PERSONALDOMSTOLENS BESLUT (första avdelningen)
den 29 juni 2010
Mål F-11/10
María Soledad Palou Martínez
mot
Europeiska kommissionen
“Personalmål – Tjänstemän – Uppenbart att talan skall avvisas – Dröjsmål – Det administrativa förfarandet har inte respekterats – Artikel 35.1 e i rättegångsreglerna”
Saken: Talan, väckt med stöd av artikel 270 FEUF, som är tillämplig på Euratomfördraget enligt artikel 106a häri, genom vilken María Soledad Palou Martínez har yrkat att tribunalen ska ”undersöka det inträffade och omständigheterna i hennes fall och, när detta har gjorts, … bifalla hennes yrkanden”, ogiltigförklara ”[Europeiska] kommissionens beslut”, ålägga kommissionen att ”erkänna och säkerställa hennes tjänst och tjänstekategori i Barcelona” (Spanien) och ”i enlighet härmed återinsätta henne i tjänst, i samma tjänstekategori som tidigare med full lön, så snart som hon förklarats vara arbetsför”.
Avgörande: Talan avvisas. Sökanden ska bära sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Tjänstemän – Talan – Föremål för talan – Föreläggande till institutionen – Fastställelsetalan – Avvisning
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
2. Tjänstemän – Talan – Talan om ogiltigförklaring som inte väckts inom fristen – Skadeståndstalan som syftar till samma resultat – Avvisning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90och 91)
3. Tjänstemän – Talan – Skadeståndstalan som väckts utan föregående administrativt förfarande i enlighet med tjänsteföreskrifterna – Avvisning
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)
1. Inom ramen för en talan som väckts med stöd av artikel 91 i tjänsteföreskrifterna ska yrkanden som syftar till att personaldomstolen ska rikta förelägganden till en institution eller förplikta den att erkänna att vissa grunder som har åberopats till stöd för en talan om ogiltigförklaring är välgrundade avvisas. Det åligger nämligen inte unionsdomstolen att rikta förelägganden till unionens institutioner eller att uttala sig om rättsläget. Så är fallet med yrkanden som syftar till att personaldomstolen fastställer vissa faktiska omständigheter och ålägger institutionen att vidta åtgärder som innebär att den berördas rättigheter återställs.
(se punkterna 29–31)
Hänvisning till
Domstolen: 21 november 1989 i de förenade målen C-41/88 och C-178/88, Becker och Starquit mot parlamentet, REG 1989, s. 3807, summarisk publicering, punkt 2
Tribunalen: 9 juni 1994 i mål T 94/92, X mot kommissionen, REGFP 1994, s. I‑A‑149 och II‑481, punkt 32: 15 december 1999 i mål T-300/97, Latino mot kommissionen, REGFP 1999, s. I‑A‑259 och II‑1263, punkt 28 och där angiven rättspraxis; 25 oktober 2007 i mål T-154/05, Lo Giudice mot kommissionen, REGFP 2007, s. I‑A‑2‑203 och II‑A‑2‑1309, punkt 55 och där citerad rättspraxis
Personaldomstolen: 7 november 2007 i mål F-57/06, Hinderyckx mot rådet, REGFP 2007, s. I‑A‑1‑329 och II‑A‑1‑1831, punkt 65
2. Det är uteslutet att en tjänsteman inom ramen för en skadeståndstalan kan bestrida en rättsakt som går henne emot när hon inte tidigare har bestritt nämnda rättsakt inom de frister som anges i tjänsteföreskrifterna.
(se punkt 43)
Hänvisning till
Personaldomstolen: 21 februari 2008 i mål F-4/07, Skoulidi mot kommissionen, REGFP 2008, s. I‑A‑1‑47 och II‑A‑1‑229, punkterna 69 och 70 och där angiven rättspraxis
3. Enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna ska en skadeståndstalan normalt inledas med att en begäran riktas till institutionen och åtföljas av ett klagomål mot avslaget på denna begäran. När detta förfarande i två steg inte har föregått talan vid personaldomstolen ska talan följaktligen avvisas.
(se punkt 44)
Hänvisning till
Tribunalen: 6 juli 1995 i mål T 36/93, Ojha mot kommissionen, REGFP 1995, s. I‑A‑161 och II‑497, punkt 117; 6 november 1997 i mål T-15/96, Liao mot rådet, REGFP 1997, s. I‑A‑329 och II‑897, punkt 57
Personaldomstolen: 2 maj 2007 i mål F-23/05, Giraudy mot kommissionen, REGFP 2007, s. I‑A‑1‑121 och II‑A‑1‑657, punkt 69; domen i det ovannämnda målet Skoulidi mot kommissionen, punkt 56