäl 612 att rivaliteten mellan Schneider och Legrand är det väsentliga ursprunget till konkurrensen ”på vissa av ifrågavarande marknader, bland annat i Frankrike”, underbyggs av någon specifik hänvisning till Italien.

387.
    Rätten noterar vidare att enligt Schneider självt är dess prestanda medelmåttig på området för logistik, och företaget måste avsevärt förbättra sin prestanda för att uppnå sina mål såväl på italiensk som på central nivå (skäl 214).

388.
    För övrigt betecknas Schneiders ställning, enligt vad kommissionen understryker i skäl 158, av dess svaga konkurrensförmåga vad gäller kunder i bostadshussektorn.

389.
    Tvärtemot vad kommissionen hävdar i skäl 545 kan det inte utläsas av det omtvistade beslutet att Schneider, den svagare parten i den anmälda koncentrationen på de italienska marknaderna för komponenter till gruppcentraler, har en privilegierad tillgång till de främsta internationella grossisterna på dessa marknader.

390.
    Skäl 545 avser endast specifikt Frankrike och Legrand, som kommissionen uppger har en mycket påtaglig ställning på övriga marknader för elektrisk lågspänningsmateriel.

391.
    Schneider kan dock inte i Italien, till skillnad från Legrand i Frankrike, tillskrivas en mycket stark ställning på några andra marknader för elektrisk lågspänningsmateriel än dem för gruppcentraler.

392.
    Bland alla segment på marknaden för ultraterminal elektrisk utrustning som finns i tabell 35, vilken återges ovan i punkt 173, är Schneider i Italien endast verksamt i segmentet utrustning för anslutning och koppling. Såsom vidare kan utläsas av tabell 15, vilken återges ovan i punkt 325, saknar Schneider helt och hållet verksamhet på den italienska marknaden för kabelhyllor, kabelstegar och kanalskenfördelningar. Slutligen finns inte Italien bland de länder som uppgivits i tabell 14 i det omtvistade beslutet avseende marknadsandelar för kanalskenfördelningar (se punkt 325 ovan). Följaktligen har Schneiders ställning på denna sektoriella marknad i Italien inte på något sätt berörts i det omtvistade beslutet.

393.
    Kommissionen har således inte lyckats visa att den anmälda koncentrationen genom förvärvet av ytterligare verksamheter väsentligt förstärker Legrands ställning på de italienska marknaderna för komponenter till gruppcentraler (se skäl 544).

394.
    Vad beträffar det oöverträffade utbudet av varumärken som tillskrivs den genom fusionen bildade enheten, noterar kommissionen i skäl 556 för övrigt utan större övertygelse att denna enhet förefaller ha en påtaglig konkurrensfördel i Italien genom att marknaden är koncentrerad till de tre främsta varumärkena (Bticino, ABB och Merlin Gerin).

395.
    Vid bedömningen av detta hypotetiska argument måste under alla omständigheter hänsyn tas till att Gewiss ställning på marknaden inte nämns trots att företaget av kommissionen betraktas som en av Legrands främsta konkurrenter.

396.
    Rätten noterar även att kommissionen anger att ABB är ett av de tre främsta varumärkena, den genom fusionen bildade enhetens främsta rival på de marknader som avses med denna grund. ABB innehar dessutom varumärket Vimar, såsom framgår av tabell 36 i det omtvistade beslutet. Det framgår för övrigt av skäl 195 att detta varumärke har en icke försumbar betydelse.

397.
    Vad gäller relationerna mellan den nya enheten och grossisterna konstaterar förstainstansrätten att kommissionen, efter att i skäl 567 ha hävdat att ”den sammanslagna enhetens egenskap av ofrånkomlig affärspartner för grossisterna kommer att vara särskilt uttalad i Frankrike och i mindre mån i ... Italien”, i skäl 569 noterar att ”Legrand har mycket goda relationer till distributionen där”.

398.
    På grund av bristen på precision kan inte dessa båda överväganden utgöra bevisning om att den genom fusionen bildade enheten är ofrånkomlig som affärspartner för de italienska grossisterna.

399.
    Vidare visas i det omtvistade beslutet, vad gäller Italien, inte att den nya enhetens befintliga konkurrenter knappt kan påverka dess beteende i nämnvärd omfattning, såsom kommissionen hävdat i skäl 595.

