Mål T‑244/12

Unister GmbH

mot

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

”Gemenskapsvarumärke – Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket fluege.de – Absoluta registreringshinder – Beskrivande karaktär – Särskiljningsförmåga saknas – Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning – Artikel 7.1 b, 7.1 c, 7.2 och 7.3 i förordning (EG) nr 207/2009”

Sammanfattning – Tribunalens dom (andra avdelningen) av den 14 maj 2013

1.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller tjänsts egenskaper – Mål – Frihållningsbehov

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

2.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller tjänsts egenskaper – Begrepp

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

3.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller tjänsts egenskaper – Bedömning huruvida ett kännetecken har beskrivande karaktär– Kriterier

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

4.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka visar en varas eller tjänsts egenskaper – Ordmärket fluege.de

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 c)

5.      Gemenskapsvarumärke – Definition och förvärv av gemenskapsvarumärke – Absoluta registreringshinder – Separat prövning av de olika registreringshindren – Tillämpningsområdena för registreringshindren i artikel 7.1 b–d i förordning nr 207/2009 överlappar varandra

(Rådets förordning nr 207/2009, artikel 7.1 b–d)

6.      Gemenskapsvarumärke – Överklagande – Överklagande till unionsdomstolen – Ändring av föremålet för tvisten i överklagandenämnden – Otillåtet

(Tribunalens rättegångsregler, artikel 135.4; rådets förordning nr 207/2009, artikel 65)

1.      Se domen.

(se punkt 16)

2.      Se domen.

(se punkterna 17 och 18)

3.      Se domen.

(se punkt 19)

4.      Det sökta varumärket utgörs av ordkännetecknet fluege.de. De tjänster som ansökan avser, i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, är ”Annons- och reklamverksamhet; företagsledning; företagsadministration; kontorstjänster”, ”Transport; emballering och förvaring av gods; anordnande av resor” och ”Utskänkning av mat och dryck; logitjänster”. Dessa tjänster omfattas av klasserna 35, 39 och 43 i Niceöverenskommelsen. Det sökta varumärket är beskrivande för de tjänster som omfattas när man ser till hur det uppfattas av tyskspråkiga genomsnittskonsumenter i Europeiska unionen.

Omsättningskretsen uppfattar spontant det sökta varumärket som ett domännamn som hänvisar till en webbplats för flygtrafik och flygresor. Det är således beskrivande vad avser ”transporttjänster” som omfattas av klass 39, särskilt vad rör tjänsten flygtransport. Övriga tjänster definieras i mycket allmänna ordalag i varumärkesansökan och är samtliga sådana tjänster som kan tänkas erbjudas inom och i nära samband med flygtransport och flygresor.

Den omständigheten att ett beskrivande ord utan särskiljningsförmåga sammanfogas med en toppdomän gör inte att det därigenom skapade kännetecknet – som omsättningskretsen spontant uppfattar som ett domännamn och således som en hänvisning till en webbplats − får särskiljningsförmåga. Det särskiljande ordelementet i ett sådant domännamn är nämligen inte toppdomänens namn, vilket eventuellt består av ett punkttecken och en bokstavskombination som visar vilket land det handlar om, utan namnet på den subdomän som är sammanfogad med toppdomänen.

Ett domännamn i sig hänvisar på sin höjd endast till en webbadress, men domännamnet visar inte att varorna eller tjänsterna har sitt kommersiella ursprung hos en viss tillverkare eller tjänsteleverantör. Den praxis som gäller för tilldelning och användning av domännamn är inte avgörande för bedömningen av huruvida ett domännamn kan registreras som gemenskapsvarumärke med hänsyn till de absoluta registreringshinder som definieras i förordning nr 207/2009.

Man måste härvid göra åtskillnad mellan de rättigheter som uppstår genom domännamnsregistrering och de rättigheter som uppstår genom att ett kännetecken registreras som gemenskapsvarumärke. Den omständigheten att en part har rättigheterna till ett domännamn innebär inte att nämnda domännamn därför kan registreras som gemenskapsvarumärke. För att så ska kunna ske måste nämligen samtliga villkor i förordning nr 207/2009 vara uppfyllda i detta avseende. Argument om att något frihållningsbehov inte föreligger till följd av en påstådd förvärvad ensamrätt till domännamnet i fråga är således verkningslösa.

(se punkterna 20, 26, 28−31, 38 och 41)

5.      Se domen.

(se punkt 46)

6.      Se domen.

(se punkt 51)