Mål T‑211/05

Republiken Italien

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd – Stödordning som införts av de italienska myndigheterna till förmån för företag som nyligen börsnoterats – Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden och i vilket det förordnas om återkrav av stödet – Motiveringsskyldighet – Selektiv karaktär – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Skadlig inverkan på konkurrensen”

Sammanfattning av domen

1.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Inledande fas och kontradiktorisk fas – Ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden – Bedömningssvårigheter – Kommissionens skyldighet att inleda ett kontradiktoriskt förfarande – Skyldighet att först diskutera de aktuella stödåtgärderna med den berörda medlemsstaten och att undersöka situationen på grundval av de uppgifter som lämnats av medlemsstaten

(Artiklarna 87.1 EG, 88.2 EG och 88.3 EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 4.4)

2.      Gemenskapsrätt – Principer – Rätten till försvar – Tillämplighet under administrativa förfaranden som inletts av kommissionen – Granskning av stödprogram

(Artikel 88.3 EG)

3.      Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Beslut att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG – Motiveringsskyldighet

(Artikel 88.2 EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 6.1)

4.      Stöd som ges av en medlemsstat – Beslut av kommissionen i vilket det fastställs att ett stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden – Motiveringsskyldighet

(Artiklarna 88.2 EG och 253 EG)

5.      Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärdens selektiva karaktär – Skattelättnad till förmån för bolag som nyligen har noterats på börs – Omfattas – Huruvida de aktuella åtgärderna är berättigade med hänsyn till den nationella skattelagstiftningens art och systematik – Bevisbördan åvilar den berörda medlemsstaten

(Artikel 87.1 EG)

6.      Stöd som ges av en medlemsstat – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Skadlig inverkan på konkurrensen – Stöd av ringa betydelse inom en sektor som präglas av stor konkurrens

(Artikel 87.1 EG)

7.      Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan omfattas av undantaget i artikel 87.3 c

(Artikel 87.3 c EG)

1.      I samband med förfarandet för kommissionens kontroll av statligt stöd enligt artikel 88 EG, ska åtskillnad göras mellan å ena sidan den inledande fasen av granskningen av stöden, vilken anges i artikel 88.3 EG och som enbart syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida stödåtgärden helt eller delvis är förenlig med den gemensamma marknaden, och å andra sidan det formella granskningsförfarande som anges i artikel 88.2 EG. Det formella granskningsförfarandet syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få kunskap om samtliga omständigheter i ärendet, och det är först under detta förfarande som kommissionen enligt EG‑fördraget har en skyldighet att ge berörda parter tillfälle att yttra sig. Enligt artikel 4.4 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG är kommissionen skyldig att inleda förfarandet i artikel 88.2 EG, om en första granskning inte har gjort det möjligt för den att övervinna alla svårigheter som är förenade med bedömningen av om en statlig åtgärd som har underkastats dess kontroll utgör stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG, åtminstone då den vid en första granskning inte med säkerhet har kunnat avgöra huruvida åtgärden, om den antas utgöra ett stöd, under alla omständigheter är förenlig med den gemensamma marknaden.

Med beaktande av de rättsverkningar som följer av ett beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 EG, i vilket åtgärder provisoriskt betecknas som nytt stöd trots att den berörda medlemsstaten inte samtycker till denna beteckning, ska kommissionen först diskutera de aktuella åtgärderna med den berörda medlemsstaten, så att denna ges möjlighet att i förekommande fall upplysa kommissionen om att de aktuella åtgärderna enligt medlemsstatens mening inte utgör stöd eller att de utgör befintligt stöd.

(se punkterna 35–37)

2.      Under det inledande förfarandet förutsätter iakttagandet av rätten till försvar att den berörda medlemsstaten på ett meningsfullt sätt ger sin uppfattning till känna beträffande de uppgifter som kommissionen lade till grund för sitt beslut. Dock krävs det icke desto mindre att för att ett åsidosättande av rätten till försvar under detta förfarande ska innebära en ogiltigförklaring av det slutliga beslutet, att förfarandets utgång skulle ha varit en annan om bristen i fråga inte hade förelegat. Den berörda medlemsstaten har bevisbördan i detta avseende, eftersom allt åsidosättande av rätten till försvar innebär ett formfel som ska åberopas av den part som berörs av de särskilda negativa verkningar som uppkommer till följd av ett åsidosättande av partens egna rättigheter.

(se punkt 45)

3.      Principen om ett kontradiktoriskt förfarande, vilken utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip som särskilt ingår i rätten till försvar, förutsätter att den berörda parten har getts tillfälle att under det administrativa förfarandet framföra sina synpunkter på huruvida de påstådda omständigheterna och förhållandena verkligen föreligger och är relevanta och på de handlingar som enligt kommissionen styrker dess påstående att EG‑fördraget har överträtts. Enligt artikel 6.1 i förordning nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 88 EG ska ”[b]eslutet om att inleda ett formellt granskningsförfarande … sammanfatta relevanta sak- och rättsfrågor, kommissionens preliminära bedömning beträffande den föreslagna åtgärdens karaktär av stöd … inbegripas och tvivlen beträffande åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden … anges”. Beslutet att inleda förfarandet ska göra det möjligt för berörda parter att delta på ett verksamt sätt i det formella granskningsförfarandet, under vilket de ska ha möjlighet att lägga fram sina synpunkter. Det är i detta avseende tillräckligt att berörda parter får kännedom om kommissionens skäl att preliminärt bedöma den ifrågavarande åtgärden som nytt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Kommissionen är inte skyldig att underrätta den berörda medlemsstaten om sin ståndpunkt innan den antar sitt beslut, när medlemsstaten har getts tillfälle att yttra sig.

