TRIBUNALENS DOM (första avdelningen)
den 13 februari 2015 (*)
”Gemenskapsvarumärke – Upphävandeförfarande – Gemenskapsordmärket HUSKY – Verkligt bruk av varumärket – Delvist upphävande – Förlängning av frist – Regel 71.2 i förordning (EG) nr 2868/95 – Översättning till handläggningsspråket”
I mål T‑287/13,
Husky CZ s.r.o., Prag (Republiken Tjeckien), företrätt av advokaten L. Lorenc,
sökande,
mot
Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån), företrädd av P. Geroulakos och I. Harrington, båda i egenskap av ombud,
svarande,
varvid den andra parten i förfarandet inför överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån var
Husky of Tostock Ltd, Woodbridge (Förenade kungariket),
angående en talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 14 mars 2013 (ärende R 748/2012-1) om ett upphävandeförfarande mellan Husky CZ s.r.o. och Husky of Tostock Ltd,
meddelar
TRIBUNALEN (första avdelningen),
sammansatt av ordföranden H. Kanninen (referent), samt domarna I. Pelikánová och E. Buttigieg,
justitiesekreterare: handläggaren J. Weychert,
med beaktande av ansökan som inkom till tribunalens kansli den 24 maj 2013,
med beaktande av svarsinlagan som inkom till tribunalens kansli den 1 augusti 2013,
efter förhandlingen den 1 juli 2014,
följande
Dom
Bakgrund till tvisten
1 Den 1 april 1996 ingav Husky of Tostock Ltd (nedan kallat Husky of Tostock) en ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse (ersatt av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)).
2 Det sökta varumärket utgjordes av ordkännetecknet HUSKY.
3 De varor som registreringsansökan avsåg omfattades av klasserna 3, 9, 14, 16, 18 och 25 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg. Varorna motsvarade, för var och en av klasserna, följande beskrivningar:
– klass 3: ”Blekningspreparat och andra ämnen för användning i tvättstuga; rengörings-, polerings-, fläckborttagnings- och slipmedel; tvålar; parfymer, eteriska oljor, kosmetika, hårkrämer; ickemedicinska toalettartiklar; tandkräm”;
– klass 9: ”Glasögon; solglasögon; antireflexglasögon, -solskydd och -skärmar; kikare; glasögonfodral; glasögonkedjor; kronografer; kompasser; behållare för kontaktlinser; glasögonbågar; okularlinser; optisk apparatur och -utrustning; teleskop”;
– klass 14: ”Smycken, ädelstenar; urmakar- och kronometriska instrument”;
– klass 16: ”Papper, kartong och artiklar tillverkade av dessa material, ej ingående i andra klasser; trycksaker; material för bokbindning; fotografier; skrivmaterial; konstnärsmaterial, målarpenslar; skrivmaskiner och kontorsrekvisita (ej möbler); instruktions- och undervisningsmaterial (ej maskinell utrustning); plastmaterial och -förpackningsmaterial (ej ingående i andra klasser); spelkort; trycktyper; klichéer”;
– klass 18: ”Läder och läderimitationer samt artiklar tillverkade av dessa material, ej ingående i andra klasser; djurhudar, bagar, koffertar och resväskor, paraplyer, parasoll och promenadkäppar, piskor och sadelmakarprodukter”;
– klass 25: ”Skjortor, shorts, kjolar, blusar, långbyxor, jackor, rockar, västar, hattar, slipsar, underkläder; damunderkläder, trikåvaror, pyjamas, nattlinnen, sovplagg, negligéer, morgonrockar, jumprar, stickade koftor, pullovrar, tröjor, overaller, badkläder; klänningar, överdragskläder, överdragsbyxor, stövlar, skor, sandaler, tofflor, toppar, mössor, halsdukar, badrockar, caper, förkläden, jeans, sockor, benvärmare, danskläder, armband, pannband, handskar; vantar, livremmar; huvudbonader och fotbeklädnader”.
4 Den 30 november 1998 registrerades varumärket med registreringsnummer 152546.
5 Den 2 april 2006 förnyades varumärkesregistreringen.
6 Den 11 mars 2009 inkom sökanden, det vill säga Husky CZ, s.r.o., med en ansökan om upphävande av det varumärke vars registrering hade förnyats (nedan kallat det omstridda varumärket) med stöd av artikel 50.1 a i förordning nr 40/94 [nu artikel 51.1 a i förordning nr 207/2009], med åberopande av att det inte hade förekommit något verkligt bruk av varumärket för de varor för vilka det hade registrerats.
7 Harmoniseringsbyråns avdelning Trade Marks and Cancellation uppmanade den 17 mars 2009 Husky of Tostock att senast den 17 juni 2009 inkomma med bevis för att varumärket verkligen hade använts.