400.
    Enligt kommissionen är enheten ofrånkomlig som affärspartner för grossisterna. Det följer dock av föregående framställning att denna egenskap inte kan tillerkännas enheten i Italien på grund av de faktiska omständigheter som kommissionen lagt fram till stöd för sitt påstående.

401.
    De svårigheter slutligen som den genom fusionen bildade enheten enligt skäl 601 kan komma att möta på elinstallatörernas och elmontörernas nivå med anledning av att deras produkter anses vara av sämre kvalitet saknar stöd i faktiska omständigheter som direkt rör Italien.

402.
    Det har således inte styrkts vare sig att det till följd av koncentrationen skulle skapas en dominerande ställning på de italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler eller, om en sådan ställning likväl skulle anses uppkomma, att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas, i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89, på grund av en sådan dominerande ställning.

403.
    Under dessa förhållanden skall talan bifallas såvitt avser denna grund.

Konsekvenserna av den felaktiga analys och bedömning som ovan konstaterats

404.
    Förstainstansrätten anser att de fel, utelämnanden och inkonsekvenser som konstaterats ovan i den av kommissionen utförda analysen av den anmälda koncentrationens verkningar är allvarliga.

405.
    Genom att basera sig på den genom fusionen bildade enhetens utvidgning av sin verksamhet till hela EES har kommissionen inbegripit indicier på ekonomisk styrka som inte avser de nationella sektoriella marknader som berörs av koncentrationen, vilket har medfört att koncentrationen oriktigt har tillmätts större verkningar på dessa marknader.

406.
    Rätten erinrar härvidlag om att ingen av de faktiska omständigheter som framförs i det omtvistade beslutet leder till slutsatsen att den föreslagna transaktionen skulle kunna ge upphov till konkurrensproblem på andra än de sektoriella marknaderna i Frankrike och i sex andra länder, som i skälen 782 och 783 i beslutet identifieras som berörda av koncentrationen.

407.
    Beslutet innehåller i synnerhet inte någon analys av konkurrensstrukturen på de nationella sektoriella marknader som inte berörs av den omtvistade koncentrationen, exempelvis de som finns i tabell 30 som återgivits ovan i punkt 165.

408.
    På grund av de luckor och motstridande uppgifter som präglar analysen av distributionens struktur kunde kommissionen inte heller hävda att den genom fusionen bildade enheten hade en konkurrensfördel genom dess påstådda privilegierade distributionsmöjlighet som härrörde från dess ställning på distributionsnivå på marknaderna för elektrisk lågspänningsmateriel och inte heller genom grossisternas oförmåga att utöva konkurrenstryck på den nya enheten.

409.
    Genom att de är abstrakta och skilda från de relevanta nationella sektoriella marknaderna har de indicier på ekonomisk styrka som baseras på koncernen Schneider-Legrands oöverträffade produktsortiment och ojämförliga utbud av varumärken föranlett kommissionen att i ännu högre grad övervärdera den anmälda koncentrationens inverkan på de nationella sektoriella marknader som berörs av den.

410.
    Detsamma gäller dels kommissionens underlåtenhet att beakta den integrerade försäljning som ABB och Siemens bedrivit på de nationella marknader för komponenter till elcentraler som berörs av koncentrationen, dels de luckor som särskilt finns i analysen av koncentrationens verkningar på de danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler och de italienska marknaderna för fördelningscentraler och gruppcentraler.

411.
    De fel i analysen och bedömningen som ovan beskrivits kan således leda till att den ekonomiska bedömningen av koncentrationens verkningar, på vilken den omtvistade förklaringen om oförenlighet med den gemensamma marknaden baseras, förlorar sitt bevisvärde.

412.
    Oavsett omfattningen av eventuella luckor i ett kommissionsbeslut, i vilket det konstateras att en koncentration är oförenlig med den gemensamma marknaden, kan dessa inte leda till att beslutet ogiltigförklaras om förstainstansrätten, utifrån de övriga uppgifter som detta beslut innehåller, anser det utrett att genomförandet av koncentrationen i vart fall kommer att leda till att en dominerande ställning skapas eller förstärks och att detta kommer att få till följd att den faktiska konkurrensen påtagligt hämmas, i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89.

413.
    De fel som har konstaterats är inte i sig av sådan beskaffenhet att de innebär att riktigheten i de anmärkningar som kommissionen har framfört avseende var och en av de franska sektoriella marknader som räknas upp i skälen 782 och 783 kan ifrågasättas.

