TRIBUNALENS DOM (första avdelningen i utökad sammansättning)

den 19 juni 2019 (*)

”Statligt stöd – Individuellt stöd till förmån för komplexet Nürburgring för uppförandet av en fritidspark, av hotell och restauranger samt för anordnandet av biltävlingar – Beslut, i vilket det fastställs att det statliga stödet är oförenligt med den inre marknaden – Beslut, i vilket det fastställs att återbetalningen av det statliga stöd som fastställts vara oförenligt inte avser den nya ägaren av komplexet Nürburgring – Talan om ogiltigförklaring – Konkurrensställningen har inte påverkats väsentligt – Förening – Ställning som förhandlare – Avvisning – Beslut, i vilket det fastställs att det inte förelåg något statligt stöd i slutet av den preliminära granskningen – Talan om ogiltigförklaring – Berörd part – Berättigat intresse av att få saken prövad – Upptagande till sakprövning – Åsidosättande av de berörda parternas processuella rättigheter – Det finns inga svårigheter som kräver att ett formellt granskningsförfarande ska inledas – Klagomål – Försäljning av tillgångarna hos de mottagare av det statliga stöd som förklarats vara oförenligt – Öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande – Motiveringsskyldighet – Principen om god förvaltningssed”

I mål T‑373/15,

Ja zum Nürburgring eV, Nürburg (Tyskland), inledningsvis företrädd av advokaterna D. Frey, M. Rudolph och S. Eggerath, därefter av Frey och Rudolph,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, företrädd av L. Flynn, T. Maxian Rusche och B. Stromsky, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om partiell ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2016/151 av den 1 oktober 2014 om det statliga stöd SA.31550 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört till förmån för Nürburgring (EUT L 34, 2016, s. 1),

meddelar

TRIBUNALEN (första avdelningen i utökad sammansättning),

sammansatt av ordföranden I. Pelikánová, samt domarna V. Valančius, P. Nihoul, J. Svenningsen och U. Öberg (referent),

justitiesekreterare: handläggaren K. Guzdek,

efter den skriftliga delen av förfarandet och förhandlingen den 25 april 2018,

följande

Dom

I.      Bakgrund till tvisten

1        Komplexet Nürburgring (nedan kallat Nürburgring) i den tyska delstaten Rheinland-Pfalz omfattar en tävlingsbana för motorsport (nedan kallad tävlingsbanan Nürburgring), en fritidpark, hotell och restauranger.

2        Mellan 2002 och 2012 beviljades ägarna till Nürburgring (nedan kallade säljarna), det vill säga de offentliga företagen Nürburgring GmbH, Motorsport Resort Nürburgring GmbH och Congreser-und Motorsport Hotel Nürburgring GmbH, i huvudsak av delstaten Rheinland-Pfalz, stödåtgärder för uppförandet av en fritidspark, hotell och restauranger samt för anordnandet av formel 1-tävlingar.

A.      Det administrativa förfarandet och försäljningen av Nürburgrings tillgångar

3        Den 5 april 2011 framställde sökanden, Ja zum Nürburgring eV, en tysk motorsportförening vars målsättning är att återställa och främja en tävlingsbana för motorsport vid Nürburgring, ett första klagomål till Europeiska kommissionen angående de stöd som Förbundsrepubliken Tyskland beviljat för tävlingsbanan Nürburgring.

4        Genom skrivelse av den 21 mars 2012 underrättade kommissionen Förbundsrepubliken Tyskland om sitt beslut att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF avseende de olika stödåtgärder som genomfördes mellan 2002 och 2012 till förmån för Nürburgring. I detta beslut, vilket i sammanfattning offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 216, 2012, s. 14), uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med sina synpunkter på åtgärderna i fråga.

5        På grund av beviljandet av ytterligare stödåtgärder som Förbundsrepubliken Tyskland anmälde till kommissionen beslutade kommissionen att utvidga det formella granskningsförfarandet till att även omfatta dessa nya åtgärder. Beslutet delgavs Förbundsrepubliken Tyskland genom skrivelse av den 7 augusti 2012. Genom detta beslut, vilket i sammanfattning offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (EUT C 333, 2012, s. 1), uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med sina synpunkter på de ytterligare åtgärderna.

6        Den 24 juli 2012 konstaterade Amtsgericht Bad Neuenahr-Ahrweiler (distriktsdomstolen i Bad Neuenahr-Ahrweiler, Tyskland) att säljarna var insolventa. Den 1 november 2012 inledde Amtsgericht Bad Neuenahr-Ahrweiler ett insolvensförfarande, utan att den förklarade sig avstå från fortsatt handläggning. Det beslutades att säljarnas tillgångar skulle säljas (nedan kallad försäljningen av tillgångarna från Nürburgring). Säljarna utsåg revisionsföretaget KPMG AG som juridisk och finansiell rådgivare.

7        Den 1 november 2012 anförtroddes driften av Nürburgring åt Nürburgring Betriebsgesellschaft mbH, ett helägt dotterbolag till en av säljarna, Nürburgring, bildat av de konkursförvaltare som utsetts av Amtsgericht Bad Neuenahr-Ahrweiler (distriktsdomstolen i Bad Neuenahr-Ahrweiler, Tyskland).

8        Den 15 maj 2013 inleddes ett anbudsförfarande för försäljningen av tillgångarna från Nürburgring (nedan kallat anbudsförfarandet).

9        Den 23 maj 2013 underrättade kommissionen Förbundsrepubliken Tyskland och konkursförvaltarna om de kriterier som anbudsförfarandet skulle uppfylla för att utesluta inslag av statligt stöd och informerade dem om skyldigheten för den intressent som hade tilldelats kontrakt att återbetala eventuella förmåner som beviljats denna. Diskussioner mellan kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland och konkursförvaltarna hade ägt rum i detta avseende sedan oktober 2012.

10      Anbudsförfarandet genomfördes enligt följande:

–        Den 14 maj 2013 aviserades att anbudsförfarandet skulle inledas genom ett pressmeddelande från en av konkursförvaltarna.

–        Den 15 maj 2013 publicerade KPMG en uppmaning att inkomma med en intresseanmälan i Financial Times, i Handelsblatt och på Nürburgrings webbplats.

–        70 intressenter anmälde sitt intresse, bland annat sökanden och den tyska bilistföreningen ADAC e.V.

–        Genom skrivelse av den 19 juli 2013 mottog de intresserade investerarna handlingar om Nürburgring och ombads att lämna ett indikativt anbud för samtliga tillgångar, definierade enheter eller enskilda tillgångar.

–        Fristen för att lämna ett indikativt anbud fastställdes inledningsvis till den 12 september 2013, genom skrivelse av den 19 juli 2013 och sedan till den 26 september 2013, genom en skrivelse av den 12 september 2013. I var och en av dessa skrivelser angavs att de anbud som lämnats in efter det att tidsfristen hade löpt ut också skulle beaktas.

–        I början av februari 2014 hade 24 intressenter, bland annat ADAC, lämnat ett indikativt anbud. ADAC:s anbud rörde enbart tävlingsbanan Nürburgring. Av dessa intressenter kvalificerade sig 18 för due diligenceundersökning. ADAC fanns inte med bland dessa intressenter.

–        För intressenter som inbjudits till nästa skede i anbudsförfarandet fastställdes fristen för inlämnande av bekräftande anbud som skulle vara helt finansierade och även innefatta ett i förväg förhandlat återköpsavtal för tillgångar inledningsvis till den 11 december 2013, genom en skrivelse av den 17 oktober 2013 och sedan till den 17 februari 2014, genom en skrivelse av den 17 december 2013. I den sistnämnda skrivelsen angavs att de anbud som lämnats in efter utgången av tidsfristen också skulle beaktas, men det klargjordes att säljarna kort efter det att tidsfristen för inlämnandet av anbud löpt ut kunde fastställa vilken intressent som hade tilldelats kontrakt.

–        13 intressenter lämnade in ett bekräftande anbud, varav fyra lämnade ett anbud som omfattade samtliga tillgångar, nämligen Capricorn Nürburgring Beitzgesellschaft GmbH (nedan kallad Capricorn eller förvärvaren), en andra anbudsgivare (nedan kallad anbudsgivare 2), en tredje anbudsgivare (nedan kallad anbudsgivare 3) och en fjärde intressent.

–        Enligt de skrivelser som skickades till intresserade investerare den 19 juli och den 17 oktober 2013 skulle investerarna väljas ut med hänsyn till behovet av att maximera värdet på alla tillgångar, å ena sidan, och behovet att säkra transaktionen, å andra sidan. I enlighet med dessa kriterier beaktades i det sista skedet av anbudsförfarandet anbud från anbudsgivare 2 och Capricorn, vilka dels föreslog att alla Nürburgrings tillgångar skulle övertas, dels styrkte finansieringen av deras respektive anbud av den 7 och den 11 mars 2014. Utkast till överlåtelseavtal förhandlades parallellt med dessa två anbudsgivare.

–        Den 11 mars 2014 godkände fordringsägarna inom ramen för säljarnas insolvensförfarande försäljningen av Nürburgrings tillgångar till Capricorn, vars anbud uppgick till 77 miljoner euro, medan anbudet från anbudsgivare 2 uppgick till mellan 47 och 52 miljoner euro.

11      Den 23 december 2013 framställde sökanden ett andra klagomål till kommissionen på den grunden att anbudsförfarandet inte var transparent och icke-diskriminerande. Enligt sökanden skulle den intressent som tilldelats kontrakt således få nytt stöd och säkerställa kontinuiteten i säljarnas ekonomiska verksamhet, så att förläggandet att återkräva det stöd som tagits emot av säljarna skulle utvidgas till att omfatta denne.

B.      De angripna besluten

12      Kommissionen antog den 1 oktober 2014 beslut (EU) 2016/151 om det statliga stöd SA.31550 (2012/C) (f.d. 2012/NN) som Tyskland har genomfört till förmån för Nürburgring (EUT L 34, 2016, s. 1) (nedan kallat det slutliga beslutet).

13      I artikel 2 i det slutliga beslutet konstaterade kommissionen att vissa av de stödåtgärder som beviljats säljarna (nedan kallat stöd till säljarna) var olagliga och oförenliga med den inre marknaden.

14      I artikel 3.2 i det slutliga beslutet beslutade kommissionen att Capricorn och dess dotterbolag inte påverkades av ett eventuellt återkrav av stöd till säljarna (nedan kallat det första angripna beslutet).

15      I artikel 1 sista strecksatsen i det slutliga beslutet fastställde kommissionen att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn inte utgjorde statligt stöd (nedan kallat det andra angripna beslutet).

16      Kommissionen ansåg att anbudsförfarandet hade genomförts på ett öppet, transparent och icke-diskriminerande sätt, att detta förfarande hade lett fram till ett marknadsmässigt försäljningspris och att det inte förelåg någon ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och förvärvaren.