8 Husky of Tostock inkom med viss bevisning den 16 juni 2009, men förklarade att det omstridda varumärket användes av en licenstagare och ansökte, av den orsaken, om en förlängning av fristen för att kunna efterkomma uppmaningen fullt ut.
9 Den 19 juni 2009 beslutade avdelningen Trade Marks and Cancellation att i enlighet med ansökan flytta fram fristen till den 17 september 2009.
10 Den 9 september 2009 lämnade Husky of Tostock in ytterligare bevisning och uppgav att det önskade lämna uppgifter om de belopp som investerats i marknadsföringen av det omstridda varumärket. Bolaget ansökte om ytterligare en förlängning av fristen fram till den 17 oktober 2009.
11 Avdelningen Trade Marks and Cancellation beviljade förlängingen.
12 Den 19 oktober 2009 lämnade Husky of Tostock in fakturor avseende marknadsföringsutgifter.
13 Efter det att sökanden hade framställt en invändning delgav avdelningen Trade Marks and Cancellation Husky of Tostock denna invändning och uppmanade bolaget att yttra sig senast den 13 mars 2010. Den 12 mars 2010 uppgav Husky of Tostock att bevisningen nästan var fullständig och ansökte, med ingivande av styrkande handlingar till stöd för förlängning av fristen, om att få ytterligare en månads tid på sig för att komplettera den. Avdelningen biföll ansökan.
14 Den 9 april 2010 ingav Husky of Tostock ytterligare bevisning.
15 Harmoniseringsbyråns annulleringsenhet beslutade den 16 februari 2012 att delvis bifalla ansökan om upphävande. Den fann att registreringen av det omstridda varumärket kunde bestå för de varor som motsvarade följande beskrivningar:
– ”väskor” i klass 18;
– ”skjortor, långbyxor, jackor, rockar, västar, jumprar, pullovrar, tröjor, stövlar, skor, mössor, jeans, livremmar; fotbeklädnader” i klass 25.
16 Sökanden överklagade annulleringsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån den 16 februari 2012 med stöd av artiklarna 58–64 i förordning nr 207/2009.
17 Genom beslut av den 14 mars 2013 (nedan kallat det angripna beslutet) avslog harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd överklagandet.
18 Först prövade överklagandenämnden sökandens påstående att flera förlängningar av fristen hade beviljats Husky of Tostock i strid med gällande regler, eftersom den andra parten inte i förväg hade lämnat sitt samtycke till dem. Överklagandenämnden fann att regel 71.2 i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 (EGT L 303, s. 1), i dess ändrade lydelse (nedan kallad genomförandeförordningen), i den engelska språkversionen, skulle tolkas mot bakgrund av de övriga språkversionerna av denna bestämmelse samt av punkt 1 i regel 71. Överklagandenämnden fann att harmoniseringsbyrån, när en part begär förlängning av en frist, får – men är inte tvungen att göra det – kräva ett samtycke från den andra parten. Vidare är harmoniseringsbyrån skyldig att beakta de omständigheter som ligger till grund för begäran om förlängd frist, särskilt då den beslutar att inte kräva något sådant samtycke.
19 Överklagandenämnden framhöll, till stöd för att avdelningen Trade Marks and Cancellation hade gjort rätt när den beslutade om förlängning utan att som villkor för detta kräva ett samtycke från den andra parten, att avdelningen hade gjort bedömningen att vissa handlingar till styrkande av verkligt bruk av det omstridda varumärket endast kunde tillhandahållas av en i utlandet etablerad utomstående part, vilket utgjorde en av de godtagna omständigheterna. Vidare menade överklagandenämnden att Husky of Tostock hade inkommit med rimliga bevis och skäl till stöd för sin begäran om förlängning av fristen. Dessutom var den ytterligare frist som begärdes kort, och det var av betydelse för förfarandet att ett beslut i en så pass viktig fråga som upphävande inte fattades på förhastade grunder. Likaså ansåg överklagandenämnden att avdelningen Trade Marks and Cancellation, efter det att sökanden anfört att det omstridda varumärket användes av en utomstående part, och inte av Husky of Tostock, hade haft fog för att bereda Husky of Tostock tillfälle att kommentera detta och för att acceptera bevisning från den sistnämnde.
20 Överklagandenämnden konstaterade att även om möjligheterna att inkomma med bevisning i det aktuella fallet hade varit flera än vad som vanligen är fallet vid upphävande, hade annulleringsenheten visat prov på flexibilitet när den godtog förlängningarna med hänsyn till ärendets komplicerade karaktär och eftersom det omstridda varumärket hade använts av flera aktörer under referensperioden.