414.
    Förstainstansrätten noterar att Schneider inte på allvar har bestridit analysen av koncentrationens inverkan på dessa marknader. Företaget har tvärtom ägnat sig åt att förebrå kommissionen att den gjort en extrapolering till övriga berörda nationella sektoriella marknader av den konkurrenssituation på de franska marknaderna som blir konsekvensen av den anmälda koncentrationen.

415.
    Mot bakgrund av de uppgifter om de faktiska omständigheterna som det omtvistade beslutet innehåller kan ingen annan slutsats dras än den kommissionen har dragit, nämligen att den föreslagna transaktionen på de franska marknaderna kommer att skapa eller förstärka en dominerande ställning som får till följd att den faktiska konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt hämmas i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89 (se angående begreppet väsentlig del av den gemensamma marknaden, domstolens dom av den 16 december 1975 i de förenade målen 40/73-48/73, 50/73, 54/73-56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, REG 1975, s. 1663, punkterna 375 och 448).

416.
    Det framgår nämligen av det omtvistade beslutet att koncernen Schneider-Legrand på var och en av de berörda franska marknaderna innehar marknadsandelar som tyder på dominans eller en förstärkt dominerande ställning, med hänsyn till den sammanslagna enhetens främsta konkurrenters svaga närvaro och fragmenterade marknadsandelar (se särskilt tabellerna 27-29 som återges ovan i punkt 172).

417.
    Vidare anför kommissionen i skäl 582, utan att ha kritiserats av Schneider på denna punkt att de priser som grossisterna betalade för den elektriska lågspänningsmaterielen genomsnittligt sett var betydligt högre i Frankrike än på andra berörda nationella marknader innan koncentrationen genomfördes (detta framgår även av tabellerna 7-10 som finns i skälen 228-234 i det omtvistade beslutet).

418.
    Slutligen är det ostridigt att rivaliteten mellan de anmälande parterna huvudsakligen avsett de franska sektoriella marknader som åsyftas i anmärkningarna, och att den anmälda koncentrationen kommer att få till följd att en väsentlig konkurrensfaktor undanröjs.

419.
    Den ekonomiska analys som ligger till grund för det omtvistade beslutet kan således endast anses otillräcklig beträffande de andra nationella sektoriella marknader som berörs men inte beträffande de franska marknaderna. De sistnämnda utgör dock en väsentlig del av den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 2.3 i förordning nr 4064/89.

420.
    Rätten skall således pröva de övriga grunder som åberopats i ansökan enbart med avseende på de franska marknader som berörs av koncentrationen. Detta gäller särskilt Schneiders grund avseende åsidosättande av rätten till försvar i samband med de korrigerande åtgärder som företaget lade fram under förfarandet inför kommissionen för att göra koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden.

Åsidosättande av rätten till försvar

Den nionde grunden: Bristande överensstämmelse mellan meddelandet om anmärkningar och det omtvistade beslutet

- Parternas argument

421.
    Schneider har med stöd av Republiken Frankrike i huvudsak gjort gällande att kommissionen i skäl 811 grundat en avgörande anmärkning på att Schneiders dominerande ställning i Frankrike på marknaderna för fördelningscentraler och gruppcentraler skulle förstärkas genom Legrands ledande ställning på marknaderna för ultraterminal utrustning, oavsett huruvida de båda anmälande parternas verksamheter överlappade varandra.

422.
    Dock har denna anmärkning inte vid något tillfälle formulerats i meddelandet om anmärkningar i en tillräckligt precis form för att Schneider skulle kunna identifiera den som sådan och på ett användbart sätt kunna framföra sina synpunkter på den, inklusive genom att föreslå lämpliga åtgärder för att avhjälpa de konkurrensproblem som kommissionen identifierat.

423.
    Den analys av den anmälda koncentrationens inverkan på konkurrensen som meddelandet om anmärkningar innehåller täcker de olika allmänna geografiska marknaderna men tar inte upp den speciella situationen i Frankrike. När det dessutom i meddelandet om anmärkningar talas om Legrands dominans i Frankrike på vissa marknader tas inte Schneiders ställning på marknaderna för elcentraler upp.

