Överklagande ingett den 26 maj 2011 av Europeiska kommissionen av den dom som personaldomstolen meddelade den 15 mars 2011 i mål F-120/07, Strack mot kommissionen

(Mål T-268/11)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och B. Eggers)

Övrig part i målet: Guido Strack (Köln, Tyskland)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

upphäva personaldomstolens dom av den 15 mars 2011 i mål F-120/07, Strack mot kommissionen, och

förplikta parterna att bära sina rättegångskostnader i första instans och inom ramen för detta överklagande.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av unionsrätten vid tolkningen av artikel 4 i bilaga V till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen.

Personaldomstolen har för det första i strid med unionsrätten och fast rättspraxis tolkat artikel 4 i bilaga V till tjänsteföreskrifterna som att denna bestämmelse inte reglerar överföring av semesterdagar vid längre sjukdom.

Andra grunden: Åsidosättande av unionsrätten genom att tillämpningsområdet för och rättsverkan av artikel 1e.2 i tjänsteföreskrifterna.

För det andra har personaldomstolen även tolkat artikel 1e.2 i tjänsteföreskrifterna som en allmän skyldighet för institutionerna att beträffande förläggningen de anställdas arbetstid uppfylla åtminstone standarden i de riktlinjer som utfärdats med stöd av artikel 153 FEUF. Artikel 1e.2, som infördes vid ändringen av tjänsteföreskrifterna år 2004, syftar dock bara till att åtgärda en lucka beträffande de tekniska föreskrifter och skydd för de anställdas hälsa och säkerhet (exempelvis brandskydd, farliga ämnen, ventilering och ergonomi) som saknas i tjänsteföreskrifterna. Tjänsteföreskrifterna medger numera att man tillämpar de tekniska minimikraven i riktlinjerna respektive motsvarande införlivade bestämmelserna i nationell rätt. Bestämmelsen kan och ska dock inte avse villkoren för överföring av semesterdagar och kompensation som icke utnyttjad ledighet, som i slutändan regleras av unionslagstiftaren. Såtillvida som personaldomstolen nådde denna slutsats, har den åsidosatt inte bara gällande bestämmelser och domstolens praxis utan även rättssäkerhetsprincipen.

Tredje grunden: Fel i förfarandet

För det tredje har personaldomstolen åsidosatt förfarandebestämmelserna, genom att ex officio som första grund pröva ett åsidosättande av artikel 1e.2 i tjänsteföreskrifterna och de facto satt åt sidan en bestämmelse i tjänsteföreskrifterna utan att ha tagit upp någon invändning om rättsstridighet och gett rådet och Europaparlamentet möjlighet att bestrida detta.

____________