21 För det andra prövade överklagandenämnden sökandens argument om att Husky of Tostock inte hade ingett några översättningar till engelska av de handlingar som var upprättade på italienska, vilket gjorde det omöjligt att bedöma huruvida ordet husky utgör en generisk term på italienska. Överklagandenämnden framhöll först och främst att Husky of Tostock hade översatt handlingarna eller utdrag ur handlingar som utgjordes av långa texter. Vidare hade sökanden inte angett vilka bevis som borde ha översatts och inte riktat någon kritik mot bristen på översättning när den ombads att kommentera de delgivna handlingarna. Bara vid ett tillfälle hade sökanden nämnt avsaknaden av en översättning, och då rörde det sig om en handling som saknade avgörande betydelse för utgången i ärendet.
22 Dessutom fann överklagandenämnden att det framgår av de ingivna fotografierna att ordet husky används som ett namn på ett registrerat varumärke. Ordet är inte en generisk term på italienska. Ordet husky definieras i en internetbaserad ordbok som ”handelsnamn ® för en vattentät jacka med vaddering” (Nome commerciale ® di un giaccone impermeabile trapuntato), vilket bekräftar att det rör sig om ett registrerat varumärke.
23 För det tredje hade sökanden gjort gällande att annulleringsenheten hade godtagit bevis som antingen inte avsåg den relevanta tidsperioden eller som var odaterade. Överklagandenämnden påpekade i det avseendet att de handlingar som sökanden hade hänvisat till avsåg fakturor som var daterade under den relevanta tidsperioden. De övriga handlingar som sökanden hade hänvisat till syftade enbart till att visa hur varumärket är anbringat på kläderna och för vilket produktsortiment det används, vilket innebar att det saknade relevans om de var daterade eller inte.
24 Vidare hade sökanden gjort gällande att handlingarna visade på ett verkligt bruk av ett figurmärke som inte skulle kunna vara till nytta för det omstridda varumärket, som ju är ett ordmärke. Därvid betonade överklagandenämnden att endast ett varumärke var i fråga i det aktuella fallet och att den dom av den 13 september 2007, Il Ponte Finanziaria/harmoniseringsbyrån (C‑234/06 P, REG, EU:C:2007:514) som åberopats av sökanden saknade relevans i det fallet.
25 Överklagandenämnden angav därtill att det sätt på vilket varumärket HUSKY hade anbringats på varorna – med en lätt stilisering av bokstäverna eller med en logotyp föreställande bokstaven ”h”, åtföljd av ett figurelement föreställande en Siberian husky-hund – inte påverkade det registrerade varumärkets särskiljningsförmåga. Särskiljningsförmågan ligger uteslutande i begreppet husky, vilket är en hundras som är typisk för de arktiska regionerna.
26 Slutligen bemötte överklagandenämnden sökandens påståenden beträffande Husky of Tostocks användning av sitt varumärke och den därtill relaterade bevisningen. Överklagandenämnden konstaterade att Husky of Tostock i god tid hade förklarat hur dess varumärke över tiden hade använts av flera licenstagare och i vilka former det hade använts.
Parternas yrkanden
27 Sökanden har yrkat att tribunalen ska
– ogiltigförklara det angripna beslutet, och
– förplikta harmoniseringsbyrån och Husky of Tostock att ersätta rättegångskostnaderna.
28 Harmoniseringsbyrån har yrkat att tribunalen ska
– ogilla talan, och
– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.
Rättslig bedömning
29 Sökanden har åberopat tre grunder. Den första grunden avser att bevisning som ingetts efter utgången frist har beaktats. Den andra grunden att oöversatta handlingar har beaktats. Den tredje grunden avser att odaterade handlingar har beaktats.
Beaktande av bevisning som ingetts efter utgången frist
30 Till stöd för denna grund har sökanden anfört att harmoniseringsbyrån inte borde ha beaktat den bevisning som ingavs av Husky of Tostock efter det att fristen för att svara på ansökan om upphävande hade löpt ut. I första hand ska regel 71.2 i genomförandeförordningen enligt sökanden tolkas så, att en förutsättning för att kunna bevilja en förlängning som begärs av en av parterna är att den andra parten lämnar sitt samtycke. Enligt sökanden gjorde harmoniseringsbyrån en felaktig tolkning av den engelska språkversionen av nämnda regel. Sökanden stöder sig också på den tjeckiska språkversionen av samma bestämmelse, som det skulle vara logiskt att tillämpa. Denna version är enligt sökanden identisk med den engelska och med den slovakiska språkversionen av den aktuella bestämmelsen.
31 Harmoniseringsbyrån har bestritt dessa argument.
32 Det bör inledningsvis erinras om att regel 40.1–5 i genomförandeförordningen har följande lydelse:
”1. Varje ansökan om hävning eller ogiltigförklaring som anses ha lämnats in skall meddelas innehavaren av gemenskapsvarumärket. När [harmoniseringsbyrån] har godkänt ansökan skall den anmoda innehavaren av gemenskapsvarumärket att framföra sina synpunkter inom den tid som den fastställer.