424.
    Förhörsombudet har i sin kompletterande rapport av den 8 oktober 2001 erkänt att det finns en anmärkning om att den nya enheten får en dominerande ställning i förhållande till grossisterna även med bortseende av all överlappning mellan de båda parternas verksamheter. Förhörsombudet anser emellertid att denna anmärkning redan framförts i meddelandet om anmärkningar eftersom det rör sig om ”en av de faktorer som är väsentliga för skapandet eller förstärkandet av en dominerande ställning”.

425.
    Dock hänvisas det inte i någon av de punkter i konkurrensanalysen i meddelandet om anmärkningar som förhörsombudet har åberopat, till en anmärkning om att en sammanläggning av båda parternas dominerande ställningar på ifrågavarande franska sektoriella marknader i sig skulle motivera ett beslut att förbjuda koncentrationen.

426.
    Denna anmärkning har presenterats för de anmälande parterna som det avgörande hindret mot de alternativa förslag till korrigerande ändringar som Schneider lade fram den 24 september 2001. Ifrågavarande anmärkning upptogs i det omtvistade beslutet av uppenbara skäl för att motivera att de av Schneider föreslagna lösningarna förkastades.

427.
    Kommissionen anser att talan inte kan prövas på denna grund därför att den har formella brister såtillvida att den är oklar och inte gör det möjligt för kommissionen att försvara sig.

428.
    I sak har kommissionen noterat att Schneider utan tvivel försöker visa att kommissionen har använt ett begrepp som är främmande för förordning nr 4046/89, det vill säga en sammanläggning av dominerande ställningar på olika sektoriella marknader utan att verksamheterna överlappar varandra. Detta argument förvånar kommissionen eftersom Schneider i punkt 177 i ansökan har erkänt att detta begrepp inte heller används i det omtvistade beslutet.

429.
    I brist på omnämnande av denna rent fiktiva anmärkning i det omtvistade beslutet försöker Schneider enligt kommissionen visa att beslutet innehåller meningar som indirekt och underförstått hänvisar till denna anmärkning.

430.
    Detta försök är emellertid inte övertygande. De avsnitt i det omtvistade beslutet som Schneider nämner innebär inte någon avgörande ändring i de anmärkningar som framförts i det meddelande som delgavs parterna den 3 augusti 2001. De av Schneider kommenterade avsnitten innehåller endast logiska slutsatser av anmärkningarna i meddelandet, mot bakgrund av de synpunkter och upplysningar som inhämtats av parterna och tredje man under det administrativa förfarandet, en praxis som förstainstansrätten ansett vara acceptabel i det ovannämnda målet Endemol mot kommissionen (punkt 81), samt exempel.

431.
    Schneider har blandat ihop begreppet ”sammanläggning av dominerande ställningar”, som inte används i detta förfarande, med anmärkningen om den genom fusionen bildade enhetens möjlighet att få ett privilegierat förhållande till grossisterna med anledning av dess mångskiftande verksamhet.

432.
    På denna punkt anförs såväl i meddelandet om anmärkningar som i det omtvistade beslutet enligt kommissionen att den nya enheten skulle komma att bedriva en mängd olika verksamheter på de olika ifrågavarande marknaderna och att detta oöverträffade produktsortiment skulle göra den till en ofrånkomlig affärspartner för grossisterna. I de båda rättsakterna bedömer kommissionen att dessa verksamheter tillsammans med en rad andra faktorer, som att det skulle skapas en ny aktör med mycket stora marknadsandelar, att rivaliteten mellan Schneider och Legrand skulle upphöra och att sammanläggningen av de varumärken som de båda bolagen innehar skulle resultera i ett ojämförligt utbud av varumärken, skulle utgöra en av de väsentliga faktorerna för skapandet och förstärkandet av en dominerande ställning, med hänsyn tagen till vad som kännetecknar de av koncentrationen berörda marknaderna.

433.
    Schneider har enligt kommissionen i hög grad haft tillfälle att tillkännage sin uppfattning i denna fråga under det administrativa förfarandet. Förhörsombudet har också tillbakavisat svarandens klagomål angående detta i första punkten i sin kompletterande rapport av den 8 oktober 2001.

434.
    Till den del grunden avser de korrigerande åtgärderna skulle det i praktiken ha varit omöjligt att ta upp dem i meddelandet om anmärkningar eftersom de inte ännu hade föreslagits av Schneider.