II.    Förfarandet och parternas yrkanden

17      Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 10 juli 2015.

18      Genom en skrivelse av den 27 oktober 2015 lämnade kommissionen in en begäran om översättning till rättegångsspråket av en bilaga till ansökan.

19      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 3 november 2015 ansökte säljarna om att få intervenera i detta mål till stöd för kommissionens yrkanden. Ordföranden på tribunalens åttonde avdelning biföll interventionsansökan genom beslut av den 18 april 2016.

20      Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 3 maj 2016 underrättade säljarna tribunalen om att de avstod från att intervenera.

21      Genom beslut av den 27 juni 2016 av ordföranden på tribunalens åttonde avdelning avfördes säljarna från tribunalens register såsom intervenienter och förpliktades att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för sökanden vad gäller deras intervention.

22      Genom särskild handling, som inkom till tribunalens kansli den 17 juni 2016 yrkade kommissionen att tribunalen skulle fastställa att talan inte längre hade något föremål och att det inte längre fanns någon anledning att döma i saken. Den 22 augusti 2016 inkom sökanden med synpunkter på yrkandet om fastställande av att det saknades anledning att döma i saken.

23      Genom beslut av tribunalens ordförande den 11 oktober 2016 utsågs en ny referent och målet hänsköts till tribunalens första avdelning.

24      I enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 89 i tribunalens rättegångsregler uppmanade tribunalen parterna den 26 juli 2017 att inge vissa handlingar. Tribunalen ställde även skriftliga frågor samt uppmanade parterna att svara skriftligen. Parterna inkom med synpunkter den 8 september 2017.

25      Den 6 september 2017 beslutade tribunalens första avdelning att kommissionens yrkande om fastställande av att det saknades anledning att döma i saken skulle prövas i samband med prövningen av målet i sak.

26      På förslag av den åttonde avdelningen beslutade tribunalen, med tillämpning av artikel 28 i rättegångsreglerna, att hänskjuta målet till en avdelning i utökad sammansättning.

27      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 16 oktober 2017 framställde sökanden en begäran om muntlig förhandling. Kommissionen har inte uttalat sig om huruvida en förhandling ska äga rum inom den fastställda fristen.

28      Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 23 november 2017 ingav kommissionen en begäran om att de handlingar som sökanden hade ingett som bilaga till sin begäran om muntlig förhandling skulle återkallas. Den 13 december 2017 inkom sökanden med synpunkter på denna begäran om återkallande av handlingar.

29      Den 23 januari 2018 beslutade tribunalen (första avdelningen) att inleda den muntliga delen av förfarandet. I enlighet med de bestämmelser om åtgärder för processledning som föreskrivs i artikel 89 i tribunalens rättegångsregler uppmanade tribunalen parterna den 23 februari 2018 att inge vissa handlingar. Tribunalen ställde även skriftliga frågor samt uppmanade parterna att svara skriftligen. I enlighet med artikel 24 i stadgan för Europeiska unionens domstol uppmanade även tribunalen Förbundsrepubliken Tyskland att inkomma med vissa handlingar och ställde skriftliga frågor till Förbundsrepubliken Tyskland som den uppmanade att besvara skriftligen. Parterna och Förbundsrepubliken Tyskland inkom med sina synpunkter den 12, 14 och 19 mars 2018.

30      Parterna utvecklade sin talan och besvarade tribunalens frågor vid förhandlingen den 25 april 2018. Efter förhandlingen avslutades den muntliga delen av förfarandet.

31      Den 18 maj 2018 begärde sökanden att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas. Genom beslut av den 11 april 2019 avslog ordföranden på tribunalens första avdelning i utökad sammansättning denna begäran.

32      Den 20 juli 2018 framställde kommissionen också en begäran om att den muntliga delen av förfarandet skulle återupptas. Ordföranden på tribunalens första avdelning i utökad sammansättning avslog denna begäran genom beslut av den 30 juli 2018.

33      Sökanden har yrkat att tribunalen ska

–        ogilla kommissionens invändning om rättegångshinder,

–        avslå kommissionens yrkande om att tribunalen ska fastställa att det inte finns anledning att döma i saken,

–        ogiltigförklara det första och det andra angripna beslutet, och

–        förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

34      Kommissionen har yrkat att tribunalen

–        i första hand, ska avvisa talan,

–        i andra hand, ska fastställa att det inte längre finns anledning att döma i saken, på grund av att sökanden inte längre har ett berättigat intresse av att få saken prövad,

–        i tredje hand ska ogilla talan såsom ogrundad, och

–        förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

III. Rättslig bedömning

A.      Huruvida yrkandet om ogiltigförklaring av det första angripna beslutet kan tas upp till prövning

35      Sökanden har yrkat ogiltigförklaring av det första angripna beslutet, genom vilket kommissionen, efter att ha fastställt att det inte förelåg någon ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och förvärvaren, beslutade att förvärvaren inte påverkades av ett eventuellt återkrav av stöd till säljarna.

36      Sökanden har genom den första grundens fjärde del, inom ramen för vilken det har gjorts gällande att Capricorn inte har inrättat någon ny affärsmodell, och den tredje grundens två första delgrunder, inom ramen för vilka det har gjorts gällande att det har gjorts en oriktig bedömning av huruvida det förelåg ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och Capricorn, kritiserat kommissionen för att den i det första angripna beslutet inte har fastställt att det föreligger en sådan ekonomisk kontinuitet. Dessutom har sökanden genom sin sjunde grund gjort gällande att kommissionen, genom att anta det första angripna beslutet, har underlåtit att bedöma sökandens synpunkter.

37      I sitt svaromål gjorde kommissionen gällande att ansökan inte kunde tas upp till prövning, särskilt i den mån den syftade till att bestrida det första angripna beslutet. Enligt kommissionen hade sökanden varken visat att den har ett berättigat intresse av att få saken prövad eller att den hade talerätt.

38      Därefter anförde kommissionen att det i vart fall inte längre fanns någon anledning för tribunalen att pröva talan, inklusive yrkandet om ogiltigförklaring av det första angripna beslutet, med motiveringen att sökanden inte längre har ett berättigat intresse av att få saken prövad, vilket den hade kunnat ha tidigare.

39      Parterna är överens om att det första angripna beslutet antogs efter ett formellt granskningsförfarande.

40      Det ska i detta avseende för det första erinras om att domstolen i dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen (C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 104), slog fast att ett beslut om ekonomisk kontinuitet ska anses ”höra samman med och komplettera” det slutliga beslutet om berörda stöd som föregår detta, i den mån som det därigenom preciseras vilka som ska anses vara mottagare av det aktuella stödet. Följaktligen preciseras även vem som är skyldig att återbetala nämnda stöd efter de händelser som inträffat efter det att det beslutet antogs, såsom tredje mans förvärv av en del av andelarna i den ursprungliga mottagaren av det aktuella stödet.

41      I förevarande fall beslutade kommissionen genom det första angripna beslutet, efter att ha fastställt att det inte förelåg någon ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och förvärvaren, att förvärvaren inte påverkades av ett eventuellt återkrav av stödet till säljarna.

42      Tribunalen finner således att det första angripna beslutet är ett beslut som ska anses ”höra samman med och komplettera” det beslut som antogs efter det formella granskningsförfarandet om stöd till säljarna.

43      För det andra bör det erinras om att enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF får ”alla fysiska eller juridiska personer på de villkor som anges i första och andra styckena väcka talan mot en akt som är riktad till dem eller som direkt och personligen berör dem samt mot en regleringsakt som direkt berör dem och som inte medför genomförandeåtgärder”.

44      I den mån det första angripna beslutet avser stöd till säljare som beviljats som enskilt stöd och inte inom ramen för en stödordning, kan detta stöd inte betraktas som en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

45      Det framgår emellertid av fast rättspraxis att andra personer än dem som ett beslut är riktat till endast kan göra anspråk på att vara personligen berörda om beslutet angår dem på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom berör dem personligen på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till (se dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 223, och dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen, C‑198/91, EU:C:1993:197, punkt 20).

1.      Huruvida sökanden berörs i egenskap av konkurrent

46      Sökanden har gjort gällande att dess ställning på marknaden påverkades väsentligt, för det första på grund av dess egenskap som kandidat för förvärvet av tävlingsbanan Nürburgring och för det andra på grund av dess tidigare investeringar i tävlingsbanan Nürburgring, som blev överflödiga genom det första angripna beslutet.

47      Kommissionen har bestritt dessa argument.

48      I detta sammanhang har, i fråga om statligt stöd, förutom det stödmottagande företaget exempelvis även företag som konkurrerar med det stödmottagande företaget, vilka har varit aktiva under ett formellt granskningsförfarande, ansetts vara personligen berörda av kommissionens beslut att avsluta detta förfarande, förutsatt att deras ställning på marknaden väsentligt påverkas av den berörda stödåtgärden (se dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 98 och där angiven rättspraxis, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 5 november 2014, Vtesse Networks/kommissionen, T-362/10, EU:T:2014:928, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

49      Kriteriet väsentlig påverkan syftar till att identifiera de konkurrenter som berörs personligen av det beviljade stödet på så sätt att de uppfyller de sakprövningsförutsättningar som fastställs i domen av den 15 juli 1963, Plaumann mot kommissionen, (25/62, EU:C:1963:17). Konkurrenter som har rätt att väcka talan särskiljs således genom stödet i förhållande till alla andra personer och försätts i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som det angripna beslutet är riktat till. Således är förekomsten av en väsentlig påverkan på en sökandes ställning på marknaden inte direkt avhängig av beloppet av det aktuella stödet, utan av omfattningen av den negativa påverkan som stödet kan ha på sökandens ställning på marknaden. En sådan negativ påverkan kan med avseende på stöd med likartade belopp variera beroende på kriterier såsom den relevanta marknadens storlek, den särskilda typen av stöd, den tid för vilken stödet beviljats, huruvida det är sökandens primära eller sekundära verksamhet som påverkas och sökandens möjligheter att undgå stödets negativa verkningar (se dom av den 5 november 2014, Vtesse Networks/kommissionen, T-362/10, EU:T:2014:928, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

50      Enbart denna egenskap som potentiell konkurrent är därför inte tillräcklig för att ge en enskild rätt att väcka talan vid Europeiska unionens domstol mot ett beslut som antagits av kommissionen efter ett formellt granskningsförfarande.

51      I förevarande fall ska det, för det första, konstateras att det förhållandet att sökanden är en förening som avser att ge moraliskt och materiellt stöd för att återställa motorsporten på Nürburgring inte nödvändigtvis utgör ett hinder mot att betrakta den som ”företag” eller mot att beteckna en del av dess verksamhet som ”ekonomisk” (se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juli 2008, MOTOE, C‑49/07, EU:C:2008:376, punkterna 27 och 28). För det andra har sökanden haft en aktiv roll i det förfarande som föregick antagandet av det första angripna beslutet, i och med att sökanden framställt ett klagomål den 23 december 2013, inom ramen för vilket den gjorde gällande att det förelåg en ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och den intressent som tilldelats kontrakt, så att föreläggandet att återkräva stödet till säljarna måste utvidgas till att omfatta denna intressent.