2. Om innehavaren av gemenskapsvarumärket inte inkommer med något yttrande, får [harmoniseringsbyrån] besluta om hävning eller ogiltighet [på] grundval av befintliga handlingar.
3. Alla yttranden som inlämnas av innehavaren av gemenskapsvarumärket skall meddelas sökanden och [harmoniseringsbyrån] skall, om detta anses nödvändigt, uppmana denne att yttra sig inom en period som [harmoniseringsbyrån] bestämmer.
4. Utom i de fall då det i regel 69 föreskrivs annorlunda skall alla yttranden från en part sändas till den andra berörda parten.
5. Då det gäller en ansökan om hävning baserad på artikel 50.1 a i [förordning nr 40/94], skall [harmoniseringsbyrån] uppmana innehavaren av gemenskapsvarumärket att lägga fram bevisning om verklig användning av märket inom den tid som den meddelar. Om bevisningen inte lämnas inom fastställd tid skall gemenskapsvarumärket upphävas. Regel 22.2, 22.3 och 22.4 skall gälla i tillämpliga delar.”
33 Regel 71.1 i genomförandeförordningen, avseende tidsfristernas längd, har följande lydelse:
”Då [förordning nr 40/94] eller dessa regler innehåller bestämmelser om en tidsperiod som skall bestämmas av [harmoniseringsbyrån] skall en sådan tidsperiod, då den berörda parten är bosatt eller har sin huvudsakliga verksamhetsort eller ett företag inom gemenskapen, inte vara mindre än en månad eller, då dessa villkor inte uppfylls, inte mindre än två månader och inte mer än sex månader. [Harmoniseringsbyrån] får då detta är lämpligt under de aktuella omständigheterna bevilja en förlängning av en sådan angiven period, om sådan förlängning begärs av den berörda parten och begäran inlämnas innan den ursprungliga perioden löper ut.”
34 I den engelska språkversionen av regel 71.2 i genomförandeförordningen anges följande: ”Where there are two or more parties, [OHIM] may extend a period subject to the agreement of the other parties” (”Om det finns två eller flera parter får [harmoniseringsbyrån] förlänga en period med de andra parternas samtycke”). Sökanden har anfört att den tjeckiska och den slovakiska språkversionen av nämnda bestämmelse liknar den engelska språkversionen, och att det, om man dessutom beaktar etableringsorten, är logiskt att i det aktuella fallet tillämpa den tjeckiska språkversionen.
35 Det är utrett att den engelska språkversionen, liksom vissa andra språkversioner, av den berörda bestämmelsen skiljer sig från språkversionerna på tyska, spanska, franska och italienska, vilka tillsammans med engelska utgör harmoniseringsbyråns fem arbetsspråk. I den tyska, spanska, franska och italienska, men även exempelvis den bulgariska, grekiska, portugisiska och rumänska språkversionen av regel 71.2 i genomförandeförordningen anges att ”[om] det finns två eller flera parter får [harmoniseringsbyrån] som förutsättning för en förlängning av en period kräva de andra parternas samtycke”.
36 Harmoniseringsbyrån framhåller att den i sina officiella publikationer och på sin webbplats har lagt in en fotnot beträffande den engelska språkversionen av regel 71.2 i genomförandeförordningen för att tydliggöra att denna ska läsas på följande sätt: ”… [OHIM] may subject the extension of a period to the agreement of the other parties” (”… får [harmoniseringsbyrån] som förutsättning för en förlängning av en period kräva de andra parternas samtycke”). Enligt harmoniseringsbyrån är det bestämmelsens lydelse i den tyska, spanska, franska och italienska språkversionen som bör gälla.
37 Först och främst ska det erinras om att det framgår av fast rättspraxis att behovet av att en unionsrättsakt tillämpas, och därmed tolkas, på ett enhetligt sätt, gör att man inte kan betrakta en viss språkversion av en unionsrättsakt isolerat. I stället ska den tolkas i förhållande till såväl upphovsmannens verkliga avsikt som det av denne eftersträvade syftet, och särskilt mot bakgrund av de övriga officiella språkversionerna (dom av den 3 juni 2010, Internetportal und Marketing, C‑569/08, REU, EU:C:2010:311, punkt 35, och av den 9 juni 2011, Eleftheri tileorasi och Giannikos, C‑52/10, REU, EU:C:2011:374, punkt 23).
38 Vid tillämpningen och tolkningen av regel 71.2 i genomförandeförordningen räcker det således inte med att undersöka en enda språkversion.
39 Vidare framgår det inte av lydelsen i genomförandeförordningens bestämmelser att det finns skäl att inte tillämpa och tolka punkt 2 i regel 71 med beaktande av punkt 1 i samma regel.
