TRIBUNALENS BESLUT (avdelningen för överklaganden)

den 28 juni 2011

Mål T‑454/09 P

Rinse van Arum

mot

Europaparlamentet

”Överklagande – Personalmål – Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Betygsförfarandet för år 2005 – Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat”

Saken:      Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 10 september 2009 i mål F-139/07, van Arum mot parlamentet (REGP 2009, s. I‑A-1‑291 och II‑A‑1‑1571), med yrkande om att denna dom ska upphävas.

Avgörande:      Överklagandet ogillas. Rinse van Arum ska bära sina egna rättegångskostnader samt de rättegångskostnader som Europaparlamentet har haft i denna instans.

Sammanfattning

1.      Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid personaldomstolen – Avvisning

(Artikel 225 EG, domstolens stadga, bilaga I, artikel 11.1; tribunalens rättegångsregler, artikel 138.1)

2.      Tjänstemän – Befordran – Jämförelse av kvalifikationer – Tilldelning av meritpoäng

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 45)

3.      Överklagande – Grunder – Grund som åberopas för första gången i ett överklagande – Avvisning

(Domstolens stadga, artikel 58)

4.      Tjänstemän – Betygsättning – Betygsrapport – Tillsättningsmyndighetens kontroll inom ramen för ett klagomål – Gränser

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90)

5.      Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav

(Domstolens stadga, artikel 21, tribunalens rättegångsregler, artiklarna 43.1 och 44.1 c)

6.      Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning

(Domstolens stadga, bilaga I, artikel 11)

1.      Enligt bland annat artikel 11.1 i bilaga I till domstolens stadga och artikel 138.1 första stycket c i tribunalens rättegångsregler ska ett överklagande ange exakt vilka delar i domen som angrips och som klaganden vill ska upphävas, samt de rättsliga grunder som åberopas till stöd för överklagandet. Detta krav är inte uppfyllt om överklagandet endast ord för ord upprepar de rättsliga grunder och argument som tidigare anförts inför personaldomstolen. Ett sådant överklagande utgör i praktiken nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingetts till personaldomstolen, vilket faller utanför tribunalens behörighet.

(se punkterna 26 och 27)

Hänvisning till

Tribunalen: 17 mars 2010, T‑78/09 P, parlamentet mot Collée, REU 2010, punkterna 20–22

2.      Enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna ska befordran ske efter en jämförelse av meriter mellan tjänstemän som kan komma i fråga för befordran. I enlighet med denna bestämmelse ska beslut om tilldelning av meritpoäng som föreskrivs i de allmänna genomförandebestämmelserna inte tas mot bakgrund av en separat prövning av varje tjänstemans betygsrapport, utan på grundval av en jämförelse av mellan tjänstemannens kvalifikationer och andra tjänstemäns kvalifikationer. Omständigheten att en tjänstemans slutliga betygsrapport är mer fördelaktig för honom än den betygsrapport som låg för handen när beslutet om tilldelning av meritpoäng togs innebär följaktligen inte att han nödvändigtvis kommer att tilldelas ytterligare meritpoäng.

(se punkt 67)

Hänvisning till

Tribunalen: 17 mars 2010, det ovannämnda målet parlamentet mot Collée, punkt 61

3.      Om en part tillåts att vid tribunalen för första gången åberopa en ny grund som parten inte har åberopat vid personaldomstolen, innebär detta att vederbörande vid tribunalen, som har en begränsad behörighet i samband med ett överklagande, kan anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som personaldomstolen har prövat. Tribunalen är inom ramen för ett överklagande endast behörig att pröva den rättsliga bedömningen av de grunder som har behandlats vid personaldomstolen.

(se punkt 79)

Hänvisning till

Domstolen: 11 november 2004, C‑186/02 P och C‑188/02 P, Ramondín m.fl. mot kommissionen, REG 2004, s. I‑10653, punkt 60; 22 juni 2006, C‑25/05 P, Storck mot harmoniseringsbyrån, REG 2006. s. I‑5719, punkt 61

4.      Betygsrapporterna ger uttryck för betygsättarnas fritt formulerade åsikt och inte tillsättningsmyndighetens bedömning. Inom ramen för ett klagomål mot en betygsrapport får tillsättningsmyndigheten – i likhet med en domare som ska pröva en talan – följaktligen inte träda i betygsättarnas ställe och göra en uttömmande prövning. Tillsättningsmyndigheten ska enbart göra en begränsad prövning.

(se punkt 109)

Hänvisning till

Domstolen: 3 juli 1980, 6/79 och 97/79, Grassi mot rådet, REG 1980, s. II‑2141, punkt 15

Förstainstansrätten: 16 juli 1992, T‑1/91, Della Pietra mot kommissionen, REG 1992, s. II‑2145, punkt 23; 3 oktober 2000, T‑187/98, Cubero Vermurie mot kommissionen, REGP 2000, s. I‑A-195 och II‑885, punkt 36; 13 juli 2006, T‑165/04, Vounakis mot kommissionen, REGP 2006, s. I‑A-2155 och II‑A-735, punkt 28

5.      Talans huvudhandling ska innehålla väsentliga delar av sökandens argumentation, eftersom bilagorna enbart har en bevisfunktion.

(se punkt 133)

Hänvisning till

Förstainstansrätten: 5 december 2006, T‑416/03, Angelidis mot parlamentet, REGP 2006, s. I‑A-2-317 och II‑A-2-1607, punkterna 92 och 93, och där angiven rättspraxis

6.      Enligt artikel 11 i bilaga I till domstolens stadga ska ett överklagande till tribunalen vara begränsat till rättsfrågor. Personaldomstolen är således ensam behörig att dels fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels bedöma dessa faktiska omständigheter.

(se punkt 153)

Hänvisning till

Tribunalen: 19 mars 2010, T‑338/07 P, Bianchi mot ETF, punkt 61, och där angiven rättspraxis