52      Emellertid följer det av ovan i punkt 48 nämnda rättspraxis att enbart den omständigheten att sökanden har deltagit i det administrativa förfarandet inte kan medföra att sökanden har talerätt. Sökanden ska i vart fall visa att stödet till säljarna varit ägnad att väsentligt påverka dess ställning på marknaden.

53      I skäl 20 i det slutliga beslutet angav kommissionen att de stödåtgärder som vidtagits till förmån för säljarna avsåg finansieringen av uppförandet och driften av Nürburgring-anläggningarna. Dessutom noterade kommissionen i skälen 173–176 och skäl 178 i samma beslut att de marknader där en snedvridning av konkurrensen skulle kunna uppkomma genom dessa åtgärder var marknaderna för drift av tävlingsbanor, offroad-parker, fritidsparker, hotell- och restaurangverksamhet, centra för körsäkerhet, körskolor, multifunktionshallar och kontantlösa betalningssystem samt på marknaderna för främjande av turism, projektutveckling, uppförande av fastigheter, företagsledning och handel med bilar eller motorcyklar (nedan kallade de relevanta marknaderna). Slutligen klargjorde kommissionen i skäl 180 i det beslutet att de relevanta marknaderna kunde anses ha en europeisk dimension.

54      Sökanden har i förevarande fall inte gjort gällande eller fastställt att den vid tidpunkten för ansökan och före denna tidpunkt varit verksam på de relevanta marknaderna. Följaktligen hade sökanden ingen ställning på de relevanta marknaderna som väsentligen kunde påverkas av stödet till säljarna. Sökanden har emellertid gjort gällande sin egenskap som potentiell konkurrent till Capricorn till följd av dess deltagande i förfarandet för förvärv av tillgångarna från Nürburgring.

55      Under alla omständigheter var sökandens deltagande i anbudsförfarandet i förevarande fall inte tillräckligt för att påvisa en allvarligt menad vilja från sökandens sida att komma in på de relevanta marknaderna. Även om sökanden deltagit i det första skedet i anbudsförfarandet i dess helhet och uttryckt sitt intresse att förvärva tillgångar från Nürburgring, vilket möjliggjorde för den att få tillgång till alla handlingar som rör dessa tillgångar, har den själv medgett att den aldrig kunnat lämna ett indikativt anbud i senare skeden i förfarandet. Även om sökanden visserligen har uppgett att den anslöt sig till det anbud som ADAC lämnat vad gäller Nürburgrings enda tävlingsbana, på grund av att sökanden delade ADAC:s uppfattning vad gäller upprätthållandet och driften av nämnda tävlingsbana, har den varken gjort gällande eller visat att den därigenom hade kommit in på de relevanta marknaderna, i egenskap av en ekonomisk aktör, om ADAC:s anbud hade vunnit.

56      I den mån sökanden har hävdat att dess ställning på marknaden har påverkats väsentligt på grund av de tidigare investeringar som sökanden gjort i fråga om tävlingsbanan Nürburgring, måste det noteras att enbart det förhållandet att den på ett eller annat sätt hade investerat i Nürburgring inte är tillräckligt för att konstatera att sökanden var verksam på de relevanta marknaderna i egenskap av en ekonomisk aktör, vilket den inte heller har påstått, eller i ännu högre grad att dess ställning på dessa marknader, i egenskap av ekonomisk aktör, skulle ha påverkats väsentligt av stödet till de säljare som enligt sökanden skulle ha gjort dessa investeringar överflödiga. I vilket fall som helst har sökanden inte förklarat hur det första angripna beslutet, enligt vilket förvärvaren av Nürburgrings tillgångar inte var skyldig att återbetala stödet till säljarna, har påverkat nyttan av de investeringar som sökanden har gjort vid Nürburgring.

57      Av detta följer att inget av de argument som sökanden framfört är av sådan art att de styrker att det första angripna beslutet väsentligen har påverkat en konkurrensställning som sökanden kunde ha haft på de relevanta marknader som påverkas av stödet till de säljare som omfattas av det beslutet.

2.      Huruvida sökanden berörs som yrkessammanslutning

58      Sökanden har gjort gällande att den berörs som yrkessammanslutning, för det första av det skälet att den ställning som en av dess medlemmar har på marknaden, nämligen ADAC, som lämnade anbud på Nürburgrings tillgångar, påverkades väsentligt och för det andra av det skälet att sökanden förde förhandlingar för att tillvarata den tyska motorsportens intressen, särskilt när det gäller återupprättande och främjande av en tävlingsbana vid Nürburgring, och deltog i det administrativa förfarandet genom att inge ett klagomål och lämna in skriftliga inlagor och bevis.

59      Kommissionen har bestritt dessa argument.

60      Det ska i detta avseende erinras om att en yrkessammanslutning som har till uppgift att tillvarata sina medlemmars gemensamma intressen, kan i princip endast i två situationer väcka talan om ogiltigförklaring av ett slutligt beslut som kommissionen har fattat beträffande statligt stöd. Den första situationen är att de företag som sammanslutningen företräder eller vissa av dem har individuell talerätt. Den andra situationen är att sammanslutningen har ett eget intresse av att väcka talan, exempelvis på grund av att dess ställning som förhandlingspartner har påverkats av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad (se dom av den 15 januari 2013, Aiscat/kommissionen, T-182/10, EU:T:2013:9, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

61      När det gäller frågan huruvida sökanden kan göra gällande att en av dess medlemmar har individuell talerätt framgår av sökandens yttranden av den 8 september 2017, som svar på tribunalens frågor, att ADAC i sig inte ingår bland dess medlemmar och att endast ADAC‑medlemmar, det vill säga de regionala klubbarna, anordnar sportevenemang på Nürburgring, särskilt ADAC Mittelrhein eV och ADAC Nordrhein eV. Sistnämnda är också medlemmar hos sökanden.

62      Av de uppgifter som anges ovan i punkt 61 framgår att sökanden som sammanslutning inte kan åberopa ADAC:s eventuella individuella talerätt, eftersom ADAC inte är medlem hos sökanden och sökanden kan därför inte uppträda som företrädare inom ramen för förevarande mål.

63      Även om sökanden i huvudsak har avsett att göra gällande den individuella talerätt som vissa regionala klubbar som är medlemmar hos ADAC och som även är medlemmar hos sökanden har, kan det konstateras att den inte har styrkt att det första angripna beslutet väsentligen har påverkat en konkurrensställning som dessa klubbar kan ha haft på de relevanta marknader som påverkats av stödet till de säljare som omfattas av nämnda beslut, vilket krävs enligt den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 48 ovan.

64      Det kan därför konstateras att sökanden som yrkessammanslutning, varken kan göra gällande ADAC:s individuella talerätt eller den individuella talerätt som tillkommer ADAC:s regionala klubbar.

65      När det gäller frågan om huruvida sökanden kan göra gällande en talerätt som förhandlare, bör det erinras om att i enlighet med fast rättspraxis, i synnerhet enligt dom av den 2 februari 1988, Kwekerij van der Kooy m.fl./kommissionen (67/85, 68/85 och 70/85, EU:C:1988:38, punkterna 21 och 22), och dom av den 24 mars 1993, CIRFS m.fl. mot kommissionen (C‑313/90, EU:C:1993:111, punkterna 29 och 30), förutsätter erkännandet av att en sammanslutning som är sökande är personligen berörd att sökanden befinner sig i en särskild situation där den hade en klart angiven ställning som förhandlingspart, vilken hade ett nära samband med själva syftet med det angripna beslutet, varigenom den försattes i en faktisk situation som särskilde den från alla andra personer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2009, 3F/kommissionen, C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkt 87 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 29 mars 2012, Asociación Española de Banca/kommissionen, T-236/10, EU:T:2012:176, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

66      I dom av den 2 februari 1988, Kwekerij van der Kooy m.fl. mot kommissionen (67/85, 68/85 och 70/85, EU:C:1988:38, punkterna 20–24), slog domstolen fast att en icke vinstdrivande yrkesorganisation som inte bara deltagit aktivt i förfarandet, bland annat genom att inkomma med skriftliga synpunkter till kommissionen, utan också förhandlat fram gastariffer i de berörda yrkesutövarnas intresse, som kommissionen därefter ansåg vara stöd som var oförenligt med den inre marknaden, och som i denna egenskap undertecknat det avtal varigenom de tariffer som kommissionen bestred fastställdes, hade talerätt.

67      I domen av den 24 mars 1993, CIRFS m.fl. mot kommissionen (C‑313/90, EU:C:1993:111, punkterna 29 och 30), slog domstolen på samma sätt fast att en yrkessammanslutning som inte bara aktivt hade deltagit i förfarandet, utan också hade funktion som förhandlingspart inom ramen för fastställandet av den stödordning som inrättats för att bevilja stöd till den industri som det rörde sig om i förevarande fall, hade talerätt.

68      För att tillerkänna en sökande yrkessammanslutning en särskild ställning som förhandlingspart har unionsdomstolen slagit fast att det inte är tillräckligt att den sökande yrkessammanslutningen inkommit med synpunkter i det formella granskningsförfarandet (beslut av den 29 mars 2012, Asociación Española de Banca/kommissionen, T-236/10, EU:T:2012:176, punkt 46) eller ingett det klagomål som föranlett det formella granskningsförfarandet (dom av den 9 juli 2009, 3F/kommissionen, C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkterna 94 och 95).

69      Mot bakgrund av de stränga villkor som fastställs i domen av den 13 december 2005, kommissionen mot Aktionsgegemeinschaft Recht und Eigentum (C‑78/03 P, EU:C:2005:761, punkterna 53–59), ska det anses att sökanden inom ramen för det formella granskningsförfarande som föregick antagandet av det första angripna beslutet, inte har visat att den hade en klart angiven ställning som förhandlingspart, vilken hade ett nära samband med själva syftet med beslutet, på grundval av vilket den sökanden kan hävda att den är personligen berörd.

70      Av vad som anförts ovan följer att sökanden inte har visat att den eller en av dess medlemmar var personligen berörd av det första angripna beslutet.

71      Det ska erinras om att villkoren för upptagande till sakprövning är kumulativa (dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 199). Talan ska således avvisas i den del den avser ogiltigförklaring av det första angripna beslutet och kommissionens begäran att tribunalen ska fastställa att det saknas anledning att döma i saken, eftersom sökanden inte längre har ett berättigat intresse av att få en talan om ogiltigförklaring av detta beslut prövad, utan att det är nödvändigt att pröva huruvida sökanden har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Sökanden är nämligen inte personligen berörd.

B.      Yrkandet om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet

72      Sökanden har också yrkat ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet, varigenom kommissionen fastställde att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn inte utgjorde statligt stöd.