40 Tribunalen har nämligen redan slagit fast, vad gäller regel 71.1 andra meningen i genomförandeförordningen, att en förlängning av frister inte är automatisk och att den är beroende av de omständigheter i varje enskilt fall som kan motivera en förlängning samt av ingivandet av en begäran om förlängning (dom av den 12 december 2007, K & L Ruppert Stiftung/harmoniseringsbyrån – Lopes de Almeida Cunha m.fl. (CORPO livre), T‑86/05, REG, EU:T:2007:379, punkt 21). Därtill har det slagits fast att det förhållandet att en förlängning är beroende av de omständigheter i varje enskilt fall som kan motivera en förlängning och av ingivandet av en begäran om förlängning särskilt gör sig gällande i ett förfarande med flera parter (inter partes), i vilket en fördel för den ena parten utgör en nackdel för den andra. Harmoniseringsbyrån måste således i sådana ärenden säkerställa att den är opartisk i förhållande till parterna (se, angående ett invändningsförfarande, dom CORPO livre, se ovan, EU:T:2007:379, punkt 21).
41 Eftersom det i det nu aktuella fallet rör sig om ett förfarande med flera parter krävs det att en förlängning av fristen också är motiverad av omständigheterna när Husky of Tostock ansöker om en sådan förlängning för att inge bevisning för att det omstridda varumärket har använts. Parterna har för övrigt medgett att en förlängning måste vara motiverad av omständigheterna, i den mening som avses i regel 71.1 i genomförandeförordningen, när en sådan begärs med stöd av regel 71.2.
42 Det ankommer på den part som begär förlängning att åberopa sådana omständigheter som kan medföra att denna är befogad. Det är nämligen i den partens intresse som förlängningen begärs och eventuellt beviljas. Om omständigheterna, såsom i förevarande fall, uteslutande är hänförliga till den part som har begärt förlängningen, är det dessutom endast den parten som kan ge harmoniseringsbyrån användbara upplysningar om dessa omständigheter (se, för ett liknande resonemang, dom CORPO livre, punkt 40 ovan, EU:T:2007:379, punkt 22).
43 Även om punkt 2 i regel 71 i genomförandeförordningen ska tolkas med beaktande av punkt 1 i samma regel ska denna punkt dock tolkas som att harmoniseringsbyrån har möjlighet att i fall där det finns två eller flera parter som förutsättning för en förlängning av en frist kräva de andra parternas samtycke, och inte, vilket sökanden har gjort gällande, som att en sådan förlängning förutsätter parternas samtycke.
44 Den tolkning som sökanden har förespråkat skulle leda till att beslutet om huruvida fristerna ska förlängas eller inte överläts till parterna själva, i detta fall sökanden, trots att det beslutet ska fattas inom ramen för harmoniseringsbyråns utrymme för skönsmässig bedömning och den möjlighet som byrån har tillerkänts att, i sin opartiska roll, förlänga fristerna med stöd av regel 71.1 i genomförandeförordningen.
45 Slutligen konstaterar tribunalen för fullständighetens skull att om det för en förlängning av fristen endast krävdes att parterna var överens, skulle detta, såsom harmoniseringsbyrån med rätta har framhållit, kunna leda till att den part som begär förlängningen fråntogs möjligheten att försvara sig. Det skulle också kunna motverka intresset av god rättskipning och strida mot syftet med regel 71, som just är att möjliggöra en förlängning av fristerna när det är motiverat av omständigheterna.
46 Överklagandenämnden gjorde således inte en oriktig bedömning när den slog fast att regel 71.2 i genomförandeförordningen ska tolkas på så sätt att harmoniseringsbyrån, när en part i ett förfarande med flera parter begär förlängning av fristen, får – men inte är tvungen att göra det – kräva ett samtycke från den andra parten, och att denna bestämmelse ska läsas tillsammans med punkt 1 i samma regel, av vilken det följer att harmoniseringsbyrån, särskilt då den beslutar att inte kräva något sådant samtycke, är skyldig att beakta de omständigheter som ligger till grund för begäran om förlängd frist.
47 Vidare har sökanden anfört att de omständigheter som påstods motivera en förlängning av fristen med stöd av regel 71.1 i genomförandeförordningen inte var för handen i det aktuella fallet, därför att – för det första – Husky of Tostock redan från början hade förfogat över den handling som styrker att det omstridda varumärket har använts av en utomstående part.
48 Det räcker dock att påpeka att även om detta faktum var styrkt, är licensavtalet i sig inte tillräckligt för att visa att det omstridda varumärket har använts och att det behövdes ges in ytterligare bevis för användningen, vilket således kunde motivera de beviljade fristförlängningarna.
49 För det andra har sökanden hävdat att Husky of Tostock använde sig av fristförlängningarna för att ta fram nya bevis. Det argumentet kan dock inte godtas, eftersom det inte har styrkts genom bevisning.