435.
    Om det antas att den nya anmärkningen klart framgår av skäl 811, såsom Schneider hävdat i punkt 179 i ansökan, har kommissionen frågat sig varför Schneider inte har gjort sig mödan att analysera denna fråga och förklara vari denna nya anmärkning består.

436.
    I den mån anmärkningen avser ”sammanläggningen av dominerande ställningar i Frankrike” framgår det av föregående framställning att denna del av grunden är begränsad till en kritik av kommissionen för att den använde detta uttryck vid ett sammanträde som hölls den 24 september 2001. Även om denna kritik skulle vara befogad, är det dock svårt att förstå hur Schneiders rätt till försvar har åsidosatts på grund av detta eftersom denna påstådda anmärkning inte framförts i vare sig meddelandet om anmärkningar eller det omtvistade beslutet.

- Förstainstansrättens bedömning

437.
    Förstainstansrätten anser att grunden avseende det påstådda åsidosättandet av Schneiders rätt till försvar, genom att kommissionen i det omtvistade beslutet framfört en anmärkning som inte klart uttryckts i meddelandet om anmärkningar, har framförts med den precision och konsekvens som krävdes för att kommissionen på ett adekvat sätt skulle kunna bemöta grunden och för att förstainstansrätten skulle kunna bedöma huruvida den är styrkt.

438.
    Enligt väl etablerad rättspraxis behöver beslut av det slag som här är i fråga inte nödvändigtvis vara en kopia av framställningen av anmärkningar. Det är således tillåtet att göra tillägg till meddelandet om anmärkningar mot bakgrund av parternas svarsinlagor, om de däri framförda argumenten visar att parterna verkligen har kunnat utöva sin rätt till försvar. Kommissionen kan även mot bakgrund av det administrativa förfarandet ändra och lägga till argument avseende de faktiska omständigheterna och rättsreglerna till stöd för anmärkningar som den redan har formulerat (se, för ett liknande resonemang domstolens dom av den 28 februari 2002 i mål T-86/95, Compagnie générale maritime m.fl. mot kommissionen, REG 2002, s. II-1011, punkt 448).

439.
    Det är naturligtvis tillåtet för kommissionen att, såsom den påpekade vid förhandlingen, komplettera sin bedömning av koncentrationens förenlighet med den gemensamma marknaden mot bakgrund av de korrigerande åtgärder som de anmälande parterna föreslagit, eftersom dessa åtgärder definitionsmässigt inte kan bli aktuella före meddelandet om anmärkningar.

440.
    Meddelandet om anmärkningar måste inte desto mindre innehålla en redogörelse för anmärkningarna i tillräckligt klara ordalag för att det ändamål som de har enligt genmenskapsbestämmelserna, vilket består i att tillhandahålla företagen alla upplysningar som de behöver för att kunna försvara sig innan kommissionen fattar ett definitivt beslut.

441.
    Detsamma gäller i än högre grad som kommissionen i detta fall inte har vidtagit sanktioner med stöd av artiklarna 81 EG och 82 EG mot konkurrensbegränsande åtgärder som redan ägt rum och som de ifrågasatta företagen inte kan ha varit ovetande om. Kommissionen har konstaterat att en koncentration är oförenlig med den gemensamma marknaden på grund av att den påverkar konkurrensstrukturen på de nationella sektoriella marknader som räknas upp i skälen 782 och 783.

442.
    Vidare har inte meddelandet om anmärkningar i förfarandena för kontroll av koncentrationer till enda syfte att identifiera anmärkningarna och att ge det företag som meddelandet riktas till en möjlighet att bemöta anmärkningarna. Denna rättsakt är också ämnad att göra det möjligt för de anmälande parterna att föreslå korrigerande åtgärder och i synnerhet att föreslå överlåtelser av tillgångar samt att i god tid, med hänsyn till det krav på skyndsamhet som präglar den allmänna systematiken i förordning nr 4064/89, kunna överväga hur omfattande överlåtelsen måste vara för att den anmälda koncentrationen i tid skall kunna göras förenlig med den gemensamma marknaden.

443.
    Dessutom framgår det av en läsning av punkt VI i det omtvistade beslutet att kommissionen, såsom den är skyldig att göra enligt förordning nr 4064/89 (domen i det ovannämnda målet Frankrike m.fl. mot kommissionen, punkt 221) har gjort en framåtblickande analys av den kommande konkurrenssituation som kan bli följden av koncentrationen innan den tagit ställning beträffande den av Schneider föreslagna överlåtelsen av tillgångar.

