FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)

den 28 november 2007

Mål T‑214/05

Hippocrate Vounakis

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Personalmål – Tjänstemän – Karriärutvecklingsrapport – Bedömningsförfarandet för år 2003 – Fastställande av de mål som skall uppnås – Motiveringsskyldighet – Bristande överensstämmelse mellan betygen och kommentarerna – Uppenbart oriktig bedömning”

Saken: Ansökan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 13 juli 2004 om sökandens slutgiltiga rapport om karriärutveckling för perioden den 1 januari–31 december 2003.

Avgörande: Beslutet av den 13 juli 2004 om Hippocrate Vounakis slutgiltiga rapport om karriärutveckling för perioden den 1 januari–31 december 2003 ogiltigförklaras i den del det avser rubriken Prestationsförmåga.

Sammanfattning

1.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Skyldighet att fastställa de syften som skall uppnås

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

2.      Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Betygsättarnas utrymme för skönsmässig – Domstolsprövning – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

3.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Motiveringsskyldighet – Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Karriärutvecklingsrapport – Tjänstemannens egen bedömning – Föremål

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 43)

1.      Av artikel 7.1 i den bedömningsordning som kommissionen har inrättat genom de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, framgår att institutionen har en skyldighet att fastställa mål och kriterier för bedömningen av den anställde. Denna skyldighet återfinns i karriärutvecklingsrapporten, en uppföranderegel som kommissionen har ålagt sig själv att följa.

(se punkt 37)

Hänvisning till domstolen den 1 december 1983 i mål 190/82, Blomefield mot kommissionen, REG 1983, s. 3981, punkt 20, förstainstansrätten den 24 januari 1991 i mål T‑63/89, Latham mot kommissionen, REG 1991, s. II‑19, punkt 25, förstainstansrätten den 30 september 2003 i mål T‑296/01, Tatti mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑225 och II‑1093, punkt 43

2.      Betygsättarna har tillerkänts ett stort bedömningsutrymme när de bedömer arbetet hos de personer som de ska betygsätta. Om det inte rör sig om sakfel, uppenbart oriktiga bedömningar eller maktmissbruk ankommer det inte på gemenskapsdomstolen att pröva om administrationens bedömning av en tjänstemans yrkeskompetens är välgrundad när den innefattar invecklade värdeomdömen som på grund av sin beskaffenhet inte kan granskas objektivt.

(se punkt 62)

Hänvisning till förstainstansrätten den 7 maj 2003 i mål T‑278/01, den Hamer mot kommissionen, REGP 2003, s. I‑A‑139 och II‑665, punkt 58, förstainstansrätten 13 juli 2006, i mål T‑165/04, Vounakis mot kommissionen, REG 2006, s. I‑0000, punkt 61

3.      Administrationen är skyldig att utförligt och i tillräcklig mån motivera betygsrapporterna. De allmänna kommentarer som åtföljer de analytiska bedömningarna ska göra det möjligt för den som betygsatts att bedöma huruvida bedömningarna är välgrundade och i förekommande fall även göra det möjligt för gemenskapsdomstolen att utöva sin domstolskontroll. Det är härvid viktigt att det föreligger en samstämmighet mellan dessa bedömningar och de kommentarer som gjorts för att motivera dessa.

I vissa fall skall motiveringen ägnas särskild omsorg. Således skall betygsrapporten motiveras särskilt om betygsättaren avser att inte följa den partssammansatta betygkommitténs rekommendationer och om kommittén i sitt yttrande gör gällande särskilda omständigheter som gör att giltigheten av eller det välgrundade i den ursprungliga bedömningen kan ifrågasättas, vilket kräver att den person som har behörighet att handlägga överklaganden gör en särskild bedömning av de följder som dessa omständigheter kan få.

(se punkterna 63 och 83)

Hänvisning till förstainstansrätten den 21 oktober 1992 i mål T‑23/91, Maurissen mot revisionsrätten, REG 1992, s. II‑2377, punkt 41, förstainstansrätten den 12 juni 2002 i mål T‑187/01, Mellone mot kommissionen, REGP 2002, s. I‑A‑81 och II‑389, punkt 27, och där anförd rättspraxis, förstainstansrätten den 30 september 2004 i mål T‑16/03, Ferrer de Moncada mot kommissionen, REGP 2004, s. I‑A‑261 och II‑1163, punkt 50, och där anförd rättspraxis, Vounakis mot kommissionen, i den ovannämnda domen, punkt 84

4.      Av artikel 7.4 i de allmänna genomförandebestämmelserna till artikel 43 i tjänsteföreskrifterna, vilka har antagits av kommissionen, framgår att utvärderingen av det egna arbetet endast har till syfte att förbereda det formella samtalet mellan den betygsatta tjänstemannen och utvärderaren. Det ankommer således inte på tjänstemannen att betygsätta sig själv, men denna uppgift ska utföras av utvärderaren, betygssättaren samt den bedömningsansvarige, vilka har behörighet till detta.

(se punkt 81)