(se punkterna 53, 54 och 58)

4.      Motiveringsskyldighetens omfattning beror på den aktuella rättsaktens beskaffenhet och på det sammanhang i vilket den antagits. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur institutionen har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden för att kunna göra gällande sina rättigheter och bedöma huruvida beslutet är välgrundat och så att gemenskapsdomstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området. I synnerhet är kommissionen inte skyldig att ta ställning till samtliga argument som de berörda har framfört inför kommissionen, utan det räcker att ange de omständigheter och rättsliga överväganden som är av väsentlig betydelse för beslutets systematik.

Vad gäller en stödordning kan kommissionen för övrigt begränsa sig till att granska den berörda stödordningens allmänna särdrag, och den är inte skyldig att undersöka varje enskild tillämpning i syfte att kontrollera om ordningen innehåller inslag av statligt stöd.

Även om det står klart att kommissionen är skyldig att i skälen till sitt beslut åtminstone ange de omständigheter mot bakgrund av vilka ett stöd har beviljats, när dessa gör det möjligt att visa att stödet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, är kommissionen inte skyldig att genomföra en ekonomisk analys av den faktiska situationen på de berörda marknaderna, de stödmottagande företagens marknadsandel, konkurrerande företags ställning och handeln med tjänsterna i fråga mellan medlemsstaterna. Kommissionen är vid fall där stöd olagligt beviljats inte skyldig att påvisa stödets verkliga effekt på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. En sådan skyldighet skulle nämligen leda till att de medlemsstater som betalar ut olagliga stöd gynnas i förhållande till dem som anmäler sina stödåtgärder.

(se punkterna 68, 69, 87 och 158)

5.      Det ska enligt artikel 87.1 EG fastställas huruvida en nationell åtgärd, inom ramen för en viss rättsordning, kan gynna vissa företag eller viss produktion i jämförelse med andra företag som i faktiskt och rättsligt hänseende, med hänsyn till målsättningen med rättsordningen, befinner sig i en jämförbar situation.

Så förhåller det sig med en skatteförmån som endast gynnar de företag som har noterats på en reglerad börs under den korta period på femton månader som en stödordning är tillämplig, trots att inga andra företag kan komma i åtnjutande av stödordningens fördelar, oavsett om det är företag som redan är noterade eller företag som inte uppfyller och som inte kan uppfylla villkoren för att noteras under den period som stödordningen är tillämplig.

Med avseende på huruvida de aktuella åtgärderna är berättigade med hänsyn till den nationella skattelagstiftningens art och systematik, om grunden för särbehandlingen är andra mål än dem som eftersträvas med det allmänna systemet, ska den ifrågavarande åtgärden i princip anses uppfylla selektivitetskriteriet i artikel 87.1 EG. Det ankommer på den medlemsstat som har infört bestämmelser som medför att företag behandlas olika i fråga om skatter och avgifter att visa att dessa bestämmelser verkligen motiveras av det aktuella systemets art och systematik.

(se punkterna 119, 120 och 125)

6.      I artikel 87.1 EG föreskrivs ett förbud mot stödåtgärder som påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen. När kommissionen bedömer om dessa två villkor är uppfyllda behöver den inte styrka att stödet verkligen påverkar handeln mellan medlemsstaterna och faktiskt snedvrider konkurrensen, utan endast pröva huruvida det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida konkurrensen.

Även ett relativt ringa stödbelopp kan påverka handeln mellan medlemsstaterna när den sektor i vilken de företag som får stödet bedriver sin verksamhet kännetecknas av stark konkurrens.

När en offentlig myndighet gynnar ett företag som är verksamt inom en sektor som kännetecknas av stark konkurrens genom att bevilja detta företag en förmån, föreligger det en snedvridning av konkurrensen eller en risk för en sådan snedvridning. Om förmånen minskas, snedvrids konkurrensen i mindre utsträckning men den snedvrids trots allt. Förbudet i artikel 87.1 EG omfattar varje form av stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, oavsett belopp, i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(se punkterna 151, 152, 154 och 155)

7.      Det är endast inom ramen för artikel 87.3 c EG som lagenligheten av ett beslut av kommissionen, i vilket denna fastställer att ett nytt stöd inte uppfyller villkoren för tillämpning av detta undantag, ska bedömas och inte med hänsyn till kommissionens tidigare beslutspraxis.

Driftstöd hör i princip inte till tillämpningsområdet för artikel 87.3 EG. Sådant stöd snedvrider nämligen i princip konkurrensvillkoren i de sektorer inom vilka det har beviljats, utan att som sådant vara ägnat att uppnå de mål som anges i de ovan nämnda undantagsvillkoren.

(se punkterna 170 och 173)