1.      Huruvida begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken kan tas upp till sakprövning

73      Kommissionen har i svaromålet hävdat att talan inte kan tas upp till prövning, i den del den avser ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet. Kommissionen anser att sökanden varken har visat att den har ett berättigat intresse av att få saken prövad eller talerätt med avseende på nämnda beslut. Beslutet utgör inte heller en sådan rättsakt mot vilken talan kan väckas enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF.

74      I andra hand har kommissionen därefter framställt en begäran om fastställelse av att anledning saknas att döma i saken, eftersom sökanden i vilket fall som helst inte längre hade ett berättigat intresse av att få en talan om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet prövad som den tidigare kunnat ha.

75      Det ska i förevarande mål inledningsvis undersökas huruvida sökanden har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet, innan det prövas, dels i vilken utsträckning den har och behåller ett berättigat intresse av att beslutet ogiltigförklaras, dels huruvida det andra angripna beslutet utgör en sådan rättsakt mot vilken talan kan väckas i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

76      När det gäller sökandens rätt att väcka talan har sökanden gjort gällande att den berörs direkt och personligen av det andra angripna beslutet. I detta hänseende räcker den särställning som en berörd part i den mening som avses i artikel 1 h i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 [FEUF] (EUT L 83, 1999, s. 1) som sökanden åtnjuter, vilken särställning hänger samman med det särskilda föremålet för talan, för att sökanden ska särskiljas på det sätt som anges i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

77      Dessutom har sökanden hävdat att den ställning som den och en av dess medlemmar, nämligen ADAC, har på marknaden, väsentligen har påverkats på grund av att de lämnat anbud på tillgångarna från Nürburgring.

78      Sökanden har slutligen hävdat att den är personligen berörd i egenskap av en yrkessammanslutning som tillvaratar den tyska motorsportens intressen.

79      Kommissionen har bestritt dessa argument. Kommissionen har framför allt hävdat att sökanden, i den mån den inte har visat att den eller ADAC konkurrerade med Capricorn, inte kan anses vara ”berörd part” i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF.

80      I samband med förfarandet för kontroll av statligt stöd, ska en åtskillnad göras mellan å ena sidan den preliminära granskningen av stöden, vilken inrättats genom artikel 108.3 FEUF och som enbart syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida stödåtgärden helt eller delvis är förenlig med den inre marknaden, och å andra sidan den granskningsfas som anges i artikel 108.2 FEUF, som syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få kunskap om samtliga omständigheter i ärendet. Det är först inom ramen för detta förfarande som föreskrivs i sistnämnda bestämmelse som det i FEU-fördraget fastställs processrättsliga skyddsregler enligt vilka kommissionen har en skyldighet att ge berörda parter tillfälle att yttra sig (dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen, C‑198/91, EU:C:1993:197, punkt 22, dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen, C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 16, och dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 35).

81      När kommissionen, utan att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF, genom beslut med stöd av artikel 108.3 FEUF fastslår att en statlig åtgärd inte utgör ett stöd som är oförenligt med den inre marknaden, kan de personer som omfattas av nyss nämnda processrättsliga skyddsregler endast göra dem gällande om de har möjlighet att väcka talan mot kommissionens beslut vid unionsdomstolen. Av dessa skäl kommer unionsdomstolen att pröva en talan om ogiltigförklaring av ett sådant beslut som väckts av en berörd part, i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF, om den som väckt talan gjort detta i syfte att tillvarata de processuella rättigheter som han åtnjuter enligt sistnämnda bestämmelse (dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 36).

82      Varje berörd part ska anses vara direkt och personligen berörd av ett beslut som efter den preliminära granskningen fastslår att det inte föreligger stöd (dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 68). Det ska härvid erinras om att när en sådan part har ingett ett klagomål ska kommissionens vägran att godta detta klagomål under alla omständigheter betraktas som en vägran att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF (dom av den 18 november 2010, NDSHT/kommissionen, C‑322/09 P, EU:C:2010:701, punkterna 51–54).

83      I förevarande mål är parterna eniga om att det andra angripna beslutet är ett beslut som antagits efter den preliminära granskningen av stöd, som inrättats genom artikel 108.3 FEUF, och inte efter ett formellt granskningsförfarande. Eftersom sökanden, eller en eller flera av dess medlemmar, av de skäl som anges i punkterna 54–57, 61–64, 69 och 70 ovan, som även gäller för den talan som väckts mot det andra angripna beslutet, inte kan anses uppfylla de villkor för upptagande till prövning som anges i dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen (25/62, EU:C:1963:17), ska det för att avgöra om sökanden har rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet, prövas om den sökande har styrkt att den är berörd part.

84      Enligt artikel 1 h i förordning nr 659/1999 avses med ”intresserad part” en medlemsstat eller en person, ett företag eller en företagssammanslutning, vars intressen kan påverkas av att stöd beviljas. Det rör sig med andra ord om en obestämd grupp av adressater. Denna bestämmelse utesluter dock inte att ett företag som inte är en direkt konkurrent till stödmottagaren klassificeras som ”berörd part”, förutsatt att det hävdar att dess intressen kan påverkas av beviljandet av det stödet. Det är tillräckligt att företaget visar att det föreligger en risk för att stödet har konkret inverkan på dess situation (se dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex, C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkterna 63–65 och där angiven rättspraxis).

85      Domstolen har dessutom haft möjlighet att klargöra att det inte är uteslutet att ett organ som företräder arbetstagarna, vilket till sin natur bildats för att främja dess medlemmars gemensamma intressen, anses vara berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF om det visar att dess egna eller dess medlemmars intressen eventuellt skadas av att stöd beviljas. Detta organ ska emellertid styrka att det föreligger en risk för att stödet har konkret inverkan på dess egen situation eller på situationen för dem som det företräder (dom av den 9 juli 2009, 3F/kommissionen, C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkt 33).

86      I detta avseende ska det konstateras att de intressen som sökanden har i egenskap av sammanslutning, vars syfte som inte är vinstdrivande, är att återupprätta och främja en tävlingsbana för motorfordon i Nürburgring, och att främja medlemmarnas kollektiva intressen, av vilka en del anordnar sportevenemang på den banan, kunde ha påverkats konkret av beviljandet av det stöd som enligt sökanden borde ha fastställts i det andra angripna beslutet, eftersom anbudsförfarandet inte har varit öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst och inte har lett till en försäljning av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn till ett marknadspris.

87      Eftersom kommissionen inom ramen för sin bedömning avseende förenligheten av ett statligt stöd beaktar ett stort antal olika överväganden, kan det inte uteslutas att ett organ som företräder kollektiva intressen i samband med dessa överväganden får lämna synpunkter till kommissionen som kommissionen kan ta hänsyn till under det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 6 oktober 2015, Comité d’entreprise SNCM/kommissionen, C‑410/15 P(I), EU:C:2015:669, punkt 12).

88      Det kan i förevarande fall inte uteslutas att sökanden, med hänsyn till dess målsättning, som består i att återupprätta och främja en tävlingsbana för motorfordon i Nürburgring, och det faktum att sökanden deltog i den första fasen av anbudsförfarandet och i detta sammanhang fick tillgång till ett stort antal uppgifter om tillgångarna från Nürburgring, inom ramen för det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF, kan lämna synpunkter till kommissionen som denna skulle kunna beakta i sin bedömning av om anbudsförfarandet var öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst och huruvida tillgångarna från Nürburgring i detta sammanhang såldes till marknadspris.

89      Mot bakgrund av de överväganden som gjorts ovan i punkterna 84 och 85 och föregående bedömningar måste sökanden därför betraktas som berörd part vad beträffar det andra angripna beslutet.

90      När det gäller sökandens berättigade intresse av att få saken prövad, har kommissionen i sin begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken, gjort gällande att sökanden inte längre har något berättigat intresse av att få saken prövad, särskilt på grund av att Capricorn betalat hela köpesumman för tillgångarna från Nürburgring och avstått från rätten att häva köpeavtalet om kommissionen beslutar att återkräva stödet till säljarna av Capricorn.

91      Det ska emellertid erinras om att berörda parter enligt artikel 108.2 FEUF har ett intresse av att det angripna beslutet, som antogs sedan det preliminära granskningsförfarandet avslutats, ogiltigförklaras. En sådan ogiltigförklaring skulle nämligen med tillämpning av bestämmelserna i artikel 108 FEUF tvinga kommissionen att inleda det formella granskningsförfarandet och ge sökandena tillfälle att yttra sig och på så vis påverka kommissionens nya beslut (dom av den 10 februari 2009, Deutsche Post och DHL International/kommissionen, T-388/03, EU:T:2009:30, punkterna 62 och 64). Sökanden har i förevarande fall ett intresse av att det andra angripna beslutet, i den del som den genom den femte och den åttonde grunden har ifrågasatt det förhållandet att detta beslut, i vilket det har fastställts att Capricorn inte beviljades något stöd inom ramen för anbudsförfarandet, har antagits utan att kommissionen har inlett ett formellt granskningsförfarande, varigenom dess processuella rättigheter i egenskap av berörd part har åsidosatts, ogiltigförklaras.

92      Om tribunalen skulle ogiltigförklara det andra angripna beslutet på grund av åsidosättande av sökandens processuella rättigheter, skulle kommissionen i princip vara tvungen att inleda det formella granskningsförfarandet avseende försäljningen av tillgångarna från Nürburgring och uppmana sökanden, som berörd part, att inkomma med sina synpunkter. Följaktligen kan ogiltigförklaringen av det andra angripna beslutet i sig ha rättsliga följder för sökanden i egenskap av berörd part.

93      När det gäller det andra angripna beslutet kan det därför konstateras att sökanden har talerätt som berörd part och behåller ett berättigat intresse av att få saken prövad som följer av skyddet för processuella rättigheter som tillkommer sökanden i denna egenskap, enligt artikel 108.2 i FEUF.

94      Härav följer att invändningen om rättegångshinder och, i andra hand, kommissionens begäran om förklaring av att det saknas anledning att döma i saken inte kan godtas och att förevarande talan kan tas upp till sakprövning, såvitt avser det andra angripna beslutet, och syftar till att skydda de processuella rättigheter som sökanden har enligt artikel 108.2 i FEUF. I den mån den sökandes begäran om ogiltigförklaring går utöver detta mål ska den avvisas, utan att tribunalen behöver pröva övriga invändningar om rättegångshinder som kommissionen har anfört.

2.      Huruvida bilagorna kan åberopas

a)      Huruvida bilagorna C.1 och C.6–C.9 kan åberopas

95      I dupliken har kommissionen formellt bestritt att fyra av de bevis som sökanden förebringat som bilaga till repliken, nämligen bilagorna C.1 och C.6–C.8, kan åberopas. Den har i detta avseende anfört att eftersom sökanden inte har motiverat varför bevisningen inte har ingetts i tid kan den inte tas upp till sakprövning. Sökanden har gjort gällande att syftet med dessa bilagor är att bestrida kommissionens påståenden i dess svarsinlaga.