50 Mot bakgrund av de argument som sökanden har anfört till stöd för sin invändning finner tribunalen således att överklagandenämnden gjorde en riktig bedömning när den slog fast att fristförlängningarna kunde vara motiverade av omständigheterna, med hänsyn till de handlingar som skulle inges, Husky of Tostocks agerande och de skäl som denne hade åberopat.
51 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den första grunden.
Grunden avseende beaktandet av oöversatta handlingar
52 Sökanden har anfört att ordet husky är en generisk term på italienska för att benämna jackor och närmare bestämt en beteckning för en vadderad vinterjacka enligt flera ordböcker. De utdrag från internet som sökanden har ingett visar att ordet husky används som benämning på jackor och den internetbaserade ordbok som har nämnts av harmoniseringsbyrån visar att skyddet för det omstridda varumärket är begränsat till en enda typ av varor, nämligen vadderade jackor. Enbart den omständigheten att det omstridda varumärket existerar hindrar inte att ordet husky har kunnat bli en generisk term. En sådan möjlighet tas upp i artikel 51.1 b i förordning nr 207/2009. Samtliga handlingar borde ha översatts till engelska och de oöversatta handlingarna på italienska borde inte ha godtagits.
53 Harmoniseringsbyrån har bestritt dessa argument.
54 Tribunalen ska först pröva argumentet att vissa handlingar borde ha översatts innan de delgavs och vill i det avseendet göra följande inledande påpekande. Regel 22.6 i genomförandeförordningen, vilken harmoniseringsbyrån har hänvisat till för att motivera att byrån inte hade någon skyldighet att från Husky of Tostock begära en översättning till handläggningsspråket av de handlingar som ingetts till styrkande av verkligt bruk av varumärket, då detta inte uttryckligen hade begärts av sökanden, utgör en bestämmelse som är tillämplig i invändningsförfaranden. I regel 40.5 i genomförandeförordningen, som är tillämplig på upphävandeförfaranden, anges inte uttryckligen att regel 22.6 i genomförandeförordningen ska gälla i tillämpliga delar i dessa förfaranden.
55 Tribunalen påpekar dock att regel 22.6 i genomförandeförordningen är att betrakta som en komplettering och en precisering av bestämmelserna i regel 22.2–4 i samma förordning, bestämmelser som enligt regel 40.5 i förordningen ska gälla i tillämpliga delar i upphävandeförfaranden. Under dessa förhållanden finner tribunalen att regel 22.6 i genomförandeförordningen är tillämplig i ett upphävandeförfarande som grundas på artikel 51.1 a i förordning nr 207/2009, vilket parterna för övrigt inte har bestritt.
56 Det framgår av regel 22.6 i genomförandeförordningen att harmoniseringsbyrån har möjlighet att begära en översättning av de handlingar som inte har tillhandahållits på handläggningsspråket från den part som har ingett handlingarna (dom av den 27 september 2012, El Corte Inglés/harmoniseringsbyrån – Pucci International (Emidio Tucci), T‑373/09, EU:T:2012:500, punkt 24).
57 Tribunalen finner att harmoniseringsbyrån inte gjorde fel när den underlät att begära en översättning till engelska av handlingar som hade getts in på italienska. Sökanden har nämligen medgett att den inte själv under det pågående upphävandeförfarandet begärde en översättning av handlingarna från Husky of Tostock. Vidare är sökandens argument koncentrerade till utdrag från internetbaserade ordböcker som visar översättningar till italienska av engelska ord eller till engelska av italienska ord, vilket gör en begäran om översättning överflödig.
58 Tribunalen övergår därefter till att pröva argumentet avseende artikel 51.1 b i förordning nr 207/2009, genom vilket sökanden har gjort gällande att de handlingar som getts in visar att ordet husky utgör en generisk term som på italienska används för att tala om ”jackor”. Därvid kan det konstateras att sökanden under förhandlingen medgav att dess ansökan om upphävande uteslutande var baserad på artikel 51.1 a i nämnda förordning och att sökanden inte genom sin ansökan påstod att ordet husky var av generisk karaktär.
59 Det följer av vad som angetts ovan att talan inte kan bifallas på den andra grunden.
Beaktande av odaterade handlingar
60 Enligt sökanden måste samtliga handlingar vara daterade och hänföra sig till den relevanta perioden, det vill säga mellan den 11 mars 2004 och den 10 mars 2009. Vad gäller de fotografier av varor som Husky of Tostock har tillhandahållit har sökanden anfört att harmoniseringsbyrån gjorde fel när den vid fastställandet av det produktsortiment som varumärket används för baserade sig på handlingar som inte var daterade eller som inte innehöll någon uppgift som möjliggjorde datering. Domen Il Ponte Finanziaria/harmoniseringsbyrån, punkt 24 ovan (EU:C:2007:514), är av relevans i det nu aktuella fallet, i den del den rör frågan huruvida användningen av ett registrerat varumärke i en något annorlunda form kan åberopas även för ett omtvistat varumärke som liknar detta. Således borde överklagandenämnden ha bortsett från det bevismaterial som visade att kännetecknet HUSKY används i en form som skiljer sig från den som skyddas genom det omstridda varumärket. Harmoniseringsbyrån gjorde fel när den slog fast att en skäligen uppmärksam konsument uppfattar den använda logotypen som en förkortning av ordet husky och hundfigurelementet som en återgivning av vad det ordet betyder. Detta resonemang är enligt sökanden irrelevant för tillämpningen av artikel 15.1 a i förordning nr 207/2009. Slutligen ger de fakturor som Husky of Tostock har tillhandahållit ingen information om vilket oregistrerat varumärke eller kännetecken tillhörande innehavaren som har använts på de varor som omfattas av fakturorna.