444.
    Kommissionen var följaktligen skyldig att precisera desto tydligare de konkurrensproblem som den föreslagna transaktionen gav upphov till så att de anmälande parterna gavs tillfälle att på ett korrekt sätt och i rätt tid lägga fram förslag till överlåtelser av tillgångar som skulle kunna göra koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden.

445.
    I meddelandet om anmärkningar förklaras emellertid inte med tillräcklig klarhet och precision hur Schneiders ställning skulle förstärkas i förhållande till de franska distributörerna av elektrisk lågspänningsmateriel, en ställning som inte endast beror på Legrands försäljning på marknaderna för komponenter till elcentraler utan även på Legrands ledande ställning inom segmenten för ultraterminal elektrisk utrustning. Rätten noterar särskilt att i den allmänna slutsatsen i meddelandet om anmärkningar räknas de olika nationella sektoriella marknader upp som berörs av koncentrationen, utan att det påstås att någon som helst ställning som innehas av endera av de båda anmälande parterna på en given produktmarknad skulle stödja den andra partens ställning på en annan sektoriell marknad.

446.
    I enlighet med vad kommissionen har bekräftat i den del av sitt muntliga anförande som gällde den i det omtvistade beslutet utförda prövningen av de korrigerande åtgärderna skulle denna förstärkning bero på två faktorer enligt skäl 811 som gäller konkurrensanalysen av de relevanta marknaderna. Dels är det frågan om rena överlappningar av marknadsandelar avseende komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler, dels att Schneiders ställning i förhållande till grossisterna förstärks, vilket kommer sig av den sammanlagda försäljningen och Legrands ledande ställning inom sektorn för ultraterminal elektrisk utrustning.

447.
    Kommissionen har under förhandlingen även upprepat att förslagen till åtaganden av den 24 september 2001 angående de franska marknaderna för elcentraler endast förhindrar sammanläggningen av marknadsandelar för komponenter till elcentraler.

448.
    Däremot kvarstår den förstärkningseffekt som följer av att Legrands starka ställning i förhållande till grossisterna läggs ihop med Schneiders. Den genom fusionen bildade enheten har nämligen behållit den största delen av Legrands ultraterminala verksamhet vilket ger enheten en styrkeposition gentemot grossisterna, så att problemet med den nya enhetens privilegierade tillgång till distributionskanaler kvarstår.

449.
    Kommissionen betonar i skäl 545 att Legrand har en mycket stark ställning i Frankrike på andra marknader för lågspänningsprodukter än elcentraler och att Legrand redan har en dominerande ställning på marknaderna för uttag och strömbrytare, vattenskyddad utrustning, utrustning för anslutning och koppling samt självfungerande nödbelysnings- och nödkraftsystem. Denna precisering saknas emellertid i motsvarande avsnitt i meddelandet om anmärkningar (punkt 460).

450.
    Enligt punkt 501 i meddelandet om anmärkningar leder den föreslagna transaktionen till att ”en koncern föds som på många marknader för elektrisk lågspänningsmateriel kommer att vara grossisternas främsta leverantör med ett avsevärt försprång framför den näst största leverantören”. Kommissionen har inte desto mindre i skäl 590 i det omtvistade beslutet ansett sig behöva precisera att ”[s]åsom har förklarats ovan kommer detta särskilt att bli fallet i Frankrike”.

451.
    Vidare framgår det av punkt 4 i kommissionens skrivelse av den 18 september 2001, riktad till ledamöterna i Rådgivande kommittén för koncentrationer, angående förslagen till åtaganden om att överlåta tillgångar som lagts fram av de anmälande parterna, att kommissionen, för att godkänna de korrigerande åtgärder som föreslagits inom ifrågavarande ekonomiska sektor, krävde att överlåtelserna var tillräckligt omfattande, så att alla konkurrensmässiga överlappningar som identifierats i meddelandet om anmärkningar skulle kunna elimineras.

452.
    En konkurrensmässig överlappning kan dock endast finnas inom en och samma nationella sektoriella marknad och skiljer sig således från det ömsesidiga stöd på distributionsnivå som uppkommer då två företag har en ledande ställning i ett enda land på två skilda men komplementära sektoriella marknader.