96      Kommissionen har dessutom bestritt att en tidningsartikel som sökanden bifogat repliken, nämligen bilaga C.9, kan åberopas. Sökanden har i detta avseende erinrat om att den i ansökan angett fullständiga hänvisningar till denna artikel.

97      I artikel 85.2 i rättegångsreglerna anges vidare att parterna även i samband med repliken och dupliken får ge in bevis eller inkomma med bevisuppgift till stöd för sin argumentation, under förutsättning att de anger godtagbara skäl till att detta inte har gjorts tidigare.

98      Enligt rättspraxis omfattas emellertid inte motbevisning och utvidgning av tidigare åberopad bevisning som åberopas för att bemöta den bevisning som motparten åberopat i sin svarsinlaga av den preklusionsregel som anges i artikel 85.1 och 85.2 i tribunalens rättegångsregler. Denna bestämmelse rör nämligen tillåtligheten av nya bevis och ska förstås mot bakgrund av artikel 92.7 i rättegångsreglerna, där det uttryckligen föreskrivs att motbevisning får åberopas och att möjligheten att göra tillägg till bevisuppgiften kvarstår (dom av den 12 september 2007, kommissionen/Trends m.fl., T-448/04 ej publicerad EU:T:2007:265, punkt 52).

99      I förevarande fall kan noteras att bilagorna C.1 och C.6–C.8 utgör motbevisning och syftar till att bestrida kommissionens påståenden i dess svaromål. För att säkerställa iakttagandet av den kontradiktoriska principen ska dessa bilagor kunna åberopas. tas upp till sakprövning.

100    När det gäller bilaga C.9 bör det noteras att detta var en allmänt tillgänglig handling som sökanden grundade sitt argument på, men vars trovärdighet ändå har ifrågasatts av kommissionen. Av denna anledning ska även denna bilaga kunna åberopas.

b)      Om huruvida bilagorna 7 och 8 till kommissionens synpunkter av den 8 september 2017 som svar på tribunalens frågor kan åberopas

101    Sökanden har i sin begäran om muntlig förhandling formellt bestritt att två av de bevis som kommissionen förebringat i en bilaga till sitt yttrande av den 8 september 2017 som svar på domstolens frågor, närmare bestämt bilagorna 7 och 8, kan åberopas. Den har anfört att dessa har ingetts för sent.

102    Kommissionen har gjort gällande att bevisningen i fråga utgörs av två skrivelser från Deutsche Bank AG av den 17 och den 25 februari 2014, och har framhållit den enligt kommissionen bindande karaktären hos en tidigare skrivelse från Deutsche Bank av den 10 mars 2014, vilken har åberopats till stöd för Capricorns anbud (nedan kallad skrivelsen från Deutsche Bank av den 10 mars 2014). Det ska i detta avseende noteras att den bindande karaktären hos nämnda skrivelse var föremål för en av de frågor som tribunalen ställt till kommissionen genom åtgärden för processledning av den 26 juli 2017.

103    På grundval av artikel 89 i rättegångsreglerna, enligt vilken tribunalen kan ställa frågor och anmoda parterna att inkomma med handlingar för att klargöra vissa aspekter av tvisten, ska dessa bilagor därför tillåtas.

c)      Huruvida bilaga G.13 kan åberopas

104    Under förhandlingen bestred kommissionen formellt att ett av de bevis som sökanden förebringat som bilaga till sitt yttrande av den 8 september 2017 som svar på tribunalens frågor, nämligen bilaga G.13, kan åberopas och begärde att bevisningen skulle återkallas.

105    Sökanden har gjort gällande att syftet med bevisningen var att styrka att den anslutit sig till ADAC:s anbud avseende tävlingsbanan Nürburgring som nämndes i ansökan. I detta avseende bör noteras att omfattningen av denna anslutning var föremål för en av de frågor som tribunalen ställde till sökanden genom åtgärden för processledning av den 26 juli 2017.

106    På grundval av artikel 89 i rättegångsreglerna, enligt vilken tribunalen får ställa frågor och anmoda parterna att inkomma med handlingar för att klargöra vissa aspekter av tvisten, ska denna bilaga således tillåtas och kommissionens begäran om återkallelse avseende denna bilaga kan ej vinna bifall.

d)      Huruvida bilagorna H.1 och H.2 kan åberopas

107    Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 23 november 2017 (se punkt 28 ovan) har kommissionen formellt bestridit att två bevis som sökanden förebringat som bilaga till sin begäran om muntlig förhandling av den 16 oktober 2017, nämligen bilagorna H.1 och H.2, kan åberopas och har begärt att bevisningen ska återkallas.

108    Det bör noteras att bilagorna H.1 och H.2, såsom sökanden har gjort gällande, är avsedda att vederlägga kommissionens synpunkter av den 8 september 2017, varigenom tribunalens frågor till kommissionen av den 26 juli 2017 besvarades.

109    Under dessa omständigheter ska bilagorna H.1 och H.2 tillåtas sakprövning och kommissionens begäran om återkallelse avseende dessa bilagor kan ej vinna bifall.

3.      Prövning i sak

a)      Inledande överväganden rörande omfattningen av domstolsprövningen av ett beslut som antogs efter det preliminära granskningsförfarandet i vilket det fastställdes att det inte föreligger något stöd

110    Det ska inledningsvis erinras om att det genom artikel 108.3 FEUF och artikel 4 i förordning nr 659/1999 har införts en preliminär granskningsfas av anmälda stödåtgärder som syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida den ifrågavarande stödåtgärden är förenlig med den inre marknaden. Efter genomförandet av denna granskningsfas fastställer kommissionen att denna åtgärd antingen inte utgör ett stöd eller omfattas av tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF. I sistnämnda fall kan den nämnda åtgärden antingen föranleda eller inte föranleda tveksamhet i fråga om dess förenlighet med den inre marknaden (dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex, C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkt 43).

111    När kommissionen efter genomförandet av den preliminära granskningsfasen antar ett beslut vari det fastställs att en statlig åtgärd inte utgör ett stöd som är oförenligt med den inre marknaden, vägrar den även implicit att inleda det formella granskningsförfarandet. Denna princip är tillämplig såväl för det fall kommissionen fattat sitt beslut därför att den anser att stödet är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 4.3 i förordning nr 659/1999, ett så kallat beslut om att inte göra invändningar, som när den anser att stödet inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF och således inte utgör något stöd enligt artikel 4.2 i förordning nr 659/1999 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2008, Athinaïki Techniki/kommissionen, C‑521/06 P, EU:C:2008:422, punkt 52, och dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 68).

112    Av fast rättspraxis följer att när en sökande yrkar ogiltigförklaring av ett beslut att den omtvistade åtgärden inte utgör ett stöd eller att inte göra invändningar, ifrågasätts framför allt den omständigheten att kommissionen har fattat beslut i fråga om det aktuella stödet utan att inleda ett formellt granskningsförfarande, vilket innebär att sökandens processuella rättigheter åsidosätts. För att vinna bifall till yrkandet om ogiltigförklaring kan sökanden för att upprätthålla skyddet för de processuella rättigheter som den har inom ramen för det formella granskningsförfarandet åberopa vilken grund som helst genom vilken det kan visas att bedömningen av de uppgifter och den bevisning som kommissionen haft till sitt förfogande eller kunnat ha till sitt förfogande under den preliminära granskningen av åtgärden i fråga borde ha föranlett tveksamhet i fråga om åtgärdens kvalificering som statligt stöd eller åtgärdens förenlighet med den inre marknaden (dom av den 13 juni 2013, Ryanair/kommissionen, C‑287/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:395, punkt 60, och dom av den 25 november 2014, Ryanair/kommissionen, T-512/11, ej publicerad, EU:T:2014:989, punkt 31). Det ska härvid erinras om att de uppgifter som kommissionen ”kunde ha till sitt förfogande” är sådana som föreföll vara relevanta för den bedömning som skulle göras och som den hade kunnat begära in under den preliminära granskningsfasen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2017, kommissionen/Frucona Košice, C‑300/16 P, EU:C:2017:706, punkt 71).

113    En sådan bevisning om att det förekommer tveksamheter kan bland annat utgöras av en rad samstämmiga indicier. Frågan om huruvida det föreligger tveksamhet när det gäller ett beslut vari det fastställs att åtgärden i fråga inte utgör statligt stöd kräver en granskning av såväl omständigheterna kring beslutet i fråga, bland annat varaktigheten av den preliminära granskningen, som beslutets innehåll genom att jämföra kommissionens bedömningar i det beslutet med de uppgifter som kommissionen förfogade över eller kunde förfoga över när den slog fast det aktuella stödets kvalificering som statligt stöd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 januari 2013, 3F/kommissionen, C‑646/11 P, ej publicerad, EU:C:2013:36, punkt 31).

114    Kommissionen är således skyldig att inleda det formella granskningsförfarandet särskilt om den mot bakgrund av de upplysningar som den kunde förfoga över under det preliminära granskningsförfarandet fortfarande har allvarliga svårigheter att bedöma den ifrågavarande åtgärden. Denna skyldighet följer direkt av artikel 108.3 FEUF, såsom denna har tolkats i rättspraxis, och artikel 4 i förordning nr 659/1999 när kommissionen efter en preliminär granskning finner att den berörda åtgärden föranleder tveksamhet i fråga om dess kvalificering som stöd eller dess förenlighet med den inre marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016, Club Hotel Loutraki m.fl./kommissionen, C‑131/15 P, EU:C:2016:989, punkterna 30–33, och dom av den 12 februari 2008, BUPA m.fl./kommissionen, T-289/03, EU:T:2008:29, punkt 328). I ett sådant fall kan kommissionen inte vägra att inleda det formella förfarandet genom att åberopa andra omständigheter, såsom andra berörda parters intressen, processekonomiska överväganden eller något annat administrativt eller politiskt skäl (dom av den 10 februari 2009, Deutsche Post och DHL International/kommissionen, T-388/03, EU:T:2009:30, punkt 90).

