Talan väckt den 11 mars 2010 - Conte m.fl. mot rådet

(Mål T-121/10)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Giovanni Conte (Pomezia, Italien), Casa del Pescatore Soc. coop. rl (Civitanova Marche, Italien), Guidotti Giovanni & Figli Snc (Termoli, Italien), Organizzazione di produttori della pesca di Civitanova Marche Soc. coop. rl (Civitanova Marche, Italien), Consorzio gestione mercato ittico Manfredonia Soc. coop. rl (Cogemim) (Manfredonia, Italien) (ombud: advokaterna P. Cavasola, G. Micucci och V. Cannizzaro)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara den angripna förordningen,

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Talan i förevarande mål riktar sig mot rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006.

Sökandena i förevarande mål är aktörer i fiskerisektorn och omfattas av de skyldigheter som följer av bestämmelserna i den angripna förordningen.

De anför följande grunder till stöd för sin talan:

1. Artiklarna 9.2, 9.3, 10.1 och 10.2 i den angripna förordningen ska ogiltigförklaras, i den mån det i dessa bestämmelser föreskrivs att fiskefartyg överstigande 15 meter ovillkorligen måste utrustas med ett dubbelt kontrollsystem: dels ett satellitbaserat kontrollsystem enligt artikel 9, dels systemet för automatisk identifiering. Dessa är två olika kontrollsystem med i princip samma funktioner. En sådan skyldighet är inte motiverad. Dessutom strider den mot proportionalitetsprincipen, eftersom åtgärden inte är nödvändig och ändamålsenlig. Skyldigheten att utrusta fartygen med ett dubbelt kontrollsystem medför dessutom en ekonomisk börda för sökandena som inte följer av något rimligt krav.

2. Artiklarna 15 och 17 i den angripna förordningen ska ogiltigförklaras, i den mån det i dessa bestämmelser föreskrivs en skyldighet för fiskefartyg med en total längd på 12 meter eller mer att översända vissa uppgifter varje dag, under alla förhållanden innan fartyget anlöper hamnen eller till och med fyra timmar innan dess. Enligt sökandena är en sådan skyldighet orimlig, oproportionerlig och till och med omöjlig att uppfylla. Framför allt för fiskefartyg som ägnar sig åt småskaligt fiske i zoner belägna inom få timmars avstånd från hamnen, är det omöjligt att uppfylla nämnda skyldighet utan att stanna fartyget utanför hamnen i väntan på att fristerna ska löpa ut.

3. Bestämmelserna om övervakning och inspektioner ska ogiltigförklaras, i den mån det i den angripna förordningen föreskrivs en ovillkorlig skyldighet att ge tillträde till fartyget liksom filer och elektroniska handlingar samt att tillåta inspektioner och utfrågningar som sköts av tjänstemän som inte har något tillstånd därtill från någon rättslig myndighet och som inte är underställda någon kontroll från kriminalpolisens sida. Detta innebär ett åsidosättande av rätten till integritet, rätten till privatliv och rätten till försvar i dess olika former. Förutom att en sådan kontroll strider mot nämnda rättigheter leder den, på grund av sin ingripande karaktär, till en urholkning av fiskefartygsoperatörernas rätt att utöva sin ekonomiska frihet, som skyddas i grundfördragen. En specifik grund för ogiltigförklaring rör artikel 82, som ger de tjänstemän som genomför inspektionerna rätt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra bevis för misstänkta överträdelser.

4. Artikel 73.8 i den angripna förordningen ska ogiltigförklaras i den mån den fastställer medlemsstaternas rätt att debitera fiskefartygsoperatörerna för kostnaderna för övervakningssystemet. Sökandena gör härvid gällande att bestämmelsen är klart ogiltig, eftersom den strider mot principen om att samhället ska bära nödvändiga kostnader för att genomföra åtgärder som svarar mot allmänna intressen.

5. Artikel 92 i den angripna förordningen ska ogiltigförklaras i den mån som det i denna bestämmelse föreskrivs ett system för överföring av ansvar för eventuella överträdelser som innebär att fiskefartygets ägare och vederbörandes eventuella andra rättsinnehavare bär ansvaret, oavsett vem som har begått överträdelsen. Denna bestämmelse strider mot principen om personlig skuld, principen om skydd för egendom och proportionalitetsprincipen i den meningen att syftet med den inte rimligen är att hindra kringgående av sanktionsbestämmelserna.

6. Artikel 103 i den angripna förordningen ska ogiltigförklaras i den mån det i denna bestämmelse föreskrivs att en medlemsstats bristande efterlevnad av skyldigheterna i samma förordning kan medföra att utbetalningarna av ekonomiskt stöd i enlighet med förordningarna nr 1198/2006¹ och nr 861/2006² avbryts. Enligt sökandena innebär detta att statens ansvar överförs på enskilda personer, som således måste bära de skadliga konsekvenserna av statens beteende. Denna form av överföring av sanktioner strider mot principen om personligt straffansvar och mot proportionalitetsprincipen.

7. Sökandena anser att artiklarna 14.1-14.5, 17.1, 58.1-58.3, 58.5, 59.2, 59.3, 60.4, 60.5, 62.1, 63.1, 64, 65, 66.1, 66.3, 67.1 och 68 i den angripna förordningen ska ogiltigförklaras. De menar i detta avseende att förordningen är grundad enbart på artikel 37 i EG-fördraget, som medger inrättandet av en gemensam fiskeripolitik och att åtgärderna i förordningen är berättigade endast om de är ändamålsenliga i förhållande till den fiskeripolitik som inrättats av institutionerna genom flera rättsakter. Ovannämnda bestämmelser avser emellertid inte sektorer eller omständigheter som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken och de omfattas därför inte av tillämpningsområdet för artikel 37 i EG-fördraget.

____________

¹ - Rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden.

² - Rådets förordning (EG) nr 861/2006 av den 22 maj 2006 om gemenskapens finansieringsåtgärder för genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken och havsrättsligt arbete.