453.
    Härav följer att Schneider genom meddelandet om anmärkningar inte kunde avgöra hela omfattningen av de konkurrensproblem på distributionsnivå, med anledning av den anmälda koncentrationen, som kommissionen identifierat på den franska marknaden för elektrisk lågspänningsmateriel.

454.
    Följaktligen har Schneiders rätt till försvar åsidosatts i flera avseenden.

455.
    Schneider har först och främst berövats möjligheten att i sak bestrida kommissionens påstående att Schneiders dominerande ställning inom sektorn för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler skulle komma att förstärkas i Frankrike, på distributionsnivå, med anledning av Legrands ledande ställning på marknaden för ultraterminal utrustning.

456.
    Schneider har således inte haft tillfälle att lägga fram sina synpunkter på detta vare sig i sitt svar på meddelandet om anmärkningar eller vid förhöret den 21 augusti 2001.

457.
    Om Schneider hade beretts tillfälle att göra detta skulle kommissionen ha kunnat ändra uppfattning eller tvärtom styrka sitt påstående med nya uppgifter. Det omtvistade beslutet skulle således härigenom ha kunnat få ett annat innehåll.

458.
    Schneider skall vidare inte anses ha erhållit någon möjlighet att vederbörligen och i rimlig tid lägga fram sina förslag till tillräckligt omfattande överlåtelser av tillgångar för att de av kommissionen identifierade konkurrensproblemen på ifrågavarande franska sektoriella marknader skulle kunna lösas.

459.
    Förstainstansrätten erinrar i detta hänseende om att Schneider vid förhandlingen framhållit att företaget i praktiken inte i tid hade kunnat föreslå korrigerande åtgärder för att lösa konkurrensproblemen, vilka inte har ifrågasatts av företaget.

460.
    Schneider har således indirekt berövats möjligheten att erhålla det godkännande som kommissionen hade kunnat ge till föreslagna korrigerande åtgärder, om de anmälande parterna hade givits möjlighet att i tid lägga fram så omfattande avyttringsförslag att alla de konkurrensproblem på distributionsnivå som kommissionen identifierat på ifrågavarande sektoriella marknader i Frankrike skulle kunna lösas.

461.
    Dessa oegentligheter är desto allvarligare som, enligt vad kommissionen flera gånger har hävdat vid förhandlingen, korrigerande åtgärder utgör den enda möjligheten att förhindra att en koncentration som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 2.3 i förordning nr 4064/89 förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden.

462.
    Eftersom rätten till försvar följaktligen har åsidosatts genom det omtvistade beslutet skall talan bifallas såvitt avser denna grund.

463.
    Det omtvistade beslutet skall således i sin helhet ogiltigförklaras utan att det finns anledning att ta ställning till de övriga grunder och argument som framförts av Schneider till stöd för företagets talan och som särskilt riktats mot kommissionens bedömning av de av Schneider framlagda förslagen till överlåtelser av tillgångar i syfte att göra koncentrationen förenlig med den gemensamma marknaden.

464.
    Det ankommer nämligen på kommissionen att i enlighet med artikel 233 EG vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna dom om ogiltigförklaring.

465.
    När kommissionen vidtar dessa åtgärder skall den iaktta de skäl som utgör det nödvändiga stödet för domslutet (se domstolens dom av den 26 april 1988 i de förenade målen 97/86, 99/86, 193/86 och 215/86, Asteris m.fl. mot kommissionen, REG 1988, s. 2181, punkt 27). De relevanta skälen i förevarande dom medför särskilt att, om den anmälda koncentrationens förenlighet med den gemensamma marknaden skulle prövas på nytt, Schneider skall ges möjlighet att utöva sin rätt till försvar vad beträffar de relevanta nationella sektoriella marknader avseende vilka den ekonomiska analysen i det omtvistade beslutet inte underkänts genom denna dom, det vill säga de franska sektoriella marknaderna, och att vid behov föreslå korrigerande åtgärder som svarar mot av kommissionen anförda och i förväg preciserade anmärkningar.

Rättegångskostnader

466.
    Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att kommissionen skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom kommissionen i väsentliga delar har tappat målet skall sökandens yrkande bifallas.

467.
    Med tillämpning av artikel 87.4 tredje stycket i rättegångsreglerna skall intervenienterna Comité central d'entreprise de la SA Legrand och Comité européen du groupe Legrand bära sina rättegångskostnader.