115    Vid domstolsförfarandet ska unionsdomstolen mot bakgrund av de argument som framförts och den bevisning som sökanden förebringat i förevarande fall, pröva om de bedömningar som kommissionen stött sig på i beslutet vari det fastställts att det inte föreligger något stöd har gett upphov till svårigheter som skulle ge upphov till tvivel och därmed motivera inledandet av det formella granskningsförfarandet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 maj 1993, Cook/kommissionen, C‑198/91, EU:C:1993:197, punkt 31, och dom av den 15 juni 1993, Matra/kommissionen, C‑225/91, EU:C:1993:239, punkt 34).

b)      Inledande överväganden rörande föremålet för talan

116    Av fast rättspraxis följer att det inte ankommer på tribunalen att tolka en sökandes talan – som endast avser huruvida beslutet med bedömningen av stödet i sig var välgrundat – som att syftet med talan egentligen är att tillvarata sökandens processuella rättigheter enligt artikel 108.2 FEUF, när sökanden inte uttryckligen åberopat någon grund med detta syfte. I ett sådant fall skulle tolkningen av grunden i själva verket leda till en omkvalificering av tvisteföremålet (se dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex, C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

117    En sådan begränsning i behörigheten att tolka grunderna för talan innebär inte att tribunalen är förhindrad att pröva de argument i sak som sökanden har åberopat för att därigenom fastställa huruvida de även utgör stöd för en av sökanden åberopad grund i vilken det uttryckligen görs gällande att det föreligger allvarliga svårigheter som skulle ha motiverat att det förfarande som avses i artikel 108.2 FEUF inleddes (dom av den 24 maj 2011, kommissionen/Kronoply och Kronotex, C‑83/09 P, EU:C:2011:341, punkterna 56–58).

118    I förevarande fall har sökanden åberopat nio grunder, varav åtta grunder till stöd för sin talan, i den del den avser ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet. Det erinras om att den sjunde grunden i ansökan, varigenom sökanden har gjort gällande att kommissionen, genom att anta det första angripna beslutet, inte har bedömt dess synpunkter, endast avser det första angripna beslutet, med avseende på vilket sökanden inte ansågs ha talerätt.

119    Den femte och den åttonde grunden avser uttryckligen åsidosättandet av sökandens processuella rättigheter, eftersom kommissionen inte har inlett det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i FEUF, trots att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till ett pris som understiger deras marknadspris borde ha föranlett den att anse att ett stöd hade beviljats förvärvaren.

120    Dessutom avser den första grunden fel som kommissionen begick vid fastställandet av de relevanta omständigheterna, framför allt med avseende på anbudsförfarandet. Den andra grunden avser fel som kommissionen begick beträffande bedömningen av förvärvarens finansieringsbekräftelse vad gäller anbudet. Den tredje grunden avser fel som kommissionen begick avseende bland annat bedömningen av om försäljningen av tillgångarna från Nürburgring utgör ett nytt statligt stöd till förmån för Capricorn. Sökanden har inom ramen för denna grund uttryckligen hävdat att kommissionen borde ha inlett ett formellt granskningsförfarande. Dessutom har sökanden inom ramen för den femte och åttonde grunden avseende åsidosättande av dess processuella rättigheter uttryckligen hänvisat till den tredje grundens tredje del, på grundval av vilken det ska fastställas att kommissionen efter den preliminära granskningsfasen borde ha hyst tvivel om det försäljningspris som förvärvaren betalat är förenligt med den inre marknaden. Slutligen avser den fjärde grunden de fel som kommissionen begick vid bedömningen av om anbudsförfarandet var öppet och icke-diskriminerande.

121    För att uttala sig om den femte och åttonde grunden är det därför nödvändigt att i enlighet med den rättspraxis som nämns i punkt 117 ovan, pröva alla övriga grunder som åberopats av sökanden om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet som kan anses påvisa de svårigheter vid förekomsten av vilka kommissionen var skyldig att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF.

122    I detta avseende ska inledningsvis de argument som avser anbudsförfarandets öppna och icke-diskriminerande karaktär undersökas, närmare bestämt den första grundens andra del och den fjärde grunden samt de argument som rör finansieringen av anbudet från Capricorn, närmare bestämt den första grundens första och tredje del och den andra grunden.

123    Därefter ska den första grundens femte del prövas som avser fullföljandet av försäljningsprocessen utöver tilldelningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn som ägde rum den 11 mars 2014, och den tredje grundens tredje del, inom ramen för vilken det har gjorts gällande att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring utgör ett nytt statligt stöd till förmån för Capricorn.

124    Slutligen ska den sjätte och den nionde grunden prövas som avser ytterligare överträdelser av sökandens processuella rättigheter, som också kan ha påverkat kommissionens slutsats i det andra angripna beslutet om att det inte fanns några allvarliga svårigheter vid bedömningen av den omtvistade åtgärden som skulle ha motiverat att det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i FEUF inleddes. Den sjätte grunden avser åsidosättande av motiveringsskyldigheten. Den nionde och sista grunden avser åsidosättande av rätten till god förvaltning.

c)      Den femte och den åttonde grunden rörande åsidosättande av artikel 108.2 FEUF och artikel 4.4 i förordning nr 659/1999 och sökandens processuella rättigheter, och den första, andra, tredje och fjärde grunden

125    Genom sin femte grund har sökanden gjort gällande att kommissionen, genom att konstatera att anbudsförfarandet inte ledde till att förvärvaren beviljades ett nytt statligt stöd och därmed genom att implicit vägra att inleda det formella granskningsförfarandet, har åsidosatt artikel 108.2 i FEUF och artikel 4.4 i förordning nr 659/1999.

126    Sökanden har genom den åttonde grunden gjort gällande att kommissionen, genom att implicit vägra att inleda ett formellt granskningsförfarande genom det andra angripna beslutet, har åsidosatt sökandens rätt att lämna synpunkter enligt artikel 20.1 i förordning nr 659/1999 och väsentliga formföreskrifter.

127    Enligt sökanden borde kommissionen ha hyst tvivel om det försäljningspris som förvärvaren betalat är förenligt med den inre marknaden.

128    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

129    För att kunna pröva den femte och den åttonde grunden är det, såsom anförts ovan i punkterna 121–123, nödvändigt att undersöka om den första, andra, tredje och fjärde grunden gör det möjligt att fastställa att kommissionen efter den preliminära granskningsfasen mötte svårigheter som krävde att ett formellt granskningsförfarande inleddes.

1)      De tre första delarna av den första grunden och den andra och den fjärde grunden inom ramen för vilka det har gjorts gällande att Capricorn beviljades stöd vid försäljningen av Nürburgring

130    Sökanden har genom de första tre delarna av den första grunden och genom den andra och den fjärde grunden gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att anbudsförfarandet varit öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst.

131    Sökanden har dessutom gjort gällande att kravet att säkra transaktionen inte tillämpades, eftersom Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014 inte utgjorde en säkrad finansiering av Capricorns anbud.

132    Det ska mot bakgrund av dessa två huvudsakliga invändningar fastställas om kommissionens prövning av lagenligheten av anbudsförfarandet var av sådan art att det kunde uteslutas att det förelåg allvarliga svårigheter vid bedömningen som skulle ha motiverat att ett formellt granskningsförfarande inleddes.

133    Av fast rättspraxis följer att när ett företag som har mottagit ett olagligt stöd säljs till marknadspris (det vill säga till det högsta pris som en privat investerare varit beredd att betala under normala konkurrensvillkor för detta företag i dess aktuella situation, särskilt efter erhållande av statligt stöd), ska stödelementet värderas till marknadspris och inkluderas i priset. Under sådana förhållanden kan inte köparen anses ha erhållit en fördel jämfört med övriga aktörer på marknaden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 april 2004, Tyskland/kommissionen, C‑277/00, EU:C:2004:238, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

134    Om försäljningen av stödmottagarnas tillgångar däremot sker till ett pris som understiger marknadspriset kan en otillbörlig fördel överföras till förvärvaren (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 mars 2012, Ryanair/kommissionen, T-123/09, EU:T:2012:164, punkt 161).

135    För att få fram marknadspriset kan, bland annat, företagsöverlåtelsens form beaktas – exempelvis om det skett ett offentligt anbudsförfarande, vilket förutsätts säkerställa att överlåtelsen sker på marknadsmässiga villkor. Härav följer att det kan presumeras att marknadspriset motsvarar det högsta anbudet när ett företag överlåts genom ett öppet, överblickbart och villkorslöst anbudsförfarande, förutsatt att det fastställs, för det första, att anbudet är bindande och trovärdigt samt, för det andra, att det inte är motiverat att beakta andra ekonomiska faktorer än priset (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 oktober 2013, Land Burgenland m.fl./kommissionen, C‑214/12 P, C‑215/12 P och C‑223/12 P, EU:C:2013:682, punkterna 93 och 94, och dom av den 16 juli 2015, BVVG, C‑39/14, EU:C:2015:470, punkt 32).

136    Det följer av domstolens praxis att frågan huruvida ett anbudsförfarande är öppet och transparent ska bedömas mot bakgrund av ett flertal indicier som hänför sig till omständigheterna i varje enskilt fall (se dom av den 7 mars 2018, SNCF Mobilités/kommissionen, C‑127/16 P, EU:C:2018:165, punkt 68 och där angiven rättspraxis).

137    Det är mot bakgrund av den rättspraxis som nämnts ovan i punkterna 133–136 som det i förevarande fall är nödvändigt att pröva om sökandens två anmärkningar är välgrundade, med beaktande av den omständigheten att tribunalen i detta sammanhang inte direkt kan avgöra huruvida anbudsförfarandet var lagenligt.

i)      Invändningen om att anbudsförfarandet inte var transparent och diskriminerande

138    Genom sin fjärde grund har sökanden gjort gällande att kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att anbudsförfarandet varit öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst, särskilt med hänsyn till bristen på insyn i de finansiella uppgifterna, bristen på insyn och den diskriminerande karaktären av bedömningskriterierna och deras tillämpning samt den fortsatta försäljningsprocessen efter överlåtelsen av tillgångarna från Nürburgring till förvärvaren.

139    Sökanden har i synnerhet gjort gällande att det i anbudsförfarandet inte föreskrevs några konkreta bedömningskriterier för jämförelse av anbud, särskilt när det gäller jämförelsen mellan anbuden för alla tillgångar och anbuden för enskilda tillgångar eller enheter.

140    Sökanden har genom den första grundens andra del gjort gällande att de intresserade investerarna före inlämnandet av sitt anbud inte hade informerats om att anbudet skulle utgöra minst 25 procent av det högsta totala anbudet för att kunna beaktas under de följande skedena i förfarandet.

141    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

142    Det bör noteras att enligt KPMG:s skrivelse av den 19 juli 2013 till intresserade investerare ombads dessa att lämna ett indikativt anbud för samtliga tillgångar, definierade enheter eller enskilda tillgångar (se ovan punkt 10 fjärde strecksatsen). Enligt samma skrivelse skulle anbuden bedömas, i synnerhet på grundval av det pris som erbjudits för tillgångarna, med beaktande av anbudets omfattning.

143    Enligt de skrivelser som KPMG riktat till intresserade investerare av den 19 juli 2013 och av den 17 oktober 2013 skulle investerare bland annat väljas på grundval ett kriterium för maximering av värdet på alla tillgångar (se ovan punkt 10 nionde strecksatsen). Tillämpningen av detta kriterium har i praktiken lett till att säljarna i anbudsförfarandets slutfas enbart har tagit hänsyn till anbud som omfattar samtliga tillgångar, vilket framgår av skäl 50 i det slutliga beslutet. Kommissionen anser att orsaken till detta var att försäljningen av Nürburgring som en enhet, mot bakgrund av de inlämnade anbuden, gjorde det möjligt att få ett högre pris än försäljning av var och en av tillgångarna för sig.