61 Harmoniseringsbyrån har bestritt dessa argument.
62 Vad gäller argumentet att samtliga odaterade handlingar borde ha lämnats utan avseende och att de inte kan styrka användningen av det omstridda varumärket under den berörda tidsperioden, erinrar tribunalen först och främst om att enligt regel 22.3 i genomförandeförordningen, som enligt regel 40.5 i samma förordning ska gälla i tillämpliga delar i upphävandeförfaranden, måste bevisning för verkligt bruk av ett varumärke ge information om plats, tid, omfattning och typ – och detta utgör kumulativa krav – av användningen av varumärket (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 juli 2004, Sunrider/harmoniseringsbyrån – Espadafor Caba (VITAFRUIT), T‑203/02, REG, EU:T:2004:225, punkt 37, och av den 27 september 2007, La Mer Technology/harmoniseringsbyrån – Laboratoires Goëmar (LA MER), T‑418/03, EU:T:2007:299, punkt 52).
63 Bedömningen av huruvida det föreligger verkligt bruk av ett varumärke ska baseras på samtliga fakta och omständigheter som kan styrka att varumärket har utnyttjats i näringsverksamhet. Sådana omständigheter är i synnerhet användning som anses motiverad i den berörda ekonomiska sektorn för att bibehålla eller skapa marknadsandelar för de varor eller tjänster som skyddas av varumärket, dessa varors eller tjänsters art, marknadens egenskaper samt i vilken omfattning och hur ofta varumärket har använts (se dom LA MER, punkt 62 ovan, EU:T:2007:299, punkt 55 och där angiven rättspraxis).
64 Vid prövningen, i ett enskilt fall, av huruvida verkligt bruk har gjorts av ett äldre varumärke, ska det göras en helhetsbedömning med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet. I denna bedömning ingår att det föreligger ett visst samspel mellan de faktorer som beaktas (dom VITAFRUIT, punkt 62 ovan, EU:T:2004:225, punkt 42).
65 Regel 22 i förordning nr 2868/95 nämner förvisso uppgifter om plats, tid, omfattning och typ av användning, samt ger exempel på godtagbar bevisning, såsom förpackningar, etiketter, prislistor, kataloger, fakturor, fotografier, tidningsannonser och skriftliga yttranden. I nämnda regel anges emellertid inte att varje del av bevisningen nödvändigtvis måste innehålla uppgifter om var och en av de fyra aspekter som bevis på verkligt bruk måste avse, det vill säga plats, tid, typ och omfattning av användning (dom av den 16 november 2011, Buffalo Milke Automotive Polishing Products/harmoniseringsbyrån – Werner & Mertz (BUFFALO MILKE Automotive Polishing Products), T‑308/06, REU, EU:T:2011:675, punkt 61, och av den 24 maj 2012, TMS Trademark-Schutzrechtsverwertungsgesellschaft/harmoniseringsbyrån – Comercial Jacinto Parera (MAD), T‑152/11, EU:T:2012:263, punkt 33).
66 Dessutom följer det av fast rättspraxis att det inte kan uteslutas att flera bevis tillsammans kan styrka vissa omständigheter, trots att inget av dessa enskilda bevis taget för sig skulle räcka som bevisning för att uppgifterna är riktiga (dom av den 17 april 2008, Ferrero Deutschland/harmoniseringsbyrån, C‑108/07 P, EU:C:2008:234, punkt 36, och dom MAD, punkt 65 ovan, EU:T:2012:263, punkt 34).
67 Tribunalen erinrar om att det är samtliga de omständigheter som varit föremål för överklagandenämndens bedömning som ska beaktas för att avgöra huruvida ett verkligt bruk av det omstridda varumärket ska kunna anses styrkt.