468.
    Enligt artikel 87.4 första stycket i rättegångskostnaderna skall medlemsstater som intervenerat i ett mål bära sina rättegångskostnader. Härav följer att Republiken Frankrike skall bära sin rättegångskostnad.

På dessa grunder beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)

följande dom:

1)    Kommissionens beslut K (2001) 3014 slutlig av den 10 oktober 2001 om att förklara en företagskoncentration oförenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet (ärende COMP/M.2283 Schneider-Legrand) ogiltigförklaras.

2)    Kommissionen skall bära sin rättegångskostnad och ersätta Schneider Electric SA:s rättegångskostnad.

3)    Le Comité central d'entreprise de la SA Legrand och le Comité européen du groupe Legrand skall bära sina rättegångskostnader.

4)    Republiken Frankrike skall bära sin rättegångskostnad.

Vesterdorf
Forwood
Legal

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 22 oktober 2002.

H. Jung

B. Vesterdorf

Justitiesekreterare

Ordförande

Innehållsförteckning

     Tillämpliga bestämmelser

II - 2

     Bakgrunden till tvisten

II - 5

     Förfarandet inför förstainstansrätten

II - 12

     Parternas yrkanden

II - 13

     Rättslig bedömning

II - 14

         Överträdelse av förfarandebestämmelserna

II - 14

             Den första grunden: Huruvida kommissionen åsidosatt artikel 10.3 i förordning nr 4064/89

II - 14

                 - Parternas argument

II - 14

                 - Förstainstansrättens bedömning

II - 17

         Grunder avseende kritik av kommissionens bedömning av den anmälda koncentrationens verkningar

II - 19

             Den andra grunden: Huruvida det ekonomiska resonemang som ligger till grund för analysen av koncentrationens verkningar är felaktigt

II - 21

                 - Parternas argument

II - 21

                 - Förstainstansrättens bedömning

II - 22

             Den tredje grunden: Huruvida kommissionen har missbedömt den ställning som den genom fusionen bildade enheten skulle erhålla

II - 24

                 - Parternas argument

II - 24

                 - Förstainstansrättens bedömning

II - 24

             Den fjärde grunden: Huruvida kommissionens analys av konkurrensstrukturen på grossistnivå är inkonsekvent

II - 37

                 - Parternas argument

II - 37

                 - Förstainstansrättens bedömning

II - 37

             Den femte grunden: Huruvida analysen av den anmälda koncentrationens inverkan på de olika sektoriella marknader som åsyftas i de av kommissionen framförda anmärkningarna är felaktig

II - 44

                 - Parternas argument

II - 44

                 - Förstainstansrättens bedömning

II - 45

             Den sjätte grunden: Huruvida kommissionen gjort sig skyldig till uppenbart felaktiga bedömningar i analysen av den anmälda koncentrationens inverkan på vissa nationella marknader för komponenter till elcentraler

II - 49

                 - Parternas argument

II - 49

                 - Förstainstansrättens bedömning

II - 51

             Den sjunde grunden: Huruvida kommissionens analys av den anmälda koncentrationens inverkan på de danska marknaderna för komponenter till gruppcentraler är felaktig

II - 53

                 - Parternas argument

II - 53

                 - Förstainstansrättens bedömning

II - 56

             Den åttonde grunden: Huruvida kommissionens analys av den anmälda koncentrationens inverkan på de italienska marknaderna för komponenter till fördelningscentraler och gruppcentraler är felaktig

II - 63

                 - Parternas argument

II - 63

                 - Förstainstansrättens bedömning

II - 66

             Konsekvenserna av den felaktiga analys och bedömning som ovan konstaterats

II - 73

             Åsidosättande av rätten till försvar

II - 75

                 Den nionde grunden: Bristande överensstämmelse mellan meddelandet om anmärkningar och det omtvistade beslutet

II - 75

                     - Parternas argument

II - 75

                     - Förstainstansrättens bedömning

II - 78

     Rättegångskostnader

II - 82


1: Rättegångsspråk: franska.


2: -     Förkortning av General Electric.


3: Konfidentiella uppgifter.


4: Konfidentiella uppgifter.


5:


6: Konfidentiella uppgifter.


7:


8: Konfidentiella uppgifter.


9: Konfidentiell uppgift.


10: Konfidentiella uppgifter.