144    I fotnot 65, som återfinns i skäl 50 i det slutliga beslutet, anges att sammanlagt lämnades sex indikativa totala anbud som bjöd mer än 25 procent av det bästa anbudet, att de totala anbud som inte uppnådde 25 procent av det bästa anbudet inte beaktades vidare på grund av prisets storlek. Och detsamma gällde för anbuden på tävlingsbanan Nürburgring som tillsammans med de enskilda anbuden på övriga tillgångar sammantaget inte uppnådde 25 procent av det bästa anbudet.

145    Av detta följer att det stod de intresserade investerarna fritt att fastställa föremålet för deras köpeanbud mot bakgrund av de uppgifter de fått om kriteriet för maximering av värdet på alla tillgångar. När det gäller kriteriet avseende 25 procent, var syftet med detta, såsom kommissionen hävdat, endast att ge kriteriet maximering av värdet på alla tillgångar en konkret innebörd och det kunde endast fastställas konkret i efterhand, eftersom det fastställdes med hänsyn till värdet på de anbud som faktiskt lämnats in.

146    Det kan på grundval av de argument som sökanden anfört till stöd för ovannämnda påstående därför inte fastställas att kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida anbudsförfarandet var öppet och icke-diskriminerande.

ii)    Invändningen om finansieringen av Capricorns anbud

147    Genom den första grundens första del och den andra grunden har sökanden gjort gällande att, i motsats till vad som framgår av det slutliga beslutet, utgjorde Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014, som anfördes till stöd för Capricorns anbud, som godkändes den 11 mars 2014, inte någon bindande garanti för finansieringen.

148    Dessutom står kommissionens bedömning i detta avseende i strid med slutsatsen i skäl 272 i det slutliga beslutet att anbudet från anbudsgivare 3 inte innehöll den finansieringsbekräftelse som krävdes.

149    Genom den första grundens tredje del har sökanden mer allmänt bestritt kommissionens slutsats i det slutliga beslutet att Capricorns anbud förfogade över en säkrad finansiering.

150    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

151    I KPMG:s skrivelse till intresserade investerare av den 17 oktober 2013 anges att dessa bland annat skulle väljas på grundval av sannolikheten att avtal kommer att ingås, vilket bland annat skulle prövas på grundval av en säkrad finansiering av deras anbud, som skulle styrkas genom en finansieringsbekräftelse av finansieringspartnerna (se ovan punkt 10 nionde strecksatsen). Det ska därför undersökas om den granskning som kommissionen gjorde, som anknöt till de tyska myndigheternas analys, kunde skingra de tvivel som fanns om huruvida Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014 var bindande.

152    För det först a anges i Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014 att Deutsche Bank är beredd att bevilja förvärvaren ett lån på 45 miljoner euro. Villkoren för denna finansiering beskrivs i detalj, vilket enligt kommissionens uppfattning tycks tyda på en fördjupad granskning av Deutsche Bank och ett informationsutbyte mellan Deutsche Bank och förvärvaren.

153    Vidare har det i Deutsche Banks skrivelse vid upprepade tillfällen hänvisats till det åtagande som Deutsche Bank gjorde gentemot Capricorn genom denna skrivelse. Deutsche Bank ansåg sig därför vara bunden av denna skrivelse.

154    Såsom kommissionen har hävdat bekräftar jämförelsen mellan Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014 och två förberedande och icke bindande skrivelser från Deutsche Bank av den 17 och den 25 februari 2014 den bindande karaktären hos Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014. I skrivelsen av den 17 februari 2014 anges att den inte utgör ett åtagande från Deutsche Bank, i motsats till Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014, i vilken det hänvisas till Deutsche Banks åtagande gentemot Capricorn genom samma skrivelse.

155    I skrivelsen från Deutsche Bank av den 10 mars 2014 anges slutligen att Deutsche Banks åtagande är förenat med tre villkor. Dessa villkor (transaktionens genomförande, inga betydande förändringar i fråga om förvärvade tillgångar, ingen rättsstridighet) gjorde det möjligt för Deutsche Bank att undgå sitt åtagande endast om förvärvet inte ägde rum på de fastställda villkoren.

156    Mot bakgrund av vad som anförts ovan framgår inte att kommissionen borde ha hyst tvivel om den bindande karaktären hos Deutsche Banks skrivelse av den 10 mars 2014.

157    Tvärtom, och, såsom kommissionen konstaterade i skäl 272 i det slutliga beslutet, innehöll varken det indikativa eller det slutgiltiga anbudet från anbudsgivare 3 någon finansieringsbekräftelse. I samma skäl konstaterade kommissionen att säljarna underrättade anbudsgivare 3 om detta genom KPMG:s skrivelse av den 17 oktober 2013, av den 11, 17 och 18 december 2013 och genom e-postmeddelanden av den 18 februari 2014 och den 9 april 2014, men att anbudsgivare 3 varken fram till tilldelandet av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn genom fordringsägarna den 11 mars 2014 eller därefter hade ingett några bevis för finansieringen av sitt anbud. Sökanden har emellertid inte förebringat någon bevisning som tyder på att dessa slutsatser är felaktiga.

158    Av ovanstående följer att den förvärvare, vars anbud valts, inledningsvis förfogade över två förberedande skrivelser från Deutsche Bank av den 17 och 25 februari 2014, därefter över den skrivelse från Deutsche Bank av den 10 mars 2014, med avseende på vilken det inte framgår att kommissionen borde ha hyst tvivel vad gäller dess bindande karaktär, medan anbudsgivare 3, vars anbud inte valdes, inte vid något tillfälle har förebringat något bevis på finansiering. Följaktligen kan det inte heller på grundval av de argument som sökanden anfört till stöd för ovannämnda invändning fastställas att kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida anbudsförfarandet var icke-diskriminerande bland annat med avseende på kravet på en bindande garanti för finansieringen.

159    Mot bakgrund av vad som anförts ovan finns det ingen anledning att anse att kommissionen, mot bakgrund av de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas av sökanden, borde ha hyst tvivel om att förvärvaren erhållit en fördel inom ramen för anbudsförfarandet, på grund av att detta inte var transparent och diskriminerande.

160    I enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till ovan i punkterna 133–136 kunde kommissionens undersökning därför skingra de tvivel som fanns om huruvida förvärvaren beviljats en otillbörlig fördel och följaktligen statligt stöd. Det finns därför inget skäl att anse att de argument som framförts till stöd för de första tre delarna av den första grunden och den andra och den fjärde grunden tyder på allvarliga svårigheter vid bedömningen av den berörda åtgärden, som hade inneburit att kommissionen hade varit tvungen att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF.

161    Härav följer att den första grundens tre första delar och den andra och den fjärde grunden, mot bakgrund av den femte och åttonde grunden, inte kan leda till bifall av talan.

2)      Den första grundens femte del inom ramen för vilken det har gjorts gällande att försäljningsförfarandet fortsatte utöver tilldelningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn den 11 mars 2014

162    Sökanden har gjort gällande att kommissionen borde ha fastställt att försäljningsförfarandet fortsatte utöver tilldelningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn den 11 mars 2014.

163    Sökanden har hävdat att Capricorn ersattes av en underförvärvare inom ramen för ett icke transparent förfarande för återförsäljning av tillgångarna från Nürburgring. Enligt sökanden ingick säljarna och förvaltaren av säljarnas tillgångar ett avtal avseende säkerhet med Capricorn den 13 augusti 2014, på grundval av vilket Capricorn skulle överföra alla sina rättigheter och anspråk som uppkom till följd av avtalet om försäljning av tillgångarna från Nürburgring den 11 mars 2014. Härav följer att anbudsförfarandet inte var öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst.

164    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

165    I detta avseende bör noteras att i enlighet med den rättspraxis som det hänvisas till i punkterna 133–136 ovan, och såsom kommissionen har gjort gällande, syftade dess granskning till att undersöka om anbudsförfarandet var öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst för att klargöra frågan om tillgångarna från Nürburgring hade sålts till marknadspris. I motsatt fall har försäljningen eventuellt skett till ett pris som understiger marknadspriset och en otillbörlig fördel har beviljats förvärvaren.

166    Det kan följaktligen anses att det stöd som enligt sökanden (se ovan punkt 11) borde ha fastställts av kommissionen i det andra angripna beslutet och som motsvarade skillnaden mellan det pris som Capricorn betalat för att förvärva Nürburgrings tillgångar och marknadspriset för samma tillgångar hade beviljats Capricorn den 11 mars 2014, det vill säga den tidpunkt då Capricorn tilldelades tillgångarna och det försäljningsavtal i vilket det pris som Capricorn skulle betala för förvärvet av dessa tillgångar fastställdes undertecknandes. Härav följer att de omständigheter som inträffade efter denna tidpunkt, såsom överlåtelsen av de andelar som Capricorn innehade i det bolag som förvärvade Nürburgrings tillgångar till en underförvärvare, inte var relevanta för granskningen av huruvida Capricorn eventuellt hade beviljats ett stöd inom ramen för anbudsförfarandet.

167    Slutligen borde sökanden, såsom kommissionen har gjort gällande i sina synpunkter av den 12 mars 2018 som svar på tribunalens frågor, om den önskat att kommissionen efter att det andra angripna beslutet hade antagits även skulle undersöka förekomsten av nytt stöd till följd av den påstått fortsatta försäljningsprocessen, ha lämnat in ett nytt klagomål i detta avseende.

168    Härav följer att det på grundval av de argument som framförts till stöd för den första grundens femte del inte kan fastställas att kommissionen efter den preliminära granskningsfasen mött svårigheter vid bedömningen av försäljningen av tillgångarna från Nürburgring, vilket krävde att ett formellt granskningsförfarande inleddes.

169    Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första grundens femte del, jämförd med den femte och den åttonde grunden.

3)      Den tredje grundens tredje del inom ramen för vilken det har gjorts gällande att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn utgjorde ett nytt statligt stöd

170    Enligt sökanden innehöll såväl det pris som överenskommits som betalningsvillkoren stödelement, eftersom för det första sex miljoner euro av bruttodriftsöverskottet hos operatören av Nürburgring (se punkt 7 ovan), Nürburgring Betriebsgesellschaft mbH avräknades från försäljningspriset, trots att Nürburgring Betriebsgesellschaft mbH hade angett att den förväntade vinsten för tillgångarna från Nürburgring var noll för år 2013, för det andra hade anstånd beviljats för den andra delbetalningen av försäljningspriset, för det tredje drevs inte den straffavgift på 25 miljoner euro som fastställdes i köpeavtalet vid betalningsförsummelse in, och för det fjärde överfördes tillgångarna från Nürburgring till en underförvärvare inom ramen för ett icke transparent förfarande.