68 Det argument genom vilket sökanden enbart hävdar att de odaterade handlingarna inte kan styrka användningen av det omstridda varumärket under den berörda tidsperioden kan således inte godtas. Detta gäller särskilt som de fotografier av varor som sökanden nämnde vid överklagandenämnden som exempel på odaterade handlingar – såsom framgår av det angripna beslutet – kan ha haft till syfte att visa hur varumärket var anbringat på kläderna och för vilket produktsortiment det användes, vilket inte kräver att fotografierna är daterade. Överklagandenämnden gjorde mot denna bakgrund en riktig bedömning när den fann att den omständigheten att de fotografier som hade ingetts som bevis inte var daterade var irrelevant.
69 Inte heller kan tribunalen godta sökandens argument att de av Husky of Tostock ingivna fakturorna ska lämnas utan avseende, därför att det av dessa inte gick att utläsa om de avsåg det omstridda varumärket eller något annat kännetecken eller varumärke. Det faktum att det på fakturorna inte preciseras om dessa avser varor som skyddas av det omstridda varumärket kan inte leda till att de i kraft av själva sakförhållandet (ipso facto) ska anses hänföra sig till andra varumärken. Fakturornas bevisvärde kan, vid bedömningen av samtliga bevis, på sin höjd relativiseras, men inte uteslutas.
70 Vad därefter beträffar argumentet att överklagandenämnden borde ha slagit fast att domen Il Ponte Finanziaria/harmoniseringsbyrån, punkt 24 ovan (EU:C:2007:514) var relevant i förevarande fall gör tribunalen följande bedömning. För det första var de faktiska omständigheterna i det målet annorlunda än i förevarande fall. Det framgår nämligen av punkt 85 i den domen att eftersom användningen av det första varumärket inte var styrkt, kunde den användningen inte tjäna som bevis för det verkliga bruket av det andra varumärket. I motsats till vad som var fallet i det målet har användningen av det figurmärke som består av ordet husky, skrivet med lätt stiliserade bokstäver och åtföljt av symbolen ®, som har åberopats till styrkande av bruket av ordmärket HUSKY, inte bestritts i det aktuella målet.
71 För det andra slogs det i domen Il Ponte Finanziaria/harmoniseringsbyrån, punkt 24 ovan (EU:C:2007:514, punkt 86) fast att ett registrerat varumärke kan anses vara använt om det läggs fram bevisning för att det har använts i en något annorlunda form än den i vilken det registrerades. Det faktum att det i samma dom preciserades att det dock inte är möjligt att, genom att bevisa användning, utsträcka det skydd som ett registrerat varumärke åtnjuter till att även omfatta ett annat registrerat varumärke, vars verkliga bruk inte är styrkt, med motiveringen att det sistnämnda varumärket endast utgör en variant av det förstnämnda varumärket som skiljer sig mycket lite från detta, saknar relevans i det nu aktuella målet. Innehavaren av det omstridda varumärket har nämligen inte gjort gällande skydd för rättigheterna till detta varumärke enbart med åberopande av registeringen av ett annat varumärke.
72 För det tredje har Husky of Tostock, i syfte att styrka användningen av varumärket, rätt att åberopa att varumärket använts i en form som skiljer sig från den form i vilken varumärket har registrerats, utan att skillnaderna mellan de båda formerna förändrar varumärkets särskiljningsförmåga, och detta trots att denna annorlunda form i sin tur är registrerad som varumärke (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2012, Rintisch, C‑553/11, REG, EU:C:2012:671, punkt 30). I det nu aktuella fallet har sökanden inte åberopat någon som helst förändring av varumärkets särskiljningsförmåga. Således kunde Husky of Tostock åberopa att varumärket hade använts i en form som skiljer sig från den form i vilken varumärket registrerats.
73 Slutligen är det ostridigt att ordmärket HUSKY huvudsakligen har använts med svarta versaler. Det faktum att överklagandenämnden, som bevis för användningen, beaktade ett annat varumärke eller sådana kännetecken såsom en logotyp föreställande bokstaven ”h” eller ett figurelement som föreställer en Siberian husky-hund, är således inte av avgörande betydelse. Detta innebär att sökandens argument för att bestrida detta beaktande inte kan vinna framgång. För övrigt ska det betonas att sökanden inte har förnekat att skillnaderna mellan det omstridda varumärket och det andra varumärket enbart bestod av en lätt stilisering av bokstäverna och att bokstäverna var mycket tätt hopskrivna. Inte heller har sökanden förnekat att det omstridda varumärket systematiskt anbringades på varorna separat från kännetecknen, det vill säga logotypen föreställande bokstaven ”h” och figurelementet föreställande en Siberian husky-hund.
74 Av det ovan anförda följer att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den tredje grunden.
75 Talan ska således ogillas.
Rättegångskostnader
76 Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet, ska harmoniseringsbyråns yrkande bifallas.
Mot denna bakgrund beslutar
TRIBUNALEN (första avdelningen)
följande:
1) Talan ogillas.
2) Husky CZ s.r.o. ska ersätta rättegångskostnaderna.
Kanninen | Pelikánová | Buttigieg |
Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 13 februari 2015.
Underskrifter