171    Dessutom har inte arrendeavtalet avseende tillgångarna från Nürburgring varit föremål för ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande, med följd att arrendeavgifterna inte motsvarade ett marknadspris och innehöll nya stödelement. Det framgår av skäl 56 i det slutliga beslutet att arrendeavtalet ingicks mellan ett företag som var oberoende av säljarna och som i praktiken fungerade som depositarie för de berörda tillgångarna, och ett operativt företag som hade bildats av Capricorn, för en period från den 1 januari 2015, för att skapa en övergångssituation som motsvarar ett eventuellt fullgörande av det villkor som försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn var föremål för, nämligen att kommissionen skulle anta ett beslut, som uteslöt risken för att förvärvaren av tillgångarna från Nürburgring skulle kunna bli skyldig att återbetala stödet till säljarna. Sökanden har påstått att försäljningspriset för tillgångarna från Nürburgring har minskats med arrendeavgifterna, som har avräknats från detta pris fram till försäljningens fullbordande.

172    Kommissionen har bestritt denna argumentation och har bland annat gjort gällande att de belopp som betalats som arrendeavgifter för Nürburgrings tillgångar utgjorde förskottsbetalningar, som minskade det återstående försäljningspriset för dessa tillgångar och därmed risken för förvärvarens insolvens. Dessutom har villkoren för betalning av försäljningspriset för tillgångarna från Nürburgring inte haft någon inverkan på värdet av dessa tillgångar, som motsvarar det pris som anges i avtalet.

173    Av de skäl som anges ovan i punkterna 138–158 finns det ingen anledning att anse att kommissionen borde ha hyst tvivel om huruvida anbudsförfarandet var transparent och icke-diskriminerande.

174    Av samma skäl följer att den undersökning som kommissionen genomförde och som ledde fram till antagandet av det andra angripna beslutet skingrade de tvivel som fanns om att förvärvaren erhållit en fördel inom ramen för arrendeavtalet genom tillgångarna från Nürburgring eller övriga villkor för betalning av försäljningspriset för dessa tillgångar.

175    Talan kan därför inte bifallas såvitt avser den tredje grundens tredje del, jämförd med den femte och den åttonde grunden.

176    Av vad som anförts ovan framgår att det på grundval av den femte och åttonde grunden, som granskats mot bakgrund av de argument som sökanden framfört inom ramen för den första, andra, tredje och fjärde grunden, inte kan fastställas att kommissionen efter den preliminära granskningsfasen mötte svårigheter som krävde att ett formellt granskningsförfarande inleddes. Talan kan därför inte bifallas såvitt avser den femte och den åttonde grunden.

d)      Den sjätte grunden rörande åsidosättande av motiveringsskyldigheten

177    Sökanden har gjort gällande att kommissionen har åsidosatt den motiveringsskyldighet som följer av artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), genom att inte tillräckligt motivera de väsentliga skäl som ligger till grund för det andra angripna beslutet.

178    Sökanden har även ifrågasatt den rättsliga grunden för kommissionens slutsats i skäl 240 i det slutliga beslutet att Förbundsrepubliken Tyskland har sålt tillgångarna från Nürburgring ”till den anbudsgivare som ha[de] lämnat det högsta anbudet med en säkrad finansiering inom ramen för ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst anbudsförfarande”.

179    Sökanden vill också få klarhet i på vilken rättslig grund beslutet att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn inte utgör ett statligt stöd fattades, samt varför detta beslut återfinns i skäl 285 i det slutliga beslutet, men inte återges i det slutliga beslutets artikeldel.

180    Sökanden har slutligen gjort gällande att kommissionen grundade flertalet av sina slutsatser på uppgifter som lämnats av säljarnas direktör och förvaltare av tillgångar som kommissionen erhöll från Förbundsrepubliken Tyskland.

181    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

182    Av rättspraxis följer att motiveringen av en rättsakt ska vara tillräcklig så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att unionsdomstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se med avseende på statligt stöd dom av den 6 september 2006, Portugal/kommissionen, C‑88/03, EU:C:2006:511, punkterna 88 och 89, dom av den 22 april 2008, kommissionen/Salzgitter, C‑408/04 P, EU:C:2008:236, punkt 56, och dom av den 30 april 2009, kommissionen/Italien och Wam, C‑494/06 P, EU:C:2009:272, punkterna 48 och 49). När det gäller avslaget på ett klagomål om statligt stöd har det bland annat klargjorts att klaganden i övervägandena måste delges skälen för att de faktiska och rättsliga omständigheter som åberopats i klagomålet inte var tillräckliga för att bevisa förekomsten av ett statligt stöd (dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 64, och dom av den 1 juli 2008, Chronopost och La Poste/UFEX m.fl., C‑341/06 P et C‑342/06 P, EU:C:2008:375, punkt 89).

183    I förevarande mål innehåller skälen 266–281 i det slutliga beslutet, under rubriken ”Klagomål mot försäljningen av tillgångarna [från Nürburgring]” en detaljerad redogörelse för de skäl som föranledde kommissionen att besluta att Nürburgrings tillgångar hade sålts till den anbudsgivare som hade lämnat det bästa anbudet, samt en säkrad finansiering inom ramen för ett anbudsförfarande som var öppet, transparent, icke-diskriminerande och villkorslöst och att försäljningen av tillgångarna från Nürburgring till Capricorn därför inte skedde till ett pris som understeg deras marknadspris, så att det inte utgjorde statligt stöd.

184    Denna motivering är tillräcklig för att uppfylla kraven i den rättspraxis som det hänvisas till ovan i punkt 182.

185    Dessutom beskrivs det andra angripna beslutet, enligt vilket försäljningen av tillgångarna från Nürburgring inte utgör statligt stöd, inte enbart i skäl 285 första strecksatsen i det slutliga beslutet, utan återges även i den sista strecksatsen i artikel 1 i artikeldelen i det slutliga beslutet. Sökandens anmärkning i detta avseende finner således inte stöd i de faktiska omständigheterna.

186    Det ska slutligen erinras om att kommissionen i fråga om statligt stöd är skyldig att göra en omsorgsfull och opartisk prövning som innebär att kommissionen med omsorg ska pröva de uppgifter som medlemsstaten lämnat som kommissionen behöver för att avgöra huruvida den aktuella åtgärden utgör statligt stöd (se dom av den 22 oktober 2008, TV2/Danmark m.fl./kommissionen, T-309/04, T-317/04, T-329/04 och T-336/04, EU:T:2008:457, punkt 183 och där angiven rättspraxis).

187    Kommissionen ska göra sin bedömning vid den inledande prövning som avses i artikel 108.3 FEUF mot bakgrund av såväl de upplysningar som den berörda staten har lämnat som de uppgifter som har tillhandahållits av eventuella klagande (dom av den 3 maj 2001, Portugal/kommissionen, C‑204/97, EU:C:2001:233, punkt 35).

188    I skälen 266–271 i det slutliga beslutet undersökte och bemötte kommissionen sökandens synpunkter, som anges i skälen 97–101 i det beslutet, och de synpunkter som framförts av konkursförvaltarna som lämnats av de tyska myndigheterna, som anges i skälen 102–110 i det beslutet. Kommissionen har där redogjort för sina egna slutsatser och anmärkningar när det gäller de relevanta omständigheterna, särskilt när det gäller anbudsförfarandets transparenta och icke-diskriminerande karaktär.

189    Kommissionen har i förevarande mål därför granskat och bedömt de uppgifter som både den sökande och de tyska myndigheterna lämnat.

190    Sökandens invändning i detta avseende ska följaktligen underkännas. Talan kan därmed inte bifallas på den sjätte grunden.

e)      Den nionde grunden rörande åsidosättande av rätten till god förvaltning

191    Sökanden har med den nionde grunden gjort gällande att kommissionen har åsidosatt dess rätt till god förvaltning som följer av artikel 41 i stadgan. Kommissionen har inte på ett lämpligt sätt tagit hänsyn till alla relevanta omständigheter och argument som sökanden framfört och har inte heller kontrollerat de förklaringar som lämnats av säljarnas direktör och förvaltare av tillgångar. Sökanden anser att principen om god förvaltningssed är ett uttryck för sökandens rätt att inkomma med synpunkter och att dessa synpunkter bedöms. Sökanden har dessutom, inom ramen för den sjunde och åttonde grunden, gjort gällande att denna princip har åsidosatts.

192    Kommissionen har bestritt denna argumentation.

193    När det gäller invändningen avseende åsidosättande av principen om god förvaltningssed på grund av att sökandens synpunkter inte har bedömts, överlappar denna invändning den sjunde grunden genom vilken sökanden har gjort gällande att kommissionen, genom att anta det första angripna beslutet, har underlåtit att bedöma dess synpunkter. Eftersom talan inte kan tas upp till prövning i den del som avser ogiltigförklaring av det första angripna beslutet, kan såväl den sjunde grunden som denna invändning inte prövas.

194    När det gäller invändningen om åsidosättande av principen om god förvaltningssed på grund av att sökandens rätt att inkomma med synpunkter åsidosatts, överlappar denna invändning den åttonde grunden som avser åsidosättande av sökandens processuella rättigheter till följd av ett formellt granskningsförfarande inte inleddes, som redan har prövats och underkänts ovan i punkt 176.

195    Den nionde grunden ska följaktligen delvis avvisas och talan ska i övrigt inte bifallas på den grunden.

196    Eftersom alla grunder och invändningar som avser ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet, som direkt vilar på ett åsidosättande av sökandens processuella rättigheter och alla grunder och invändningar som avser ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet, som innehåller argument som kan kopplas till nämnda grunder och invändningar harunderkänts, kan yrkandet om ogiltigförklaring av det andra angripna beslutet inte vinna bifall.

197    I den mån sökanden har lämnat in ett antal vittnesmål, ska det fastställas att de sistnämnda inte förefaller vara oundgängliga för att avgöra tvisten och särskilt för att kontrollera att de omständigheter eller bevis som sökanden förebringat borde ha föranlett tveksamhet hos kommissionen. Denna bevisning ska följaktligen inte tas upp till prövning.

198    Mot bakgrund av vad som anförts ovan ska fastställas att talan delvis inte kan prövas, delvis ska lämnas utan bifall.

IV.    Rättegångskostnader

199    Enligt artikel 134.1 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom sökanden har tappat målet ska sökanden förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med kommissionens yrkande.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (första avdelningen i utökad sammansättning)

följande:

1)      Yrkandet om att rätten ska fastställa att det saknas anledning att döma i saken ogillas.

2)      Talan ogillas.

3)      Ja zum Nürburgring eV ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har uppkommit för Europeiska kommissionen.

Pelikánová Valančius Nihoul

Svenningsen       Öberg

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 19 juni 2019.

Underskrifter

Innehållsförteckning

*      Rättegångsspråk: tyska.